Etikettarkiv: religion

Artiklar

SD:s moskékarta: Historisk metod för förföljelse och diskriminering

Sverigedemokraterna har myligen uppdaterat sin webbsida migrationskartan.se med ett moskéfilter som påstås illustrera framväxten av moskéer och muslimska bönelokaler i Sverige. Att markera ut religiösa gudstjänsplatser har i en historisk kontext visat sig leda till diskriminering, kontroll, förföljelse samt etnisk rensning.

Det finns många historiska exempel där moskéer har blivit måltavlor för förföljelse, diskriminering, krigföring eller försök att undertrycka muslimska samhällen. Motiven har varierat – från religiös intolerans och etnisk rensning till kolonial kontroll och nationalistiska projekt.

  • Bosniska moskéer under Bosnienkriget (1992–1995). Under kampanjer av etnisk rensning i Bosnien markerades och förstördes hundratals moskéer av bosnienserbiska och bosnienkroatiska styrkor i områden där bosniska muslimer fördrevs. Förstörelsen av religiösa byggnader var en medveten strategi för att undanröja spår av en grupps historiska närvaro. Förstörelsen var ofta avsiktlig och kopplad till etnisk rensning av bosniska muslimer. Ett känt exempel är Ferhadija-moskén, som sprängdes 1993.
  • Förföljelsen av rohingyer i Myanmar. I samband med förföljelsen och våldet mot den muslimska rohingyabefolkningen har moskéer och religiösa skolor vandaliserats, bränts eller stängts. Angreppen på religiösa byggnader har ofta sammanfallit med fördrivning av lokalbefolkningen.
  • Uiguriska moskéer i Xinjiang i Kina. Under 2010- och 2020-talen dokumenterade forskare, journalister och människorättsorganisationer omfattande kartläggning och övervakning av moskéer samt att ett stort antal moskéer skadats, rivits eller förändrats inom ramen för den kinesiska statens politik gentemot uigurer och andra muslimska minoriteter. Religiösa platser har varit en del av ett bredare system för kontroll av den uiguriska muslimska minoriteten.
  • Sovjetunionens antireligiösa kampanjer. Under särskilt 1920- och 1930-talen stängdes många moskéer i Centralasien, Kaukasus och andra muslimska områden. Religiösa ledare förföljdes och moskéer omvandlades till lagerlokaler, skolor eller andra statliga verksamheter.
  • Balkankrigen 1912–1913. När Osmanska rikets territorier på Balkan erövrades förekom förstörelse av moskéer och andra muslimska institutioner i flera områden. Detta skedde parallellt med omfattande flyktingströmmar bland muslimska befolkningar.
  • Reconquista och tiden efteråt i Spanien. Efter de kristna kungadömenas erövring av muslimska områden omvandlades många moskéer till kyrkor. Ett berömt exempel är Mezquita-katedralen i Córdoba. Under senare perioder begränsades eller förbjöds muslimsk religionsutövning för många tidigare muslimska invånare.
  • Indien under regionala konflikter. Moskéer har vid flera tillfällen blivit måltavlor i religiösa konflikter mellan hinduer och muslimer. Det mest kända exemplet är rivningen av Babri Masjid 1992, vilket ledde till omfattande våldsamheter.
  • Krigen i det forna Jugoslavien i Kosovo. Under och efter kriget utsattes religiösa byggnader från flera grupper för angrepp. Bland annat förstördes eller skadades ett betydande antal moskéer i samband med konflikterna.
  • Koloniala konflikter i Nordafrika. Under den franska kolonialtiden förekom övervakning, kontroll och ibland beslagtagande av moskéer och religiösa stiftelser. Religiösa institutioner sågs ofta som centra för politiskt motstånd.

Historiskt har moskéer ofta angripits eftersom de:

  • Är centrala samlingsplatser för lokalsamhällen.
  • Symboliserar en grupps närvaro och identitet.
  • Kan fungera som utbildnings- och organisationscentrum.
  • Har högt symbolvärde för både angripare och försvarare.

Därför förekommer angrepp på moskéer ofta i samband med etnisk rensning, nationalistiska konflikter, kolonial repression eller statliga försök att kontrollera religiösa minoriteter. Liknande mönster har också drabbat synagogor, kyrkor, tempel och andra religiösa byggnader i olika delar av världen. Några välkända fall är:

  • Judiska synagogor i Nazityskland – Kristallnatten. Under 1930-talet kartlade och övervakade nazistiska myndigheter judiska institutioner, inklusive synagogor. Detta underlättade senare angrepp under Kristallnatten 1938, då hundratals synagogor vandaliserades eller brändes. Synagogorna fungerade inte bara som religiösa centra utan också som symboliska mål för förföljelsen av judar.
  • Katolska kyrkor i Irland under vissa perioder av de antikatolska lagarna – Penal Laws. Under 1600- och 1700-talen begränsade brittiska myndigheter katolikers religionsutövning. Registrering och övervakning av katolska gudstjänstplatser användes som ett verktyg för kontroll och repression, även om situationen varierade över tid.

Historiker brukar peka på att religiösa byggnader ofta får en särskild betydelse i förföljelsekampanjer eftersom de:

  • Gör en minoritets närvaro synlig i det offentliga rummet.
  • Har stark symbolisk betydelse för gruppens identitet.
  • Kan angripas för att signalera dominans eller utplåna en grupps kulturella och historiska närvaro.

Det är dock viktigt att skilja mellan att “lyfta fram” religiösa platser för skydd, representation eller kulturarvsändamål och att göra det i syfte att möjliggöra kontroll eller förföljelse. I de historiska exemplen ovan var kartläggningen eller exponeringen kopplad till en bredare politik av diskriminering, tvångsassimilering, etnisk rensning eller folkmord.

Svenska moskéer som attackerats med brandbomber och anlagda mordbränder:

  • Trollhättans moské brändes ner i augusti 1993.
  • Eskilstuna (2014): Brand anlades i moské, fem personer skadades.
  • Eslöv (2014): En moské utsattes för en anlagd brand, som polisen misstänkte var mordbrand.
  • 2015: Rapporter om tio till tolv misstänkta mordbränder vid befintliga eller planerade asylboenden, men även moskéer var mål för attacker.
  • Örebro (2017): En person anhölls misstänkt för mordbrand efter en brand i en moské.
  • Medieanalys 2018: Aftonbladet rapporterade att moskéer i Sverige utsatts för flera angrepp av olika slag, inklusive brandattacker och skadegörelse.
  • Systematiska attacker 2021: Under året rapporterades att moskéer utsattes för systematiska attacker, i genomsnitt en per månad. Dessa inkluderade bränder, klotter och krossade fönsterrutor.
  • Luleå (oktober 2025): En moské i bostadsområdet Hertsön stod i lågor efter en anlagd brand. Polisen misstänkte mordbrand och hatbrott.
  • Uddevalla (april 2025): En person misstänktes för mordbrand efter en brand i en moské, åtalades för mordbrand.
  • Stockholm (december 2025): En koran med hål och ett hotfullt meddelande hittades fastkedjad vid Stockholms moské på Södermalm. Händelsen klassades som hot om våld.
  • Örebro (augusti 2025): Två personer anhölls efter en skjutning vid en moské.

En studie från 2025 visar att sju av tio religiösa församlingar i Sverige utsatts för någon form av brott under det senaste året. Våldsbrott, dvs brott som riktas mot personer, har drabbat drygt fyra av tio församlingar under samma period. Den vanligast förekommande formen av våldsbrott är hot och hat i digitala miljöer.

Lästips:

Populär historia: Civila var måltavlor i Bosnienkriget

Globalis: Rohingyer – Myanmar

Mänsklig säkerhet: Förtrycket mot uigurerna i Xinjiang 

The Moscow Times: ‘Godless Utopia: The Anti-Religious Campaign In Russia’

Historia Nu: Balkankrigen 1912-13 – Upptakten till första världskriget

About History: Centuries of War Between Christianity and Islam: Reconquista Period

BBC: Babri mosque: The build-up to a demolition that shook India

BBC: Kosovo: Why is violence flaring between ethnic Serbs and Albanians?

Afro Discovery: The Legacy of Colonialism: Understanding Algeria’s Fight for Independence

Världens Historia: Kristallnatten: Hitler gjorde judarna fredlösa

Law Shun: Penal Laws’ Impact: Catholic Suppression And Resistance In Ireland

MCHS: Ny studie visar omfattande utsatthet bland trossamfund i Sverige

Artiklar

”Vad är det bästa med islam?”

Som aktiv antirasist får man ibland frågan ”Vad är det bästa med islam?” Frågeställaren är egentligen inte intresserad av något svar. Frågan är oärlig och ett retoriskt knep för att nå slutsatsen att muslimer är dåliga och att islams eventuella fördelar skulle vägas upp av nackdelarna. I själva verket har judendomen, kristendomen och islam samma ursprung och många likheter. Religionerna har liknande syn på moral och värderingar, samt att se livet som en gåva från Gud.

Islam, kristendom och judendom har fler likheter än skillnader. Judar, kristna och muslimer tillber samma Gud, skaparen av världen, men tolkar och relaterar till Gud på olika sätt.

Judendomen är den äldsta av de abrahamitiska religionerna och har sina rötter i Abraham och de tidiga israeliterna. Kristendomen uppstod senare som en gren av judendomen med Jesus som central figur, medan islam är den yngsta religionen och grundades av profeten Muhammed i 600-talet e Kr. Religionerna kallas ibland ”syskonreligioner”, på grund av deras gemensamma ursprung och liknande berättelser. De erkänner en enda Gud som skapare och herre över världen.

Alla tre religionerna betonar människans ansvar och frihet, och att människan har förmågan att skilja mellan gott och ont .

Gud har gett livsregler och vägledning för att hjälpa människor leva rättfärdigt och förvalta skapelsen.

Ett par likheter mellan de tre religionerna är:

  • Monoteism: Tron på en enda Gud som skapare och moralisk vägledare. Judendomen och islam betonar Guds enhet, medan kristendomen också lär om Treenigheten – Fadern, Sonen och den Helige Ande
  • Abraham/Ibrahim: Betraktas som stamfader och profet, central i berättelser och läror.
  • Etik och moral: Betoning på rättvisa, välgörenhet och bön. Livet ses som en gåva från Gud.
  • Heliga platser: Jerusalem är helig för alla tre religioner.
  • Vissa ritualer: Fastan förekommer i alla tre religioner, och det finns ceremonier för livets olika skeden, som dop, konfirmation, vigsel och begravning (varierar mellan religionerna)
  • Heliga skrifter: Judendomen har Tanakh (inklusive Tora), kristendomen Bibeln (Gamla och Nya testamentet) och islam Koranen.
  • Profeter: Abraham är central i alla tre religioner, och profeter som Moses och David är viktiga i judendom och islam, medan kristendomen ser Jesus som Guds son.

Ett par skillnader mellan de tre religionerna är:

  • Synen på Jesus: Kristendomen ser Jesus som Messias och Guds son, islam betraktar honom som den näst sista profeten och Guds sändebud, och judendomen ser honom som en vanlig människa.
  • Synd och frälsning: Kristendomen lär om arvsynd och behovet av frälsning genom Jesus, medan judendomen och islam inte har begreppet arvsynd och ser människan som i grunden god.
  • Religiös praxis: Judendomen firar Sabbat och högtider som Pesach, kristendomen firar jul och påsk, och islam praktiserar fredagsbön och Ramadan.
  • Treenighet vs enhet: Kristendomen betonar Treenigheten, medan judendom och islam strikt betonar Guds singularitet.

Trots skillnader i teologi, ritualer och syn på profeter, delar de historiska rötter, etiska principer och en grundläggande människosyn, vilket gör dem nära besläktade syskonreligioner.

Det finns saker med islam som man skulle kunna anföra som bra saker, t ex:

  • Förbud mot alkohol och droger: Alkohol och droger är kopplat till en stor del av våldsbrott, trafikolyckor, familjevåld, misshandel, sjukvårdskostnader, sjukskrivningar. Om fler människor avstod från alkohol skulle samhällets kostnader sannolikt minska betydligt.
  • Stark betoning på familjen: Islam betonar ansvar för föräldrar, barn, äldre släktingar. I teorin kan detta minska belastningen på offentliga omsorgssystem eftersom familjer förväntas hjälpa varandra ekonomiskt och socialt.
  • Välgörenhet (Zakat): En av islams fem pelare är zakat, en obligatorisk välgörenhet för den som har ekonomiska möjligheter. Syftet är att hjälpa fattiga, minska extrem fattigdom, stärka social sammanhållning. Det kan ses som ett komplement till samhällets sociala skyddsnät.
  • Förbud mot spel om pengar: Islam förbjuder hasardspel. Spelberoende leder ofta till skuldsättning, familjeproblem, psykisk ohälsa, sociala kostnader. Mindre spelberoende innebär mindre belastning på socialtjänst och sjukvård.
  • Personligt ansvar: Islam lägger stor vikt vid ärlighet, att hålla avtal, att betala skulder, att inte stjäla eller bedra. Om dessa normer följs stärker de tilliten i samhället, vilket ekonomer ofta ser som en viktig faktor för ett välfungerande samhälle.
  • Gemenskap och socialt stöd: Moskéer fungerar ofta som sociala mötesplatser, hjälpcenter för behövande, stöd vid sjukdom och kriser. Starka sociala nätverk kan minska ensamhet och psykisk ohälsa.
  • Betoning på arbete och försörjning: I islam uppmuntras arbete och egen försörjning. Att kunna försörja sig själv och sin familj ses som något positivt och hedervärt.

Något rasister ofta tar upp är att kvinnor ska stenas. Ingenstans i Koranen står något vare sig om att stena kvinnor eller ens att kvinnor ska täcka sitt huvud och ansikte. Det senare är som så ofta något män kommit på i efterhand för att styra kvinnor. Att stena kvinnor står däremot i Bibeln (5:e Mosebok) ett straff som ska användas vid otrohet eller om någon arbetar på en söndag. I en diskussion fick jag höra att det är en del som kristendomen tagit bort. Enligt den logiken är kristendom föremål för cherrypicking medan Koranen ska tydas bokstav för bokstav.

Tro är något som förenar, skapar trygghet och mening för många av oss. Islam, kristendomen och judendomen har många likheter, men också en del olikheter. Grundläggande moraliska värderingar är en gemensam nämnare. Den retoriska frågan ”Vad är det bästa med islam?” är aldrig genuint ärlig. Den syftar enbart till att svartmåla och demonisera.

Källor:

Inhemsk.se: Likheter och skillnader mellan de abrahamitiska religionerna

Youtube: De abrahamitiska religionernas likheter och olikheter

Koranen & Sunnah

Bibeln.se: 5 Moseboken

Artiklar

SD och slöjförbud: Vad du bör veta

1 kommentar

Apropå Sverigedemokraternas utspel om att de går till val på totalförbud mot slöja och hijab råder det oklarheter om vad slöja och hijab egentligen är.

Det finns ofta blandning och missförstånd mellan olika typer av huvud- och ansiktstäckande plagg:

  • Slöja är ett begrepp som kan användas mer generellt för olika typer av huvud- eller ansiktstäckande plagg, inklusive hijab, niqab och chador. Slöjan syftar ofta till att markera blygsamhet enligt religiösa eller kulturella normer, men utseende och omfattning varierar. I Sverige används ibland ”slöja” som ett samlingsnamn för dessa plagg, där specifik typ ofta beskrivs med andra termer.
  • Hijab är den mest allmänna termen för huvudduk och refererar oftast till ett plagg som täcker håret, öronen och nacken men lämnar ansiktet synligt. Den används för att uppfylla islams krav på modest klädsel och kan komma i olika färger och stilar. Hijab är vanlig i många länder och anses ofta vara ett personligt val som kombinerar religion och mode.
  • Niqab är en ansiktstäckande slöja som normalt lämnar endast ögonen synliga. Den bärs tillsammans med traditionellt klädda klädplagg som täcker kroppen, ofta en lång klänning eller abaya. Niqab används framförallt i vissa regioner av Mellanöstern och Sydasien och är kopplat till mer konservativa religiösa tolkningar.
  • Burka är det mest heltäckande plagget och täcker hela kroppen inklusive ansiktet. För ögonen finns en nätliknande tygdel som gör det möjligt att se ut, men ansiktet är annars helt dolt. Burka är mest känd från Afghanistan och vissa delar av Pakistan och används enligt strikta tolkningar av islams regler om kvinnlig blygsamhet.

Vanliga missförstånd

Inskränkningar i debatten: I diskussioner om lagstiftning, som de senaste förslagen från SD i Sverige, används ofta termerna slöja och hijab omväxlande med burka och niqab, vilket kan leda till förvirring. Ett förslag kan t ex utgå från heltäckande plagg men sedan utvidgas till att omfatta även hijab (som i praktiken bara täcker håret).

Symbolik: Många antaganden kopplar plaggen till kvinnors underordning eller socialt tvång. Detta stämmer inte generellt, eftersom många kvinnor bär hijab frivilligt av religiösa, kulturella eller personliga skäl.

Politisk laddning: Diskussioner om förbud tenderar att förenkla eller missrepresentera skillnaderna mellan plaggen, vilket gör att både allmänhet och media kan blanda ihop betydelsen av hijab, burka, niqab och generellt ”slöja”.

Missförstånd uppstår när man inte skiljer mellan olika typer av täckande plagg, deras kulturella och religiösa bakgrunder eller graden av ansiktstäckning. Att använda termerna korrekt är centralt för att föra en nyanserad diskussion om religionsfrihet, lagstiftning och individens val i Sverige.

I fokus

SD vill totalförbjuda slöja

1 kommentar

Sara Gille (SD), talesperson i jämställdhets- och hederspolitiska frågor, proklamerar att Sverigedemokraterna går till val på att totalförbjuda slöja i Sverige. Det räckte alltså inte med ett förbud mot burka och niqab. Ett eventuellt förbud skulle strida mot ett flertal lagar, inklusive grundlagen.

Sverigedemokraternas häxjakt på muslimer intensifieras. Partiets nuvarande livselixir är att göra livet så svårt som möjligt för muslimer, specifikt muslimska kvinnor. Syftet med utspelet om slöjförbud är således inte att värna kvinnorätten eller stärka jämställdheten.

Skärmdump från Sverigedemokraternas officiella Facebookkonto 260611.

Innan vi går in på vilka lagar som är applicerbara i sammanhanget kan det vara på sin plats att beakta att utspelet illustrerar SD:s rasistiskt motiverade hyckleri då både judendom och kristendom har liknande religiösa påbud för kvinnor: Det religiösa budet att kvinnor ska täcka sitt hår finns i både islam, kristendomen och judendomen. I Bibeln kan man bl a hitta det i Korintierbrevet. Islam, kristendomen och judendomen ber till samma gud och de har mer gemensamt än inte. Så varför ger sig SD bara på muslimer och specifikt muslimska kvinnor?

Jo, för att de är ett rasistiskt, antidemokratiskt, auktoritärt och sexistiskt parti.

I SD:s officiella konton på sociala medier läser vi:

”Vi går till val på att införa ett totalförbud mot hijab och slöja på offentlig plats. Dessa plagg är uttryck för hederskultur, kvinnoförtryck och kontroll. Vi har tidigare drivit frågan om att förbjuda burka och niqab på offentlig plats. Nu vill vi utöka förbudet till att även omfatta hijab och slöja. Sverige ska vara ett land där kvinnor och flickor är fria från förtryckande normer och där hederskultur inte har någon plats.” (Källa: Sverigedemokraternas officiella Facebookkonto)

Skärmdump från Sverigedemokraternas officiella Facebookkonto 260611.

Slöjförbud strider mot ett flertal lagar

Ett eventuellt slöjförbud skulle strida mot ett flertal lagar, så som dessa står skrivna idag. Det skulle alltså krävas omfattande lagändringar, inklusive en grundlagsändring, för att genomföra ett förbud mot slöja på allmän plats. Lagarna som är applicerbara är:

  1. Diskrimineringslagen, 1 kap. 3 § och 4 §, 2 kap. 5 §
  2. Barnkonventionen, artikel 2
  3. Skollagen, 1 kap. 8 §
  4. Europakonventionen
  5. Grundlagen, dvs religionsfriheten, 1 kap. 2 §, 2 kap. 1 §, 12 § och 19 §

Gille kallar i en intervju med SR Ekot slöjan ”ett islamistiskt plagg”. Mot bakgrund av det som nämndes i inledningen av denna text, dvs att traditionen att täcka håret inte specifikt är en muslimsk tradition, så har hon fel i sak. När hon får frågan om de kvinnor som faktiskt vill bära slöja svarar hon:

”– Vill man göra det så finns det ju andra länder att åka till där man faktiskt tillåter det, helt enkelt. Så säger jag.” (Källa: SR)

Det finns ett antal punkter att fundera över om man anser att ett slöjförbud skulle vara rätt väg framåt för Sverige:

  • Vi förändrar inte människors traditioner och kvinnoförtryck genom förbud mot slöja. Upplysning är bättre än förbud.
  • Vi vet inte hur många som tvingas bära slöja.
  • Kvinnor som bär slöja kommer kommer i mer eller mindre utsträckning att isoleras, dvs stanna hemma.
  • Är det integration att exkludera kvinnor från samhället?
  • Det är inte mer rätt att tvinga av kvinnor kläder än att tvinga på kvinnor kläder. Två fel gör inte ett rätt.
  • Tyck och tänk vad du vill, men håll det för dig själv. Du har inte rätten att bestämma andra människors val av kläder.
  • Förbud mot slöja skapar segregation och polarisering, ”Vi och Dom”.
  • Sverige är inte värdigt klädkodslagar. Det kan totalitära stater och diktaturer syssla med.
  • Ska kvinnor som eventuellt är förtryckta och tvingas bära slöja straffas? Hur har förbudsivrarna tänkt att lagen ska tillämpas?

Att SD nu går till val på att lagstifta om slöjförbud är dessvärre ett naturligt steg i partiets intensifierade häxjakt på muslimer. Det går inte att, mot bakgrund av tidigare utspel samt nu denna nya giv, undvika spekulationer om att partiet inte kommer att ge upp sin dröm om att göra Sverige fritt från muslimer.

Källor:

Sverigedemokraternas officiella Facebookkonto

SR: SD vill införa omfattande slöjförbud i Sverige

Lästips:

Artiklar på Motargument om förbud mot slöja, burka och niqab

Krönikor

Burka- och niqabförbud: Två fel gör inte ett rätt

Ebba Busch (KD) och Jimmie Åkesson (SD) vill se förbud mot burka och niqab. Övriga partiledare motsätter sig i detta läge (dvs utan utredning) ett förbud, och ett par uttrycker att de vill se andra åtgärder än att införa förbud.

Enligt en ny opinionsundersökning vill 47 % av svenska folket se ett förbud mot burka och niqab. 36 % vill inte se ett sådant förbud, och 17 % är tveksamma. Det vi ska ha i beaktning när vi diskuterar förbud mot burka och niqab är följande:

  • Vi förändrar inte människors traditioner och kvinnoförtryck genom förbud mot burka och niqab. Upplysning är bättre än förbud.
  • Vi vet inte hur många som tvingas bära burka och niqab.
  • De kvinnor (ett hundratal i Sverige) som bär burka eller niqab kommer i mer eller mindre utsträckning att isoleras, dvs stanna hemma.
  • Är det integration att exkludera kvinnor från samhället?
  • Det är inte mer rätt att tvinga av kvinnor kläder än att tvinga på kvinnor kläder. Två fel gör inte ett rätt.
  • Tyck och tänk vad du vill, men håll det för dig själv. Du har inte rätten att bestämma andra människors val av kläder.
  • Förbud mot burka och niqab skapar segregation och polarisering, ”Vi och Dom”.
  • Sverige är inte värdigt klädkodslagar. Det kan totalitära stater och diktaturer syssla med.
  • Ska kvinnor som eventuellt är förtryckta och tvingas ha burka och niqab straffas? Hur har förbudsivrarna tänkt att lagen ska tillämpas?
  • Ett förbud mot burka och niqab strider mot ett flertal lagar, t ex grundlagen (dvs religionsfriheten), diskrimineringslagen och Europakonventionen (som stärker religionsfriheten och mänskliga rättigheter)

Naturligtvis handlar Buschs och Åkessons förbudsiver om symbolpolitik och att de vill göra livet så surt som möjligt för muslimer, det handlar inte om omtanke om kvinnor som eventuellt är förtryckta.

För kännedom har Sverigedemokraterna motionerat för ett förbud mot burka och niqab på offentlig plats ända sedan 2011. Inget annat parti har motionerat om ett sådant förbud. Frågan behandlades så sent som i oktober 2026 av konstitutionsutskottet med anledning av motion 2025/26:568 av Richard Jomshof (SD) Förbud mot heltäckande muslimsk slöja. Motionen avslogs av utskottet.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Källa:

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/svtverian-nara-halften-av-svenskarna-vill-se-forbud-mot-burka

Korta motargument

Åkesson (SD): Religiös omskärelse för judar, men inte för muslimer

Jimmie Åkesson (SD) vill att manlig omskärelse relaterat religiöst påbud ska förbjudas. Men bara för muslimer, inte för judar. Han motiverar det med att judar är en nationell minoritet och att det skulle kunna göra att judar undantas förbud.

Fram till nu har Sverigedemokraterna varit tydliga med att icke-medicinsk omskärelse på pojkar ska vara förbjudet, oavsett.

Motargument påminner om att Åkesson har varit ute och vevat mycket om att judar i Sverige skulle ha för mycket särrättigheter. Men i denna frågan, där muslimer och judar av religiösa skäl omskär pojkar, ska det alltså vara en särrättighet för judar.

Beskedet från Åkesson kommer efter att frågan diskuterats under höstens landsdagar, och att det rådde skiljda meningar om huruvida judar skulle undantas förbudet om religiös omskärelse.

Richard Jomshof (SD) håller inte med sin partiledare, och menar att det är orimligt att tvinga på individer irreversibla ingrepp.

SD har i många år varit skarpa i frågan, och inte velat se några undantag från förbud mot religiös omskärelse. Partiet har varit flitiga med motioner om ett förbud mot icke-medicinsk omskärelse. De har bl a föreslagit att den som utför icke-medicinsk omskärelse på omyndiga pojkar ska straffas med fängelse i 6 år.

Källa:

Omni: Åkesson: Låt judar omskäras – men inte muslimer

SD-motioner om förbud mot icke-medicinsk omskärelse

Myter

Falska korancitat politisk lögnpropaganda

1 kommentar

Det finns många exempel på desinformation och lögnpropaganda vad gäller innehållet i Koranen. Ett vanligt modus operandi är att skapa felaktiga citat, kraftigt vinklade översättningar, cherry-picking och att ta religiösa texter ur sitt historiska sammanhang. De falska korancitaten är skapade som politisk propaganda med syfte att misskreditera och demonisera islam och muslimer. Motargument bemöter en propagandabild med påstådda citat från Koranen.

Exempel på desinformation och lögnpropaganda om Koranen.

I skärmdumpen ovan finns en hel del att dissekera.

Flera citat är felöversatta eller påhittade

Flera formuleringar i bilden finns inte i Koranen. Ord som:

  • “terrorisera otrogna”
  • “halshugg dem när tillfälle ges”
  • “bränn dem levande”

förekommer inte i dessa verser i den formen. De är ofta parafraser eller helt påhittade formuleringar.

Exempel på felöversättningar och rena påhitt:

  • Koranen 8:60 handlar om att förbereda försvar för att avskräcka fiender i krig, inte att terrorisera civila.
  • Koranen 5:33 handlar om straff för väpnade banditer/krigsbrott i en statlig rättskontext, inte om att attackera vanliga människor.

Verserna tas ur sitt historiska sammanhang

Många av dessa verser handlar om specifika krigssituationer på 600-talet.

Exempel på sådana situationer::

  • Koranen 2:191 och 9:5 handlar om strider mellan den tidiga muslimska gruppen i Medina och fiender som brutit fredsavtal och attackerat dem.
  • Samma passager innehåller ofta också uppmaningar som:
    • att inte angripa först
    • att sluta strida om fienden slutar
    • att skydda dem som söker fred

De delarna utelämnas i den bifogade skärmdumpen.

Selektivt urval (cherry-picking)

Bilden listar bara verser om krig men ignorerar andra verser som t ex:

  • Koranen 5:32 – att döda en oskyldig är som att döda hela mänskligheten.
  • Koranen 60:8 – muslimer ska vara rättvisa och vänliga mot människor som inte krigar mot dem.
  • Koranen 2:256 – ingen tvång i religion.

Politiskt budskap

Rubriken “Politiker och det svenska folket. Vad är det ni inte förstår?” visar att bilden är politisk propaganda, inte en seriös religiös analys.

Den försöker skapa intrycket att islam i sig uppmanar till våld mot alla icke-muslimer. Det är däremot inte hur de flesta muslimska teologer eller forskare tolkar texterna.

Här är verserna från bilden jämförda med vad de faktiskt säger i etablerade översättningar (t.ex. Knut Bernström – Koranens budskap och M.A.S. Abdel Haleem – Oxford University Press). I genomgången av verserna förklaras också sammanhanget.

1. Koranen 2:191

Påståendet i bilden:
“Dräp otrogna var du hittar dem.”

Versen i sammanhang (2:190–191):

“Kämpa för Guds sak mot dem som för krig mot er, men begå inte övergrepp.”
(2:190)

“Och döda dem där ni möter dem och driv bort dem därifrån varifrån de drev bort er…”

Problem i bilden:

  • Den utelämnar versen innan som förbjuder aggression.
  • Kontext: krig efter att muslimer drivits från Mecka.

2. Koranen 3:28

Påståendet:
“Muslimer får ej ha otrogna vänner.”

Faktisk betydelse:

Versen varnar för politiska allianser med fientliga grupper under krigstid.

Samma kapitel säger också:

“Gud förbjuder er inte att visa godhet och rättvisa mot dem som inte bekämpar er.”
(60:8)

3. Koranen 3:85

Påståendet:
“Annan religion än Islam är inte tillåten.”

Versen säger:

“Den som söker en annan religion än underkastelse inför Gud kommer inte att få den accepterad.”

Det är en teologisk utsaga, inte en uppmaning till våld eller förbud mot andra religioner.

4. Koranen 5:33

Påståendet:
“Lemlästa och korsfäst otrogna.”

Faktisk vers:

Den handlar om straff för väpnat uppror och banditism (krig mot samhället).

I tafsir (t ex Ibn Kathir) kopplas den till banditer som mördade resenärer.

5. Koranen 8:12

Påståendet:
“Halshugg dem som inte tror.”

Faktiskt sammanhang:

Versen handlar om Slaget vid Badr (624 e.Kr.), ett militärt slag.

Den beskriver en stridssituation, inte en generell regel för civila.

6. Koranen 8:60

Påståendet:
“Muslimer måste terrorisera otrogna.”

Faktisk text:

“Förbered mot dem vad ni kan av styrka… för att avskräcka Guds fiender och era fiender.”

Ordet “terrorisera” är en vinklad översättning av ett ord som betyder avskräcka eller inge fruktan i krig.

7. Koranen 8:65

Påståendet:
“Uppmana muslimer att bekämpa otrogna.”

Detta är en militär uppmaning under krig (Badr-perioden), och inte en generell uppmaning mot alla icke-muslimer.

8. Koranen 9:5 (den så kallade “svärdsversen”)

Påståendet:
“Döda otrogna varhelst du stöter på dem.”

Men versen börjar efter detta sammanhang:

Den handlar om specifika stammar som brutit fredsavtal.

Och samma passage säger:

“Om någon av avgudadyrkarna söker ditt beskydd, ge honom skydd.”
(9:6)

Det utelämnas i bilden.

9. Koranen 9:30

Påståendet:
“Bekämpa judar och kristna.”

Versen kritiserar teologiska idéer (t ex att Jesus är Guds son).

Den uppmanar inte till våld.

10. Koranen 9:123

Påståendet:
“Strid mot otrogna i din omgivning.”

Faktisk betydelse:

En uppmaning till försvar mot angripande grupper runt Medina.

11. Koranen 22:19

Påståendet:
“Bränn dem levande och smält deras hud.”

Det är en beskrivning av straff i helvetet i efterlivet, inte något människor ska göra.

12. Koranen 47:4

Påståendet:
“Halshugg dem när tillfälle ges.”

Versen beskriver vad som sker i ett slag och fortsätter:

“Sedan skall ni antingen visa nåd eller ta lösen.”

Alltså regler för krigsfångar.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att den bifogade propagandabilden är just propaganda. Citaten är felöversatta, lösryckta ur sitt sammanhang och ibland direkt felaktiga, vilket ger en missvisande bild av vad Koranen säger. Många formuleringar i bilden är förändrade och saknar kontext.

Här är kontrollerbara källor där du kan läsa verserna själv och jämföra med texten i bilden. Källorna delas med fördel upp i tre typer: koranöversättningar, akademiska kommentarer och forskning om kontext.

Koranen själv (översättningar): Det enklaste sättet att kontrollera påståendena är att läsa verserna direkt i etablerade översättningar.

  • Knut Bernström – Koranens budskap
    (den mest använda svenska översättningen)
    https://www.koranensbudskap.se
  • Sahih International
    https://quran.com
  • M.A.S. Abdel Haleem – The Qur’an (Oxford University Press) Engelska (akademiskt använda)

Exempel:
2:190–193 (hela stycket om krig) kan läsas här:
https://quran.com/2/190-193

Där står bl a:

“Fight in the way of God those who fight you but do not transgress.”
(2:190)

Den delen saknas i bilden.

Klassiska och moderna korankommentarer (tafsir). De förklarar historiskt sammanhang.

Klassiska:

  • Ibn Kathir – Tafsir al-Qur’an al-Azim
  • Al-Tabari – Jami’ al-Bayan

Moderna akademiska:

  • The Study Quran – Seyyed Hossein Nasr (HarperCollins, 2015)
    En av de mest omfattande moderna kommentarerna.
  • Tafsir Ibn Kathir (engelsk översättning)
    https://quranx.com/Tafsir

Akademisk forskning om Koranens krigsverser. Forskare inom islamstudier diskuterar ofta just dessa verser.

Böcker:

  • Karen Armstrong – Muhammad: A Prophet for Our Time
  • Reza Aslan – No God but God
  • John Esposito – Islam: The Straight Path
  • David Waines – An Introduction to Islam

Universitet / akademiska resurser:

  • Oxford Islamic Studies Online
  • Encyclopaedia of Islam (Brill)

Exempel på faktisk vers vs. påståendet i bilden:

Koranen 8:60

Bildens påstående:
“Muslimer måste använda alla medel för att terrorisera otrogna.”

Faktisk översättning (Abdel Haleem):

“Prepare whatever forces you can muster… to deter the enemies of God and your enemies.”

Källa:
Abdel Haleem, The Qur’an, Oxford University Press.

Koranen 2:191

Den citeras ofta utan versen före.

Koranen 2:190

“Fight those who fight you but do not transgress.”

Källa:
https://quran.com/2/190

Artiklar

SD: ”Förbjud böneutrop”

Sverigedemokraternas muslimhat är väldokumenterat. De gör allt i sin makt för att göra livet så svårt som möjligt för invandrare i allmänhet, och muslimer i synnerhet. SD har en tydlig antimuslimsk agenda, som bl a tar sig uttryck i att de kräver inskränkningar på muslimers rättigheter och religionsfrihet. För SD är åtgärden att förbjuda böneutrop en nödvändig åtgärd för att kunna fortsätta vara trovärdiga i sina visioner om ett etniskt homogent Sverige.

På SD:s officiella sociala mediekonton läser vi följande:

”Sverigedemokraterna har tidigare föreslagit ett nationellt förbud mot böneutrop, eftersom vi anser att de inte hör hemma i Sverige.

Vi menar att alla människor har rätt att slippa religiösa uttryck och påverkan i det offentliga rummet. Inför ett förbud mot böneutrop nu!” (Källa: Sverigedemokraternas officiella Facebookkonto)

Skärmdump från Sverigedemokraternas officiella Facebookkonto 230306.

Motargument har vid ett flertal tillfällen förklarat varför det är olagligt att förbjuda böneutrop så som lagen står skriven. De lagar som strider mot ett förbud mot böneutrop är grundlagen, FN:s allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna och Europakonventionen.

SD, och andra muslimhatare, anför ofta argumentet att religionsfriheten, dvs en del av grundlagen, skulle innebära ”frihet från religion”. Det är en medveten feltolkning, som enbart grundar sig i en tolkning av själva ordet religionsfrihet.

Via nyare motioner har SD accepterat att de har haft fel angående vad religionsfriheten säger om böneutrop. Därför har partiet på senare tid omformulerat sina motioner för att uppnå sitt mål om att eliminera böneutrop.

SD:s senaste utspel på sociala medier om att de vill förbjuda böneutrop är inget nytt. Däremot minskar inte behovet av att motsäga SD i deras narrativ om islam och muslimer.

Länk till Sverigedemokraternas officiella Facebookkonto

Lästips:

Motargument: SD kryper till korset om religionsfriheten

Motargument: Religionsfrihet är inte ”frihet från religion”

Motargument: ”Frihet från religion” är en felaktig tolkning av religionsfriheten

Motargument: Myt: Religionsfrihet innebär ”frihet från religion”

Artiklar

#HMF-lagen: Historiken bakom och varför den finns

Debatten om lagen om hets mot folkgrupp blossar upp med jämna mellanrum. Ofta påstås det att lagen är ett modernt påfund, ett uttryck för ”känslighet” eller till och med ett sätt att skydda religioner från kritik. Inget av detta stämmer. Lagen har en lång och tung historisk bakgrund, och den är utformad för att skydda människor, inte idéer. För att förstå varför den finns måste vi gå tillbaka till tiden då Europa stod i ruiner.

När andra världskriget tog slut stod världen inför en brutal insikt: folkmord börjar inte med våld, de börjar med språk. Nazisternas propaganda var inte en bisak. Den var själva infrastrukturen för förföljelsen. Genom att beskriva judar, romer, homosexuella, funktionsnedsatta och andra grupper som ohyra, parasiter och hot skapades en avhumanisering som gjorde våldet möjligt. Demokratierna insåg att hatpropaganda inte är ”bara ord”. Den är ett verktyg för att bryta ned människors värde och bana väg för övergrepp, förföljelser och diktatur.

Det var i denna kontext Sverige 1948 införde sin första lag om hets mot folkgrupp. Den var ett direkt svar på den nazistiska propaganda som fortfarande cirkulerade, på den antisemitism som levde kvar även efter kriget och på behovet av att skydda minoriteter i ett demokratiskt samhälle. Det handlade inte om religion, känslor eller moral, men om mänsklig säkerhet och värdighet.

Under 1950- och 60-talen skärptes den internationella rättsordningen. FN:s deklaration om mänskliga rättigheter slog fast att alla människor har lika värde, och konventionen om avskaffande av rasdiskriminering krävde att stater skulle stoppa spridning av rasistiska idéer och uppmaningar till hat. Sverige skrev under och förband sig att stärka sin lagstiftning.

1970 avskaffades den gamla hädelselagen som skyddade religioner från att bli hånade. Samtidigt moderniserades lagen om hets mot folkgrupp. Det historiska skiftet är tydligt: skyddet för religioner togs bort, medan skyddet för människor förstärktes. Det är raka motsatsen till vad som ibland påstås i dagens debatt och propaganda.

Under 1980- och 90-talen breddades lagen för att inkludera fler grupper som historiskt utsatts för systematiskt hat. Det handlade om etniska och religiösa minoriteter, HBTQ-personer och senare även könsidentitet. Det var ingen identitetspolitisk innovation, utan en fortsättning på samma princip som 1948: att skydda grupper som riskerar att avhumaniseras.

Lagen riktar sig mot hot och avhumaniserande angrepp på människor som grupp. Den lägger sig inte i kritik av religioner, ideologier eller politiska ståndpunkter. Den begränsar inte debatt, men den sätter en gräns där språket börjar förvandla människor till legitima mål.

Lagen behövs fortfarande eftersom den stoppar mekanismer som annars snabbt kan normaliseras. Den hindrar att grupper görs till måltavlor, att hat får fäste och att demokratin börjar erodera genom samma processer som möjliggjorde 1930‑ och 40‑talens övergrepp. Den fungerar som en säkerhetsventil, inte som en åsiktslag – en distinktion som är avgörande att hålla fast vid i dagens politiska klimat.

Det är därför lagen om hets mot folkgrupp fortfarande är en av demokratins mest grundläggande skyddsmekanismer. Den finns för att hejda den avhumanisering som historien gång på gång visat hur snabbt den kan sprida sig när språket förlorar sina gränser. I dag finns högerextrema med SD i spetsen, som vill avskaffa lagen för att skapa ett språkligt ingenmansland där kollektivt misstänkliggörande kan presenteras som samhällsanalys och där hat kan kläs i politisk terminologi. Det är en strategi som alltid börjar med att försvaga skyddet för utsatta grupper och slutar med att normalisera språk som gör människor till måltavlor.

När HMF angrips handlar det inte om frihet. Lagen handlar om att ej öppna luckan där avhumanisering kan passera som argumentation och där historiska lärdomar förvandlas till hinder för den berättelse som hatet behöver. Det verkliga hotet mot det öppna samhället är inte lagstiftningen. Det verkliga hotet är ambitionen att ge hat en frizon.

Vi har nu gått igenom HMF‑lagen och dess historiska och politiska sammanhang. Resten ligger hos dig som läsare: att kunna identifiera mekanismerna, förstå kontexten och se vilka som bryter mot lagen och av vilka skäl.

Källor:

Lagen.nu: Brottsbalk 1962:700

Åklagare.se: Hatbrott

FN: Allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna

FN: Konvention om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering

SR: Ökar rätten att häda?

Lästips:

Populär historia: Einar Åbergs judehat ledde till hetslagen

Korta motargument

Nej, Jomshof – Sverige har inte infört hädelselagar

När Högsta domstolen avstod från att pröva domen mot Salwan Najem hävdade Richard Jomshof (SD) att Sverige ”i praktiken” straffar kritik mot islam. Det är en felaktig beskrivning av både lagen och domen. Hets mot folkgrupp skyddar människor men inte religioner. Sverige har inga hädelselagar. Det är helt lagligt att kritisera islam, kristendom eller vilken religion som helst. Det som är olagligt är att uttrycka hot eller missaktning mot människor på grund av deras religion.

Najem dömdes inte för att bränna en bok. Han dömdes för uttalanden riktade mot muslimer som grupp.

Det är en viktig skillnad som Jomshof suddar ut. Att kalla detta ”hädelse” är politisk retorik. Om religioner hade särskilt skydd skulle själva bränningen vara förbjuden. Det är den inte. Domen visar alltså motsatsen till vad Jomshof påstår.

Det farliga är insinuationen.

När han antyder att domstolar påverkas av invandring underminerar han förtroendet för rättsstaten men utan bevis vad han påstår.

Yttrandefriheten är stark i Sverige.

Men den skyddar inte rätten att hetsa mot människor.

Det är inte juridiken som förändrats.

Det är endast retorik hos Jomshof. En farlig sådan.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Lästips:

Intervju med Richard Jomshof (SD) i SD-propagandaorganet Riks (sparad i webbarkiv så att de inte får klick/trafik): Richard Jomshof (SD): Ingen ska behöva dömas för att kritisera islam