Många tror felaktigt att invandrare förr integrerades snabbt och problemfritt. Historisk forskning visar dock att integration alltid har varit en långsam och utmanande process, präglad av oro, oavsett tidsperiod.
I en diskussion på Facebook fick jag en kommentar som jag vill dela med er:
”ja, vi har ju aldrig tagit emot folk ifrån andra länder förr, för tänk om dom hade lyckats integreras ändå trotts att dom inte fick några bidrag!”
Personen anser att invandrare förr i tiden snabbt och enkelt integrerade sig i samhället utan ekonomiskt stöd. Denna syn är dock en grov förenkling som lätt kan ifrågasättas.
Hög- och lågkonjunkturer, ursprungsland och rådande politik har alltid påverkat integrationsprocessen. Varje tidsperiod har bjudit på unika utmaningar, och definitionen av lyckad integration har förändrats avsevärt genom historien.
Historiska utmaningar
Även under tidigare omfattande flykting- och arbetskraftsinvandringar var det en process att lära sig språket och få fasta anställningar.
De sociala klyftorna blev tydliga då ”nysvenskar” ofta hamnade i mindre attraktiva bostadsområden, samtidigt som majoritetsbefolkningen ofta uttryckte skepsis mot invandrarna.
Barnen till tidigare invandrare har oftast fullt ut integrerats språkligt och socialt, medan den första generationen har haft det betydligt tuffare.
Varför fortlever myten?
Vårt selektiva minne får oss att glömma historiska konflikter och istället minnas en förenklad och harmonisk version av det förflutna.
Dagens arbetsmarknad kräver formell utbildning. Under arbetskraftsinvandringens tid (1940- till 1970-talen) behövde svensk industri arbetskraft och ställde inga krav på formell utbildning. Detta gjorde det möjligt för invandrarna att börja arbeta direkt. Även om den ekonomiska integrationen gick snabbt, tog den sociala integrationen lång tid och präglades ofta av utanförskap.
Sveriges invandringspolitik skiftade från arbetskraftsinvandring till asylsökande under 1970-talet och framåt, vilket förändrade förutsättningarna för integration. Att integreras utan ett direkt jobb på en föränderlig arbetsmarknad visade sig vara både svårare och mer tidskrävande.
Fram till 1970-talet byggde svensk integrationspolitik på “assimilering”, där invandrare förväntades anpassa sig helt och bli “svenska”.
År 1975 beslutade riksdagen att invandrare skulle behandlas lika, ges möjlighet att samarbeta och uppmuntras att bevara sitt språk och sin kultur.
Sedan 1990-talet har integrationspolitiken fokuserat på just integration, snarare än assimilering. Detta innebär en ömsesidig process, även om utmaningar som segregation och långa tider till självförsörjning kvarstår.
Vad är bra integrationspolitik?
Integration delas vanligtvis in i fyra samverkande processer av forskare.
Strukturell integration omfattar arbetsmarknad, utbildning, bostad och hälsa.
Social integration omfattar sociala relationer, broar till majoritetsbefolkningen och andra grupper, samt länkar till myndigheter, samhällsinstitutioner och politiska strukturer.
Kulturell och identitetsmässig integration: Värderingar och språk.
Politisk och rättslig integration syftar till att tydliggöra individens rättigheter och skyldigheter, vilket inkluderar permanent trygghet, medborgarskap och möjlighet att delta i den politiska processen.
Modern forskning betonar att framgångsrik integration är en tvåvägsprocess.
Individens starka vilja och drivkraft.
Samhällets förmåga att integrera utlänningar, inklusive arbetsgivares och bostadsmarknadens inställning, samt förutsättningar för mänskliga möten.
Tanken att invandrare historiskt i Sverige har integrerats enkelt och smärtfritt är en idyllisk samhällsbild som bygger på vårt selektiva minne, förändrade krav och strukturella faktorer.
Det lagreglerade språkkravet inom äldreomsorgen, som vann laga kraft den 1 juli 2026, har mött skarp kritik från forskare, fackförbund och kommuner. Även om de flesta parter är överens om att goda kunskaper i svenska är avgörande för patientsäkerheten, riktas kritiken mot hur kraven har utformats och implementerats.
De huvudsakliga kritikpunkterna är:
Bristfälliga och rättsosäkra språktester: Många kommuner har på eget initiativ infört språktester vid rekrytering, vilket har fått hård kritik från språkforskare.
Oklart syfte: Tester som används når ofta inte upp till grundläggande kvalitetskriterier. Det saknas en tydlig definition av vad ”språklig kompetens” faktiskt innebär i äldreomsorgens vardag.
Rättsosäkerhet: Forskare vid Göteborgs universitet varnar för att testerna är godtyckliga och riskerar att stänga ut kompetent personal från arbetsmarknaden på felaktiga grunder.
Låg kvalitet: Även Socialstyrelsens utredare har lyft att de befintliga testerna inte alltid håller tillräckligt hög kvalitet.
Snäv tidsram: Flera kommuner, däribland Botkyrka och Sundsvall, har lyft att omställningen har gått alldeles för fort.
Underfinansiering: Trots att regeringen avsatt miljoner i statsbidrag menar kritiska kommuner att budgeten inte räcker till för att finansiera den omfattande språkträning och validering som krävs.
Hinder för rekrytering: Kritiker varnar för att hårda, exkluderande språkkrav fördjupar bemanningskrisen.
Beroende av utländsk arbetskraft: Eftersom sektorn är helt beroende av personal med utländsk bakgrund kan stela krav leda till att tomma rader inte går att fylla, vilket i sin tur slår mot arbetsmiljön och de äldres trygghet.
För hög nivå: Nivå B2 innebär att man kan förstå komplexa texter och argumentera självständigt. Kritiker menar att denna nivå närmar sig akademisk svenska och är ett orimligt högt krav för praktiskt omsorgsarbete, där fokus snarare borde ligga på funktionell och relationsbyggande vardagskommunikation.
Motargument välkomnar att regeringen har en ambition att höja de svenska språkkunskaperna hos anställda i äldreomsorgen. Mot bakgrund av kritiken som den nya lagen om språkkrav stött på är det svårt att tro att regeringen lyssnat på forskare, fackförbund och kommuner om hur språkkravet har utformats och tillämpats.
Risken med det nya lagreglerade språkkravet är att Tidö i ivern att blidka väljare och bemöta enstaka händelser går miste om kompetent personal i en redan underbemannad sektor. I ärlighetens namn vill många infödda inte arbeta i vård och omsorg pga låga löner och dåliga arbetsvillkor.
Sverigedemokraternas propagandaavdelning har i dagarna varit riktigt kreativa. De har i en propagandabild ämnad för sociala medier rörande att de i minst 15 år har velat avskaffa modersmålsundervisning nämligen bytt ut favorithatspråket ”arabiska” mot ”somaliska”.
Med stöd av forskning kan vi bevisa att modersmålsundervisning främjar inlärning av svenska språket. SD har alltså inga belägg då de påstår att ett avskaffande av modersmålsundervisning skulle vara positivt för skolelever.
Skärmdump från Sverigedemokraternas officiella Facebookkonto 260423.
Redan 2010 hävdade Richard Jomshof (SD), känd för sitt grova muslimhat, att varje hemspråkslektion innebär ett hot mot svenska språkkunskaper och att det skulle öka segregationen:
”– De som kommer till Sverige ska lära sig svenska, då är det svenska som ska vara deras modersmål. Pengarna man sparar skulle göra större nytta i svenskundervisningen.” (Källa: SR)
Uttalandet är fullständigt nonsens eftersom definitionen av modersmål är vilket språk man föds in i. Svenskan kan bli dominerande, men det kan aldrig bli ens modersmål mitt i livet om du haft ett annat modersmål.
”Modersmålsundervisningen främjar inte assimilationen till det svenska samhället. Samtidigt är dess effekter för inlärning av det svenska språket mycket tveksamt.
Vi vill i sammanhanget lyfta fram en undersökning från Danmark, där kommunernas forskningsenhet (AKF) kom fram till att det inte finns några statistiska bevis för att elever som fått modersmålsundervisning visar bättre resultat i läsning, matematik eller naturvetenskap än de elever som inte fått modersmålsundervisning.
Resultatet fick politikerna i Danmark att helt lägga ner modersmålsundervisningen för att i stället satsa mer pengar på specialundervisning och på det danska språket.
Sverigedemokraterna vill se samma utveckling i Sverige. I huvudsak anser vi att modersmålsundervisningen är ett intresse för den enskilda familjen, som då också bör stå för kostnaderna samtidigt som undervisningen skall ligga utanför ordinarie skoltid.” (Källa: Sveriges riksdag)
De förändringar i lagparagraferna som SD vill se går genomgående ut på att alla formuleringar om ”modersmålsundervisning” ersätts med ”modersmålsundervisning i ett nationellt minoritetsspråk.”
SD har inga belägg – de har fördomar, gissningar och känsloargument
Det finns inga belägg för att modersmålsundervisning skulle hindra elevers utveckling i svenska. 22 språkforskare skriver i en debattartikel i SvD 21 februari 2019 att det finns forskning som visar att möjligheterna till att utveckla ett starkt modersmål främjar utvecklingen av andra språk.
Forskarna påpekar att modersmålsundervisningen har en positiv påverkan på flerspråkighet och personlig utveckling, samt att det skapar framtidsmöjligheter.
Forskarna betonar vikten av flerspråkighet och att det innebär såväl en personlig som samhällelig resurs. Flerspråkighet har stöd i svensk språklag och i svensk partipolitik.
SD är för övrigt det enda parti som motsätter sig hemspråksundervisning.
SD:s språkpolitik går hand i hand med idén om assimilering. Risken med att avskaffa modersmålsundervisningen är att vi på sikt dödar ett levande språkligt, kulturellt och socialt kapital. Om det blir verklighet beror det inte på att det finns fakta och belägg för att modersmålsundervisning hindrar utvecklingen i svenska, som SD påstår. I SD:s parallella universum spelar fakta och belägg ingen roll. Där regerar fördomar, gissningar och känsloargument.
Sverigedemokraterna gör ny reklamkampanj på FB med ännu ett extremt populistiskt utspel om immigranter i Sverige. Denna gång allra särskilt arabiska språket.
Och symptomatiskt beskriver SD själva att de riktar udden i retoriken och kraften i förslaget mot arabisktalande barn.
SD skriver minst ett grovt faktafel i sin text, kanske flera. Det finns rejält med solida forskningsunderlag om nyttan med modersmålsundervisning.
Omfattningen av modersmålsundervisningen kan vi se på att ungefär 7 procent av alla elever i Sverige är berättigade till arabiska som modersmål i svensk grundskola. Totalt sett är ungefär 29 procent av alla elever berättigade till modersmålsundervisning enligt Skolverket. Ungefär 50-51.000 barn i hela landet har lektionerna på arabiska modersmålet enligt ett par olika källor. Vi har en lista med källor nedanför bilden.
I Sverige ska elever lära sig svenska — och engelska — och ett tredje valfritt språk från 6:an — och elever kan få lektioner på sitt modersmål, om de behöver det för sin utveckling och talar sitt modersmål med föräldrarna hemma. Alla elever i nationella minoriteter har rätt till språklektioner på sitt/sina språk.
Skärmdump från SD:s officiella Facebookkonto 260309.
Vi på Motargument har genom åren uppmärksammat den SD-kopplade nätbloggen Samnytts (tidigare Politiskt inkorrekt, Avpixlat och Samhällsnytt) återkommande lögner, vinklingar och #fakenews. Detta gör vi mot bakgrund av att Samnytt är den största av de högerextrema nätbloggarna, och tyvärr har ett stort genomslag i opinionen i Sverige.
Enligt Similarweb återfinns Samnytt, med tre miljoner besökare senaste tre månaderna, på 19:e plats bland nyhets- och mediapublicerare i Sverige. Samnytt följer inte publicitetsreglerna, dvs de etiska, traditionella riktlinjer som mediebranschen själv dragit upp. I slutet av denna artikel kommer en sammanställning av de artiklar vi har uppmärksammat genom åren. Tyvärr har vi inte tid att granska allt som Samnytt publicerar, det hade krävt en heltidstjänst.
De högerextrema propagandabloggarna förmedlar alternativa sanningar. De kännetecknas av sin monotona och enkelspåriga agenda. Inte sällan spelar artiklarna på dessa bloggar på såväl medvetna som omedvetna fördomar som sprids i debatten, på nätet och ute i stugorna. Verktygen som man medvetet använder sig av är #fakenews, alternativ fakta, lögner och (medvetna?) sakfel.
Den 1 september 2017 lanserades de, som en ’alternativ nyhetssajt’. Den fick det förtroendeingivande namnet Samhällsnytt. Någon gång under 2022 bytte den högerextrema nätbloggen återigen namn, till Samnytt.
”Samhällsnytt tar ett brett publicistiskt grepp. Vi specialbevakar de områden där etablissemangsmedia uppvisar underlåtenhetsförsyndelser, men fokuserar också brett på allmän nyhetsjournalistik. Dessutom gör vi regelbundet granskande och grävande filmreportage.
Vår målsättning är att vara den publicistiska produkt som framtidens samhällsintresserade mediekonsumenter vill ha och har rätt att kräva.”
Numer har Samnytt uteslutit den första meningen i beskrivningen. Kanske beror det på att de tidigare sade sig ha ambitionen att nyhetsbevaka brett, men att de inte har kunnat leva upp till den föresatsen. Samnytt är enkelspårig, monoton och förutsägbar ”journalistik”.
Samnytt är i stora drag samma som Avpixlat, som la ner samtidigt som Samhällsnytt startade upp.
Varför byter Mats Dagerlind, Kent Ekeroth et al namn med jämna mellanrum? Innan nyhetssajten tog namnet Avpixlat gick man tidigare under namnet Politiskt Inkorrekt. Den enklaste förklaringen var att man känner sig ha förbrukat sin trovärdighet efter några år. Politiskt Inkorrekt, sedermera Avpixlat, var populärt hos redan frälsta, men de bar på ett stigma som hindrade dem att nå ut till icke-frälsta.
I och med namnbytet ser man möjlighet att vinna nytt territorium. Vi som dagligen hänger med i den politiska debatten och följer såväl gammelmedia som alternativ media har sett igenom denna taktik.
Kent Ekeroth, f d sverigedemokratisk riksdagsledamot som under tiden i riksdagen också arbetade administrativt med Avpixlat, sedermera Samnytt. Ekeroth beskrivs som grundare av nätbloggen, samt ”obetald VD” Skriver artiklar, krönikor och gör videoreportage. Ekeroth var också delaktig i den s k ”järnrörsskandalen”. Ekeroth har genom åren varit föremål för många skandaler.
Simon Kristoffersson beskrivs som redaktör för sociala medier, ”grävande” journalist och redaktör. Numer är han ansvarig utgivare. Skriver artiklar.
Mattias Albinsson är en flitig skribent inom alternativmedia. Han har tidigare skrivit för Nyheter idag och Fria tider. Han arbetar främst med ”gräv” och egna reportage.
Vi noterar att det är stor omsättning bland medarbetarna på Samnytt.
Motargument avslöjar Samnytt gång på gång
Motargument har under många år arbetat med att publicera artiklar som avslöjar Samnytts, tidigare Samhällsnytts och Avpixlats, agenda som allra helst tar sig uttryck i lögner, vinklade nyheter, alternativ fakta och #fakenews. Samhällsnytts kall är att bekräfta fördomar. Och man gör det utan skrupler, och gör avkall på etik och moral. Bloggens medarbetare har inga betänkligheter kring att publicera komprometterande uppgifter och foton på icke dömda, misstänkta, gärningsmän.
Då vi har avslöjat felaktigheter i Samnytts nyhetsrapporteringar har vi varje gång uppmärksammat Dagerlind, Ekeroth et al på det. Ett tag svarade de på tilltal via Twitter. Vid några tillfällen tog man till sig av våra konfrontationer och förstod att det är allvarligt att sprida lögner, #fakenews och sakfel. Då valde man att uppdatera, ändra och radera i ett par av sina artiklar.
På senare tid har man valt att ofta svara med tystnad. Vi får sällan svar på X (f d Twitter), och man gör heller inte längre några ändringar i de felaktiga artiklarna. Detta innebär att Samnytts artikelbibliotek är fyllt av artiklar som är #fakenews, lögner och dessutom innehåller sakfel. Detta verkar inte längre bekomma Dagerlind, Ekeroth och deras stab. Samnytts läsare bedriver sällan, eller aldrig, källkritik. Inte heller väljer man att faktagranska det som publiceras på bloggen. Läsarna förefaller vara nöjda med att nyhetsrapporteringen bekräftar de fördomar som de själva besitter. Lögnerna blir till sanning, oavsett.
Nyhetsartiklar, som är rewrites på andra nyhetsförmedlares nyhetsartiklar, är ofta osakliga då de färgas av skribentens åsikter och fördomar. Ofta läggs, för nyheten, irrelevant fakta till i texten.
Vi som arbetar med Motargument har begränsad tid att avslöja Samnytts, och andra alternativa mediebloggars, lögner och #fakenews. Det hade behövts en heltidsanställd för att hinna med att bemöta allt. Denna sammanställning är enbart en bråkdel av alla de artiklar som vi skulle vilja bemöta om vi bara hade förutsättningarna.
Bristen på etik och moral
Samnytt följer inte publicitetsreglerna. Detta är en anledning till att man inte längre erhåller redaktionsstöd. Bloggen finansieras av donationer. För den som är intresserad av att få inblick i publicitetsreglerna och därefter kunna dra slutsatsen att Samnytt inte följer dem kan läsa om det på Medieombudsmannens hemsida.
Mr. Samnytt, Mats Dagerlind, har vid två tillfällen (2021 och 2024) dömts för förtal och grovt förtal. 2024 dömdes han till en månads fängelse. Domen omvandlades sedermera till fotboja i hemmet.
Dåvarande Samhällsnytt uttryckte i samband med lanseringen av bloggen hösten 2017 att man hade för avsikt att bredda sin journalistik och bevaka även andra saker än muslimer, invandrare, migration och flyktingar. Med facit i hand har vi blivit varse att man inte har lyckats med den föresatsen.
Samnytt är inget nytt. Det är samma enformiga, hatiska och främlingsfientliga mantra om och om igen. Samnytt bedriver samma ”journalistik” som dess föregångare Samhällsnytt, Politiskt Inkorrekt och Avpixlat har gjort. Det som är nytt är namnet, designen på hemsidan och några skribenter.
Gå inte på den lätte.
Samnytt har på senare tid haft ekonomiska problem, och riskerar, enligt egen utsago, att tvingas lägga ner verksamheten:
Sverigedemokraternas språkpolitik har genom åren handlat om att marginalisera minoritetsspråk. De har (felaktigt) argumenterat för avskaffande av modersmålsundervisning med argument som att ”det försvårar inlärningen av svenska språket” och ”i Sverige talar vi svenska”.
SD har ännu inte sett möjligheten, och förmodligen inte vågat, att argumentera mot avskaffande av modersmålsundervisning i de nationella minoritetsspråken (samiska, finska, meänkieli, romani och jiddisch).
Nu har SD börjat tala om att avskaffa dialekter, eller i detta fall sociodialekter. Ortensvenskan, eller förortssvenskan, Rinkebysvenskan, Rosengårdssvenskan etc är att betrakta som en dialekt som talas av vissa personer i vissa förorter.
Skärmdump från SD:s Facebookkonto 240404.
Ortensvenskan kännetecknas av en särskild språkrytm och rak ordföljd, t ex ”nu jag fattar” istället för omvänd ordföljd ”nu fattar jag”. I sammanhanget tål engelskan – och andra språk – med sin raka ordföljd, att nämnas. I ortensvenskan används både rak och omvänd ordföljd. Många är av missuppfattningen att ortensvenskan är en brytning, men den talas av såväl personer som har svenska som första- och andraspråk. Ortensvenskan varierar mellan områden och mellan grupper.
Ortenspråk finns även i andra länder och är på inget sätt unikt för Sverige. Motargument vill här nämna att det har förekommit ortensvenska förr. Mest känd är väl Ekensnacket, en sociodialekt som uppstod bland unga arbetare på Söder i Stockholm.
Vi ska vara på det klara med att det, likt andra dialekter, finns mer eller mindre utpräglad ortensvenska. Ortensvenska, likt andra svenska dialekter, är ett uttryck för identitet och tillhörighet. Många talare av ortensvenska väljer att tala sin dialekt med vissa, men inte med andra.
Språket är föränderligt, och det är människorna som förändrar språket med tiden. Dagens svenska är knappast densamma som den var för 100, 50 eller 30 år sedan.
Att Sverigedemokraterna nu vill bestämma hur vi ska tala är ytterligare ett bevis på hur de vill göra livet svårare för människor med annan bakgrund än de själva. ”I Sverige talar vi svenska” är ett synnerligen dåligt, och felaktigt, argument. Vi talar också finska, göteborgska, gotländska, romani och ortensvenska. Bland mycket annat.
Hur tänker SD att de ska se till att människor inte talar sin dialekt? Det kommer att krävas oändliga resurser för att skicka ut språkpoliser i förorten. Ska de stå förberedda med böteslappar och dela ut dem till människor som talar med varandra?
SD:s utspel om att ifrågasätta ortensvenskan är uttryck för deras radikala konservatism och etnonationalism.Detta är naturligtvis, som så många av utspelen från SD, symbolpolitik. Som mycket annat är det inte möjligt att genomföra. I SD:s parallella universum spelar det ingen roll, när deras väljare står på led och gör honnör är allt bra.
Minoriteter delas in i urfolk (ursprungsfolk), nationella minoriteter och invandrare.
Samerna fick status som svenskt urfolk 1977. Definitionen av urfolk:
Härstammar från folkgrupper som bodde i landet när nuvarande statsgränser fastställdes
Har helt eller delvis behållit sina sociala, kulturella, ekonomiska och politiska institutioner
Samerna är det enda urfolk i Europa som finns i Sverige, Norge, Finland och Ryssland. Samerna har en särskild nyttjanderätt till mark och vatten kopplad till renskötseln.
Samer är alltså både urfolk och nationell minoritet i Sverige. Övriga nationella minoriteter i Sverige är judar, romer, tornedalingar och sverigefinnar. Definitionen av nationell minoritet:
Har en särpräglad språk- och kulturgemenskap
Har en lång historia inom en stat
Vilja att behålla sin kulturella identitet
Samer, tornedalingar och sverigefinnar är s k territoriella nationella minoriteter, då de lever i avgränsade territoriella regioner. Judar och romer är icke-territoriella nationella minoriteter.
Samer, tornedalingar och sverigefinnar har särskilda förvaltningsområden där de har rätt till förskola och äldreomsorg på sitt minoritetsspråk. De har rätt att använda sina språk vid myndighetskontakter.
Minoritetsspråken meänkieli (tornedalingar), finska (sverigefinnar), samiska (samer), jiddisch (judar) och romani chib (romer) är rättsligt erkända. Det betyder att de har rätt att lära sig sina språk i skolan.
Samers och judars religioner var länge förbjudna i Sverige.
SD:s riksdagsledamot Nima Gholam Ali Pour har i september 2023 lagt en motion om att Skolverket ska ‘kartlägga islamiseringen i det svenska utbildningsväsendet’ och ‘ta fram allmänna råd för att motverka islamiseringen i förskolor, grundskolor och gymnasieskolor’.
Många gånger sker en anpassning till religionen islam. Exempel på detta är när flera muslimska elever i Malmö 2021, under den muslimska fastan, ansåg att det var kränkande att de ”tvingades” titta på när klasskompisarna åt lunch. (Källa: Riksdagen)
Vid närmare efterforskning finner Motargument artiklar, i Sydsvenskan, och i Skånska Dagbladet, om samma fall på en (1) skola i Malmö, där biträdande rektor gick runt i klasser, frågade vilka som fastade. Elever som svarade ja fick räcka upp handen, och sedan gå till matsalen som vanligt tillsammans med sin klass. Vän av ordning frågar sig varför elever som inte äter skollunch ska befinna sig i matsalen?
Andra exempel på hur utbildningsväsendet anpassar sig till islam är när förskolor i utsatta områden implementerar slöjtvång. (Källa: Riksdagen)
Som motivering till ”slöjtvånget” hänvisar motionsskrivaren till en artikel i Göteborgs-Posten 2018. Det visar sig att på 27 av 40 förskolor i utsatta områden i Göteborg, Malmö och Stockholm har personalen fått mandat att följa föräldrars önskemål om att deras barn ska bära slöja. Det framgår inte i vilken utsträckning personalen har behövt använda sig av detta mandatet. Motargument vill här tydliggöra att vi inte står bakom eventuella händelser då det har förekommit tvång från förskolepersonal på barn att ta på sig slöjan efter att de har tagit av sig den.
Längre fram i motionen läser vi att
[…] begreppen ”halal” och ”haram” har blivit ett normaliserat språkbruk, även bland barn som har svenska som modersmål, och som inte själva är muslimer. (Källa: Riksdagen)
Språk är föränderliga, så även svenskan. Att nya ord implementeras i språk är en ständig process. Att motionsskrivaren beklagar sig över just orden ”halal” och ”haram” beror naturligtvis på att det är arabiska och tolkas som att hänga ihop med religionen islam. Förenklat är halal ”bra”, och haram ”dåligt”, och appliceras, av de som använder uttrycken, om allt, inte bara mat.
Gholam Ali Pour poängterar att barn är ‘rädda för att äta griskött’, att barn ‘hånar andra som äter griskött’, och att de ‘blir retade’. Han påpekar, med stöd i rapporten ”Hedersrelaterad problematik i Malmö stads förskolor”, att för vissa barn är det ”haram” att sjunga julsånger och att följa med till kyrkan.
Vad gäller förskolebarn och diskussionen i motionen, och i rapporten om fläskkött och religiösa högtider är det tyvärr fördomar från föräldrar som återspeglas i barns elakhet mot andra barn. Alla vuxna, oavsett ursprung eller religion, spiller över sina fördomar och åsikter till barn.
Avslutningsvis hamrar Gholam Ali Pour in sitt budskap:
[…] religionen påverkar skolans verksamhet och det sker i praktiken en islamisering av skolans verksamhet. (Källa: Riksdagen)
[…] personalen kan känna sig obekväma att tala om detta öppet i ett debattklimat där all kritik mot islam stämplas som ”islamofobi”. (Källa: Riksdagen)
SD är det enda riksdagsparti som explicit uttrycker att Sverige skulle vara föremål för ”islamisering”. Det är en väl utarbetad strategi som partiet använder sig av, för att få gehör för sin övertygelse om att islam och muslimer inte hör hemma i Sverige. I själva verket är muslimhatet och islamofobin djupt rotade i partiets ideologi och tankegods. Tyvärr är det många väljare som har köpt den antimuslimska propagandan.
I en lång ”ledartext” på den SD-kopplade nätbloggen Samnytt den första juni 2023 ger Kent Ekeroth, numer oppositionsråd i Dalarna samt ”Mr Samnytt” (grundare, ledarskribent och VD), sin syn på varför länder har bildats. Hans tes är att folk som är lika varandra vill leva tillsammans. Han framhåller fördelen av (etniskt) homogena länder. Han varnar för att endast små skillnader kan leda till ”blodiga konflikter”.
Kent Ekeroths partifränder, många från Skåne, borde veta att det inte bara inte är sant, utan direkt kränkande att påstå. Efter att dåvarande svenskarna snodde Skåne från Danmark försökte flera kungar med våld assimilera Skåne. När Gustav Vasa, ’landsfadern’ som sägs ha grundat det ’moderna Sverige’, kom till makten och försökte ena landet under protestantisk flagg, blev det uppror och våldsamt — Dackefejden. Sverige var verkligen inte likasinnade — det var många landsändar med olika kulturer och varierande språkbruk. Visst förekom några likheter, men att det skulle vara ”ein Volk, ein Reich” — är direkt bullshit.
När allmän skolgång blev vanligt i Sverige försökte de styrande radera lokala språkbruk och dialekter för att skapa just ett ’enigt Sverige’, vilket alltså skulle ske på bekostnad av de olika regionernas unika särart. Nationalismens mål var inte att ena ett gemensamt folk, utan att försöka tvinga in vitt skilda grupper till en uppdiktad, konstruerad enhet. Nationalromantiken jobbade inte för att belysa ett stort gemensamt folks gemensamma historia. Den ville bara skapa en myt om att alla inom nationen skulle ha varit ett gemensamt folk med gemensam historia — inkluderat skåningar, som ju länge inte ens var svenskar, utan danskar.
Sverige bestod också av nuvarande Finland, som är ett helt annat folkslag med helt annat språk. Finländarna utsattes också för assimilationsförsök, något vi ser effekter av än idag, med svenska som ett slags andra språk jämte finska, och partiet Sannfinländarnas reaktion mot allt svenskt inflytande från denna tid. Vi hade också Norge som en del av Sverige. Antagligen anser Ekeroth att Norge är ett eget land med ett eget folk och ett eget språk, fastän det alltså lika gärna hade kunnat vara en del av Sverige, om historien hade varit lite annorlunda. På samma vis har vissa i Jämtland ibland krävt självständighet.
Och då har vi fortfarande inte rört vid de nationella minoriteterna samer, judar, romer, sverigefinnar och tornedalingar. Just samerna har mycket att berätta om det förtryck och de brutala försök till assimilation som de utsatts för av nationalistiska svenskar.
Så nej, Ekeroth har väldigt fel. Sverige har aldrig varit ”ett folk”. Och hans partiledare visar på det själv, då han kallar sig ”etnisk skåning”, inte etnisk svensk.
Men jag hör redan svaret på det – ”jaha, så det finns inga svenskar eller svensk kultur, men alla andra länder har det?”.
Det finns svenskar i så grad att det finns medborgare i landet Sverige. Men de flesta gör nog som Åkesson och identifierar sig mer efter sin stad eller landsända snarare än som ”svensk”. Som sagt, Åkesson kallar sig själv ”etnisk skåning”, är det fel av honom?
Och nej, det finns nog få länder, om något, som inte delar Sveriges situation. I Ungern, som jag har koll på, bor det inte bara ungrare (magyarer). Det bor kumaner, rumäner, slaver, judar, romer, schwaber, italienare och andra minoriteter.
Även Frankrike består av ett antal områden, ofta med stora lokala variationer i kultur och dialekter. En del spänner, liksom samerna i Norden, över flera länder, och är uppdelade mer av politik än faktiska landsgränser, såsom occitanerna, med ett latinskt språk som finns i Frankrike, Spanien, Italien och Monaco. Spanien har liknande situation med både basker och kataloner som också, tack vare nationalistiska föresvävningar av den typ som Ekeroth vurmar för har separatistiska organisationer. Dessa exempel visar på att Ekeroths idéer alltså inte enar folk och nationer, utan tvärtom splittrar dem. Ett annat exempel på detta är italienska Lega, som länge var Lega Nord, som med nationalistiska förtecken ville separera norra Italien från södra halvan.
Fler tydliga exempel är länder som Belgien, med både franska, nederländska och tyska kultursfärer som blandas och enas, samt Schweiz, med bl a en minoritet på ca 70 000 som talar rätoromanska.
Länder som ofta (felaktigt) setts som monokulturella är oftast bara duktiga på att dölja mångfalden, eller antas vara monokulturella på pur okunskap och fördomsfullt av de som inte studerat länderna tillräckligt noga. Till och med Japan som av många tros vara en lyckad monokultur har ett antal minoriteter och underkulturer, såsom ainu-folket, som har fått status som landets ursprungsbefolkning.
En lång historia kort – idén om att nationalstater bildades för att det skulle vara ett folk inom nationsgränsen är nonsens. Nationsidén byggdes på existerande gränser som omfattade ett flertal folk. Dessa var mer eller mindre kulturellt besläktade, och som sedan skulle assimileras under en flagg för att tjäna kungens och den härskande elitens intressen, oftast genom krigsföring.
I ett Twitterinlägg 4 maj 2023 och i ett Facebookinlägg samma dag lägger Sverigedemokraternas officiella partikonto ut bilder med extremt populistiska slagord: ”Modersmålsundervisning är inte värd 2,4 miljarder” och ”Vi ska inte lägga en krona på att lära barn arabiska”.
I artiklarna om modersmålsundervisning har vi, med stöd av forskning, kunnat bevisa att modersmålsundervisning främjar inlärning av svenska språket. SD har alltså inga belägg då de påstår att ett avskaffande av modersmålsundervisning skulle vara positivt för skolelever.
Att Patrick Reslow, riksdagsledamot och kommittéordförande i utbildningsutskottet, är den som ”skriver under” på de slagkraftiga sloganerna är beklagligt. Patrick Reslow har alltså ett reellt inflytande över svensk utbildningspolitik.
Det är föga överraskande att SD väljer att precisera ”modersmål” med arabiska i sin propagandabild. Arabiska är för SD synonymt med islam och muslimer, och islam och muslimer har SD pekat ut till sina fiender. För att ytterligare peka ut islam och muslimer har de försett propagandabilden med en kvinna iklädd slöja. Att sammankoppla arabiska språket med muslimer är naturligtvis inte korrekt. Det finns många som talar arabiska som inte är muslimer, och det finns många muslimer i Sverige som talar andra språk.
Vän av ordning vill poängtera att det finns många språk som de hade kunnat välja i sin propaganda, men de valde arabiska. Tänka sig.
Artiklar på Motargument.se på ämnet modersmålsundervisning:
Motargument 