Etikettarkiv: demokrati

I fokus

SD har inga argument för slopad rösträtt för icke-medborgare

Inför valet 2026 blossade debatten återigen upp om huruvida icke-svenska medborgare ska ha rätt att rösta i kommun- och regionval. Sverigedemokraterna Tobias Andersson, Leonid Yurkovskiy, Josef Fransson och Denice Westerberg, har under den allmänna motionstiden 2026 lämnat in Motion 2026/27:198 Krav på svenskt medborgarskap för all rösträtt. SD avser att avskaffa rösträtten för nysvenskar som saknar svenskt medborgarskap.

Att personer som inte har svenskt medborgarskap kan rösta i kommun- och regionval är ingen ny idé. År 1975 antog riksdagen detta beslut, och det finns flera skäl till varför vi i Sverige tillåter röstning i två av tre val för personer utan svenskt medborgarskap.

Lokalt inflytande och demokrati

  • Skattebetalning: Personer som är bosatta och arbetar i en kommun bidrar med lokal skatt och bör därför ha möjlighet att påverka hur dessa medel används.
  • Vardagspolitik: Kommunala beslut påverkar skolor, vård och offentlig transport, vilket direkt berör alla invånare i vardagen.
  • Demokratiskt underskott: Att exkludera en betydande kategori av fast bosatta från lokala och regionala val minskar deltagandet i val och underminerar demokratins trovärdighet.

Integration och delaktighet

  • Snabbare integration: Rösträtt medför ett politiskt ansvar som stimulerar personer utan medborgarskap att delta i och förstå hur det svenska samhället fungerar.
  • Känsla av samhörighet: Att få möjlighet att rösta stärker relationen till hemorten och ger en känsla av att vara en del av gemenskapen.
  • Politisk representation: När utländska medborgare tillåts rösta blir det nödvändigt för partierna att ta hänsyn till deras behov och integrera dem i sina politiska strategier.

Ingenstans i den motion som SD har presenterat anges något argument för varför nysvenskar utan medborgarskap skulle förlora rösträtten i två av tre val. Istället fokuserar de som skrivit motionen på det välkända fallet med en politiker som just har blivit svensk medborgare och valdes in i riksdagen. Istället för att diskutera rösträtten handlar motionen om detta specifika fall som inte rör själva sakfrågan.

För att illustrera bristen på argument i sakfrågan hämtar vi följande citat från förslaget:

”Rösträtt i riksdagsvalet innehar den som fyllt 18 år, är svensk medborgare och är eller har varit folkbokförd i Sverige. Rösträtt i regionval och kommunval däremot har även medborgare i ett annat land, eller statslös, som har varit folkbokförd i Sverige i minst tre år i rad före valdagen, samt är folkbokförd i kommunen eller regionen. Som om det inte vore illa nog att någon som nyss erhållit svenskt medborgarskap på tveksamma grunder kan bli riksdagsledamot så kan också kommunala och regionala val avgöras av invandrare utan medborgskap i landet de röstar i. Det finns EU-bestämmelser på området, varför fokus bör ligga på att begränsa rösträtten för medborgare i tredjeland.

Detta behöver åtgärdas för att värna det svenska självbestämmandet och svenska medborgares inflytande över alla delar av sitt eget land.” (Källa: Riksdagen)

Det enda argument som står att läsa i motionen är ”EU-bestämmelser på området”. De syftar på artikel 39 i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna. I Sverige har man beslutat att även personer som inte är medborgare i EU har rösträtt i kommun- och regionval. Sverige är på intet sätt unikt i den lagstiftningen.

I följande länder i Europa har icke-medborgare, och även personer som inte är EU-medborgare, rösträtt i lokala val: Sverige, Finland, Danmark, Norge, Spanien, Belgien, Estland, Irland, Litauen, Luxemburg, Nederländerna, Slovakien och Slovenien. Spanien och Portugal har bilaterala avtal med vardera 13 länder (i och utanför Europa) där personer med medborgarskap i de länderna får rösta i lokala val.

Motargument ställer en avgörande fråga till motionsskrivarna:

Vilka skäl har ni för att avskaffa rösträtten för nyanlända utan svenskt medborgarskap i kommun- och regionval?

Källa:

Riksdagen: Motion 2026/27:198 av Tobias Andersson m.fl. (SD) Krav på svenskt medborgarskap för all rösträtt

The Local: EXPLAINED: Where in Europe can non-EU residents vote in local elections?

Lästips:

Motargument: #val2026: Rösträtt i kommun/region för personer utan medborgarskap

I fokus

Vad är ”svenska värderingar”?

Framför allt Sverigedemokraterna har i den politiska debatten gjort stor sak av hur viktigt det är att invandrare har s k ”svenska värderingar” för att få stanna i Sverige. Kritiken mot begreppet ”svenska värderingar” är omfattande och kommer från såväl statsvetenskapligt som filosofiskt och politiskt håll.

I SVT:s partiledardebatt i fredags fick partiledarna rösta om huruvida ”svenska värderingar” ska vara ett krav för att få stanna i Sverige. Tre partiledare, Mohamsson (L), Busch (KD) och Åkesson (SD) svarade ”ja”. Övriga avstod från att svara, förmodligen för att begreppet ”svenska värderingar” är att det är juridiskt luddigt, historiskt föränderligt och exkluderande.

Skärmdump från SVTPlay 260912.

Kritikerna pekar på fem huvudpunkter:

1. Lagar, inte värderingar, styr landet

Statsvetare och jurister betonar att en rättsstat styrs av skrivna lagar, inte av personliga eller kulturella värderingar.

Vagt i lagstiftning. Det går inte att skriva in i lagen exakt vad en ”svensk värdering” är. När politiker kräver att invandrare måste testas eller skriva under på svenska värderingar för att få stanna i landet står vi inför ett rättssäkerhetsproblem, då begreppet saknar juridisk definition.

Lagarna skapar värderingarna. Det är själva lagarna som formar våra normer. Som ett exempel kan vi konstatera att förbudet mot barnaga blev en ”svensk värdering” efter att lagen stiftades 1979.

2. Värderingarna är universella, inte unika för Sverige

Det är många av oss som anser att påstått ”svenska värden” som demokrati, mänskliga rättigheter, jämställdhet och yttrandefrihet inte är unikt svenska. I själva verket är de universella liberala rättigheter som står att läsa om i FN-konventionerna och finns i de flesta demokratiska länder. När vi väljer att kalla dem ”svenska” finns risk att vi skönmålar oss själva eller att Sverige tar äran för globala principer.

3. Skapar ett ”vi och dom”-tänkande

Kultur- och samhällsdebattörer påpekar att begreppet används som ett politiskt verktyg för att exkludera.

Kulturell nationalism: Genom att kräva att människor ska anamma ”svenska värderingar” skapas en retorik där minoriteter och utrikes födda per definition antas ha sämre/inkompatibla värderingar.

Etnicitet vs medborgarskap: Kritiker varnar för att svenskhet riskerar att kopplas till etnicitet/kultur/religion i stället för till medborgarskap och respekt för det demokratiska systemet.

4. Värderingar förändras över tid

Begreppet ”svenska värderingar” kritiseras för att det riskerar att ge en falsk föreställning om att det skulle finnas en bestämd, tidlös svensk essens. I själva verket sker en konstant förändring av värderingar. För några decennier sedan var svenska samhället betydligt mer format av kyrkan, auktoritetstro och traditionella könsroller. Om vi hänfaller åt att datera ”svenska värderingar” till en specifik tidpunkt kommer de inte att bli rättvisande för hur samhället ser ut för stunden.

5. Det finns ingen enighet inom landet

Svenskar är inte en homogen grupp som tycker lika. En ständig intern debatt pågår om såväl religionens roll som ekonomisk fördelning och synen på familjen och staten. Att påstå att det skulle finnas en (1) uppsättning värderingar fråntar relevansen i att det finns stora skillnader i åsikter mellan olika individer, politiska partier och regioner i vårt land.

Att kräva att invandrare ska anamma ”svenska värderingar” är en märklig åsikt, eftersom det finns inga tydliga kriterier för vad ”svenska värderingar” är. Många av våra värderingar är universella, medan andra är individuella och föränderliga. Det finns ingen juridisk definition och i Sverige är det lagarna, inte eventuella värderingar, som styr landet. När Busch, Mohamsson och Åkesson trycker ”ja” på huruvida invandrare ska ha ”svenska värderingar” för att få stanna har de högst troligt inte funderat klart. Övriga partiledare verkar inse att det där med ”svenska värderingar” inte är så glasklart.

#val2026 #värderingar #Kristdemokraterna #Liberalerna #Sverigedemokraterna #lagar #Sverige

Källor:

DN: ”Här gäller svenska lagar, inte värderingar”

SVT: SD-ilska mot Kristerssons svar om svenska värderingar

SvD: ”Ensidig bild i striden om värderingar”

Dagens Arena: Svenska värderingar

Forskning & Framsteg: Debatt om svenskhet: ”Lagar genomsyras av värderingar”

Aftonbladet: Bryter regeringen mot svenska värderingar?

GP: Glöm svenska värderingar – universella värden viktigare

DN: Sluta mumla, politiker – vilka är egentligen de svenska värderingarna?

DN: ”Att bygga svenskhet på etnicitet rimmar illa med våra värderingar”

SVTPlay: Slutdebatten

Korta motargument, Myter

Myt: ”Muslimerna kan avgöra valet”

Jimmie Åkesson (SD) sa i partiledardebatten i SVT igår kväll:

– Det här kan bli det första valet i Sverige där den muslimska invandringen fäller avgörandet i ett riksdagsval. Sug på den. (Källa: GP)

Uttalandet är så märkligt på flera plan.

Uttalandet går hand i hand med myterna om folkutbytet (dvs det – av judar – planerade maktövertagandet i Europa med hjälp av ”massinvandring”) och ”importerat valboskap” (dvs att politiska partiers migrationspolitik historiskt har syftat till att få fler röster).

Det är nödvändigt att påpeka att 2,6% (200 000) av Sveriges ca 8 000 000 röstberättigade är muslimer. Det finns många andra grupper som är större som kan avgöra valet:

Kristna

Fotbollsspelarna

Egenföretagarna

Kassörskorna

Jägarna

Sverigedemokraterna

Stickarna

Minigolfarna

Stryktipsspelarna

Vegetarianerna

Motorcykelåkarna

Nattklubbsbesökarna

Trafikpoliserna

Militärerna

Charterturisterna

Undersköterskorna

Styrelseledamöterna

Dataspelarna

Håkan Hellström-fansen

Motargument vill på intet sätt förringa dessa minoriteters eventuella inflytande på det svenska valet. Allas röster betyder något, oavsett.

Alla borde använda sig av sin medborgerliga rättighet och gå och rösta på söndag (eller tidigare).

Lästips:

GP: Åkessons uttalande om muslimer skruvade upp tonläget

SD och myten om ”islamisering” | Motargument

SD sprider nazistisk propaganda om ”folkutbyte” | Motargument

Myten om ”importerad valboskap” | Motargument

Myter

SD och myten om ”islamisering”

2 kommentarer

Begreppet ”islamisering” används oftast som politisk propaganda, men forskning och statistik visar att det inte existerar något systematiskt eller överhängande hot mot svenska värden från varken islam eller muslimer. Framför allt är det högerextrema och antimuslimska rörelser som under en längre tid byggt narrativet om att Sverige skulle vara under en påstådd ”islamisering”. Det enda svenska riksdagsparti som driver konspirationsteorin om den påstådda ”islamiseringen av Sverige” i sin politiska propaganda är Sverigedemokraterna. För partiet är denna konspirationsteori den enskilt viktigaste frågan.

Den enskilt starkaste förespråkaren av konspirationsteorin om ”islamiseringen” är riksdagsledamoten Richard Jomshof (SD), som nyligen släppt den antimuslimska boken ”Kafir”, en propagandaskrift som syftar till att sprida konspirationsteorin, på partiledaren Jimmie Åkessons (SD) eget förlag. I en reel på SD:s sociala medier hör vi honom tala om hur den s k ”islamiseringen” skulle vara ett hot mot demokratin samt ”förändrar, förstör och fördärvar” Sverige.

Skärmdump från Aftonbladet 260816.

Vi ska vara på det klara med att islam, precis som andra religioner, inte är en homogen religion och att det finns många inriktningar och läror. Tolkningarna av Koranen och religiöst liv varierar mycket mellan människor på såväl grupp- som individnivå, precis som är fallet i andra religioner.

Skillnad mellan islam och islamism

Att en religion blir mer synlig i offentliga rummet innebär inte per automatik att det skulle finnas en politisk agenda för att vilja göra samhället religiöst styrt. Det vanliga är att en person är troende muslim och samtidigt fullt ut står bakom sekulär demokrati, svensk lag och mänskliga rättigheter. Begreppet ”islamisering” är en del av ett narrativ som t ex SD förmedlar för att skapa en ”vi och dom”-mentalitet, förenkla integrationsproblem och vinna politiska poäng.

Fakta är att de islamistiska rörelserna i Sverige utgör en mycket liten minoritet och de påverkar inte samhällsnivån i Sverige.

I svensk kontext existerar felaktiga föreställningar om skolor och offentliga institutioner systematiskt skulle ”islamiseras”. Dessa föreställningar är i stor utsträckning politiskt motiverade. De undersökningar som finns tillgängliga visar att anpassningar, som respekt för fasta eller att erbjuda halalkött, sker inom ramen för religionsfriheten och förändrar inte den grundläggande sekulära strukturen i samhället.

I historisk och global kontext är det konstaterat att faran för en global ”islamisering” är kraftigt överdriven. Muslimska grupper deltar inte sällan i politiska system, främjar sociala tjänster och eftersträvar reformer snarare än våldsam erövring.

Forskning visar att majoriteten av muslimer lever fredligt och följer lagar i sina respektive länder. Demografiska framskrivningar visar inte på att islam kommer att utgöra en majoritet av Sveriges befolkning inom överskådlig tid. Tvärtom är trenden att religiositeten hos troende i Sverige avtar för varje generation.

Den mytiska retoriken om påstådd ”islamisering” används som politisk propaganda, och syftar till att skapa rädsla och avsky gentemot muslimer, som i sin tur leder till antimuslimsk diskriminering.

Det är avgörande att vi skiljer mellan verkliga politiska och religiösa fenomen och förenklade föreställningar om ett hotfullt ”islamiskt inflytande”.

”Islamisering” som hot i Sverige saknar empiriskt stöd. Föreställningen reflekterar istället rädsla, fördomar eller politiska syften snarare än verkliga samhällsprocesser. Istället för att använda sig av propagandistisk terminologi och sprida konspirationsteorier är det snarare korrekt att diskutera religionsfrihet, integration och demokrati.

Källor:

Sverigedemokraternas officiella Facebookkonto: Richard Jomshof om ”islamisering”

Motargument: Jomshof (SD) om fredliga muslimer: ”De kan ju sluta vara muslimer för det första”

Forum för levande historia: Islam och muslimer i Sverige

Motargument: Myter om muslimer: Radikal islamism och islam

Signum: Hotet från islam: myt eller verklighet?

GP: ”Islamisering finns inte i verkligheten”

Motargument: Myt: ”Sverige håller på att bli ett muslimskt land”

Debatt

Replik: Demokratihotet från SD är uppenbart

Detta är en replik på Peter Esaiassons debattartikel ”Nej, den svenska demokratin är inte hotad”.

Statsvetaren Peter Esaiasson vänder sig emot varningsropen om vår demokrati. Sådana utspel saknar grund och utgör i sig ett hot mot demokratin, menar han. Men snarare än att bemöta den kritik som finns plockas lösryckta exempel fram för att nå en – vad man får anta – redan på förhand bestämd slutsats.

Esaiasson framhåller institutioner och en kultur av samförstånd över ideologiska skiljelinjer som stabila grundpelare för den svenska demokratin. Trots att ingen har ifrågasatt vikten av dessa menar Esaiasson att de inte tillskrivs någon avgörande betydelse i sammanhanget. Således kan kritiken bortses från. Argumentet är förbluffande verklighetsfrånvänt.

Göran Sundström, statsvetare vid Stockholms universitet, har tillsamman med andra granskat Tidöregeringens mandatperiod. De visar hur samarbetet lett till återkommande försök att underminera just dessa grundpelare. Kritik från Klimatpolitiska rådet och Lagrådet avfärdas medan myndigheter, domstolar och medier beskylls för aktivism. Jimmie Åkessons stämpling av Kalla Faktas granskning av Sverigedemokraternas trollfabriker som en ”påverkansoperation” är bara ett exempel på försöken att urholka förtroendet för medierna.

Att institutionerna fortfarande fungerar innebär inte att deras ställning är ohotad. Nedmonteringen av demokratin börjar inte nödvändigtvis med att institutionerna försvinner utan med att deras legitimitet undermineras.

När det gäller kulturen av samförstånd över ideologiska skiljelinjer bör Esaiasson fråga sig hur väl denna kultur förvaltas när Sverigedemokraterna beskyller sina ideologiska motståndare, inte minst Socialdemokraterna, för att underblåsa de stora samhällshot som islamiseringen påstås utgöra.

Till sist, med en ”rasdiskriminerande” vandellagstiftning i ryggen för Sverigedemokraterna återkommande fram förslag som inskränker religions- och yttrandefriheten för svenska muslimer och som kan föra tankarna till det tidiga 1930-talets förföljelser av judar. Menar Esaiasson på allvar att en regering ledd av detta parti inte utgör ett hot mot demokratin?

Krönikor

Var saklig i argumentationen mot SD:s antimuslimska politik

Sverigedemokraternas alltmer uppskruvade retorik om islam och muslimer, samt konkreta, antidemokratiska förslag förtjänar ännu hårdare granskning.

Att sakligt kritisera religiösa idéer eller migrationspolitik är en sak – att generalisera om en hel grupp människor är något helt annat.

När muslimer gång efter gång utmålas som ett kollektivt problem riskerar det att öka misstänksamhet mot och fördomar om människor som bara vill leva sina liv som alla andra.

Skärmdump från Aftonbladet 260817.

Sverige behöver en politisk debatt där vi kan diskutera integration, religion och migration öppet, men utan att kollektivt skuldbelägga människor på grund av deras tro.

Skärmdump från SvD 260817.

Svensk demokrati bygger på att medborgarskap och rättigheter inte ska graderas efter etnisk eller religiös bakgrund. De grundläggande positiva friheterna i grundlagen, t ex religionsfriheten, gäller alla invånare i Sverige. SD har med obehaglig uppriktighet klargjort att de anser att det inte ska gälla den muslimska minoriteten.

En nationell identitet kan bygga på språk, historia, kultur och gemensamma demokratiska institutioner. Etnonationalism – som SD förespråkar, utifrån politiska förslag och uttalanden – riskerar däremot att göra människors härkomst till ett mått på hur ”svenska” de anses vara.

Skärmdump från Richard Jomshofs officiella X-konto 260817.

Demokrati innebär inte bara majoritetsstyre. En fungerande liberal demokrati innebär också att majoriteten inte fritt kan ta ifrån minoriteter deras grundläggande rättigheter. Detta är en helt avgörande faktor när debatten handlar om muslimer, invandrare eller andra minoriteter.

När någon, politiker eller vanliga människor, talar om ”muslimer”, ”invandrare” eller andra stora grupper som om de vore homogena, kan det vara effektivt att be dem precisera vilka människor och vilka problem de faktiskt menar. Det flyttar diskussionen från svepande generalister till konkret politik och argumentation.

Skärmdump från Dagens Nyheter 260817.

Jag vill egentligen inte tro att alla som röstar på SD är rasister, muslimhatare eller antidemokrater. Däremot anser jag att väldigt mycket av partiets politik och retorik ska kritiseras stenhårt. Med en sådan inställning blir det svårare för motdebattörer att vända debatten till en pseudodiskussion om huruvida vi förolämpar sverigedemokratiska väljare.

Det är helt nödvändigt att vi inte tröttnar på att kritisera SD:s politik, som är såväl antidemokratisk som etnonationalistisk. Kritiken bör vara saklig och syfta till att argumentera mot partiets konkreta förslag och medvetet spetsiga uttalanden. Det är när vi glömmer bort att vara sakliga och börjar misskreditera SD-väljare som grupp som vi dribblar bort möjligheten att kunna påverka just dem som väljer att lägga sin röst på SD.

På vår hemsida www.Motargument.se finns massor av artiklar som ger oss fakta och motargument som kan hjälpa oss att fortsätta vara sakliga i debatten mot Sverigedemokraterna.

#svpol #SDhaveri #val2026

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Krönikor

När hatet blir politik

Richard Jomshof skriver att han hatar islam. Han skriver att islam vill islamisera hela världen genom jihad, förfölja och döda icke-muslimer, göra kvinnor mindre värda, sprida antisemitism och avskaffa demokratin. Och så kommer slutklämmen, den som egentligen förklarar resten: han hatar också ”alla dessa medlöpare som springer islamisternas ärenden och hjälper dem med att ta vårt land ifrån oss”.
Det är där den gamla föreställningen om att detta bara skulle handla om hård religionskritik blir ganska svår att upprätthålla.

För religionskritik är tillåten. Man får avsky islam, kristendom, sharia, Bibeln, Koranen, präster, imamer och religiösa dogmer. Man får kritisera islamism, jihadism, kvinnoförtryck och antisemitism hur hårt man vill.

Skärmdumpar från Richard Jomshofs (SD) officiella Facebookkonto 260819 och Aftonbladet 260817.

Men Jomshof gör något annat. Han förvandlar islam till en enda politisk aktör med en gemensam vilja, ett gemensamt mål och i stort sett en gemensam generalstab. Denne märklige figur vill erövra världen, döda icke-muslimer, förtrycka kvinnor och avskaffa demokratin. Sedan behöver bara muslimen kopplas till denna figur, så är jobbet gjort.

Det är rasism.

För att konstruktionen ska fungera måste skillnaden mellan islam, islamism och jihadism först försvinna.

  • Om problemet heter jihadism är problemet jihadister.
  • Om problemet heter våldsbejakande islamism är problemet våldsbejakande islamister.
  • Om problemet heter hedersförtryck kan man bekämpa hedersförtryck.

Men om problemet heter islam blir hotet betydligt mer användbart. Då kan moskén, slöjan, Ramadan, bönen och den vanlige muslimen stoppas in i samma berättelse om ett pågående övertagande.

Det betyder inte att problemen Jomshof räknar upp är påhittade.

  • Islamistisk terrorism finns.
  • Kvinnor utsätts för religiöst motiverat förtryck.
  • Antisemitism finns i islamistiska och muslimska miljöer.
  • Auktoritära religiösa regimer finns.

Det är verkliga problem och de ska bekämpas. Men därifrån följer inte att världens muslimer är ett politiskt kollektiv med samma mål.

Muslimer är demokrater, konservativa, socialister, liberaler, feminister, fundamentalister, sekulära och politiskt ointresserade. De tycker olika.

Det är ett mycket enkelt konstaterande, men det förstör tyvärr hela propagandabilden.

För propagandan behöver inte människor. Den behöver grupper.

Det mest avslöjande i Jomshofs text är därför inte ens att han säger sig hata islam. Det är orden ”ta vårt land”. Vems land? Är Sverige mindre den muslimska sjuksköterskans land än Richard Jomshofs? Den muslimske polisens? Den kvinna som bär hijab och är född i Malmö? Den muslim som avskyr islamismen och försvarar demokratin? Jomshof behöver inte svara. Retoriken fungerar bättre om gränsen mellan ”vi” och ”dom” lämnas lagom oklar.

Islam görs till fienden och människor som förknippas med islam får sedan bära misstanken.

Och sedan kommer ”medlöparna”. Där blir den auktoritära logiken tydlig. Först definieras ett existentiellt hot. Sedan kopplas en grupp till hotet. Därefter görs även den som protesterar misstänkt. Den politiske motståndaren har inte bara fel. Han hjälper fienden. Det är ett gammalt och effektivt knep, eftersom det gör kritiken själv till bevis för konspirationen.

Det är därför Jomshofs text är allvarligare än ännu ett grovt utspel. Den handlar om normalisering. Det som först väcker avsky blir nästa gång en kontrovers, därefter en legitim ståndpunkt och till sist en fullt normal del av den politiska debatten. Jomshof säger inte att han hatar jihadism. Han säger inte att han hatar islamism. Han säger att han hatar islam och avslutar med att människor hjälper ”dom” att ta ”vårt land”.

Man behöver alltså inte leta efter någon dold signal.

Det finns ingen dold signal.

Det är rasistisk retorik, öppet formulerad. Och det farliga är inte bara att en riksdagsledamot skriver så.

Det farliga är om resten av samhället vänjer sig.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Artiklar, Krönikor

Svensk nog att köra Sverige till jobbet – men inte att kalla Sverige sitt hem

Det finns en gammal föreställning i svensk politik om att alla riksdagspartier i grunden är jämförbara. De vill olika saker, använder olika slogans och bråkar om skatter, vård, skola, kriminalitet och migration. Sedan går väljarna hem och röstar. Det är en behaglig föreställning. Problemet är bara att den ibland inte stämmer.

Det blev tydligt i Skaraborg när Sverigedemokraterna satte upp valreklam på bussar med budskapet:

”Saknar du Mogadishu? Återvandringsbidraget hjälper dig hem.” (Källa: Aftonbladet)

Ett tjugotal bussförare med somaliska rötter sjukskrev sig i protest. Västtrafik beslutade därefter att ta ner reklamen och konstaterade att man inte hade förutsett den arbetsmiljörisk som uppstod.

Och där borde diskussionen egentligen börja. För det här handlar inte om att någon blev upprörd över en valaffisch. Människor blir upprörda över valaffischer varje dag. Det tillhör demokratins enklare nöjen. Det handlar om någonting annat. Bussen är förarens arbetsplats och arbetsredskap. Föraren kan inte byta kanal, bläddra vidare eller lägga reklamen åt sidan. Han ska köra den, timme efter timme.

Om föraren själv har somalisk bakgrund blir situationen närmast absurd. Han förväntas utföra sitt arbete i ett fordon som samtidigt meddelar människor med hans bakgrund att det finns ekonomisk hjälp att få om de vill åka ”hem”. Det är svårt att föreställa sig en motsvarande situation med något annat riksdagsparti. En moderat kan naturligtvis tvingas köra en buss med socialdemokratisk reklam och tycka att budskapet är fullständigt fel. En socialdemokrat kan på motsvarande sätt köra omkring med moderata budskap om skattesänkningar. Men ingen av dem behöver fundera på om reklamen samtidigt ifrågasätter deras rätt att betrakta Sverige som sitt hem.

Det är skillnaden, och det är därför den vanliga invändningen – ”alla partier annonserar ju” – är så ointressant. Ja, alla partier annonserar. Men alla partier gör inte människors ursprung och tillhörighet till en del av själva budskapet.

Det är dessutom inte första gången SD:s reklam i kollektivtrafiken skapar problem för dem som arbetar där. Under valrörelsen 2022 protesterade tunnelbaneförare i Stockholm mot ett helt tåg täckt av SD-reklam. Fackförbundet Seko krävde riskbedömning och pekade både på personalens mående och på risken för konflikter och säkerhetsproblem. Fyra år senare har budskapet blivit betydligt mindre diskret. Nu står det Mogadishu på bussen.

Nästan samtidigt uppstod en annan konflikt kring SD:s valreklam, denna gång på Stockholms centralstation. Där hade partiet placerat delar av sin kampanj på stationens dörrar. Budskapet byggde på en så kallad ”två dörrars politik”, där vissa människor markerades som icke önskvärda. Jernhusen tog ner delar av kampanjen och uppgav bland annat att reklamen kunde uppfattas som att vissa resenärer inte var välkomna på stationen. SD invände mot den beskrivningen och mot hur godkännandeprocessen hade hanterats.

Det intressanta här är inte att fallen är identiska, för det är de inte. Det intressanta är mönstret. På Centralstationen kunde budskapet uppfattas som att vissa människor inte var välkomna. På bussarna erbjuds människor med koppling till Somalia ekonomisk hjälp för att åka ”hem”. Samtidigt går SD till val under det betydligt mjukare huvudbudskapet ”Vi gör Sverige till Sverige igen.”

Det är skicklig reklam. Lite nostalgi, lite folkhem, en antydan om att någonting har gått förlorat och nu ska återställas. Men slogans av det slaget fungerar bara så länge ingen ställer den uppenbara frågan: När slutade Sverige vara Sverige? Vad var det som gjorde landet mindre Sverige? Och vilka människor förknippas med denna förändring?

Frågan blir särskilt intressant med tanke på Sverigedemokraternas historia. I partiets politiska förhistoria finns Bevara Sverige Svenskt, BSS. Dagens slogan är naturligtvis inte densamma. ”Bevara Sverige Svenskt” och ”Vi gör Sverige till Sverige igen” är två olika formuleringar och det vore ohederligt att påstå något annat. Men tankefiguren har en påfallande familjelikhet: Sverige har förändrats, någonting har gått förlorat och landet måste återställas.

Sedan kommer de andra kampanjerna och hjälper till med tolkningen. På den stora valaffischen finns nostalgin. På bussen står Mogadishu.

SD:s idéer om återvandring är inte nya. De har funnits länge. Det som har förändrats är hur öppet och konkret delar av politiken kommuniceras. Det handlar inte längre bara om migrationsvolymer, integration eller hur många människor Sverige kan ta emot. Budskapet riktas till människor som redan bor och arbetar här. ”Saknar du Mogadishu?”

Det är där ordet ”hem” blir så viktigt. För vem avgör var en annan människas hem ligger? En person kan vara född i Somalia och ha sitt hem i Skövde. Han kan arbeta här, betala skatt här, ha sina barn här och köra tusentals andra människor till jobbet varje vecka. Ändå placerar den politiska reklamen hans tänkta hem i Mogadishu.

Det är etnifierande politik. När människors tillhörighet till Sverige på detta sätt görs beroende av ursprung blir det rasistisk politik i praktiken. Och när samma människa dessutom förväntas köra omkring med budskapet under sin arbetsdag blir den politiska teorin plötsligt en arbetsmiljöfråga.

Det är därför bussförarnas protest är mer avslöjande än många timmars partiledardebatt. Den gör den abstrakta diskussionen om nationalism konkret. En människa sitter bakom ratten och gör exakt det som politiker ständigt säger att invandrare ska göra: arbetar, försörjer sig, håller samhället igång och kör resten av oss till jobbet. På sidan av hans buss står samtidigt ett politiskt budskap som pekar mot ett annat land och kallar det ”hem”.

Där finns hela motsägelsen. Svensk nog för att köra Sverige till jobbet, men tydligen inte självklar nog för att kalla Sverige sitt hem.

Det är inte en vanlig konflikt mellan höger och vänster. Det är inte en strid om några procentenheter i kommunalskatten. Det handlar om vem som anses höra till.

SD vill gärna betraktas som ett parti bland andra. De sitter i riksdagen, förhandlar med regeringen och köper reklamplats precis som alla andra. Men parlamentarisk normalisering förändrar inte innehållet i politiken. Ibland räcker det med en buss för att påminna oss om det.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Källa:

Aftonbladet: SD:s valreklam tas ner efter protest

Korta motargument

SD vill förbjuda endast muslimsk slöja

Sverigedemokraterna vill inte förbjuda slöja eller huvudbonad för kvinnor med annan tro än islam. Partiets förslag om ett totalförbud på allmän plats är specifikt riktat mot vad de definierar som islamistiska plagg.

Vad gäller egentligen SD:s lagförslag om totalförbud på slöja? Ja, det handlar faktiskt inte om ett totalförbud: SD har fokus på ”islamistiska” symboler. Enligt partiets jämställdhetspolitiska talesperson, Sara Gille, gäller förbudet plagg som hijab, niqab och burka. Partiet motiverar detta med att plaggen används som verktyg för islamistiskt hedersförtryck och social kontroll.

Däremot gör de undantag för alla andra, de har uttryckligen klargjort att förbudet inte ska gälla liknande huvudbonader inom andra religioner. Till exempel har partiet bekräftat att kristna nunnor ska få fortsätta bära sina slöjor. Samma princip gäller för judiska kvinnors traditionella huvudbonader (som sjalar, tichel eller peruker).

SD:s förslag om totalförbud på muslimska slöjor har fått skarp kritik för att vara diskriminering. Juridiska experter har påpekat att ett förbud som bara riktar sig mot en specifik religion krockar helt med religionsfriheten i Sveriges grundlag och Europakonventionen. Kritiker menar att det är juridiskt svårt att utforma en lag som förbjuder muslimsk sjal men tillåter judisk eller kristen sjal.

#val2026 #SDhaveri

Källor:

https://omni.se/sverigedemokraterna-vill-forbjuda-hijab-pa-offentlig-plats/a/vrwz1p

https://www.etc.se/inrikes/sd-vill-foerbjuda-sloejor-men-nunnan-karin-faar-behaalla-den-paa

Myter

Myt: ”Det finns inga kyrkor i muslimska länder”

Ett argument som antimuslimska rasister använder i debatten om moskéers vara eller inte vara i Sverige är att det inte skulle finnas kyrkor i länder med muslimsk majoritet. Fakta är att det finns kyrkor i alla ”muslimska länder”, utom Saudiarabien.

Sverigedemokraterna är det enda parti som aktivt propagerar för att förbjuda moskéer. De har också talat om att de vill riva befintliga moskéer. Moderaterna och Kristdemokraterna har uttryckt att de vill pausa vissa nybyggnationer i väntan på utredning om eventuell oegentlig finansiering.

Kristna samfund har funnits i vad som idag betraktas som ”muslimska länder” i nästan 2 000 år. Idag har de flesta av dessa länder både historiska och moderna kyrkobyggnader.

Exempel på länder med aktiva kyrkor

Egypten: Har miljontals koptiska kristna och tusentals kyrkor, till exempel den kända Hängande kyrkan i Kairo.

Indonesien: Världens största muslimska land har tiotusentals protestantiska och katolska kyrkor över hela landet.

Syrien och Libanon: Hem för några av världens äldsta kristna samfund med ett stort antal historiska katedraler och kloster.

Förenade Arabemiraten och Qatar: Har officiella kyrkokomplex som har byggts på mark skänkt av ländernas ledare för att tjäna utländska gästarbetare.

Jordanien: Har en stor och väl etablerad kristen minoritet med full frihet att bygga och driva kyrkor.

Iran: Erkänner officiellt kristna minoriteter (främst armenier och assyrier) som har egna aktiva kyrkor och parlamentsledamöter.

Hur lätt det är att bygga nya kyrkor varierar mycket. Vissa länder kräver strikta statliga tillstånd för renovering och nybyggnation, medan andra har full religionsfrihet.

Argumentet om att Sverige borde förbjuda nybyggnation av moskéer, eller t o m riva befintliga moskéer, mot bakgrund av att det inte skulle finnas kyrkor i länder med muslimsk majoritet är således ett icke-argument.

Motargument motsätter sig all form av diskriminering av religiösa minoriteter, oavsett religion. Att förbjuda, och riva, moskéer innefattas i diskriminering av religiösa minoriteter.

Featured image: Kyrka i Medan, Indonesien.

Källor:

SVT: Ebba Busch Thor kräver: Stoppa all utländsk finansiering av moskéer

SVT: Moderaterna: ”Pausa nya moskéer i Stockholm”

PEW research: Religion in the Middle East and North Africa

Eurekalert: Churches in Islamic countries