Inte sällan talar framför allt sverigedemokrater om att Socialdemokraterna ensamt skulle bära ansvar för att Rasbiologiska institutet grundades. Det är en myt skapad för att svartmåla dåtidens och nutidens S, samtidigt som SD vill tvätta sin historiska byk. Fakta är att Rasbiologiska instiftades efter att dåvarande Riksdagen 13 maj 1921 enhälligt (dvs alla partier) röstade för en motion skriven gemensamt av såväl socialdemokratiska som liberala och konservativa politiker.
Syftet med att sprida myten om att S ensamt skulle bära ansvar för Rasbiologiska institutet är naturligtvis att med hjälp av det retoriska tricket whataboutism– ett argumentativt “men dom då!?” – flytta fokus från SD:s egna nazismkopplingar, som med rätta är besvärande för partiet, till S egna och nära kopplingar till statsfinansierad rasbiologi. Men förutom att vara ett tomt motargument i sakfrågan (den om SD:s kopplingar till nazism) så är det alltså inte en korrekt historiebeskrivning.
Samtliga politiska riktningar i riksdagen vid denna tid var alltså med i beslutstagandet om att instifta Rasbiologiska institutet och arbetade aktivt för att underblåsa vad man skulle kunna kalla statsunderstödd rasbiologi.
Den här SD-reklamen fick vi skickade till oss och tänker nu ägna några minuter åt att analysera vad SD ägnar sig åt.
Skärmdump från accountability_sweden 260901.
Deras taktik kallas för DARVO och vi har skrivit om den tidigare på kontot.
D-eflect A-ttack R-everse the roles of V-ictim and O-ffender
Vi vet alla att påståendet att svenskar diskrimineras i vården saknar grund. Forskningen visar tvärtom i alla upptänkliga avseenden. Det verkar emellertid som att politiska reklammeddelanden får baseras på lögner i Sverige.
Men det SD gör är att projicera, och anklaga andra för det de själva och det vita majoritetssamhället ägnar sig åt, dvs diskriminering.
SD: vi ser er, era lögner, era strategier och er rasism. Vi ser vad ni gör. Vi kräver accountability.
Och L, M, KD som samarbetar med detta parti: Ni är inte ett dugg bättre. Ni är exakt lika skyldiga, och fegare, för ni låter er nazistiska härförare öppet stå för det mest fascistiska innehållet och sen baserar ni er politik på det, och tar avstånd när uttalandena väcker för mycket negativa reaktioner för ert anseende. Vidrigt. Vi kräver accountability.
accountability_sweden är ett Instagramkonto drivet av ”vårdpersonal som belyser det makthavare vill dölja. Vi ställer myndigheter, politiker och företag till svars. Vi kräver accountability.
Sverigedemokraterna har en djup historisk skuld till judar, med tanke på partiets nynazistiska rötter och det långvariga judehat som var dess drivkraft.
Under de senaste dryga två decennierna har partiet, åtminstone officiellt, förskjutit sin antisemitism mot muslimhat.
Betyder det att SD inte längre hyser antisemitiska åsikter? Nej, trots att de officiellt övergett antisemitismen har partiet vid många tillfällen fortsatt att göra sig skyldiga till antisemitism.
SD har de senaste åren åter börjat sprida antisemitiska konspirationsteorier, som till exempel den om ett så kallat ”folkutbyte” och myten om ”importerat valboskap”. Båda dessa teorier går i korthet ut på att en illvillig elit (ofta med judar inblandade) medvetet tar emot asylsökande, med påståendet att syftet är att få fler röster i val.
Det är inte ovanligt att partiföreträdare nämner globalism, kulturmarxism, Soros och Bilderberg. Denna retorik bidrar till att sprida antisemitiska konspirationsteorier och åsikter bland svenskar. Dessa begrepp är klassiska inslag i antisemitiska konspirationsteorier.
SD-sympatisörer lyfter ofta fram partiets påstådda förändrade hållning gentemot judar och Israel och hävdar att det är det enda svenska partiet som försvarar judar. Är detta ett tecken på att SD-toppar och -sympatisörer känner skuld över partiets historia? Eller är det ett försök att dölja den antisemitism som fortfarande finns inom partiet?
Skärmdump från Forum för levande historia 260824.
Det påstås ofta att judehatet idag främst kommer från den politiska vänstern. En relativt ny studie visar dock att judehat, oavsett form och uttryck, är mest utbrett bland SD-sympatisörer.
SD framställer sig själva som både jude- och Israelvänliga, men en närmare titt avslöjar snabbt sprickorna i deras fasad.
Sverigedemokraternas alltmer uppskruvade retorik om islam och muslimer, samt konkreta, antidemokratiska förslag förtjänar ännu hårdare granskning.
Att sakligt kritisera religiösa idéer eller migrationspolitik är en sak – att generalisera om en hel grupp människor är något helt annat.
När muslimer gång efter gång utmålas som ett kollektivt problem riskerar det att öka misstänksamhet mot och fördomar om människor som bara vill leva sina liv som alla andra.
Skärmdump från Aftonbladet 260817.
Sverige behöver en politisk debatt där vi kan diskutera integration, religion och migration öppet, men utan att kollektivt skuldbelägga människor på grund av deras tro.
Skärmdump från SvD 260817.
Svensk demokrati bygger på att medborgarskap och rättigheter inte ska graderas efter etnisk eller religiös bakgrund. De grundläggande positiva friheterna i grundlagen, t ex religionsfriheten, gäller alla invånare i Sverige. SD har med obehaglig uppriktighet klargjort att de anser att det inte ska gälla den muslimska minoriteten.
En nationell identitet kan bygga på språk, historia, kultur och gemensamma demokratiska institutioner. Etnonationalism – som SD förespråkar, utifrån politiska förslag och uttalanden – riskerar däremot att göra människors härkomst till ett mått på hur ”svenska” de anses vara.
Skärmdump från Richard Jomshofs officiella X-konto 260817.
Demokrati innebär inte bara majoritetsstyre. En fungerande liberal demokrati innebär också att majoriteten inte fritt kan ta ifrån minoriteter deras grundläggande rättigheter. Detta är en helt avgörande faktor när debatten handlar om muslimer, invandrare eller andra minoriteter.
När någon, politiker eller vanliga människor, talar om ”muslimer”, ”invandrare” eller andra stora grupper som om de vore homogena, kan det vara effektivt att be dem precisera vilka människor och vilka problem de faktiskt menar. Det flyttar diskussionen från svepande generalister till konkret politik och argumentation.
Skärmdump från Dagens Nyheter 260817.
Jag vill egentligen inte tro att alla som röstar på SD är rasister, muslimhatare eller antidemokrater. Däremot anser jag att väldigt mycket av partiets politik och retorik ska kritiseras stenhårt. Med en sådan inställning blir det svårare för motdebattörer att vända debatten till en pseudodiskussion om huruvida vi förolämpar sverigedemokratiska väljare.
Det är helt nödvändigt att vi inte tröttnar på att kritisera SD:s politik, som är såväl antidemokratisk som etnonationalistisk. Kritiken bör vara saklig och syfta till att argumentera mot partiets konkreta förslag och medvetet spetsiga uttalanden. Det är när vi glömmer bort att vara sakliga och börjar misskreditera SD-väljare som grupp som vi dribblar bort möjligheten att kunna påverka just dem som väljer att lägga sin röst på SD.
På vår hemsida www.Motargument.se finns massor av artiklar som ger oss fakta och motargument som kan hjälpa oss att fortsätta vara sakliga i debatten mot Sverigedemokraterna.
#svpol #SDhaveri #val2026
Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.
Richard Jomshof skriver att han hatar islam. Han skriver att islam vill islamisera hela världen genom jihad, förfölja och döda icke-muslimer, göra kvinnor mindre värda, sprida antisemitism och avskaffa demokratin. Och så kommer slutklämmen, den som egentligen förklarar resten: han hatar också ”alla dessa medlöpare som springer islamisternas ärenden och hjälper dem med att ta vårt land ifrån oss”. Det är där den gamla föreställningen om att detta bara skulle handla om hård religionskritik blir ganska svår att upprätthålla.
För religionskritik är tillåten. Man får avsky islam, kristendom, sharia, Bibeln, Koranen, präster, imamer och religiösa dogmer. Man får kritisera islamism, jihadism, kvinnoförtryck och antisemitism hur hårt man vill.
Skärmdumpar från Richard Jomshofs (SD) officiella Facebookkonto 260819 och Aftonbladet 260817.
Men Jomshof gör något annat. Han förvandlar islam till en enda politisk aktör med en gemensam vilja, ett gemensamt mål och i stort sett en gemensam generalstab. Denne märklige figur vill erövra världen, döda icke-muslimer, förtrycka kvinnor och avskaffa demokratin. Sedan behöver bara muslimen kopplas till denna figur, så är jobbet gjort.
Det är rasism.
För att konstruktionen ska fungera måste skillnaden mellan islam, islamism och jihadism först försvinna.
Om problemet heter jihadism är problemet jihadister.
Om problemet heter våldsbejakande islamism är problemet våldsbejakande islamister.
Om problemet heter hedersförtryck kan man bekämpa hedersförtryck.
Men om problemet heter islam blir hotet betydligt mer användbart. Då kan moskén, slöjan, Ramadan, bönen och den vanlige muslimen stoppas in i samma berättelse om ett pågående övertagande.
Det betyder inte att problemen Jomshof räknar upp är påhittade.
Islamistisk terrorism finns.
Kvinnor utsätts för religiöst motiverat förtryck.
Antisemitism finns i islamistiska och muslimska miljöer.
Auktoritära religiösa regimer finns.
Det är verkliga problem och de ska bekämpas. Men därifrån följer inte att världens muslimer är ett politiskt kollektiv med samma mål.
Muslimer är demokrater, konservativa, socialister, liberaler, feminister, fundamentalister, sekulära och politiskt ointresserade. De tycker olika.
Det är ett mycket enkelt konstaterande, men det förstör tyvärr hela propagandabilden.
För propagandan behöver inte människor. Den behöver grupper.
Det mest avslöjande i Jomshofs text är därför inte ens att han säger sig hata islam. Det är orden ”ta vårt land”. Vems land? Är Sverige mindre den muslimska sjuksköterskans land än Richard Jomshofs? Den muslimske polisens? Den kvinna som bär hijab och är född i Malmö? Den muslim som avskyr islamismen och försvarar demokratin? Jomshof behöver inte svara. Retoriken fungerar bättre om gränsen mellan ”vi” och ”dom” lämnas lagom oklar.
Islam görs till fienden och människor som förknippas med islam får sedan bära misstanken.
Och sedan kommer ”medlöparna”. Där blir den auktoritära logiken tydlig. Först definieras ett existentiellt hot. Sedan kopplas en grupp till hotet. Därefter görs även den som protesterar misstänkt. Den politiske motståndaren har inte bara fel. Han hjälper fienden. Det är ett gammalt och effektivt knep, eftersom det gör kritiken själv till bevis för konspirationen.
Det är därför Jomshofs text är allvarligare än ännu ett grovt utspel. Den handlar om normalisering. Det som först väcker avsky blir nästa gång en kontrovers, därefter en legitim ståndpunkt och till sist en fullt normal del av den politiska debatten. Jomshof säger inte att han hatar jihadism. Han säger inte att han hatar islamism. Han säger att han hatar islam och avslutar med att människor hjälper ”dom” att ta ”vårt land”.
Man behöver alltså inte leta efter någon dold signal.
Det finns ingen dold signal.
Det är rasistisk retorik, öppet formulerad. Och det farliga är inte bara att en riksdagsledamot skriver så.
Det farliga är om resten av samhället vänjer sig.
Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.
Inför valet 13 september har Sverigedemokraterna, i en intervju med partiledare Jimmie Åkesson (SD) i SR Ekot, aviserat att de vill lägga noll kronor på integration. Att helt strypa resurserna i integrationspolitiken skulle få allvarliga konsekvenser: stora samhällskostnader, ökd segregation och en skadad ekonomi. Kritiker menar att integration inte sker automatiskt utan kräver aktiva statliga insatser.
Att SD inte vill ha någon integrationspolitik är i sig ingen nyhet, men att de intensifierar valkampanjen med skarp retorik är ingen slump. Det är ett tämligen riskfritt vallöfte, då inget annat parti är av åsikten att Sverige inte ska ha någon integrationspolitik. Däremot sänder budskapet en viktig signal till väljarna.
I en intervju med SR Ekot utvecklar Åkesson resonemanget:
”Jag skulle vilja lägga exakt noll kronor på integration, det är inte en pengafråga, det är en fråga om ett individuellt ansvar att anpassa sig till samhället eller inte”. (Källa: Dagens industri)
Åkesson är tydlig med att orsaken till att SD anser att Sverige inte bör ha någon integrationspolitik i grunden är en principfråga för partiet och att det inte egentligen inte har något med att spara i budgetutgifter att göra.
I samma intervju säger Åkesson att han inte ser några nya reformer komma vad gäller integrations- och migrationspolitik, eftersom nuvarande mandatperiod inneburit många repressiva reformer på två av SD:s favoritområden.
De viktigaste motargumenten mot SD:s nollkronevision för integrationen är:
Ekonomi
Högre långsiktiga kostnader: Att dra in stöd till språkutbildning (SFI) och arbetsmarknadsåtgärder förlänger tiden till självförsörjning, vilket ökar statens utgifter för försörjningsstöd.
Förlorade skatteintäkter: Utan integrationsinsatser tar det längre tid för utrikes födda att komma i arbete, vilket minskar skattebasen som finansierar välfärden.
Arbetskraftsbrist: Många sektorer (exempelvis vård, omsorg och transport) är helt beroende av att nyanlända snabbt validerar sin kompetens och kommer ut i jobb.
Sociala aspekter, välfärd, arbete och säkerhet:
Ökad segregation och utanförskap: Att lämna hela ansvaret på individen riskerar att cementera parallellsamhällen där nyanlända isoleras utanför det svenska majoritetssamhället.
Kriminalitet och gängrekrytering: Utan fungerande skolgång och vägar till lagliga jobb ökar risken för att unga i s k utsatta områden dras in i kriminalitet.
Sämre språkinlärning: Språket är nyckeln till samhället. Att dra in resurser till riktad svenskundervisning försvårar kommunikation med myndigheter, skola och arbetsgivare.
Systemfel i välfärden: Skolor, socialtjänst och sjukvård drabbas hårt om nyanlända inte får grundläggande samhällsorientering och stöd tidigt.
Individen behöver verktyg: Även om individen har ett eget ansvar krävs det strukturella verktyg (såsom validering av utländska betyg) för att anpassningen överhuvudtaget ska vara praktiskt möjlig.
Skapar en permanent underklass: Förslaget riskerar att skapa en permanent underklass av människor som befinner sig i Sverige lagligt men saknar reella chanser att bli en del av samhället.
Varför vill SD satsa noll kronor på integrationen?
Officiellt säger de att integration är ett individuellt ansvar som inte bör belastas staten. I själva verket går uttalandet hand i hand med SD:s nollvision på asylinvandring, och det uttalade målet för nettoinvandringen är att den ska vara kraftigt negativ, vilket innebär att betydligt fler personer ska lämna Sverige än som flyttar hit.
Utspelet om att Sverige bör avsätta noll kronor på integrationspolitik är såväl valstrategiskt som symbolpolitiskt.
Ett argument som antimuslimska rasister använder i debatten om moskéers vara eller inte vara i Sverige är att det inte skulle finnas kyrkor i länder med muslimsk majoritet. Fakta är att det finns kyrkor i alla ”muslimska länder”, utom Saudiarabien.
Sverigedemokraterna är det enda parti som aktivt propagerar för att förbjuda moskéer. De har också talat om att de vill riva befintliga moskéer. Moderaterna och Kristdemokraterna har uttryckt att de vill pausa vissa nybyggnationer i väntan på utredning om eventuell oegentlig finansiering.
Kristna samfund har funnits i vad som idag betraktas som ”muslimska länder” i nästan 2 000 år. Idag har de flesta av dessa länder både historiska och moderna kyrkobyggnader.
Exempel på länder med aktiva kyrkor
Egypten: Har miljontals koptiska kristna och tusentals kyrkor, till exempel den kända Hängande kyrkan i Kairo.
Indonesien: Världens största muslimska land har tiotusentals protestantiska och katolska kyrkor över hela landet.
Syrien och Libanon: Hem för några av världens äldsta kristna samfund med ett stort antal historiska katedraler och kloster.
Förenade Arabemiraten och Qatar: Har officiella kyrkokomplex som har byggts på mark skänkt av ländernas ledare för att tjäna utländska gästarbetare.
Jordanien: Har en stor och väl etablerad kristen minoritet med full frihet att bygga och driva kyrkor.
Iran: Erkänner officiellt kristna minoriteter (främst armenier och assyrier) som har egna aktiva kyrkor och parlamentsledamöter.
Hur lätt det är att bygga nya kyrkor varierar mycket. Vissa länder kräver strikta statliga tillstånd för renovering och nybyggnation, medan andra har full religionsfrihet.
Argumentet om att Sverige borde förbjuda nybyggnation av moskéer, eller t o m riva befintliga moskéer, mot bakgrund av att det inte skulle finnas kyrkor i länder med muslimsk majoritet är således ett icke-argument.
Motargument motsätter sig all form av diskriminering av religiösa minoriteter, oavsett religion. Att förbjuda, och riva, moskéer innefattas i diskriminering av religiösa minoriteter.
Richard Jomshof (SD) har kallat ledarskribent Anders Lindberg på Aftonbladet och partiledare Magdalena Andersson (S) för quislingar. Motargument backar kameran så vi enklare ser helhetsperspektivet på Jomshofgate, eller ska vi beskriva det som att det hör ihop med hela SDgate?
Känt är att SD:s egna vitbok om deras tid 1988-2010 innehöll antisemitism = judehat, rasism mot judar. Väl omskrivet är att flertalet i SD:s partiledning har agiterat emot alla muslimer som grupp. Jimmie Åkessons (SD) debattext i Aftonbladet år 2009 hade rubriken ”Muslimerna är vårt största utländska hot”.
Jomshof, tidigare geografi- och historielärare, har föreläst om faran med islam på många SD-möten. Han sägs skriva på en bok om hur hemsk islam är. Han har flera föregångare inom SD, som också hade uppdrag att föreläsa. Den nyligen avlidne Jan Milld, som var skribent i SD-Kuriren, och frenetisk bloggare på bgf.nu. Bertil Malmberg, som dömdes för hets mot folkgrupp i tingsrätt och hovrätt har föreläst inför tusentals SD-medlemmar. Han uteslöts ur SD för sådant som alltid gick i exakt samma linje som Åkesson och Jomshof torgför.
Inte en enda av SD:s föreläsare verkar ha studerat teologi
En hel gryta av deras propaganda är en röra av ‘islamiseringsmyten’, ‘folkmord på vita’/’folkutbytesteorin’ och ‘EURABIA‘. De har sitt ursprung inom högerextrema, nynazistiska konspirationstankar om att så kallat etniskt främmande och kulturellt främmande skulle ha en gigantisk ondskefull plan att göra så kallat etniskt vita till minoritet i EU. De som tror på myterna antar att alla inom islam är i samförstånd, i maskopi och tänker samt tycker exakt likadant — och vill föda massor av barn i elakartat syfte att tränga bort alla etniskt vita.
SD:s Ludvig Aspling förkunnade denna sommar att han tyckte det är för få personer i Sverige som har svensk etnicitet och för många med främmande etnicitet. Det går exakt i linje med högerextrema EURABIA och nazistiska ‘folkutbytestesen’.
Motargument har skrivit flera artiklar där vi analyserat att etnisk bakgrund och etnicitet är i vardagligt tal tyvärr detsamma som kulturellt främmande bakgrund och faktiskt är metaforer för ras-skillnader.
Motargument vill påminna er om att det har i över hundra år tyvärr varit vanligt att skälla ut personer bara för att de står upp för alla människors rättigheter och religionsfrihet.
Man kan offentligt tycka det är okej med asylrätten, rätten att be i en synagoga eller moské, man kan vara en som försöker skydda andra från rasistiskt motiverade våldsbrott, och för sådant blir man kallad apologet för utrikesföddas brott, ‘blattelover’ och ‘svenskfientlig’.
Vad är egentliga bakgrunden bakom att skälla ‘quisling’ idag? Socialdemokraterna, Miljöpartiet (och besynnerligt nog tidningen Aftonbladet) anses ha hjälpt till, skyddat, eller tillåtit en stor immigration av personer från Mellanöstern och Nordafrika (MENA). och Mellanöstern.
Jomshof, Milld och Malmberg var varken professorer inom teologi eller ens utbildade på högskola inom islamologi. De bedriver ändå massvis av propaganda som alltid varit och fortsätter vara uppenbart vilseledande och falsk. Det ingår i SD:s stående agenda, från massor av deras högt uppsatta företrädare — vilket sprids i deras svans i hela landet.
När vi analyserar varför Jomshof och flera kallar rödgröna politiker och väljare för quislingar är det för att SD har skräck över att de tycker det är för många araber, afrikaner och muslimer i Sverige.
Man skulle därför kunna sammanfatta helheten av samtliga utspel från SD som är ‘quisling-skällsorden’ till att bli:
SD:s ideologiska partilinje emot kritiker av SD:s nollvision för immigration är att de tycker att vi är rasförrädare!
Till alla som tror Jomshof får dreva mot oberoende journalister och hetsa till hat mot rödgröna: Var inte naiv! Försök inte ställa dig som skyddsling av vad dagens ‘quisling’ och ‘svenskfientlighet’ står för. Var inte en naiv apologet som försöker mörka och normalisera hatet mot ‘rasblandarna’ och så kallade ‘N***er-lovers’.
Står du på fel sida i etablerade SD-blocket, eller är du på den antirasistiska sidan i de politiska valen 13 september 2026?
Vi på Motargument tror att efterlevande och historiker kommer minnas denna period i Sverige med fördömanden mot nuvarande borgerliga sidan.
”Richard Jomshof sprider konspirationsteorin att muslimerna håller på att ta över Sverige. Det är ingen retorisk figur utan helt enkelt SD:s bild av verkligheten. Vi som är för religionsfrihet och inte håller med är i deras ögon landsförrädare.” – Anders Lindberg, Aftonbladet
Minns ni hur vi brukar beskriva för er det enklaste möjliga test man kan göra på retorik och slagord, för att se om det är rastistiskt eller inte?
Om du byter ut termen på gruppen de generaliserar om, till att för ett par sekunder bli ”judendom”, ”synagoga” eller ”alla judar” — det är enklast knep för att upptäcka om påståendet skulle ha bedömts som rasistisk uppvigling, uppmaning till folkfördrivning eller massutvisningar på etnisk bakgrund.
Ludvig Aspling (SD) skulle till exempel kunna ha sagt så:
”Vi har alldeles för många personer som är judiska i den svenska befolkningen och det har orsakat jättestora problem.”
När han i själva verket själv sagt exakt så:
”Vi har alldeles för många personer som inte är en del av den etniskt svenska befolkningen och det har orsakat jättestora problem.”
SD har alldeles för länge försökt gömma sin rasism mot alla med afrikanskt, arabiskt och muslimsk släktbakgrund inbakat i SD:s väl nötta term ”etnicitet/etnisk” eller ”inte del av svenska befolkningen”.
SD bevisar åter igen, ännu en gång i juli 2026, att SD själva valt att kampanja inför ett riksdagsval genom att öppet generalisera grovt om alla som de tycker har fel utseende och fel religion.
SD menar själva i klartext, att SD vill öka procentandelen med en viss grupp i landet, och minska en helt annan grupp — den oönskade gruppen som SD konsekvent avhumaniserar, buntar ihop till en klump och försöker väcka allmänhetens opinion emot — det är politiserad främlingsfientlighet, som deras partisekreterare och högsta SD-ledningen beskyddar, försvarar och står fast vid, som taktisk strategi i valet.
Deras strategi är inte nazistisk, deras åsikter är inte som nazism.
Men runtom i mina hemtrakter har det dykt upp hakkors, klottrade och målade lite här och där den senaste mandatperioden.
Vänner av gamla, traditionella, svenska, demokratiska, fri- & rättigheter — prova själv och gör lackmustestet då någon SD-sympatisör generaliserar grovt om någon etnicitet som inte är svensk, kristen, blekhudad. Buntar de ihop hela gruppen till att tänka likadant, tycka likadant, rösta likadant, vara medskyldiga till samma brott som en person har utfört?
Skulle de åtalats för hets mot folkgrupp, om de skulle ha sagt judar eller judendom? Då bör vi också samfällt polisanmäla alla som hetsar fram folkfördrivning av muslimer, förstörelse av moskéer och andra källarlokaler som används som bönerum.
Krönika skriven av en av grundarna till Motargument, Johan Löfström.
Åsikter och ord i krönikor står skribenten till fullo, helt själv för.
Det lagreglerade språkkravet inom äldreomsorgen, som vann laga kraft den 1 juli 2026, har mött skarp kritik från forskare, fackförbund och kommuner. Även om de flesta parter är överens om att goda kunskaper i svenska är avgörande för patientsäkerheten, riktas kritiken mot hur kraven har utformats och implementerats.
De huvudsakliga kritikpunkterna är:
Bristfälliga och rättsosäkra språktester: Många kommuner har på eget initiativ infört språktester vid rekrytering, vilket har fått hård kritik från språkforskare.
Oklart syfte: Tester som används når ofta inte upp till grundläggande kvalitetskriterier. Det saknas en tydlig definition av vad ”språklig kompetens” faktiskt innebär i äldreomsorgens vardag.
Rättsosäkerhet: Forskare vid Göteborgs universitet varnar för att testerna är godtyckliga och riskerar att stänga ut kompetent personal från arbetsmarknaden på felaktiga grunder.
Låg kvalitet: Även Socialstyrelsens utredare har lyft att de befintliga testerna inte alltid håller tillräckligt hög kvalitet.
Snäv tidsram: Flera kommuner, däribland Botkyrka och Sundsvall, har lyft att omställningen har gått alldeles för fort.
Underfinansiering: Trots att regeringen avsatt miljoner i statsbidrag menar kritiska kommuner att budgeten inte räcker till för att finansiera den omfattande språkträning och validering som krävs.
Hinder för rekrytering: Kritiker varnar för att hårda, exkluderande språkkrav fördjupar bemanningskrisen.
Beroende av utländsk arbetskraft: Eftersom sektorn är helt beroende av personal med utländsk bakgrund kan stela krav leda till att tomma rader inte går att fylla, vilket i sin tur slår mot arbetsmiljön och de äldres trygghet.
För hög nivå: Nivå B2 innebär att man kan förstå komplexa texter och argumentera självständigt. Kritiker menar att denna nivå närmar sig akademisk svenska och är ett orimligt högt krav för praktiskt omsorgsarbete, där fokus snarare borde ligga på funktionell och relationsbyggande vardagskommunikation.
Motargument välkomnar att regeringen har en ambition att höja de svenska språkkunskaperna hos anställda i äldreomsorgen. Mot bakgrund av kritiken som den nya lagen om språkkrav stött på är det svårt att tro att regeringen lyssnat på forskare, fackförbund och kommuner om hur språkkravet har utformats och tillämpats.
Risken med det nya lagreglerade språkkravet är att Tidö i ivern att blidka väljare och bemöta enstaka händelser går miste om kompetent personal i en redan underbemannad sektor. I ärlighetens namn vill många infödda inte arbeta i vård och omsorg pga låga löner och dåliga arbetsvillkor.
Motargument 