Etikettarkiv: kultur

Tecknad satir

Skapad i nya projektet Kultur Mot Rasism.

Vill du medverka och skapa ny protestmusik, politisk satir, karikatyrer, politisk skönlitteratur eller antifascistiska bilder?

Kontakta Motargument eller Johan, med ditt intresse:
johans.nya (a) gmail.com #KulturMotRasism på instagram

Alla åsikter i allt innehåll i projektet står varje kreatör och producent själv för som privatperson.

Sverigedemokraternas drömmar kan bli lag

Sverigedemokraterna kan nu äntligen kasta ut oönskade personer eller grupper från Sverige. Andra punkter som Sverigedemokraterna önskar få uppfylla är särskilda visitationszoner och dubbla straff för vissa kriminella.


Richard Jomshof

Ett utskott är en specialiserad grupp kunniga inom området. En rapport från ett utskott blir ofta framröstad som lag, särskilt om riksdagens fördelning är densamma som rapporten är skriven av. Det är även ordförandens uppgift att lägga sitt avgörande om utskottet röstat jämnt.

Diskrimineringslagen vill SD, med Jomshof som ordförande i riksdagens justieutskott (och SD som ordförande i arbetsmarknadsutskottet), revidera eller helst ta bort. Vilka delar av diskrimineringslagen de vill ta bort och om det handlar om diskriminering mot etniska minoriteter och religioner andra än kristendomen, är i skrivande stund fortfarande oklart.

Diskrimineringslagen säger i korthet att:

Denna lag har till ändamål att motverka diskriminering och på andra sätt främja lika rättigheter och möjligheter oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder. (Källa: Riksdagen.se)

Samma sak gäller med SD:s tankar om vandel, vad betyder då ordet vandel. Enligt svenska Akademiens ordbok innebär vandel ”leverne” eller ”livsföring i (yttre) moraliskt hänseende”. Det är alltså en lag som dels bygger på ett gammalt språk, 1604 och som bygger på tolkningar av ordet från fall till fall där SD ges tolkningsutrymme och där den som döms för vandel också riskerar utvisning.

I en motion skriven av sverigedemokraterna Adam Marttinen, Katja Nyberg, Bo Broman och Ebba Hermansson, föreslås att det ska gå att hyra in sig på fängelse i främmande land:

För att kunna genomföra framtida kostnadsbesparingar, och delvis avhjälpa den överbeläggning som finns för svensk kriminalvård idag, bör möjligheterna att hyra fängelseplatser i andra länder utredas. Dessa ska delvis kunna användas för livstids­dömda, långtidsdömda eller utländska medborgare när det inte är möjligt att placera dem i ett fängelse i deras hemland för att hålla nere kostnaderna, men även för att hantera tillfällig överbeläggning. (Källa: Riksdagen.se)

SD vill även höja straffen och med hjälp av ytterligare kameraövervakning, avlyssning av samtal och polisövervakning av kriminella även de som redan avtjänat straff ska övervakas. I Sverigedemokraternas partiprogram ägnar man två hela stycken åt att berätta om invandrare under punkten brott och straff. Dels ska den dömde kunna sättas i förvar i främmande land. Här kan alltså till exempel gängkriminella (vars föräldrar inte är födda i Sverige) dels ges dubbla straff där de först sätts i fängelse i främmande land för att efter avtjänat straff bli utvisade på grund av bristande vandel.

Sverigedemokraterna vill även införa särskilda visitationszoner i specifika, läs utsatta, områden. I dessa områden ska vem som helst kunna utsättas för visitation utan misstanke om brott.

Vad kan utgöra vandel och vilka grupper kommer att sättas i fängelse, i ett främmande land? Invandrare kommer att vara den första högriskgruppen. Vilka andra kommer att anses vara de ”tärande” människorna som SD påstår är ”oförmögna att bidra till samhället”?


Källor:

Aftonbladet, visitationszoner

Arbetet, SD:s Richard Jomshof som ska leda justitieutskottet vill avskaffa diskrimineringslagen

Riksdagen, diskrimineringslagen

Sverigedemokraterna, kriminalvårdsfrågor

Sverigedemokraterna, visitationszoner

Svenska akademiens ordbok, vandel

Varför SD är fascister

Gästkrönika av Vardagsrasismen

Det finns ett motstånd att kalla SD för ett fascistiskt parti. Vissa svenska forskare i statsvetenskap har t o m börjat prata om att SD står för en form av nyfascism för att inte behöva utpeka dem som fullt ut fascistiska. Här är varför jag menar att SD är fascister med bas i grunddefinitionen av fascism:


1. En stark karismatisk ledare.

SD har haft samma partiledare i 17 år.

2. Ultranationalism.

Hela SD:s partiprogram utgår ifrån nationalstaten och de kallar sig ett ”socialkonservativt parti med nationalistisk grundsyn”. Fascister menar till skillnad från nazister att ett visst folk ska ha särställning pga historisk gemenskap istället för rasbaserad gemenskap. Detta passar väl in på SD:s vurm att prata om vikten av gemensam historia för att fungera ihop i samhället.

3. Påtvingad kulturell tillhörighet. Fascister vill tvinga fram en enad nationell kultur som styrs från staten. Detta passar in på hur SD ständigt belyser vikten av monokultur för ett stabilt samhälle och är radikala motståndare till mångkultur som de menar är det största hotet mot samhället. Det stämmer också in på förslag som SD har drivit, tex att förbjuda organisationer att få statliga eller kommunala bidrag om de bedriver verksamhet som anses förstöra den svenska kulturen. T ex etniska föreningar för invandrare.

4. Fascismen har liberalism, fackföreningsrörelsen och socialism som huvudfiender. Behöver jag ens förklara hur detta stämmer in på SD:s ”stoppa sosseriet” och att de flera gånger uttalat sig att liberalismen är deras främsta fiende efter islam?

5. Styrning av media och press för att förhindra kritik av det fascistiska styret. SD vill göra det möjligt att ta bort presstöd för utgivningar som anses ”föra en antisvensk retorik”. Till antisvenskt tillhör t ex att skriva positivt om mångkultur eller invandring. Senaste dagarnas kritik av public service säger också mycket om deras attityd till media och press.

6. Kapitalism inom fascismens gränser. Fascister gillar företagande och kapitalism, men bara om det följer fascismens ideal. Vilket går ihop med motståndet för t ex facken. Även detta passar in på SD som hyllar småföretagande samtidigt som olika statliga stöd för t ex uppstartsfas kräver att företaget ska vara ”pro svenskt”.

7. Fascismen framhåller staten över individen. Frågan är inte vad staten kan göra för människan utan vad människan kan göra för staten. Detta passar in på SD:s kravfokuserade inställning till t ex sjukersättning. Man talar i termer av sjuka, arbetslösa, funktionsnedsatta osv som belastningar på samhället och vill straffa dem ut i arbete. De sociala skyddsnäten ska vara starka, men bara om du först jobbat dig till att förtjäna hjälpen.

8. Auktoritet och en positiv syn på våld för att styra befolkning. Fascister använder polisiär och/eller militärt våld för att hålla befolkningen i schack. SD har opinionsbildat om möjligheten att sätta in militär i förorter vid oroligheter, vill öka polisens befogenheter att begå våld inklusive att skjuta skarpt, vill ta bort det rehabiliterande fokuset i fängelser för att istället fokusera på skam och straff. Man vill istället för förebyggande arbete kunna ha straffarbete för barn ner till 9 års ålder med skam som syfte och sänka straffåldern till 13 år. Allt prickar av vad auktoritära styren handlar om.

Allt detta finns att läsa om i de motioner som SD har lagt, debattartiklar och uttalanden från partiledare Jimmie Åkesson eller andra i partistyrelsen samt på SD:s hemsida och principprogram. Jag kan ta ännu fler exempel till varje punkt men det kommer ingen orka läsa så därför stannar jag här. SD är utan tvekan ett fascistiskt parti. Om man vill kalla dem ”ny”fascister för att de påstår sig vilja ha en stark demokrati (samtidigt som de vill begränsa den på en rad sätt) så fine. Fascister är de oavsett.

SD anno 1996

Detta är från SD:s tidning 1996, när Åkesson hade varit med i över ett år:

”Vårt land skall ännu en gång bli civilicerat för våra efterkommande generationer i tusentals år. För att detta skall kunna ske måste det mångkulturella samhället med kraft förhindras, och vi måste alltid vara medvetna om, att land, språk, kultur, ras och religion är oupplösligt förenade, och är förutsättningen för ett lands och dess befolknings överlevnad. Vi får inte heller glömma att när tiden är mogen ställa vårt eget pack i regering och riksdag inför riksrätt för landsförräderi och där de får redogöra för alla brott och stölder som de gjort sig skyldiga till mot Sveriges befolkning under alla gångna år.

Till slut önskar jag ett fortsatt framgångsrikt år 1996 för vårt parti och dess ledning och att vi så fort som möjligt kan kasta ut våra förbrytare ur regering och riksdag och få dit människor, som tänker mindre på egna tillskansade förmåner än på vårt land och dess befolkning.”

Den som skriver heter Börje och ansvarig för tidningen heter Torbjörn Kastell. Han var en central figur i SD och hade också ansvaret för partitidningen på 1990-talet.

Under hans tid var judarna fortfarande det stora ”hotet”, inte muslimerna, vilket också märktes i hans antisemitiska retorik om bl a Bonniers.

Som synes hade han inte heller några som helst problem att det i SD-kuriren öppet talades om ras.

Alltså ett år efter att Åkesson blivit medlem.

Kastell var också noga med att inpränta hur viktigt det var att skilja mellan vad man kunde säga internt och hur man måste formulera sig utåt.

I ett mejl 2004 gav han några exempel på dessa omskrivningar. Detta är en del av det grundläggande kamouflage som präglar hela partiet. Allt för att inte skrämma bort vanligt folk och för att dölja de verkliga planerna:

”Man säger inte ”sparka ut svartskallarna”, man säger till exempel ”verka för repatriering av etniska främlingar och kriminella eller icke assimilerbara element”.

Man säger inte att man skall ”hänga landsförrädarna” man säger att man skall ”utkräva ansvar av de politiker som agerat i uppenbar strid med sitt lands intresse”.

Man säger inte ”bögarna tillbaka i garderoben” man säger ”Bevara kärnfamiljen”.

Så skriver SD:s partisekreterare 2004. Strax innan Åkesson tar över som partiledare.


Källor:

SD-kuriren nr 27, 1996

Expressen: ”Experterna: SD har blivit smartare”

Endast ett parti behöver populism

Det finns partier som lever med lögnen att utländska människor, framför allt de med en brunare hudton än de själva har, att de inte ska få tillåtas att beblanda sin ”främmande” kultur med den inrikes kulturen.


Det handlar om envåldshärskare eller män som drömmer om att leva i en enpartistat där inga andra partier existerar eller fungerar – som en falsk version av demokrati då envåldshärskaren får alla röster genom valfusk.

Sådana ledare har som mål att få total makt och att fylla sina fickor med pengar stulna ur statens skattkistor. De roffar åt sig allt de kan och pekar ut en folkgrupp som envåldshärskaren valt att vara syndabock och säger till sitt folk att de ska skynda sig att ta smulorna som finns innan syndabockarna kommer stjäla dem.

Några exempel på populistiska ledare:

  • Pol Pot, diktator i Kambodja. Pol Pot föddes den 19:e Maj 1925 under namnet Saloth Sar. Pol Pot grundade den totalitära regimen Röda khmererna, år 1976 och genomförde folkmord på meningsmotståndare. Det blinda hatet mot västvärlden i allmänhet och i synnerhet mot USA var mycket mer än urspårad ideologisk tolkning. Det berodde mest på att stora delar av kambodjanska befolkningen hade bombats och mördats i hundratusental av USA:s bombflyg. Blodtörsten och jakten på alla som misstänktes vara kollaboratörer med USA var stor. På så sätt kan man säga att Röda khmererna och deras ledare Pol Pot var populister.
  • Nicolae Ceaușescu, diktator i Rumänien, Nicolae Ceaușescu lyckades knipa makten år 1965 och 1967 lyckades han även bli statsöverhuvud och populariteten hos folket genom sin oberoende nationalistiska politik. Med sin hemliga polis motarbetade och fängslade han opposition mot hans makt och han höll den fria pressen i ett järngrepp.
  • Saddam Hussein, diktator i Irak. Saddam Hussein var son till en bondefamilj i närheten av staden Tikrit i norra Irak. Han anslöt sig tidigt till partiet Ba’ath under 1957 och 1959 deltog han i ett misslyckat försök att mörda premiärministern. Efter flera år i fängelse rymde Saddam Hussein från fängelset och kom till sist att bli ledare för Ba’ath-partiet och lyckades, via en kupp, att börja förstatliga företag i Irak.
  • Adolf Hitler, diktator i Tyskland och grundare av nazismen. 1920 engagerade sig Hitler inom sitt parti Nationalsocialistiska Tyska arbetarpartiet (Nazi). Hans framgångar inom partiet hade starka kopplingar till det enorma ekonomiska misslyckande som landet dragit på sig under första världskriget.
  • Benito Amilcare Andrea Mussolini, grundare av fascismen i Italien. 1919 steg Mussolini till partiledare och 1922 hade fascisterna tagit makten över Italien och brände ner fackföreningslokaler och förhindrade vänsterorienterande partier att få fäste inom politiken. Mussolini närde drömmen om ett nytt Romarrike där det ingick att skapa ett kolonialvälde i Afrika.

Ej att förglömma; Jimmie Åkesson, partiledare för det populistiska partiet Sverigedemokraterna. Olika sverigedemokrater har själva sagt att de önskar leva i en enpartistat där de själva har makten. Vill vi leva i ett land likt de ovan angivna eller är vårt demokratiska land bättre? De driver en linje där de endast vill ha partipolitiskt trogna domare och poliser. De vill avskaffa presstödet, förbjuda konst som de inte förstår sig på och de vill ha en television som ständigt basunerar ut hur fantastiska Sd är.

Populism kan verka lockande för människor då de populistiska partierna förslår enkla lösningar på svåra och komplexa problem. Det man får när man röstar på ett populistiskt parti är noll och intet. Det populistiska partiets enkla förslag till komplexa problem kommer aldrig att fungera och istället skrämmer de befolkningen med en partisympatisk milis som mördar motståndare och får de att försvinna. Vill vi att historien ska upprepas än en gång eller ska vi ta lärdom av historien och kasta populismen i papperskorgen en gång för alla?


Krönikor på Motargument.se är åsikts-texter där krönikören står själv för innehållet i sin krönika.


Källor

Adolf Hitler, diktator i Tyskland och grundare av nazismen

Benito Amilcare Andrea Mussolini, grundare av fascismen i Italien

Nicolae Ceaușescu, diktator i Rumänien

Pol Pot, diktator i Kambodja

Saddam Hussein, diktator i Irak

Sverigedemokraterna, Pavel Gamov

Recension: Anteckningar från kulturkriget

Sociala, kulturella och icke-ekonomiska frågor som rör humanitär invandring, identifikation och religion får allt större betydelse och uppmärksamhet efter 2015 års flyktingsituation. Tidigare skrev jag recension om boken ”Sverigevänner” av Jonathan Lundberg. Den handlade om ”nätkriget” och om det som kallats för ”kulturkriget” — att den politiska debatten i Sverige förändras. En ny bok som kommit nu, beskriver den utvecklingen: ”Anteckningar från kulturkriget” av Andreas Johansson Heinö, verksam på Timbro. 


Heinös bok handlar framför allt om vad begreppet kulturkrig innebär och hur olika politiska aktörer som socialister och konservativa agerar i samhällsdebatten. Boken tar upp aspekter som migration, mångkultur, svenskhet, nationalism, liberalism och mycket annat. När det kommer till rasism så skriver Heinö till en stor del om Sverigedemokraternas utveckling. Här menar författaren att SD egentligen inte har gjort något ideologiskt skifte eftersom partiet har kvar tidigare ambitioner på sin agenda, inklusive att på ett rasistiskt och kulturistiskt sätt göra det svårare för människor att kunna bli svenskar. Rasismskandalerna förekommer fortfarande och SD även idag ett parti som ser mångkulturen och invandringen från i synnerhet muslimska länder som ett existentiellt hot mot nationen. 

En annan viktigt och intressant poäng med boken är hur Heinö beskriver begreppet identitetspolitik, inte minst med tanke på att begreppet ofta tenderar att tolkas som något ”vänster”. Det beror på begreppet identitetspolitik är mångfacetterad och författaren ger olika exempel på hur olika rörelser med olika ideologier har använt sig av identitetspolitik och kommunikation om identifikation. På det sättet framgår i boken hur identitetspolitik kan vara olika, att den till exempel både kan vara rasistisk och anti-rasistisk. Författaren själv menar att stora delar av kritiken mot identitetspolitiken är befogad eftersom aspekter som hudfärgsbaserad kvotering är befängd liksom att etniskt avgränsade ”satsningar” och ”projekt” ofta har dåliga och kontraproduktiva resultat. 

Heinö menar bland annat att identitetspolitiken har varit nödvändigt för olika minoritetsgrupper att kämpa för sina rättigheter samt agera emot förtryck. Ett exempel på det är rörelsen Black Lives Matter som enligt författaren attackerar hjärtat av de västerländska demokratierna och väcker existentiella frågor om tillhörighet och jämlikhet eftersom det även handlar om vilka normer och bilder som bör tillåtas i det offentliga rummet. Heinö menar också att antirasistiska rörelser som BLM tenderar dock att rymma motstridiga ideal och ibland oacceptabla metoder som våld, ”gatans parlament” och synsätt att ”dom andra” som vita bär en kollektiv skuld. 

Mycket av boken handlar även om statens funktion, liksom när det kommer till nationalstaten. Här menar författaren att ur ett minoritetsperspektiv har nationalstaten varit både det bästa och det sämsta som har hänt eftersom dess funktion har å ena sidan handlat om att bedriva intolerans, förtryck och rasism samt å andra sidan att tillämpa minoriteters rättigheter, mångkulturell policy och främja tolerans. Det är därför som minoritetsrättigheter är så centrala i en liberal och konstitutionell demokrati för att majoritetens omedvetna eller medvetna viljan till förtryck ska kunna hindras. 

Författaren poängterar också att aktörer som är emot nationalism, populism och rasism måste bli bättre på att både bemöta motståndarna samt extremisterna och även utforma bättre visioner, politik och lösningar. Inte minst genom vikten av författningspatriotism och bättre integrationsåtgärder.

En av bokens främsta styrkor är att den förklarar varför det politiska ”kulturkriget” är skadligt och farligt för öppna och demokratiska samhällen. Boken bör läsas av alla som är antirasister i Sverige för att förstå bättre om vad som sker och vad som bör göras under 2020-talet. 

Boken finns att köpa hos Timbro förlag.

Daesh jämförbara med SD?

Sverigedemokraternas radikala ideologi påminner i delar om Daesh. Likt terroristorganisationen skapar de förtryckta människor som sedan är så utsatta att de med löften om guds förlåtelse och till och med 72 jungfrur radikaliseras. När de väl utfört sina dåd så har det otänkbara redan skett.


Det förefaller ibland som om de två olika, och så vitt skilda ideologierna ändå grundar sig i närliggande radikal syn på skillnader mellan grupper i ”Vi mot dom”, och konservativa traditionella könsroller. Detta ser vi gott av exempel på där Sverigedemokraterna önskar ta bort eller åtminstone radikalt skära ner på aborträtten eller när de kallar nya svenskar för kackerlackor eller smuts.

Detta gäller även andra grupper populistiska extremister, som Nordiska motståndsrörelsen (NMR) och andra radikaliserade grupper. Om en människa känner sig åsidosatt och ouppskattad är det lätt för den personen att fångas upp av radikala grupper som lockar med tillhörighet. Sedan fylls personen med hat som riktas åt en specifik grupp.

Jag gick för några år sedan en kurs vid Stockholms universitet som heter ”Is multiculturalism good for women?”. Kursen var givande och jag fick upp ögonen för nya aspekter kring multikulturalism som exempelvis att människor från samma länder ofta samlas inom samma geografiska område. Det kan ge möjlighet för exempelvis så kallade ”shariapoliser”, män som stirrar och registrerar vilka vanor kvinnor från samma land har. Detta ska på intet vis förminskas, men samtidigt ska det inte heller göras någon höna av en fjäder heller. Dessa så kallade ”shariapoliser” är inget som tillhör vardagen, men det skrivs väldigt mycket om de få fall som förekommer.

Vad SD inte inser är att deras politik skulle riskera att skapa en grogrund för nya terrorister, på liknande vis som hur Daeshs eller talibanernas ageranden skapar grogrund för nya terrorister

Det är nu oerhört viktigt att använda hjärnan inför nästa val. Vill ni verkligen skicka hela familjer tillbaka från vad de en gång flytt från? Eller kan det kanske vara så att även nya svenskar också kan vara ensamma galningar som det är så snabbt att hänvisa till om gärningsmannen är europeisk eller, gud förbjude, till och med svensk.

Vill ni skapa det som Sverigedemokraterna påstår redan pågår eller kan vi enas om att en rasistisk politik inte är rätt väg att gå?

Krönikor på Motargument.se är åsikts-texter där krönikören står själv för innehållet i sin krönika.


Källor

Svenska dagbladet, Risk för att ”shariapoliser” blir fler

Utrikesdepartementet, Afghanistan

Bokrecension: Den hotade demokratin

Olle Wästbergs senaste bok “Den hotade demokratin. Så kan den räddas i populismens tid” är en viktig läsning för alla i Sverige som vill bidra till att demokratin blir bättre som när det kommer till engagemang, medborgarskap och samtalsprocesser. Boken innehåller också  analyser om Sverigedemokraterna och varnande budskap rörande partiets odemokratiska historia och agerande i modern tid. 

Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson har bland annat uttalat sig om att han gick med i partiet under 1990-talet på grund av dåvarande nej till EU-kampanjen. På den tiden var SD ett nynazistiskt parti med biologiskt föreställd rasism i sin agenda. Partiet har fortfarande inte gjort upp med sin historia samtidigt som partiets medlemmar och sympatisörer till och med har försökt förneka partiets historia genom åren. 

Förvisso har SD förändrats sedan slutet av 2000-talet men partiets agenda är till stor del oförändrad. Detta har i sin tur lett till diskussioner, ofta präglade av olika överdrifter och myter, i stilen om att SD vore ett “parti som alla andra”. I forskningen om högerpopulism finns belägg och argument att partier som SD förvisso är demokratiskt valda genom parlamentariska processer samtidigt som sådana partier är mer eller mindre etnokratiska

Till skillnad från demokrati som är ett samtalsbaserat styrelsesätt genom respekten för friheter, rättigheter och pluralism är etnokrati bland annat tanken om en etnisk nation. I en sådan nation ska bara människor av en viss etnicitet vara medlemmar och kunna bestämma men utan hänsyn till åsiktsmångfald, föreningsbildning eller världens utveckling. Inom EU har bland annat Ungerns premiärminister Viktor Órban uttalat sig i stilen att “ungrare inte är en samling individer” och att politisk opposition inte behövs i “den illiberala demokratin” som Órban förespråkar.

Órban har i sin tur hyllats av högerpopulister och nationalister i Europa, även av SD:s politiker som ser Órbans korrupta och odemokratiska styre som ett föredöme. En ny bok som förklarar SD:s odemokratiska agerande är  “Den hotade demokratin. Så kan den räddas i populismens tid” av författaren, aktive liberalen och den tidigare ansvarige för Demokratiutredningen Olle Wästberg

Boken handlar framför allt om att demokratins tillstånd i Sverige har försämrats under de senaste åren, bland annat med tanke på att antalet individer som är medlemmar i politiska partier och intresseföreningar är mycket lägre idag jämfört med för 30 år sen. En central tes i Wästbergs bok är att populismens framväxt där man delar upp människor i föreställningen om “korrumperade eliter och det ädla folket” beror även på att etablerade partier har blivit för elitistiska och slutna organisationer samtidigt som fler i Europa och på andra håll upplever att man inte kan påverka politiken och göra sin röst hörd på seriöst sätt. 

Wästberg förklarar bland annat paradoxen i att SD, trots sin retorik om “sjuklövern” och “vänsterliberaler”, faktiskt är det mest slutna och centralstyrda partiet i Riksdagen. 

I boken finns även ett helt kapitel om SD:s historia och nuvarande utveckling. Som faktumet att det fortfarande heilades (Hitlerhälsning) på möten när dagens partiledare Jimmie Åkesson blev medlem under 1990-talet. 

SD har, enligt Wästberg, ändrat sina ord i kommunikationen från “sparka ut svartskallarna” men de har fortfarande samma ambitioner genom andra metoder som att säga “stoppa all invandring från etniskt avlägsna kulturer”. Wästberg skriver även vad som skulle kunna hända om SD skulle ta makten och genomföra sin agenda. I scenariot med egen majoritet skulle inte SD införa diktatur på en gång, utan i första hand skulle de stoppa all invandring och skapa kontroll över offentliga medier och centrala institutioner som domstolar och polis. 

Att SD till exempel har föreslagit att asylsökande, som individer utan svenskt medborgarskap, inte ska kunna demonstrera och yttra sig är direkt odemokratiskt. Boken är också intressant eftersom Wästbergs budskap är att inom demokratins och parlamentarismens spelregler är det OK att ignorera partier som SD samtidigt som övriga partier behöver lösa olika problem och utmaningar i samhället som finns idag. 

SD har trots sin status som tredje största parti endast en mindre del av kärnväljare medan majoriteten av SD-väljarna i grunden ogillar partiet men väljer att proteströsta på andra. Men framför allt är det viktigt att demokratin i stort förnyas om Sverige i framtiden ska kunna vara en välfungerande och digitaliserad demokrati.

Åkesson (SD) vill ha totalstopp på flyktinginvandring

Jimmie Åkesson skriver på Twitter:

Sverige har skrivit under FN:s flyktingkonvention, och tar i dagsläget emot 5 000 flyktingar per år via flyktingkonventionen. Detta innebär att vi har en skyldighet att ta emot kvotflyktingar.

Sverige fick under 2020 in 12 991 stycken ansökningar om asyl, varav 4 922 fick beviljat uppehållstillstånd. Tittar man på statistik för åren sedan 2017 så har runt 2 000 personer sökt asyl i januari månad varje år; 2021 var det bara 700 som sökte asyl i januari, vilket förmodligen till största delen kan tillskrivas Covid-19. De 5 000 personer per år som får asyl är en försvinnande liten procentandel av hela befolkningen.

De flesta flyktingar stannar i ett grannland till sitt eget; oftast är det fråga om ganska fattiga länder, som ofta tar emot väldigt många flyktingar på väldigt kort tid. Det är mycket få flyktingar som söker sig till Europa, och ännu mindre till Sverige.

Helt oberoende av ovanstående så är kostnaderna för varje flykting avsevärt mycket mindre än vad de är för en svensk innan hen börjar arbeta. Vissa saker i samhället måste även få kosta pengar utan att de ställs emot varandra.

I arbetslöshetsfrågan så är den högre i gruppen utrikesfödda om man jämför med gruppen inrikes födda. Det är dock skillnader beroende på var i världen den utrikesfödde kommer från; är hen född i Nordamerika, Sydamerika eller Europa så är arbetslösheten på ungefär samma nivå som för inrikes födda. Är en person född i Asien eller Afrika så är arbetslösheten högre. Detta kan bero på att en större del personer i dessa grupper endast har förgymnasial utbildning, och att de generellt har varit i Sverige kortare tid. Det tar tid att lära sig språket, eventuellt utbilda sig och etablera sig på arbetsmarknaden. Det förekommer även diskriminering i jobbansökningarna.

När det kommer till anhöriginvandring så finns det idag regler som säger att det finns ett försörjningskrav, som ska täcka kostnaden för att försörja alla i sin kärnfamilj. De ska alltså kunna styrka att de kan försörja sig själva, vilket innebär att den ekonomiska belastningen blir betydligt mindre.

Ungefär 57 % av alla flyktingar och invandrare lämnar dessutom så småningom Sverige. Många återvänder till sina hemländer när den möjligheten finns. Att bryta upp, fly till ett annat land och rubba kanske en hel familjs liv är inget beslut som tas lättvindigt.

Enligt SCB:s rapport Tillsammans – integration i svenska samhället, så är integrationsprocessen en ömsesidig process för alla människor i samhället, inte bara de som är utrikesfödda. Att stoppa asyl- eller anhöriginvandring är i sig ingen lösning. Fokus borde istället ligga på en positiv integration.


Källor:

http://www.scb.se

https://www.migrationsverket.se/Privatpersoner/Skydd-och-asyl-i-Sverige/Att-ansoka-om-asyl/Asylregler.html

https://www.ekonomifakta.se/fakta/arbetsmarknad/integration/arbetsloshet-utrikes-fodda/

https://www.migrationsverket.se/Om-Migrationsverket/Statistik/Asyl.html

Regeringens plan mot segregation

Den 18:e December 2020 publicerade regeringen en handlingsplan mot segregation och för att förbättra förutsättningar för godare livschanser för alla. Här följer en summering av handlingsplanen – nya insatser och tidigare insatser som förstärks med nya medel och statsbidrag.


Vill du läsa handlingsplanen i sin helhet kan du göra det här:

Regeringens insatser för minskad segregation och goda livschanser för alla


Boende

Fler bostäder

Investeringsstöd för att öka byggande av hyresrätter med rimligare hyreskostnader ska förstärkas.

Motverka diskriminering på bostadsmarknaden

Boverket ska analysera om det förekommer diskriminering, bedöma hyresvärdar och förmedlingsplattformar.

Ett gemensamt bostadsförsörjningsansvar

Ett samlat arbetssätt införs för att offentliga aktörer och kommuner samverkar i analyser av bostadsbrist och inför motåtgärder.

Renovering och underhåll av bostäder

Fortsatt satsning för energieffektiviserande åtgärder i flerbostadshus, och fortsatta renoveringar och underhåll.

Gröna och trygga samhällen

För att främja stadsgrönska och ekosystemtjänster införs stöd för gröna, tryggare och inkluderade utemiljöer.

Stärkt samhällsservice

Utbyggnaden av statliga servicekontor ska fortsätta i socioekonomiskt utsatta områden.

Motivera flytt till icke-segregerade områden

Sedan 1:a Januari 2020 får asylsökande inte rätt till dagersättning om de skaffar boende i ett socioekonomiskt utsatt område. Asylsökande ska motiveras att välja bo i områden med större möjligheter för socialt mottagande och minska segregation och trångboddhet.

Översyn av folkbokföring

Skatteverket ska se över folkbokföring för att öka kunskap om trångboddhet, brott mot välfärdssystem och stärka rätten till skolgång.


Utbildning

Stärkt likvärdighet och höjda kunskapsresultat i skolan

Statsbidraget för stärkt likvärdighet och kunskapsutveckling i skolan fördelas mer proportionerligt med hänsyn till antalet elever och elevernas socioekonomiska bakgrund.

Behörighet till gymnasium och godkänd examen

Fler elever ska bli behöriga till gymnasieskola och uppnå gymnasieexamen genom lovskola och läxhjälp. På grund av coronapandemin kommer statsbidraget stärkas ytterligare.

Höjd lön till lärare

På skolor i socioekonomiskt utsatta områden ska förstelärare och lektorer få löneökningar.

Förbättra arbetsmiljön för lärare

Arbetsvillkor och arbetsmiljö för lärare på skolor i områden med socioekonomiska utmaningar ska förbättras.

Fler lärarassistenter

Fler lärarassistenter ska anställas till skolor i socioekonomiskt utsatta områden.

Språkutveckling i förskola 

Nyanlända och deras barn ska få stärkt språkutveckling i svenska, för barnens mer jämlika förutsättningar inför skolstart.

Yrkesutbildning med svenska som andraspråk

SFI ska kombineras med yrkesutbildningar för ökad koppling mellan språkutbildning och kontakter till arbetsmarknad. Folkhögskolornas allmänna och särskilda kurs har utökats.

Utbildningsstöd

De kommunala Lärcentrumen ska främja studerandes tillgång till stöd i utbildning.

Uppsökande insats till utrikesfödda kvinnor

Fler insatser riktade till utrikesfödda kvinnor och andra målgrupper som ska främja de skaffar utbildning och arbete.


Arbetsmarknad

Bättre stöd till arbetssökande

Förstärkning av Arbetsförmedlingen för deras lokala närvaro och service i hela landet, öka deltagande i åtgärder och arbetsmarknadsutbildningar.

Studera med ersättning

Arbetssökande får studera med bibehållen ersättning på kurser och utbildningar som krävs där efterfrågan är stor på arbetsmarknaden.

Kvinnors företagande

Tillväxtverket ska öka sitt arbete inom det tidigare påbörjade uppdraget att främja nyanlända och utrikesfödda kvinnors företagande, främja nyanlända kvinnors nätverkande.

Fler vägar in på arbetsmarknaden

Ytterligare medel till introduktionsjobb och extratjänster för nyanlända och långtidsarbetslösa.

Intensivår för nyanlända

Arbetsförmedlingen inför ett intensivår för att nyanlända ännu snabbare ska komma in på arbetsmarknad.

Stöd för föräldralediga utrikesfödda kvinnor

Utrikesfödda kvinnor får möjlighet fortsätta lära sig svenska under föräldraledighet.


Demokrati och civilsamhälle

Stärkt demokrati

Statsbidrag till ideella föreningar och stiftelser för att alla ska få ökad kunskap om demokrati och hur man deltar i demokrati.

Ökat intresse för demokratifrågor

Stockholms universitet ska stärka landets gymnasieelevers kunskaper om vår demokrati, bidra till ökat intresse för demokratifrågor.

Bibliotek

Ökat utbud och tillgänglighet av biblioteksverksamhet i hela landet.

Nya demokrativillkor

Statliga bidrag till civilsamhällets organisationer kommer ställa fler villkor, för att hindra dem från diskriminering eller kränkande av friheter och rättigheter.

Mer kultur till barn och unga

Alla skolelever ska ta del av och samverka med professionella kulturlivet.

Fler fritidsaktiviteter

Fler fritidssysselsättningar till barn och ungdomar i socioekonomiskt utsatta områden.

Allmänna samlingslokaler

Utöka bidrag till samlingslokaler för långsiktigare verksamheter.

Mer idrott

Sveriges Riksidrottsförbund (RF) ska förstärka befintliga idrottsföreningar (och bilda nya) i socioekonomiskt utsatta områden. Öka kunskap om föreningars demokratiska grunder, utveckla former för att barn och unga deltar i idrottsföreningars demokrati.

Information om det svenska samhället

Asylsökande och nyanlända ska få mer relevant info om svenska samhället, demokrati, jämställdhet och mänskliga rättigheter.


Brottslighet

Brottsförebyggande arbete

Statens skolverk, Socialstyrelsen fortsätter förbättra samverkan mellan elevhälsan, hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Särskilda insatser mot riskgrupper i socioekonomiskt utsatta områden. Fler sociala insatser ska komplettera kommunernas arbete.

Nationellt avhopparprogram

Utökade medel till stöd för de som vill lämna kriminella eller extremistiska miljöer och grupper.

Identifiera parallella samhällskulturer

BRÅ ska ta fram stöd för identifiering av parallella samhällsstrukturer, klanstrukturer och analys av motåtgärder.

Centrum mot våldsbejakande extremism

Nya medel till Centrum mot våldsbejakande extremism, ska förebygga ideologiskt motiverad brottslighet och terrorism.

Fler anställda inom Polismyndigheten

10 000 fler ska anställas under perioden 2016-2024.

Bekämpa narkotikabrottsligheten

Polismyndigheten förstärker bekämpningen av illegal handel med narkotika och narkotikaklassade läkemedel, samt narkotikaproduktion.

Skärpta påföljder för unga brottslingar

Ungdomsövervakning för unga lagöverträdare, där varken ungdomsvård eller ungdomstjänst är tillräckligt straff.

Skärpta straff för illegala vapen och sprängningar

Skärpt straff sedan 2020 mot de allvarligare formerna av vapenbrott, explosiva varor, smuggling av sådana. Flera lagförslag för att öka kontrollen över alla explosiva varor.

Nationell strategi mot mäns våld mot kvinnor och hedersvåld

Regeringen kompletterar sin 10-åriga nationella strategi för att förebygga, bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck, prostitution. Åtgärdsprogram med en rad insatser, bl.a. mot könsstympning.

Länsstyrelsernas jämställdhetsarbete blir permanent

Länsstyrelsernas jämställdhetsarbete, förebyggande, bekämpande av mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer, hedersrelaterat våld, prostitution, människohandel blir permanent från och med 2021.

Nationellt kompetenscentrum mot hedersförtryck

Ett permanent centrum mot hedersförtryck inrättas.

Utökad kompetensstöd till socialtjänst och hälso- och sjukvård

Utökat kompetensstöd till arbetet mot våld i nära relationer, sexuellt våld, hedersrelaterat våld och förtryck samt mot prostitution och människohandel.

Förebygga och motverka könsstympning

Jämställdhetsmyndigheten ska se över arbetssätten hur man förebygger och motverkar könsstympning av flickor och kvinnor, metoder för attitydförändring och informationsspridning om könsstympning av flickor och kvinnor samt sprida kunskap.

Strängare straff för hedersrelaterat våld

Den 1:a Juli 2020 blev det strängare straff för hedersrelaterad brottslighet. Barnäktenskapsbrott infördes och skärpta straff för brott med hedersmotiv. Utreseförbud finns som ska skydda barn från att föras utomlands för barnäktenskap eller könsstympas.