Etikettarkiv: opinionsbildning

Länksamling: Samhällsnytts lögner, vinklingar och #fakenews

Samhällsnytt är den mest notoriska av de högerextrema alternativa mediebloggarna. Motargument har genom åren skrivit en hel del artiklar som avslöjar Samhällsnytts lögnaktiga journalistiska värv. I slutet av denna artikel kommer en sammanställning av dessa artiklar.


De högerextrema alternativa mediebloggarna förmedlar alternativa sanningar. De kännetecknas av sin monotona och enkelspåriga agenda. Inte sällan spelar artiklarna på dessa bloggar på såväl medvetna som omedvetna fördomar som sprids i debatten, på nätet och ute i stugorna. Verktygen som man medvetet använder sig av är #fakenews, alternativ fakta, lögner och (medvetna?) sakfel.

Den 1 september 2017 lanserades en ny alternativ nyhetssajt. Den fick det förtroendeingivande namnet Samhällsnytt.

Vad är Samhällsnytt?

På hemsidan kan vi läsa följande:

”Samhällsnytt tar ett brett publicistiskt grepp. Vi specialbevakar de områden där etablissemangsmedia uppvisar underlåtenhetsförsyndelser, men fokuserar också brett på allmän nyhetsjournalistik. Dessutom gör vi regelbundet granskande och grävande filmreportage.
Vår målsättning är att vara den publicistiska produkt som framtidens samhällsintresserade mediekonsumenter vill ha och har rätt att kräva.”

Samhällsnytt är i stora drag samma som Avpixlat, som la ner samtidigt som Samhällsnytt startade upp.

Varför bytte Mats Dagerlind et al namn? Innan nyhetssajten 2011 antog namnet Avpixlat gick man under namnet Politisk Inkorrekt. Den enklaste förklaringen var att man känner sig ha förbrukat sin trovärdighet efter några år. Politiskt Inkorrekt, sedermera Avpixlat, var populärt hos redan frälsta, men de bar på ett stigma som hindrade dem att nå ut till icke-frälsta.

I och med namnbytet såg man möjlighet att vinna nytt territorium. Vi som dagligen hänger med i den politiska debatten och följer såväl gammelmedia som alternativ media har sett igenom denna taktik.

Samhällsnytt består, enligt hemsidan, av:

  • Mats Dagerlind, politisk chefredaktör och ansvarig utgivare. Skriver artiklar. Dagerlind skriver inte sällan antimuslimska/islamofobiska texter. Dagerlind uttrycker sig inte sällan homofobiskt.
  • Egor Putilov, mest känd för den s k ”Putilov-affären”. Skriver artiklar.
  • Kent Ekeroth, f d sverigedemokratisk riksdagsledamot som under tiden i riksdagen också arbetade administrativt med Avpixlat, sedermera Samhällsnytt. Skriver artiklar och krönikor. Ekeroth var också delaktig i den s k ”järnrörsskandalen”. Ekeroth har genom åren varit föremål för många skandaler.
  • Simon Kristoffersson beskrivs som redaktör för sociala medier, ”grävande” journalist och redaktör. Skriver artiklar.
  • Erik Almqvist, f d sverigedemokratisk riksdagsledamot mest känd för att ha varit drivande i den s k ”järnrörsskandalen”. Skriver krönikor.
  • Jan Tullberg, docent i företagsekonomi, samhällsdebattör och författare. Skriver krönikor. Han ifrågasätter i denna filosofiska text begreppet ”allas lika värde”.
  • Rolf Malm, f d reklam- och PR-konsult. Skriver krönikor.
  • Claudia Gasparrini, som bor i Italien och skriver krönikor utifrån den politiska debatten där.
Motargument avslöjar Samhällsnytt gång på gång

Motargument har under flera år arbetat med att publicera artiklar som avslöjar Samhällsnytts, och tidigare Avpixlats, agenda som allra helst tar sig uttryck i  lögner, vinklade nyheter, alternativ fakta och #fakenews. Samhällsnytts kall är att bekräfta fördomar. Och man gör det utan skrupler, och gör avkall på etik och moral. Bloggens medarbetare har inga betänkligheter kring att publicera komprometterande uppgifter och foton på icke dömda, misstänkta, gärningsmän.

Då vi har avslöjat felaktigheter i Samhällsnytts nyhetsrapporteringar har vi varje gång uppmärksammat Dagerlind et al på det. Ett tag svarade de på tilltal via Twitter. Vid några tillfällen tog man till sig av våra konfrontationer och förstod att det är allvarligt att sprida lögner, #fakenews och sakfel. Då valde man att uppdatera, ändra och radera i ett par av sina artiklar.

På senare tid har man valt att svara med tystnad. Vi får inga svar på Twitter, och man gör heller inte längre några ändringar i de felaktiga artiklarna. Detta innebär att Samhällsnytts artikelbibliotek är fyllt av artiklar som är #fakenews, lögnaktiga och dessutom innehåller sakfel. Detta verkar inte längre bekomma Dagerlind och hans stab. Samhällsnytts läsare bedriver sällan, eller aldrig, källkritik. Inte heller väljer man att faktagranska det som publiceras på bloggen. Läsarna förefaller vara nöjda med att nyhetsrapporteringen bekräftar de fördomar som de själva besitter. Lögnerna blir till sanning, oavsett.

Vi som arbetar med Motargument har begränsad tid att avslöja Samhällsnytts, och andra alternativa mediebloggars, lögner och #fakenews. Det hade behövts en heltidsanställd för att hinna med att bemöta allt. Denna sammanställning är enbart en bråkdel av alla de artiklar som vi skulle vilja bemöta om vi bara hade förutsättningarna.

Bristen på etik och moral

Samhällsnytt följer inte de pressetiska reglerna. Detta är en anledning till att man inte erhåller presstöd. Bloggen finansieras av donationer. För den som är intresserad av att få inblick i de pressetiska reglerna och därefter kunna dra slutsatsen att Samhällsnytt inte följer de pressetiska reglerna kan läsa om det på PO-PONs (Allmänhetens pressombudsman/Pressens opinionsnämnd) hemsida.

Samhällsnytt uttryckte i samband med lanseringen av bloggen förra hösten att man hade för avsikt att bredda sin journalistik och bevaka även andra saker än muslimer, invandrare, migration och flyktingar. Med facit i hand har vi blivit varse att man inte har lyckats med den föresatsen.

Samhällsnytt är inget nytt. Det är samma enformiga, hatiska och främlingsfientliga mantra om och om igen. Samhällsnytt bedriver samma ”journalistik” som dess föregångare Politiskt Inkorrekt och Avpixlat har gjort. Det som är nytt är namnet, designen på hemsidan och några skribenter.

Gå inte på den lätte.


Dela gärna denna länksamling när ni får frågan om vad i Samhällsnytts artiklar som är vinklat, lögner eller #fakenews.


Motarguments artiklar som avslöjar Samhällsnytt:

Samhällsnytt sprider #fakenews

Myt: Regeringen och Vänsterpartiet är för barnäktenskap

Samhällsnytt sprider #fakenews – igen!

Samhällsnytt kan inte sluta sprida #fakenews

Samhällsnytt, Dagerlind och #fakenews

Samhällsnytt: Är Försäkringskassan nazister?

Samhällsnytt sprider falsk information om belgisk julmarknad

Samhällsnytt och den falska Sverigebilden

Samhällsnytt återpublicerar föråldrad statistik

Myt: Sverige har aldrig varit mångkulturellt

News Flash: Människor vill flytta till andra länder

Vad i Toblerone är halal?

Samhällsnytt bluffar om klimatstrejkaren Greta Thunberg

Samhällsnytt och den falska Sverigebilden (del 2)

Samhällsnytt ljuger igen: ”Sverige mest korrupta land i Skandinavien”

Opinionsbildning och normalisering

Gästkrönika av Robert Nilsson

Den rörelse som oftast tillskriver sig den antirasistiska rörelsen har till vissa delar enligt min mening gjort en fatal felbedömning av det politiska läget.

Karl XXIV
visulogik / Foter.com / CC BY

Det tycks mig som att delar av denna antirasistiska rörelse lever kvar i 90-talet, då Sverigedemokraterna var en utomparlamentarisk paria – något som väljarna inte ens ville ta i med tång – och vars symboliska förehavanden, som att marschera med bomberjackor och Dr. Martinskängor för att lägga ned kransar vid Karl XII:s staty, var spektakel som man ohotat och alltjämt tryggt kunde betrakta från sin plats i det politiska finrummets värme.

Men tiderna förändras. Nu har det snart gått fyra år – en hel mandatperiod – med Sverigedemokraterna i riksdagen – det politiska finrummet.

Sverigedemokraterna har som organisation, kollektiv och individer fått parlamentarisk erfarenhet och mutat in sitt revir i den mediala och politiska diskursen.

Då – år 2010 – var det 5 % av väljarna som lade sin röst på dem. Nu visar opinionsinstituten på 10 % stöd.

Bättre förr?

Trots detta, så finns det således folk som på något sätt förhåller sig till Sverigedemokraterna som om vi fortfarande levde på 90-talet och anledningen till detta går ju givetvis bara att spekulera i. Men en anledning är att jag tror att denna del av den antirasistiska rörelsen helt enkelt saknar strategin och medlen för att finna sig till rätta i den nya tiden och därtill saknar medlen för att möta denna, av antirasisterna identifierade, rasism i kostym. En annan anledning kan ju vara att det var bättre förr. Men har vi råd med sådana känslogrundade ståndpunkter?

Sedan. Vissa säger: – Vägra debatten. Som om Sverigedemokraterna fortfarande var ett parti som endast fick medial uppmärksamhet den 30:e november varje år.

Den politiska diskursen är en spelplan – en spelplan där inte spelarna artigt väntar på sin tur för att muta in sitt revir. Där råder djungels lag. Gör ingen anspråk på ett område av spelplanen så kommer någon annan spelare att ta den. I det här fallet, avstår man från SD-oppositionellt håll att ta den platsen – genom att undvika att ta debatten eller gå på som om vi alltjämt levde under 90-talet – så kommer den platsen att intas av Sverigedemokraterna eller någon annan likvärdig motståndare.

Och den som har mest spelplan under sig vid tröskeln till valdagen 2014 – den tar hem spelet.

– Men att debattera med Sverigedemokrater är ju att normalisera deras åsikter, kanske någon säger.

Om vi bortser från den ganska vanligt förekommande felanvändningen av begreppet, så är det ett riktigt dåligt argument.

Tänk er själva om Alliansen och de Rödgröna skulle avstå det kommande årets radio- och TV-sända partidebatter med hänvisning till att det finns en risk att ”normalisera” Sverigedemokraterna?

Det skulle ju sluta med att Jimmie Åkesson skulle få hela timman av Agendas partiledardebatt för sig själv:

– Så varsågod Jimmie. Här får du en timma under bästa sändningstid.

Och Jimmie Åkesson får hålla ett tal värdigt ett tal till folket endast förunnat presidenter i USA. Detta bara för att vi måste undvika att ”normalisera” Sverigedemokraterna.

Normalisering

Avslutningsvis, det här med normalisering. Den politik som Sverigedemokraterna säger sig vilja föra – kanske inte uttryckt i principprogrammet, men uttryckt i andra sammanhang – är redan norm och normaliserad sedan länge sedan.

Rasistiska åsikter – om det nu är det man tillskriver Sverigedemokraterna – det har varit norm hos grupper och individer i samhället i flera mansåldrar.

Här lite statistik (Integrationsbarometern 2007 och Mångfaldsbarometern 2013) på hur det är ställt med ”normaliseringen” – eller normen – rörande attityder mot den Andre som faktiskt redan finns. Oavsett om vi tar eller vägrar ta debatten. Så här svarade respondenterna i respektive undersökning:

– 10,8 % anser att det är fel att personer från olika kulturer och raser bildar familj.

– 43,8 % anser att vi inte bör släppa in fler invandrare i Sverige.

– 23,6 % kan tänka sig att rösta på ett främlingsfientligt parti som inskränker invandrares rättigheter.

– 34,6 % instämmer helt eller delvis med att invandrar kommer hit för bidragens skull.

– 25 % är mot slöja på allmän plats

Om vi ska påverka dessa attityder till det bättre, så har jag svårt att se att ”Vägra debatten” skulle vara en framkomlig väg. Än mindre välja att förhålla sig till Sverigedemokraterna som om de själva skapat de attityder de påstås ge uttryck för. Nej, enligt undersökningarna ovan fanns de redan där. Normaliseringen är hos dessa respondenter och den andel av befolkningen de representerar ett faktum.

Det är utgångsläget. Och det är det som ska bestämma strategin. Inte någon nostalgisk villfarelse om att inget har förändrats och att tiderna var som förr, då rasism bekämpades bäst genom att gamla tanter drämde handväskan i huvudet på skinnhuvuden.

Det är dags att den Sverigedemokratiska oppositionen inser det.

Vad anser du?

(Källa: Integrationsbarometern 2007. Integrationsverket.; Mångfaldsbarometern 2013.