Påståendet ”De som får stanna i Sverige tar hit hela släkten” är just en myt.
Vem som räknas till familj när det handlar om anhöriginvandring är reglerat i lagen och det är kärnfamiljen, dvs make/maka/sambo/registrerad partner och barn. Det kan i vissa fall gälla även föräldrar och annan familjemedlem (om de är ekonomiskt beroende av anknytningspersonen).
Källa:
Många tror felaktigt att invandrare förr integrerades snabbt och problemfritt. Historisk forskning visar dock att integration alltid har varit en långsam och utmanande process, präglad av oro, oavsett tidsperiod.
I en diskussion på Facebook fick jag en kommentar som jag vill dela med er:
”ja, vi har ju aldrig tagit emot folk ifrån andra länder förr, för tänk om dom hade lyckats integreras ändå trotts att dom inte fick några bidrag!”
Personen anser att invandrare förr i tiden snabbt och enkelt integrerade sig i samhället utan ekonomiskt stöd. Denna syn är dock en grov förenkling som lätt kan ifrågasättas.
Hög- och lågkonjunkturer, ursprungsland och rådande politik har alltid påverkat integrationsprocessen. Varje tidsperiod har bjudit på unika utmaningar, och definitionen av lyckad integration har förändrats avsevärt genom historien.
Även under tidigare omfattande flykting- och arbetskraftsinvandringar var det en process att lära sig språket och få fasta anställningar.
De sociala klyftorna blev tydliga då ”nysvenskar” ofta hamnade i mindre attraktiva bostadsområden, samtidigt som majoritetsbefolkningen ofta uttryckte skepsis mot invandrarna.
Barnen till tidigare invandrare har oftast fullt ut integrerats språkligt och socialt, medan den första generationen har haft det betydligt tuffare.
Vårt selektiva minne får oss att glömma historiska konflikter och istället minnas en förenklad och harmonisk version av det förflutna.
Dagens arbetsmarknad kräver formell utbildning. Under arbetskraftsinvandringens tid (1940- till 1970-talen) behövde svensk industri arbetskraft och ställde inga krav på formell utbildning. Detta gjorde det möjligt för invandrarna att börja arbeta direkt. Även om den ekonomiska integrationen gick snabbt, tog den sociala integrationen lång tid och präglades ofta av utanförskap.
Sveriges invandringspolitik skiftade från arbetskraftsinvandring till asylsökande under 1970-talet och framåt, vilket förändrade förutsättningarna för integration. Att integreras utan ett direkt jobb på en föränderlig arbetsmarknad visade sig vara både svårare och mer tidskrävande.
Fram till 1970-talet byggde svensk integrationspolitik på “assimilering”, där invandrare förväntades anpassa sig helt och bli “svenska”.
År 1975 beslutade riksdagen att invandrare skulle behandlas lika, ges möjlighet att samarbeta och uppmuntras att bevara sitt språk och sin kultur.
Sedan 1990-talet har integrationspolitiken fokuserat på just integration, snarare än assimilering. Detta innebär en ömsesidig process, även om utmaningar som segregation och långa tider till självförsörjning kvarstår.
Integration delas vanligtvis in i fyra samverkande processer av forskare.
Modern forskning betonar att framgångsrik integration är en tvåvägsprocess.
Tanken att invandrare historiskt i Sverige har integrerats enkelt och smärtfritt är en idyllisk samhällsbild som bygger på vårt selektiva minne, förändrade krav och strukturella faktorer.
Källor:
EFN: En annan berättelse om integration
SO-rummet: Invandring till Sverige under 1900-talet
Vänstra stranden: Den misslyckade integrationen är en myt
SVT: Invandrarmyter skapar fördomar
Tidningen Syre: Alla måste räknas för att integrationen ska fungera
Handelsbanken Foundations: Ny forskning: Integrationen går åt rätt håll
Delmi: Integration av unga ur ett flerdimensionellt perspektiv
Omni: Forskare: Integration kräver mer än bara tid i Sverige
Forskning: Migration och integration
Riksdagen: Regeringens proposition om riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken m. m.
Ett argument som antimuslimska rasister använder i debatten om moskéers vara eller inte vara i Sverige är att det inte skulle finnas kyrkor i länder med muslimsk majoritet. Fakta är att det finns kyrkor i alla ”muslimska länder”, utom Saudiarabien.
Sverigedemokraterna är det enda parti som aktivt propagerar för att förbjuda moskéer. De har också talat om att de vill riva befintliga moskéer. Moderaterna och Kristdemokraterna har uttryckt att de vill pausa vissa nybyggnationer i väntan på utredning om eventuell oegentlig finansiering.
Kristna samfund har funnits i vad som idag betraktas som ”muslimska länder” i nästan 2 000 år. Idag har de flesta av dessa länder både historiska och moderna kyrkobyggnader.
Egypten: Har miljontals koptiska kristna och tusentals kyrkor, till exempel den kända Hängande kyrkan i Kairo.
Indonesien: Världens största muslimska land har tiotusentals protestantiska och katolska kyrkor över hela landet.
Syrien och Libanon: Hem för några av världens äldsta kristna samfund med ett stort antal historiska katedraler och kloster.
Förenade Arabemiraten och Qatar: Har officiella kyrkokomplex som har byggts på mark skänkt av ländernas ledare för att tjäna utländska gästarbetare.
Jordanien: Har en stor och väl etablerad kristen minoritet med full frihet att bygga och driva kyrkor.
Iran: Erkänner officiellt kristna minoriteter (främst armenier och assyrier) som har egna aktiva kyrkor och parlamentsledamöter.
Hur lätt det är att bygga nya kyrkor varierar mycket. Vissa länder kräver strikta statliga tillstånd för renovering och nybyggnation, medan andra har full religionsfrihet.
Argumentet om att Sverige borde förbjuda nybyggnation av moskéer, eller t o m riva befintliga moskéer, mot bakgrund av att det inte skulle finnas kyrkor i länder med muslimsk majoritet är således ett icke-argument.
Motargument motsätter sig all form av diskriminering av religiösa minoriteter, oavsett religion. Att förbjuda, och riva, moskéer innefattas i diskriminering av religiösa minoriteter.
Featured image: Kyrka i Medan, Indonesien.
Källor:
SVT: Ebba Busch Thor kräver: Stoppa all utländsk finansiering av moskéer
SVT: Moderaterna: ”Pausa nya moskéer i Stockholm”
På Sverigedemokraternas och Moderaternas officiella sociala mediekonton sprids missvisande propaganda om att Socialdemokraterna inte skulle vilja avskaffa den s k ”mängdrabatten”, egentligen straffrabatten, eftersom de röstade nej till Tidöregeringens förslag 260813.
De fyra rödgröna partierna (S, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centerpartiet) gjorde i god tid klart att de skulle rösta nej till propositionen som helhet. Lagrådet och en rad myndigheter har kritiserat förslaget för att sakna tillräcklig analys och beredning.
S har lagt ett motförslag, men det var Tidöregeringens proposition om bl a straffrabatten som det röstades om i riksdagen.
Sammanfattningsvis handlar det om att S inte anser att förslaget är seriöst. Kriminalvården bedömer att det inte finns fängelseplatser nog för att täcka upp för ett totalt stopp för straffrabatt förrän tidigast 2040. S hävdar att Tidöregeringens löfte om att genomföra det till 2030 är orealistiskt.
S menar att Tidöregeringens förslag om ett totalt slopande är orealistiskt och ”en bluff”. S förespråkar i stället ”repression med precision”.
S vill avskaffa mängdrabatten för grova vålds- och sexualbrott, samt skärpa straffen för upprepad gängkriminalitet. De vill däremot behålla en reformerad mängdrabatt för lindrigare brottslighet (t ex seriesnatterier eller mindre egendomsbrott) för att inte helt överbelasta rättsväsendet. De vill också införa ett helt nytt, icke tidsbestämt, säkerhetsstraff för återfallsvåldtäktsmän.
SD och M kritiserar S och hävdar att ett nej till deras lagförslag skulle innebära att serievåldtäktsmän och gängkriminella fortsätter att få stora rabatter på sina straff. Mot bakgrund av att S har uttryckt att de vill avskaffa straffrabatten för grova vålds- och sexualbrott, samt för upprepad gängkriminalitet, är påståendet direkt felaktigt. Det går inte att se SD:s och M:s missvisande propaganda som något annat än valfläsk.
Skärmdumpar från SD:s och M:s sociala medier 280806.
Källor:
https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/proposition/2026/07/prop.-202526297
https://www.expressen.se/debatt/debatt-strommers-forslag-ar-en-bluff-han-vet-om-det/
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/slopad-mangdrabatt-drojer-fangelser-for-fulla
https://www.socialdemokraterna.se/var-politik/a-till-o/lag-och-ordning
https://www.expressen.se/debatt/debatt-strommers-forslag-ar-en-bluff-han-vet-om-det/
https://www.vlt.se/opinion/debatt/repression-med-precision-s-vill-sla-hardare-mot-gangen-nu/
https://www.socialdemokraterna.se/var-politik/a-till-o/sexualbrott
Enligt färska siffror från UNHCR befinner sig 0,1% av världens flyktingar i Sverige. Små, fattiga och tätbefolkade länder i närheten av, eller i, katastrofområdena tar in mångdubbelt fler flyktingar än vi gör i Sverige.
I debatten snickrar man kreativt ihop föreställningen om en s k ”massinvandring” med ett populärt mantra. Mantrat är ihåligt och utan substans samt bygger på en främlingsfientlig myt. Myten jag tänker bemöta i denna artikel är denna:
”Sverige är inte hela världens socialkontor”.
Det som med emfas påstås vara ett legitimt argument ingår i den retorik som som används av en del i flyktingdebatten. Det är en retorik som anammats av ”invandringskritiker”, även kallade ”sverigevänner”, men som jag helst benämner ”sverigehatare”. Först och främst används myten för att man tror på den, men den används också i tron att den inte går att bemöta – ett vapen omöjligt att värja sig mot. Men det fina är att den visst går att bemöta.
136 miljoner människor kommer att befinna sig på flykt i världen i slutet av 2026. De vanligaste orsakerna till flykt är krig, förföljelse, konflikter, terror, tortyr, våld och brott mot mänskliga rättigheter.
49 % av dessa flyktingar är s k internflyktingar, dvs placerade i det egna hemlandet.
10 % är återvändande flyktingar och internflyktingar.
5 % är andra personer i behov av internationellt skydd.
3 % är övriga utsatta personer.
65% av flyktingar under UNHCR:s mandat var i slutet av 2025 från fem länder:
Fördelningen på världsregionerna i slutet av 2025 ser ut som följer:
Libanon är fortsatt det land med störst andel flyktingar, 13 % av dem som befinner sig i Libanon är flykting i slutet av 2024.
Om vi kikar på Sveriges andel av världens flyktingar ser vi att 0,1 % av dem befann sig i Sverige i slutet av 2025.
I flyktingdebatten finns människor som hävdar att Sverige går på knäna, och att det skulle bero på ”massinvandringen”. Det finns varken rim eller reson i att använda sig av detta som ett argument. Mot bakgrund av att små, fattiga och tätbefolkade länder i närheten av, eller i, katastrofområdena tar in mångdubbelt fler flyktingar än vi gör i Sverige, som i förhållande till dessa länder är extremt rikt och glesbefolkat, så håller inte argumentet.
Sammanfattningsvis kan vi konstatera följande:
15% av världens flyktingar uppehåller sig i Europa. 0,1% av världens flyktingar uppehåller sig i Sverige. Således är myten en lögn, som troligtvis har en mängd olika orsaker; rädsla, oro, främlingsfientlighet, människosyn, naivitet och okunskap är faktorer som gör att myten lever vidare.
Myten om Sverige, socialkontoret och ”massinvandringen” går inte sällan hand i hand med föreställningen om att livstidsförsörjning delas ut på löpande band till alla asylsökande.
Debattera gärna, men jag ber er som deltar i debatten att göra det sakligt och utan att sprida lögner och myter.
Så, nej, Sverige är inte hela världens socialkontor. Och, nej, Sverige har ingen ”massinvandring”. Det är en myt som används av ”invandringskritiker”, främlingsfientliga och rasister. För att bemöta myten krävs att vi har rätt fakta.
Källor:
Statista: Major refugee hosting countries
Mer att läsa:
2025 var det år med lägst antal beviljade uppehållstillstånd av asylskäl på över 40 år. I migrationsdebatter påvisas återkommande siffror som gör gällande att Sveriges flyktinginvandring fortsatt befinner sig på så kallat ”alarmerande höga nivåer”. Det som inte framgår är vilka det egentligen är som erhåller uppehållstillstånd. Motargument har kikat på siffrorna som visar på att antalet asyl- och flyktinggrundade uppehållstillstånd – inklusive anknytning – är långt mindre än andra grunder, som t ex studier och arbete.
Totalt har 34 126 uppehållstillstånd beviljats hittills under 2026. Dessa fördelar sig enligt följande:
Om vi bryter ner siffran för ”anknytning” i de olika grupperna så finner vi att 892 personer beviljats uppehållstillstånd som anhörig till en person som har flykting-/asylgrunder. Övriga inom samma kategori som beviljats uppehållstillstånd är: Adoption (4), anhörig till övriga (9 801), samt personer med synnerliga skäl anknytning (100), totalt 9 905. I gruppen ”Anknytning – anhörig till övriga” ingår personer med anknytning till exempelvis svenska medborgare eller till personer som har uppehållstillstånd i Sverige på andra grunder än asyl, arbete eller gäststudier, t ex nyetablerade/etablerade förhållanden till person i Sverige som inte fått uppehållstillstånd av asylskäl tidigare. I gruppen ”personer med synnerliga skäl anknytning” ingår bl a personer som är make/sambo till någon som är bosatt/har beviljats uppehållstillstånd för bosättning i Sverige (Utlänningslagen 5 kap 3a § stycke 1 och 3).
Om vi slår ihop de, enligt ”invandringskritikerna”, så kallade ”dåliga” grunderna för uppehållstillstånd blir siffrorna 4 532 + 892 + 347 personer = 5 771. (Den första siffran är siffran för asyl (skydd), den andra siffran är siffran för uppehållstillstånd som anhörig till en person som har asyl-/flyktinggrunder, och den tredje siffran är verkställighetshinder. Antalet beviljade uppehållstillstånd hittills under 2026 enligt massflyktsdirektivet, dvs flyktingar från Ukraina, är 3 587. Medan den totala siffran på 2026 års beviljade uppehållstillstånd är 34 126. Om vi räknar ut procentandelen ser vi att 17 % av alla beviljade uppehållstillstånd grundar sig på asyl/skydd och anhöriganknytning relaterat till asyl-/flyktinggrunder. Alltså ett av sex: 1/6.
Det finns de som anser att uppehållstillstånd för utomeuropeiska flyktingar är ”sämre” än uppehållstillstånd för flyktingar från Ukraina. Motargument är av uppfattningen att en flykting är en flykting, oavsett ursprung. Antal beviljade uppehållstillstånd för personer med utomeuropeisk bakgrund är 945. Om vi räknar ut procentandelen ser vi att knappt 3 % av alla beviljade uppehållstillstånd är för personer med utomeuropeisk bakgrund. Alltså knappt ett av 33: 1/33.
Vi påminner om att 2025 är året med lägst antal beviljade uppehållstillstånd av asylskäl på över 40 år.
För den som vill läsa mer om t ex fördelningen mellan tillfälliga och permanenta uppehållstillstånd, persontyp (ensamstående, familj eller ensamkommande) samt kön kan hitta det på Migrationsverket.se.
Detta är en spinoff på artikeln Myten om alla uppehållstillstånden (2025). Där finns adekvata länkar till Migrationsverket.
2025 var det år med lägst antal beviljade uppehållstillstånd av asylskäl på över 40 år. I migrationsdebatter påvisas återkommande siffror som gör gällande att Sveriges flyktinginvandring fortsatt befinner sig på så kallat ”alarmerande höga nivåer”. Det som inte framgår är vilka det egentligen är som erhåller uppehållstillstånd. Motargument har kikat på siffrorna som visar på att antalet asyl- och flyktinggrundade uppehållstillstånd – inklusive anknytning – är långt mindre än andra grunder, som t ex studier och arbete.
Migrationsverkets statistik över beviljade uppehållstillstånd visar att Sverige beviljar långt färre uppehållstillstånd på asyl-/flyktinggrund idag jämfört med under flyktingvågen relaterad till kriget i Syrien för ett antal år sedan. Motargument har ännu en gång granskat Migrationsverkets statistik över beviljade uppehållstillstånd. Vid närmare efterforskning visar det sig att ungefär 1 av 6 beviljade uppehållstillstånd hittills under 2026 är asyl-/flyktinggrundade.
Motargument har granskat siffrorna för beviljade uppehållstillstånd under ”toppåren” 2016 och 2017. Vi har tidigare granskat siffrorna för 2019, siffrorna för 2020, siffrorna för 2021, siffrorna för 2022, siffrorna för 2023, siffrorna för 2024 och siffrorna för 2025 vad gäller beviljade uppehållstillstånd.
Migrationsverket släpper månadsvis uppdaterade siffror. Dessa aktuella siffror visar att procentandelen som beviljats uppehållstillstånd på grunder som av s k ”invandringskritiker” betraktas som ”dåliga” har sjunkit ännu mer. Röster i debatten gör gällande att personer som beviljats uppehållstillstånd på asyl- och flyktinggrund samt på anknytning relaterat till asyl- och flyktinggrund är uppehållstillstånd som är ”dåliga” för Sverige.
Så hur ser siffrorna ut?
Totalt har 34 126 uppehållstillstånd beviljats hittills under 2026. Dessa fördelar sig enligt följande:
Om vi bryter ner siffran för ”anknytning” i de olika grupperna så finner vi att 892 personer beviljats uppehållstillstånd som anhörig till en person som har flykting-/asylgrunder. Övriga inom samma kategori som beviljats uppehållstillstånd är: Adoption (4), anhörig till övriga (9 801), samt personer med synnerliga skäl anknytning (100), totalt 9 905. I gruppen ”Anknytning – anhörig till övriga” ingår personer med anknytning till exempelvis svenska medborgare eller till personer som har uppehållstillstånd i Sverige på andra grunder än asyl, arbete eller gäststudier, t ex nyetablerade/etablerade förhållanden till person i Sverige som inte fått uppehållstillstånd av asylskäl tidigare. I gruppen ”personer med synnerliga skäl anknytning” ingår bl a personer som är make/sambo till någon som är bosatt/har beviljats uppehållstillstånd för bosättning i Sverige (Utlänningslagen 5 kap 3a § stycke 1 och 3).
Om vi slår ihop de, enligt ”invandringskritikerna”, så kallade ”dåliga” grunderna för uppehållstillstånd blir siffrorna 4 532 + 892 + 347 personer = 5 771. (Den första siffran är siffran för asyl (skydd), den andra siffran är siffran för uppehållstillstånd som anhörig till en person som har asyl-/flyktinggrunder, och den tredje siffran är verkställighetshinder. Antalet beviljade uppehållstillstånd hittills under 2026 enligt massflyktsdirektivet, dvs flyktingar från Ukraina, är 3 587. Medan den totala siffran på 2026 års beviljade uppehållstillstånd är 34 126. Om vi räknar ut procentandelen ser vi att 17 % av alla beviljade uppehållstillstånd grundar sig på asyl/skydd och anhöriganknytning relaterat till asyl-/flyktinggrunder. Alltså ett av sex: 1/6.
Det finns de som anser att uppehållstillstånd för utomeuropeiska flyktingar är ”sämre” än uppehållstillstånd för flyktingar från Ukraina. Motargument är av uppfattningen att en flykting är en flykting, oavsett ursprung. Antal beviljade uppehållstillstånd för personer med utomeuropeisk bakgrund är 945. Om vi räknar ut procentandelen ser vi att knappt 3 % av alla beviljade uppehållstillstånd är för personer med utomeuropeisk bakgrund. Alltså knappt ett av 33: 1/33.
Vi påminner om att 2025 är året med lägst antal beviljade uppehållstillstånd av asylskäl på över 40 år.
För den som vill läsa mer om t ex fördelningen mellan tillfälliga och permanenta uppehållstillstånd, persontyp (ensamstående, familj eller ensamkommande) samt kön kan hitta det på Migrationsverket.se.
Som en jämförelse kan vi kika på siffrorna över beviljade uppehållstillstånd under 2016, dvs det år då Sverige historiskt sett hittills beviljat störst antal uppehållstillstånd*. Under 2016 beviljades totalt 150 535 uppehållstillstånd. Av dessa beviljades 71 671 personer uppehållstillstånd på asylskäl och 15 148 personer beviljades uppehållstillstånd på anknytning med asyl-/flyktinggrund. Antalet så kallade ”dåliga” uppehållstillstånd under 2016 var alltså 71 671 + 15 148 = 86 819. Om vi räknar ut procentandelen ser vi att knappt 58 % av alla beviljade uppehållstillstånd grundar sig på asyl och anhöriganknytning relaterat till asyl-/flyktinggrunder. Alltså nästan tre av 5: 3/5.
I genomgången av beviljade uppehållstillstånd för 2019 låg andelen beviljade uppehållstillstånd för asyl och anknytning med asyl-/flyktinggrund vid ungefär en av fem: 1/5.
I genomgången av beviljade uppehållstillstånd för 2020 låg andelen beviljade uppehållstillstånd för asyl och anknytning med asyl-/flyktinggrund vid en av sex: 1/6.
I genomgången av beviljade uppehållstillstånd för 2021 låg andelen beviljade uppehållstillstånd för asyl och anknytning med asyl-/flyktinggrund vid en av sex: 1/6.
I genomgången av beviljade uppehållstillstånd för 2022 låg andelen beviljade uppehållstillstånd för asyl och anknytning med asyl-/flyktinggrund vid två av fem: 2/5.
I genomgången av beviljade uppehållstillstånd för 2023 låg andelen beviljade uppehållstillstånd för asyl och anknytning med asyl-/flyktinggrund vid ett av fem: 1/5.
Trenden de senaste åren är att andelen sjunkit år efter år. Siffrorna sjönk i såväl faktiska antal som i procentandel. Mellan 2016-2021 (en femårsperiod) hade andelen beviljade uppehållstillstånd på asyl-/flyktinggrund långt mer än halverats. Under 2022 ökade andelen till ”rekordnivåer”. Detta har delvis sin orsak i att det pågår ett krig i Ukraina, vilket har medfört att miljontals flyr landet. Under 2023, 2024 och 2025 har andelen minskat igen. Det har, trots att kriget i Ukraina är inne på sitt fjärde år, sin orsak i att svensk asyl- och migrationspolitik har stramats åt ordentligt under senare år. Förutom att Tidöregeringen skärpt kriterierna för asylinvandring så har de också satt en hög nivå på försörjningskrav för att erhålla arbetstillstånd. Vi påminner om att 2025 är året med lägst antal beviljade uppehållstillstånd av asylskäl på över 40 år.
Det finns ett flertal faktorer som påverkar siffrorna. Det har gjorts förändringar i det s k etableringsprogrammet, vi har den nya gymnasielagen som antogs 7 juli 2018, reformen av det gemensamma europeiska asylsystemet och FN:s globala migrationsramverk.
Motargument välkomnar debatter i frågor som rör migration och flyktingpolitik. Däremot vill vi varna för att det tyvärr förekommer ohederligheter i debatterna.
* 2017 är ”toppåret” vad gäller beviljade uppehållstillstånd på anknytning med asyl-/flyktinggrund: 19 129 personer.
Källor:
Migrationsverket: Beviljade uppehållstillstånd 2020
Migrationsverket: Beviljade uppehållstillstånd 2021
Migrationsverket: Beviljade uppehållstillstånd 2022
Migrationsverket: Beviljade uppehållstillstånd 2023
Migrationsverket: Beviljade uppehållstillstånd 2024
Migrationsverket: Beviljade uppehållstillstånd 2025
Migrationsverket: Frågor och svar om massflyktsdirektivet
Lästips:
SvD: Sverige är nu ett av EU:s minst attraktiva länder
Motargument: Höjt försörjningskrav innebär färre arbetstillstånd
Sverigedemokraternas propagandaavdelning har i dagarna varit riktigt kreativa. De har i en propagandabild ämnad för sociala medier rörande att de i minst 15 år har velat avskaffa modersmålsundervisning nämligen bytt ut favorithatspråket ”arabiska” mot ”somaliska”.
Med stöd av forskning kan vi bevisa att modersmålsundervisning främjar inlärning av svenska språket. SD har alltså inga belägg då de påstår att ett avskaffande av modersmålsundervisning skulle vara positivt för skolelever.
Redan 2010 hävdade Richard Jomshof (SD), känd för sitt grova muslimhat, att varje hemspråkslektion innebär ett hot mot svenska språkkunskaper och att det skulle öka segregationen:
”– De som kommer till Sverige ska lära sig svenska, då är det svenska som ska vara deras modersmål. Pengarna man sparar skulle göra större nytta i svenskundervisningen.” (Källa: SR)
Uttalandet är fullständigt nonsens eftersom definitionen av modersmål är vilket språk man föds in i. Svenskan kan bli dominerande, men det kan aldrig bli ens modersmål mitt i livet om du haft ett annat modersmål.
SD motionerar flitigt om att avskaffa modersmålsundervisningen. Varje år sedan 2011 har SD valt att motionera om just detta. SD:s argument är att den hindrar inlärningen av det svenska språket. I motionen ”Modersmålsundervisning Motion 2011/12:Ub504 av Richard Jomshof och Mattias Karlsson (SD)” saxar vi följande:
”Modersmålsundervisningen främjar inte assimilationen till det svenska samhället. Samtidigt är dess effekter för inlärning av det svenska språket mycket tveksamt.
Vi vill i sammanhanget lyfta fram en undersökning från Danmark, där kommunernas forskningsenhet (AKF) kom fram till att det inte finns några statistiska bevis för att elever som fått modersmålsundervisning visar bättre resultat i läsning, matematik eller naturvetenskap än de elever som inte fått modersmålsundervisning.
Resultatet fick politikerna i Danmark att helt lägga ner modersmålsundervisningen för att i stället satsa mer pengar på specialundervisning och på det danska språket.
Sverigedemokraterna vill se samma utveckling i Sverige. I huvudsak anser vi att modersmålsundervisningen är ett intresse för den enskilda familjen, som då också bör stå för kostnaderna samtidigt som undervisningen skall ligga utanför ordinarie skoltid.” (Källa: Sveriges riksdag)
De förändringar i lagparagraferna som SD vill se går genomgående ut på att alla formuleringar om ”modersmålsundervisning” ersätts med ”modersmålsundervisning i ett nationellt minoritetsspråk.”
Det finns inga belägg för att modersmålsundervisning skulle hindra elevers utveckling i svenska. 22 språkforskare skriver i en debattartikel i SvD 21 februari 2019 att det finns forskning som visar att möjligheterna till att utveckla ett starkt modersmål främjar utvecklingen av andra språk.
Forskarna påpekar att modersmålsundervisningen har en positiv påverkan på flerspråkighet och personlig utveckling, samt att det skapar framtidsmöjligheter.
Forskarna betonar vikten av flerspråkighet och att det innebär såväl en personlig som samhällelig resurs. Flerspråkighet har stöd i svensk språklag och i svensk partipolitik.
SD är för övrigt det enda parti som motsätter sig hemspråksundervisning.
SD:s språkpolitik går hand i hand med idén om assimilering. Risken med att avskaffa modersmålsundervisningen är att vi på sikt dödar ett levande språkligt, kulturellt och socialt kapital. Om det blir verklighet beror det inte på att det finns fakta och belägg för att modersmålsundervisning hindrar utvecklingen i svenska, som SD påstår. I SD:s parallella universum spelar fakta och belägg ingen roll. Där regerar fördomar, gissningar och känsloargument.
I Motarguments artikel SD:s parallella universum -”Modersmålsundervisning hindrar elevers utveckling i svenska finner vi länkar till studier och forskning, samt citat, som debunkar SD:s narrativ om att modersmålsundervisning skulle hindra inlärningen av svenska: motargument.se/2019/02/23/sds-parallella-universum-modersmalsundervisning-hindrar-elevers-utveckling-i-svenska
Den högerextrema och antisemitiska alternativbloggen Fria Tider uppmärksammar ett YouTube-klipp som sprider myten om att afrikaner skulle ha ett lägre IQ än andra människor baserat på etnicitet. Motargument har vid ett par tillfällen knäckt denna myt, och samtidigt lagt fram belägg för att IQ INTE är avhängigt etnicitet.
Fria Tider är numera den största högerextrema alternativbloggen, med en slogan som lyder ”Ge Mediesverige en rak höger”. Den enda kända medarbetaren på bloggen är Widar Nord, som är chefredaktör, och det är oklart vem eller vilka som skriver materialet som publiceras. Fria Tider har gjort sig ökända för sin antisemitism, rasism och sina konspirationsteorier. Att de hoppar på myten om att afrikaner skulle ha lägre IQ än andra baserat på etnicitet är ingen överraskning. Tvärtom bekräftar det bloggens rasistiska narrativ.
Klippet Fria Tider refererar till visar på en slumpmässig studie som gjorts av en afrikansk YouTube-kanal. Det är oklart vilket IQ-test som användes och hur stort urvalet för studien var.
I rasistiska kretsar cirkulerar ständigt myten om att framför allt afrikaner skulle ha lägre IQ än andra baserat på etnicitet. Att hävda att intelligens skulle vara avhängigt etnicitet är klassisk, rasideologisk retorik. Motargument, och många andra, har knäckt myten många gånger. Men i rasisters värld är föreställningen om att människor skulle vara olika värda baserat på etnicitet så djupt rotad att myten tyvärr kommer att fortleva.
Myten om afrikaners låga IQ har ingen vetenskaplig grund. Den baseras på felaktig och partisk forskning. Studier som tyder på ett mycket lågt genomsnittligt afrikanskt IQ baserar sig ofta på osystematiska urval, felaktig presentation av data och icke-representativa urval. Exempel på detta är en studie i Ekvatorialguinea som undersökte barn med kognitiv funktionsnedsättning från en helt annan region och population. Dessa resultat stöds inte av metodologiskt korrekt forskning som visar att de observerade skillnaderna i testresultaten till stor del är avhängiga miljö samt påverkas av faktorer som nutrition, utbildning och socioekonomisk status.
Det finns inga direkta genetiska bevis som stöder påståendet att rasmässiga skillnader i intelligens skulle vara medfödda, eftersom forskare inte har kunnat identifiera gener för komplexa kognitiva färdigheter.
Vissa studier, särskilt de som utförts av forskaren J. Philippe Rushton och hans kollegor, har kritiserats för sina osystematiska metoder då de beräknat nationella IQ-värden.
Forskning visar att andra faktorer har stor påverkan för människors kognitiva förmåga. Nutrition, hälsovård, socioekonomi och utbildning är de främsta orsakerna till skillnaderna i testresultat mellan de olika grupperna.
De psykometriska egenskaperna, dvs de psykologiska mätningarna som omfattar statistiska metoder som används för att utveckla och analysera psykologiska mätinstrument, samt själva mätinstrumenten, hos de tester som används i vissa studier kan göra dem ojämförbara mellan olika populationer. Detta blir tydligt särskilt när Flynneffekten (den observerade ökningen av IQ-poäng över tid) ännu inte har slagit igenom i en region.
Myten om att människor skulle ha olika IQ-nivåer baserat på etnicitet är klassisk rasism grundad i den förlegade rasideologiska forskningen, som bl a bedrevs av Rasbiologiska institutet.
Länk till Fria Tiders artikel Här försöker de krossa ”myten” att afrikaner har låg IQ: ”Resultatet är mycket nedslående” | Fria Tider (sparad i webbarkiv för att inte ge klick/trafik)
Källor:
Bowdoin’s MacEachern on ‘Fast Science’ and the Myth of African National IQ
Brookings: The Black-White Test Score Gap: Why It Persists and What Can Be Done
Wikipedia: Race and Intelligence
AEI: How Malleable Are Worldwide IQ Differences?
Onsdagen den 18:e mars publicerade P4 Extra på Facebook några korta citat om att Birgitta Ohlsson går med i Centerpartiet. Vad som fick mig att reagera på just detta inlägg var dock inte sakfrågan i sig utan språket som Ekots politiska kommentator Helena Gissén använde:
”… många vänsterliberaler är arga på L-ledaren Simona Mohamsson efter uppgörelsen med Sverigedemokraterna”. (Källa: P4 Extra på Facebook)
”Vänsterliberaler” är ett begrepp som jag personligen tidigare bara har hört från högerextrema grupperingar och partier som SD. Det är verkligen illa när sådant publiceras på SR som ska vara politiskt opartiska. Det är tyvärr lätt att ryckas med i dagens radikaliserade medier och samhällsdebatt, och att därför utan illvilja eller sympati för högerextrem ideologi börja använda högerextrema begrepp som det på ytan inte verkar vara något konstigt eller högerextremt med.
För vad skulle det egentligen vara för fel med att kalla folk för ”vänsterliberaler”?
Vänster och höger är en ekonomisk skala där, grovt förenklat, vänster är för mer skatt, mer regleringar och mer makt för arbetaren. Högern är för mindre skatter, färre regleringar och mer makt för företagsägaren.
Liberalism är i praktiken ett samlingsnamn för socialliberalism och ekonomisk liberalism.
Socialliberalism betyder frihet för människor i allmänhet och kan inkludera saker som att stå upp för LGBTQ+, etniska och religiösa minoriteter, mänskliga rättigheter och att stå upp mot auktoritära krafter, mot högerextremism osv.
Ekonomisk liberalism betyder ekonomisk frihet för företagsägare och kapitalägare, vilket innebär t ex lägre skatter, färre regleringar och mer makt åt företagsägare.
Då liberalismens ställningstagandena om ekonomi ligger tydligt på högerskalan så är liberalism de facto en högerideologi.
För att hitta svaret på den frågan så måste man förstå några saker först.
Högerextrema grupperingar är antivetenskapliga, de är antiintellektuella och de är ohederliga. Detta innebär att det finns två sorters högerextremister: de som vet att liberalism är en högerideologi men som ljuger om det, och de som faktiskt inte förstår bättre pga att de själva matats av högerextrem propaganda.
Anledningen till varför högerextremister använder begreppet ”vänsterliberaler” och kallar liberaler och specifikt socialliberaler för vänster görs i syfte att få en enhetlig högerextrem höger där socialliberalism kastas ut och inte längre är välkommen. Syftet är att få bort all form av HBTQ-vänlig politik, att få bort all respekt för mänskliga rättigheter och viktigast av allt: att få bort all form av motstånd mot högerextrem politik. I en sådan höger så är fortfarande ekonomisk liberalism inte bara välkommen utan fullständigt normaliserad, men i de icke-ekonomiska frågorna så dominerar högerextrem ideologi.
Det kan tyckas inte vara en stor grej att kalla liberaler för vänster, men konsekvensen blir att all form av respekt för mänskliga rättigheter, respekt för minoriteters rättigheter, respekt för kvinnors rättigheter, kamp mot rasism osv blir allmänt accepterad att det är en vänsteråsikt, dvs en politiskt icke-neutral ståndpunkt. Om du är för mänskliga rättigheter så blir du automatiskt vänster. Alla myndigheter, SVT, även de delar av svensk lag som talar om mänskliga rättigheter blir då en del av ”vänstern” och den radikaliserade högern kan därmed argumentera för att ta bort all respekt för mänskliga rättigheter som en del av att göra myndigheter, lagar, SVT osv till ”politiskt neutrala”.
Konsekvensen av denna process om den får fortgå blir att vi omvandlar vårt demokratiska samhälle till ett högerextremt auktoritärt samhälle där endast högerextrema åsikter och värderingar är tillåtna. Det kan låta alarmistiskt men det är åt det hållet vi är på väg just nu och det är dit vi kommer komma om vi inte byter riktning snarast.
Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.
Källa:
Motargument 