Etikettarkiv: mytknäckare

Korta motargument, Myter

Antiromska myter: Nomadmyten

Myten om ”vandringsdriften” (ofta kallad nomadmyten) är idén om att romer flyttade runt på grund av en medfödd, romantisk längtan efter frihet och ett liv på vägarna. I verkligheten var det inte en genetisk drift, utan en påtvingad livsstil orsakad av systematisk förföljelse och lagstiftning.

Här är de historiska och juridiska fakta som krossar myten:

  • Inreseförbud och utvisningar: Redan på 1500-talet infördes lagar i Sverige som krävde att romer skulle lämna landet. Mellan 1914 och 1954 rådde det ett totalt inreseförbud för romer till Sverige, vilket splittrade familjer och tvingade dem till ständig flykt.
  • Förbud mot fast boende: Kommuner använde sig av lokala ordningsstadgar för att göra det omöjligt för romer att slå sig ner. Det var vanligt med tältningsförbud och regler som förbjöd romska familjer att stanna mer än några få dagar på samma plats.
  • Vägrat medborgarskap: Fram till 1950-talet var majoriteten av de svenska romerna inte folkbokförda. Utan folkbokföring hade de inga medborgerliga rättigheter, kunde inte köpa eller hyra bostäder, och barnen fick inte gå i skolan.
  • Tvångsförflyttningar: När romska familjer försökte etablera sig eller hitta arbete kördes de regelbundet bort av polis eller lokala myndigheter, vilket tvingade ut dem på vägarna igen.

När diskriminerande lagar slutligen avskaffades och rätten till bostad och skolgång säkrades under 1950- och 1960-talen, valde den absoluta majoriteten av romerna i Sverige att bli bofasta.

Den historiska rörligheten var en ren överlevnadsstrategi, inte ett fritt kulturval.

Källor:

Minoritet.se

Forum för levande historia

Myter

Myt: SD är som dåtidens S

Inte sällan använder sverigedemokrater sig av påståendet att Sverigedemokraterna skulle ha samma åsikter som svunna tiders socialdemokrater vad gäller synen på invandrare. Det är ett falskt narrativ som även drivs av aktiva SD-politiker. SD:s moderna syn på invandring betonar assimilation, kulturell och etnisk homogenitet, medan Socialdemokraterna på t ex 1960-talet fokuserade på inkluderande integration, jämlikhet och utbildning.

S retorik på 1960-talet betonade invandrares rättigheter och möjligheter att delta i samhället. Invandrare sågs som arbetskraftsresurser och skulle inkluderas i utbildning, arbetsliv och samhällsgemenskap på lika villkor. Motargument har tidigare berättat om att arbetskraftsinvandringen i mitten/senare delen av 1900-talet inte var så idyllisk som många vill göra sken av.

Socialdemokratins politik på 1960-talet gick bl a ut på att ge ALLA rätt till svenskundervisning samt att integrera nyanlända med stöd i arbetsmarknad, bostad och sociala strukturer.

I Socialdemokraternas Sverige var multikulturalism ett ideal, men huvudsyftet var att skapa jämlikhet och social sammanhållning. Retoriken var föränderlig och positiv, och målet var att minska diskriminering och utanförskap.

Om vi kikar på hur SD:s nuvarande retorik ser ut, kan vi se betydande skillnader mot hur S har uttryckt sig historiskt. SD framhåller behovet av assimilation till svensk kultur, minskad invandring och kontroll av samhällspåverkan. Invandrare betraktas oftast som en kostnad, potentiell farlighet eller negativ påverkan på samhället, snarare än vad de faktiskt bidrar med. SD bedriver en populistisk, etnonationalistisk politik, där ”vi och dom” är avgörande.

Om vi kikar på hur Socialdemokraternas retorik ser ut i modern tid ser vi att de har anpassat sig efter Sverigedemokraternas politik. S anpassar sig numera efter SD:s politik, genom att betona en mer kravfokuserad och restriktiv linje. Det kvarstår fortsatt en skillnad i grundtonen: SD beskriver invandrare som problem, medan S fortsatt försöker hålla en humanitär människosyn.

Att SD idag skulle vara som S i historien är en myt. Sammanfattningsvis är skillnaden mest tydlig i ton, syn på invandrare och metodik: Socialdemokraterna förr i tiden såg inkluderande integration som en rättighet och resurs, medan SD:s retorik idag fokuserar på begränsning, krav och kulturell homogenitet.

Källor:

Mälardalens Högskola Eskilstuna Västerås: Integrationspolitiken i Sverige -Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna synsätt på integration utifrån två idealtyper

Institutet för framtidsstudier: Framtider En negativ syn på invandring, riksdag och samhällsförändringar förenar Sverigedemokraternas väljare

Stockholms universitet: “Språket är nyckeln!”: Språkideologier och problemrepresentationer i Socialdemokraternas, Moderaternas och Sverigedemokraternas diskurser om språk kopplat till integration och invandring

Myter

Myt: ”S var ensamt ansvariga för svenska koncentrationsläger”

Under andra världskriget upprättade Sverige strängare internerings- och arbetsläger för politiskt ”opålitliga” individer. Dessa läger har i debatten och av vissa historiker kallats svenska “koncentrationsläger”.

Officiellt kallades dessa läger för internerings- eller arbetsläger för värnpliktiga. Historikern Niclas Sennerteg belyser dock i sin bok “Svenska koncentrationsläger i Tredje rikets skugga” att 14 av dessa läger fungerade som rena interneringsläger där människor placerades utan rättegång.

Fångarna inkluderade kommunister, syndikalister, nazister, utländska flyktingar, tyska desertörer och värnpliktiga som militären ansåg vara politiskt opålitliga.

Syftet med lägren var internering och tvångsarbete under beredskapstiden, och inte för massmord eller förintelse som i Nazityskland. Därför har debatten om huruvida det är korrekt att benämna lägren som ”koncentrationsläger”. Kritiker menar att den benämningen ingår i myten och syftar till att misskreditera Socialdemokraterna i retrospekt.

Den blivande socialdemokratiska statsministern Tage Erlander är den som enligt myten skulle ha varit enskilt ansvarig för inrättandet av lägren.

Fakta är att de svenska interneringslägren under andra världskriget upprättades och drevs av dåtida samlingsregeringen där samtliga riksdagspartier, utom Svenska Kommunistpartiet (dagens Vänsterpartiet), var delaktiga.

Myten om att S och Tage Erlander ensamt skulle varit ansvariga för interneringslägren, i kombination med benämningen ”koncentrationsläger” sprids för att framställa S i dålig dager.

Detta och andra exempel på att S skulle haft egenansvar för företeelser före och under andra världskriget är en del i främst Sverigedemokraternas narrativ för att ducka ansvar för sin egen historia.

Källor:

SvD: Läger i Norrland lösningen på stora kommunistrisken

Statens historiska museer: Läger för befriade koncentrati­ons-lägerfångar 1945. Att följa olika källor och spår

Forskning och framsteg: Svenska koncentrationsläger

Myter

Sharia-myten

Huruvida muslimer stöder sharia beror på hur man definierar “sharia” och vilken muslim man frågar. Sharia är inte en enhetlig lagbok, utan en omfattande religiös och moralisk vägledning som tolkas på olika sätt globalt.

De flesta muslimer i sekulära länder, inklusive Sverige, vill inte ersätta landets lagar med ett islamiskt rättssystem.

Vad innebär sharia för majoriteten av muslimer?

För en genomsnittlig muslim handlar sharia i vardagen mer om personlig religiositet än om politik eller strafflagar. Det fungerar som en etisk kompass för att leva ett gott liv enligt islam:

  • Hur man ber och fastar.
  • Att ge till välgörenhet (zakat).
  • Att äta halalmat.
  • Hur man behandlar sina föräldrar och grannar med respekt.

De flesta praktiserande muslimer stöder sharia i dess privata och moraliska bemärkelse.

Skärmdump från Richard Jomshofs (SD) officiella X-konto 260824.

Politisk islam förespråkar sharia som statlig lag

När det gäller sharia som statsskick eller straffrätt (inklusive stening, piskrapp och begränsningar av religionsfriheten) är åsikterna starkt delade världen över.

En liten minoritet av världens muslimer, ofta kallade islamister, förespråkar att sharia ska vara landets högsta lag och styra hela samhället, likt i länder som Saudiarabien, Iran eller under talibaner i Afghanistan.

En stor majoritet av världens muslimer, inklusive sekulära och moderata, förespråkar demokrati och sekularism. De anser att religion är en privatsak och att statens lagar ska gälla lika för alla, oavsett religiös tillhörighet.

Skärmdump från Richard Jomshofs (SD) officiella X-konto 260824.

Hur ser situationen ut i Sverige och Europa?

Undersökningar och forskning, inklusive studier från Pew Research Center, visar att muslimer i västvärlden i hög grad accepterar det sekulära demokratiska systemet.

Inom islam finns en stark teologisk princip som betonar vikten av att muslimer respekterar och följer lagarna i det land där de bor, förutsatt att de har frihet att utöva sin tro privat.

Många muslimer i Sverige är sekulära eller kulturella muslimer, och praktiserar inte sin religion aktivt i vardagen, på samma sätt som många svenskar är sekulära eller kulturella kristna.

Att påstå att alla muslimer förespråkar sharia i politisk mening är felaktigt. För de flesta är sharia en fråga om personlig tro och moral. Idén om att införa sharia som statlig lag drivs av extremistiska eller strikt islamistiska grupper, som inte representerar den muslimska befolkningen i stort.

Antimuslimska rasister tjänar på att sprida myten att en majoritet av världens muslimer vill ha sharia-lagar som sitt lands högsta lag. I Sverige är det främst Sverigedemokraterna som driver detta falska narrativ. Det är en bekväm och förenklad sanning som många tyvärr går på.

Lästips:

Motargument: Sharia för dummies

Källor:

Pew Research: What Role Should Religion play in Muslim and Jewish Majority Countries?

Pew Research: The World’s Muslims: Religion, Politics and Society

Forskning & Framsteg: Åsikter i den muslimska världen

Islam.se: Vad är sharia? Betydelse, källor och fiqh

Svenska Afghanistankommittén: Skilda tolkningar när islam styr

Korta motargument, Myter

Myten om att S ensamt skulle bära ansvar för Rasbiologiska institutet

Inte sällan talar framför allt sverigedemokrater om att Socialdemokraterna ensamt skulle bära ansvar för att Rasbiologiska institutet grundades. Det är en myt skapad för att svartmåla dåtidens och nutidens S, samtidigt som SD vill tvätta sin historiska byk. Fakta är att Rasbiologiska instiftades efter att dåvarande Riksdagen 13 maj 1921 enhälligt (dvs alla partier) röstade för en motion skriven gemensamt av såväl socialdemokratiska som liberala och konservativa politiker.

Syftet med att sprida myten om att S ensamt skulle bära ansvar för Rasbiologiska institutet är naturligtvis att med hjälp av det retoriska tricket whataboutism – ett argumentativt “men dom då!?” – flytta fokus från SD:s egna nazismkopplingar, som med rätta är besvärande för partiet, till S egna och nära kopplingar till statsfinansierad rasbiologi. Men förutom att vara ett tomt motargument i sakfrågan (den om SD:s kopplingar till nazism) så är det alltså inte en korrekt historiebeskrivning.

Samtliga politiska riktningar i riksdagen vid denna tid var alltså med i beslutstagandet om att instifta Rasbiologiska institutet och arbetade aktivt för att underblåsa vad man skulle kunna kalla statsunderstödd rasbiologi.

Lästips:

Motargument: What about Rasbiologiska institutet?

Motargument: Argumentationsfel: ”Men du då?”

Korta motargument, Myter

Myt: ”Invandrare har mer i bidrag än svenskar”

Påståendet är falskt. Det finns inga särskilda regler som ger invandrare eller utrikes födda högre bidrag eller mer pengar än inrikes födda. Alla bidrag och ersättningar i Sverige styrs av fasta lagar, lika regler och individuell behovsprövning oavsett ursprung.

Hur fungerar reglerna?

  • Samma belopp: Riksnormen för ekonomiskt bistånd (försörjningsstöd) är exakt likadan för alla som uppfyller villkoren, baserat på hushållets sammansättning och inte på etnicitet eller bakgrund.
  • Individuella prövningar: Socialtjänsten och myndigheter tittar på faktiska inkomster, tillgångar och utgifter i varje enskilt fall.

Statistik om bidrag och försörjning

  • Ekonomiskt bistånd: Enligt Socialstyrelsen är en majoritet (runt 57–60 procent) av de vuxna mottagarna av ekonomiskt bistånd utrikes födda.
  • Orsak till överrepresentation: Statistik visar att detta beror på att utrikes födda oftare står utanför arbetsmarknaden eller har kortare tid i Sverige, vilket gör dem mer sårbara för långvarig arbetslöshet – inte på grund av högre ersättningsnivåer.
  • Sveriges totala bidragstagare: Den stora massan av personer som försörjs av sociala ersättningar och bidrag i Sverige (såsom sjuk- och aktivitetsersättning eller a-kassa) utgörs av både inrikes och utrikes födda.

Källor:

Kunskapsguiden: Om ekonomiskt bistånd

Socialstyrelsen: Allt färre personer får ekonomiskt bistånd

Socialstyrelsen: Statistik om ekonomiskt bistånd

Kunskapsguiden: Särskilt utsatta grupper

Ekonomifakta: Försörjning och bidrag

Myter

Myt: Hundraser och ”människoraser”

Myten om att hundraser och ”människoraser” fungerar på samma sätt bygger på idén om att människor är lika biologiskt uppdelade som hundar. Detta är vetenskapligt felaktigt eftersom den genetiska strukturen ser helt annorlunda ut.

Ett vanligt argument hos personer som påstår att människor kan delas in i raser är att påvisa att bl a hundar delas in i massor av raser.

Om vi börjar med att kika på myten kontra verkligheten kan vi konstatera att tanken om att ”olika människoraser är som olika hundraser” kan motargumentetas med att hundraser historiskt skapats genom extrem inavel och isolering för att fixera specifika egenskaper. Människor, däremot, har alltid blandat sig och vandrat över gränser, vilket har hindrat biologiska raser från att skapas.

Som en del av myten om hundraser kontra ”människoraser” finner vi tanken om att hudfärg skulle påvisa att människor skulle tillhöra olika raser.

Fakta är att hudfärg styrs av ett fåtal gener som anpassat sig efter solljus. Det är en ytlig egenskap som inte har något att göra med resten av personens genetiska uppbyggnad.

Det finns en felaktig uppfattning om att det skulle finnas tydliga biologiska gränser mellan människor.

I själva verket ser vi att mänskliga egenskaper förändras gradvis över geografiska områden, och inte i skarpa steg. Det finns inga specifika ”rasgener” hos specifika grupper.

Så varför faller jämförelsen om hundraser och ”människoraser” platt?

Det finns en enorm genetisk skillnad mellan olika hundraser. Vad gäller hundar ser vi en gigantisk skillnad i storlek, skelett och organ. Vad gäller människor ser vi små anatomiska skillnader trots olika yttre drag. Störst variation finns inom samma grupp, inte mellan grupper.

Vad gäller avelsaspekten ser vi att människor under kort tid framtvingat, medan vi ser att hos människor sker ett naturligt urval baserat på miljö under lång tid.

Jämförelsen mellan hundraser och ”människoraser” är en vetenskaplig myt. Hundraser har skapats genom extrem inavel och kontrolleras av människor för att få fram enorma skillnader i storlek, utseende och beteende. Människoraser existerar inte biologiskt eftersom mänskliga grupper aldrig har varit isolerade. Människor har alltid rört sig och blandats, vilket gör att vi genetiskt sett är nästan helt identiska. De skillnader vi ser på utsidan, t ex hudfärg, handlar om ytliga anpassningar till solljus och miljö.

Källor:

SLU: Rasen avgör inte hunden – stora skillnader i personlighet både mellan raser och inom samma hundras

Forskning och framsteg: Hundars oväntade släktband

Myter

Den rasistiska myten om biologiska och genetiska skillnader

Att reducera komplexa sociala beteenden, intelligens eller kulturella skillnader till rena biologiska och genetiska determinismer är en förenkling som saknar vetenskapligt stöd. Modern forskning visar att variationen hos människor är mer lik än olik, och att idéer om att det skulle finnas fasta, absoluta biologiska gränser mellan grupper bygger på missförstånd.

Alla människor delar nästan 99,9 procent av sitt DNA. De genetiska skillnaderna inom en och samma folkgrupp är ofta större än skillnaderna mellan olika folkgrupper.

Gener styr inte allt. Miljö, uppväxt, kultur och livsvillkor påverkar hur en människa utvecklas.

Föreställningar om att vissa grupper är anpassade för specifika sociala roller, lägre intelligens eller specifika beteenden saknar vetenskapligt stöd.

Varför lever myterna kvar?

Man vill gärna förenkla sakernas tillstånd, och det är lättare att skylla på ”biologi” än att förklara svåra sociala och ekonomiska skillnader.

Äldre tiders rasbiologi påverkar fortfarande hur människor talar om gener och arv.

Samhället blandar ofta ihop biologiskt kön med socialt kön och invanda beteenden.

Idén om att människor styrs av fasta biologiska och genetiska skillnader saknar vetenskapligt stöd, eftersom människor delar 99,9 procent av sitt DNA. De olikheter vi ser beror istället på ett komplext samspel mellan miljö, kultur och sociala faktorer.

Källor:

Vetenskap och Folkbildning: Mer lika än olika

KI: Tema: Köns- och genusskillnader i hälsa

Psykologtidningen: Psykiatrisk genetik utmanar synen på sjukdom

Myter

Antiromska myter: ”Tjuvaktighet”

Myten om romers tjuvaktighet är en av de äldsta, mest spridda och mest skadliga stereotyperna inom antiziganismen. Denna fördom har använts i århundraden för att misstänkliggöra, kriminalisera och utestänga romer från majoritetssamhället.

Verkligheten bakom myten handlar inte om genetik eller kultur, utan om systematisk förföljelse, historiska näringsförbud och socioekonomiska faktorer.

Det historiska ursprunget till myten om romers påstådda tjuvaktighet kan sammanfattas i ett par punkter.

  • Sekulär och religiös propaganda: När romer anlände till Europa runt 1300-talet möttes de snabbt av misstro. I både kristen konst och myndighetstexter från 1400-talet och framåt framställdes romer slentrianmässigt som lömska, opålitliga och tjuvaktiga. Denna bild fördes senare vidare in i populärkulturen.
  • Rasbiologins pseudovetenskap: Under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet fick fördomen en ”vetenskaplig” fasad genom rasbiologin. Rasbiologer hävdade felaktigt att kriminalitet, asocialitet och tjuvaktighet var ärftliga egenskaper specifika för den romska folkgruppen. Denna retorik lade grunden för nazisternas folkmord (Porajmos) på romer under förintelsen.

Varför uppstod fördomen? (Verkligheten)

Att fördomen bet sig fast så hårt beror på de extrema levnadsvillkor som majoritetssamhället tvingade på romerna:

Romer förbjöds under långa perioder att äga mark, bli bofasta, söka vanliga arbeten eller gå med i hantverksgillen (skråväsendet). När traditionella inkomstkällor som metallarbete eller musik begränsades av myndigheterna, tvingades många till informella försörjningsmetoder – som tiggeri eller småstölder – för att överhuvudtaget överleva. Denna påtvingade fattigdom användes sedan som ”bevis” av majoritetssamhället för att gruppen var tjuvaktig.

Lösdriverilagarna innebar att romer drevs bort från kommuner efter bara några dygn, och de tvingades leva i samhällets absoluta utkant. När ett brott skedde i en by var det enkelt för lokalbefolkningen att göra den förbipasserande, okända minoritetsgruppen till syndabockar.

Konsekvenser i dagens samhälle

Myten är långt ifrån död och skapar fortfarande en ond cirkel av strukturell diskriminering:

Den kollektiva bestraffningen kan förklaras med att om en enskild person med romsk bakgrund begår ett brott, ses det ofta som en bekräftelse på en ”romsk kultur”, medan ett brott begånget av en person ur majoritetsbefolkningen betraktas som en individuell handling.

Fördomen leder till att romer nekas anställningar, stoppas från att hyra bostäder eller blir systematiskt skuggade av väktare och butikspersonal enbart på grund av sin etniska tillhörighet.

Ett tydligt exempel på etnisk profilering i modern svensk historia var polisens olagliga ”Kringresanderegister” (som avslöjades 2013), där över 4 000 romer – inklusive tusentals barn – registrerades av polisen enbart på grund av sin etnicitet, vilket kritiker menade byggde på gamla antiziganistiska föreställningar om kriminalitet.

Källor:

Bilders makt: Stereotypen av romer och resande som trolldomskunniga, tjuvaktiga och våldsamma

Kunskapsguiden: Romer och romani chib

Uppsala universitet: Antiziganismens framväxt i Sverige

Sveriges museum om Förintelsen: Folkmordet på sinti och romer

MUCF: Antiziganism leder till utanförskap och skapar hinder för ett inkluderande samhälle

Korta motargument, Myter

Antiromska myter: ”Vill inte gå i skolan”

Myten om att romer skulle sakna intresse för utbildning är en seglivad fördom. Forskning och utredningar visar istället att den låga utbildningsnivån beror på historisk diskriminering, strukturell antiziganism, bristande tillgång till folkbokföring förr i tiden, samt social och ekonomisk utsatthet.

Det finns ett par historiska hinder i Sverige att beakta vad gäller romer och utbildning.

Under stora delar av 1900-talet nekades många resande och svenska romer folkbokföring, vilket i praktiken stängde ute barnen från det ordinarie skolväsendet.

Skolan sågs historiskt ibland som ett hot där familjerna riskerade att förlora kontrollen över eller dras ifrån sina barn, snarare än en trygg plats.

Systematisk utestängning har skapat en historisk misstro mot majoritetssamhällets institutioner.

Vid närmare efterforskning kan man se orsaker istället för ointresse.

Många romska familjer i såväl Sverige som övriga Europa lever i ekonomisk utsatthet där råd till skolmaterial, ordentliga kläder eller extra avgifter saknas.

Elever möts ofta av låga förväntningar från lärare, kränkningar eller brist på adekvat studiestöd.

Avsaknad av läromedel och utbildad personal inom de egna modersmålen (varianter av romani chib) försvårar skolgången.

Studier visar att romska föräldrar och unga i idag har en stark vilja till utbildning för att skapa en bättre framtid.

Genom statliga strategier och insatser, såsom användningen av romska brobyggare i skolan, arbetar samhället för att bygga broar mellan skola och romska hem.

Källor:

Rädda barnen: Fattigdom och diskriminering hindrar romska barns utbildning

Forum för levande historia: Antiziganism idag

Minoritet.se: Utbildning

Diva portal: Romerna och skolplikten