Oblivion är ett engelskt ord som betyder glömska. I dagens politiska klimat där media i egenskap av att vara den tredje makten och agent, hela tiden utkräver nya nyhetsstoff, kan det lätt hända att politiska händelser fort faller i glömska.

Ibland granskas inte nyhetsstoffen tillräckligt noga för att kunna analyseras av konsumenten/väljaren, som ofta får förlita sig på medias rapportering av hur de som har fått vårt förtroende att styra vårt land sköter sitt jobb. En händelse där den tredje makten verkligen gjort grova misstag angående politikers agerande är av rapporteringen av den s.k. ”SD-gate”; där ledande representanter för Sverigedemokraterna hade ägnat sig åt aktiviteter som kan räknas som brottsliga — dock vid tidpunkten av avslöjandet av media hade preskriptionstiden redan gått ut. De tre Sverigedemokratiska representanterna varav två — Kent Ekeroth och Erik Almqvist — var riksdagsledamöter vid avslöjandet, samt den tredje, Christian Westling som bl.a. satt i Sverigedemokraternas Stockholm Stads styrelse samt i deras utrikespolitiska råd. Här nedan beskriver jag kort den s.k. ”SD-gate”, detta för att jag vill ge en inblick i vad som kan ske när media missköter sitt uppdrag vilket är att granska makten. När den tredje makten faller i glömska kan det få väldiga konsekvenser för hela samhället.

Juni 2010

Under november 2012 framkom att SD-politiker varit inblandade i en händelse som skedde i valkampanjen sommaren 2010. Många har glatt sig åt att Erik Almqvist och Kent Ekeroth har avslöjats och nu får betala ett pris för sina lögner och förvanskningar — i alla fall Almqvist. Andra pratar om att detta är nonsens, utan menar på att det pågår en häxjakt på SD-politiker. I bl.a. nättidningen Fria tider kan man läsa exempel om andra politiker som har betett sig illa men som ändå fått en till chans och menar att det är dubbelmoral att kräva SD-politikernas avgång. Företrädare för SD:s ungdomsförbund tycker att SD:s partiledare agerat förhastat och borde inte ha sparkat Almqvist utan stått vid hans sida.

Något jag tycker är utmärkande angående drevet mot Almqvis och Ekeroth samt kritiken mot detta är att nästan alla bortser ifrån vad Almqvist och Ekeroth verkligen har gjort. De har förvanskat och ljugit om innehållet i en video som de själva spelade in och använt det för att smutskasta och förtalat Soran Ismail bara några månader innan det är riksdagsval.

Detta tycker jag är ett överfall mot demokratin, men ingen av SD:s försvarare verkar betänka detta men inte heller media har lagt någon vidare stor vikt på detta. Jag vet att det finns de som sympatiserar med Almqvist och Ekeroth och som kommer att fortsätta göra det genom att fortsätta att rösta på SD och dess politiker. Därför är jag inte alls säker på att denna händelse och framtida händelser kommer att skada SD så hår. Som jag ser det beror SD:s framtida utveckling på den ekonomiska situation som Sverige befinner sig i och kommer att befinna sig i. SD kommer att spela på folks känslor, man kommer att fortsätta att använda sig av argument så som ”somaliska analfabeter” kontra svenskfödda arbetare som blir varslade, uppsagda och som kan få problem.

Valkampanjen 2014

När det kommer till nästa val kommer många människor rösta efter vad de har i plånboken. Vilket är ett olyckligt resultat av en dålig ekonomi och en allt för orolig värld, men tyvärr försåtligt för den individ som känner sig maktlös över sin livssituation. Individer som känner maktlöshet tenderar söka sig till likasinnade som genomlever samma situation; ett vi-mot-dom-argument som avgörs mer av ekonomiska premisser än mänskliga tenderar att blossar upp. Beroende på hur den tredje makten hanterar sin roll som informationskälla kommer SD:s framtid avgöras.

Media bör inte ägna sig åt att skriva snaskiga rubriker som inte tjänar till annat än till att sälja extra många tidningar. Jag eftersöker djupa analyser om Sverigedemokraternas invandringspolitik men även också de andra partiernas, för de är inte utan skuld, utan de har varit och är en del av problemet, genom att inte ta itu med frågan. När Centerpartiets idéförslagsprogram — som bland annat innehöll fri invandring som vision — var klar så var medias reaktion häpnadsväckande. Istället för att berömma Centerpartiet för deras modiga förslag så valde de flesta tidningar att istället fokusera — som de beskriver otydligt och löjligt, kanske för tidningsförsäljningens skull — på andra förslag som inte är lika viktiga i nuvarande samhällsklimat. Rubriker som ”Annie Lööf var för månggifte” eller ”Annie Lööf kallar till krismöte” fick istället ta plats, när kanske rubrikerna kunde varit ”SD får se upp för Centerns förslag” eller ”Jimmy Åkesson kallar till krismöte angående centerns förslag”, men tyvärr verkar media mer intresserade av att mata massorna med betydelselösa rubriker som inte leder till någonting annat än till ett klimat där SD fritt får härja fritt och styra diskursen av invandringspolitiken. För media verkar det som om det räcker med att utmåla SD som ett rasistiskt parti som och där med har man gjort sitt arbete.

Genom sitt agerande bidrar media till att diskussionen om invandringspolitik görs på Sverigedemokraternas villkor, det vill säga att det är SD som får sätta agendan på debatten och vi andra får förhålla oss till det. Ett exempel på detta är att diskussionen om invandrare inte så mycket handlar om invandrare  som en hel grupp utan om somalier eller människor ifrån mellanöstern, vad dessa två grupper har gemensamt är att de är muslimer och svåra att integrera. Dessa är de premisser vi utgår ifrån när Centerpartister i Bohuslän utrycker sig så här om partiets egna idéförslag:

Om idéprogrammets vision går igenom kommer Sverige att överbefolkas av illitterata storfamiljer” och att dessa ”löser arvsskiften med kalasjnikovs.

Man kan undra var denna retorik har sin grund och vem som egentligen sätter agendan om invandringspolitiken. Men det är som sagt inte bara ”den tredje makten” som missat sin roll som agent utan även regeringen och riksdagen. Riksdagsmän och regeringsföreträdare kan inte stå vid vägkanten och vänta på att media ska använda SD som slagträ för att uppnå egna politiska vinster med rubriker som ”Björklund till angrepp på rödgrönas SAMARBETE MED SD” eller  ”S anklags för SD-samarbete”. Politiska företrädare behöver verkligen nu komma med bra argument-för det finns ett flertal- till varför vi skall ha fortsatt invandring, hur vi kan överkomma de svårigheter som vi står inför nu. Många fler måste bemöta ”argument” med argument och inte bara med att hoppas att SD gör bort sig själva.

Jag tror att vi och alla andra måste fråga oss själva vad det är för terräng vi försöker utkämpa denna ”kamp” i. Ska vi öka vi-mot-dom-känslorna hos det andra lägret eller ska vi försöka att övertala de med våra argument? Ska vi skrämma bort de som ännu inte gått till andra lägret genom känslomässiga argument som de kanske inte prioriterar just nu vid dessa tider?

Alla människor är inte idealister, många är kortsiktiga och själviska. Detta behöver inte alls betyda att de är rasister eller främlingsfientliga, utan bara att de är ej öppna nog att kunna se det långsiktiga och det positiva i att få fler nya grannar, medmänniskor till sin hembygd.

/ Telason Getachew