Detta är fjärde delen i en artikelserie om vilka lärdomar från nazismens framväxt vi måste dra, samt om Sverigedemokraternas vägval. I denna del beskrivs hur demokratin steg för steg suddas ut, samt den andra av de fem grundpelarna i nazismen: Rättsstatens oberoende – från lagstyre till politisk kontroll
Nazityskland: Rättssystemet som regimens verktyg
I Weimarrepublikens sista år fanns fortfarande ett fungerande rättsväsende. Men efter nazisternas maktövertagande 1933 förändrades detta snabbt. Domstolarna tvingades rätta sig efter regimens vilja, oberoende domare avskedades, och rättsprinciper som likhet inför lagen ersattes av ideologiska mål.
· Åklagare och domare utsågs på ideologisk lojalitet snarare än juridisk kompetens.
· Straff skärptes beroende på personens “ras” och “ursprung”.
Rättsstaten reducerades till ett instrument för förföljelse och lydnad.
Sverigedemokraterna: Hotet mot rättssäkerheten
Trots att SD i sitt principprogram betonar lag och ordning, är deras riksdagsmotioner fulla av förslag som hotar rättsstatens grunder: likhet inför lagen, proportionalitet, och oberoende rättstillämpning. Det gäller särskilt när rättssystemet möter frågor om migration, polisvåld och medborgarskap.
Detaljerat exempel:
Motion 2016/17:2306 – SD föreslår en utökad nödvärnsrätt. Bakgrunden är ett uppmärksammat rättsfall där en person sköt två obeväpnade män till döds. SD menar att gärningsmannen borde ha friats. Förslaget innebär att dödligt våld ska kunna rättfärdigas i betydligt fler situationer – vilket riskerar att urholka rättsprincipen om nödvärn och uppmuntrar privat rättsskipning. Detta förskjuter balansen mellan statens våldsmonopol och individuell våldsutövning – ett klassiskt inslag i auktoritära rättssystem.
Ytterligare motioner med samma syfte:
· 2021/22:278 – SD vill ge polisen utökad rätt till kameraövervakning, brottsprovokation, och användning av tvångsmedel som idag är förbjudna.
· 2023/24:2396– SD vill ge Säpo utökad åtkomst till myndighetsregister och införa biometrisk registrering, särskilt av personer med utländsk bakgrund.
· 2024/25:1764 – Motion om att möjliggöra att medborgarskap återkallas vid “illojalitet”, utan rättslig prövning.
· 2017/18:3890 – Förslag om att tillfälliga uppehållstillstånd ska vara norm, vilket försämrar rättssäkerheten för asylsökande.
· 2021/22:3938 – Förslag om att bidrag endast ska ges efter “lojalitetsprövning” – en farlig insyn i rättighetsprincipen.
· 2020/21:169 – SD vill införa livstidsutvisning vid brott – även vid villkorlig dom.
Andra åtgärder som underminerar rättsstatens grundprinciper:
I SD:s kommunpolitiska inriktningsprogram 2022 föreslås att kommuner ska få möjlighet att neka verksamheter som “inte gynnar samhällsgemenskapen” – vilket öppnar för politiserad rättstillämpning.
SD-politiker har öppet uttryckt att “kriminella invandrare bör förlora sina rättigheter”, vilket underminerar likhet inför lagen.
Retoriken om att “etniska svenskar är mest utsatta” används ofta som motiv för särskilda rättsregler beroende på ursprung.
I partiets kommunikation används begrepp som “folkförrädare” om politiska motståndare, vilket är en direkt signal om förakt för opposition och juridisk neutralitet.
Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.
Det finns vissa som tror att Malmö, Göteborg och Stockholm är bland de farligaste städerna i världen.
De refererar till en illa skriven artikel i Expressen (26 maj 2024) enligt vilken Malmö, Göteborg och Stockholm fanns på en lista över de farligaste städerna i världen. Helt bisarr artikel vars källa är den misskrediterade sajten NUMBEO, som för några år sen utnämnde Lund till världens farligaste stad…
Detta är den korrekta listan över de femtio farligaste städerna i världen utifrån antalet mord i resp stad. (Per 100 000 inv).
Malmö, Göteborg och Stockholm har mindre än en tiondel mord i jämförelse med den som ligger på plats femtio. Att påstå att dessa tre svenska städer finns bland de farligaste i världen är löjeväckande.
Alla städer utom fyra återfinns i Nord- och Sydamerika.
Alla dessa städer har 300 000 invånare eller fler. Någon kanske saknar St Louis, som för några år sedan hade toppnoteringen i USA. Men där har befolkningen minskat och är idag lägre än 300 000.
Kent Ekeroth och Linus Bylund, f d riksdagsledamöter för Sverigedemokraterna, hamnade båda, av olika anledningar, i partiets frysbox, och tilldelades sedermera mindre framträdande roller i partiet. Nu kan de båda vara redo för att göra comeback i riksdagen. Båda är tilltänkta som kandidater inför riksdagsvalet 2026.
Kent Ekeroth och Linus Bylund har båda gjort sig skyldiga till ett antal skandaler genom åren. Dessa har i sin tur medfört att de tillfälligt förlorat sina framträdande roller i rampljuset.
Ekeroth, som tidigare har spelat en viktig roll i partiet med sin tillspetsade retorik, antimuslimska rasism och att han hänföll åt våldsbejakande counterjihadism, petades från sin riksdagsplats i samband med valet 2018, efter att han under två års tid varit åtalad för misshandel i en krogkö, vilket han också blev dömd för.
Ekeroth har tidigare gjort sig ökänd för sin medverkan i den s k ”järnrörsskandalen” 2012, då han tvingades kliva ner från sin position som rättspolitisk talesperson för Sverigedemokraterna. Ekeroth togs dock tillbaka in i värmen, och 2014 omvaldes han in i riksdagen, trots händelsen två år tidigare. I början av 2018 petades slutligen Ekeroth från riksdagslistan, med följande uttalanden från Mattias Karlsson, partiets chefsideolog och dåvarande gruppledare i riksdagen:
”- Vi tycker att han i sitt val av livsföring, uppförande och omdöme inte lyckas leva upp till de höga krav som partiet ställer på företrädare i kriminalpolitiska frågor”. (Källa: SVT)
”- Kent Ekeroths förtroende hos stora delar av allmänheten har skadats genom en rad olika incidenter genom åren”. (Källa: SVT)
Efter att han inte fått förnyat förtroende 2018 lämnade Ekeroth tillfälligt politiken, men återuppstod 2022, nu som oppositionsråd i SD Dalarna. Ekeroth sa då i Dala-Demokraten:
”– När SD Dalarna kontaktade mig i somras kände jag att det var dags att återvända”. (Källa: SVT)
27 april 2025 förkunnade Rasmus Giertz, riksdagsledamot samt distriktsordförande för SD Dalarna, att Kent Ekeroth föreslås att få andra plats på SD Dalarnas riksdagslista.
Skärmdump från Rasmus Giertz (SD) Facebooksida 250428.
Linus Bylund fanns under en period ständigt i partiledare Jimmie Åkessons direkta närhet. Som partiets stabschef var han Åkessons närmaste man under åren 2014-2018. 2018 petades Bylund från riksdagslistan.
”Det är inte rasism. Det är ju fakta. Det står i Koranen att våldtäkt kan användas mot kvinnor som varit otrogna. Det är en muslimsk straffmetod. Och att använda fakta i sina uttalanden är inte fel.” (Källa: Expressen)
2017 anklagade Bylunds dåvarande partikamrat, tillika riksdagsledamot, Hanna Wigh, honom för sexuella övergrepp. Då ord stod mot ord lades förundersökningen ned. Anklagelserna gällde misstänkt våldtäkt, mindre grovt brott, samt två fall av sexuellt ofredande.
Eftersom Ekeroth föreslås bli namn två på SD Dalarnas riksdagslista och Bylund föreslås hamna bland de fyra översta namnen på SD Stockholms riksdagslista är sannolikheten hög att de båda kniper platser i riksdagen.
Ekeroth och Bylund är båda strulputtar som tidigare visat sig vara belastningar för partiet. Därav fick de sitta på avbytarbänken under ett par år. Nu verkar partiledningen tycka att det är hög tid att röra om i grytan och byta in dessa badboys igen. Det återstår att se hur länge det dröjer innan de kastas under bussen igen. Det är nog ingen högoddsare att någon av dem kommer att göra bort sig med en eller annan ny skandal.
När partiledare Jimmie Åkesson (SD) föreslår att polisen ska kunna frihetsberöva människor utan konkret brottsmisstanke – på obestämd tid – då har Sverigedemokraterna lämnat rättsstatens grundpelare bakom sig. Det här är inte längre bara symbolpolitik. Det är en återgång till de metoder som användes av nazistregimen i 1930-talets Europa – och det kommer från ett svenskt riksdagsparti med plats i kommunfullmäktige här i Stockholm.
En farlig glidning
I intervjun med SVT öppnar Åkesson för att personer som ”rör sig i gängmiljö” ska kunna frihetsberövas utan brottsmisstanke. Inget brott. Inga bevis. Ingen rättslig prövning. Bara misstanke – eller värre: antaganden baserade på umgänge, utseende, bostadsort eller hudfärg.
Och viktigare: Vem ska avgöra detta?
Ska vi ha en nämnd eller kommitté där politiker – kanske från SD – pekar ut ungdomar i våra bostadsområden som ”gängpersoner”? Utan bevis, utan brott, utan rättslig prövning? Detta är inte bara godtyckligt – det är farligt. Det öppnar för rasprofilering, social exkludering och rent maktmissbruk. Det lägger grunden för ett övervakningssamhälle där misstankar blir till domar.
Detta är inte bara ett hot mot rättssäkerheten. Det är ett tydligt exempel på den typ av godtyckligt frihetsberövande som nazisterna använde sig av när de började internera politiska motståndare, romer, judar, homosexuella och andra ”avvikare”.
Från misstanke till internering
Nazistregimen införde tidigt vad som kallades “skyddshäktning” – där individer kunde hållas frihetsberövade utan dom. Exakt det SD nu föreslår, men paketerat i modern trygghetsretorik. De använder hotet från gängkriminalitet som en murbräcka mot rättsstaten. Skillnaden? Då var det Tyskland på 30-talet. Nu är det Sverige 2025.
Men i en rättsstat får vi inte offra principen om att ingen ska fängslas utan brott på grund av rädsla. För det är så diktaturer föds – och det är så demokratier dör.
Det handlar inte om säkerhet – det handlar om makt
Att förklara detta förslag med att “bekämpa gängvåld” är att lura väljarna. Gängbrott ska bekämpas – med riktade åtgärder, brottsutredningar och rättslig prövning. Inte med att kasta grundläggande rättigheter över bord. För när staten börjar frihetsberöva på misstanke – vem står på tur härnäst?
Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.
I ”Veckan med Camilla och Leif GW” i SVT 26 mars 2025 nämner kriminologen Leif GW Persson två viktiga saker som det inte talas om i debatten om kriminalitet. Han tar upp faktorer som han påstår är väldigt viktiga och ”som man inte vill prata om”. Dels är det det genetiska sambandet. Programledaren förtydligar vad GW menar med detta, dvs att man i mångt och mycket ”ärver” sina föräldrars problematik, vilket GW bekräftar. GW nämner sedan den ”etniska faktorn”. Här hade det varit klädsamt om programledaren hade frågat om vad han menar med detta. Men det går istället förbi, och förblir hängande i luften.
Jag hade önskat att GW hade getts utrymme att förklara vad han menar med ”etnisk faktor” gällande kriminalitet.
Vi vet sedan länge att människor med invandrarbakgrund i större utsträckning uppfyller kriterierna för de riskfaktorer som forskning och studier konstaterat finns för att hamna i kriminalitet. Det finns också en viktig aspekt att poängtera, och det är att människor med invandrarbakgrund diskrimineras, och särbehandlas negativt, i alla led i rättsprocessen, från den operativa verksamheten ända fram till slutgiltig dom.
GW:s påstående har fått som konsekvens att många fått sina fördomar om invandrare och kriminalitet bekräftade.
Min fråga till GW är: Vad menar du med att ”etnisk faktor” är en viktig del i varför ungdomar hamnar i kriminalitet?
”Invandringskritiker” väljer inte sällan att bortse från vedertagen forskning och fakta vad gäller invandrare och brottslighet. Att generalisera och stigmatisera människor som mer brottsbenägna mot bakgrund av etnicitet, religion, kultur eller ursprung är inget annat än rasism.
Socioekonomisk status – denna faktor har via nyare forskning visat sig vara av underordnad betydelse. Dock är den socioekonomiska statusen i kombination med andra faktorer en bidragande orsak till kriminalitet. Uppväxtförhållandena och dess betydelse för individen är i många fall avgörande för huruvida en människa faller i kriminalitet.
Fattigdom – att leva på, eller under, existensminimum, i bidragsberoende är ett avgörande kriterium vad beträffar brottsbenägenhet.
Arbetslöshet/sysselsättning – att vara arbetslös skapar en lägre nivå av KASAM* och socialt kapital hos individen. Detta plussat med den ekonomiska statusen det innebär att vara arbetslös, ofta i kombination med dålig kunskap om, och utnyttjande av, det sociala skyddsnätet (bidragsberoende) är inte försumbara faktorer vad gäller brottsbenägenhet.
Utbildning – utbildningsnivå hos såväl individen som hos dennes umgängeskrets är vedertagna orsaksfaktorer till kriminalitet.
Neuropsykiatriska funktionsvariationer – människor med olika varianter av neuropsykiatriska funktionsvariationer, såsom ADHD och Tourettes syndrom har en högre tendens till att falla i kriminalitet. En orsak till detta kan vara dålig impulskontroll.
Psykisk ohälsa – människor med psykisk ohälsa, t ex PTSD (Posttraumatiskt stressyndrom), bipolaritet och schizofreni, löper en större risk att hamna i kriminalitet.
Riskfaktorer:
Fattigdom
Socioekonomisk klass
Socialt och genetiskt arv
Neuropsykiatriska funktionsvariationer
Psykisk ohälsa
Missbruksproblematik
Uppväxtförhållanden
Integration och segregation
Begåvning
Utbildning
Arbetslöshet
Traumatiska erfarenheter
Diskriminering
Kön
Ålder
Begåvning – låg begåvning är en riskfaktor för individen att hamna i kriminalitet.
Missbruksproblematik – missbrukare begår brott för att finansiera sitt missbruk. Människor med missbruk kommer sällan in på arbetsmarknaden. 94% av missbrukande män i 30-årsåldern är kriminellt belastade. Missbruksproblematik är således en riskfaktor för att falla i kriminalitet.
Integration och segregation – människor som lever i s k utanförskapsområden har en större benägenhet att ägna sig åt brottslighet. Det krävs större resurser för att bedriva socialt arbete och integration. KASAM är återigen ett nyckelord som beskriver segregationsproblematiken vi har i Sverige. Att bryta segregation och stärka den undermåliga integrationen är essentiella pusselbitar i det förebyggande arbetet kring kriminalitet. Detta arbete ansvarar hela samhället för. Rasism är ett integrationsproblem, vilket bl a kan ses på den rasistiska diskriminering som invandrare utsätts för på arbetsmarknaden. (Se vidare punkt ”Diskriminering”)
Socialt, psykosocialt och och genetiskt arv – det finns en del ärftliga faktorer som i kombination med den miljö man växer upp i kan leda till en större sårbarhet och löper större risk att falla i grov kriminalitet. Samspelet mellan genetik och sociala faktorer leder till att vissa människor begår många brott, att de begår grova brott och att de hamnar i fängelse.
Uppväxtförhållanden – en dålig uppväxt är en riskfaktor för att falla i kriminalitet. Barn till skilda föräldrar och barn som växer upp i våldsam familjemiljö, kanske med alkohol och droger inblandat, löper större risk att hamna snett. Övergrepp, misshandel och tidiga debuter vad gäller tobak, alkohol och droger samt ”fel” umgänge och mycket frånvaro i skolan är ytterligare riskfaktorer. Brist på kärlek, tillsyn och omsorg under uppväxtåren kan också spela roll för individens framtid.
Diskriminering – statistiken är talande och ger bevis på att människor som är föremål för rättsprocess diskrimineras utifrån faktorer som etnicitet, ursprung, kultur och religion. Statistiken brukar gälla registrerade för misstanke om brott. Strukturell diskriminering påverkar sannolikheten för personer med olika ursprung att rapporteras och registreras som misstänkta för brott – både skyldiga och oskyldiga.
Kön – statistiken visar att män är kraftigt överrepresenterade i brottsstatistiken (endast var femte misstänkt brottsling är kvinna). Det finns också tydliga indicier på att kvinnor begår mindre andel våldsbrott än vad män gör. Stöld, snatteri, mened och falskt åtal är typiskt ”kvinnliga” brott. Narkotikabrott, rån, sexualbrott samt hot- och våldsbrott är typiskt ”manliga” brott.
Ålder – unga människor begår brott i större utsträckning än äldre. Även brottsutsattheten är större bland unga.
Det förekommer ständigt diskussioner om huruvida kulturkonflikter mellan kultur i ursprungsland och ankomstland är en förklaring till brottslighet. Det är viktigt att poängtera att den svenska forskningen inte har funnit något samband mellan kulturkonflikter och kriminalitet.
Det finns forskning som visar på att invandrare, och framförallt utomeuropeiska invandrare, i högre grad anmäls för brott och dessutom döms hårdare. Christian Diesen, professor i processrätt vid Stockholms universitet, menar att särbehandlingen inte har sin bakgrund i medveten diskriminering, men att det finns fördomar och ”en professionell misstänksamhet” inom polisen gentemot invandrare. Dessutom finns det belägg för att polisen väljer att prioritera och rikta sina resurser mot områden där det ger utdelning. Dessa områden är utanförskapsområden, där majoriteten är människor med invandrarbakgrund. Detta får till följd att svenskar i större utsträckning än invandrare undkommer anmälningar och förundersökningar. Att vara invandrare är dessvärre en belastning såväl när man misstänks som utsätts för brott. Diesen utvecklar sitt resonemang:
Misstänkta invandrare utsätts för negativ särbehandling i varje led av rättsprocessen
Det sker en särbehandling i flera led. Och då blir konsekvensen att det blir strukturell diskriminering
I forskarrapporten Likhet inför lagen? har man gått igenom flera tusen fall. Resultatet av studien visar på att invandrare oftare blir anmälda för brott. Vi kan också se att invandrare utreds mer ingående och under längre tid. Det finns bevis för att invandrare, jämfört med ”svenskar”, häktas oftare och att häktade invandrare sitter häktade längre tid än ”svenskar”. Människor med invandrarbakgrund åtalas i högre utsträckning, och när domen fastställs döms invandrare oftare och de beläggs dessutom med hårdare straff än ”svenskar”.
Majoriteten av människor begår inte brott. Det finns mängder av riskfaktorer när det kommer till att finna orsaker till kriminalitet hos individer. Det är viktigt att ha i åtanke att etnicitet, religion, och ursprung INTE utgör någon av riskfaktorerna. Forskning har inte heller funnit belägg för att kultur skulle utgöra en riskfaktor.
Tyvärr är det fakta att invandrare oftare uppfyller flera av kriterierna för de ovan nämnda riskfaktorerna. Att invandrare dessutom bedöms annorlunda än ”svenskar” bidrar naturligtvis också till överrepresentationen.
*KASAM = Känsla Av SAMmanhang – begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet är viktiga ingredienser i begreppet KASAM
Vi på Motargument har genom åren uppmärksammat den SD-kopplade nätbloggen Samnytts (tidigare Politiskt inkorrekt, Avpixlat och Samhällsnytt) återkommande lögner, vinklingar och #fakenews. Detta gör vi mot bakgrund av att Samnytt är den största av de högerextrema nätbloggarna, och tyvärr har ett stort genomslag i opinionen i Sverige.
Enligt Similarweb återfinns Samnytt, med tre miljoner besökare senaste tre månaderna, på 19:e plats bland nyhets- och mediapublicerare i Sverige. Samnytt följer inte publicitetsreglerna, dvs de etiska, traditionella riktlinjer som mediebranschen själv dragit upp. I slutet av denna artikel kommer en sammanställning av de artiklar vi har uppmärksammat genom åren. Tyvärr har vi inte tid att granska allt som Samnytt publicerar, det hade krävt en heltidstjänst.
De högerextrema propagandabloggarna förmedlar alternativa sanningar. De kännetecknas av sin monotona och enkelspåriga agenda. Inte sällan spelar artiklarna på dessa bloggar på såväl medvetna som omedvetna fördomar som sprids i debatten, på nätet och ute i stugorna. Verktygen som man medvetet använder sig av är #fakenews, alternativ fakta, lögner och (medvetna?) sakfel.
Den 1 september 2017 lanserades de, som en ’alternativ nyhetssajt’. Den fick det förtroendeingivande namnet Samhällsnytt. Någon gång under 2022 bytte den högerextrema nätbloggen återigen namn, till Samnytt.
”Samhällsnytt tar ett brett publicistiskt grepp. Vi specialbevakar de områden där etablissemangsmedia uppvisar underlåtenhetsförsyndelser, men fokuserar också brett på allmän nyhetsjournalistik. Dessutom gör vi regelbundet granskande och grävande filmreportage.
Vår målsättning är att vara den publicistiska produkt som framtidens samhällsintresserade mediekonsumenter vill ha och har rätt att kräva.”
Numer har Samnytt uteslutit den första meningen i beskrivningen. Kanske beror det på att de tidigare sade sig ha ambitionen att nyhetsbevaka brett, men att de inte har kunnat leva upp till den föresatsen. Samnytt är enkelspårig, monoton och förutsägbar ”journalistik”.
Samnytt är i stora drag samma som Avpixlat, som la ner samtidigt som Samhällsnytt startade upp.
Varför byter Mats Dagerlind, Kent Ekeroth et al namn med jämna mellanrum? Innan nyhetssajten tog namnet Avpixlat gick man tidigare under namnet Politiskt Inkorrekt. Den enklaste förklaringen var att man känner sig ha förbrukat sin trovärdighet efter några år. Politiskt Inkorrekt, sedermera Avpixlat, var populärt hos redan frälsta, men de bar på ett stigma som hindrade dem att nå ut till icke-frälsta.
I och med namnbytet ser man möjlighet att vinna nytt territorium. Vi som dagligen hänger med i den politiska debatten och följer såväl gammelmedia som alternativ media har sett igenom denna taktik.
Kent Ekeroth, f d sverigedemokratisk riksdagsledamot som under tiden i riksdagen också arbetade administrativt med Avpixlat, sedermera Samnytt. Ekeroth beskrivs som grundare av nätbloggen, samt ”obetald VD” Skriver artiklar, krönikor och gör videoreportage. Ekeroth var också delaktig i den s k ”järnrörsskandalen”. Ekeroth har genom åren varit föremål för många skandaler.
Simon Kristoffersson beskrivs som redaktör för sociala medier, ”grävande” journalist och redaktör. Numer är han ansvarig utgivare. Skriver artiklar.
Mattias Albinsson är en flitig skribent inom alternativmedia. Han har tidigare skrivit för Nyheter idag och Fria tider. Han arbetar främst med ”gräv” och egna reportage.
Vi noterar att det är stor omsättning bland medarbetarna på Samnytt.
Motargument avslöjar Samnytt gång på gång
Motargument har under många år arbetat med att publicera artiklar som avslöjar Samnytts, tidigare Samhällsnytts och Avpixlats, agenda som allra helst tar sig uttryck i lögner, vinklade nyheter, alternativ fakta och #fakenews. Samhällsnytts kall är att bekräfta fördomar. Och man gör det utan skrupler, och gör avkall på etik och moral. Bloggens medarbetare har inga betänkligheter kring att publicera komprometterande uppgifter och foton på icke dömda, misstänkta, gärningsmän.
Då vi har avslöjat felaktigheter i Samnytts nyhetsrapporteringar har vi varje gång uppmärksammat Dagerlind, Ekeroth et al på det. Ett tag svarade de på tilltal via Twitter. Vid några tillfällen tog man till sig av våra konfrontationer och förstod att det är allvarligt att sprida lögner, #fakenews och sakfel. Då valde man att uppdatera, ändra och radera i ett par av sina artiklar.
På senare tid har man valt att ofta svara med tystnad. Vi får sällan svar på X (f d Twitter), och man gör heller inte längre några ändringar i de felaktiga artiklarna. Detta innebär att Samnytts artikelbibliotek är fyllt av artiklar som är #fakenews, lögner och dessutom innehåller sakfel. Detta verkar inte längre bekomma Dagerlind, Ekeroth och deras stab. Samnytts läsare bedriver sällan, eller aldrig, källkritik. Inte heller väljer man att faktagranska det som publiceras på bloggen. Läsarna förefaller vara nöjda med att nyhetsrapporteringen bekräftar de fördomar som de själva besitter. Lögnerna blir till sanning, oavsett.
Nyhetsartiklar, som är rewrites på andra nyhetsförmedlares nyhetsartiklar, är ofta osakliga då de färgas av skribentens åsikter och fördomar. Ofta läggs, för nyheten, irrelevant fakta till i texten.
Vi som arbetar med Motargument har begränsad tid att avslöja Samnytts, och andra alternativa mediebloggars, lögner och #fakenews. Det hade behövts en heltidsanställd för att hinna med att bemöta allt. Denna sammanställning är enbart en bråkdel av alla de artiklar som vi skulle vilja bemöta om vi bara hade förutsättningarna.
Bristen på etik och moral
Samnytt följer inte publicitetsreglerna. Detta är en anledning till att man inte längre erhåller redaktionsstöd. Bloggen finansieras av donationer. För den som är intresserad av att få inblick i publicitetsreglerna och därefter kunna dra slutsatsen att Samnytt inte följer dem kan läsa om det på Medieombudsmannens hemsida.
Mr. Samnytt, Mats Dagerlind, har vid två tillfällen (2021 och 2024) dömts för förtal och grovt förtal. 2024 dömdes han till en månads fängelse. Domen omvandlades sedermera till fotboja i hemmet.
Dåvarande Samhällsnytt uttryckte i samband med lanseringen av bloggen hösten 2017 att man hade för avsikt att bredda sin journalistik och bevaka även andra saker än muslimer, invandrare, migration och flyktingar. Med facit i hand har vi blivit varse att man inte har lyckats med den föresatsen.
Samnytt är inget nytt. Det är samma enformiga, hatiska och främlingsfientliga mantra om och om igen. Samnytt bedriver samma ”journalistik” som dess föregångare Samhällsnytt, Politiskt Inkorrekt och Avpixlat har gjort. Det som är nytt är namnet, designen på hemsidan och några skribenter.
Gå inte på den lätte.
Samnytt har på senare tid haft ekonomiska problem, och riskerar, enligt egen utsago, att tvingas lägga ner verksamheten:
På tio år har egendomsbrotten minskat med 9 procent
Som vi kan se av graferna så har egendomsbrotten minskat totalt sett med 9 % de senaste tio åren.
Samtidigt kan vi se att det är brotten enligt kapitel 8 som står för den största delen av minskningen. Från 5 572 per 100 000 inv till 3 616.
Vad det är som har minskat har jag tidigare beskrivit – bl a har jag visat att cykelstölderna inte har minskat lika mycket som övriga stölder och rån.
Sannolikt har minskningen av stölder liksom övergången till bedrägerier en relation till det ökade säkerhetstänkandet.
Tyvärr finns det ännu ingen sådan utredning gjord varken av BRÅ eller Näringslivet. Istället fortsätter näringslivet sprida lögner om att stölderna och rånen ökar.
Minskningen av egendomsbrotten är en del av den minskande brottsligheten.
Brottsbalkens sjätte kapitel beskriver de brott som vi räknar som sexualbrott.
En dryg tredjedel av alla sexualbrott är våldtäkt och polisanmälningarna har ökat. Närmare hälften av alla sexualbrott är sexuellt ofredande och där har polisanmälningarna minskat.
Under de senaste tio åren har de polisanmälda sexualbrotten mot barn ökat markant.
År 2021 uppvisade de högsta siffrorna i alla kategorier. De två åren därefter har det minskat något.
Men hur mycket av dessa förändringar handlar om benägenhet att anmäla, det så kallade mörkertalet? Alldeles för litet forskning har gjorts kring detta men några saker vet vi.
När det gäller polisanmälningar om våldtäkt är mörkertalet större när förövaren är en bekant som våldtar inomhus. Den förutfattade meningen om den typiska våldtäkten – en obekant som våldtar utomhus – har knappt något mörkertal.
I nästa graf ska jag göra en djupdykning i siffrorna kring detta som vi numera vet ganska mycket om.
Vi kan inte säga att det inte förekom några våldtäkter inom äktenskapet på 1950-talet. Det blev kriminellt när det lagstiftades 1965, men även innan dess blev kvinnor våldtagna av sina män.
Men detta spelar roll för frågan om den totala polisanmälda brottsligheten ökar.
Ett stort antal brott enligt fjärde kapitlet i Brottsbalken instiftades under de senaste tio åren. När vi tittar närmare på dessa brott så är den ökning i kapitlet som vi kan konstatera helt och hållet ett resultat av dessa nya brott.
Däribland olovlig ID-användning, ett brott som tillkom 2016.
De polisanmälda brotten har inte ökat jämfört med tidigare eftersom dessa ”nya” brott inte var lagstiftade om.
I nästa del kommer jag att beröra Brottsbalkens kapitel sex – Sexualbrott.
När jag har lagt ut alla delar hoppas jag kunna samla alla i ett inlägg eftersom jag vet att det kan vara svårt att hitta dem annars.
Motargument 