Etikettarkiv: motargument

Dödligt våld i fyra nordiska länder

Eftersom jag ser att det sprids en massa rykten om att Sverige är värst när det gäller dödligt våld så kan det kanske vara värdefullt att få fakta.

Jag ska återkomma till de mer absurda påståendena om att Sverige skulle vara värst i Europa och världen, och nu bara koncentrera mig på fyra nordiska länder – Finland, Danmark, Sverige och Norge.

Perioden är 2010-talet.

Som synes så är Finland hårdast drabbat. I början av 2010-talet låg Finland över 2 per 100 000 invånare – en nivå som Sverige inte har haft sedan före 1750. Sedan dess har det dödliga våldet minskat i Finland, och sedan 2015 stabiliserats mellan 1,3 och 1, 5 per 100 000 invånare – vilket fortfarande är betydligt högre än något av de övriga länderna.

Norge ligger på motsvarande sätt lägst i statistiken. Efter 2014 ligger de på ett genomsnitt kring 0,5 per 100 000 invånare.

Återstår Danmark och Sverige.

Dessa två länder har legat relativt nära varandra – men Danmark ligger genomsnittligt över Sverige. 2014 års danska nivå på 1,31 har Sverige inte varit i närheten av sedan början av 1990-talet.

Genomsnitt 2010-talet (dödligt våld per 100 000 invånare/år):

Finland: 1,654
Danmark: 1,035
Sverige: 0,978

Norge: 0,583 (förutom terrordådet 2011)

EDIT:

Den uppmärksamma läsaren lägger nu märke till att Breiviks 77 mord 2011 finns med i den norska statistiken.

Detsamma gäller terrordådet på Drottninggatan med fem döda i den svenska statistiken för 2017.

1/6 av uppehållstillstånden är asyl- och flyktingrelaterade

Motargument har kikat på siffrorna som visar på att antalet asyl- och flyktinggrundade uppehållstillstånd – inklusive anknytning – är långt mindre än andra grunder, som t ex studier och arbetsmarknad.

Migrationsverket släppte månadsvis siffrorna för beviljade uppehållstillstånd.

Totalt har 61 216 uppehållstillstånd beviljats under perioden januari-augusti 2020 (sju månader). Dessa fördelar sig enligt följande:

  • Anknytning 20 144 
  • Arbete 23 338
  • Asyl 5 972
  • EU/EES 3 902
  • Studier 7 860

Om vi bryter ner siffran för ”anknytning” i delar så finner vi att 4 140 personer beviljades uppehållstillstånd på flykting-/asylgrunder. Övriga inom samma kategori som beviljats uppehållstillstånd är: Adoption (23), barn födda i Sverige till förälder som har PUT (5 477) samt ”övriga” (10 504). I denna grund ingår personer med anknytning till exempelvis svenska medborgare eller till personer som har uppehållstillstånd i Sverige på andra grunder än asyl, arbete eller gäststudier, t ex nyetablerade/etablerade förhållanden till person i Sverige som inte fått uppehållstillstånd av asylskäl tidigare.

Om vi slår ihop de, enligt ”invandringskritikerna”, s k ”dåliga” grunderna för uppehållstillstånd får vi fram siffran 10 112. Den totala siffran på beviljade uppehållstillstånd under perioden januari-augusti 2020 var alltså 61 216. Om vi räknar på detta i procent ser vi att drygt 16 % av alla beviljade uppehållstillstånd grundar sig på asyl och anknytning relaterat till asyl-/flyktinggrunder. Alltså endast en av sex: 1/6.

I genomgången av beviljade uppehållstillstånd för 2018 låg motsvarande procentsiffra på drygt 31 %, dvs en av tre: 1/3.

I genomgången av beviljade uppehållstillstånd för 2019 låg motsvarande procentsiffra på drygt 20 %, dvs en av fem: 1/5.


En längre version av denna korta finner du här: Myten om uppehållstillstånden (halvårsrapport 2020)

Myten om alla uppehållstillstånden (halvårsrapport 2020)

I debatten talas det ofta svepande om att Sverige beviljar massvis med uppehållstillstånd. Det som inte framgår är vilka det egentligen är som beviljas uppehållstillstånd. Motargument har ännu en gång kontrollerat siffrorna som visar på att antalet asyl- och flyktinggrundade uppehållstillstånd – inklusive anknytning – är långt mindre än andra grunder, som t ex studier och arbete.


I migrationsdebatter påvisas återkommande siffror som gör gällande att Sveriges invandring fortsatt befinner sig på så kallat ”alarmerande höga nivåer”.

Motargument har tidigare granskat siffrorna för 2018 och siffrorna för 2019 vad gäller beviljade uppehållstillstånd.

Sammanfattningsvis konstaterade vi att siffran 132 696 (totala antalet beviljade uppehållstillstånd 2018) innefattade 41 755 personer – en knapp tredjedel – som beviljats uppehållstillstånd på asyl- och flyktinggrunder. Vi konstaterade att siffran 119 568 (antalet beviljade uppehållstillstånd 2019) innefattade 26 551 personer – en femtedel – som beviljats uppehållstillstånd på asyl- och flyktinggrunder.

Migrationsverket släpper månadsvis uppdaterade siffror. Dessa aktuella siffror visar att procentandelen som beviljats uppehållstillstånd på grunder som av s k ”invandringskritiker” betraktas som ”dåliga” har sjunkit ännu mer. Röster i debatten gör gällande att personer som beviljats uppehållstillstånd på asyl- och flyktinggrunder samt på anknytning relaterat till asyl- och flyktinggrunder är uppehållstillstånd som är ”dåliga” för Sverige.

Så hur ser siffrorna ut?

Totalt beviljades 61 216 uppehållstillstånd under perioden januari-augusti 2020 (dvs sju månader). Dessa fördelar sig enligt följande:

  • Anknytning 20 144 
  • Arbete 23 338
  • Asyl 5 972
  • EU/EES 3 902
  • Studier 7 860

Om vi bryter ner siffran för ”anknytning” i de olika grupperna så finner vi att 4  140 personer beviljades uppehållstillstånd som anhörig till en person som har flykting-/asylgrunder. Övriga inom samma kategori som beviljats uppehållstillstånd är: Adoption (23), barn födda i Sverige till förälder som har PUT (5 477) samt ”övriga” (10 504), totalt 16 004. I gruppen ”Anknytning – övriga” ingår personer med anknytning till exempelvis svenska medborgare eller till personer som har uppehållstillstånd i Sverige på andra grunder än asyl, arbete eller gäststudier, t ex nyetablerade/etablerade förhållanden till person i Sverige som inte fått uppehållstillstånd av asylskäl tidigare.

1/6 av uppehållstillstånden är asyl- och flyktingrelaterade

Om vi slår ihop de, enligt ”invandringskritikerna”, så kallade ”dåliga” grunderna för uppehållstillstånd 5 972 + 4 140 personer = 10 112. Medan den totala siffran på innevarande års beviljade uppehållstillstånd under perioden januari – augusti var 61 216. Om vi räknar ut procentandelen ser vi att drygt 16 % av alla beviljade uppehållstillstånd grundar sig på asyl och anhöriganknytning relaterat till asyl-/flyktinggrunder. Alltså endast en av 6: 1/6.

I genomgången av beviljade uppehållstillstånd för 2018 låg procentsiffran för beviljade uppehållstillstånd för asyl och anknytning relaterat till asyl-/flyktinggrunder på drygt 31 %, dvs en av tre: 1/3.

I genomgången av beviljade uppehållstillstånd för 2019 låg procentsiffran för beviljade uppehållstillstånd för asyl och anknytning relaterat till asyl-/flyktinggrunder på drygt 20 %, dvs en av fem: 1/5.

Siffrorna sjunker i faktiskt antal och i procentandel.

Det finns ett flertal faktorer som påverkar siffrorna. Det har gjorts förändringar i det s k etableringsprogrammet, vi har den nya gymnasielagen som antogs 7 juli 2018, reformen av det gemensamma europeiska asylsystemet och FN:s globala migrationsramverk.

Motargument välkomnar debatter i frågor som rör migration och flyktingpolitik. Däremot vill vi varna för att det tyvärr förekommer ohederligheter i debatterna.


Källor:

Migrationsverket: Beviljade uppehållstillstånd 2018

Migrationsverket: Beviljade upphållstillstillstånd 2019

Migrationsverket: Beviljade uppehållstillstånd jan-aug 2020

Myten att antisemitismen inte tas på allvar

Det finns röster i debatten som gör gällande att politiker och debattörer inte tar antisemitismen i Sverige på allvar. Detta är en myt. Såväl på regeringsnivå som i den politiska debatten och media adresseras hatet mot judar. Det är ett ständigt pågående arbete att ta fram åtgärder för att motverka antisemitism och för att få ut information om vad den innebär, hur den ser ut och vad som behöver göras.


”Antisemitism är en viss uppfattning av judar som kan uttryckas som hat mot judar. Retoriska och fysiska yttringar av antisemitism riktas mot judiska eller icke-judiska personer och/eller deras egendom samt mot de judiska samfundens institutioner och utrymmen för religiöst bruk.” (Källa: International Holocaust Remembrance Alliance (IHRA))

För fördjupning i antisemitism/judehat rekommenderas artikeln Terminologi – antisemitism i Motarguments terminologi-serie.

Det finns en utbredd föreställning i Sverige att det inte görs något åt antisemitismen. Detta stämmer inte. Det har gjorts, och görs, stora satsningar på att informera, utbilda och arbeta förebyggande mot antisemitism. Samtidigt finns utrymme för straffskärpning då ett brott begås med hatbrottsmotiv. Hatbrott innefattar hets mot folkgrupp och olaga diskriminering.

I slutet av 2018 presenterade FRA (EU:s byrå för grundläggande rättigheter) en rapport som vittnar om att antisemitismen i Europa ökar.

Svante Weyler, ordförande i Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA), framförde i en intervju med Sveriges Radio 2019 konstruktiv kritik och menar på att Sverige och Europa måste ta antisemitismen på allvar.

Judiska centralrådet uppmärksammar att det finns en misstro och en bild av att Polisen inte tar antisemitiska hatbrott på allvar.

En ledarskribent på Gefle Dagblad uttryckte i en ledare 2018 det som en icke försumbar andel journalister och enskilda personer menar är verkligheten, nämligen att antisemitiska hatbrott inte tas på allvar, då det inte utdöms tillräckligt hårda straff till gärningspersonerna.

Alternativa nättidningen Ledarsidorna.se anammar en konfrontativ, och mindre konstruktiv metod i sin kritik, som bl a riktar sig till politiker och debattörer.

Antisemitismen i Malmö

Malmö nämns ofta som skräckexempel vad gäller antisemitism. I motsats till vad som ofta påstås tar politikerna i Malmö judehatet på största allvar.

Hatbrott med antisemitiska motiv är vanligare i Malmö än i andra delar av landet. En bidragande orsak till detta är konflikten i Israel-Palestina. Det finns människor med rötter i Mellanöstern som tar med sig konflikten till Malmö. En annan bidragande orsak är att det traditionellt finns en uttalad antisionism hos såväl Socialdemokraterna som Vänsterpartiet. Gränsen mellan antisionism och antisemitism är luddig, och det finns fall där det är rotat i antisemitism. En tredje bidragande orsak till den ökande antisemitismen är att den antisemitism som ansågs ha minskat efter andra världskrigets slut och Förintelsen åter blossar upp. En förklaring till det kan vara att människor som växer upp idag inte har tillräckliga kunskaper om antisemitismens konsekvenser i framförallt Nazityskland.

Malmö synagoga 2007. Attribution: jorchr. Attribution-ShareAlike 3.0 Unported (CC BY-SA 3.0)

Malmö stads hemsida finns massor av information om vad man gör för att motverka antisemitism. Bl. a. satsas det mycket resurser på att upplysa förskole- och skolelever. Det fanns en planering för att det under våren och hösten 2020 skulle göras s.k. ”hågkomstresor” till förintelseläger i Polen.

Forum för demokrati och mänskliga rättigheter är en mötesplats där politiker (alla partier i Malmös kommunfullmäktige är representerade) möter olika aktörer och medborgare. I dialog med politiker finns möjlighet för organisationer och allmänhet att delge sina synpunkter och förslag på initiativ i arbetet mot antisemitism i exempelvis styrelser och nämnder. Tanken med detta forum är att skapa delaktighet, öka trygghet och tillgänglighet, öka valdeltagandet samt minska antalet hatbrott. Två gånger om året ges möjlighet att ha en dialog med politikerna.

I november 2019 presenterade Malmö stad ett samarbetsprojekt med Judiska Församlingen. Som en del av satsningen presenterade kommunledningen åtgärder fram till 2023. Kommunen avsätter 20 miljoner kronor på arbetet mot antisemitism de kommande tre åren. Syftet är att förbättra judars liv i Malmö. De ekonomiska medlen ska bl a gå till Judiska Församlingens uppstartsstöd till utbildningscenter i synagogan. Församlingen får också ekonomiskt stöd för att stötta stadens arbete med att synliggöra judisk kultur och identitet, t. ex. genom visning av synagogan och högtidlighållandet av Förintelsens minnesdag. Två miljoner kronor öronmärks årligen för att grundskolorna i Malmö ska arbeta aktivt mot antisemitism.

Informations- och undervisningsmaterial om antisemitism

Forum för levande historia hittar man mycket information om antisemitism och hatbrott med antisemitiska motiv. Här finns också länkar till BRÅ (Brottsförebyggande rådet) med rapporter och analyser.

För att få historien bakom fotot, klicka på https://knowyourmeme.com/memes/death-to-all-juice

Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA) är en ”religiöst och politiskt obunden organisation som förebygger och motverkar antisemitism och rasism”. På hemsidan finns digitalt informations- och undervisningsmaterial om antisemitism. Här finns också artiklar om bl. a. regeringens arbete mot antisemitism. SKMA tar emot donationer. På SKMA:s blogg finns nyhetsbrev och berättelser.

Forum för levande historia och SKMA har tillsammans tagit fram informations- och undervisningsmaterial, kallat ”Antisemitism – då och nu”.

Region Stockholms årliga pris för arbete mot främlingsfientlighet och rasism gick 2019 till Aktionsgruppen mot antisemitism och rasism vid Karolinska universitetssjukhuset och till Sahar Almashta som står bakom podden ”Integration i praktiken”.

Brottsförebyggande rådet (BRÅ) fick 2017 ett regeringsuppdrag att göra en fördjupad studie om antisemitiska hatbrott. På regeringens hemsida läser vi:

Genom historien har den judiska minoriteten fått utstå omfattande diskriminering och förföljelser, i Sverige och i andra länder. Judars och judiska församlingars utsatthet för antisemitiska handlingar tar sig bland annat uttryck i hot, hets mot folkgrupp och ärekränkning. Både nationella och internationella rapporter har på olika sätt lyft att upplevelser av utsatthet, hot och hat har ökat bland judar i Sverige den senaste tiden. (Källa: Regeringen.se)

Två år senare, i maj 2019, var studien klar. BRÅ presenterade då ”Antisemitiska hatbrott – rapport 2019:4”. Rapporten är framtagen för att kunna arbeta förebyggande mot antisemitism.

Regeringen tar antisemitism på allvar

Regeringen har nyligen presenterat ett meddelande om ett antal ”Insatser mot antisemitism och för ökad säkerhet”. I dokumentet kan vi läsa om såväl insatser som har genomförts som insatser som pågår. Flera av insatserna ingår i den nationella planen mot rasism, liknande former av fientlighet och hatbrott som regeringen antog 2016. Insatserna består av (klicka på länken här för mer information):

  • Hågkomst av Förintelsen
  • Insatser för utbildning och kunskapshöjande insatser
  • Stöd till det civila samhället
  • Insatser inom rättsväsendet
  • Insatser mot våldsbejakande extremism
  • Internationellt samarbete

Som ett led i regeringens satsningar på att motverka antisemitism kommer en internationell sammankomst att äga rum i Malmö. Ursprungligen skulle ”Malmö International Forum on Holocaust Remembrance and Combating Antisemitism” ske i oktober 2020, 75 år efter andra världskrigets slut och befrielsen av Auschwitz-Birkenau, samt 20 år efter den första Stockholm International Holocaust Forum och grundandet av International Holocaust Remembrance Alliance (IHRA). Pga den pågående pandemin är sammankomsten framskjuten till 13-14 oktober 2021. Inbjudna är stats- och regeringschefer, forskare, experter och representanter från civilsamhället från totalt 50 länder.

International Holocaust Remembrance Alliance (IHRA) är ett internationellt samarbete som ”förenar regeringar och experter i syfte att stärka, främja och verka för utbildning, ihågkommande av och forskning om förintelsen överallt i världen och att upprätthålla åtagandena i Stockholmsdeklarationen från 2000”. Sverige är ett av 31 medlemsländer.

Att antisemitismen i Sverige inte skulle tas på allvar av politiker, media eller av enskilda personer är en myt. Det görs kraftfulla och riktade satsningar på att informera, utbilda och arbeta förebyggande mot antisemitism. Media uppmärksammar hatbrott mot judar och publicerar insändare och artiklar som handlar om antisemitism. Det finns många enskilda personer som delar med sig av egna erfarenheter i olika forum.

I Malmö förs ett levande och aktivt arbete som involverar staden såväl som andra organisationer och allmänheten. Konsensus råder om att hatbrott mot judar är ett allvarligt samhälls- och demokratiproblem.


Rekommenderad läsning:

Terminologi – antisemitism


 Källor:

International Holocaust Remembrance Alliance: IHRA:s arbetsdefinition av antisemitism

Polisen.se: Hatbrott

FRA (EU:s byrå för grundläggande rättigheter): Experiences and perceptions of antisemitism – Second survey on discrimination and hate crime against Jews in the EU (2018)

Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA)

SR.se: ”Vi måste ta antisemitismen på allvar”

SR.se: Polisen vill få fler att anmäla antisemitism

Gefle Dagblad: Bawar Ismail: Hur ska Sveriges judar känna sig trygga om antisemitiska hatbrott inte leder till kännbara straff?

Ledarsidorna.se: Anarki med inslag av antisemitism präglar dagens samhällsdebatt

Aftonbladet: Varannan svensk: Antisemitismen har ökat i Sverige

Aftonbladet: Forskning: ”Antisemitism mer utbredd bland svenska muslimer”

SVT.se: SSU-demonstranter sjöng ”krossa sionismen” – kritiseras för antisemitism

Expressen: V publicerar antisemitiska teorier på lokala hemsidan

Smedjan: Antisemitismen är en skam för vänstern

Malmö stad: Arbete mot antisemitism

Malmö stad: Forum för demokrati och mänskliga rättigheter

Malmö stad: Nytt samarbete och program för att förbättra judars liv i Malmö

Forum för levande historia: Sökning på ”antisemitism”

Forum för levande historia och Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA): Antisemitism då och nu

Region Stockholm: Aktion mot antisemitism och människors historia i fokus när pris delades ut

Regeringen.se: Uppdrag till Brottsförebyggande rådet att göra en fördjupad studie om antisemitiska hatbrott

Brottsförebyggande rådet (BRÅ): Antisemitiska hatbrott – Rapport 2019:4

Regeringen.se: Insatser mot antisemitism och för ökad säkerhet

Government.se: Malmö International Forum on Holocaust Remembrance and Combating Antisemitism

#islamofobi: ”Snart bränner vi ytterligare en koran i Rosengård!”

Motargument tar starkt avstånd från såväl den islamofobiska manifestationen och koranbränningen på fredagen som de våldsamma kravaller som utbröt senare under kvällen och natten. Vi tar också starkt avstånd från de antisemitiska slagord som uttrycktes vid dessa upplopp.


Partiledaren för danska högerextrema islamofobiska partiet Stram Kurs, Rasmus Paludan, fick avslag på två ansökningar att bränna en koran i Malmö. Den ursprungliga planen var att manifestationen skulle ske framför en moské i Rosengård. Dessutom fick Paludan av polisen två års inreseförbud till Sverige, eftersom hans agerande och inresefrihet skulle vara ett hot mot grundläggande samhällsintresse”. (Källa: SVT)

Trots att ansökningarna om koranbränning avslogs tog sig företrädare för Stram Kurs på fredagen till Stortorget i Malmö för att sparka fotboll med en koran.

Partiföreträdare utförde också en koranbränning på en cykelväg i utkanten av stadsdelen Rosengård. Manifestationen, som förutom själva fotbollsspelandet och koranbränningen, var fylld av islamofobisk propaganda, bevakades av Samhällsnytt och delades friskt på sociala medier. Filmen på koranbränningen har i skrivande stund setts av 300 000 personer.

Reaktionerna lät inte vänta på sig. Under kvällen och natten till lördag drabbades Malmö av våldsamma upplopp och kravaller, som tog sig uttryck i skadegörelse och antisemitiska slagord. Det finns ett flertal teorier om vilka som deltog i upploppen. Imamen i Arlöv, Samir Muric, ledningsstrategen i Malmö stad, Per-Erik Ebbeståhl, och journalisten Marcus Oscarsson är några av dem som har uttryckt sig sakligt i frågan.

I en längre intervju med Samhällsnytt bekräftar Paludan att syftet med manifestationen är uppnått. På Stram Kurs Facebooksida kommer kvällen efter upploppen beskedet till alla våldsmän och våldtäktsmän i Rosengård att man avser att bränna ytterligare en koran i Rosengård:

”Til alle voldsmænd og voldtægtsmænd i Rosengård: Snart brænder vi en koran yderligere i Rosengård!” (Källa: Facebook)

I intervjun i Samhällsnytt säger Paludan att han hade hoppats på de reaktioner som blev. Han säger att om man bränner en koran eller kränker islam kommer många muslimer göra det som de är bäst på. […] Det är uppror och att rasera platser. Han utvecklar sitt resonemang med att eftersom vi inte fick bränna en koran på Stortorget och eftersom det verkar som att många som bor i Rosengård inte har lärt sig hur man beter sig i ett civiliserat västligt samhälle så får vi ju bränna koraner i Rosengård tills de förstår det.” (Källa: Samhällsnytt)

För islamofober har stadsdelen Rosengård i Malmö ett stort symbolvärde. Manifestationer och torgmöten med islamofobisk agenda syftar till att splittra och öka polariseringen i samhället. Målet för högerextremister som Paludan och Stram Kurs är att propagera för att muslimer inte har någon plats i det västerländska samhället.


Läs gärna den första artikeln om Stram Kurs och upprinnelsen till vad som kom att utspela sig på fredagen och lördagen:

#islamofobi: Koranbränningsmöte i Rosengård

#islamofobi: Koranbränningsmöte i Rosengård

Uppdatering 200827:

Polisen i Malmö har tagit beslut att inte ge tillstånd till sammankomsten. Detta framkom i ett pressmeddelande igår:

”Vi på polisen står upp för alla människors lika värde och värnar alla människors trygghet och säkerhet. Vi måste ta hänsyn till säkerheten för både arrangör, deltagare och medborgare. Därför ser vi inte att vi har någon möjlighet att bevilja tillstånd”. (Källa: Polisen)

De senaste veckorna har Polisen övervägt att flytta sammankomsten. Fridhemstorget nämndes, men efter protester från boende i området kikade man på möjligheten att ha sammankomsten på Stortorget.


Detta är ursprungsartikeln, som publicerades 200807:

Det högerextremistiska danska partiet Stram Kurs ledare Rasmus Paludan planerar att 28 augusti åka till en moské i den invandrartäta stadsdelen Rosengård i Malmö för att tillsammans med den kontroversiella svenske konstnären Dan Park ha ett torgmöte där man bl a avser att bränna en koran. Bokbål relaterade till politisk övertygelse har obehagliga historiska konnotationer.

Stram Kurs är ett islamofobiskt och högerextremistiskt parti som befinner sig en god bit till höger om Dansk Folkeparti. Ledaren Rasmus Paludan har tidigare gjort sig (ö)känd för en rad islamofobiska uttalanden. Han har även dömts vid ett flertal tillfällen, bl a för hets mot folkgrupp och ärekränkning.

Stram Kurs officiella Facebooksida läser vi följande i ett inlägg från den 4 augusti:

Giv vælgererklæring: https://hard-line.dk/vaelgererklaering/
++ KORANEN SKAL BRÆNDE I ROSENGÅRD! ++

Den berømte og anerkendte svenske kunstner Dan Park har inviteret Stram Kurs til at brænde koranen foran en moske i Rosengård i Malmø fredag den 28. august 2020 kl. 12.00.

Partileder Rasmus Paludan udtaler: ”Vort svenske broderfolk er ved at blive udryddet i deres eget land, så det mindste, vi kan gøre for at hjælpe dem, er at møde op i en af de besatte enklaver og fortælle vores ærlige mening om koranen.” (Källa: Facebook)

I inlägget framförs den numera standardiserade myten om ”folkutbyte”. De konspiratoriska formuleringarna att ”svenskar håller på att utrotas i sitt eget land” och ”besatta enklaver” är skarpa.

Paludan utvecklar resonemanget i den SD-kopplade alternativa nyhetsbloggen Samhällsnytt:

Sverige tas över av islam. Med våld mot särskilt unga svenskar. Därför är det viktigt att visa att islam i Sverige fortfarande får kritiseras och häcklas. (Källa: Samhällsnytt)

Arrangören för koranbränningsmötet är konstnären Dan Park, också han dömd vid ett flertal tillfällen för bl a hets mot folkgrupp. Till Samhällsnytt motiverar han mötet med att Danmark och Sverige har likartade problem relaterade till utomvästlig invandring.

Politiskt motiverade bokbål har obehagliga historiska konnotationer. På 30-talet brände nazister ”otyska” böcker, främst skrivna av judar och politiska motståndare.

Att bränna böcker och papper är inte olagligt, men om syftet med handlingen är att uppvigla, och om det kan uppfattas som hets mot folkgrupp, är det med största sannolikhet olagligt. Att bränna en koran framför en moské i en stadsdel där många muslimer bor och lever, har ett uppenbart tydligt syfte. Det finns lagparagrafer som går att applicera på den planerade koranbränningen. Vi citerar följande ur Brottsbalken 16 kap. 8 §:

8 §   Den som i ett uttalande eller i ett annat meddelande som sprids hotar eller uttrycker missaktning för en folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck, döms för hets mot folkgrupp till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter.

Om brottet är grovt döms för grov hets mot folkgrupp till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om meddelandet haft ett särskilt hotfullt eller kränkande innehåll och spritts till ett stort antal personer på ett sätt som varit ägnat att väcka betydande uppmärksamhet.
Lag (2018:1744). (Källa: Sveriges Riksdag)

Såväl yttrandefriheten som mötesfriheten och demonstrationsfriheten kan i vissa fall begränsas genom lag. Vi saxar följande ur Regeringsformen 2 kap. 20§ och 23-24§:

20 § Följande fri- och rättigheter får, i den utsträckning som medges i 21-24 §§, begränsas genom lag:
1. yttrandefriheten, informationsfriheten, mötesfriheten, demonstrationsfriheten och föreningsfriheten (1 § första stycket 1-5)
[…]
23 § Yttrandefriheten och informationsfriheten får begränsas med hänsyn till rikets säkerhet, folkförsörjningen, allmän ordning och säkerhet, enskildas anseende, privatlivets helgd eller förebyggandet och beivrandet av brott.
[…]
24 § Mötesfriheten och demonstrationsfriheten får begränsas av hänsyn till ordning och säkerhet vid sammankomsten eller demonstrationen eller till trafiken. (Källa: Sveriges Riksdag)

Vad gäller eventuella påföljder citerar vi följande punkter ur Brottsbalken 27 kap. 2 §:

1. om den tilltalade avsett att brottet skulle få allvarligare följder än det faktiskt fått,
2. om den tilltalade visat stor hänsynslöshet, […]
6. om brottet utgjort ett led i en brottslighet som utövats i organiserad form eller systematiskt eller om brottet föregåtts av särskild planering,
7. om ett motiv för brottet varit att kränka en person, en folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning, könsöverskridande identitet eller uttryck eller annan liknande omständighet, (Källa: Sveriges Riksdag)

Denna artikel uppdaterades 200827.


Stram Kurs fick 1,8% av rösterna i danska folketingsvalet 2019. Spärren till folketinget ligger på 2%.


Läs gärna den uppföljande artikeln om händelserna i samband med att Stram Kurs trots nekat tillstånd genomförde sin manifestation (inklusive koranbränning):

#islamofobi: ”Snart bränner vi ytterligare en koran i Rosengård!”

Den apoteksanställda i flödet…

På sociala medier florerar just nu en text om hur en äldre person inte har råd att hämta ut sina mediciner, medan en asylsökande kan hämta ut mediciner för bara en femtiolapp. Texten väcker mycket känslor och många blir upprörda. Men hur sann är egentligen den här texten?


Vid en första anblick kan texten te sig korrekt. Ja, det kan kosta mycket att hämta ut sina mediciner, äldre kan ha en snäv pension och asylsökande kan i vissa fall hämta ut sina mediciner för femtio kronor. En närmare granskning visar dock på ett flertal brister i texten.

I texten framgår att personen behandlats med läkemedlet Ramipril, en medicin mot högt blodtryck. Den här medicinen kostar mellan 85 till 150 kronor, för 100 tabletter. Nu framgår det att den här medicinen är utsatt och att det är inte den mannen ska hämta. Kostnaden kan ändå vara en fingervisning på hur mycket blodtrycksmedicin kan kosta. Många av de här läkemedlen är subventionerade, men vi kan leka med tanken att mannen ska hämta ut en medicin som inte är det och därmed torde vara en av de dyraste. Två mediciner mot högt blodtryck som tidigare var subventionerade, men som inte längre är det, är Inhibace och Tarka. Ingen av de här medicinerna säljs längre i Sverige. En tredje medicin heter Zanidip och kostar enligt Apoteket 231,50 kronor för 28 tabletter (eller 8,3 kronor per dag). Att mannen ska betala 1 880 kronor för blodtrycksmedicin är alltså helt uteslutet.

Författaren av texten menar att den som arbetat större delen av sitt liv, inte får någon pension att leva på. För den person som inte arbetat, eller arbetat mycket lite, finns en garantipension. Denna innebär att ingen ska kunna få mindre än 7 780 kronor per månad (om man är ensamstående). Garantipensionen är en del av den allmänna pensionen, där bland annat även inkomstpension ingår. Den här mannen sägs ha arbetat större delen av sitt, vilket innebär att han har en högre pension än garantipensionen. Skulle han ändå ha en låg pension finns möjlighet att ansöka om bostadstillägg och äldreförsörjningsstöd.

Om mannen trots allt inte har de ekonomiska resurser som behövs för att hämta ut sin medicin, som vi nu vet inte kostar så mycket som påstås, finns det alternativ för mannen. Mannen kan välja att betala medicinen på avbetalning, vilket apoteken ofta går med även om någon har en mycket svår ekonomisk situation. Det går också att ansöka hos socialtjänsten för att få hjälp att betala läkemedelskostnaden.

Vad gäller då för den asylsökande? En asylsökande kan maximalt erhålla 2 130 kronor per månad i dagersättning (för ensamstående vuxen). Hen kan endast få recept utskrivna för vård som inte kan anstå, dvs vård som på något sätt är akut. Den asylsökande betalar 50 kronor per recept och förskrivande läkare. Om en läkare har skrivit ut flera recept vid ett och samma tillfälle, räcker det att betala 50 kronor för att hämta ut samtliga läkemedel. Det är därmed inte alls särskilt enkelt för en asylsökande att få tag på recept och medicin.

Det framgår med tydlighet att texten brister på många punkter. Att den dessutom är två år gammal, gör inte saken bättre. Syftet känns givet – att ställa grupper emot varandra.

Motargument rekommenderar Källkritikbyråns artikel om den virala texten. Där finns inlägget att läsa i sin helhet. Bland annat tas frågan om högkostnadsskyddet upp och gås igenom.

Referenser

https://www.apoteket.se/produkt/ramipril-krka-tablett-25-mg-100-tabletter-blister-245137/

https://www.apoteket.se/produkt/ramipril-hexal-tablett-5-mg-100-styck-blister-310040/

https://www.kronansapotek.se/Ramipril-Krka-Tablett/p/175974

https://www.apotea.se/ramipril-krka-tablett-5-mg-1

https://www.apoteket.se/produkt/zanidip-filmdragerad-tablett-10-mg-28-styck-blister-209840/

https://www.fass.se/LIF/product?userType=0&nplId=20011228000257

https://www.fass.se/LIF/product?docType=&specId=&userType=0&nplId=19980612000026&

https://ekuriren.se/sormland/var-tredje-sormlanning-ater-blodtrycksmedicin

https://www.tlv.se/download/18.467926b615d084471ac33e28/1510316368904/rapport-blodtryck.pdf

https://www.pensionsmyndigheten.se/forsta-din-pension/sa-fungerar-pensionen/garantipension-om-du-har-lag-pension

http://www.pensionsspara.se/garantipension

https://www.migrationsverket.se/Andra-aktorer/Apotek.html?fbclid=IwAR2Z1RFluYaMksOqFM0gTf9EhDM9hry1lVeu0u-_whbp30iW8nRJ7P992iw

https://www.migrationsverket.se/Privatpersoner/Skydd-och-asyl-i-Sverige/Medan-du-vantar/Ekonomiskt-stod.html?fbclid=IwAR02GuKaqWspsuHpjDgwL4PgWd6VgMg7EN1IC7tCWO47NcvyTlOvMGirhM8

Nej, alla invandrare får inte stanna i Sverige

Det finns de som påstår att alla invandrare som kommer till Sverige får stanna här, även de som begår kriminella handlingar. Men är det verkligen så, att det är hur enkelt som helst att få stanna i Sverige?

Att ta sig till Sverige är inte enkelt. I de fall man flyr för sitt liv kommer man att mötas av mycket motstånd. År 2018 beräknade UNHCR att det fanns 70,8 miljoner människor på flykt i världen, varav ungefär hälften är internflyktingar. 25,9 miljoner är flyktingar, där 80% endast tar sig till ett grannland. 3,5 miljoner är asylsökande.

Den som flyr till Sverige, kan få ett tidsbegränsat uppehållstillstånd på maximalt tre år i taget. En rad krav måste uppfyllas för att man ska ha möjlighet att beviljas uppehållstillstånd. Om den som ansöker begår vissa brott riskerar hen avslag på ansökan. Den som har ett uppehållstillstånd riskerar utvisning som en del av ett eventuellt straff. Sverige införde 2016 dessutom en tillfällig lag som försvårade möjligheten att stanna här. Lagen skulle gälla till 2019, men är förlängd till 2021. 

Verkligheten ser alltså annorlunda ut. Det är inte lätt att stanna i Sverige, och alla är en relativt liten andel.


Detta är en kortare version av en längre artikel på Motargument:

Myt: Vem som helst får stanna i Sverige

Folkhemmet var inte för ”alla”

Gästinlägg av anonym

Det skaver i mig dessa tal och texter om att det var bättre förr.
Drömmen om det svenska folkhemmet. Jag hör det mer och mer ofta. Till och med från personer yngre än jag själv. Drömmen om det Sverige som en gång var. Som om det var något vi har förlorat, saknat och nu måste återta. Värderingarna som i mycket kan sammanfattas som den ”svenska modellen” och ”folkhemmet” när det gäller välfärd.

Folkhemmet som för så många ger en känsla av något varmt, fint och ombonat.

Tillhörighet
Trygghet
Solidaritet
För alla

Men vem ingår i ordet ”alla”?

För om drömmen om folkhemmet sätts i en annan kontext än den historia som brukar berättas i skolorna.

Om den istället sätts in i den alternativa historien.

Den historia som berättar om samma grupp av personer som jag själv tillhör.

Personer med funktionsnedsättning.

Några av de andra grupper som drabbades var hbtq-personer, personer med annan aktiv tro än den kristna, exempelvis romer och samer.

Det var många andra grupper av människor som inte räknades in i ”alla”.

Vår del, vi som inte räknades in som ”alla” i den svenska historien.
Den del av vår historia som alltför sällan berättas.

Folkhemmet för oss är ofta historien om utanförskap och diskriminering.

Baksidan av den svenska modellen.

Där de som inte passade in i den snäva ramen skulle foga sig
eller så såg samhället till att sätta dig på plats.

Institutioner

1981 restes en minnessten på Norra kyrkogården i Lund. Där begravdes 1935-1965 500 namnlösa personer från Vipeholm. Sveriges största anonyma massgrav i modern tid. Vipeholm var en institution för personer med funktionsnedsättning. Personer som dog där hade inte ens rätten till att få sina namn bevarade på sina egna gravstenar. Där pågick fruktansvärda experiment i vetenskapens namn. Vipeholm var bara en institution bland många i folkhemmet. De fanns över hela landet.

Jag har själv inget gott att säga om mina upplevelser om att leva på institution och jag har aldrig träffat någon som hellre bodde på institution än levde ett självbestämt liv.

Dessa institutioner som inte försvann förrän på 90-talet men som nu alltmer hörs som en viskning i framtidsvisionernas vindar. Nu när fler får avslag från Försäkringskassan på sina personliga  assistansansökningar än som beviljas insatsen. Istället faller ansvaret på anhöriga eller boenden av olika slag. Boenden där risken är stor att gruppens behov går före individens. Där insynen alltför ofta begränsas.

Där ”vi” och ”dom” blir tydligt vilka som räknas in i folkhemmets gemenskap eller inte.

Tvångssterilisering

Tvångssteriliseringarna försvann inte förrän i mitten av 1970-talet för vissa personer med funktionsnedsättning och 2010-talet för transsexuella personer.

Än idag är inte sexualundervisning någon självklarhet om du har en funktionsnedsättning. Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter ses ofta som något kontroversiellt om det handlar om en person som har en funktionsnedsättning. Som något konstigt, äckligt och avvikande.

Ingen skolplikt för alla

Det var inte förrän 1962 som även personer med funktionsnedsättning inkluderades i skolplikten. Än idag är det inte självklart att du är behörig att läsa vidare på högskola om du har gått i särskolan eller särvux. Trots att du kanske har kapaciteten att göra det men aldrig själv fått välja skola på grund av hur skolsystemet ser ut.

Ingen rösträtt för alla

1989 är året då även personer med intellektuell funktionsnedsättning fick rätt att rösta. Men än idag är det ett lotteri om vallokalerna är tillgängliga. Om information kring politiska partiers program verkligen är tillgängliga för alla röstberättigade. Inte enbart vad gäller tillgänglighet i valstugor eller politiska partiers budskap. Utan vilka personer som verkligen inkluderas i de politiska tal som görs och hur personer med funktionsnedsättning omtalas där. Närande eller tärande?

Folkhemmet handlade inte om individer utan om grupper. Där du antingen tillhörde en grupp eller inte.

Du var man eller kvinna.
Svensk eller utlänning.
Tjänsteman eller arbetare.

Där grupper lätt sattes emot varandra om vad som var bra, rätt och idealiskt. Där den som inte passade in i idealets snäva ruta lätt kunde fara illa.

För mig är folkhemmet en påminnelse om statens kontroll över

  • vem du får vara
  • vem och hur du får älska
  • vem du ska bo med, var och på vilka villkor
  • hur du ska försörja dig
  • vilken utbildning du har rätt att få
  • om du kan vara delaktig och om du kan rösta

För mig var folkhemmet en hård och fyrkantig mall över hur samhället ska sortera dig. Inte hur du själv vill leva, identifiera och presentera dig.

Nej, alla värderingar var inte bättre förr.

Inte ens de svenska.

Inte ens folkhemmet.

Låt oss istället prata om ett hållbart samhälle.

Låt oss verka för lika rättigheter och skyldigheter, full jämlikhet och delaktighet.

Rätten att leva sitt liv fullt ut
vem du än är
så länge som det inte skadar någon annan.

Rasism är både individuellt och strukturellt

En ständigt pågående dispyt i samhällsdebatt är huruvida rasism skulle vara individuell eller strukturell – men den frågan är felställd. Rasism förekommer BÅDE på individnivå och på samhällsnivå. I båda fallen kan fördomar, bigotteri och diskriminering handla om djupt förankrade strukturer eller om mer udda/unika mönster.


En närmare titt på de fem nivåerna

Att vara rasist kan handla om till exempel att bygga en identitet och livsåskådning baserad på att dela upp människor i olika raser eller etniciteter/folkgrupper. Till exempel att vara en nynazist som vill stå upp för “äkta arier”, eller att vara en sverigedemokrat som vill stå upp för “äkta svenskar”.

Att ha rasistiska fördomar kan handla till exempel om trosföreställningar angående hur människor av viss hudfärg eller etnisk bakgrund “egentligen är”. Detta är mycket vanligare än att gå hela vägen till att även ha en rasistisk identitet eller livsåskådning.

Att göra rasism kan handla om till exempel att utifrån hudfärg säga något nedsättande eller negativt särbehandla någon. Detta görs även av personer som inte har några relevanta fördomar. Låt säga att Anna blir sur på Betty, och att dessa båda tjejer har olika hudfärg. Låt även säga att de befinner sig i ett sammanhang där det är allmänt accepterat att snacka skit om Bettys hudfärg, eller i ett sammanhang där detta visserligen inte är accepterat men ändå så djupt förankrat att Betty förmodligen vid flera olika tillfällen har blivit utsatt för en massa skit för sin hudfärg. Låt säga att Anna i sitt vredesutbrott mot Betty börjar spotta ur sig en massa elakheter om Betty utifrån Bettys hudfärg. Visst kan Annas beteende bero på att Anna har fördomar eller rentav har en identitet som rasist, men det kan även bero på att Anna helt enkelt vill såra Betty och därför tar till vad som helst som hon tror att hon kan komma undan med och/eller tror att det skulle såra Betty extra illa. Även om Anna inte är en rasistisk person så är hennes beteende här fortfarande rasistiskt.

Att delta i rasism kan göras aktivt eller passivt. Låt säga att när Anna hoppar på Betty med en massa nedsättande kommentarer om Bettys hudfärg eller etniska bakgrund så står både Calle och Denise och backar upp Anna genom att nicka instämmande och sticka in små kommentarer som signalerar att Annas beteende är befogat. Samtidigt står även Emil och Filippa bredvid dem utan att visa några tecken på att motsätta sig Annas påhopp. Calle och Denise deltar aktivt, medan Emil och Filippa deltar passivt.

Att rasism i ett visst sammanhang är djupt förankrat innebär två saker. Dels att det inte bara rör sig om en tillfällig situation, utan om ett större sammanhang. Till exempel en skola eller arbetsplats, en subkultur, en nationalstat eller en internationell historisk process som till exempel kolonialism och avkolonisering. Och dels att de olika uttrycken för fördomar, bigotteri och diskriminering i detta sammanhang inte bara är någon tillfällig grej eller bara någon enskild persons idé, utan ingår i en mer utbredd social struktur.

Fem exempel på olika sorters sociala strukturer

Det finns flera sorters sociala strukturer. I det här fallet kan det till exempel handla om:

  1. En social norm för beteende, det anses okej att ge sig på de som har den aktuella hudfärgen.
  2. En social norm för förväntningar, det anses vara allmän sanning och “sunt förnuft” att anta att en person som har den aktuella hudfärgen även har vissa negativa egenskaper.
  3. Ett systemiskt beteendemönster, att många beter sig illa mot personer som har den aktuella hudfärgen.
  4. Socialt arv, där personer som lidit av de tre ovanstående för det första oftare har sämre socioekonomiska förutsättningar och kulturellt kapital, och för det andra får barn som därmed växer upp med sämre socioekonomiska och kulturella förutsättningar.
  5. Systemiska effekter av de fyra nyss nämnda strukturerna, personer som har den aktuella hudfärgen har ofta dålig social status och dåligt självförtroende och “bristande sinne för humor”. Sistnämnda innebär att de är trötta på att folk är elaka på deras bekostnad.

     

    Photo by Aneesh Ans on Pexels.com

En social struktur är inte något monolitiskt och evigt, utan något som skapas och återskapas i ett visst socialt sammanhang, även kallat en “social kontext”. Denna kontext kan vara allt från en privat relation mellan två eller ett fåtal individer till att vara en nationell kultur eller ett nationsgränsöverskridande kulturmönster. Mellan denna micronivå respektive makronivå har vi olika mellannivåer (även kallat mesonivå), som till exempel en specifik skola eller arbetsplats eller lokal subkultur. En och samma person kan befinna sig både i ett land där en viss hudfärg är norm OCH samtidigt befinna sig i en skola eller på en arbetsplats där en helt annan hudfärg är norm.

Slutord

Det är viktigt att se alla de fem nivåer av rasism som presenteras ovan. Att försöka reducera rasism till att enbart handla om rasistisk identitet (A) eller till att enbart handla om de rasistiska strukturerna i en viss kontext (E) osynliggör i hög utsträckning det som händer på de återstående fyra nivåerna.

Därmed blir det även lättare att osynliggöra stora delar av den enda återstående nivån: En sverigedemokrat kan lättare komma undan med att det han håller på med inte skulle vara rasism eftersom han inte är nynazist, och en person som stödjer rasism mot asiater kan lättare komma undan med att rasism mot asiater “inte räknas” eller “inte är rasism på riktigt” eftersom slaveriet i USA:s sydstater på 1700-talet och 1800-talet endast riktade sig mot afroamerikaner.

Det senast nämnda är giltigt även om alla inblandade parter befinner sig t ex i Sverige:

Never mind att nationell nivå inte alltid är den enda relevanta kontextnivån, never mind att USA inte är den mest relevanta nationen när det gäller en situation i något annat land än just USA, och never mind att rasism mot asiater är ett stort problem på nationell nivå både i USA och i Sverige.