Etikettarkiv: rasism

SD:s öppna ”raskrig” splittrar partiet

Jimmie Åkessons (SD) utspel om att svenskhet skulle sitta i medborgarskapet går stick i stäv med allt vad han och Sverigedemokraterna alltid har hävdat.

Det ”etniska” kriget i SD fortsätter. Vi ser tydligt två falanger:

  • De uttalade rasisterna
  • De icke uttalade rasisterna

Är Åkessons populistiska utspel ett spel för gallerierna för att bli mer rumsren?

Frågan är hur oense de egentligen är i partiet, eftersom de alla alltid har delat upp människor i ”vi och dom”.

För oss som inte är SD-sympatisörer är det naturligtvis tacksamt med den öppna krigföringen som vi nu ser.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.


Källa:

TT: Åkesson: Svår fråga varför Tidö tappat stöd

Asplings (SD) utspel om ”etniska svenskar” skapade spricka i SD

En anledning till att Ludvig Asplings (SD) uttalande om att ”Sverige har för många personer som inte är en del av den etniskt svenska befolkningen” har rört upp så mycket känslor i partiet, är att det är ”alldeles för mycket information alldeles för tidigt”. En av Sverigedemokraternas starka sidor är att man varit relativt bra på att anpassa flera av partiets budskap till den rådande tidsandan.


Man har visat en förståelse för hur långt man kan gå i olika sammanhang och olika tillfällen.

Ibland har man gått för fort fram vilket har lett till bakslag.

Ett sådant exempel var bland annat när en grupp busschaufförer vägrade köra sina bussar eftersom dessa hade klätts med antisomaliska budskap.

Samtidigt har partiets underliggande målsättning alltid varit glasklar, dvs att se till att så många människor med andra etniciteter förvägras inträde eller lämnar Sverige.

Partiet har lyckats genomföra flera övergångar där man exempelvis har gått från ett fokus på ras och etnicitet till kultur.

Man har också förstått att det är enklare att rida på befintliga politiska strömningar och fokusera på en minoritet i taget än att angripa samtliga minoriteter på en gång.

Därför har man under de senaste åren lagt ner stor energi på att angripa muslimer, samtidigt som man försökt bygga allianser med invandrargrupper som bär på antimuslimska tankar och idéer.

Devisen har varit den klassiska ”Ni är ok, men muslimerna…”

De flesta av oss känner igen denna taktik.

Samtidigt har partiets målsättning legat kvar, dvs att rensa Sverige på människor som inte passar in på SD:s etnonationalistiska definition av svenskhet.

Asplings uttalande kan i detta sammanhang betraktas som ”för starkt och för tidigt”.

Tanken har varit att man ska kunna behålla stödet bland personer med minoritetsbakgrund som är ok med att muslimer demoniseras och skickas ut innan man börjar angripa dessa grupper.

Aspling var i detta sammanhang lite väl snabb på avtryckaren och exponerade tankar och idéer som inte skulle offentliggjorts förrän långt senare.

Reaktionen hos personer med minoritetsbakgrund i partiet har varit stark.

Det är lätt att föreställa sig hur de inre resonemangen hos vissa av de drabbade har sett ut.

”Jag trodde det bara handlade om muslimer…”

”Jag som har gjort mig ovän med familjemedlemmar och nära vänner, hur kan ni göra detta mot mig”.

För människor som känner till partiet sedan tidigare kommer Asplings uttalande inte som en överraskning, det enda som överraskar är att han sa det rakt ut.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.


Källa:

Expressen: SD-toppar oense efter Asplings ord om ”etniska svenskar”

När SD inte längre kan enas om vilka som ingår i ”vi”

Jaha då är det att ta fram popcornen igen.

Till den förmodade stora underbara splittringen av Sverigedemokraterna och deras stora slag mellan etnonationalisterna (rebellerna) och de hycklande etnonationalisterna (partitoppen).

Man inser hur jävla irriterade den senare gruppen måste vara över det faktum, att de har försökt över två decennier att tvätta bort partiets rasism för att bli ”rumsrena”. Och nu blottas den offentligt igen. Det måste svida i den välstrykta kostymen att åter riskeras dras ut i kylan.

Eller.

Är det ett smart sätt att behålla de radikala, dvs de öppna rasisterna i partiet för att undvika en flykt ännu högerut och samtidigt behålla de belevade rasisterna, de moderata.

Alltså en ren taktisk disposition.

Så frågan måste ställas: Är konflikten verklig eller bara taktisk?

Fast.

Om SD inte längre kan enas om vilka som ska räknas till ”vi”, då har konflikten nått själva kärnan i deras projekt.

Då får jag poppa mera popcorn.

Argumentationsfel: ”Dra inte rasistkortet!”

Att säga ”dra inte rasistkortet” i en diskussion är ett argumentationsfel, mer specifikt ett försök till avledning eller en variant av ad hominem. Ett argumentationsfel uppstår när slutsatsen inte på rätt sätt följer av premisserna, ofta pga att det finns brister i logiken, pga distraktion eller genom felaktig kritik mot person istället för att bemöta argumentet.


Så vilka är mekanismerna bakom argumentationsfelet ”dra inte rasistkortet”?

  • Ad hominem: Den som säger ”dra inte rasistkortet” bemöter inte själva sakfrågan, utan försöker istället ogiltigförklara den andre personens påpekande om rasism genom att insinuera att det skulle finnss en vilja av manipulation eller beräknande.
  • Avledningsmanöver: Uttalandet kan snedvrida den andra personens argument, genom att tolka ett berättigat påpekande av rasism med avsikt att vinna argument.
  • Irrelevant slutsats: Argumentationsfelet tenderar att ta fokus från huruvida ett faktiskt rasistiskt beteende eller uttalande har begåtts, till en diskussion om en påstådd taktik.

Om någon påpekar rasism och möts med ”dra inte rasistkortet” får vi en felaktig slutsats:

  1. Premiss: Personen hävdar att något är rasistiskt.
  2. Avledande påstående: Personen ”drar rasistkortet” i eget syfte.
  3. Slutsats: Påståendet om rasism blir ogiltigt.

Problemet är att slutsatsen ovan inte är logisk utifrån premisserna. Även om någon kan ha ett subjektivt motiv påverkar det inte det objektiva innehållet i sakfrågan. Detta är ett grundläggande sakfel – att misstro argumentets innehåll baserat på talarens motivation kallas ad hominem med personliga omständigheter.

Den direkta konsekvensen av detta förfarande är att det tenderar att tysta ner, dvs att människor börjar tveka kring att påpeka rasism pga rädsla av att bli anklagade för att manipulera.

Argumentationsfelet gör också att den sakliga diskussionen riskerar att försvinna. Diskussionen flyttas från faktiska problem med diskriminering och rasism till personliga attacker eller misstankar om motiv.

Vi kan konstatera att ”dra inte rasistkortet” är ett argumentationsfel eftersom det innebär att man inte bemöter sakfrågan, utan syftar istället till att ogiltigförklara en viss typ av argument (diskriminerande/rasistiska). Det sker genom attack mot personen eller hens påstådda motiv. Det riskerar att ta bort förutsättningarna för en saklig diskussion.

Om du vill inte vill bli kallad rasist, sluta uttryck dig rasistiskt.

Strukturell rasism i Sverige

Strukturell rasism, eller institutionell rasism, innebär att diskriminering är inbyggd i samhällets strukturer, regler och normer. Det sker inte alltid genom en individs avsiktliga handlingar. Det handlar om hur institutioner som skola, arbetsliv, polis och vård kan fungera på ett sätt som ger vissa grupper större möjligheter än andra. Strukturell rasism kan visa sig i t ex olika utbildningsmöjligheter, orättvisa anställningsprocesser eller skillnader i tillgång till samhällsstöd. Det leder inte sällan till att människor med minortietsbakgrund systematiskt missgynnas i jämförelse med majoritetsbefolkningen.


Ett exempel från utbildingssektorn är att elever med utländsk bakgrund i Sverige ofta går i lägre statusskolor, vilket påverkar deras akademiska resultat och sociala möjligheter.

Konsekvenser i olika samhällssektorer

  • Arbetsmarknad: Afrosvenskar har lägre löner och disponibel inkomst trots samma utbildning. Diskriminering kvarstår även vid jämförelse mellan yrkesnivåer.
  • Bostadsmarknad: Segregation, ”white flight” och diskriminerande attityder hindrar etniska minoriteter, t ex romer och personer med arabisk bakgrund, från att få tillgång till bostäder.
  • Rättsväsende: Personer med utländsk bakgrund är oftare misstänkta, men åtalas mindre frekvent, vilket är tecken på etnisk profilering och strukturell diskriminering.
  • Folkhälsa: Skillnader i förlossningskomplikationer och Covid-19-dödlighet mellan etniska grupper visar effekter av strukturella och socioekonomiska faktorer.

Historiska övergepp på bl a samer och romer kan vi se även i nutida samhällsstrukturer. Diskriminering i skolor, på arbetsplatser och inom bostadsförmedling visar hur strukturen upprätthåller ojämlikhet. FN har uppmärksammat Sverige på bristen av adekvata strategirer mot systematisk rasism.

Den strukturella rasismen i Sverige kanske inte syns på ytan, men är en djupgående ojämlikhet som påverkar alla större samhällsstrektorer. Effekterna av strukturell rasism är såväl direkta som indirekta och förstärks över tid genom institutioner, sociala normer och individuella handlingar. Det har vidtagits många åtgärder för att förhindra strukturell rasism, t ex nationella planer mot rasism. Tyvärr visar forskning och rapporter att problemen kvarstår, och att det krävs långsiktiga antidiskrmineringsåtgärder samt ett perspektivskifte från individ- till strukturfokus.


Källor:

Antirasistiska akademin: Strukturell/institutionell rasism

Uppsala universitet: Rasism och rasismforskning: Vad är rasism?

Tack, Jimmie!

Jimmie Åkesson (SD) valde att slutföra sin valspurt i sann ‘edgelord’-anda. Han tog sig därför till Rinkeby, ett område där det bor många människor som tillhör de minoriteter som Jimmie och Sverigedemokraterna demoniserat de senaste åren, för att lägga sin förtidsröst där.


Väl på plats kunde han inte undvika att spy ur sig lite förakt. Bland annat i form av uttalanden om att ”det inte kändes som han var i Sverige” osv.

Jag vet inte vad Jimmie tänkt han skulle kunna åstadkomma med sitt lilla jippo, men det verkar som att ödet kom tillbaks för att bita honom i hans bakdel.

En nära vän till mig som bor i Rinkeby berättade att Jimmies besök ledde till att flera människor som tidigare varit tveksamma att rösta, bestämde sig för att ta sig till vallokalen och lägga sin röst.

I efterhand kanske det är på sin plats att vi tackar Jimmie för hans insats.

Även om den bidrog till ett annat resultat än Jimmie sannolikt förväntat sig och var grundad på omdömeslöshet och destruktiva begär.

Någon kanske skulle ha förklarat för Jimmie att hans närvaro närmast kan liknas vid en fis i rymden, för människor som överlevt krig och enorma utmaningar, som går till vissa av arbetsmarknadens minst gynnsamma arbeten och som bidrar till samhället varje dag.

Det är mer än vad man kan säga om Jimmie som har högst frånvaro av alla riksdagsledamöter och samtidigt företräder sveriges mest kriminellt belastade parti.

De låga förväntningarnas politik

Vi behöver inte fastna vid prestationer eller avsaknaden av sådana, låt oss istället avsluta med ett positivt budskap.

Jag vill tacka dig för att du kom till Rinkeby och bidrog till att fler personer valde att rösta.

Du är välkommen tillbaks om du kan uppföra dig anständigt.

Kom bara ihåg: ingen människa är värd mer än någon annan.

Åsikter i krönika står skribenten helt och fullt för själv.

Antiromska myter: Nomadmyten

Myten om ”vandringsdriften” (ofta kallad nomadmyten) är idén om att romer flyttade runt på grund av en medfödd, romantisk längtan efter frihet och ett liv på vägarna. I verkligheten var det inte en genetisk drift, utan en påtvingad livsstil orsakad av systematisk förföljelse och lagstiftning.


Här är de historiska och juridiska fakta som krossar myten:

  • Inreseförbud och utvisningar: Redan på 1500-talet infördes lagar i Sverige som krävde att romer skulle lämna landet. Mellan 1914 och 1954 rådde det ett totalt inreseförbud för romer till Sverige, vilket splittrade familjer och tvingade dem till ständig flykt.
  • Förbud mot fast boende: Kommuner använde sig av lokala ordningsstadgar för att göra det omöjligt för romer att slå sig ner. Det var vanligt med tältningsförbud och regler som förbjöd romska familjer att stanna mer än några få dagar på samma plats.
  • Vägrat medborgarskap: Fram till 1950-talet var majoriteten av de svenska romerna inte folkbokförda. Utan folkbokföring hade de inga medborgerliga rättigheter, kunde inte köpa eller hyra bostäder, och barnen fick inte gå i skolan.
  • Tvångsförflyttningar: När romska familjer försökte etablera sig eller hitta arbete kördes de regelbundet bort av polis eller lokala myndigheter, vilket tvingade ut dem på vägarna igen.

När diskriminerande lagar slutligen avskaffades och rätten till bostad och skolgång säkrades under 1950- och 1960-talen, valde den absoluta majoriteten av romerna i Sverige att bli bofasta.

Den historiska rörligheten var en ren överlevnadsstrategi, inte ett fritt kulturval.


Källor:

Minoritet.se

Forum för levande historia

Strukturell diskriminering i Sverige

Strukturell diskriminering i Sverige innebär att samhällets regler, normer och rutiner missgynnar vissa grupper, som personer med utländsk bakgrund eller etniska minoriteter.


Vad är strukturell diskriminering?

  • Omedvetna mönster: Processer som fungerar automatiskt utan att någon uttryckligen vill diskriminera.
  • Normer och regler kan verka neutrala, men de kan leda till indirekt diskriminering genom att drabba vissa grupper hårdare.
  • Historiska rötter: Vanor och strukturer som har byggts upp under lång tid i samhället.

Var syns den strukturella diskrimineringen i samhället?

  • Arbetsmarknaden: Personer med utländska namn eller bakgrund kallas mer sällan till arbetsintervjuer trots samma meriter.
  • Bostadsmarknaden präglas av svårigheter att få hyreskontrakt i vissa områden på grund av diskriminering baserat på ursprung eller namn.
  • Rättsväsendet: Risk för etnisk profilering av polisen i samband med kontroller.
  • Negativa stereotyper som sprids i den politiska debatten eller media utgör en viktig del av det offentliga samtalet.

Strukturell diskriminering innebär att samhällets invanda normer och rutiner systematiskt missgynnar vissa grupper, som personer med utländsk bakgrund. Det handlar inte om enskilda personers elaka avsikter, utan om inbyggda mönster som skapar ojämna villkor på till exempel arbets- och bostadsmarknaden.


Källor:

Regeringen: Slutsatser av kunskapsredovisningen

Lunds universitet: Strukturell diskriminering

NTG Tema asyl & integration: Det blågula glashuset – strukturell diskriminering i Sverige

Diskrimineringsombudsmannen: Indirekt och direkt diskriminering

Institutet för mänskliga rättigheter: FN granskar Sverige för rasdiskriminering – många vittnar om ett försämrat läge

Myten om att S ensamt skulle bära ansvar för Rasbiologiska institutet

Inte sällan talar framför allt sverigedemokrater om att Socialdemokraterna ensamt skulle bära ansvar för att Rasbiologiska institutet grundades. Det är en myt skapad för att svartmåla dåtidens och nutidens S, samtidigt som SD vill tvätta sin historiska byk. Fakta är att Rasbiologiska instiftades efter att dåvarande Riksdagen 13 maj 1921 enhälligt (dvs alla partier) röstade för en motion skriven gemensamt av såväl socialdemokratiska som liberala och konservativa politiker.

Syftet med att sprida myten om att S ensamt skulle bära ansvar för Rasbiologiska institutet är naturligtvis att med hjälp av det retoriska tricket whataboutism – ett argumentativt “men dom då!?” – flytta fokus från SD:s egna nazismkopplingar, som med rätta är besvärande för partiet, till S egna och nära kopplingar till statsfinansierad rasbiologi. Men förutom att vara ett tomt motargument i sakfrågan (den om SD:s kopplingar till nazism) så är det alltså inte en korrekt historiebeskrivning.

Samtliga politiska riktningar i riksdagen vid denna tid var alltså med i beslutstagandet om att instifta Rasbiologiska institutet och arbetade aktivt för att underblåsa vad man skulle kunna kalla statsunderstödd rasbiologi.


Lästips:

Motargument: What about Rasbiologiska institutet?

Motargument: Argumentationsfel: ”Men du då?”

Myt: Hundraser och ”människoraser”

Myten om att hundraser och ”människoraser” fungerar på samma sätt bygger på idén om att människor är lika biologiskt uppdelade som hundar. Detta är vetenskapligt felaktigt eftersom den genetiska strukturen ser helt annorlunda ut.


Ett vanligt argument hos personer som påstår att människor kan delas in i raser är att påvisa att bl a hundar delas in i massor av raser.

Om vi börjar med att kika på myten kontra verkligheten kan vi konstatera att tanken om att ”olika människoraser är som olika hundraser” kan motargumentetas med att hundraser historiskt skapats genom extrem inavel och isolering för att fixera specifika egenskaper. Människor, däremot, har alltid blandat sig och vandrat över gränser, vilket har hindrat biologiska raser från att skapas.

Som en del av myten om hundraser kontra ”människoraser” finner vi tanken om att hudfärg skulle påvisa att människor skulle tillhöra olika raser.

Fakta är att hudfärg styrs av ett fåtal gener som anpassat sig efter solljus. Det är en ytlig egenskap som inte har något att göra med resten av personens genetiska uppbyggnad.

Det finns en felaktig uppfattning om att det skulle finnas tydliga biologiska gränser mellan människor.

I själva verket ser vi att mänskliga egenskaper förändras gradvis över geografiska områden, och inte i skarpa steg. Det finns inga specifika ”rasgener” hos specifika grupper.

Så varför faller jämförelsen om hundraser och ”människoraser” platt?

Det finns en enorm genetisk skillnad mellan olika hundraser. Vad gäller hundar ser vi en gigantisk skillnad i storlek, skelett och organ. Vad gäller människor ser vi små anatomiska skillnader trots olika yttre drag. Störst variation finns inom samma grupp, inte mellan grupper.

Vad gäller avelsaspekten ser vi att människor under kort tid framtvingat, medan vi ser att hos människor sker ett naturligt urval baserat på miljö under lång tid.

Jämförelsen mellan hundraser och ”människoraser” är en vetenskaplig myt. Hundraser har skapats genom extrem inavel och kontrolleras av människor för att få fram enorma skillnader i storlek, utseende och beteende. Människoraser existerar inte biologiskt eftersom mänskliga grupper aldrig har varit isolerade. Människor har alltid rört sig och blandats, vilket gör att vi genetiskt sett är nästan helt identiska. De skillnader vi ser på utsidan, t ex hudfärg, handlar om ytliga anpassningar till solljus och miljö.


Källor:

SLU: Rasen avgör inte hunden – stora skillnader i personlighet både mellan raser och inom samma hundras

Forskning och framsteg: Hundars oväntade släktband