Etikettarkiv: fakta

De polisanmälda brotten har inte ökat under 2010-talet

Idag kom kriminalstatistiken över polisanmälda brott under 2019. Därmed kan vi också summera hela decenniet 2010-talet.

Sedan tidigare visste vi att de polisanmälda brotten ökade successivt 1975 – 2009. Nu kan vi konstatera att de inte har ökat under 2010-talet.

Faktabanken ska återkomma till fler detaljer, bl a polisanmäld misshandel, sexualbrott och bedrägerier. Men också vad vi vet om polisanmälda sprängningar och skadegörelse.

Men för nu – slutsatsen är entydig: Den polisanmälda brottsligheten har inte ökat under 2010-talet.

NTU:s mätfel finns också när det gäller sexualbrott

Kärnan i NTU:s mätfel handlar om hur många brott som uppges vara polisanmälda. Det finns år då antalet brott som uppges ha polisanmälts ligger relativt nära det verkliga antalet, men i många fall ligger det uppgivna antalet skyhögt över kriminalstatistikens siffror.

År 2016 är exempelvis antalet sexualbrott som uppges ha anmälts 3,5 gånger så högt som det verkliga antalet. Och antalet misshandelsfall som uppges ha anmälts ligger 2,5 gånger för högt.
Vad dessa fel beror på är inte helt klart. Bortfallet är stort – 60%. Det kan handla om skevt urval – att de 60% som blir tillfrågade men inte svarar, inte tycker att saken angår dem eftersom de inte har utsatts.
Men oavsett vad felet beror på så borde detta utredas. Liknande diskussioner har sedan länge förts i USA, där den här typen av brottsofferstudier har gjorts sedan 1970.

Att smärre variationer finns är inte förvånande – de förekommer även i USA. Men då är diskrepanserna åt båda håll – ibland för högt och ibland för lågt, och med några procent.

Problemet med NTU är att diskrepansen är så stor – det handlar om flera hundra procent. Och att uppgifterna i NTU på ett systematiskt vis alltid ligger högre än det verkliga antalet.

Källa: Källa: Kriminalstatistiken & NTU (BRÅ)

Om SD-kopplade propagandabloggen ”S-sanningen”

”S-sanningen” är en SD-kopplad lögnfabrik som använder sig av falska påståenden, skrämselpropaganda och skuldbeläggande av olika personer och grupper. Fakta vinklas för att passa sidans agenda och syften.


Enligt bloggen ”Socialdemokraterna och sanningen” (S-sanningen) kommer Sverige snart att falla samman under islam och alla muslimer som invaderat vårt land. I ett av blogginläggen redovisas myten om Eurabia, det muslimska övertagandet, nästintill till punkt och pricka. Det är horribelt författade texter på hemsidan, med så obskyra uttalanden att det knappt går att finna ord. Jag blir chockad över den ignorans, okunskap och rädsla som styr texterna! Men det är detta Jimmie Åkesson har fört med sig.

Ja, jag vågar påstå att det är Jimmie som bidragit till detta. Bloggarna på ”S-sanningen” har uppenbarligen som syfte att raljera över islam(-iseringen), muslimer, svenskt förfall och vad som påstås vara lögner från Socialdemokraterna. I ett annat av blogginläggen  ironiseras över hur tacksamt det är att Sveriges majoritet inte låter Sverigedemokraterna få inflytande. Det framgår med tydlighet att bloggen inbillar sig att om bara SD hade haft makten, så hade det inte funnits grövre brott och ojämlikhet.

Att det är muslimerna som förstör vårt samhälle betonas genomgående på hemsidan, men det påpekas att det är hela Sveriges fel att landet faller samman. Allas fel, förutom SD:s. Partiet SD pekas ut som lösningen, som mirakelkuren för allt ont.

”S-sanningen” påstår bland annat att svenskarna kommer att vara minoritetsbefolkning inom 50 år. Detta stämmer givetvis inte. SCB beräknar att det idag är 18% av Sveriges invånare födda i ett annat land. År 2070 beräknas siffran ligga på 22%. (SCB, 2018, s. 9) Det påstås även att Sverige är det land i EU som tagit emot flest invandrare, något som helt enkelt inte stämmer (Migrationsinfo). ”S-sanningen” menar med ordet invandrare endast muslimer och icke-européer. Ska vi också byta definition över vilka vi ska räkna, så sjunker procentantalet från SCB ytterligare för de i den gruppen.

Något annat som diskuteras på sidan är våldtäkter, som i Sverige påstås sker med näst högst frekvens i hela världen. Att jämföra våldtäktsdata med andra länder är vanskligt. Det är mycket mer än själva brottet som påverkar den här statistiken, såsom anmälningsbenägenhet, lagstiftning och definitioner av begrepp. I Storbritannien definieras till exempel våldtäkt snävare än vad det gör i Sverige, vilket bidrar till att brottet benämns som till exempel sexuellt ofredande och inte klassas som våldtäkt även om vi i Sverige hade benämnt det så. En våldtäkt är en fruktansvärt brott som självklart inte ska accepteras eller förminskas, men det är knappast rimligt att det sker både fler och värre våldtäkter här än någon annanstans.

Det uppges även av denna webbsida att Sverige skulle ha allra flest dödsskjutningar och mord i hela EU. Något som inte heller stämmer. Här kan jag bara hänvisa till Maria Robsahms Fakta om dödligt skjutvapenvåld i Sverige 2019-11-29 där hon på ett mycket bra och tydligt sätt bland annat går igenom myten om de ökade dödsskjutningarna.

”S-sanningen” är alltså en hemsida utan trovärdig och saklig information. Det kommer varken att sluta med att muslimerna tar över Sverige eller våldtar varenda svensk kvinna. Allt som Socialdemokraterna säger är naturligtvis inte heller lögn. Om en texts tydliga syfte är att ingjuta rädsla, avsky och förakt, innehåller den förmodligen ett antal sakfel. Jag önskar er alla ett gott år 2020, fyllt med källkritik och sunt förnuft!

Referenser:

Bratt, M. (2018-06-29). Här är farligaste länderna – för kvinnor

BRÅ. (2019-10-14). Våldtäkt och sexualbrott

Migrationsinfo. Asylsökande i EU

Olsson, E., Eliasson, D. & Saberski, E. (2017-03-08). Anmälningarna om sexbrott ökar men motsatsen vore kanske värre. KIT.

Robsahm, M. (2019-11-29) Fakta om dödligt skjutvapenvåld i Sverige. Magasinet Paragraf.

SCB (Statistiska Centralbyrån). Folkmängd

Thor, B. W. Barcelonaavtalet. S-sanningen.

Thor, B. W. Tack alla ni som röstade rätt! S-sanningen.

Länksamling: Samhällsnytts lögner, vinklingar och #fakenews

Motargument har genom åren skrivit en hel del artiklar som avslöjar Samhällsnytts lögnaktiga journalistiska värv. Samhällsnytt följer inte de pressetiska reglerna. I slutet av denna artikel kommer en sammanställning av de artiklar vi har uppmärksammat genom åren. Tyvärr har vi inte tid att granska allt som Samhällsnytt publicerar, det hade krävt en heltidstjänst.


De högerextrema alternativa mediebloggarna förmedlar alternativa sanningar. De kännetecknas av sin monotona och enkelspåriga agenda. Inte sällan spelar artiklarna på dessa bloggar på såväl medvetna som omedvetna fördomar som sprids i debatten, på nätet och ute i stugorna. Verktygen som man medvetet använder sig av är #fakenews, alternativ fakta, lögner och (medvetna?) sakfel.

Den 1 september 2017 lanserades en ny alternativ nyhetssajt. Den fick det förtroendeingivande namnet Samhällsnytt.

Vad är Samhällsnytt?

På hemsidan kan vi läsa följande:

”Samhällsnytt tar ett brett publicistiskt grepp. Vi specialbevakar de områden där etablissemangsmedia uppvisar underlåtenhetsförsyndelser, men fokuserar också brett på allmän nyhetsjournalistik. Dessutom gör vi regelbundet granskande och grävande filmreportage.

Vår målsättning är att vara den publicistiska produkt som framtidens samhällsintresserade mediekonsumenter vill ha och har rätt att kräva.”

Samhällsnytt är i stora drag samma som Avpixlat, som la ner samtidigt som Samhällsnytt startade upp.

Varför bytte Mats Dagerlind et al namn? Innan nyhetssajten 2011 antog namnet Avpixlat gick man under namnet Politiskt Inkorrekt. Den enklaste förklaringen var att man känner sig ha förbrukat sin trovärdighet efter några år. Politiskt Inkorrekt, sedermera Avpixlat, var populärt hos redan frälsta, men de bar på ett stigma som hindrade dem att nå ut till icke-frälsta.

I och med namnbytet såg man möjlighet att vinna nytt territorium. Vi som dagligen hänger med i den politiska debatten och följer såväl gammelmedia som alternativ media har sett igenom denna taktik.

Samhällsnytt består, enligt hemsidan, av:

  • Mats Dagerlind, politisk chefredaktör och ansvarig utgivare. Skriver artiklar. Dagerlind skriver inte sällan antimuslimska/islamofobiska texter. Dagerlind uttrycker sig inte sällan homofobiskt.
  • Egor Putilov, mest känd för den s k ”Putilov-affären”. Skriver artiklar.
  • Kent Ekeroth, f d sverigedemokratisk riksdagsledamot som under tiden i riksdagen också arbetade administrativt med Avpixlat, sedermera Samhällsnytt. Skriver artiklar och krönikor. Ekeroth var också delaktig i den s k ”järnrörsskandalen”. Ekeroth har genom åren varit föremål för många skandaler.
  • Simon Kristoffersson beskrivs som redaktör för sociala medier, ”grävande” journalist och redaktör. Skriver artiklar.
  • Mira Aksoy, nationalkonservativ skribent och utbildad modekommunikatör i Italien. Har en politisk bakgrund i Moderaterna och Ungsvenskarna. Skriver artiklar.
  • Jan Tullberg, docent i företagsekonomi, samhällsdebattör och författare. Skriver krönikor. Han ifrågasätter i denna filosofiska text begreppet ”allas lika värde”.
  • Rolf Malm, f d reklam- och PR-konsult. Skriver krönikor.
  • Sven Larson, USA-utvandrad politisk ekonom. Skriver krönikor.

Vi noterar att det är stor omsättning bland medarbetarna på Samhällsnytt.

Motargument avslöjar Samhällsnytt gång på gång

Motargument har under flera år arbetat med att publicera artiklar som avslöjar Samhällsnytts, och tidigare Avpixlats, agenda som allra helst tar sig uttryck i  lögner, vinklade nyheter, alternativ fakta och #fakenews. Samhällsnytts kall är att bekräfta fördomar. Och man gör det utan skrupler, och gör avkall på etik och moral. Bloggens medarbetare har inga betänkligheter kring att publicera komprometterande uppgifter och foton på icke dömda, misstänkta, gärningsmän.

Då vi har avslöjat felaktigheter i Samhällsnytts nyhetsrapporteringar har vi varje gång uppmärksammat Dagerlind et al på det. Ett tag svarade de på tilltal via Twitter. Vid några tillfällen tog man till sig av våra konfrontationer och förstod att det är allvarligt att sprida lögner, #fakenews och sakfel. Då valde man att uppdatera, ändra och radera i ett par av sina artiklar.

På senare tid har man valt att svara med tystnad. Vi får inga svar på Twitter, och man gör heller inte längre några ändringar i de felaktiga artiklarna. Detta innebär att Samhällsnytts artikelbibliotek är fyllt av artiklar som är #fakenews, lögner och dessutom innehåller sakfel. Detta verkar inte längre bekomma Dagerlind och hans stab. Samhällsnytts läsare bedriver sällan, eller aldrig, källkritik. Inte heller väljer man att faktagranska det som publiceras på bloggen. Läsarna förefaller vara nöjda med att nyhetsrapporteringen bekräftar de fördomar som de själva besitter. Lögnerna blir till sanning, oavsett.

Nyhetsartiklar, som är write-offs på andra nyhetsförmedlares nyhetsartiklar, är ofta osakliga då de färgas av skribentens åsikter och fördomar. Ofta läggs, för nyheten, irrelevant fakta till i texten.

Vi som arbetar med Motargument har begränsad tid att avslöja Samhällsnytts, och andra alternativa mediebloggars, lögner och #fakenews. Det hade behövts en heltidsanställd för att hinna med att bemöta allt. Denna sammanställning är enbart en bråkdel av alla de artiklar som vi skulle vilja bemöta om vi bara hade förutsättningarna.

Bristen på etik och moral

Samhällsnytt följer inte de pressetiska reglerna. Detta är en anledning till att man inte erhåller presstöd. Bloggen finansieras av donationer. För den som är intresserad av att få inblick i de pressetiska reglerna och därefter kunna dra slutsatsen att Samhällsnytt inte följer de pressetiska reglerna kan läsa om det på PO-PONs (Allmänhetens pressombudsman/Pressens opinionsnämnd) hemsida.

Samhällsnytt uttryckte i samband med lanseringen av bloggen hösten 2017 att man hade för avsikt att bredda sin journalistik och bevaka även andra saker än muslimer, invandrare, migration och flyktingar. Med facit i hand har vi blivit varse att man inte har lyckats med den föresatsen.

Samhällsnytt är inget nytt. Det är samma enformiga, hatiska och främlingsfientliga mantra om och om igen. Samhällsnytt bedriver samma ”journalistik” som dess föregångare Politiskt Inkorrekt och Avpixlat har gjort. Det som är nytt är namnet, designen på hemsidan och några skribenter.

Gå inte på den lätte.


Dela gärna denna länksamling när ni får frågan om vad i Samhällsnytts artiklar som är vinklat, lögner eller #fakenews.


Motarguments artiklar som avslöjar Samhällsnytt:

Samhällsnytt sprider #fakenews om ensamkommande och #vistårinteut

Myt: Regeringen och Vänsterpartiet är för barnäktenskap

Samhällsnytt och Fria tider använder psykiskt funktionsvarierade som politiskt slagträ

Samhällsnytt ljuger om migranter på Medelhavet

Samhällsnytts Mats Dagerlind skriver artikel på hörsägen

Samhällsnytt: Är Försäkringskassan nazister?

Samhällsnytt sprider falsk information om belgisk julmarknad

Samhällsnytt och den falska Sverigebilden (del 1)

Samhällsnytt återpublicerar föråldrad statistik

Myt: Sverige har aldrig varit mångkulturellt

News Flash: Människor vill flytta till andra länder

Vad i Toblerone är halal?

Samhällsnytt bluffar om klimatstrejkaren Greta Thunberg

Samhällsnytt och den falska Sverigebilden (del 2)

Samhällsnytt ljuger igen: ”Sverige mest korrupta land i Skandinavien”

Samhällsnytt: ”Kriminaliteten i Sverige liknar alltmer inbördeskrig”

När Samhällsnytt påvisar ”hyckleri”

Samhällsnytt och den falska Sverigebilden (del 3)

Samhällsnytt avslöjar reklamfilm på utländskt språk – Motargument gräver djupare

Samhällsnytt avslöjar fysisk omöjlighet: ”Afghanledaren Omid har två födelsedagar”

Samhällsnytt ljuger om branden i Notre Dame

Samhällsnytt: Ronneby farligare än Chicago

Tullbergs myter och fiktioner

Diskrepansen mellan anmält brott och faktiskt brott

Angående orosanmälan gjord mot Greta Thunbergs föräldrar

Rustas kyrka utan kors skapar folkstorm

Bjuder Malmöpolisen kriminella på pizza?

Polis tas ur tjänst, Samhällsnytt hittar på varför

Myt: ”Anhöriginvandringen ökar med Barnkonventionen”

Källkritik del 2: Analys av verktygen och av anklagelserna

På bibliotek runt om i landet hänger det en skylt med rubriken ”Källkritik för vuxna”. Denna skylt ger fem enkla råd för vad vi bör tänka på innan vi delar texter med mera på sociala medier. Men på sociala medier cirkulerar en artikel signerad Egor Putilov på Samhällsnytt. Skylten anklagas bl a för att ”hota” läsaren och för att utgöra ”propaganda”.

Kanske behöver vi källkritiskt granska såväl uppmaningen till källkritik som kritiken mot denna uppmaning?


Vi ska titta närmare på anklagelserna som jag talade om i den föregående artikeln ”Källkritik del 1: Angående anklagelser och analysverktyg”. Anklagelserna, framförda i en artikel på den alternativa mediebloggen Samhällsnytt, riktas mot en skylt som satts upp av några bibliotek för att uppmuntra till källkritik, går ut på att skyltens syfte är att ”hota” läsaren.

I artikeln läser vi även att den skulle påtala att förtal, hets mot folkgrupp och anstiftan till brott är olagligt, Enligt skribenten i Samhällsnytt ska skylten påstå att dessa olagliga handlingar vore något dåligt, fast det snarare handlar om äkta yttrandefrihet. Ställningstagandet som görs på skylten framställs i anklagelsen som om att det skulle stå i motsatsförhållande till yttrandefrihet i sig.

I första delen om källkritik redogjorde jag för två verktyg för källkritik. Dessa består av skylten ”Källkritik för vuxna”, samt häftet ”Källkritik”.

Så, hur ligger det egentligen till med dessa båda verktyg, och med kritiken mot det ena av dem?

Analys av skylten ”Källkritik För Vuxna”

Dess sju punkter är en enkel metod för att utvärdera om något är delbart eller inte. Punkterna är inte faktapåståenden, utan värderingspåståenden. Ett faktapåstående ingår dock, nämligen att det är olagligt att ägna sig åt hets mot folkgrupp, förtal, uppmaning till brott eller dylikt. En snabb googling visar att detta faktapåstående rent allmänt är korrekt. En lite längre studie av relevanta sajter och böcker kan ge en mer detaljerad bild av var gränserna går.

Att skylten har kommit upp på offentliga bibliotek torde härröra från berörda myndigheter. Ovan nämnda kritik uppger att det rör sig om Statens Medieråd, vilket dock inte framgår av själva skylten. Av dess finstilta framgår däremot författarens namn. Hon är IKT-pedagog (Information- och kommunikationsteknik) i ”Bibliotek och högskolepedagogik” på Högskolan Kristianstad.

Finns det rent källkritiskt något att anmärka på skylten? Detta torde skilja sig åt mellan de båda modellerna. Utifrån häftets modell finns det inget att anmärka på skylten. Dock finns fog för påpeka att den saknar en del perspektiv som finns med i häftet som kanske borde finnas med här också. Om vi istället utgår från skyltens modell så finns det däremot en potentiell invändning som den kan rikta mot sig själv: Vill en person som läser skylten att hens vänner ska förknippa hen med en svensk högskola, alternativt med en svensk myndighet, och med de världsbilder som kan förekomma på en sådan? Tja, det beror ju på vilka vänner hen har. Vad har de för inställning till högskolor och myndigheter, skulle just dessa personer kunna ta anstöt av att hen delar från en sådan källa?

Analys av häftet ”Källkritik” av Peter Olausson

Häftet ”Källkritik” utgör med sina fem kriterier och nio steg ett mer nyanserat analysverktyg än skyltens sju punkter. Men i och med att det är längre och mer nyanserat så krävs mer energi för att använda det. Skylten är enklare, på gott och ont.

Häftet har ett vuxnare tilltal än skylten, vilken trots att den har ”för vuxna” i titeln, har ett tilltal som kan uppfattas som att den talar ner till läsaren. De faktapåståenden som görs i häftet är, precis som på skylten, lätta att kolla upp att de stämmer. Häftet avslutar dessutom med en gedigen lista på lästips.

Angående ”tendens” enligt häftet och ”tänk” enligt skylten så kan vi konstatera att Peter Olausson har varit aktiv i föreningen VoF (Vetenskap och folkbildning). Ett par år efter att han publicerade sin artikel om källkritik blev han föreningens riksordförande. Detta är inte något problem utifrån häftets modell. Utifrån skyltens modell torde det inte heller vara något problem för en genomsnittlig läsare, men precis som med skylten så är frågan vilka vänner läsaren har.

VoF arbetar mot kvacksalveri och mot pseudovetenskap, och delar varje år ut prisen ”Årets folkbildare” och ”Årets förvillare”. Säkerligen kan anhängare av någon lära eller grupp som blivit stämplad som det ena eller andra tycka illa om det. Detta kan leda till man förkastar material från VoF. Om du har en vän som försörjer sig på homeopati eller på kristallhealing så innebär detta att din vän har anledning att ta illa upp om du ifrågasätter hens försörjning eller om du respekterar material från en förening som ifrågasätter hens försörjning. Detta innebär i sin tur att du har sociala, men däremot inte vetenskapliga, skäl att betrakta hälsoeffekterna av homeopati respektive kristallhealing  som vore de vetenskapligt bevisade.

(För övrigt: Angående tendens kan det även vara på sin plats med en liten parentes om min egen tendens – jag satt själv i VoF:s riksstyrelse samtidigt som Peter Olausson var riksordförande, vilket kan tänkas innebära att jag inte är helt opartisk.)

Analys av kritiken mot skylten

När en artikel anklagar en enkel skylt om källkritik för att ”hota” samt insinuerar att den skulle vara mot yttrandefrihet kan det vara läge att dra öronen åt sig. Detta torde innebära märkvärdiga uppgifter och polariserat mottagande, som i sig inte behöver innebära att de skulle vara felaktiga. Däremot innebär det att vi behöver tänka efter lite extra istället för att låta oss svepas med i upplevelsen.

Låt oss börja med att kolla upp vilka som står bakom artikeln. Den är publicerad på ”Samhällsnytt”, och är skriven av ”Egor Putilov”. Namnen antyder att det rör sig om en bred tidskrift om samhällsfrågor, respektive om en man med invandrarbakgrund. Denna bild förstärks när vi går vidare till att kolla upp vad sajten skriver om sig själv och om sin skribent.

Samhällsnytt sammanfattar sig själv enligt följande: Samhällsnytt tar ett brett publicistiskt grepp. Vi specialbevakar de områden där etablissemangsmedia uppvisar underlåtenhetsförsyndelser, men fokuserar också brett på allmän nyhetsjournalistik. Dessutom gör vi regelbundet granskande och grävande filmreportage”.

Bloggen presenterar Putilov: han har tidigare arbetat som frilansjournalist för Aftonbladet, Expressen, SvD, SR och andra medier. Han har arbetat som asylhandläggare på Migrationsverket och som tjänsteman i Riksdagen. Så långt så bra. Vi får också veta att det tydligen finns en enskild centerpartist som säger sig uppleva honom som ett stort hot, vilket dock knappast förtar helhetsintrycket. Allt som allt låter det ju jättebra. Presentationerna av andra medarbetare innehåller dock ett par ledtrådar i annan riktning, men låt oss först ta en titt på sajtens framsida.

En snabb genomgång av rubrikerna på bloggens förstasida (onsdagen den 27:e november 2019) visar sig innehålla bland annat hyllningar till president Trump, anklagelser mot skolväsendet om att dyrka Greta Thunberg. Här finns påståenden om att gäng av romska tiggare överfaller svenska studenter på deras skolavslutning och insinuationer om att förra riksdagsvalet inte gick rätt till.

Sistnämnda artikel visar sig gå in för att EU-kommissionen ska räknas som ”främmande makt” och att denna genom att falskeligen måla upp ett klimathot skulle ha manipulerat inför valet så att Miljöpartiet skulle ha fått oförtjänt många röster. Förutom hyllningen till Trump så är samtliga dessa artiklar skrivna av just Putilov. Bloggens presentation av den politiske chefredaktören, tillika ansvarige utgivaren, indikerar att Samhällsnytt i själva verket är den ökända högerextrema publikationen ”Avpixlat”, fast med nytt namn. En snabb googling på Putilov visar att även han har bytt namn. Ganska många gånger, till och med.

Så, vem är då denne Egor Putilov? Eller Yuri Popov som han egentligen (?) heter? Eller var det Alexander Yarovenko, Tobias Lagerfeldt, Martin Dahlin eller kanske Alexander Fridback? Dessa är de 6 alias på Putilov som jag har kunnat finna.

Tja… Framför allt så har han tidigare varit anställd av Sverigedemokraterna, samtidigt som han indirekt fått miljontals kronor överförda till sig från Ryssland. Som anställd av SD:s rikskansli ägnade han betald arbetstid åt att skriva bedrägliga debattartiklar utifrån diverse förfalskade avsändare. När sverigedemokraten Kent Ekeroth fick en debattartikel publicerad så fick Ekeroth svar på tal i form av ett polemiskt debattsvar vilket knappast någon torde sympatisera med. Detta debattsvar, vilket gick under rubriken ”Ge asylsökande och papperslösa rösträtt”, påstod sig komma från en volontär från ”Refugees Welcome” – men kom i själva verket från Putilov.

Slutord

Så, vad kan vi då lära oss av detta? Främst att källkritik förvisso är viktigt. Men även att det är viktigt att vi finslipar våra verktyg för källkritik. Dels för att de ska fungera så bra som möjligt, och dels för att undvika att ha svagheter vilka de som ogillar källkritik som sådant kan hugga på i syfte att misstänkliggöra källkritik som sådant och att bygga upp filterbubblor där de som dragits in kan bli allt mer avskärmade från omvärldens kunskap.

Detta om analysen av verktygen och av anklagelserna. En beskrivning av analysverktygen finner du i ”Källkritik del 1: Angående analysverktyg och analysverktyg”.

Systematiska mätfel i NTU

Det finns två centrala källor när det gäller våldsbrottsligheten i Sverige – kriminalstatistiken över våldsbrott och Socialstyrelsens statistikdatabas över vård för våldsskador.

Därutöver finns NTU – Nationella Trygghetsundersökningen – en årlig brottsofferstudie baserad på intervjuer med ett urval personer i Sverige.

Det handlar om ”självrapporterad utsatthet” – personerna får själva uppge om de har utsatts för brott. Ingen kontroll av uppgifterna görs.

Ett centralt motiv att göra denna studie är att få en bild av det s k mörkertalet – de brott som aldrig polisanmäls.

Därför är det också en smula komplicerat att granska denna studie – den handlar ju om sådant som inte finns registrerat någon annanstans.

En kategori frågor handlar om misshandel.

Den första grafen ger antalet självrapporterade fall av misshandel 2009 – 2016. Ökningen är dramatisk – från 381 000 fall 2009 till 711 000 år 2016.

Men det finns ett avgörande problem med siffrorna från NTU
I genomsnitt en tredjedel av alla händelser uppgavs vara polisanmälda. Men om vi nu jämför med det faktiska antalet polisanmälda fall av misshandel så är skillnaden mycket stor.

2016 var antalet som uppgavs vara polisanmälda mer än dubbelt så högt som kriminalstatistikens korrekta siffror.

Denna diskrepans sätter frågetecken kring alla siffror från NTU. Att den kraftiga ökningen inte heller motsvaras av en ökning från sjukvårdsdata och kriminalstatistiken understryker att en viss försiktighet bör iakttas när det gäller NTU:s siffror.

Men det är inte bara kriminalstatistiken som ger oss en varningsflagga inför siffrorna i NTU. Även när det gäller antalet personer som fått vård för våld så finns det frågetecken.

Var fick 43 000 människor vård?

Förra året var det 56 000 personer som sökte vård för skador av våld. Det är i alla fall det resultat som NTU presenterade i sin årliga rapport.

Antalet personer som uppgav att de utsattes för misshandel under åren 2009 – 2018 ökade kraftigt. Från 174 000 år 2009 till 285 000 förra året.

Ett antal av dessa personer uppger att de hade uppsökt vård för skador av detta våld. Men det finns ett avgörande problem med dessa siffror.

Om vi jämför med Socialstyrelsens statistikdatabas över antalet personer som fått vård för våld* så ser vi en stor skillnad.

Drygt 12 000 fick förra året vård för våld enligt Socialstyrelsen, men enligt NTU var det 4,5 gånger så många eller drygt 43 000 fler.
Denna diskrepans är genomgående för alla redovisade år.
Var fick dessa människor vård egentligen?

* Socialstyrelsens Statistikdatabas ger antal personer som fått vård för våld (diagnoskoder X85-Y09) i slutenvård (inlagda på sjukhus) och/eller specialiserad öppenvård.

Källa: Kriminalstatistiken & NTU (BRÅ) samt Socialstyrelsens Statistikdatabas.

Det finns inga underhållsbidrag för personer som inte bor i Sverige

Kanske har du hört påståenden om att invandrare systematiskt skulle få underhållsbidrag som de inte är berättigade? Senast kom detta påstående från Katerina Magasin som påstod sig ha ”avslöjat en skandal”. En snabb faktakontroll visar dock  att kravet för att vara berättigad underhållsstöd (som det egentligen handlar om)  är att både föräldern som ansöker och barnet behöver vara bosatt i Sverige.

Det var den 28 oktober 2019 som frilansande journalisten Jonas Persson skrev artikeln AVSLÖJAR: Så mycket barnbidrag, studiebidrag, samt underhållsbidrag betalar svenska staten till barn som inte bor i Sverige på den alternativa mediebloggen Katerina Magasin.

I artikeln säger sig Persson ha fått ett tips från en person som säger sig ha god insyn i hur Försäkringskassan arbetar med bl a underhållsbidrag. Källan arbetar som tolk åt migranter och har medverkat i ”ett stort antal möten” med Försäkringskassan. Det finns overifierade uppgifter på att källan ”har varit med på möten där så stora summor som 250.000 kronor och mer har blivit utbetalade retroaktivt till EU-medborgare”.

Notera att Katerina Magasin inte har några källor som styrker det Persson påstår.

Motargument har varit i kontakt med Försäkringskassan för att reda klarhet i hur det ser ut med svenskt underhållsbidrag för EU-medborgare. Vi formulerade ett par frågor. Vi fick svar från Försäkringskassans familjeekonomiske talesperson Niklas Löfgren.

Skärmdump från mailet från Försäkringskassan.

Detta är en kortversion av artikeln ”Underhållsbidrag för invandrare”. I den finner du hela intervjun med Försäkringskassans familjeekonomiske talesperson.

Källkritik del 1: Angående anklagelser och analysverktyg

På bibliotek runt om i landet hänger det en skylt med rubriken ”Källkritik för vuxna”. Denna skylt ger fem enkla råd för vad vi bör tänka på innan vi delar texter med mera på sociala medier. Men på sociala medier cirkulerar en artikel signerad Egor Putilov på Samhällsnytt, där skylten anklagas bland annat för att ”hota” läsaren och för att utgöra ”propaganda”. Kanske behöver vi källkritiskt granska både uppmaningen till källkritik och kritiken mot denna uppmaning?


Detta kommer jag nu att göra som två delar. Först denna vilken i korthet presenterar två analysverktyg för källkritik, och därefter en som i korthet analyserar dels de båda verktygen och dels den ovan nämnda kritiken mot bibliotekens skylt.

För att kunna göra en nyanserad källkritisk granskning behöver vi ett verktyg för källkritik. Eller ännu hellre två verktyg, så att vi lättare kan använda dessa både till att granska sig själva och till att granska varandra. Som det ena verktyget kommer jag att använda just skylten ”Källkritik för vuxna”. Som det andra verktyget kommer jag att använda häftet ”Källkritik” av Peter Olausson från föreningen Vetenskap och Folkbildning. Skylten finns att läsa här bredvid, och häftet finns att läsa online i tidskriften Folkvett. Nedan följer en kort genomgång av de båda modellerna.

Källkritik_på_Internet_för_vuxna_(Source_criticism_for_grown-ups)

Första verktyget: Skylten ”Källkritik För Vuxna”

Skylten har sju stycken textrutor. De första fem har blå bakgrund, och deras respektive rubrik innehåller ett enda ord. De båda sista har röd bakgrund, och deras respektive rubrik är på flera ord vardera. Skyltens text i dess helhet är som följer:

SE Du ser en kittlande rubrik på Facebook eller Twitter. Nu kliar det i dela-fingret. Andas lugnt och följ dessa enkla steg.

LÄS Först och främst: Läs alltid hela texten! Vilka fakta förekommer? Hur är texten tänkt att påverka? Vem/vilka står bakom budskapet?

SÖK Det finns så gott som alltid något googlingsbart. Lägg några minuter på att kolla upp fakta. Ont om tid? Kolla åtminstone Wikipedia.

TÄNK Vilken människosyn/samhällssyn/världsbild speglar rubriken och texten? Vill du att dina vänner ska förknippa dig med den?

DELA Bra jobbat! Nu har du gjort ett genomtänkt beslut. Du står för det du delar.

VAD DU INTE BÖR DELA Hets mot folkgrupp, anstiftan till brott, förtal och hot är åtalbart. Ingen ”yttrandefrihet” gör det tillåtet att bryta andra lagar.

DEN KORTKORTA VERSIONEN Tänk innan du delar.

Andra verktyget: Häftet ”Källkritik”

Häftet lyfter fram dels fem kriterier och dels nio steg till källkritik på nätet. Häftet i dess helhet finns att läsa i Folkvett nummer 1/2017. Nedan följer en mycket kort sammanfattning först av de fem kriterierna och sen av de nio stegen.

De fem kriterierna är äkthet, närhet, beroende, urval och tendens.

  1. Äkthet: Är källan vad den utger sig för att vara?
  2. Närhet: Är källans faktapåståenden något som källan själv sett, eller bara något som hen hört på omvägar?
  3. Beroende: Är två källor oberoende av varandra, eller bygger den ena på den andra?
  4. Urval: Vilka källor har källan tillgång till, vilka källor saknar källan tillgång till? Vilka har lyfts fram, och vilka har ignorerats?
  5. Tendens: Är källan färgad av någon särskild förförståelse eller agenda?

Ett exempel på dessa fem kriterier i praktiken: Adam och Bertil säger att ett pågående gräl mellan Carl och Daniel beror på att Carl har stulit Daniels mobiltelefon. Själva säger de sig vara neutrala åskådare som inte känner de inblandade utan bara råkade se vad som hände.

Är det då så att Adam och Bertil talar sanning om att de inte känner de inblandade utan bara är neutrala åskådare (äkthet)? Stämmer det att de själva såg det inträffade, eller har de bara hört någon annan säga det (närhet)? Om Adam såg stölden, såg Bertil också stölden eller har han bara hört om den av Adam (beroende)? Var de med från början, eller är det som de såg bara en liten del av ett större händelseförlopp – kanske ett där mobilen var Carls och Daniel tog den, men Adam och Bertil råkade komma in just när Carl tog tillbaka den (urval)?

Är det möjligen så att Adam och Bertil har någon förförståelse eller fördom som färgar deras tolkning av de händelser som de ser? Alla har en förförståelse som färgar dem i viss mån. Det innebär inte att de nödvändigtvis har fel, men vi bör vara medvetna om vad den är och hur den påverkar dem.

Nu över till de nio stegen. Dessa är:

  1. Vem står bakom? (Seriös? Clickbait? Välförtjänt gott eller dåligt rykte?)
  2. Vem står bakom, egentligen? (Och var har #1 fått informationen ifrån?)
  3. Vad står det, egentligen? (Kolla det finstilta! Stämmer ens rubriken med brödtexten?
  4. Går uppgifterna att kontrollera? (Finns det oberoende källor?)
  5. Vad visar kontrollen? (Stämmer de olika källorna i #4 med varandra?)
  6. Hur ”märkvärdiga” är uppgifterna? (Är det som påstås rimligt? Eller görs långtgående påståenden utifrån svag eller obefintlig bevisning?)
  7. Vilken uppmärksamhet får källan? (Tar folk ställning för eller emot utifrån upprördhet och flockmentalitet?
  8. När skapades källan? (Kolla datum.)
  9. Bildgoogla! (Fake news använder ofta stulna bilder från helt andra sammanhang.)

Detta om de båda analysverktygen i sig. Analys av de båda verktygen och av kritiken mot dem kommer i nästa artikel: ”Källkritik del 2: Analys av verktygen och av anklagelserna”.

Studiebidrag för invandrare: Sökanden själv eller hens barn måste arbeta i Sverige

Kanske har du hört påståenden om att invandrare systematiskt skulle få studiebidrag som de inte är berättigade, till exempel nu senast från Katerina Magasin som påstod sig ha ”avslöjat en skandal”. En snabb faktakontroll visar att antingen sökanden själv eller hens barn måste arbeta i Sverige. Dessutom finns fler särskilda villkor för utländska medborgare som helt eller delvis måste uppfyllas.

Det var den 28 oktober 2019 som frilansande journalisten Jonas Persson skrev artikeln AVSLÖJAR: Så mycket barnbidrag, studiebidrag, samt underhållsbidrag betalar svenska staten till barn som inte bor i Sverige på den alternativa mediebloggen Katerina Magasin.

I artikeln säger sig Persson ha fått ett tips från en person som säger sig ha god insyn i hur Försäkringskassan arbetar med bl a underhållsbidrag. Källan arbetar som tolk åt migranter och har medverkat i ”ett stort antal möten” med Försäkringskassan. Det finns overifierade uppgifter på att källan ”har varit med på möten där så stora summor som 250.000 kronor och mer har blivit utbetalade retroaktivt till EU-medborgare”.

Notera att Katerina Magasin inte har några källor som styrker det Persson påstår.

Eftersom Persson enbart valt att kontakta Försäkringskassan har Motargument, förutom att kontakta Försäkringskassan, kontaktat Centrala studiestödsnämnden (CSN). Vi formulerade ett par frågor om vad som gäller för svenskt studiestöd för EU-medborgare. Vi fick svar från CSN:s verksjurist Annika Åhlin.

Skärmdump från mailet från CSN

Detta är en kortversion av artikeln ”Studiebidrag för invandrare”. I den finner du hela intervjun med CSN:s chefsjurist.

Siffror i ett land utan perspektiv

Gästkrönika av Thomas Lindhstorm

Statistiken talar sitt eget klara språk. Vissa typer av brott har legat på samma nivå i flera år, men vi väljer att bli mörkrädda och kräver att våra politiker agerar. Vi skyller samhällets fel och brister på invandringen. Samtidigt valde 1 268 människor att ta sitt liv.
Vi har siffrorna, men har vi rätt perspektiv?


Vad jag menar är att vi i media, av alla dess slag, översköljs av en lavin av siffror som statistiskt underlag för vår bild av samhället. Antalet sprängningar i landet i allmänhet och i Malmö i synnerhet är för nästan alla välbekant, men ändå olika beroende vems syften som skall verklighetsförankras. Vad som i ett forum presenteras som ett samhälleligt moras, visar sig med ett annat perspektiv vara en standardförbättring.

Siffror används för att bevisa och motbevisa. Ibland är siffrorna bara ett utslag av någons fantasi, ibland resultatet av envis forskning. I en värld full av lögner, är sanningen både dyrbar och svårupptäckt.

Var femte svensk är född utomlands och således invandrare. Var femte svensk säger sig sympatisera med SD, och menar i princip att invandringen är roten till allt ont, från tandvärk till skogsbränder. Kvar har vi tre av fem som varken är invandrare eller ”sverigevän”.

Photo by Bridget Coila. Attribution-ShareAlike 2.0 Generic (CC BY-SA 2.0)
Vi har koll på siffrorna

2015 invandrade ca 160 000 till Sverige, de flesta var flyktingar från krigsdrabbade Syrien. Totalt sett har nästan sju miljoner flytt från Syrien. Över vår gräns kom alltså ca 1 – 2% av alla syriska flyktingar. När det hände var Sverige och svenskarna makalöst humana, åtminstone till en början. Hjärtan brast av bilder på drunknade barn i Medelhavet.

Snart nog blev tonen en annan. Idag har invandringen bytt karaktär och merparten av den är s k arbetskraftsinvandring. Men tonen, den råa och främlingsfientliga har fastnat och bilden av den drunknade treåringen Alan Kurdi har bleknat, liksom minnena av alla andra som drunknade det året. Sedan 2014 har ungefär 15 000 människor omkommit på Medelhavet.

Vi är ett åldrande land. Vi behöver unga produktiva människor som kan betala in skatt, så att framtidens åttiotalister kan få en anständig pension. Vi vet att det kostar samhället drygt fem miljoner att ”producera” en svensk nittonåring. Sett ur ett krasst samhällsekonomiskt perspektiv så är det ju då en sanslös förtjänst att få hit ”billiga” nittonåringar, t ex afghanska ensamkommande, som kan gå skräddarsydda utbildningar inom bristyrken. Med rätt politik kostar nämligen en afghansk ensamkommande mycket mindre än en svensk nittonåring.

Vi har siffrorna, men vågar fortfarande inte se perspektivet

Det går inte en dag utan att media beskriver det dödliga våldet med skjutningar och sprängningar. Vi kan siffrorna, och olika mörkerkrafter tävlar i att förklara hur illa det är ställt med landet.

De som kallar sig patrioter, förklarar sitt hat mot det samhälle de påstår sig älska. Det dödliga våldet har i 30-40 års tid i stort sett legat fast på 100-120 mord per år. På sociala medier tävlar privatpersoner med partiledare i att beskriva situationen som krig och anarki, ju mörkare bild desto bättre.

En kvinna förklarade att hon var livrädd för att gå ut om kvällen hemma i Mjurås (51 invånare), och det är inte för att hon är mörkrädd.

10 000 nya poliser ska tryckas igenom utbildningssystemet fram till 2024. Regering och riksdag (nåja, de flesta) har enats om ett program om 34 punkter mot gängkriminalitet.Vad

Samtidigt, i det tysta, utan att egentligen någon bekymrar sig särskilt mycket, så breder sig en våg av psykisk ohälsa över landet, inte minst bland unga.

Förra året såg 1 268 människor ingen annan utväg än att ta sitt liv. Ingen politiker pekar med hela handen, inga rasande medborgare kräver åtgärder, inga svarta rubriker förklarar hur många som igår tog sitt liv.

Nå, vi har SIFFRORNA , men vi saknar verkligen PERSPEKTIVEN.

Gästkrönikör, Thomas Lindhstorm


Featured image by Boris Thaser. Attribution 2.0 Generic (CC BY 2.0)