Strukturell diskriminering i Sverige innebär att samhällets regler, normer och rutiner missgynnar vissa grupper, som personer med utländsk bakgrund eller etniska minoriteter.
Vad är strukturell diskriminering?
Omedvetna mönster: Processer som fungerar automatiskt utan att någon uttryckligen vill diskriminera.
Normer och regler kan verka neutrala, men de kan leda till indirekt diskriminering genom att drabba vissa grupper hårdare.
Historiska rötter: Vanor och strukturer som har byggts upp under lång tid i samhället.
Var syns den strukturella diskrimineringen i samhället?
Arbetsmarknaden: Personer med utländska namn eller bakgrund kallas mer sällan till arbetsintervjuer trots samma meriter.
Bostadsmarknaden präglas av svårigheter att få hyreskontrakt i vissa områden på grund av diskriminering baserat på ursprung eller namn.
Rättsväsendet: Risk för etnisk profilering av polisen i samband med kontroller.
Negativa stereotyper som sprids i den politiska debatten eller media utgör en viktig del av det offentliga samtalet.
Strukturell diskriminering innebär att samhällets invanda normer och rutiner systematiskt missgynnar vissa grupper, som personer med utländsk bakgrund. Det handlar inte om enskilda personers elaka avsikter, utan om inbyggda mönster som skapar ojämna villkor på till exempel arbets- och bostadsmarknaden.
Inte sällan talar framför allt sverigedemokrater om att Socialdemokraterna ensamt skulle bära ansvar för att Rasbiologiska institutet grundades. Det är en myt skapad för att svartmåla dåtidens och nutidens S, samtidigt som SD vill tvätta sin historiska byk. Fakta är att Rasbiologiska instiftades efter att dåvarande Riksdagen 13 maj 1921 enhälligt (dvs alla partier) röstade för en motion skriven gemensamt av såväl socialdemokratiska som liberala och konservativa politiker.
Syftet med att sprida myten om att S ensamt skulle bära ansvar för Rasbiologiska institutet är naturligtvis att med hjälp av det retoriska tricket whataboutism– ett argumentativt “men dom då!?” – flytta fokus från SD:s egna nazismkopplingar, som med rätta är besvärande för partiet, till S egna och nära kopplingar till statsfinansierad rasbiologi. Men förutom att vara ett tomt motargument i sakfrågan (den om SD:s kopplingar till nazism) så är det alltså inte en korrekt historiebeskrivning.
Samtliga politiska riktningar i riksdagen vid denna tid var alltså med i beslutstagandet om att instifta Rasbiologiska institutet och arbetade aktivt för att underblåsa vad man skulle kunna kalla statsunderstödd rasbiologi.
Myten om att hundraser och ”människoraser” fungerar på samma sätt bygger på idén om att människor är lika biologiskt uppdelade som hundar. Detta är vetenskapligt felaktigt eftersom den genetiska strukturen ser helt annorlunda ut.
Ett vanligt argument hos personer som påstår att människor kan delas in i raser är att påvisa att bl a hundar delas in i massor av raser.
Om vi börjar med att kika på myten kontra verkligheten kan vi konstatera att tanken om att ”olika människoraser är som olika hundraser” kan motargumentetas med att hundraser historiskt skapats genom extrem inavel och isolering för att fixera specifika egenskaper. Människor, däremot, har alltid blandat sig och vandrat över gränser, vilket har hindrat biologiska raser från att skapas.
Som en del av myten om hundraser kontra ”människoraser” finner vi tanken om att hudfärg skulle påvisa att människor skulle tillhöra olika raser.
Fakta är att hudfärg styrs av ett fåtal gener som anpassat sig efter solljus. Det är en ytlig egenskap som inte har något att göra med resten av personens genetiska uppbyggnad.
Det finns en felaktig uppfattning om att det skulle finnas tydliga biologiska gränser mellan människor.
I själva verket ser vi att mänskliga egenskaper förändras gradvis över geografiska områden, och inte i skarpa steg. Det finns inga specifika ”rasgener” hos specifika grupper.
Så varför faller jämförelsen om hundraser och ”människoraser” platt?
Det finns en enorm genetisk skillnad mellan olika hundraser.Vad gäller hundar ser vi en gigantisk skillnad i storlek, skelett och organ. Vad gäller människor ser vi små anatomiska skillnader trots olika yttre drag. Störst variation finns inom samma grupp, inte mellan grupper.
Vad gäller avelsaspekten ser vi att människor under kort tid framtvingat, medan vi ser att hos människor sker ett naturligt urval baserat på miljö under lång tid.
Jämförelsen mellan hundraser och ”människoraser” är en vetenskaplig myt. Hundraser har skapats genom extrem inavel och kontrolleras av människor för att få fram enorma skillnader i storlek, utseende och beteende. Människoraser existerar inte biologiskt eftersom mänskliga grupper aldrig har varit isolerade. Människor har alltid rört sig och blandats, vilket gör att vi genetiskt sett är nästan helt identiska. De skillnader vi ser på utsidan, t ex hudfärg, handlar om ytliga anpassningar till solljus och miljö.
Att reducera komplexa sociala beteenden, intelligens eller kulturella skillnader till rena biologiska och genetiska determinismer är en förenkling som saknar vetenskapligt stöd. Modern forskning visar att variationen hos människor är mer lik än olik, och att idéer om att det skulle finnas fasta, absoluta biologiska gränser mellan grupper bygger på missförstånd.
Alla människor delar nästan 99,9 procent av sitt DNA. De genetiska skillnaderna inom en och samma folkgrupp är ofta större än skillnaderna mellan olika folkgrupper.
Gener styr inte allt. Miljö, uppväxt, kultur och livsvillkor påverkar hur en människa utvecklas.
Föreställningar om att vissa grupper är anpassade för specifika sociala roller, lägre intelligens eller specifika beteenden saknar vetenskapligt stöd.
Varför lever myterna kvar?
Man vill gärna förenkla sakernas tillstånd, och det är lättare att skylla på ”biologi” än att förklara svåra sociala och ekonomiska skillnader.
Äldre tiders rasbiologi påverkar fortfarande hur människor talar om gener och arv.
Samhället blandar ofta ihop biologiskt kön med socialt kön och invanda beteenden.
Idén om att människor styrs av fasta biologiska och genetiska skillnader saknar vetenskapligt stöd, eftersom människor delar 99,9 procent av sitt DNA. De olikheter vi ser beror istället på ett komplext samspel mellan miljö, kultur och sociala faktorer.
Myten om romers tjuvaktighet är en av de äldsta, mest spridda och mest skadliga stereotyperna inom antiziganismen. Denna fördom har använts i århundraden för att misstänkliggöra, kriminalisera och utestänga romer från majoritetssamhället.
Verkligheten bakom myten handlar inte om genetik eller kultur, utan om systematisk förföljelse, historiska näringsförbud och socioekonomiska faktorer.
Det historiska ursprunget till myten om romers påstådda tjuvaktighet kan sammanfattas i ett par punkter.
Sekulär och religiös propaganda: När romer anlände till Europa runt 1300-talet möttes de snabbt av misstro. I både kristen konst och myndighetstexter från 1400-talet och framåt framställdes romer slentrianmässigt som lömska, opålitliga och tjuvaktiga. Denna bild fördes senare vidare in i populärkulturen.
Rasbiologins pseudovetenskap: Under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet fick fördomen en ”vetenskaplig” fasad genom rasbiologin. Rasbiologer hävdade felaktigt att kriminalitet, asocialitet och tjuvaktighet var ärftliga egenskaper specifika för den romska folkgruppen. Denna retorik lade grunden för nazisternas folkmord (Porajmos) på romer under förintelsen.
Varför uppstod fördomen? (Verkligheten)
Att fördomen bet sig fast så hårt beror på de extrema levnadsvillkor som majoritetssamhället tvingade på romerna:
Romer förbjöds under långa perioder att äga mark, bli bofasta, söka vanliga arbeten eller gå med i hantverksgillen (skråväsendet). När traditionella inkomstkällor som metallarbete eller musik begränsades av myndigheterna, tvingades många till informella försörjningsmetoder – som tiggeri eller småstölder – för att överhuvudtaget överleva. Denna påtvingade fattigdom användes sedan som ”bevis” av majoritetssamhället för att gruppen var tjuvaktig.
Lösdriverilagarnainnebar att romer drevs bort från kommuner efter bara några dygn, och de tvingades leva i samhällets absoluta utkant. När ett brott skedde i en by var det enkelt för lokalbefolkningen att göra den förbipasserande, okända minoritetsgruppen till syndabockar.
Konsekvenser i dagens samhälle
Myten är långt ifrån död och skapar fortfarande en ond cirkel av strukturell diskriminering:
Den kollektiva bestraffningen kan förklaras med att om en enskild person med romsk bakgrund begår ett brott, ses det ofta som en bekräftelse på en ”romsk kultur”, medan ett brott begånget av en person ur majoritetsbefolkningen betraktas som en individuell handling.
Fördomen leder till att romer nekas anställningar, stoppas från att hyra bostäder eller blir systematiskt skuggade av väktare och butikspersonal enbart på grund av sin etniska tillhörighet.
Ett tydligt exempel på etnisk profilering i modern svensk historia var polisens olagliga ”Kringresanderegister” (som avslöjades 2013), där över 4 000 romer – inklusive tusentals barn – registrerades av polisen enbart på grund av sin etnicitet, vilket kritiker menade byggde på gamla antiziganistiska föreställningar om kriminalitet.
Myten om att romer skulle sakna intresse för utbildning är en seglivad fördom. Forskning och utredningar visar istället att den låga utbildningsnivån beror på historisk diskriminering, strukturell antiziganism, bristande tillgång till folkbokföring förr i tiden, samt social och ekonomisk utsatthet.
Det finns ett par historiska hinder i Sverige att beakta vad gäller romer och utbildning.
Under stora delar av 1900-talet nekades många resande och svenska romer folkbokföring, vilket i praktiken stängde ute barnen från det ordinarie skolväsendet.
Skolan sågs historiskt ibland som ett hot där familjerna riskerade att förlora kontrollen över eller dras ifrån sina barn, snarare än en trygg plats.
Systematisk utestängning har skapat en historisk misstro mot majoritetssamhällets institutioner.
Vid närmare efterforskning kan man se orsaker istället för ointresse.
Många romska familjer i såväl Sverige som övriga Europa lever i ekonomisk utsatthet där råd till skolmaterial, ordentliga kläder eller extra avgifter saknas.
Elever möts ofta av låga förväntningar från lärare, kränkningar eller brist på adekvat studiestöd.
Avsaknad av läromedel och utbildad personal inom de egna modersmålen (varianter av romani chib) försvårar skolgången.
Studier visar att romska föräldrar och unga i idag har en stark vilja till utbildning för att skapa en bättre framtid.
Genom statliga strategier och insatser, såsom användningen av romska brobyggare i skolan, arbetar samhället för att bygga broar mellan skola och romska hem.
Den här SD-reklamen fick vi skickade till oss och tänker nu ägna några minuter åt att analysera vad SD ägnar sig åt.
Skärmdump från accountability_sweden 260901.
Deras taktik kallas för DARVO och vi har skrivit om den tidigare på kontot.
D-eflect A-ttack R-everse the roles of V-ictim and O-ffender
Vi vet alla att påståendet att svenskar diskrimineras i vården saknar grund. Forskningen visar tvärtom i alla upptänkliga avseenden. Det verkar emellertid som att politiska reklammeddelanden får baseras på lögner i Sverige.
Men det SD gör är att projicera, och anklaga andra för det de själva och det vita majoritetssamhället ägnar sig åt, dvs diskriminering.
SD: vi ser er, era lögner, era strategier och er rasism. Vi ser vad ni gör. Vi kräver accountability.
Och L, M, KD som samarbetar med detta parti: Ni är inte ett dugg bättre. Ni är exakt lika skyldiga, och fegare, för ni låter er nazistiska härförare öppet stå för det mest fascistiska innehållet och sen baserar ni er politik på det, och tar avstånd när uttalandena väcker för mycket negativa reaktioner för ert anseende. Vidrigt. Vi kräver accountability.
accountability_sweden är ett Instagramkonto drivet av ”vårdpersonal som belyser det makthavare vill dölja. Vi ställer myndigheter, politiker och företag till svars. Vi kräver accountability.
Sverigedemokraternas alltmer uppskruvade retorik om islam och muslimer, samt konkreta, antidemokratiska förslag förtjänar ännu hårdare granskning.
Att sakligt kritisera religiösa idéer eller migrationspolitik är en sak – att generalisera om en hel grupp människor är något helt annat.
När muslimer gång efter gång utmålas som ett kollektivt problem riskerar det att öka misstänksamhet mot och fördomar om människor som bara vill leva sina liv som alla andra.
Skärmdump från Aftonbladet 260817.
Sverige behöver en politisk debatt där vi kan diskutera integration, religion och migration öppet, men utan att kollektivt skuldbelägga människor på grund av deras tro.
Skärmdump från SvD 260817.
Svensk demokrati bygger på att medborgarskap och rättigheter inte ska graderas efter etnisk eller religiös bakgrund. De grundläggande positiva friheterna i grundlagen, t ex religionsfriheten, gäller alla invånare i Sverige. SD har med obehaglig uppriktighet klargjort att de anser att det inte ska gälla den muslimska minoriteten.
En nationell identitet kan bygga på språk, historia, kultur och gemensamma demokratiska institutioner. Etnonationalism – som SD förespråkar, utifrån politiska förslag och uttalanden – riskerar däremot att göra människors härkomst till ett mått på hur ”svenska” de anses vara.
Skärmdump från Richard Jomshofs officiella X-konto 260817.
Demokrati innebär inte bara majoritetsstyre. En fungerande liberal demokrati innebär också att majoriteten inte fritt kan ta ifrån minoriteter deras grundläggande rättigheter. Detta är en helt avgörande faktor när debatten handlar om muslimer, invandrare eller andra minoriteter.
När någon, politiker eller vanliga människor, talar om ”muslimer”, ”invandrare” eller andra stora grupper som om de vore homogena, kan det vara effektivt att be dem precisera vilka människor och vilka problem de faktiskt menar. Det flyttar diskussionen från svepande generalister till konkret politik och argumentation.
Skärmdump från Dagens Nyheter 260817.
Jag vill egentligen inte tro att alla som röstar på SD är rasister, muslimhatare eller antidemokrater. Däremot anser jag att väldigt mycket av partiets politik och retorik ska kritiseras stenhårt. Med en sådan inställning blir det svårare för motdebattörer att vända debatten till en pseudodiskussion om huruvida vi förolämpar sverigedemokratiska väljare.
Det är helt nödvändigt att vi inte tröttnar på att kritisera SD:s politik, som är såväl antidemokratisk som etnonationalistisk. Kritiken bör vara saklig och syfta till att argumentera mot partiets konkreta förslag och medvetet spetsiga uttalanden. Det är när vi glömmer bort att vara sakliga och börjar misskreditera SD-väljare som grupp som vi dribblar bort möjligheten att kunna påverka just dem som väljer att lägga sin röst på SD.
På vår hemsida www.Motargument.se finns massor av artiklar som ger oss fakta och motargument som kan hjälpa oss att fortsätta vara sakliga i debatten mot Sverigedemokraterna.
#svpol #SDhaveri #val2026
Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.
Richard Jomshof skriver att han hatar islam. Han skriver att islam vill islamisera hela världen genom jihad, förfölja och döda icke-muslimer, göra kvinnor mindre värda, sprida antisemitism och avskaffa demokratin. Och så kommer slutklämmen, den som egentligen förklarar resten: han hatar också ”alla dessa medlöpare som springer islamisternas ärenden och hjälper dem med att ta vårt land ifrån oss”. Det är där den gamla föreställningen om att detta bara skulle handla om hård religionskritik blir ganska svår att upprätthålla.
För religionskritik är tillåten. Man får avsky islam, kristendom, sharia, Bibeln, Koranen, präster, imamer och religiösa dogmer. Man får kritisera islamism, jihadism, kvinnoförtryck och antisemitism hur hårt man vill.
Skärmdumpar från Richard Jomshofs (SD) officiella Facebookkonto 260819 och Aftonbladet 260817.
Men Jomshof gör något annat. Han förvandlar islam till en enda politisk aktör med en gemensam vilja, ett gemensamt mål och i stort sett en gemensam generalstab. Denne märklige figur vill erövra världen, döda icke-muslimer, förtrycka kvinnor och avskaffa demokratin. Sedan behöver bara muslimen kopplas till denna figur, så är jobbet gjort.
Det är rasism.
För att konstruktionen ska fungera måste skillnaden mellan islam, islamism och jihadism först försvinna.
Om problemet heter jihadism är problemet jihadister.
Om problemet heter våldsbejakande islamism är problemet våldsbejakande islamister.
Om problemet heter hedersförtryck kan man bekämpa hedersförtryck.
Men om problemet heter islam blir hotet betydligt mer användbart. Då kan moskén, slöjan, Ramadan, bönen och den vanlige muslimen stoppas in i samma berättelse om ett pågående övertagande.
Det betyder inte att problemen Jomshof räknar upp är påhittade.
Islamistisk terrorism finns.
Kvinnor utsätts för religiöst motiverat förtryck.
Antisemitism finns i islamistiska och muslimska miljöer.
Auktoritära religiösa regimer finns.
Det är verkliga problem och de ska bekämpas. Men därifrån följer inte att världens muslimer är ett politiskt kollektiv med samma mål.
Muslimer är demokrater, konservativa, socialister, liberaler, feminister, fundamentalister, sekulära och politiskt ointresserade. De tycker olika.
Det är ett mycket enkelt konstaterande, men det förstör tyvärr hela propagandabilden.
För propagandan behöver inte människor. Den behöver grupper.
Det mest avslöjande i Jomshofs text är därför inte ens att han säger sig hata islam. Det är orden ”ta vårt land”. Vems land? Är Sverige mindre den muslimska sjuksköterskans land än Richard Jomshofs? Den muslimske polisens? Den kvinna som bär hijab och är född i Malmö? Den muslim som avskyr islamismen och försvarar demokratin? Jomshof behöver inte svara. Retoriken fungerar bättre om gränsen mellan ”vi” och ”dom” lämnas lagom oklar.
Islam görs till fienden och människor som förknippas med islam får sedan bära misstanken.
Och sedan kommer ”medlöparna”. Där blir den auktoritära logiken tydlig. Först definieras ett existentiellt hot. Sedan kopplas en grupp till hotet. Därefter görs även den som protesterar misstänkt. Den politiske motståndaren har inte bara fel. Han hjälper fienden. Det är ett gammalt och effektivt knep, eftersom det gör kritiken själv till bevis för konspirationen.
Det är därför Jomshofs text är allvarligare än ännu ett grovt utspel. Den handlar om normalisering. Det som först väcker avsky blir nästa gång en kontrovers, därefter en legitim ståndpunkt och till sist en fullt normal del av den politiska debatten. Jomshof säger inte att han hatar jihadism. Han säger inte att han hatar islamism. Han säger att han hatar islam och avslutar med att människor hjälper ”dom” att ta ”vårt land”.
Man behöver alltså inte leta efter någon dold signal.
Det finns ingen dold signal.
Det är rasistisk retorik, öppet formulerad. Och det farliga är inte bara att en riksdagsledamot skriver så.
Det farliga är om resten av samhället vänjer sig.
Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.
I ett inlägg på X 260816 skriver Judiska Ungdomsförbundet i Sverige (JUS) följande:
”Jimmie Åkesson använder vår bok och därmed den judiska minoriteten i sin retorik mot islam. Det här är inget vi står bakom. Sluta använda judar som politiska slagträn för att demonisera andra minoriteter. Skärpning.” (Källa: X)
I en propagandafilm som Sverigedemokraterna använder sig av i sin valkampanj ser vi partiledare Jimmie Åkesson hålla i en bok där han är mån om att boktiteln är synlig. Boken han stolt exponerar är ”Stolt jude”. Det är inte en slump att det är just den han håller i.
”Stolt jude” är ett svenskt initiativ och projekt som lyfter fram unga judars egna berättelser om identitet, vardag och framtid i Sverige. Det startades år 2015 av Judiska Ungdomsförbundet (JUS) och fungerar som ett Instagram-stafettkonto där unga judar delar sina personliga erfarenheter. Projektet har även blivit en bok och en uppmärksammad utställning hos Forum för levande historia för att öka kunskapen om den judiska minoriteten.
Att SD återigen understryker att de skulle vara jude-/Israelvänliga handlar möjligen om att de sitter på en historisk skuld pga den nazistiska bakgrunden.
Att SD är tydliga med sitt ställningstagande för Israel i kriget mellan Israel och Hamas beror på att SD numera manifesterar sin grova antimuslimska rasism.
I länken nedan finns klippet på Jimmie Åkesson där han håller i boken.
Motargument 