Etikettarkiv: källkritik

Samhällsnytt återpublicerar föråldrad statistik

Samhällsnytt väljer  att använda gammal statistik. Den nya statistiken motsäger det som tidningen vill förmedla.


Denna gången ger sig Samhällsnyttredaktionen på integrationen på den tyska arbetsmarknaden.

Samhällsnytt använder sig av källor som är två år gamla. De två år gamla artiklarna ger en annan bild än den vi har idag.

Samhällsnytt har snappat upp en video postad på Twitter.

Skärmdump från Twitter.

Den ena artikeln, från the Express, är snart två år gammal. I den redovisas statistik kring flyktingar och arbete. Så här skriver Samhällsnytt i sin artikel:

”Över en miljon invandrare har släppts in i Tyskland de senaste åren. Enligt the Express hade endast 2,8 procent av dem, 34 000 utav 1,2 miljoner hittat jobb år 2016.”

Förutom att artikeln är föråldrad och innehåller inaktuell statistik använder sig Dagerlind et al av det retoriska knepet ”de senaste åren”, trots att det rör sig om en begränsad period av två år.

Den andra artikeln, från Reuters, är drygt två år gammal. Samhällsnytt skriver i sin ”nyhetsartikel”:

”Även efter tio år i Tyskland har endast 60 procent av invandrarna lyckats hitta ett jobb.”

Siffrorna ”tio år” och ”60 procent” återfinns förvisso i den två år gamla källan, men Samhällsnytt väljer att inte utveckla siffrorna mer. I källan förklaras bakomliggande orsaker till arbetslösheten hos flyktingar: väntande asylbeslut, språk, utbildning och begränsade sociala nätverk.

Av de flyktingar som fortsatt var arbetslösa från det att de kom till landet i januari 2013 fram till 2016 (i enlighet med artikeln som Samhällsnytt använder som källa) ville 3/4 ”självklart” ha ett arbete. Ytterligare 15 % sa att de ”förmodligen” ville ha ett arbete.

Hur ser det då ut idag på den tyska arbetsmarknaden vad gäller integration av flyktingar?

Reuters var en av källorna som Samhällsnytt hänvisade till. I augusti 2018 publicerade Reuters en artikel som säger något helt annat än det som står i artikeln som Samhällsnytt länkade. Vi saxar följande från den ”nya” Reuters-artikeln:

”A growing number of migrants are finding jobs in Germany, according to data released on Tuesday that will give heart to supporters of Chancellor Angela Merkel’s decision to let in hundreds of thousands of war refugees since 2015”.

I artikeln beskriver Detlef Scheele, ordförande för Bundesagentur für Arbeit (tyska Arbetsförmedlingen), att situationen är något bättre än vad som först förutspåddes.

Detta står mot bakgrund av att de allra flesta som kom under flyktingvågen kom på grun av humanitära skäl och inte för att arbeta. Statistik från Bundesagentur für Arbeit visar att under perioden maj 2017-maj 2018, steg antalet arbetande asylsökande (med ursprung i de åtta länder med flest asylsökande) med mer än 100 000.

Av en annan artikel, publicerad i Financial Times i maj 2018, framkommer uppgifter som motsäger det som står skrivet i Samhällsnytts ”nyhetsartikel”. Från FT-artikeln saxar vi följande stycke:

”Germany is making progress towards integrating its large refugee population into the labour market, with new figures showing the group’s unemployment rate has fallen 10 percentage points over the past year, according to a study.

The report by the state-funded Institute for Employment Research (IAB) said refugee unemployment has dropped from 50.5 per cent to 40.5 per cent. One in four refugees is now officially registered as having a job, a significant improvement from the numbers one year ago”.

Även i denna artikel beskrivs att Tyskland, på ett förtjänstfullt sätt, hanterat den ansträngda situation som flyktingvågen 2015/16 medförde.

Vi kan också läsa oss till att det fanns en hel del oroade röster som påpekade att många av de asylsökande inte skulle kunna försörja sig. Andra röster menade att dessa människor skulle kunna avhjälpa Tysklands växande arbetsbristsproblem. Tyskland har en arbetslöshet på 5,1 %, vilket är den lägsta siffran sedan återföreningen 1990.

Frågan om god journalistik är värd att lyftas. Samhällsnytt fångar upp en video postad på Twitter. Som inspiration använder sig tidningen av en ökänd, islamofobisk och rasistisk alternativ nyhetssida (Voice of Europe), och för att belägga sin tes använder sig tidningen av två år gamla källor, med utdaterad statistik och fakta.

Vi vill påminna våra läsare om vikten av att bedriva källkritik. Vi vill samtidigt också påminna Dagerlind et al på Samhällsnytt att bedriva källkritik.

Grävet till denna artikel fann vi i Facebook-gruppen ”Källkritik, fake news och faktagranskning”.

Den kraftiga ökningen av sexualbrott mot barn

Antalet polisanmälda sexualbrott ökar. Det är dock andra brott än våldtäkter som ökar. Den stora ökningen av sexualbrott rör sexualbrott mot barn.


All vetenskap är resultatet av en fråga. Man undrar över något och så gör man vad man kan för att få ett svar. Att utgå från att man redan har svaret är en bakvänd inställning. Då letar man källor för att bekräfta det man redan anser sig veta. Vad detta än kan kallas så är det inte en vetenskaplig attityd. Jag har sedan några år intresserat mig för våldsutvecklingen i Sverige.

Ökar våldet? Minskar det? Och hur ser våldet ut? Vilka är förövare och vilka är offer?

Mina frågor inleddes på allvar när jag upptäckte att det spreds helt absurda påståenden om det dödliga våldet, men snart kom jag att intressera mig också för statistik om det våld som inte leder till döden. Frågan om våldet har blivit en central politisk fråga i Sverige. SD påstår utan tvekan att våldet har ökat dramatiskt och blir sällan ifrågasatta. Ibland kritiseras SD:s påståenden som om det handlade om en åsikt. Men det är inte en åsikt. Vi måste se efter. Hur ser verkligheten ut? Vad vet vi och vad kan vi belägga?

I grunden finns tre olika källor för påståenden om våldsutvecklingen:

1. Polisanmälningar och rättssystemet i övrigt.

2. BRÅ:s årliga intervjuundersökning om trygghet (NTU).

3. Socialstyrelsens patientregister och övrig statistik om vården. Jag tänkte gå igenom vad dessa tre källor kan berätta om våldsutvecklingen. Jag börjar med polisanmälningarna. När jag går in i siffrorna är det en sak som slår mig extra hårt – den kraftiga ökningen av det polisanmälda sexuella våldet mot barn.

Men låt mig ta det från början. Detta vet vi om polisanmälningar av misshandel och sexualbrott:

Sen 2008 har anmälningarna om misshandel minskat och anmälningarna om sexualbrott har ökat. Till att börja med är det viktigt att påpeka att misshandel är ett betydligt vanligare brott än sexualbrott – antalet anmälningar har under åren 2008 till 2017 varierat mellan 947 och 837 per 100 000. Sexualbrotten är ungefär en fjärdedel av detta – mellan 159 och 233 under samma period. Medan de polisanmälda fallen av misshandel har minskat med 12 % från den högsta nivån 2011 så har anmälningarna om sexualbrott ökat med ca 46% sedan 2008. Om man summerar dessa två typer av polisanmälda våldsbrott så har det totalt minskat något från 1 076 till 1 070 per 100 000.

Vi kan alltså summera:

Enligt kriminalstatistiken (polisanmälningarna) så minskar våldet. Låt oss nu titta närmare på några saker. De polisanmälda sexualbrotten har ökat – men vilka sexualbrott är det som har ökat mest? Vi kan nu se att den största delen av ökningen inte handlar om våldtäkter. Den avgörande delen av denna ökning handlar om andra typer av sexualbrott.

Kategorin sexuella ofredanden har ökat från 66 till 100 per 100 000 (52 %). Och sexuella ofredanden fortsätter att vara den största kategorin med 43 % av allt sexuellt våld. Anmälningarna om våldtäkter har under dessa tio år ökat från 59 till 73 per 100 000 (24 %) men som andel av sexualbrotten har de minskat från 37 % till 32 %. Sedan tidigare vet vi att det stora mörkertalet när det gäller sexualbrott framför allt har handlat om ”lindrigare” former av sexuellt våld än våldtäkter.

Möjligen är denna relativt större ökning av sexuella ofredanden ett tecken på en ökad benägenhet att anmäla. Men nu kommer vi till det som jag anser vara den stora nyheten. Den verkligt stora ökningen finner vi bland polisanmälda sexualbrott mot barn. De senaste tio åren har dessa ökat från 543 år 2008 till 3 317 år 2017. En ökning på 510 % på tio år. Som andel av sexualbrotten handlar det om en ökning från 4% till 17%.

Låt mig exemplifiera vad detta handlar om. Det handlar om sexuella övergrepp på barn, om barnpornografi, om att köpa sexuella handlingar av barn och om att utnyttja barn för sexuell posering. Det handlar om 2 774 fler anmälningar 2017 jämför med 2008. 3 317 barn år 2017. Sexuellt våld. Låt mig till sist bara klarlägga följande. Min ambition är och har alltid varit att så noggrant och korrekt som möjligt redovisa vad offentliga register kan berätta om våldsutvecklingen.

Jag är inte intresserad av att gå i polemik med folk som redan anser sig veta hur verkligheten ser ut, utan att ha kollat först. Jag ska återkomma till de andra två källorna, NTU och Socialstyrelsen.

Men här och nu vill jag bara upprepa följande:

Den verkligt stora ökningen av det sexuella våldet är det som riktar sig mot barn. Detta borde vi prata om.

Myt: Den mystiska naziflaggan i Malmö

Att naziflaggan vajar från balkongen på det svartvita fotografiet må kännas olustigt, men är inte märkligt. Anledningen är att Tyska Rikets konsulat var beläget i huset och att naziflaggan var Tysklands nationsflagga åren 1933-1945.


Ett svartvitt fotografi föreställande ett hus med en vajande naziflagga på balkongen har fått ett eget liv på nätet. Men vad är det egentligen vi ser på fotografiet? Visst är det en naziflagga och visst är det ett fotografi från tiden då foton var svartvita. Låt oss forska lite i vad det faktiskt handlar om.

Det svartvita fotografiet dyker med ojämna mellanrum upp i mitt flöde. Visst ser det skrämmande ut med en naziflagga som vajar i vinden på balkongen till vad som skulle kunna vara ett bostadshus på första parkett med en magnifik utsikt över Öresund i en svunnen tid?

När mitt källkritiska öga – något vi alla måste bli bättre på att använda oss av – för första gången såg fotografiet för ett par år sedan blev jag nyfiken på historian och bakgrunden till fotografiet.

Det svartvita fotografiet är skyddat av upphovsrättslagen, men den som vill kika på det kan göra det här.

När är fotografiet taget? Och vem bodde egentligen i huset?

Ribershus, byggt 1937-1943, närmare bestämt ett bostadskvarter på Ribersborg i Malmö med en praktfull utsikt över Öresund, inhyste Tyska Rikets konsulat. Åren 1942-1945 leddes beskickningen i tur och ordning av Alexander Bogs, Hermann Kirchhoff och Mark Nolda. Den sistnämnde betraktades av den svenska säkerhetstjänsten som en farlig tysk spion. 1933-1945 var naziflaggan Tysklands nationsflagga.

Konsulatet underlättade för de tyska nazisterna att följa den politiska utvecklingen i södra Sverige, om vilken det rapporterades hem.

I samma hus bodde familjen Stalin (sic!). Det är från deras familjealbum dessa foton är tagna. I barnvagnen ligger Bob Stalin (f. 1944). Alltså är detta foto taget samma år, året före andra världskrigets slut.

Ur familjen Stalins fotoalbum (1944). Foto: Privat

Visst skapar fotografierna känslor av obehag och avsky? Det är precis det som de som postar fotografierna vill. Man vill mystifiera samt skapa sensation och reaktion.

Fotografierna utgör en del av vår historia, och de ska alltid sättas i sitt sammanhang för att inte skapa alternativa sanningar.

Fotografierna bör istället fungera som en historiebeskrivning. Flaggan tillhör tyska nazister på Tyska Rikets konsulat . Flaggan är för tiden Tysklands nationsflagga.

Det svartvita fotografiet föreställande en naziflagga på Tyska Rikets konsulat används av en del med en agenda som ett ”bevis” för att det fanns ett samarbete mellan svenska Socialdemokraterna och NSDAP. Vän av ordning vill här och nu påminna om SD:s propagandafilm om Socialdemokraternas historia, där partiet framställs som nazistiskt och att man stod bakom Hitler.

Ett annat exempel på svartvitt fotografi som används i samma syfte är bilden från invigningen på Bromma flygplats 1936, där den svenska flaggan vajar sida vid sida med den brittiska och den nazistiska (dvs Tysklands nationsflagga för tiden).

Kuriosa: 6 juni 1944 (Dagen D, dvs dagen då de västallierade steg i land i Normandie) inramades den tyska naziflaggan av den brittiska, den amerikanska, den norska och den svenska flaggan. Detta tilltag kom att kallas ”Protesten på Ribershus”. Huset inhyste vid tiden även OSS, föregångare till dagens CIA, som bl a hade kontakt med danska motståndsrörelsen. För att se ett foto av detta, klicka här. (Upphovsrättsskyddat).

Kuriosa 2: Utländska (läs tyska) intressen var ivriga i sin infiltration av Malmö. Om detta stod att läsa i det hemliga dokument som den s k C-byrån, en specialavdelning i försvarets underrättelsetjänst, fick tips om i mars 1942. Innehållet avslöjade att det för tiden föregick ”mycket intensiv tysk, underjordisk verksamhet i Malmö”. Dokumentet avslöjade att navet var en pastor, tillika Gestapoagent, i Tyska kyrkan, också belägen på Ribersborg. Verksamheten gick, enligt dokumentet, ut på att systematiskt köpa strategiskt placerade fastigheter i staden. Vaktmästaren på Deutsche Klub, inhyst i ett stort hus på Adelgatan 6 inne i centrum, ska enligt dokumentet  ha varit Gespaoagent. I detta hus ska flera involverade i den tyska, underjordiska verksamheten ha huserat.

Det hemliga dokumentet som C-byrån tog emot 1942. Foto: Privat

Kuriosa 3: Det är ingen slump att Tyska Rikets konsulat var beläget på Tessins väg 1C i Malmö. Huset ligger med en magnifik och strategiskt väl vald utsikt över sundet. Vid denna tid transporterade flyktingsmugglare närmare 8 000 judiska flyktingar över sundet i sina fiskebåtar. Vissa tog betalt, andra inte. Detta var en intensiv operation som skedde under några dagar i oktober 1943, då nazisterna hade beordrat sina mannar i det ockuperade Danmark att skicka danska judar till koncentrationslägret i Theresienstadt utanför Prag. Konsulatets placering gjorde att nazisterna kunde hålla koll på trafiken över Öresund.

För den som är intresserad finns det spionvandringar i Malmö kallade ”Det hemliga Malmö”, som bl a passerar Ribershus. Vandringarna hålls av journalisten Lena Breitner och f d underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Deras hemsida finner du här.

Källor:

Sydsvenskan: Bruna minnen från krigsåren

Expressen: Här fanns Hitlers hemliga nazister i Malmö

Sydsvenskan: Protesten på Ribershus

Sydsvenskan: Spionerna på Ribershus

Halalturism och kosherturism


Är begreppen halal- och kosherturism populistisk rasistpropaganda? Nej, det är turism anpassad för människor som bekänner sig till islam och judendomen. Kontroversiellt? Egentligen inte. Motargument förklarar varför.


För några dagar sedan när jag svepte igenom nyhetsflödet stötte jag på en artikel på Nyheter idag. Rubriken var ”Danmark lågt rankat inom halalturism – Sverige toppar listan i Norden”. Då Nyheter idag är en högerpopulistisk och ”invandringskritisk” nyhetssida var min första reaktion att detta var ett uttryck anammat av alternativ media i syfte att misskreditera muslimer. Retoriken kändes obekväm. Är detta ett uttryck för den s k ”islamiseringen”?

Vidare i texten dyker ordet ”muslimvänlig turism” upp. Jag läser att i Nederländerna kan man via en mobilapp hitta närmsta moské och i Tyskland och Schweiz finns hotell med såväl koran som kompass så att gästen vet åt vilket håll Mekka ligger när man ska be.

Jag uppmärksammas på att Danmark är klart sämst rankat av de nordiska länderna i något som kallas ”2018’s Global Muslim Travel Index”. Möjliga orsaker tros vara att Danmark har förbud* mot halalslakt (detta stämmer inte) och att man nyligen lagstiftat om förbud mot burka på allmän plats.

Mitt källkritiska öga har vid detta laget börjat inse att det som vid en första anblick förefaller vara populistisk propagandaretorik faktiskt skulle kunna vara vedertagen retorik.

Jag klickar mig vidare till thelocal.dk, som är källan till artikeln i Nyheter idag. Det visar sig att Nyheter idag-artikeln är en sammanfattande ”write-off” på en artikel i The Local (vilken också länkas i artikeln). Jag googlar vidare för att få bilda mig en mer objektiv bild. Det visar sig att halalturism och muslimvänlig turism är ‘up and coming’, som det satsas en hel del på i världen över i syfte att locka turister. De som ligger i topp på listan över muslimvänlig turism är länder med övervägande muslimsk befolkning: Malaysia, Indonesien, Förenade Arabemiraten, Turkiet och Saudiarabien.

Jag bestämmer mig för att forska vidare för att se huruvida detta är något exklusivt just för att behaga muslimska turister i jakt på halalslaktat, koraner och kompasser.

Det är det inte. Jag stöter snabbt på begreppet ”kosherturism”. Det visar sig att det finns något som också benämns ”judevänlig turism”, vilket innefattar kosherslaktad mat och korta avstånd till synagogor. Haredi är en ultraortodox gren av judendomen och för människor som följer denna gren finns en underkategori av kosherturism: ”harediturism”, med tillägg som separata badtider för män och kvinnor på stränder och i pooler, samt att hotellen har möjlighet att plocka undan TV-apparater och stänga av Internet.

Hur ser mina egna tankar ut kring detta? Är det uttryck för särbehandling av människor på gott eller ont? På många håll i världen finns en uttalat ”kristen norm”, vilket gör att man som kristen inte behöver göra uppoffringar när man turistar. Jag vill påstå att denna form av turism är ”människovänlig”, eftersom den skapar förutsättningar för människor, oavsett religion, att resa och uppleva andra delar av världen än just det som är den egna vardagen. Så min personliga uppfattning är att människovänlig turism är på gott.

Fotnot: Detta är ett exempel på hur viktigt det är att vara källkritisk när man tar in information. Det påvisar hur nödvändigt det är att använda sig av flera källor innan man avgör vad som är riktigt.

* Danmark har inte förbud mot halalslakt. Det är ett sakfel i The Local-artikeln baserat på ett uttalande av Mehmet Taran, direktör på Borealis Destination Management. Samma sakfel hittar vi i Nyheter idags artikel. Danmark har samma regler som Sverige, dvs att djuret ska vara bedövat före det slaktas. Däremot är det svårt att hitta affärer och restauranger som saluför halalslaktat kött.

Jo, det är farligt att resa till Afghanistan

 


En bild med okänd upphovsman eller upphovskvinna cirkulerar på Internet, i vilken det påstås att Afghanistan inte skulle vara dödligt, att en svensk kvinna som stoppade en utvisning av en afghansk man skulle ha ”kapat” flygplanet och att hon ”ljuger” om att Afghanistan skulle vara farligt.


I bilden hänvisas även till ett påstående från Masood Ahmadi, som påstås vara FN:s ”platsansvariga” i Kabul.

Påståenden om Elin och Afghanistan

Elins agerande för att stoppa utvisningen har föranlett att hon polisanmälts och rättsväsendet kommer att få ta ställning till huruvida hon kapat flygplanet och gjort sig skyldig till brott. Hennes gärning som sådan kan alla ha sin egen uppfattning om.

Elin kan däremot inte rätteligen anklagas för att ”ljuga” om Afghanistans farlighet som land. Dels på grund av att bedömningen är hennes egen och dels för att hennes påstående har stöd i fakta.

Säkerhetsläget varierar relativt kraftigt i landet. I vissa provinser och då särskilt i södra och östra Afghanistans provinser, där väpnad konflikt och svåra inre motsättningar råder. Migrationsverket bedömer även att väpnad konflikt råder i huvudstaden Kabul, men konstaterar att antalet säkerhetsincidenter i staden är lägre och att utvisning av civila afghaner kan göras utifrån en individuell bedömning.

Med andra ord är det Migrationsverket, samma myndighet som beslutade att utvisa den afghanska man vars utvisning Elin stoppade, som också bedömer att Afghanistan mer eller mindre kan vara dödligt farligt, beroende på flera omständigheter.

Vad gäller Masood Ahmadi, så är denne inte såsom bilden påstår, ”FN:s platsansvarige”. Ahmadi är däremot AVRR-expert i Kabul för FN-organet IOM; International Organization for Migration. AVRR är en förkortning av Assisted Voluntary Return  and Reintegration.

Ahmadi påstår mycket riktigt att det så långt som hans organisation påstås känna till, inte har ”inträffat någon säkerhetsincident”. Samtidigt säger han till SVT Uppdrag Granskning:

”Säkerhet är, ärligt talat, ett allmänt bekymmer för alla afghaner, inte bara de återvändande. Det är som det är. Det här är situationen, och människor lever här, och människor lever med det.”

Mot bakgrund av sedan länge välkända och väldokumenterade fakta är det oklart vad Ahmadi menar med sitt påstående om att IOM inte skulle känna till några säkerhetsincidenter.

I september 2008 publicerade IOM ett faktablad om hur organisationen sedan 2003 bistår med humanitär hjälp och identifierandet av offer för just säkerhetsincidenter.

I ett faktablad publicerat 2013 rapporterar IOM:s egen säkerhetsenhet att en terroristattack i Kabul resulterade i att en av IOM:s medarbetare dödades och flera skadades.

I ett faktablad publicerat 2013 rapporterar IOM att antalet frivilligt återvändande till Afghanistan från Pakistan minskade med 63% och att detta bland annat berodde på ett antal ökade säkerhetsincidenter.

FN:s flyktingkommissariat UNHCR som har det övergripande ansvaret och gör internationella rättsliga bedömningar avseende grunder för behov av internationellt skydd, har år efter år rapporterat om faran för många återvändande afghaner som vistats i västvärlden.

På sid. 41, andra stycket, första och andra meningen i den senaste versionen av rapporten UNHCR Eligibility Guidelines for Afghan Asylum-Seekers, anger UNHCR:

“AGEs reportedly target individuals who are perceived to have adopted values and/or appearances associated with Western countries, due to their imputed support for the Government and the international community. There are reports of individuals who returned from Western countries having been tortured or killed by AGEs on the grounds that they had become “foreigners” or that they were spies for a Western country.”

Svenska medier har under årens lopp även rapporterat om ett antal utvisade afghanska medborgare som utsatts för våld och som på grund av att de identifierats av sin omgivning som utvisade från västvärlden, har varit extra utsatta.

En utvisad, numera till Sverige återvänd afghansk medborgare misshandlades i Kabul den 5 september 2008 med slag och rispande med kniv och hot med handgranater av afghanska poliser som försökte pressa pengar av honom. Författaren till denna artikel träffade honom efter utvisningen i Afghanistan.

En annan utvisad, numera till Sverige återvänd afghansk medborgare rånades 2009 efter en utvisning till Kabul. Under merparten av sin vistelse i Afghanistan efter utvisningen vågade han inte gå utanför sin lägenhet, av fruktan för att kännas igen av fiender. Författaren till denna artikel träffade honom efter utvisningen i Afghanistan.

En utvisad afghansk medborgare dödades år 2017 i en terrorattack i Kabul.

Det finns fler exempel som visar att utvisningen av afghanska medborgare i flera fall kan vara synnerligen förenat med stor risk och detta oavsett vad IOM:s Kabulchef Masood Ahmadi påstår sig inte känna till.

Det är därför som i alla andra fall riskabelt att enbart lita på och dela påståenden från anonyma källor och detta även om de ges stöd från myndighetspersoner. Särskilt när det gäller migrationspolitik som idag utgör ett centralt tema i svensk samhällsdebatt, gäller det att som alltid granska källor och försöka verifiera fakta.

Bild från Afghanistan 2 - välkomstkramar i Kabul
Författaren till denna artikel möts av välkomstkramar i Kabul oktober 2008 och blir kroppsvisiterad i letandet av bomber och skjutvapen.

SD:s parallella universum – Traditionsutbytet


Är det förbjudet att sjunga nationalsången? Är det förbjudet att ha skolavslutning i skolan? Kommer korset i den svenska flaggan att bytas ut? Nej, nej och åter nej.


Sverigedemokraterna har en förkärlek för att måla upp en bild av Sverige i fritt fall, där det som många uppfattar som ”det svenska” raderas ut i expressfart.

SD tar ut svängarna ordentligt inför valet 9 september. Relativt nyrekryterade Gunilla Gomér är en av de som gärna slår på stora trumman. 2010 stod Gunilla Gomér som nummer tre på Kristdemokraternas riksdagslista i Västra Götalands norra, var den KD-kandidat som fick flest personkryss i distriktet och var nära en riksdagsplats. 2014 petades Gomér, hon fanns inte med på nomineringskommitténs förslag till riksdagslista. I en debattartikel i Nyheter24 skriven i november 2014 förklarar Gomér varför hon lämnar KD för SD.

I Motarguments artikelserie om det jag brukar benämna SD:s parallella universum spinner vi vidare med lite andra aspekter av SD:s Sverigebild. På många sätt befinner sig SD i ett parallellt universum, en egen bild av hur situationen ser ut i Sverige. Det är inte bara en övertygelse, det är också en framgångsrik populistisk taktik för att vinna väljarsympatier.

Sverige, ”det ryggradslösa landet”

Gomér har på senare tid blivit uppmärksammad för en rad uttalanden på sociala medier. Uttalandena präglas av en syn på Sverige som är verklighet för vissa, och en overklighet för andra. I ett Facebook-inlägg skrivet 19 maj i år läser vi:

”Du vet att du är i Sverige, det ryggradslösa landet. Där böneutrop är tillåtet, men inte att sjunga nationalsången eller att ha skolavslutning i kyrkan. Där ”Den blomstertid nu kommer” anser för religiös, men ramadan skall lanseras som en svensk tradition.”

Inlägget andas hopplöshet, ilska och förtvivlan över att Sverige håller på att ge efter för illvilliga och onda krafter. Politiker och delar av samhället och etablissemanget har kapitulerat inför mångkultur, ”islamisering” och ”massinvandring”. Gomér har förvisso rätt i att böneutrop är tillåtet i Sverige, helt i linje med den än så länge oantastliga religionsfriheten.

Däremot skulle jag vilja veta när det blev olagligt att sjunga nationalsången. Jag måste ha missat något där, jag har inte läst eller sett något som tyder på att en lag om nationalsångsförbud har stiftats.

Jag skulle också vilja veta när det blev olagligt att ha skolavslutning i skolan.  Det har aldrig funnits ett förbud mot skolavslutning i kyrkan, och 2016 klubbade Riksdagen igenom att avslutningar med religiösa inslag är tillåtna. Detta är inte ett bevis för att det skulle ha varit otillåtet tidigare. Syftet var att vara tydliga med att det fortsatt är tillåtet, eftersom det ideligen blossar upp som ett populistiskt argument i debatten.

Jag har inte heller blivit varse att ”Den blomstertid nu kommer” inte får sjungas på skolavslutningar, mot bakgrund av att den uppfattas som religiös. Eftersom Gomér i ett annat Facebook-inlägg från 14 juni i år, använder sig av argumentationsfelet anekdotisk bevisföring, då hon refererar till en skolavslutning hon bevistat. På denna avslutning sjöngs en låt med nyligen bortgångne Avicii och ”Idas sommarvisa”. Detta är tydligen ett argument för att ”Den blomstertid nu kommer” inte längre får sjungas på avslutningar.

Gamla och nya traditioner

Den muslimska fastemånaden ramadan blir varje år ett livligt debatterat ämne i främlingsfientliga krafter. När Svenska kyrkan i samband med att ramadan började i år föll offer för det ”muslimska övertagandet” à la Eurabiamyten genom att önska ”God ramadan våra muslimska vänner” rann bägaren över för många ”sverigevänner”. Att vi har goda relationer över religionsgränserna kan väl aldrig vara något dåligt?

Att ramadan lanseras som en svensk tradition är verkligen fruktansvärt. Det är också något som blåsts upp till ett obehagligt scoop av ”sverigevänner” och ”invandringskritiker”. Här är det viktigt att påpeka att det finns inget som hindrar någon från att säga att ramadan är en svensk tradition, ordet är fritt så länge man håller sig inom lagens ramar.

Definitionen av tradition är, enligt Nationalencyklopedin, ”det mångdimensionella sociala arv som överlämnas från släkte till släkte”. De första muslimerna kom till Sverige troligtvis redan på vikingatiden.  Den första strömmen av muslimer inträffade under 1960-talet, då turkiska sunniter arbetskraftsinvandrade. Detta innebär att ramadan kan sägas uppfylla kriteriet i NE:s definition.

Traditioners popularitet varierar. Ramadan firas av fler svenskar än t ex surströmmingspremiären, kyndelsmässodagen eller jaktsäsongen. Gomérs partikollega Richard Jomshof utvecklar sin syn på ramadan i några bevingade Twitter-inlägg:

”Nej, ramadan är ingen svensk tradition. Islams vanföreställningar har lika lite i Sverige att göra som nazism och kommunism.”

”Ni som försvarar den våldsförespråkande och antidemokratiska ideologin islam. Gör ni detsamma med nazismen och kommunismen?”

Den 17 maj i år ställer Gomér, som ett inslag i böneutropsdebatten en polariserande och retorisk fråga i ytterligare ett Facebook-inlägg:

”Tänk om jag skulle lämna in en ansökan om att få kalla till bön varje fredag. Ett utrop där Jesus proklameras som Herre, och att staden intas av Israels Gud, den allsmäktige. Halleluja!
Tror ni jag får tillstånd?”

Vän av ordning vill återigen betona att i Sverige råder religionsfrihet. Så ja, du hade fått tillstånd, Gunilla.

Vi går vidare i tokigheterna.

Den 21 maj i år konspirerar Gomér återigen utan täckning, denna skärmdump är från Twitter:

Föga förvånande har Gomér inga belägg för att det som påstås i tweeten skulle stämma överens med verkligheten – SD:s parallella universum.

Kommer korset i vår flagga att bytas ut mot en halvmåneskära?

På nationaldagen i år använder Gomér återigen sitt Facebook-konto som populistisk plattform: Det målande budskapet är en formidabel uppvisning i svulstig nationalism, samt ett visst mått av historielöshet och okunnighet:

”I dag är det den 6 e juni och Sveriges nationaldag. Jag har i morgonstund hissat den vackra blå, gula flaggan med det lysande korset. Korset som symboliserar Sverige som ett kristet land. Jag blir så varm i hjärtat och så stolt när jag ser flaggan vaja i försommar vinden.

Tänker på alla som bidragit på olika sätt till landets uppbyggnad. Den äldre generationen som slet och plikttroget skötte gårdarna ute på landet. Där alla hjälptes åt att hänga gräset att torka på hässjor. Tider då soldater var beredda att försvara landets gränser och upprätta en känsla av trygghet hos befolkningen. Tacksamt tänker jag på alla dem som offrat sina liv i tjänsten att försvara vårt land. Män vars namn förlängesedan är glömda. Och vars utrustning i viss mån går att beskåda på något museum.

Mina tankar går också till alla dem som plikttroget gått till sitt arbete, varje dag, till fabriken, bärandes sin lilla kontorsväska, innehållandes lunchsmörgåsen och en kaffetermos. Generationen som inte ville ligga samhället till last.

Tillbaka till korset i flaggan. Det finns de som vill ta bort korset ur flaggan. De som tycker att det är en förlegad symbol, i ett sekulariserade land som Sverige. Ett tidens tecken, där allt skall bytas ut i i politisk korrekthet och humanistisk favör.
Hotet om att korset en dag tas bort eller rent av byts ut till en halvmåne skära, får mig att skälva. Det är då jag reser mig i full kraft till försvar. Ställer mitt liv till förfogande, i tjänst som en soldat, i strid, på barrikaden. Gör vad jag kan i demokratins namn, för att försvara det som tidigare generationer försvarat med sina liv. Det är min skyldighet och plikt. I respekt mot dem som gav mig de förutsättningarna och den välfärd som funnits fram tills idag.
Korset i flaggan symboliserar att kristendomen råder i vårt land. Nationaldagen påminner oss om att fira vår fina flagga och vara stolta över vårt fosterland. Känna samhörigheten till varandra och tacksamhet till tidigare generationers strävan.
Ja, jag vill leva jag vill dö i Norden.
Önskar er alla en riktigt fin nationaldag!
Gunilla Gomér”

Gomér väljer att avsluta sitt Facebook-inlägg med storsvulstig bravur, genom att citera Finlands (sic!) nationalskald Johan Ludvig Runeberg och dennes ”Bevara, Gud, vårt fosterland”. Den nationalromantiska och pompösa texten får du om du klickar på denna länk.

Det vi får till oss är sedvanliga, sverigedemokratiska retoriken som går ut på att vi ska ha kredd för vad våra förfäder har gjort.

Personligen har jag svårt att ta åt mig äran av vad människor som levt före mig har gjort. Det ger också en fadd eftersmak, då andemeningen blir att människor vars förfäder INTE har ”byggt” Sverige inte har samma plats i vårt land. De av oss som har ”svenskt blod” i ”våra ådror” anses lite bättre, och mer värdiga att vara en del av samhället. ”Svenskarna” är att betrakta som första klassens medborgare, medan människor med annat ”blod i ådrorna” betraktas som andra, eller tredje, klassens medborgare. Till syvende och sist är det så att vi inte kan påverka vilka som blir våra föräldrar eller far- och morföräldrar.

För att verkligen understryka att SD och Gomér befinner sig i ett parallellt universum drar hon fram ett trumfkort ur rockärmen. Flaggan. Flaggan är en viktig spelare i den ”sverigevänliga” argumentation och Sverigebilden. Gomér hävdar att det finns ”Det finns de som vill ta bort korset ur flaggan”, eller att det kan komma att bytas ut mot en halvmåneskära.

När jag konfronterar påståendet på Twitter svarar hon med en tre år gammal länk där medlemmar i Liberalernas ungdomsförbund har fört en diskussion, och sedermera omröstning, kring korsets vara eller icke vara. Med tanke på att vi inte har blivit tilldelade mer i denna fråga, verkar det som om vi får behålla korset i alla fall ett tag till.

Gomérs, och SD:s, politiska värv går ut på att skrämma och polarisera. Att man väljer bort källkritik och sunt förnuft och istället använder sig av myter, lögner och fördomar är inget man verkar bry sig om. Det är ju verkligheten. SD:s parallella universum.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Skribenten ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Skärmdumpar hämtade från Interasistmen.se



Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Skribenten ansvarar för innehållet i sina krönikor.

#källkritik: När något låter för bra för att vara sant…


”Sverigevänliga” aka ”invandringskritiska” aka rasistiska aka muslimhatande forum har som mål att vara extremt aktiva och se till att sprida så mycket ”sanningar”, halvsanningar och #fakenews som möjligt. I Facebook-gruppen Stå upp för Sverige delas massvis av sådana inlägg varje dag.


Denna 8 år gamla bild cirkulerar med jämna mellanrum på sociala medier och bloggar, såväl svenska som utländska. Senast den delades i något större svenskt sammanhang var den 11 juni delade f d chefredaktören och ansvarige utgivaren för SD:s webbtidning Samtiden Jan Sjunnesson den i Facebook-gruppen Stå upp för Sverige.

Problemet med bilden är att den inte har något att göra med den tillhörande texten.

Bilden är tagen för 8 år sedan på en skola i Kristianstad. I Dagens Nyheter kan vi läsa följande:

Mer specifikt kommer bilden från ett tidningsreportage om ett så kallat skolutbyte mellan två skolor i Kristianstad, där eleverna lärde varandra om sina respektive traditioner. I artikeln framgår att eleverna på bilden fått lära sig mer om islam genom att de provat muslimska huvudbonader och bett mot Mecka.

Bilden har cirkulerat på diverse obskyra och rasistiska nätforum som 4chan och nazistiska Daily Stormer. Ibland har bilden påståtts vara från Storbritannien.

Twitterkontot Onlinemagazin, med nästan 74 000 följare, twittrade 15 november 2017 ut bilden med en text på engelska:

”#Sweden: In some Swedish schools, Islam and Muhammad are already being worshipped and celebrated”.

Facebook-gruppen Stå upp för Sverige (tidigare Stå upp för Peter Springare) har i skrivande stund 167 447 medlemmar.

Kommentarerna till inlägget är en fantastisk uppvisning i avsaknad av källkritik. Vi kan läsa mycket hat riktat mot såväl muslimer som politiker. I kommentarsfältet till bilden som Sjunnesson delade kan vi hitta i alla fall några som verkar skeptiska.

”Alltså, det här måste vara ”ryckt ur ett sammanhang”? Det finns ingen som ”tvingar” andra barn att göra så här. Troligen så låter man dessa barn att prova på hur muslimerna gör när de ber. Och låt mig förtydliga mig INNAN alla påhopp….. jag är svensk och gillar våra svenska traditioner. Jag är inte för att moskéer ska få byggas var som helst. Men vi måste acceptera att vi är olika, och tycker olika. Jag säger så här: Låt dem vara/stanna här, men låt dem inte förändra vårt samhälle i grunden.”

”ÄR NI PÅ RIKTIGT SÅ KORKADE ATT NI GÅR PÅ DETTA???😂😂😂😂😂”

De allra flesta kommentarerna är dock skrivna med avsaknad av källkritik:

”Dom smyger sig in överallt!! För att sedan ta över Sverige, RÖSTAR vi inte rätt, så kommer detta att bli verklighet. Det man ser på bilden är fruktansvärt,och jag hoppas att föräldrarna reagerar. SD.”

”Fy fan, och vi svenskar får inte ha gudstjänst i skolan, men vi ska följa deras SKIT?! Ne fy fan, skulle mina barns skola tvinga mina barn att be och bär slöja så skulle jag bränna ner skiten med lärarna kvar i byggnaden!”

”Folk är så jävla dumma så dom accepterar det.”

”Det är inte just detta som är farligt, utan helheten. Att det kryper sig på, normaliseras och vinner mer och mer mark. Tack gode gud att det är val i år…”

”Imamen har lovat Löven att han ska få bli mulla se´n..”

”Fy fan tvinga små barn till detta,nu måste det bli en ändring på denna skiten vi har i Sverige,vi måste agera NU!!!!😡”

”Detta är ett djävulskt påfund. Regeringen och Lövet bör anmälas till Europadomstolen för brott mot de mänskliga rättigheterna. Och även personalen på skolan. Var är detta????”

”Detta är redan där, men barnen kan inte säja nånting hemma! Du kommer bara se några sekund innan din barn kommer att knivar din hals! Allahu akbar sa dom samtidigt !”

”How about fuck this bullshit. No thank you this is sweden you don’t like it? Oh sorry don’t let the door hit you in the ass as we kick your ass out!
Jag har levt utomlands nu i många år o det är helt ofattbart hur svag svensk inställning är att behålla det som gjorde våran bsckgrund o Sverige så stark. Man skäms!
Skulle jag o min familj föröka trängs på Mexiko min idé om hur det skall vara så går det åt helvete för oss inte dom. Det är deras land o kultur.!!!
Kom igen Sverige stå up å bli räknad inte smälta o bli överkörd av en Kult!”

När något låter för bra för att vara sant, är det allt som oftast inte sant.

Vi på Motargument vill återigen påpeka hur viktigt det är med källkritik innan vi delar vidare texter, bilder och memer.

Lästips:

Den parasiterande muslimen

Jooo! FN kritiserar Sverige för tillåtande av rasistiska organisationer


NMR framför felaktiga konspirationsteorier om att Svenska FN-förbundet står bakom rapporten som kritiserar Sverige för att fortsatt tillåta rasistiska organisationer.


Den nationalsocialistiska organisationen Nordiska Motståndsrörelsens (NMR) hemsida påstår i artikeln ”Lögnpressen sprider återigen fake news om ‘FN-kritik’ mot Sverige”, publicerad den 12 maj 2018, i vilken det förnekas att Förenta Nationerna har utfärdat en rapport som kritiserar Sverige för att tillåta existensen av rasistiska organisationer.

NMR påstår att det i själva verket är svenska FN-förbundet (som är en från FN fristående organisation) som har författat rapporten.

I en poddsändning publicerad den 13 maj 2018, för flera av NMR:s ledare en längre diskussion, enligt vilken alla påståenden om att FN och dess rasdiskrimineringskommitté har publicerat rapporten, är ”lögner”.

Emellertid kan Motargument meddela för alla skeptiska och källkritiska nationalsocialister, att FN:s rasdiskrimineringskommitté faktiskt har kritiserat Sverige för att tillåta existensen av rasistiska organisationer.

I NMR:s artikel refereras FN:s rapport som ”…ett dokument på engelska som tar upp några av de frågor som FN-förbundet passionerat driver. Men allt är så diffust och orwellianskt att det fortfarande är ytterst oklart vad som egentligen försiggår.”

Vi på det äckligt politiskt korrekta Motargument har i vårt mångkulturella kramande, god kompetens på det engelska språket och kan bekräfta att rapporten på punkt 12, kritiserar Sverige för att inte ha förbjudit existensen av rasitiska organisationer.

Rapporten finns publicerad på hemsidan för Förenta Nationernas kommissionär för mänskliga rätttigheter, eller United Nations Office of the High Commissioner for Human Rights (OHCHR).

Men hur vet vi att länken verkligen går till detta organ? Länken till rapporten går visserligen till den länken som avslutas med ”ohchr.org”, men räcker det? Det är viktigt att inte tro på information för lättvindigt.

Den som vill kontrollera om OHCHR verkligen har skrivit den rapporten, kan skicka ett e-postmeddelande till e-postadressen InfoDesk@ohchr.org och fråga om epostadressen verkligen tillhör OHCHR och fråga om de ligger bakom adressen.

Men kan inte vem som helst ha satt upp en sådan e-postadress?

Om nationalsocialisterna fortfarande oroar sig för att bli bedragna, kan de även ringa till OHCHR:s växelnummer +41 22 917 9220 och be att få tala med någon på OHCHR som kan bekräfta att de ligger bakom rapporten.

Men kan inte vem som helst ligga bakom det telefonnumret och kan man ens lita på att man kopplas till rätt nummer via Telias utlandsupplysning?

Om NMR och deras anhängare vill vara riktigt säkra på att säkerställa fakta, kan de resa till Schweiz och Genève och besöka Palais des Nations, där OHCHR ligger.

Besökadressen är:

Office of the United Nations High Commissioner for Human Rights (OHCHR)
Palais Wilson
52 rue des Pâquis
CH-1201 Genève, Schweiz

Byggnaden tillhörande Förenta Nationerna i Schweiz ser ut så här:

OHCHRs högkvarter

Nationalsocialister och alla andra hängivna källkritiker kan begära rapporten på plats.

Förutsatt att det inte framkommer att bygggnaden och dess personal bara är en fasad för människor som låtsas representera FN och till råga på allt lurat alla i hela staden Genève om den saken, kanske nationalsocialisterna kan ta till sig den bittra sanningen; FN kritiserar Sverige för att de inte har förbjudit rasistiska organisationer.

Vi vill uppmana våra läsare att delge alla tvivlare denna artikel, och i synnerhet varenda nationalsocialist som ni känner.

Redaktionen

 

 

 

Samhällsnytt kan inte sluta sprida #fakenews

 


Samhällsnytt har återigen publicerat en artikel som vrider på sanningen så till den milda grad att det vore parodiskt om det inte vore för den ogenerade rasismen. Denna gång är det migranter som utsätts för övergrepp under pågående sjönöd som i #fakenews-maskinen förvandlas till otacksamma och lättkränkta bedragare.


I en artikel på Samhällsnytt (Avpixlat) bjuder politiske chefredaktören, tillika ansvarig utgivare Mats Dagerlind på en sällan skådad uppvisning i hur man förvandlar en nyhetsartikel till rasistiskt nonsens. Rubriken ”Illegala invandrare stämmer Italien inför Europadomstolen: Vi kränktes när vi räddades på Medelhavet'” sammanfattar väl vad som påstås relativt väl och som vanligt litar Dagerlind på att Samhällsnytts läsare inte kommer att klicka på länken som utgör textens källmaterial. Genom sig själv känner man andra heter det ju, för Mats Dagerlind har uppenbarligen inte heller läst artikeln han hänvisar till.

Artikeln som Dagerlinds text bygger på, ”Flera migranter stämmer Italien”, är publicerad av Sveriges Radio och skiljer sig på fler ställen än rubriken. I ingressen på Samhällsnytts artikel kan man läsa att migranterna

”(…)anser att de  blivit kränkta när de av den tyska frivilligorganisationen Sea Watch och den libyska kustbevakningen räddades från att drunkna i Medelhavet i november”.

I SR:s ingress får man dock reda på att stämningen handlar om att migranterna anser sig ha blivit illa behandlade under räddningsaktionen, ett ganska långt steg från den bild Mats Dagerlind vill måla upp.

Faktum är att SR:s rapportering utgör god grund för att ifrågasätta om det ens rörde sig om en räddningsaktion i ordets rätta bemärkelse;

”Den tyska frivilligorganisationen Sea Watch och den libyska kustbevakningen deltog i manövern, som filmades från Sea Watch fartyg. På videon syns hur libyerna slår med rep på migranterna, som de dragit upp på däck från den vita gummibåten och hur vissa migranter kastar sig tillbaka i vattnet för att komma undan.

Åtminstone tjugo drunknade, hävdar Sea Watch som guppar med ribbåtar runt det libyska fartyget för att rädda liv.”

SR skriver vidare att det libyska fartyget vänder

”(…) hemåt med en migrant fortfarande hängande utanpå fartyget vilket är som att driva personen i döden. En italiensk helikopter griper in och surrar som en ilsken geting nära över libyerna och vrålar stopp, stopp för att personen ska dras ombord. ”

I Samhällsnytts rapportering, som alltså hänvisar till SR:s artikel (!), heter det istället att den libyska besättningen gjort allt man kan för att rädda de drunknande (och otacksamma) migranterna. Det rep som enligt SR användes för att slå på människor i nöd förvandlas till ett räddningsredskap i Mats Dagerlinds huvud.

 

Ekonomiskt bistånd för asylsökande

I debatten cirkulerar många myter och lögner om invandrare och bidrag. Det är viktigt att vi har motargument mot stigmatiseringen av invandrare. Vad är kriterierna för att erhålla ekonomiskt bistånd för asylsökande?

Den som söker asyl i Sverige har rätt till ekonomiskt bistånd under tiden asylansökan prövas. Detta bistånd kallas dagersättning. Det cirkulerar många uppgifter om hur stor denna dagersättning är.

När den asylsökande erhåller arbete och uppbär lön, eller när uppehållstillstånd ges eller när personen lämnar landet upphör vanligtvis rätten till ekonomiskt bistånd. Den rätten kan dock fortsätta om den asylsökande:

  • har beviljats uppehållstillstånd med tillfälligt skydd
  • har beviljats uppehållstillstånd efter att ha haft tillfälligt skydd, med stöd av bestämmelserna i utlänningslagen och som inte är folkbokförda i landet
  • eller fortsätter att vistas på förläggning och inte anvisats eller kunnat utnyttja en anvisad plats i en kommun

Rätten till ekonomiskt stöd gäller under en månad från den dag de har beviljats uppehållstillstånd.

Tanken med dagersättning är att det ska täcka utgifter för ”sjukvård, medicin, tandvård, hygienartiklar, kläder, skor, andra förbrukningsvaror och fritidsaktiviteter”.

Utifall att den asylsökande har behov av något utöver det som täcks av dagersättningen kan denne ansöka om särskilt bidrag. Det krävs att den sökande visar på att det finns starka skäl till det extra bidraget. Särskilt bidrag kan t ex användas till glasögon, varma vinterskor och barnvagn. Detta bidrag prövas av Migrationsverket och ersättning utbetalas endast så att billigaste alternativ kan inhandlas.

I den invandringskritiska debatten används inte sällan felaktiga uppgifter kring invandring och bidrag. Därför är det nödvändigt att använda sig av källkritik och att ha korrekt fakta till hands. Dela inte vidare material du inte är 100% säker på är korrekt.

Lästips:

Myt: Asylsökande och bidrag