Motargument delar ut satiriskt menade medaljer till politiker som brinner extra mycket för vissa detaljer — vilket gör dem förtjänta av uppskattning.
Vi fortsätter med Ebba Busch i kategorin
ÅRETS FOLKMORDSENTUSIAST
Vinnare: Ebba Busch (KD), vice statsminister samt energi- och näringslivsminister
Motivering: Visst ska man tänka positivt? I en tid när världen sjunker allt djupare ner i mörkret behöver vi ledare som sprider ljus genom ett positivt förhållningssätt.
Ebba Busch har valt att se det positiva i Israels folkmord. I stället för att göra som Nederländerna, Island och Belgien m fl och ansluta sig till Sydafrikas rättsprocess mot Israel i den internationella domstolen i Haag, väljer Tidö-regeringen att se det positiva med Israels aktioner.
Ebba utmärkte sig lite extra med sitt uttalande om att ”Israel gör hela världen en tjänst” apropå Gaza. Denna förmåga att se allt från den positiva sidan gör henne till en värdig vinnare som årets folkmordsentusiast.
Motargument delar ut satiriskt menade medaljer till politiker som brinner extra mycket för vissa detaljer — vilket gör dem förtjänta av uppskattning.
Vi fortsätter med Simona Mohamsson i kategorin:
ÅRETS KAPPVÄNDARE
Vinnare: Simona Mohamsson (L), utbildnings- och integrationsminister
Motivering: Simona Mohamsson lyckades på ett förtjänstfullt sätt vända kappan efter vinden och vände samtidigt partiet Liberalerna emot sina egna värderingar. Under många år och så sent som i höstas avfärdade Mohamsson bestämt möjligheten att sitta i regering tillsammans med SD-ministrar.
Med isande vindar vänder Mohamsson med bara hälften av sitt partis stöd, och plötsligt var det otänkbara inte bara möjligt, utan det enda ansvarsfulla valet.
Denna förmåga att matcha Liberalernas politik efter läget snarare än dess värderingar är oöverträffad och Mohamsson föräras med utnämningen som årets kappvändare.
Motargument delar ut satiriskt menade medaljer till politiker som brinner extra mycket för vissa detaljer — vilket gör dem förtjänta av uppskattning.
Vi börjar med Johan Forssell i kategorin
ÅRETS MORALVÄKTARE
Vinnare: Johan Forssell (M), migrationsminister
Motivering: Johan Forssell har uppvisat ett stort mått av moral då han under året uppvisade dubbel moral. Johan har länge moraliserat kring föräldraansvar och vikten av att man som förälder ser till att ens barn sköter sig. När det framkom att hans son deltagit i den nynazistiska ”Aktivklubb” visade Johan upp en helt annan typ av moral, då han visade prov på enormt stor förståelse för sin egen roll som förälder.
Detta tyckte vi i Motargument var oerhört fint av honom. Att Johan Forssell har en moral för sig själv och en annan moral när det gäller andra innebär att han har dubbelt så mycket moral som andra!
Migrationsministern är således en välförtjänt vinnare i kategorin moralväktare.
När en offentlig person med stor räckvidd påstår att en statlig undersökning visar något den inte visar, är det inte längre en fråga om “olika tolkningar”. Det är en fråga om ansvar. Moderaternas Hanif Bali har på sin plattform hävdat att en rapport från Forum för levande historia pekar ut muslimer som mest negativa till judar, HBTQI-personer och samer. Detta saknar stöd i rapporten.
Undersökningen mäter elevers attityder till olika grupper inte hur religiösa grupper som kollektiv tycker om andra. Att ändå peka ut en religiös minoritet som bärare av negativa värderingar är att tillskriva människor åsikter de inte har, med forskning som falskt alibi.
När sådan felaktig information sprids från en stor plattform riskerar den att legitimera misstänkliggörande och kollektiv skuldbeläggning. Det är inte harmlöst. Och det är inte neutralt.
Därför har detta polisanmälts för misstänkt hets mot folkgrupp. Inte för att tysta debatt utan för att låta rättssystemet pröva om gränsen har passerats.
Följande skärmdumpar, som dissekerar/pulvriserar Hanif Balis alla påståenden, kommer från Aktionsgrupp för Palestinas Instagram-inlägg.
Länk till rapporten från Forum för levande historia:
Kristdemokraterna (KD) har under Ebba Buschs ledning radikaliserats, såväl vad gäller sakpolitik som retorik. Det är svårt att inte se detta som en anpassning till Sverigedemokraternas skarpa politik och retorik. I Kristdemokratiska ungdomsförbundets (KDU) podd ”Vad sa du nu?” säger Busch i ett samtal om svenska värderingar:
”– Vi behöver sätta en glasklar gräns för vad vi accepterar i vårt land och inte. Det är av två anledningar. Dels för att så att säga hålla packet borta. Men också för att göra vägen in i det svenska samhället för den som vill bli en del av Sverige”. (Källa: Expressen)
Buschs retorik avhumaniserar och demoniserar människor. Motargument välkomnar diskussion och debatt, men när våra största makthavare använder sig av retorik som denna, hur ska vi då kunna förvänta oss att vi vanliga dödliga ska kunna hålla en sansad och saklig ton i våra samtal?
Vän av ordning känner sig tvingad att fråga Ebba Busch:
När Högsta domstolen avstod från att pröva domen mot Salwan Najem hävdade Richard Jomshof (SD) att Sverige ”i praktiken” straffar kritik mot islam. Det är en felaktig beskrivning av både lagen och domen. Hets mot folkgrupp skyddar människor men inte religioner. Sverige har inga hädelselagar. Det är helt lagligt att kritisera islam, kristendom eller vilken religion som helst. Det som är olagligt är att uttrycka hot eller missaktning mot människor på grund av deras religion.
Najem dömdes inte för att bränna en bok. Han dömdes för uttalanden riktade mot muslimer som grupp.
Det är en viktig skillnad som Jomshof suddar ut. Att kalla detta ”hädelse” är politisk retorik. Om religioner hade särskilt skydd skulle själva bränningen vara förbjuden. Det är den inte. Domen visar alltså motsatsen till vad Jomshof påstår.
Det farliga är insinuationen.
När han antyder att domstolar påverkas av invandring underminerar han förtroendet för rättsstaten men utan bevis vad han påstår.
Yttrandefriheten är stark i Sverige.
Men den skyddar inte rätten att hetsa mot människor.
Det är inte juridiken som förändrats.
Det är endast retorik hos Jomshof. En farlig sådan.
Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.
Alldeles för ofta numera sprids en retorik som påminner om en gammal gympasal: svett, rädsla och tonårshormoner i en unken blandning.
Ungsvenskarnas inlägg är ett praktexempel. Har inte hela den svenska rörelsen tappat stinget? Idétorka? Brist på bildning? Övermod? De står kvar på samma fläck och stampar. Deras budskap är så bedrövligt formulerade att man rodnar å deras vägnar. Faktaresistens är en svettig livsstil, och det märks.
Skärmdumpar från Ungsvenskarnas officiella Facebookkonto 250113.
Ändå… vore det inte rimligt att åtminstone försöka tänja tankeförmågan bortom de mest nötta schablonerna. De har trots allt från start lånat friskt ur tyska nazisterna NSDAP:s program. Den intellektuella stelheten är monumental. En enda originell tanke hade varit en sensation. En gnutta verklighetskontakt här, en aning proportioner där, det hade räckt för att bryta monotonin. Men nej. Samma torftiga meny återkommer, serverad med trött självsäkerhet.
Och egentligen, varför förvänta sig något annat när deras fadersparti aldrig lyckats prestera mer än just detta?
Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.
Sex kommunpolitiker i skånska Staffanstorp åtalas för grovt tjänstefel mot bakgrund av att de stoppade anvisningen av fyra kvotflyktingar. Tisdag 13 januari 2026 inleddes rättegången i Lunds tingsrätt.
Det var i mars 2022 som Migrationsverket anvisade fyra kvotflyktingar till Staffanstorp. Detta beslut kan enligt lag inte överklagas. När personerna anlände till Sturup fanns ingen från kommunen där för att ta emot dem. Följden blev till slut att Migrationsverket tvingades skicka personerna till en annan kommun.
På SVT.se läser vi följande ur ett pressmeddelande från kammaråklagare Magdalena Petersson:
”– En kommun är skyldig att efter anvisning ta emot en nyanländ. Brottet är att bedöma som grovt eftersom de tilltalade allvarligt har missbrukat sin ställning som kommunpolitiker”. (Källa: SVT)
Skärmdump från SVTPlay 250905.
Kommunstyrelsens ordförande Christian Sonesson (M) förklarar det olagliga beslutet:
”– Vi prioriterar de ukrainska flyktingarna eftersom Ukraina ligger i Sveriges närområde, samtidigt som det pågår ett krig där”. (Källa: Samnytt)
Förutom Sonesson åtalas även Toni Nilsson (SD), Margareta Pauli (M), Eric Tabich (M), Åsa Ekstrand (M) och Yvonne Nilsson (C). Den sistnämnda röstade nej till förslaget att inte ta emot kvotflyktingarna, men det räcker inte för att gå fri från åtal, eftersom hon inte reserverade sig. Samtliga nekar till brott. I en kommentar på Facebook skriver Sonesson:
”Det verkar beklagligt nog vara en global trend att försöka fälla folkvalda i allmänna domstolar”. (Källa: Facebook)
Vi kan konstatera att kommunpolitiker i Staffanstorp inte känner till juridiken. Att det pågår ett krig i Ukraina påverkar inte kommunens ansvar att ta emot kvotflyktingar.
Tidöregeringen vill göra det möjligt att återkalla permanenta uppehållstillstånd (PUT). I lagförslaget föreslås tre möjliga alternativ när PUT rivs upp: utvisning, tillfälliga uppehållstillstånd (TUT) eller medborgarskap.
Lagförslaget innefattar samtliga utlänningar som har permanent uppehållstillstånd som flyktingar, alternativt skyddsbehövande, vidarebosatta (kvotflyktingar), varaktigt bosatta i Sverige eller som har beviljats permanent uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter eller vid vissa verkställighetshinder, samt personer som erhållit uppehållstillstånd i enlighet med den s k gymnasielagen samt anhöriga till ovan nämnda grupper.
Lagförslaget har orsakat hårt motstånd hos fem remissinstanser. Diskrimineringsombudsmannen (DO), Rädda Barnen, Sveriges Stadsmissioner, Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) och Justitiekanslern avstyrker alla lagförslaget i dess nuvarande form. Det finns flera faktorer som remissinstanserna åberopar:
Diskriminering
Hinder för tillgång till lika rättigheter och möjligheter för många i samhället
Strider mot EU:s stadgar för grundläggande fri- och rättigheter, Europakonventionen och Barnkonventionen
Risk för underminering av synen på rättsstaten
Strider mot legalitetsprincipen och proportionalitetsprincipen
Strider mot svensk rätt och Sveriges internationella åtaganden
Skapar utanförskap
Risk för ökad ohälsa, främst hos barn
Remissinstanserna efterfrågar en mer djupgående konsekvensanalys i den fortsatta beredningen av lagstiftningsarbetet. Som lagförslaget ser ut i dagsläget vill ingen av dem styrka återkallande av permanenta uppehållstillstånd.
Jag kan inte riktigt bestämma mig för vad de här två bilderna tillsammans egentligen står för. Om de är högst aktuella och viktiga eller snarare banala och passé. Om de säger något om tiden vi lever i just nu eller om de talar till en helt annan dåtid.
Jag vet inte heller om de är ett uttryck för realpolitik eller ett tecken på svek. Om det vi ser är en form av normalisering, och i så fall om det är ännu ett steg i att göra en gång otänkbara samarbeten till något helt vardagligt, något som riskerar att flytta hela det politiska landskapet i en riktning som många av oss aldrig bett om och aldrig ställt oss bakom.
Det enda jag vet är att de båda bilderna finns och att de väcker tankar. Många fler än vad två tusen ord skulle kunna göra. Men mina tankar är egentligen inte de viktiga här.
Det som verkligen spelar roll är vad de väcker hos dig.
Vad tänker du när du ser de här två bilderna tillsammans? Vad säger de om samtiden vi lever i? Ser du normalisering och om ja, är det något negativt?
Jag vet inte än. Jag har inte tänkt färdigt. Det jag vet är att bilderna finns. Och att de säger någonting.
Motargument 