Etikettarkiv: motargument

SD om public service

SD har de senaste åren motionerat flitigt om public service, och dess vara eller inte vara, och hur den ska eller inte ska se ut. De har pratat om att public service i dess nuvarande form ska avskaffas. De har också diskuterat att de vill anpassa och göra public service ”smalare” och mer ”ändamålsenligt”. SD har lagt en motion om att ”utbudet i Sveriges Radio P3 bör ändras”.


Vän av ordning undrar vad Sverigedemokraterna menar med mer ”ändamålsenligt”. För vem eller vilka ska public service vara mer ”ändamålsenligt”? Jag undrar också om det är rimligt att enskilda politiska partier ska styra vilka program, ämnen och uttryck som ska tillåtas i statlig media? SD har beskyllts för att utöva politisk styrning av public service.

SD:s förhållande till public service har aldrig varit särskilt bra. Partiet har haft en strategi där de tagit på sig en offerroll och tydligt markerat att de inte framställs på korrekt sätt i media, inklusive radio och TV. Dock finns tendenser, likt andra partiers ”godkännande” av partiet, som visar på att de ofta framställs neutralt och får stå oemotsagda. Det vi kanske har färskast i minnet vad gäller normaliseringen av partiet finner vi i SVT:s program ”Min sanning”, där Mattias Karlsson bereds rejält utrymme av journalisten.

”Lägg ner SVT och P3”

För ett par år sedan blev Åkesson, likt de andra partiledarna, föremål för skämt i satirprogrammet ”Tankesmedjan” i Sveriges Radio P3, då det i ett inlägg sades följande: ”Han är ju lite av en Sveriges Oprah, alltså en viktpendlare av rang”. Åkesson uttryckte senare i en intervju i SR P3:s Morgonpasset följande om inslaget:

”Det är vad jag förväntar mig av den här skitkanalen. Jag ställer upp här för att jag vet att jag måste det, men jag hade helst sluppit” (Källa: SR.se)

”Hade jag varit chef här hade jag lagt ner P3 för länge sedan. Jag tycker det är vänsterliberal smörja rakt igenom.” (Källa: Svenska Dagbladet)

Jimmie Åkesson 2016. License: https://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0

Åkesson har återkommande uttryckt sin misstro och sin fientliga inställning gentemot svenska journalister. Han har uttryckt att han vill slopa presstödet och att det kanske vore lika bra att lägga ned SVT. I samband med att SD inte bjöds in till SVT:s slutdebatt i valspurten 2010 – partiet var för tiden inte ett riksdagsparti och det var oklart om de skulle klara spärren – sade Åkesson att han sålde sin TV och slutade betala TV-licensen. Under en utfrågning under Almedalsveckan samma år uttryckte Åkesson följande:

Man låter oss inte delta i den här debatten av politiska skäl. Därför att SVT, oavsett vad de påstår inte är fri television, det är Sveriges statliga, politiska television.

– Är det så att vi inte kan nå dit vi borde, är det så att public service-uppdraget inte kan efterlevas, då är frågan om det inte är dags att vi helt och hållet lägger ned den här statliga televisionen.

(Utfrågaren): – Det var ord och inga visor. Så du menar att med sverigedemokratiska mandat i riksdagen så finns det alltså en chans att public service läggs ned helt och hållet?

Åkesson: Fyller den ingen public service-funktion, om det bara är en kanal för makten, att behålla makten, då ska vi naturligtvis inte ha det kvar. (Källa: Aftonbladet)

Public service à la SD

Under SD:s rikskongress, ”Landsdagarna”, år 2019 luftade partiets ombud sina synpunkter i frågan om public service. Partiet vill kraftigt skära ned på budgeten för public service. De vill även granska och ändra innehållet. De vill instifta ett vetenskapsråd som granskar den politiska inriktningen i statligt ägd radio och TV. Partiet har återkommande hävdat att public service är vänstervriden. Problemet för SD är att medieforskare har fastslagit att det inte är möjligt att mäta eventuell politisk inriktning i programmen. Det räcker inte att tycka att ”public service är vänstervriden”.

I enlighet med sändningstillstånd ska public service vara ”opartiskt sakligt och oberoende”. Denna opartiskhet ifrågasätts alltmer, av politiker och ”alternativmedia”. På SD:s hemsida läser vi följande:

”Sverigedemokraterna har länge förespråkat en skattebaserad finansiering av public service, men avslog regeringens förslag om införande av skattefinansiering eftersom en sådan finansiering behöver föregås av olika reformer som säkrar sakligheten och opartiskheten i bolagens programutbud”. (Källa: SD.se)

Förtroendet för public service hos svenskarna är fortsatt högt, långt högre än för andra medier. Trots det vill SD förändra public service i grunden samt försämra den. De vill krympa budgeten ordentligt genom att införliva den i statsbudgeten istället för att finansiera den via skattepengar, samt slå ihop SVT, SR och UR, och dessutom sälja P3 och SVT 2.

SD:s förhållande till public service är komplicerat. De har genom åren gjort yttranden om att lägga ned SVT, SR och UR som de är utformade idag. De har också yttrat att de vill skära ned på budgeten avsedd för public service och att de vill göra större förändringar i hur den ska se ut. Det vi med säkerhet kan säga är att om statstelevisionen och -radion ska finnas kvar ska det vara på SD:s villkor.


Källor:

SD-motioner om public service

Expressen: SD kritiseras efter begäran om SVT

SVTPlay: Min sanning – Mattias Karlsson

SvD: Detta har hänt: Vikthån – då ville Åkesson skrota P3

SR: Jimmie Åkesson: P3 är en skitkanal

Aftonbladet: Åkesson: ”Frågan är om det inte är dags att lägga ned SVT”

SD.se: Public service

Skillnaden mellan rasism och främlingsfientlighet

Orden ”rasism” och ”främlingsfientlighet” används ibland som om de vore synonymer. Detta är inte så konstigt, eftersom de båda ordens betydelse överlappar varandra en hel del. Men det finns också viktiga skillnader mellan dem, så ibland passar det ena ordet mycket bättre än det andra. Dessutom har ordet ”rasism” ett par väldigt olika betydelser. Så låt oss nu ta en närmare titt på tre fenomen vi kan stöta på, och utifrån detta prata om vad vi kan kalla dessa fenomen för.


1. Fördomar, bigotteri och diskriminering, baserat på en kategorisering av människor – vilken denna kategorisering än är. Detta kan utövas på individnivå, på gruppnivå eller på samhällsnivå, och oavsett vilket så blir det förtryck när det utövas tillräckligt kraftfullt. Detta fenomen kallas ibland för ”kategorism”, men det är också vanligt att kalla det för ”rasism”. Observera att sistnämnda lägger en mycket bred innebörd i ordet rasism, ett ord som det finns goda skäl att avgränsa till en smalare betydelse. För att beteckna detta mer allmänna fenomen kan ordet ”kategorism” därför vara att föredra.

2. Kategorism baserat på föreställningar om hudfärg, ”ras” eller etnisk bakgrund. Detta är vad som brukar menas med rasism, den vanligaste betydelsen av ordet.

3. Kategorism baserat på att utpeka någon/några som ”främling”. Det är en avsiktlig uppdelning i ”oss och dem” där den utpekade personen eller gruppen per definition ”inte är en av oss”. Detta är vad som brukar menas med främlingsfientlighet.

Rasism utan raser

Det finns inga raser, ändå finns rasism. Hudpigment har inte någon inneboende betydelse, men under flera sekler användes hudfärger som förevändning för slaveri – först som religiös dogm om att afrikaner skulle vara ättlingar till Noaks son Ham, därefter som pseudovetenskapliga idéer om biologiska egenskaper som till exempel kraniets form. Rasism handlar inte om hudfärg med mera i sig, utan handlar istället om fördomar, bigotteri och diskriminering utifrån föreställningar om hudfärg med mera. Det handlar alltså inte om raser som någon slags objektivt fenomen. Istället handlar det om rasifiering, alltså hur vissa människor tillskriver människor olika rastillhörigheter.

Vi får se upp med hur vi använder ord som rasism och främlingsfientlighet, så att vi inte förstärker idéer om att raser skulle vara en grej i sig respektive om att de som blir utsatta skulle vara ”främlingar”. Just därför bör ordet ”främlingsfientlighet” endast användas som ett begränsat och specialiserat ord, tillämpligt endast när det faktiskt handlar om att den som utövar kategorismen betraktar och behandlar de utsatta personerna just som främlingar.

Begreppet främlingsfientlighet och begreppen rasism i ordets breda och smala betydelser överlappar varandra en hel del, men inte så mycket att det vore rimligt att se dem som synonyma.


Källor:

Vetenskap och Folkbildning: Det finns inga raser 

Vetenskap och Folkbildning: Rasismens idéhistoria

Lästips:

Motargument: Rasism är både individuellt och strukturellt

Motargument: Myt: Den enda etniciteten

Motargument: What about Rasbiologiska institutet?

Motargument: Myt: Den nedärvda essensen

Motargument: Så fungerar det: Rasifiering

Foto-cred: John Darroch, CC BY-SA 4.0 , CC via Wikimedia Commons 

F d dansk minister utmålar muslimer som hot mot landet

Inger Støjberg var fram till för ett par veckor sedan minister, med ansvar för invandring och migration, i Danmark. I ett uppmärksammat och kontroversiellt Facebookinlägg för ett par dagar sedan går hon till attack mot Danmarks muslimer. Attacken är samtidigt en attack mot hela Danmarks befolkning.


I inlägget, som kan ses som en krigsförklaring mot danska muslimer, raljerar Støjberg över islam och muslimer. Retoriken bygger på grova generaliseringar och hon använder sig av kollektiv skuldbeläggning, och hon delar upp det danska folket i ”vi och dom”, danskar vs muslimer. Hennes påståenden om att det i Koranen finns uppmaningar till våld och terror, samt kuvande av majoritetsbefolkning är inte rimliga. Det finns en hel del lögner och myter gällande Koranens innehåll, och ofta är citat felaktigt översatta och ryckta ur sitt sammanhang. När Koranen skrevs, för ca 1 500 år sedan fanns uttalade och aggressiva missionstankar i all religiös verksamhet. Detta gäller islam, men också andra religioner. Hon postade sitt kontroversiella Facebookinlägg 13 februari 2021. Jag väljer att lägga ut hela inlägget (i översättning) här.

Ärligt talat: Islam är ett problem i Danmark.

Islam är ett problem i Danmark, Europa och resten av den fria världen, eftersom det orsakar våld, terror och särskilda krav på hur vi lever våra liv i vårt eget land.
PET [Danmarks motsvarighet till SÄPO, min anmärkning] redde ut ännu en terroristattack denna vecka, som här boende muslimer planerade. Jag är djupt tacksam över att vi har en så skicklig polis och underrättelsetjänst, men vad tråkigt att ett skickligt underrättelsesystem återigen har behövts för att undanröja den islamiska sjuka som terrorism är.

Lyckligtvis finns det många muslimer i Danmark och resten av världen som inte är våldsamma, beter sig ordentligt och tar hand om sig själva – men det är bara att i koranen finns det direkta uppmaningar till och motivering till våld och terror mot oss ‘vantroende’ och krav på hur alla vi som har bott i Danmark och resten av den fria världen i generationer ska inrätta samhället, så det tar nödvändig hänsyn till muslimerna.

Samtidigt finns det muslimer som utför dessa missdåd med koranen i hand. Tyvärr finns det ännu fler muslimer som inte påtalar dessa uppmaningar och berättigande till våld och terror.

Tyvärr är detta essensen av varför islam är ett problem i Danmark. Vi måste säga som det är – och jag förstår ärligt talat inte, det är så svårt för många politiker att få ur sig.

I dessa dagar är vi skyldiga polisen ett stort tack! Och vi är skyldiga varandra att aldrig någonsin böj oss i kampen för de danska värdena! ♥️ (Källa: Facebook)
Skarp attack mot islam och muslimer

De tre första styckena i inlägget är grovt generaliserande och en skarp attack riktad mot såväl islam som muslimer. Att påstå att islam orsakar våld, terror och särskilda krav i samhället är direkt felaktigt. Det är extremister som orsakar dessa saker, inte religionen. Støjberg hävdar att terrorism är en ”islamisk sjuka”, vilket inte heller stämmer, då terrorism kan ha sitt ursprung i all möjlig form av extremism.

Att Støjberg i inlägget slätar över sin skarpa attack mot muslimer genom att hävda ”inte alla muslimer, men…” förändrar ingenting. I andetaget efter att hon uttryckt ”inte alla muslimer, men…” framför hon det klassiska argumentet att det i Koranen finns direkta uppmaningar och rättfärdigande av ”våld och terror” mot ”vantroende”. Hon går så långt att påstå att Koranen har direkta krav på hur det danska samhället ska formas. I förlängningen hävdar hon att Danmark på Koranens order ska ”ta nödvändig hänsyn” till muslimerna i landet.

I inlägget raljerar Støjberg  vidare om att (diffust antal) ”muslimer” utför terror med Koranen i hand. Hon har dessutom ingen täckning för påståendet att ”ännu fler” muslimer inte tar avstånd från uppmaningarna och rättfärdigandet av våld och terror.

Hon avslutar med att återigen betona att islam är ett problem i Danmark. Hon beklagar sig över att danska politiker inte vågar ta bladet från munnen i frågan.

Fokus på islam och muslimer
Fakta om Støjberg: Hon har suttit i det danska Folketinget (dvs Riksdagen) sedan 2001. Hon har varit suttit på ett par olika ministerposter under Venstres (motsvarande svensk höger) regeringsperioder. Under hela hennes politiska gärning har hon profilerat sig i frågan om invandring i allmänhet, och om islam och muslimer i synnerhet.

Hon var en av initiativtagarna till Lag 87, den s k ”smyckeslagen”, som visade sig vara ett fiasko. Hon har i annonser på arabiska och även på arabiska i Libanon förklarat att danska bidragspengar för asylsökare minskats med 50 %, att man måste vänta minst ett år på att återförenas med sin familj och att avslag på asylansökan innebär att man måste lämna landet omedelbart. Hon har vid ett flertal tillfällen kritiserat Sverige för sin migrationspolitik. Hon är förespråkare av aktiv repatriering. Hon har attackerat personer som förespråkar mångkultur för att förhandla bort danska värderingar. Hon har gjort svepande uttalanden om imamer som vill förstöra dansk värdegrund. Hon har, likt vissa svenska politiker, hävdat att Danmark befinner sig i krig, och har kallats ”värderingskrigare i ett flerfrontskrig”. Politiker, imamer och media är de som sägs delta i kriget.

Vad är det då som är problematiskt med den f d invandrings- och migrationsministerns Facebookinlägg?

Kollektiv skuldbeläggning och ”som fan läser Koranen”

För det första är den en del i retoriken som grundar sig i s k kollektiv skuldbeläggning, som i korthet går ut på att större grupper tvingas klä skott för vad små grupper gör eller uttrycker. Det är ett vanligt tillvägagångssätt i skrämselpropaganda att utmåla grupper av människor som stora hot, då det i själva verket är en liten klick som utgör ett hot. Det ingår i den medvetna strategin om att dela in människor i ”vi och dom”.

För det andra kan vi ifrågasätta påståenden om uppmaningar och krav i Koranen, och dess betydelse för dagens muslimer. Det vi ska ha i åtanke är att Koranen, likt andra heliga skrifter, skrevs för en herrans massa år sedan. Vid tiden för nedtecknandet av de religiösa skrifterna fanns en uttalad och aggressiv missionstanke, där inga medel skyddes. Såväl våld som mord, våldtäkt, plundring och tortyr ingick. Detta gäller i princip all religiös verksamhet för tiden, och islam är inget undantag.

Det finns bokstavstrogna, samt mer eller mindre konservativa, anhängare i alla religioner. Talesättet ”som fan läser Bibeln” kan appliceras också på Koranen. Motargument har för ett antal år sedan publicerat artikeln ”Myt: Falska korancitat”, som kan användas som motargument då människor tar (ibland felaktiga) citat ur sitt sammanhang som argument för att Koranen uppmanar till våld och terror samt ställer krav på västvärlden. Jag rekommenderar den varmt.
Støjberg tvingas bort från partiet och ställs inför riksrätt

För en tid sedan sedan tvingades Støjberg lämna sina politiska uppdrag för Venstre. Hon har sedan dess suttit i Folketinget som politisk vilde. Anledningen till avhoppet är en längre tids internbråk, hetsig debatt och hot om riksrätt. Venstre har förklarat att hennes uttryck och handlingar inte stämmer överens med partiets värderingar. Støjberg hävdar att partiet har förlorat de värderingar hon har försvarat.

I en votering den 2 februari 2021 röstade 141 av 171 folketingsledamöter för att ställa Støjberg inför riksrätt. Beslutet grundar sig i att hon 2016, som dåvarande invandrings- och migrationsminister, bröt mot lagen då hon utfärdade order till danska invandringsmyndigheter att separera alla gifta asylpar, om en var minderårig och även om de hade barn. Hon hade varnats för att ordern kunde vara olaglig, vilket den visade sig vara eftersom det inte fanns någon individuell bedömning av varje par.

Facebookinlägget skrivet av Støjberg är i princip en krigsförklaring mot muslimer i Danmark. Retoriken, som vi även har sett i Sverige i många sammanhang, är direkt farlig. Förutom att det är en attack mot muslimer, så är det också en attack mot hela befolkningen, dels pga att hon uttrycker åsikter som går stick i stäv med andra människors åsikter, och dels pga att många danskar har ett direkt eller indirekt förhållande till muslimer. Inlägget är alltså en attack mot alla i Danmark.

Retoriken bygger på kollektiv skuldbeläggning, vilket i sig skapar polarisering och kategorisering av människor i ”vi och dom”, i detta fall danskar och muslimer. Polariseringen bidrar till utanförskap och en känsla av att inte höra hemma. Att inlägget dessutom bygger på myter och lögner om islam och muslimer gör det än värre.


Källor:

Hyckleri om censur

Efter nedstängningarna av SwebbTVs Youtubekonto, f d president Trumps Twitter och Youtube, har det uppstått en hätsk debatt där det påstås att de så kallade ”techjättarna” censurerar åsikter och kväver yttrandefrihet. Sverigedemokraterna är högst delaktiga och hävdar att ”techjättarna” styr svensk partipolitisk debatt i sakfrågor. Nu vill SD lagstifta så att företag och organisationer förbjuds att moderera på sina egna plattformar. Problemet är att någon sådan lag skulle slå tillbaka mot SD själva, då de i högsta grad utnyttjar rätten att själva avgöra och moderera vad som kan få uttryckas i deras egna sociala medie-kanaler.


I en debattartikel i Dagens Nyheter 1 februari 2021 skriver sverigedemokraterna Jimmie Åkesson, Jessica Stegrud, Aron Emilsson och Matheus Enholm följande:

”På samma sätt som plattformarna åläggs att radera olagligt innehåll bör de ha en skyldighet att bevara innehåll som håller sig inom lagens ramar och inte diskriminera innehåll utifrån subjektiva värden.

Obekväma åsikter, tvetydig information eller hätska debatter är något som vi alla utsätts för i vår vardag. Hur och var vi utsätts för detta förringar inte nödvändigheten av källkritik eller sakliga genmälen i debatten.” (Källa: Dagens Nyheter)

På Motargument har vi vid ett flertal tillfällen gjort vår röst hörd i debatten om påstådd censur och kvävd yttrandefrihet på sociala medier (de så kallade ”techjättarna” och nättjänsterna). Vi har konstaterat att det är varken censur eller att kväva yttrandefrihet då privatägda, kommersiella företag, som de omnämnda sociala medierna de facto är, då deras moderatorer väljer att radera inlägg, kommentarer eller tillfälligt blockera eller permanent radera konton från sin plattform.

Rop om censur

Såväl förtroendevalda sverigedemokrater, som deras sympatisörer ropar högt om censur och att de inte har yttrandefrihet eller åsiktsfrihet. Det dessa glömmer bort är att varje enskilt företag får se till att personer följer de användarregler som respektive plattform har implementerat och som varje användare har godkänt.

I debattartikeln lägger SD fram följande krav på att regering i samråd med riksdag ta fram lagstiftning i syfte att säkerställa yttrandefriheten på Internet.

  1. Domstolsprövning av olagligt innehåll
  2. Lagligt innehåll ska skyddas
  3. Algoritmer ska inte diskriminera politiska ståndpunkter
  4. Företag som felaktigt modererar innehåll bör kunna åläggas med vite

Det vi kan konstatera är att vissa av oss har en uppfattning om att vi med stöd av yttrandefrihet har rätt att verbalt eller skriftligt framföra vilka åsikter vi önskar på vilket sätt vi än behagar. Det stämmer inte. Det finns lagar som styr vad vi får lov att säga eller skriva.

Risken med att framtida lagstridig moderering prövas i domstol är att det kan komma att leda till att aktörer drar sig för att moderera på sina plattformar. Domstolsprövning kan innebära långa rättegångsprocesser. Ett annat olyckligt scenario skulle kunna vara att många kanaler helt enkelt tystnar som en konsekvens av begränsade möjligheter att moderera.

Jag vill påminna om att sverigedemokrater har använt sig av de kanske mest högljudda rösterna i debatten om censur, åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Hur har de själva agerat, tyckt och tänkt om detta genom åren?

SD lagstiftar bort sitt eget agerande

Sverigedemokraterna utnyttjar, som många andra, sin rätt att moderera kommentarer i sina egna kanaler, som t ex SD:s Facebook, Twitter, Instagram och Youtube. Förutom att de raderar enskilda kommentarer, så blockerar de även användare från att uttrycka sig på SD:s konton. De gör det för att de inte vill bli ifrågasatta eller kritiserade. Enligt nuvarande lagstiftning är kritik legitimt. Enligt SD är det censur av åsiktsfrihet och kvävd yttrandefrihet att agera så. Trots det så gör de det själva. Nu vill SD ändra på lagstiftningen huruvida det ska finnas laglig rätt att moderera på sina egna plattformar och på de s k ”techjättarnas” plattformar. Det SD gjort tills nu kommer alltså – om de får som de själva vill – att bli olagligt.

I en debattartikel från 2019 i tidningen Lt läser vi:

Jag tar partiets Facebooksida som exempel. Kommentarer som går i linje med det SD vill kommunicera finns kvar, övriga tas bort och den eller de som försöker lägga fram något annat blockeras.

I vissa kommentarstrådar finns inget annat än en lång rad av människor som uttrycker samma eller liknande åsikter. De kan ofta inte se eller ens få möjlighet att bemöta vad kanske andra utanför denna sfär kan tänkas vilja säga. En som jag, för jag har nämligen blockerats. (Källa: Lt.se)

partiets Facebooksida läser vi:

”Det ska inte bara vara journalister och politiker som får tycka saker offentligt, inte heller ska dessa godtyckligt få bestämma vilken åsikt som för stunden tillåts. Tvärtom är det vår övertygelse att människor i den verkliga världen, utanför politiken och de stora mediehusen, har väldigt mycket att tillföra till samhällsdebatten.
Samtal och diskussion människor emellan utgör demokratins grund. Sverige behöver mer meningsutbyte, fler nyanser och ett mer inkluderande samtalsklimat – inte mer polarisering och mörkläggning.
Konstruktivt meningsutbyte kännetecknas av saklig argumentation, intresse för andras argument, ett respektfullt tonläge samt att den som vill bidra till diskussionen håller sig inom ämnet.
I kommentarsfälten här hos Sverigedemokraterna är man välkommen att kommentera och diskutera, självklart med en vilja att bidra, hålla sig inom ämnet och med respekt för varandra. 💙💛” (Källa: Facebook)

Sverigedemokraterna och deras sympatisörer gapar högt om censur av åsiktsfrihet och kvävd yttrandefrihet på Internet och dess sociala medier. De vill se en lagstiftning som förbjuder enskilda företag och organisationer att moderera och ta bort innehåll på deras plattformar som inte stämmer överens med deras regler eller går emot deras åsikter.

Sverigedemokraterna utnyttjar själva den lagstadgade rätten att själva avgöra vad som uttrycks på sina sociala medier. Nu vill de alltså enligt lag förbjuda det de själva gör.


Källor:

Dagens Nyheter: Techjättarna kan inte tillåtas styra svensk politisk debatt

Sverigedemokraternas Facebook

Lästips:

Motargument: Techjättarnas censur

Motargument: Nätfriheten har alla

Motarguments artikelserie om ”Cancel culture”

Fråga: “Försöker Motargument mörka fakta om brottsligheten i Sverige?”

Fråga: “Jag undrar varför ni på Motargument ständigt försöker tysta ned brottsligheten? T ex så lyckas Maria Robsahm på något sett trolla bort sprängningar o få det att verka som vi alltid haft det, att få det att låta som en myt. På t ex SVT kan vi läsa om den totala motsatsen ungefär vid samma tidpunkt. Vad är vitsen med det?”


Detta undrar signaturen “Richard”, som utnyttjat möjligheten att kontakta oss på Motargument genom att maila sin fråga till fraga@motargument.se. Han får nedan svar av Jan Kjellin. Undrar du över något, eller saknar en artikel om något som ligger inom vårt område; gör som Richard och lägg en virtuell lapp i “Frågelådan”!


Hej Richard!

Du ställer en intressant och tänkvärd fråga. Den typ av reaktion du beskriver i din frågeställning – att vi eller andra verkar försöka blanda bort korten med hjälp av lögn och förbannad statistik – är inte ovanlig och jag tänker att den är symtomatisk för vad som händer när två väldigt olika sätt att förmedla information krockar med varandra. Jag inser dessutom att det är både viktigt och värdefullt att vi försöker förklara vad vi gör när vi presenterar brottsstatistik på Motargument för att minska fortsatta missförstånd.

I ditt mail hänvisar du bland annat till hösten 2019 och nyheten på SVT om att antalet sprängdåd mer än fördubblats sedan året innan. Det är dystra nyheter och alla kan med rätta bli upprörda av sådan information. Det blir förstås även vi på Motargument. Men det är inte den här ökningen i sig som skaver och får oss att, som du uttrycker det, försöka “tysta ned” den. Det som skaver – och som även ligger inom ramen för vårt generella syfte – är hur nyheter som denna dels tilltalar den klickjagande kvällspressen och dels gärna missbrukas av så kallat “alternativa” medier som ett bevis för det falska påståendet att Sverige står på randen till en systemkollaps (inte sällan underblåst av en, enligt dessa medier, okontrollerad invandring).

Jag klickar mig därför vidare från SVT:s artikel och jämför det som där skrevs med vad Maria Robsahms statistik över polisanmälda brott visar under perioden 1975 fram till och med 2019. Samma år som sprängdåden mer än fördubblades, så polisanmäldes 196 färre brott per 100 000 invånare, än året innan. Det vill säga det var en marginell minskning med 0,196%. Den totala brottsligheten var alltså i princip oförändrad och har varit så de senaste tio åren. Det är typen av brottslighet som fluktuerar, men brottsligheten i sig är alltså mer eller mindre densamma i omfattning.

Statistik över polisanmälda brott 1975 - 2019

Och det är just det som är grejen. Den fluktuation som ofta rapporteras i olika medier kan se dramatisk ut när man tittar på bara den och inte kopplar ihop den med det övergripande sammanhanget. Men ges man inte möjlighet att se hela bilden riskerar den att inte bara bli missvisande, den kan bli helt obegriplig.

En fördubbling av antalet sprängdåd låter som början på ett inbördeskrig. En minskning av den totala brottsligheten ger lite andra associationer.

Det är nästan precis som i det gamla talesättet om att inte se skogen för alla träd. Med lite tur kan vi på Motargument, med god hjälp av bl a Maria Robsahms statistik, göra skogen lite synligare för våra läsare.

Mvh, Jan Kjellin

Kristersson (M) ljög för Förintelseöverlevare: Vi kommer aldrig att ha samröre med SD

Januari 2018: Ulf Kristersson, Moderaternas partiledare lovar:

– Mina värderingar är inte SD:s, jag kommer inte samarbeta, samtala, samverka, samregera med SD. (Källa: Aftonbladet)

Juli 2018 besökte Kristersson Förintelseöverlevare Hédi Fried i hennes lägenhet. Fried säger följande om mötet:

– Han bedyrade att han aldrig, aldrig kommer gå med på något samröre med SD. Han lät mycket övertygande. Vi skildes åt i god vänskap. (Källa: Expressen)

Januari 2021 säger Kristersson i en intervju i SVT:

– Jag tycker att Sverigedemokraternas retorik har förändrats en del de senaste åren. De har breddat sig politiskt och deltar mycket mer seriöst i parlamentariskt arbete. I de samtal som vi har haft med dem när det gäller till exempel kriminalpolitiken, invandringspolitiken och en del av energipolitiken så tycker jag att de har varit seriösa och konstruktiva. Och de har varit lika konstruktiva som alla andra under coronapandemin.
– Jag har sagt till Sverigedemokraterna, och det står jag för, att vi samarbetar gärna med er i frågor där vi tycker ungefär lika. Och om vi kan lösa problemet med regeringställning så är vi beredda att kompromissa med dem i de frågorna. Men vi kommer inte att bilda gemensam regering utan vi tänker bilda regering med Kristdemokraterna. (Källa: SVT)
Kristersson ljuger alltså för en Förintelseöverlevare och säger att han aldrig, aldrig kommer att ha samröre med SD – ett parti sprunget ur nynazism – knappt tre år senare sviker han henne. POPULISM i äkta genuin form.

Göteborg inför ”Sluta skjut” i kampen mot gängen

Projektet ”Sluta skjut” i Malmö, som pågått sedan 2017 och förlängts med ytterligare tre år, har rönt framgång. Projektet bedöms av myndigheter vara en starkt bidragande faktor till att den grova våldsbrottsligheten sjunkit drastiskt i staden.

Att Göteborg är nästa stad på tur är en god nyhet för oss som anser att kriminalitet ska bekämpas. I onsdags valde Alliansen, i sista stund före onsdagens kommunstyrelse, att ansluta sig till förslaget att införa projektet.

Förslaget initierades i september 2020 av Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Övriga partier, dvs S, SD och Demokraterna, har hela tiden varit positiva till förslaget.

”Sluta skjut” är ett projekt som bygger på en väl beprövad metod från USA, Group Violence Intervention. Metoden har gett goda resultat i USA och även i Malmö. Metoden går i korthet ut på dialog mellan gängen och polisen, kriminalvården och kommunen.

Socialdemokraternas gruppledare sammanfattar:

– Det vi gillar med den här metoden är att man sätter press på gängen. De ska veta att det bara kan sluta på tre sätt, en gänguppgörelse med dödlig utgång, kåken eller ett avhopparprogram. Ju fler som väljer det sistnämnda desto bättre. (Källa: Dagens Nyheter)


Lästips:

”Saft och bulle” framgångsfaktor för att minska antalet skjutningar

Hur finansierar SD sin budget?

Att lägga en budget innebär att man måste förhålla sig till faktiska intäkter för att bekosta utgifter. För den som någon gång har arbetat med en budget är detta en självklarhet. Sverigedemokraternas budget för 2021 är enbart ett fantasifoster för att låtsas att de satsar mer än regeringen. Vi vet dessutom att Sverigedemokraterna om och om igen röstat mot regeringens budgetförslag och motarbetat alla förslag som skulle innebära förbättringar för pensionärer, lärare, polis och andra samhällsbärande funktioner.


I Sverigedemokraternas budgetförslag för 2021 påstås de göra satsningar i mångmiljardbelopp större än regeringen. Det de inte nämner är att de kallar arbetsgivaravgiften för en skatt som drabbar arbetsgivaren när det i själva verket är en avstådd löneavgift som står hos löntagaren.

Vidare vill de utöka ROT-avdraget till 50%, ett avdrag/bidrag som mest nyttjas av de rikaste. I deras budget kan vi se följande satsningar.

Satsningar på kommunsektorn 10,00
Nedsatta arbetsgivaravgifter 23,30
Centralt administrerat stöd till hushållen 82,00
Höjt ROT-avdrag 4,50
Satsningar på transportinfrastruktur 19,50
Satsningar på ökad trygghet 11,16
Totalt 150,46

Sverigedemokraternas budgetförslag
Synen på utbildning, ett tecken på ojämlikhet

Utöver detta vill de öka det statliga utjämningssystemet med 10 miljarder kronor. Vidare vill de höja taket för a-kassan, höja garantipensionen samt slopa hemspråksundervisningen motsvarande 1,9 miljarder kronor trots att det finns vetenskaplig evidens för att barn som får läsa modersmål snabbare lär sig det nya språket. Mer om modersmålsundervisning finns att läsa på Skolverket. Så här motiverar Skolverket syftet med modersmål:

Syftet med undervisningen är att ge eleven möjlighet att utveckla kunskaper i och om sitt språk. Modersmålet har stor betydelse för barns språk, identitets-, personlighets- och tankeutveckling. Ett välutvecklat modersmål ger bra förutsättningar att lära sig svenska, andra språk och andra ämnen. (Källa: Skolverket)

Vad säger då forskningen om modersmålsundervisning? Så här säger en utredning som noga gått igenom forskningen på ämnet:

Särskilt viktig roll menar man att formell undervisning spelar för barns möjligheter att utveckla läs- och skrivfärdigheter i ett mino- ritetsspråk, där möjligheterna att möta och använda språket kan vara begränsade. (Källa: Regeringen, modersmålsundervisning)

Vård och jämställdhet

Läser man vidare i deras budget så vill SD avsätta 1,15 miljarder till LSS. Vad gäller kvinnors hälsa så vill man satsa 0,21 miljarder, främst på screening av livmoderhalscancer. De vill också ge polisen betalt under utbildningen till en kostnad av 1,15 miljarder kronor. (Varför görs inte samma satsning för t ex sjuksköterskestudenter, undrar jag?) De vill vidare satsa på fler ordningsvakter till en kostnad av 3,2 miljarder kronor. De vill också hyra plats på anstalter utomlands (för personer som dömts i svenska domstolar) till en kostnad av 2,69 miljarder kronor. Vidare vill de förenkla skadestånd till brottsoffer genom att staten direkt ska betala ut det för att sedan inkräva beloppet av förövaren, detta till en beräknad kostnad på 0,13 miljarder kronor.

Miljö

Tar vi en titt på miljösatsningar så vill Sverigedemokraterna sänka skatten på drivmedel till en kostnad av 0,53 miljarder kronor. De vill samtidigt pausa trängselavgifter i trafiken till en kostnad av 1,35 miljarder kronor. De vill också avskaffa flygskatten till en kostnad av 1,9 miljarder kronor. Samtidigt vill de att kvalificeringsregeln ska avskaffas som ska ge 0,8 miljarder extra till staten. Kvalificeringsregeln innebär att en person som flyr från sitt hemland kan ha rätt att tillgodoräkna sig inarbetad pension från hemlandet, vill du läsa mer om pensionssystemet finns det att läsa hos Pensionsmyndigheten.

Dubbla måttstockar

Vad gäller SD:s syn på invandrare kontra syn på utlandssvenskar använder de sig av dubbla måttstockar.

Längre ner i SD-budgeten föreslår de att den så kallade SINK-skatten (Särskild inkomst-skatt) ska återställas från nuvarande 25 % till 20 % med en kostnad om 0,4 miljarder kronor. Detta motiveras med att svenskar som bor i utlandet inte nyttjar svensk sjukvård i samma utsträckning som andra svenskar. Nu är det ju så att många utlandssvenskar kommer i flock till den billiga svenska sjukvården när kroppen väl börjar ge vika. Hjärtproblem? Inga problem det är bara att åka till Sverige och ställa krav. Gråstarr, givetvis ska de ha en operation, det är ju billigare att ta flyget hem än att utföra kirurgin i det skatteparadis dit de slussat kronorna.

Om vi summerar SD-budgeten och tar en titt på hur den skulle slå så ser den ut så här.

Kostnadsläge Miljarder kronor
Satsningar i trygghet och höjt ROT-avdrag 150,46
Utjämningssystemet 10
Slopad modersmålsundervisning -1,9
Höjt tak för LSS 1,15
Satsningar på screening av livmoderhalscanser 0,21
Återställ SINK-skatten 0,4
Fler ordningsvakter 3.2
Hyra in sig för platser på anstalter utomlands 2,69
Skadestånd utbetalt av staten 0,13
Minskad skatt på drivmedel 0,53
Paus i trängselavgiften 1,35
Avskaffande av flygskatt 1,9
Slopande av kvalificeringsregeln -0,8
Summa 169,32
Summa ökade kostnader 172,02
Summa förmodade kostnader 2,7
Enligt Sverigedemokraternas egen budget så drar de in 2,7 miljarder kronor på kostnader kopplade till invandrare samtidigt som man ökar kostnaderna med 172,02 miljarder kronor.

En budget i obalans

Enligt statens balansräkning för 2021 har staten ett underskott i statsbudgeten på -67,2 miljarder kronor, vilket innebär att Sverigedemokraterna har en helt ofinansierad budget eller menar de att en förmodad nedskärning i budgeten på 2,7 miljarder kronor ska täcka de ökade kostnaderna på 172,02 miljarder kronor. Det är klart att man i opposition kan skryta om att man satsar mest, men en budget måste balansera kostnader mot intäkter för att gå ihop. Året innan hade regeringen en balansräkning som låg på -296,5 miljarder kronor, de lyckades minska underskottet åtskilligt, men det är långt från vad som skulle krävas från Sverigedemokraterna för att klara av att finansiera sitt eget budgetförslag.

Det är lätt att slå sig för bröstet och påstå att man är bäst och kommer genomföra mest – när man samtidigt vet att man inte behöver leverera enligt det budgetförslag som man skrivit. Det är viktigt att ta med sitt skeptiska tänkande när man läser budgetförslag och tänker kritiskt om hur partiet tänkt finansiera det.

Att hävda att man som parti för en linje som skulle vara mer ”vänster” när man lagt en budget (som saknar finansiering) blir inte automatiskt sann bara för att man påstått det. Samtliga neddragningar i Sverigedemokraternas budget drabbar dessutom enbart människor med invandrarbakgrund och förbättringarna är endast chimärer för att rikta bort fokus från det verkliga syftet, att dra mattan under fötterna för människor med invandrarbakgrund.

Referenser:

Pensionsmyndigheten, invandrare och pension

Regeringen, balansräkning

Regeringen, modersmålsundervisning

Skolverket, modersmålsundervisning

Sverigedemokraternas budget

En annan bild av Malmö, del 2

Debatten. Media. Sociala medier. Det spelar nästan ingen roll vart du än vänder dig. Det finns en bild av Malmö som för många är nattsvart och som en stad i krigstillstånd. Vissa känner genuint en oro, medan andra ser en vinning i att peka och utbrista ”titta på Malmö”.

Malmö ikläds rollen som bekräftar upplevelsen av att det är för mycket mångkultur i vårt land. Vissa målar upp en bild av en stad där gäng styr med järnhand och människor vågar inte gå ut på kvällar och nätter.

Dock visar verkligheten en annan bild av Malmö de senaste åren: Den grova våldsbrottsligheten sjunker drastiskt. Motargument sätter fingret på vad det skulle kunna vara som gör det så svårt att få fram den ärliga och rättvisa bilden av Malmö.


Denna andra del i en längre krönika bygger på min tidigare artikel Malmö: ”Saft och bulle” framgångsrik faktor för att minska det grova våldet. I den artikeln finner du fakta och kortare redogörelser för vad polisen och myndigheterna tänker sig skulle kunna ligga bakom den positiva utvecklingen i Malmö.

Vi läser i diagrammet att antalet skottlossningar i Malmö på tre år har minskat med 70 %. Under samma tidsperiod har antalet sprängdåd i Malmö minskat med 73 %. Källa: Sydsvenskan.

Flera orsaker ligger bakom den svarta bilden

Alla som vill förmedla en ärlig och rättvis Malmöbild kämpar allt som oftast i motvind. Varför är det då så förbannat svårt att radera den felaktiga bilden av Malmö? Det finns flera orsaker som skulle kunna ligga till grund för det.

  • Media fortsätter att förmedla en mörk bild av staden. ”Dåliga” nyheter säljer bättre än bra. Sensation och frosseri ges utrymme på bekostnad av positiva händelser.
  • Internets och sociala mediers baksida, som innebär att vinklade nyheter, historier och direkta faktafel snabbt får spridning.
  • Våra fördomar. Alla sitter vi på dem, men hos gemene man finns tyvärr medias alla bilder av Malmö runt 2017 fastetsad i minnet, och övertygelsen är så stark att den känslan lever kvar.
  • Oviljan att se att det finns en positiv utveckling. Malmö får vackert inta rollen som statuerande exempel: Staden ”ska vara” värst i Sverige. Vissa populistiska politiker och deras sympatisörer ser det som gynnsamt att gängse uppfattning om Malmö ÄR: den befläckade staden med fortsatt skyhög kriminalitet, där de invandrardominerade gängen tillåts bestämma. Den egna agendan implicerar att även framgång blir motgång.

OK, vi har konstaterat att Malmöbilden på många håll är urdålig. Vad kan vi då göra för att förändra denna nattsvarta bild? När jag ställer frågan utgår jag ifrån att vi väl är överens om att vi vill att verkligheten förmedlas, utan överdrifter, och att korrekt fakta kommer upp på bordet och att staden får det rykte som den förtjänar?

Att skapa attitydförändring

Prio ett för att skapa attitydförändring ligger i att medier tar sitt ansvar. Journalister av idag byter mer än gärna ut fakta och saklighet mot sensation och frosseri. Det ”säljer” bättre att skriva om skyhög kriminalitet i mångkulturella Malmö, och våld. Ständigt detta våld. Det är sällan som positiva händelser belyses. Detta gäller såväl mainstream-media som public service och althögermedia.

När det kommer till fenomenen myter, anekdoter, fördomar och direkta felaktigheter som fortsatt sprids som virala löpeldar på sociala medier så kan vi motvilligt konstatera att det är en nästintill omöjlig nöt att knäcka. Det kommer kanske alltid finnas människor som tillsammans vidmakthåller ”monstret”, trots att ”monstret Malmö” i detta fall har blivit ett betydligt mindre sådant. Att i grupp hålla med varandra om saker är vanligt förekommande och skapar en känsla av samhörighet. Uppfattningarna om ”vi och dom” får i gruppen ett fortsatt existensberättigande. Sensationella lögner, konspirationsteorier och myter sprids tyvärr långt mer än fakta, statistik och saklighet.

Den senaste fyraårsperioden har visat att det finns hopp om Malmö. Med ett intensivt polisarbete, där polisen har använt sig av den s k ”hårda blåa linjen”, har de grova våldsbrotten i Malmö sjunkit. Myndigheterna har visat att vi med rätt insatser på rätt plats i såväl förebyggande som akut syfte kan komma en bra bit på väg. Det är där vi befinner oss, och arbetet har bara börjat.

Det finns flera sätt att angripa människors fördomar och ovilja. Den tveklöst bästa metoden är att förmedla korrekt fakta, statistik och saklighet. Om vi tummar på att förmedla verkligheten är det svårt att förändra folks fördomar, ovilja och okunskap.

Vad gäller den positiva utvecklingen i Malmö har myndigheterna berättat den goda nyheten att projekt ”Sluta skjut” fortsätter ytterligare tre år.

Läs också den första delen av denna krönika. Den finner du här:

En annan bild av Malmö, del 1


SVT visar sedan i söndags dramaserien ”Tunna blå linjen” som brutalt och ärligt beskriver Malmöpolisens vardag. Jag rekommenderar den varmt.


För att förekomma eventuella invändningar vill jag poängtera följande:

  • Definitionen av vad som är att betrakta som skottlossning ändrades i Malmö 2010, dvs en lång tid före den fyraårsperiod då den grova våldsbrottsligheten i Malmö sjunkit. Därmed används den ”nya” definitionen, som sedan 2010 alltså överensstämmer med definitionen i resten av landet, i statistiken för dessa år.
  • Varje skottlossning och varje sprängning är en för mycket. Att förmedla statistik som visar på att det 2020 skedde 20 skottlossningar och 17 sprängningar i Malmö är avsett att visa på att vi är på rätt väg i Malmö. Det är vad jag vill förmedla.

    Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

En annan bild av Malmö, del 1

Debatten. Media. Sociala medier. Det spelar nästan ingen roll vart du än vänder dig. Det finns en bild av Malmö som för många är nattsvart och som en stad i krigstillstånd. Vissa känner genuint en oro, medan andra ser en vinning i att peka och utbrista ”titta på Malmö”.

Malmö ikläds rollen som bekräftar upplevelsen av att det är för mycket mångkultur i vårt land. Vissa målar upp en bild av en stad där gäng styr med järnhand och människor vågar inte gå ut på kvällar och nätter.

Dock visar verkligheten en annan bild av Malmö de senaste åren: Den grova våldsbrottsligheten sjunker drastiskt. Motargument sätter fingret på vad det skulle kunna vara som gör det så svårt att få fram den ärliga och rättvisa bilden av Malmö.


Denna krönika i två längre delar bygger på min tidigare artikel Malmö: ”Saft och bulle” framgångsrik faktor för att minska det grova våldet. I den artikeln finner du fakta och kortare redogörelser för vad polisen och myndigheterna tänker sig skulle kunna ligga bakom den positiva utvecklingen i Malmö.

Vi läser i diagrammet att antalet skottlossningar i Malmö på tre år har minskat med 70 %. Under samma tidsperiod har antalet sprängdåd i Malmö minskat med 73 %. Källa: Sydsvenskan.

Bilden av Malmö som en stad där laglöshet och krigstillstånd råder är felaktig och orättvis. Det är nödvändigt, inte minst för Malmöbornas skull, att många fler i samhällsdebatter förmedlar bilden att polisen har gjort ett gigantiskt arbete, vilket har inneburit att gängkriminella getts mindre utrymme för sin verksamhet.

Virala lögner och halvsanningar

Det finns en förkärlek för att förvandla enskilda eller självupplevda händelser och anekdoter till en sammantagen bild av hur omfattande brottsligheten är. Det är viktigt att poängtera att enskilda eller självupplevda händelser och anekdoter inte kan tillåtas vara en sammantagen bild av verkligheten. För att förekomma vill jag här å det bestämdaste understryka följande: Alla har rätt till sin egna upplevelse. Men för att kunna förändra människors känslor till att bli något mer rationella, och stå i proportion till hur det ser ut i verkligheten, krävs gemensam ansträngning.

För någon dag sedan, i samband med att en artikel i Sydsvenskan, som visade att den grova våldsbrottsligheten i Malmö sjunkit drastiskt, hamnade jag i en diskussion med kollegor angående statistiken. Den konspiratoriskt färgade frågan ”tror du på det?” kom ganska snabbt från en person, någon annan höll tyst med frågeställaren, och en tredje visade att det är klart att man ska lita på statistiken. Frågan jag fick är symptomatisk för hur hela debatten ser ut. Så länge det finns en ovilja att tro på offentliga siffror i form av statistik från myndigheter såsom BRÅ och Polisen, blir det svårt att förändra den allmänna uppfattningen om hur verkligheten ser ut. Frågeställaren följde upp med två exempel på skjutningar som hen fått till sig via hörsägen. Vad är väl fakta när den inte överensstämmer med din självupplevda verklighet? För vissa av oss slår dikten verkligheten, och inte tvärtom.

På sociala medier, i kommentarsfält, på diverse forum och bloggar skickas mer eller mindre uppseendeväckande trevare ut i strid ström i hopp om att de ska bli bekräftade eller spridas vidare. Trevarna är inte sällan rena faktaförvrängningar, lögner, myter och teorier om konspirationer. Högst i kurs står en skev Sverigebild, kriminalitet, invandrare och bidrag. Tyvärr saknas, medvetet eller omedvetet, förmågan till källkritik. Att stanna upp, ifrågasätta och granska innan vi delar vidare är inte ett alternativ för många. Därför får lögnerna och myterna utrymme att bli de virala löpeldar som var avsikten hos den som startade den.

Den senaste fyraårsperioden har visat att det finns hopp om Malmö. Med ett intensivt polisarbete, där polisen har använt sig av den s k ”hårda blåa linjen”, har de grova våldsbrotten i Malmö sjunkit. Myndigheterna har visat att vi med rätt insatser på rätt plats i såväl förebyggande som akut syfte kan komma en bra bit på väg. Det är där vi befinner oss, och arbetet har bara börjat.

Det finns flera sätt att angripa människors fördomar och ovilja. Den tveklöst bästa metoden är att förmedla korrekt fakta, statistik och saklighet. Om vi tummar på att förmedla verkligheten är det svårt att förändra folks fördomar och okunskap.

Vad gäller den positiva utvecklingen i Malmö har myndigheterna berättat den goda nyheten att projekt ”Sluta skjut” fortsätter ytterligare tre år.

Läs också den andra delen av denna krönika. Den finner du här:

En annan bild av Malmö, del 2


SVT visar sedan i söndags dramaserien ”Tunna blå linjen” som brutalt och ärligt beskriver Malmöpolisens vardag. Jag rekommenderar den varmt.


För att förekomma eventuella invändningar vill jag poängtera följande:

  • Definitionen av vad som är att betrakta som skottlossning ändrades i Malmö 2010, dvs en lång tid före den fyraårsperiod då den grova våldsbrottsligheten i Malmö sjunkit. Därmed används den ”nya” definitionen, som sedan 2010 alltså överensstämmer med definitionen i resten av landet, i statistiken för dessa år.
  • Varje skottlossning och varje sprängning är en för mycket. Att förmedla statistik som visar på att det 2020 skedde 20 skottlossningar och 17 sprängningar i Malmö är avsett att visa på att vi är på rätt väg i Malmö. Det är vad jag vill förmedla.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.