Etikettarkiv: motargument

”Bevisat av forskare”?

Många personer gör faktapåståenden som låter osannolika, tillsammans med till exempel: ”forskningen säger…” eller: ”detta är bevisat av forskare”. Dessa debattörer verkar förlita sig på att åhörare inte ska lyssna med källkritiska öron, och att ingen kommer bry sig om att fråga ut dem om det finns tillräckligt stöd till deras påstående. Hur kan det vara så att orden ”forskare” och ”forskning” används så lättvindigt?


Varje person kan lära sig att bli bättre på att hålla uppe sin vaksamhet när man lyssnar på debatter, och när man läser texter från politiker, reportrar eller bekanta. En beredskap krävs för att hjärnan ska lägga märke till när osannolika, obekräftade uttalanden görs, vilka faktiskt kräver djupare granskning och att man läser dessa forskares egna ord om vad de skrivit i sin forskning. Man bör inte anta att vad som sagts eller skrivits i debatten är absolut, universell sanning – bara för att någon nämnt det magiska trumfkortet ”forskare har bevisat detta”. Lita inte automatiskt på vad du läser eller hör. Be personen som gjort sakpåståendet att visa upp källan och att den bevisar att det finns pålitliga, trovärdiga vetenskapliga belägg som stöd.

Varje människa måste inte bli expert på alla vetenskapliga områden. Därför är det roligt att Nature och andra vetenskapliga tidskrifter och bloggare har publicerat en ny och mycket läsvärd artikel som tjugofem olika forskare har skrivit tillsammans. Texten är på engelska, men är mycket nyttig att försöka lära sig av, för att du ska få bättre kännedom om olika principer och tumregler som är viktiga att ha för att tolka vad som påstås om vetenskap. Det är väl värt att du tar dig tid att översätta de svåra ord du inte förstår, för att du ska kunna förstå sammanhanget och ta till dig av lärdomarna som förmedlas.

Klicka på gröna rutan för att förstora den, om du vill läsa sammanfattande rubrikerna.

En av de deltagande forskarna, Andy Oxman, skriver tips till alla som någonsin kommer försöka hänvisa till forskningsupptäckter i sina politiska debatter: ”Om du vill undvika att sprida felaktiga uppfattningar, tänk extremt noggrant på exakt hur och vad du egentligen skriver.”

Varje beskrivning av upptäckta företeelser och uppmätta effekter i forskning måste göras försiktigt och korrekt för att ingen ska överskatta, underskatta eller missförstå forskarnas slutsatser om sin forskning. Du själv och alla som läser vad du skriver ska kunna förstå hur pålitlig texten i vetenskapliga rapporten egentligen är, varför de nya rönen är relevanta och vad författarna anser de ska kunna användas till.

Varje gång du läser eller hör svepande hänvisningar till ”forskning” – väck din hjärna så att den uppmärksammar och bedömer vad det är som påstås. Analysera vilken källa som används och hur den används som belägg. Finns det trovärdighet, pålitlighet och relevans som otvetydigt stöder påståendena? Var alltid redo att avbryta och fråga ut de som slänger sig med påståenden som hänvisar till ”forskare har bevisat”. Går det att dra exakt de politiska poängerna utifrån den källa som politikern har hänvisat till?

Källor:

Poynter: ‘Not all evidence is created equal’: project develops principles for reporting on claims about policy impact

nature: Key concepts for making informed choices

Myt: Politikerna gör inget mot hedersvåldet

I invandringsdebatten hör vi ofta alarmistiska uttryck om att svenska politiker inte vågar stöta sig med ”mångkulturens värderingar” och därför inte tar tag i problemen. I soppan av ”sverigevänliga” argument för att stoppa den s k ”massinvandringen” finner vi det hedersrelaterade våldet och förtrycket. Det är direkt felaktigt att hävda att politikerna inte gör något för att komma åt hedersvåld och förtryck.


Det finns en myt som florerar i debatten om att politikerna inte gör något för att komma åt hedersvåldet. En del av myten är att det är religion, och framför allt islam, som ligger till grund för hedersproblematiken. ”Sverigevänner” menar att orsaken till den påstådda flatheten är att man inte vill gå i clinch med ”mångkulturens värdegrund”, och att det ingår i hela konceptet om ”massinvandring” och ”islamisering”.

Men det stämmer inte. Varför det inte stämmer återkommer vi till lite senare i denna artikel.

Hedersrelaterat våld och förtryck innebär kulturella, och kollektiva, mönster som tar sig uttryck i psykiska och fysiska verktyg för att styra, manipulera, skrämma, hota och i värsta fall döda. Det kan vara såväl kvinnor som män som utsätts. En särskilt utsatt grupp är HBTQ-personer. Förövarna är oftast familjemedlemmar, släktingar eller någon som på annat sätt ingår i den kollektiva gemenskapen. Ofta handlar våldet och förtrycket om att den enskilde inte följer gemenskapens åsikter om val av partner. Gruppens ord är lag.

Polisens hemsida läser vi följande beskrivning av begreppet:

”Hedersrelaterade brott är ofta riktade mot en släkting som enligt gärningspersonen, familjen, släkten eller annan liknande grupp riskerar att vanära eller redan har vanärat gärningspersonens, familjens, släktens eller gruppens heder.

Hedersrelaterade brott kan exempelvis handla om frihetsberövande, tvång, äktenskapstvång, vilseledande till tvångsäktenskapsresa, hot, kränkande fotografering, ofredande, misshandel, mord eller mordförsök.

Många unga utsätts idag för kränkningar och begränsningar av sin frihet och integritet som ibland, men inte alltid, utgörs av brottsliga handlingar. Oavsett om handlingarna är brottsliga eller inte får de enorma konsekvenser för den som drabbas i de sammanhang och med den systematik som de utförs.”(Källa: Polisen.se)

Varje fall av hedersrelaterat våld och/eller förtryck i Sverige är ett fall för mycket. Det är ett komplext arbete att förebygga, förhindra och stoppa hedersvåldet. Men att påstå att ingenting görs, eller att använda hedersvåldet som ett argument mot invandring, är i första fallet direkt felaktigt, och i andra fallet generaliserande och en form av kollektiv skuldbeläggning.

Vad innebär då hedersförtryck i praktiken?

Hedersrelaterat våld och förtryck kränker de mänskliga rättigheterna, då det får till följd att individen begränsas i sin frihet, sin rätt till liv och personlig säkerhet. Här är exempel på hur hedersförtrycket kan ta sig uttryck:

  • Att inte få klä sig som man vill – eller tvingas bära vissa plagg mot sin vilja
  • Att inte få gå ut
  • Att inte få umgås socialt med de man vill
  • Att inte få gifta sig med den man vill
  • Att inte få bestämma över sin egen kropp, sitt liv eller sin sexualitet
  • Att vara alltid bevakad och kontrollerad
  • Att inte få studera vidare, eller studera vidare bara på samma ort som familjen bor på
  • Att styras av de i familjen/släkten som har mer makt än man själv

Det finns olika sätt att angripa hedersbegreppet. Vissa hävdar att det handlar om ett könsperspektiv, andra att det handlar om ett kulturperspektiv. Båda perspektiven, och sannolikt flera, är nödvändiga för att angripa problemet.

Eftersom Sverige är ett av världens mest jämställda länder hamnar ibland människor från andra kulturer och med annan syn på könsroller, i polemik med den rådande samhällsnormen då de invandrar till Sverige. Det kan vara svårt att förändra beteenden och normer, och inte sällan hamnar individen i ett livsfarligt dubbelliv, då man å ena sidan lever enligt familjens normer, och å andra sidan enligt samhällets normer.

Heder i kulturens och traditionens namn

Hedersnormer är inte specifikt kopplad till en etnicitet, eller religion. Hedersnormer kan vara kultur i ett helt land, eller så kan det vara en subkultur där vissa grupper använder sig av det. Det är viktigt att poängtera, för att undkomma alla anklagelser om generalisering, att inom grupper finns de som förespråkar, men också de som tar avstånd ifrån, hedersnormer. Traditioner är hos de allra flesta av oss starka.

Hedersnormer har funnits långt innan våra moderna religioner bildades. Hedersvåld är inte kopplat till religion, vilket illustreras av att det förekommer i såväl kristna, som muslimska och judiska samhällen.

Hedersnormer är alltid kopplat till klanstrukturer, alltså en syn på samhället där klanen/familjegruppen/intressegruppen är den enda garantin för individens fysiska och ekonomiska trygghet, och där klanens status (och därmed förmåga att garantera individen trygghet) hänger på klanens ”heder”, som avgörs av individernas beteende. Det är därför det blir så viktigt för klanen att kontrollera och begränsa hur individerna beter sig.

Motsatsen till klanstrukturen är den individualistiska samhällssynen i rättsstaten (lagsamhället), där staten, genom rättsväsendet och välfärdssystemet, är garanten för individens trygghet.

Man måste förstå det här, för att förstå skillnaden mellan hedersförtryck och förtryck som bottnar i svartsjuka eller en vidrig kvinnosyn.

Men det är en svår balansgång att förklara att klansamhället är ett kulturmönster som kan finnas i alla länder, religioner, kulturer – utan att diskussionen spårar in i ”kulturella skillnader” som genast kopplas till etnicitet och religion.

En gemensam nämnare för mäns våld i nära relationer och hedersvåld är patriarkalt förtryck. För att angripa båda formerna är det viktigt att vi ser skillnaderna. En viktig skillnad är att hedersvåldet är kollektivt sanktionerat. I mäns våld i nära relationer är förövaren ensam, ofta sker brottet oplanerat och det fördöms av människor i förövarens närhet. Vad gäller hedersrelaterad brottslighet är förövarna ofta flera personer, oftast sker brottet planerat och förövarna har stark lojalitet från resten av gruppen.

FN och Sverige bekämpar hedersvåld

FN arbetar kontinuerligt med att uppmärksamma och förebygga, samt förhindra, förekomsten av hedersvåld. United Nations Population Fund (UNFPA) uppskattar att 5 000 kvinnor världen över varje år mördas mot bakgrund av hedersnormer. FN har, i enlighet med Human Rights Council resolution (14/12) från 2010, utformat krav på att medlemsländer vidta åtgärder för att eliminera kvinnovåld, då det inskränker såväl på mänskliga rättigheter som kvinnorättigheter.

Vad gör då våra svenska politiker för att angripa hedersnormer, hedersvåld och förtryck? På den frågan vill jag svara ”massor”. Häng med.

I ”Regeringens arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck” får vi en inblick i hur man tänker:

”Regeringen satsar på kraftfulla åtgärder mot hedersrelaterat våld och förtryck. Kvinnor och män är lika mycket värda. Jämställdhet är inte något som är villkorat, gäller vissa, på särskilda platser eller på vissa tider. Jämställdhet och mänskliga rättigheter är något som gäller alla, överallt, hela tiden. Svensk lag gäller alla som lever i Sverige, säger jämställdhetsminister Åsa Regnér.” (Källa: Regeringen.se)

Regering och riksdag arbetar ständigt med den komplexa frågan om mäns våld mot kvinnor, vilken inkluderar hedersvåld och förtryck. Det görs en flerårig satsning med stora resurser (100 miljoner kronor 2018 och 57 miljoner såväl 2019 som 2020). Arbetet syftar till att flickor, pojkar, kvinnor och män ska ha rätt till sin kroppsliga integritet och att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Man är av uppfattningen att ökad segregation i utsatta områden kan bidra till att förstärka hedersnormer. Därför behövs resurser för att stödja jämställdhetsarbete och specifikt de våldsförebyggande insatserna gentemot pojkar och män i en hederskontext. Att arbetet mot hedersvåldet är tvärpolitiskt blir tydligt då ”Satsningen är inom ramen för regeringens tioåriga nationella strategi för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor”. (Källa: Regeringen.se)

I den nationella strategin mot våld och förtryck (som startade 1 januari 2017 och planeras pågå i tio år) ingår följande punkter:

  • Ett utökat och verkningsfullt förebyggande arbete mot våld
  • Förbättrad upptäckt av våld och starkare skydd och stöd för våldsutsatta kvinnor och barn
  • Effektivare brottsbekämpning
  • Förbättrad kunskap och metodutveckling
    (Källa: Regeringen.se)

Våren 2017 gav regeringen Socialstyrelsen ”i uppdrag att stödja genomförande och uppföljning av den nationella strategin för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor”. I uppdraget ingår att göra en nationell kartläggning av hedersrelaterat våld och förtryck samt barn- och tvångsäktenskap.

Syftet med Socialstyrelsens uppdrag är:

  • att förbättra kunskapen om förekomsten av mäns våld mot kvinnor och insatser på nationell, regional och lokal nivå,
  • att specifikt förbättra kunskapen om förekomsten av mäns våld mot kvinnor och våldsrelaterade insatser inom socialtjänst och hälso- och sjukvård på kommunal respektive regional nivå,
  • att förstärka kompetensstödet till vård- och omsorgspersonal, samt
  • att utveckla bedömnings- och behandlingsmetoder i socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens arbete med våldsutövare samt våldsutsatta kvinnor och barn
    (Källa: Regeringen.se)

Slutredovisningen av Socialstyrelsens nationella kartläggning står att läsa i ”Ett liv utan våld och förtryck” som publicerades i april 2019. Rapporten riktar sig till ”beslutsfattare, tjänstemän, verksamhetschefer på olika nivåer, yrkesverksamma som möter våldsutsatta och personer som har erfarenheter av våldsutsatthet”.

Socialstyrelsens rapport är uppdelad i en kvalitativ intervjustudie (235 personer med kunskap om hedersrelaterat våld och förtryck intervjuades i 95 intervjuer) och en kvantitativ enkätstudie (6 002 niondeklassare i Malmö, Göteborg och Stockholm besvarade en enkät om relationer, begränsningar och olika former av utsatthet i hemmet, skolan och på fritiden).

Vi läser följande om resultatet i den kvantitativa enkätstudien:

”Utifrån de definitioner som används i studien så beräknas andelen av de undersökta ungdomarna i Göteborgs stad som lever med hedersrelaterade normer och förtryck till 8–13 procent. Motsvarande intervall beräknas vara 9–20 procent för Malmö och 7–10 procent för Stockholm. Omfattningen beskrivs befinna sig inom det intervall som redovisats i tidigare enkätstudier genomförda bland ungdomar i Sverige. På den lägre sidan av intervallet ligger den grupp individer som utsatts för någon form av kollektivt (familjen eller släkten) legitimerad våldsanvändning, och på den högre sidan av intervallet ligger den grupp individer som lever med normer som begränsar sexualitet och det fria utövandet av denna. Dessa två grupper överlappar endast i begränsad omfattning varför slutsatsen dras att studien fångar två olika hedersutsatta grupper.” (Källa: Socialstyrelsen)

Vi läser följande om resultatet i den kvalitativa intervjustudien:

”Den kvalitativa delen visar på ett stort antal mönster och faktorer som har betydelse för olika former av våld i hederskontexter: Hedersrelaterat våld och förtryck beskrivs exempelvis näras av minoritetsskap, särskilt i kombination med statslöshet, krig, migration och segregation. Social, ekonomisk och politisk rörlighet däremot, tycks urholka våldsnormerna och minska våldsanvändandet.” (Källa: Socialstyrelsen)

18 juli 2019 beslutade regeringen om direktiv för straffrätten vad gäller hedersbrott. I dokumentet ”Straffansvar för hedersrelaterat våld och förtryck” läser vi att utredaren ska

  • analysera och ta ställning till om det bör införas en särskild straffbestämmelse, med en egen brottsbeteckning, som uttryckligen tar sikte på hedersrelaterat våld och förtryck,
  • lämna förslag på en sådan reglering oavsett ställningstagande när det gäller frågan om huruvida ett särskilt hedersbrott bör införas,
  • om utredaren bedömer det ändamålsenligt, lämna förslag på hur ett effektivare straffrättsligt skydd mot hedersrelaterat våld och förtryck kan åstadkommas på något annat sätt,
  • överväga hur preskriptionstiden för sådan brottslighet bör beräknas och ta ställning till om särskilda preskriptionsregler bör gälla om brott har begåtts mot en person under 18 år,
  • analysera svensk domstols behörighet att döma över sådan brottslighet begången utomlands, samt
  • lämna förslag på nödvändiga författningsändringar
    (Källa: Regeringen.se)

Det finns en företeelse som går ut på att unga människor tvingas stanna kvar i utlandet mot sin vilja. Det kan handla om tvångsgifte eller s k ”uppfostringsresor”. I samband med skollov noterar Utrikesdepartementet (UD) att dessa ärenden ökar. Mot bakgrund av detta lanserar UD tillsammans med Skolverket en annonskampanj mot hedersförtryck. Kampanjen riktar sig till ungdomar som riskerar att drabbas samt till yrkesverksamma. Den hänvisar till hedersförtryck.se och uppmanar skolor att vara observanta och agera då det finns misstanke om att en elev ska föras ut ur landet. Skolverket erbjuder stödmaterial. Kampanjen pågår under veckorna 48-51 2019 (dvs inför jullovet) och syns i kollektivtrafiken i Malmö, Göteborg och Stockholm.

Lokala och nationella aktörer i kampen mot hedersförtryck

Det finns en uppsjö speciella verksamheter som erbjuder stöd och hjälp till personer som är hedersutsatta. Exempel på dessa verksamheter är Origo, ett resurscentrum mot hedersrelaterat våld och förtryck beläget i Stockholm. Ytterligare fyra län i Sverige har på regeringsuppdrag  fått i uppgift att starta upp resurscentra. En annan speciell verksamhet som verkar för att hjälpa personer som är hedersutsatta är Gryning, som funnits sedan 2004 och är beläget i Göteborg. Gryning är en skyddsverksamhet som arbetar på uppdrag av socialtjänsten och erbjuder skyddsutredning, skyddat boende, råd, stöd och konsultationer. Även i Malmö finns en speciell verksamhet som heter Resursteam heder och är en del av socialtjänsten.

Utöver de speciella verksamheterna finns Brottsofferjouren Sverige, en ideell verksamhet bestående av lokala jourer, ett förbundskansli och en nationell stödlinje. 2017 hade Brottsofferjouren Sverige en uppskattad ärendemängd på 26 723. Kvinnofridslinjen är en nationell stödtelefon för kvinnor som bl a är hedersutsatta.

RFSL (Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners, queeras och intersexpersoners rättigheter), ROKS (Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige) och Unizon (en verksamhet som samverkar med 140 kvinno- och tjejjourer i Sverige) är exempel på ideella nationella organisationer som samverkar med Socialstyrelsen.

Argumentet att hedersvåldet är en anledning till att stoppa, eller kraftigt minska, invandring, är inte rationellt. Det bygger på generaliseringar och kollektiv skuldbeläggning. Argumentet ”beläggs” med att politikerna är flata och blundar för företeelsen, eller att de inte vågar stöta sig med ”mångkulturens värdegrund” är inget annat än nonsens. Det finns ett aktivt, pågående och tvärpolitiskt arbete för att förebygga och bekämpa hedersvåld och förtryck.

Att påstå att politikerna inte tar hedersproblematiken på allvar är direkt felaktigt. Tvärtom, politikerna gör massor och tar problemen på största allvar.


För att förekomma eventuell kritik, vill vi på Motargument med emfas understryka att vi tar hedersvåld och förtryck på allra största allvar. Hedersnormer har ingen plats i en modern rättsstat.

Tips:

UR Samtiden – Mellan klan och stat. Hedersrelaterat våld och förtryck

Källor:

Dina rättigheter.se: Hedersrelaterat våld och förtryck

Polisen: Hedersrelaterade brott – fakta om

Dagens Samhälle: Klantänkande det normala – det är vi som sticker ut

Riksdagen: Regeringens arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck

Riksdagen: Socialstyrelsen ska öka kunskapen om mäns våld mot kvinnor

Socialstyrelsen: Ett liv utan våld och förtryck

Regeringen: Straffansvar för hedersrelaterat våld och förtryck

Regeringen: Kampanj mot hedersförtryck

Hedersförtryck.se

United Nations General Assembly: Report of the Special Rapporteur on violence against women, its causes and consequences,Rashida Manjoo

Källkritik del 1: Angående anklagelser och analysverktyg

På bibliotek runt om i landet hänger det en skylt med rubriken ”Källkritik för vuxna”. Denna skylt ger fem enkla råd för vad vi bör tänka på innan vi delar texter med mera på sociala medier. Men på sociala medier cirkulerar en artikel signerad Egor Putilov på Samhällsnytt, där skylten anklagas bland annat för att ”hota” läsaren och för att utgöra ”propaganda”. Kanske behöver vi källkritiskt granska både uppmaningen till källkritik och kritiken mot denna uppmaning?


Detta kommer jag nu att göra som två delar. Först denna vilken i korthet presenterar två analysverktyg för källkritik, och därefter en som i korthet analyserar dels de båda verktygen och dels den ovan nämnda kritiken mot bibliotekens skylt.

Källkritik_på_Internet_för_vuxna_(Source_criticism_for_grown-ups)

För att kunna göra en nyanserad källkritisk granskning behöver vi ett verktyg för källkritik. Eller ännu hellre två verktyg, så att vi lättare kan använda dessa både till att granska sig själva och till att granska varandra. Som det ena verktyget kommer jag att använda just skylten ”Källkritik för vuxna”. Som det andra verktyget kommer jag att använda häftet ”Källkritik” av Peter Olausson från föreningen Vetenskap och Folkbildning. Skylten finns att läsa här bredvid, och häftet finns att läsa online i tidskriften Folkvett. Nedan följer en kort genomgång av de båda modellerna.

Första verktyget: Skylten ”Källkritik För Vuxna”

Skylten har sju stycken textrutor. De första fem har blå bakgrund, och deras respektive rubrik innehåller ett enda ord. De båda sista har röd bakgrund, och deras respektive rubrik är på flera ord vardera. Skyltens text i dess helhet är som följer:

SE Du ser en kittlande rubrik på Facebook eller Twitter. Nu kliar det i dela-fingret. Andas lugnt och följ dessa enkla steg.

LÄS Först och främst: Läs alltid hela texten! Vilka fakta förekommer? Hur är texten tänkt att påverka? Vem/vilka står bakom budskapet?

SÖK Det finns så gott som alltid något googlingsbart. Lägg några minuter på att kolla upp fakta. Ont om tid? Kolla åtminstone Wikipedia.

TÄNK Vilken människosyn/samhällssyn/världsbild speglar rubriken och texten? Vill du att dina vänner ska förknippa dig med den?

DELA Bra jobbat! Nu har du gjort ett genomtänkt beslut. Du står för det du delar.

VAD DU INTE BÖR DELA Hets mot folkgrupp, anstiftan till brott, förtal och hot är åtalbart. Ingen ”yttrandefrihet” gör det tillåtet att bryta andra lagar.

DEN KORTKORTA VERSIONEN Tänk innan du delar.

Andra verktyget: Häftet ”Källkritik”

Häftet lyfter fram dels fem kriterier och dels nio steg till källkritik på nätet. Häftet i dess helhet finns att läsa i Folkvett nummer 3/2012. Nedan följer en mycket kort sammanfattning först av de fem kriterierna och sen av de nio stegen.

De fem kriterierna är äkthet, närhet, beroende, urval och tendens.

  1. Äkthet: Är källan vad den utger sig för att vara?
  2. Närhet: Är källans faktapåståenden något som källan själv sett, eller bara något som hen hört på omvägar?
  3. Beroende: Är två källor oberoende av varandra, eller bygger den ena på den andra?
  4. Urval: Vilka källor har källan tillgång till, vilka källor saknar källan tillgång till? Vilka har lyfts fram, och vilka har ignorerats?
  5. Tendens: Är källan färgad av någon särskild förförståelse eller agenda?

Ett exempel på dessa fem kriterier i praktiken: Adam och Bertil säger att ett pågående gräl mellan Carl och Daniel beror på att Carl har stulit Daniels mobiltelefon. Själva säger de sig vara neutrala åskådare som inte känner de inblandade utan bara råkade se vad som hände.

Är det då så att Adam och Bertil talar sanning om att de inte känner de inblandade utan bara är neutrala åskådare (äkthet)? Stämmer det att de själva såg det inträffade, eller har de bara hört någon annan säga det (närhet)? Om Adam såg stölden, såg Bertil också stölden eller har han bara hört om den av Adam (beroende)? Var de med från början, eller är det som de såg bara en liten del av ett större händelseförlopp – kanske ett där mobilen var Carls och Daniel tog den, men Adam och Bertil råkade komma in just när Carl tog tillbaka den (urval)?

Är det möjligen så att Adam och Bertil har någon förförståelse eller fördom som färgar deras tolkning av de händelser som de ser? Alla har en förförståelse som färgar dem i viss mån. Det innebär inte att de nödvändigtvis har fel, men vi bör vara medvetna om vad den är och hur den påverkar dem.

Nu över till de nio stegen. Dessa är:

  1. Vem står bakom? (Seriös? Clickbait? Välförtjänt gott eller dåligt rykte?)
  2. Vem står bakom, egentligen? (Och var har #1 fått informationen ifrån?)
  3. Vad står det, egentligen? (Kolla det finstilta! Stämmer ens rubriken med brödtexten?
  4. Går uppgifterna att kontrollera? (Finns det oberoende källor?)
  5. Vad visar kontrollen? (Stämmer de olika källorna i #4 med varandra?)
  6. Hur ”märkvärdiga” är uppgifterna? (Är det som påstås rimligt? Eller görs långtgående påståenden utifrån svag eller obefintlig bevisning?)
  7. Vilken uppmärksamhet får källan? (Tar folk ställning för eller emot utifrån upprördhet och flockmentalitet?
  8. När skapades källan? (Kolla datum.)
  9. Bildgoogla! (Fake news använder ofta stulna bilder från helt andra sammanhang.)

Detta om de båda analysverktygen i sig. Analys av de båda verktygen och av kritiken mot dem kommer i nästa artikel: ”Källkritik del 2: Analys av verktygen och av anklagelserna”. [Texten inom citationstecken kommer att göras länkbar, och den här hakparantesen kommer att tas bort, när den uppföljande artikeln publiceras.]

SD: Bara svenskar får låna böcker

SD vill utreda huruvida enbart svenskar ska få låna böcker på våra bibliotek. Även nordiska medborgare och studenter är välkomna. Motionen är ett svek mot allt vad integration står för. SD anser att nyanlända ska fråntas möjligheten att bl a låna böcker på våra bibliotek. Förslaget strider mot grundlagen som den är formulerad idag.


Riksdagens motionstid för hösten 2019 är över. SD har lagt en motion som, om den skulle vinna laga kraft, skulle vara ett gigantiskt slag mot integrationen. Motion 2019/20:338 Bibliotek i tradition och förnyelse, signerad Aron Emilsson, Angelika Bengtsson, Jonas Andersson och Cassandra Sundin innehåller förslag på att lagstifta om att nyanlända ska nekas olika tjänster på biblioteken.

Ursprung är avgörande för SD

De som inte omfattas av begränsningarna på biblioteken är medborgare (inklusive våra nationella minoriteter), nordiska medborgare, utländska studenter och eventuellt inte heller turister.

Vi saxar följande stycke ur motionen:

”De svenska biblioteken är en verksamhet som är solidariskt finansierad av svenska folket och riktar sig av naturliga skäl primärt mot svenska medborgare. Bibliotekens verksamhet är medborgare och samhället till gagn, men utländska medborgare som inte har rätt att vistas i landet ska naturligtvis kunna nekas tillgång till bibliotekens tjänster. Sverigedemokraterna anser av princip att tillgängligheten till samhällets välfärdstjänster först och främst ska inrikta sig på och tillfalla svenska medborgare.” (Källa: Riksdagen.se)

”Biblioteken ska däremot kunna neka utländska medborgare som inte har rätt att vistas i landet vissa tjänster kopplade till personnummer, exempelvis boklån. Vilka tjänster och vid vilka tillfällen detta ska gälla bör en utredning se över.” (Källa: Riksdagen.se)

I andan av SD-styrda Sölvesborgs avlägsnande av böcker på andra minoritetsspråk än svenska från skolbiblioteken vill nu SD lagstifta om att begränsa människors tillgång till vissa bibliotekstjänster med annat modersmål än svenska eller något av de nationella minoritetsspråken. SD vill se en översyn av Bibliotekslagen, och då exkludera litteratur på andra modersmål än svenska, förutom de nationella minoritetsspråken:

”Sverigedemokraterna stödjer till fullo att särskild uppmärksamhet riktas mot de nationella minoritetsspråken och till personer med funktionsnedsättning. Däremot anser vi inte att gruppen personer med annat modersmål än svenska utöver de nationella minoritetsspråken bör vara en prioritet för det svenska biblioteksväsendet. Vi konstaterar att denna grupp är mycket omfattande och att det kan bli oerhört kostsamt och ansträngande för biblioteken att på ett trovärdigt sätt uppnå denna målsättning, särskilt efter de senaste årens omfattande immigration”. (Källa: Riksdagen.se)

Låna böcker? Bara med svenskt personnummer

SD skjuter in sig på dels bibliotekstjänster, och dels på vilka grupper som ska, och inte ska, prioriteras i Bibliotekslagen.

Vän av ordning vill understryka att den viktigaste bibliotekstjänsten alla kategorier är att låna böcker. SD menar att för att få låna böcker måste man ha ett svenskt personnummer.

I motionen skriver de att människor som inte har rätt att vistas i landet ska begränsas i sitt nyttjande av vissa bibliotekstjänster.

I motionen skriver de att Bibliotekslagen ska ändras så att de prioriterade grupperna som ska ges särskild uppmärksamhet är personer med funktionsnedsättning och personer som ingår i de nationella minoriteterna. I nuvarande lagstiftning är personer med annat modersmål än svenska utöver de nationella minoritetsspråken. Dessa människor ska alltså inte längre ägnas särskild uppmärksamhet.

Är detta inte att göra skillnad på människor mot bakgrund av deras ursprung?

Vad är att göra skillnad på människor mot bakgrund av deras ursprung? (Svar kommer sist i artikeln)

SD motiverar sitt ställningstagande med att människor som betalar skatt i Sverige också ska kunna ta del av välfärden. Av någon anledning ser de bibliotek som välfärd.

I en intervju med Biblioteksbladet motiverar en av motionsskrivarna, tillika SD:s kulturpolitiska talesperson, Aron Emilsson, motionen om bibliotekstjänsternas begränsningar för icke-svenskar så här:

”Det är delvis en principiell inställning. Om man ser biblioteken som en del av den skattefinansierade välfärden finns det en rimlighet att se vilka grupper som inte är med och solidariskt finansierar systemet och knyta vissa beställningar och utlåningar till medborgarskapet”. (Källa: Biblioteksbladet)

Emilsson menar att SD vill utreda huruvida personer med uppehållstillstånd eller som är i Sverige för att arbeta ska innefattas av begränsningarna i bibliotekstjänsterna.

Det är fundamentalt att fråga SD varför rätten till bibliotekstjänsterna ska knytas till medborgarskapet, trots att medborgare som inte betalar skatt och personer med uppehållstillstånd kan betala skatt. På den frågan svarar Emilsson:

”Vi har skrivit i generella termer. Vi vill se vilka tjänster och vilka tillfällen som kan bli aktuella. Vi vill tillsätta en utredning kring detta”. (Källa: Biblioteksbladet)

SD:s motion försvårar integrationen av nyanlända. Möjligen kommer även utländsk arbetskraft att påverkas.

SD:s budskap är tydligt, och samtidigt inkonsekvent. SD välkomnar inte människor med annat ursprung till Sverige.

SD:s motivering haltar:

Medborgare som inte betalar skatt ska kunna nyttja vissa bibliotekstjänster, medan personer med uppehållstillstånd som betalar skatt kan komma att begränsas.

Människor med annat ursprung, utom nordiska medborgare, och modersmål än svenska eller något av de nationella minoritetsspråken ska diskrimineras.

Sverigedemokraterna motionerar nu om att ändra vår lagstiftning på ett sätt som skulle medföra statssanktionerad diskriminering och därmed strida mot vår grundlag. En grundlag som i sig enbart kan ändras med två omröstningar med två tredjedelars majoritet, med ett val emellan.

Den delen av grundlagen är 1 kap. 2 §, femte stycket regeringsformen:

”Det allmänna ska verka för att alla människor ska kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället och för att barns rätt tas till vara. Det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller den enskilde som person.” (Källa: Riksdagen.se)

Jag vill avsluta med att svara på den avgjort viktigaste frågan i sammanhanget, den jag ställde i mitten av denna text:

”Vad är att göra skillnad på människor mot bakgrund av deras ursprung?”

Rasism.


Källor:

Riksdagen: Motion 2019/20:338 Bibliotek i tradition och förnyelse

Biblioteksbladet: SD: ”Utred boklån endast till medborgare”

 

Ingen korrelation mellan utrikes födda och våldsbrott

All tillgänglig deskriptiv statistik visar att våldsbrottsligheten i Sverige INTE har ökat de senaste tio åren.

Kriminalstatistiken och Socialstyrelsens Patientregister över personer som fått vård för våldsskador talar ett entydigt språk – våldet har inte ökat.

Detta får naturligtvis konsekvenser för en grundläggande myt som sprids av dem som hävdar att våldet har ökat. Deras egentliga intresse är att bevisa att den påstådda ökningen av våld beror på invandringen.

Men eftersom våldet inte har ökat så blir denna hypotes omedelbart falsifierad.

Följande graf visar relationen mellan antalet utrikes födda och antal polisanmälda våldsbrott.

De senaste tio åren har antalet utrikes födda ökat kontinuerligt.

Under samma tid har antalet polisanmälda våldsbrott varit i stort sett oförändrat.

Det finns alltså ingen korrelation mellan antal utrikes födda och antal våldsbrott.

* Våldsbrott =
Brottsbalken 3 kap – Brott mot liv och hälsa,
6 kap. 1, 4 § – Våldtäkt inkl. grov,
8 kap. 5, 6 § – Rån inkl. grovt,
17 kap. 1, 5 § – Våld mot tjänsteman

Statsministern faller i fällan att tala om etnicitet

I SVT Agenda häromkvällen intervjuades statsminister Stefan Löfven. På frågan om han kopplar samman invandringen med kriminaliteten svarar statsministern att ”om du sätter dit människor som är födda i Sverige under samma förutsättningar så får du samma resultat”. Varför är det farligt att anamma retoriken om ”invandrare” och ”svenskar”?


Jag vill inleda med att säga att jag förstår poängen som statsministern vill göra. Men, uttalandet ger alla s k ”sverigevänner”, som jag brukar kalla sverigehatare, vatten på sina kvarnar.

Uttalandet intensifierar det stora sociala mediedrev som redan finns. Uttalandet riskerar också att öka det redan ansträngda debattklimatet och den polarisering, som redan är stor.

De arga, anonyma tangentbordskrigarna har gått i taket över att Löfven uttrycker att ”invandrare” och ”svenskar” är av samma skrot och korn. Även mer seriösa aktörer i debatten reagerar kraftfullt mot hur Löfven pratar om brottslighet, ”invandrare” och ”svenskar”.

Jag är övertygad om att Löfven har goda avsikter med det han säger. Han poängterar att de likheter och olikheter som finns hos oss människor i Sverige finns där oavsett varifrån vi eller våra föräldrar kommer ifrån, eller vilken tro, eller icke-tro, vi har.

Jag anser dock att Löfvens uttalande är kontraproduktivt. Vi vet redan att riskfaktorerna för att falla i kriminalitet inte innefattar etnicitet. Däremot finns det mängder av andra riskfaktorer. Dessa riskfaktorer har jag avhandlat flertalet gånger här på Motargument.

I debatten pekas invandrare ut som kriminella mot bakgrund av ursprung

Löfven faller i intervjuarens fälla att dela upp människor i ”invandrare” och ”svenskar”. Tyvärr gör debatten allt som oftast gällande att det är etnicitet som är avgörande. Även människor som inte är sverigehatare eller rasister använder sig av den retoriken.

När vi hänfaller åt att tala i termer som ”invandrare” och ”svenskar” så ser vi att vi har lurats in i fällan att rätta oss efter populisters och rasisters spelregler.

I intervjun nämner Löfven fattigdom, utanförskap, sysselsättning och skola som orsaker till kriminalitet i de utsatta områdena.

Löfven har, efter stormande kritik, utvecklat sitt resonemang och formulerat ett långt inlägg på Facebook. För mig blir det ännu tydligare vad han faktiskt vill säga. Och för mig räcker detta Facebook-inlägg för att jag ska vara OK med hans förklaring om att riskfaktorerna inte innefattar etnicitet, hudfärg eller religion:

”Det är inte hudfärg eller etnicitet som avgör, utan samhörigheten med samhället och upplevelsen av att sakna framtidsutsikter”. (Källa: Stefan Löfvens FB-inlägg)

Problemet är att skadan redan är skedd.

Det människor kommer att minnas är att han talade om ”invandrare” och ”svenskar”. Dessutom finns artiklarna i diverse nättidningar kvar för alltid. Detta i sig betyder att effekterna av skadan kommer att fortleva.

Vi får inte glömma att invandrare är överrepresenterade i brottsstatistiken. Detta är inget nytt. Men vad är orsakerna?

Grundar sig orsakerna i etnicitet, ett näst intill urvattnat ord som i princip ersatt ordet ”ras”, och är brottsligheten i så fall ett resultat av invandring?

Riskfaktorerna är såväl individbaserade som generella. Gemensamt för faktorerna är att de inte innefattar geografiskt ursprung eller religion. Däremot innefattar de bl a psykisk ohälsa, socialt och genetiskt arv, uppväxtförhållanden, socioekonomi, missbruksproblematik, integration, segregation, trauma kopplat till t ex förhållanden i ursprungslandet, diskriminering, kön och ålder.

Bland riskfaktorerna finner vi alltså inte etnicitet eller religiositet/ateism. Det finns inte heller stöd i svensk forskning att s k ”kulturkonflikter” är en riskfaktor.

En sak som vi gärna ”glömmer bort”, eller ärligt faktiskt inte vet, är att människor med invandrarbakgrund diskrimineras i alla led i rättsprocessen. Det finns forskning och statistik på att människor med invandrarbakgrund diskrimineras i polisens operativa verksamhet, i den brottsutredande processen och i den dömande processen.

De av oss som blir upprörda över faktumet att det inte spelar någon roll vilken etnicitet eller religion du har när det kommer till brottsbenägenhet är rasister.

De av oss som tror att ”svenskar” begår mindre brott pga sin etnicitet eller religion är rasister.

De av oss som tror att invandrare begår fler brott pga sin etnicitet eller religion är rasister.

De av oss som förstår varför invandrare är överrepresenterade i brottsstatistiken och att det inte har med etnicitet eller religion att göra är inte rasister.

Svårare än så är det inte!

Statsministerns avsikter med uttalandet är goda, men uttrycket blir fel.

Det är beklagligt att statsministern använder sig av samma ordval som populister och främlingsfientliga. Vi kommer aldrig ifrån att det är individer som begår brott, inte deras etnicitet eller religiösa tillhörighet. Att kategorisera människor i ”invandrare” och ”svenskar” så som många av oss gör  hjälper inte. Det som händer är istället att avstånden i samhället blir längre och det ovärdiga ”vi och dom” lever kvar och förstärks.


Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Skribenten ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Featured image attribution: Photo by Victor Svedberg. Attribution-NoDerivs 2.0 Generic (CC BY-ND 2.0)

Siffror i ett land utan perspektiv

Gästkrönika av Thomas Lindhstorm

Statistiken talar sitt eget klara språk. Vissa typer av brott har legat på samma nivå i flera år, men vi väljer att bli mörkrädda och kräver att våra politiker agerar. Vi skyller samhällets fel och brister på invandringen. Samtidigt valde 1 268 människor att ta sitt liv.
Vi har siffrorna, men har vi rätt perspektiv?


Vad jag menar är att vi i media, av alla dess slag, översköljs av en lavin av siffror som statistiskt underlag för vår bild av samhället. Antalet sprängningar i landet i allmänhet och i Malmö i synnerhet är för nästan alla välbekant, men ändå olika beroende vems syften som skall verklighetsförankras. Vad som i ett forum presenteras som ett samhälleligt moras, visar sig med ett annat perspektiv vara en standardförbättring.

Siffror används för att bevisa och motbevisa. Ibland är siffrorna bara ett utslag av någons fantasi, ibland resultatet av envis forskning. I en värld full av lögner, är sanningen både dyrbar och svårupptäckt.

Var femte svensk är född utomlands och således invandrare. Var femte svensk säger sig sympatisera med SD, och menar i princip att invandringen är roten till allt ont, från tandvärk till skogsbränder. Kvar har vi tre av fem som varken är invandrare eller ”sverigevän”.

Photo by Bridget Coila. Attribution-ShareAlike 2.0 Generic (CC BY-SA 2.0)
Vi har koll på siffrorna

2015 invandrade ca 160 000 till Sverige, de flesta var flyktingar från krigsdrabbade Syrien. Totalt sett har nästan sju miljoner flytt från Syrien. Över vår gräns kom alltså ca 1 – 2% av alla syriska flyktingar. När det hände var Sverige och svenskarna makalöst humana, åtminstone till en början. Hjärtan brast av bilder på drunknade barn i Medelhavet.

Snart nog blev tonen en annan. Idag har invandringen bytt karaktär och merparten av den är s k arbetskraftsinvandring. Men tonen, den råa och främlingsfientliga har fastnat och bilden av den drunknade treåringen Alan Kurdi har bleknat, liksom minnena av alla andra som drunknade det året. Sedan 2014 har ungefär 15 000 människor omkommit på Medelhavet.

Vi är ett åldrande land. Vi behöver unga produktiva människor som kan betala in skatt, så att framtidens åttiotalister kan få en anständig pension. Vi vet att det kostar samhället drygt fem miljoner att ”producera” en svensk nittonåring. Sett ur ett krasst samhällsekonomiskt perspektiv så är det ju då en sanslös förtjänst att få hit ”billiga” nittonåringar, t ex afghanska ensamkommande, som kan gå skräddarsydda utbildningar inom bristyrken. Med rätt politik kostar nämligen en afghansk ensamkommande mycket mindre än en svensk nittonåring.

Vi har siffrorna, men vågar fortfarande inte se perspektivet

Det går inte en dag utan att media beskriver det dödliga våldet med skjutningar och sprängningar. Vi kan siffrorna, och olika mörkerkrafter tävlar i att förklara hur illa det är ställt med landet.

De som kallar sig patrioter, förklarar sitt hat mot det samhälle de påstår sig älska. Det dödliga våldet har i 30-40 års tid i stort sett legat fast på 100-120 mord per år. På sociala medier tävlar privatpersoner med partiledare i att beskriva situationen som krig och anarki, ju mörkare bild desto bättre.

En kvinna förklarade att hon var livrädd för att gå ut om kvällen hemma i Mjurås (51 invånare), och det är inte för att hon är mörkrädd.

10 000 nya poliser ska tryckas igenom utbildningssystemet fram till 2024. Regering och riksdag (nåja, de flesta) har enats om ett program om 34 punkter mot gängkriminalitet.Vad

Samtidigt, i det tysta, utan att egentligen någon bekymrar sig särskilt mycket, så breder sig en våg av psykisk ohälsa över landet, inte minst bland unga.

Förra året såg 1 268 människor ingen annan utväg än att ta sitt liv. Ingen politiker pekar med hela handen, inga rasande medborgare kräver åtgärder, inga svarta rubriker förklarar hur många som igår tog sitt liv.

Nå, vi har SIFFRORNA , men vi saknar verkligen PERSPEKTIVEN.

Gästkrönikör, Thomas Lindhstorm


Featured image by Boris Thaser. Attribution 2.0 Generic (CC BY 2.0)

Bjuder Malmöpolisen kriminella på pizza?

Gästkrönika av Sara Apell

Samhällsnytt skriver att polisen i Malmö ska be kriminella om ursäkt och bjuder dem på pizza. Artikeln fångar min uppmärksamhet, eftersom jag finner det högst otroligt att polisen äter pizza med kriminella för nöjes skull. Faktum är att Malmöpolisen ingår i ett pilotprojekt med beprövade metoder som visar sig ha fungerat i USA. Arbetsmetoden syftar till att varna kriminella och ge dem möjlighet till ett annat liv.


Artikeln i Samhällsnytt från 13 november 2019 handlar om att polisen haft möte med kriminella i Malmö, det tredje inom loppet av ett par år. Syftet med dessa möten, är att minska skjutningar och explosioner. Tidigt i artikeln nämns att polisen, enligt det nya arbetssättet, ska be de kriminella om ursäkt. Det hävdas också att polisen vill “bygga kompisliknande relationer” med de kriminella.

Även detta fångar mitt intresse. Vad handlar det här egentligen om?

Som tur är, så har författaren av artikeln länkat till en annan artikel som han tidigare har skrivit. Jag läser i artikeln från 29 september 2019, att Malmöpolisen deltar i ett pilotprojekt där Group Violence Intervention (GVI) ska provas i Sverige. GVI har utarbetats av amerikanen David Kennedy. Det är alltså Kennedy, som enligt artikelförfattaren, säger att svensk polis ska be kriminella om ursäkt för att komma tillrätta med våldet.

Jag känner mig här inte riktigt nöjd med de svar Samhällsnytt har levererat. Fortfarande känns allt detta underligt. Författaren har i sin senaste artikel refererat till Expressen. För att försöka få en klarare bild, läser jag även där.

GVI är ett pilotprojekt som ska ge kriminella andra alternativ

Expressen formulerar sig något annorlunda än Samhällsnytt. Den 12 november publiceras artikeln, som fokuserar på att polisen i Malmö kallat ett antal kriminella till ett informationsmöte, enligt det nya pilotprojektet grundat i GVI. Mötet syftar till att varna de kriminella samt ge dem möjlighet till ett annat liv. Tidigare möten har skett och fler kommer. De som deltog på mötet var inskrivna på Frivården och förhoppningen är att de sprider den nya informationen vidare till andra kriminella. Det finns en kort faktaruta om projektet, men jag funderar fortfarande på vad Kennedy egentligen har sagt.

Jag googlar GVI Kennedy och hittar till Brottsförebyggande rådet (BRÅ). Här finns information kring GVI och även en inspelad föreläsning med Kennedy. Föreläsningen är från Kennedys besök i Malmö och publicerades av BRÅ den 3 april 2017.

Kennedy förklarar på ett lättförståeligt sätt om sitt långa förebyggande arbete mot våld. Han fokuserar på grupper och deras processer, samt att arbetet måste präglas av förutsägbarhet, tillit och tydlighet.

Tolkar Samhällsnytt medvetet fel om att polisen ska be om ursäkt?

Kennedy börjar prata om hur polisväsendet och andra myndigheter under lång, lång tid förtryckt och segregerat svarta. Det är här det plötsligt händer, han säger att en polis offentligt bett om ursäkt! Detta var dock inget Kennedy hade uppmanat polisen att göra. Polisen ifråga hade bett om ursäkt för historien, för förtrycket som drabbat framför allt de svarta, för hur myndigheter under så lång tid sett mellan fingrarna, för att de svarta fortfarande förtrycks. Under resten av föreläsningen nämner inte Kennedy detta med att be om ursäkt mer. Inte någon gång hör jag honom säga att den svenska polisen ska göra likadant, eller att det skulle ingå i GVI-konceptet.

För den som faktiskt ser föreläsningen, blir det uppenbart att GVI handlar om något annat än vika sig för kriminaliteten. Det handlar om ett medmänskligt sätt att handskas med de kriminella och om att se betydelsen av nätverk och grupper. Det inger hopp och styrka att prova något annat, som fungerat så bra någon annanstans.

För den som vill få sina perspektiv vidgade från Samhällsnytts ensidiga lögnaktiga och vinklade artiklar, rekommenderar jag att läsa brevet från polismästaren i Malmö till de kriminella.

Samhällsnytt utelämnar mycket viktig information i sin artikel och vinklar den till något fult. Det är dessutom en ren lögn att, som Samhällsnytt betonar, ”att be om ursäkt till kriminella” skulle vara en del av GVI.

För den som är intresserad, länkar jag nedan till Kennedys föreläsning:

Källor:

Samhällsnytt: Malmöpolisen bjöd grovt kriminella på pizza: ”Det satte sig verkligen”

Samhällsnytt: Malmöpolisens nya arbetsmetod: ska be kriminella om ursäkt

BRÅ: Sluta skjut (GVI)

Expressen: Kriminella i hemligt möte med polis och åklagare

Malmö stad: Sluta skjut

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Skribenten ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Studiebidrag för invandrare

Kanske har du hört påståenden om att invandrare systematiskt skulle få studiebidrag som de inte är berättigade, till exempel nu senast från Katerina Magasin som påstod sig ha ”avslöjat en skandal”. En snabb faktakontroll visar att antingen sökanden själv eller hens barn måste arbeta i Sverige. Dessutom finns fler särskilda villkor för utländska medborgare som helt eller delvis måste uppfyllas. Katerina Magasin har inte några källor som styrker det de påstår


Det var den 28 oktober 2019 som frilansande journalisten Jonas Persson skrev artikeln AVSLÖJAR: Så mycket barnbidrag, studiebidrag, samt underhållsbidrag betalar svenska staten till barn som inte bor i Sverige på den alternativa mediebloggen Katerina Magasin.

I artikeln säger sig Persson ha fått ett tips från en person som säger sig ha god insyn i hur Försäkringskassan arbetar med bl a underhållsbidrag. Källan arbetar som tolk åt migranter och har medverkat i ”ett stort antal möten” med Försäkringskassan. Det finns overifierade uppgifter på att källan ”har varit med på möten där så stora summor som 250.000 kronor och mer har blivit utbetalade retroaktivt till EU-medborgare”.

Persson beskriver att förfarandet har ”satts i system”:

”Den arbetssökande EU-medborgaren kommer till Sverige och registrerar sig hos Skatteverket för att få ett samordningsnummer som är ett tillfälligt personnummer. Nästa steg är att registrera sig som arbetssökande hos arbetsförmedlingen och börja söka arbete. Det kan också vara så att personen kommer direkt till Sverige och har redan ett arbete och jobbar och ansöker om samordningsnummer på dessa grunder att hen har ett arbete, därmed får personen uppehållsrätt.

Det existerar idag ett antal oseriösa företag som ger anställning på pappret mot betalning, för att det ska se ut som om migranten har fått ett arbete. När migranten väl har fått en anställning ansöker man om barnbidrag för deras barn utomlands. Svenska myndigheter kontrollerar sedan uppgifter med det landet där barnen är. Det kan ta upp till två år eller längre för att EU-medborgaren får rätt att få barnbidrag i ett annat EU-land till sina barn. Reglerna är lika i hela EU, men enligt källan söker sig människor medvetet till de länder som de vet ger höga bidrag – och som därmed kan kompensera lägre bidrag i migranternas egna länder. Som just Sverige.

När EU-medborgaren fått sitt svenska personnummer är det dags att gå på möte med Försäkringskassan med tolk för att ansöka om barnbidrag. Om ansökan blir godkänd och personen har ett samordningsnummer/svenskt personnummer, betalas barnbidraget ut retroaktivt från det datumet individen registrerades i Sverige. Om Försäkringskassan får information från det andra EU-landet att de betalar ut för lite barnbidrag så kommer svenska staten att kompensera upp till svensk nivå. Det kan i reda pengar betyda ett rejält ekonomiskt tillskott. Om vi till exempel ser på den ekonomiska situationen i Rumänien så var barnbidraget runt tio euro per barn 2014, alltså 100 svenska kronor. Dessa 100 kronor räknas ifrån och svenska staten fyller på upp till svensk norm.” (Källa: Katerina Magasin)

I artikeln påpekar Persson att

”Efter att barnen har fyllt 16 år får de rätt till att ansöka om CSN-stöd, det vill säga sk studiebidrag. Det betalas ut tills  barnen är klara med gymnasiet, med en maximal ålder på 21 år.”

Eftersom Persson enbart valt att kontakta Försäkringskassan har Motargument, förutom att kontakta Försäkringskassan, kontaktat Centrala studiestödsnämnden (CSN). Vi formulerade ett par frågor om vad som gäller för svenskt studiestöd för EU-medborgare. Vi fick svar från CSN:s verksjurist Annika Åhlin.

Skärmdump från mailet från CSN.

(Text i fet stil är våra frågor och text i kursiv stil är CSN:s svar).

Utifrån frågeställningarna uppfattar jag att det är studiehjälp i form av studiebidrag som frågorna gäller, dvs. det bidrag som kan lämnas till en studerande som bedriver heltidsstudier på gymnasienivå till och med vårterminen det år hen fyller 20. I punkten 1 – 4 beskriver jag kortfattat vad som gäller för bl.a. utländska medborgare och reglerna kring studiebidrag. Den länkade artikeln verkar dock handla om en viss kategori studerande, de som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen, varför jag också kort beskriver vad som gäller för den gruppen studerande.

1. När betalas studiebidrag ut för barn och deras familjer som kommer till Sverige från utlandet? Vilka skillnader (om några) finns mellan EU-medborgare och icke-EU-medborgare?

En utländsk medborgare ansöker om studiebidrag från CSN och behöver uppfylla särskilda villkor för att kunna få studiebidrag. En EU/EES-medborgare eller en medborgare i Schweiz har fler möjligheter att uppfylla villkoren än medborgare från ett annat land, s.k. tredjeland. En tredjelandsmedborgare behöver normalt ett giltigt uppehållstillstånd för att han eller hon ska ha rätt till studiebidrag. Bara vissa uppehållstillstånd ger rätt till svenskt studiestöd. För en EU/EES medborgare är det enklare att uppfylla villkoren, exempelvis kan det vara tillräckligt att personen arbetar i Sverige i en viss omfattning för att hen själv eller hens barn har rätt till studiebidrag.

På CSN:s webbplats finns mer detaljerad information vilka villkor medborgare i EU/EES eller i Schweiz behöver uppfylla för att få studiebidrag för studier i Sverige, se exempelvis rubriken Arbete i mindre än 2 år och rubriken Anhörig till person som arbetar i Sverige: https://www.csn.se/…/sve…/inom-eu-ees-eller-schweiz.html

2. Finns det några situationer/omständigheter där studiebidrag betalas ut retroaktivt? För hur lång period kan det ske, i så fall? Finns, i så fall, statistik på hur många som får studiebidrag retroaktivt och samtidigt är inflyttade? Finns, i så fall, statistik på hur många från andra EU-länder som får studiebidrag

Studiebidrag kan lämnas från och med det kvartal en studerande fyller 16 år till och med vårterminen det år hen fyller 20. En utländsk medborgare kan ansöka i efterhand om att få studiebidrag för studier i Sverige för ett tidigare läsår om hen redan då uppfyllde villkoren. För att kunna få det sökta bidraget behöver hen under det läsåret dels uppfylla något av de särskilda villkoren för utländska medborgare för att ha rätt till studiebidrag, dels uppfylla de villkor som alla, oavsett medborgarskap, behöver uppfylla. Exempelvis ha varit heltidsstuderande och ha läst en utbildning på gymnasienivå som ger rätt till studiebidrag.

En studerande som vill ha studiebidrag för att hen läser utomlands behöver ansöka om studiebidraget inom en viss tid. För att få studiebidrag för ett läsår behöver den studerande ha kommit in med sin ansökan till CSN senast den 30 juni samma läsår.

3. Finns det några situationer/omständigheter som gör att personer som inte befinner sig i Sverige kan få studiebidrag?

Som jag nämner i punkten 2 kan en person som läser utomlands få studiebidrag. En utländsk medborgare måste uppfylla särskilda villkor för att kunna få studiebidrag och därefter uppfylla övriga villkor för att få studiebidrag för utlandsstudier. På CSN:s webbplats kan du läsa mer om vilka villkor en utländsk medborgare bland annat behöver uppfylla för att få studiebidrag för utlandsstudier: https://www.csn.se/…/gymnasiestudier-utanfor-norden.html

4. Finns det någon situation som gör att ett barn/förälder/familj kan bli återbetalningsskyldig för studiebidrag som betalats ut?

Ja, om personen har fått pengar som hen inte har rätt till kan man bli skyldig att betala tillbaka pengarna till CSN. Exempelvis om den studerande har avbrutit sina studier, varit ogiltigt frånvarande från studierna eller att den studerande inte uppfyller något av de särskilda villkoren för utländska medborgare (exempelvis att hens förälder har slutat arbeta i Sverige eller inte arbetar i Sverige i tillräcklig omfattning).

Artikeln i Katarina Magasin

Artikeln handlar om att exempelvis barnbidrag och studiebidrag är familjeförmåner enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen. Syftet med förordning 883/2004 är att underlätta den fria rörligheten för personer och skydda deras sociala rättigheter när de rör sig över gränserna inom EU/EES och Schweiz. Ett annat syfte är att förhindra att enskilda får förmåner för samma syfte från två medlemsstater samtidigt.

Familjer som bor i, arbetar i, eller har pension från Sverige och ett annat EU/EES land eller Schweiz kan omfattas av förordning 883/2004 och det innebär att en studerande som bor i Sverige eller i ett annat medlemsland kan omfattas. Det är inte bara svenska medborgare och EU/EES-medborgare som kan omfattas av bestämmelserna utan även andra tredjelandsmedborgare.

I Sverige är det Försäkringskassan som prövar och bedömer om förordningarna är tillämpliga och om familjeförmånerna ska samordnas med motsvarande förmåner i andra EU/EES-länder. Om Försäkringskassan bedömer att familjeförmånen, dvs. studiebidraget, ska samordnas med motsvarande förmån i ett annat land behöver en utländsk medborgare (dvs. medborgare inom EU/EES eller andra medborgare i tredje land) inte uppfylla de särskilda villkoren för rätt till studiebidrag som nämns i punkterna 1 – 3 ovan. Den utländska medborgaren måste dock uppfylla övriga villkor för rätt till studiebidrag för utlandsstudier eller uppfylla övriga villkor för att få studiebidrag för studier i Sverige

Motargument vill påpeka att det inte finns möjlighet att verifiera huruvida det som framkommer i Perssons artikel på Katerina Magasin stämmer. Det vi däremot vill göra är att framställa vad som gäller från CSN vad gäller svenska barnbidrag och EU-medborgare.


Läs gärna de andra delarna i trilogin som bemöter artikeln i Katerina Magasin:

Barnbidrag för invandrare
Underhållsbidrag för invandrare

Underhållsbidrag för invandrare

Kanske har du hört påståenden om att invandrare systematiskt skulle få underhållsbidrag som de inte är berättigade? Senast kom detta påstående från Katerina Magasin som påstod sig ha ”avslöjat en skandal”. En snabb faktakontroll visar dock att för att kravet för att vara berättigad underhållsstöd (som det egentligen handlar om)  är att både föräldern som ansöker och barnet behöver vara bosatt i Sverige. Katerina Magasin har inte några källor som styrker det de påstår.


Det var den 28 oktober 2019 som frilansande journalisten Jonas Persson skrev artikeln AVSLÖJAR: Så mycket barnbidrag, studiebidrag, samt underhållsbidrag betalar svenska staten till barn som inte bor i Sverige på den alternativa mediebloggen Katerina Magasin.

I artikeln säger sig Persson ha fått ett tips från en person som säger sig ha god insyn i hur Försäkringskassan arbetar med bl a underhållsbidrag. Källan arbetar som tolk åt migranter och har medverkat i ”ett stort antal möten” med Försäkringskassan. Det finns overifierade uppgifter på att källan ”har varit med på möten där så stora summor som 250.000 kronor och mer har blivit utbetalade retroaktivt till EU-medborgare”.

Persson beskriver hur förfarandet har ”satts i system”:

”Den arbetssökande EU-medborgaren kommer till Sverige och registrerar sig hos Skatteverket för att få ett samordningsnummer som är ett tillfälligt personnummer. Nästa steg är att registrera sig som arbetssökande hos arbetsförmedlingen och börja söka arbete. Det kan också vara så att personen kommer direkt till Sverige och har redan ett arbete och jobbar och ansöker om samordningsnummer på dessa grunder att hen har ett arbete, därmed får personen uppehållsrätt.

Det existerar idag ett antal oseriösa företag som ger anställning på pappret mot betalning, för att det ska se ut som om migranten har fått ett arbete. När migranten väl har fått en anställning ansöker man om barnbidrag för deras barn utomlands. Svenska myndigheter kontrollerar sedan uppgifter med det landet där barnen är. Det kan ta upp till två år eller längre för att EU-medborgaren får rätt att få barnbidrag i ett annat EU-land till sina barn. Reglerna är lika i hela EU, men enligt källan söker sig människor medvetet till de länder som de vet ger höga bidrag – och som därmed kan kompensera lägre bidrag i migranternas egna länder. Som just Sverige.

När EU-medborgaren fått sitt svenska personnummer är det dags att gå på möte med Försäkringskassan med tolk för att ansöka om barnbidrag. Om ansökan blir godkänd och personen har ett samordningsnummer/svenskt personnummer, betalas barnbidraget ut retroaktivt från det datumet individen registrerades i Sverige. Om Försäkringskassan får information från det andra EU-landet att de betalar ut för lite barnbidrag så kommer svenska staten att kompensera upp till svensk nivå. Det kan i reda pengar betyda ett rejält ekonomiskt tillskott. Om vi till exempel ser på den ekonomiska situationen i Rumänien så var barnbidraget runt tio euro per barn 2014, alltså 100 svenska kronor. Dessa 100 kronor räknas ifrån och svenska staten fyller på upp till svensk norm.” (Källa: Katerina Magasin)

Notera att Katerina Magasin inte har några källor som styrker det Persson påstår.

Motargument har varit i kontakt med Försäkringskassan för att reda klarhet i hur det ser ut med svenskt underhållsbidrag för EU-medborgare. Vi formulerade ett par frågor. Vi fick svar från Försäkringskassans familjeekonomiske talesperson Niklas Löfgren.

Skärmdump från mailet från Försäkringskassan.

(Text i fet stil är våra frågor och text i kursiv stil är Försäkringskassans svar)

1. När betalas underhållsbidrag ut för familjer som kommer till Sverige från utlandet? Vilka skillnader (om några) finns mellan EU-medborgare och icke-EU-medborgare?

Försäkringskassan betalar inte ut underhållsbidrag varken som socialförsäkringsförmån eller som EU-familjeförmån eftersom förmånen inte klassas som en sådan.

Alla föräldrar är skyldiga att försörja sina barn utifrån barnets behov och föräldrarnas samlade ekonomiska förmåga oavsett om barnet bor i Sverige eller i något annat land. En förälder är skyldig att betala underhåll för sitt barn om det är så att man inte tillgodoser barnets behov genom att bo tillsammans med barnet. Underhållsbidrag betalar den förälder som inte bor med barnet exempelvis efter en separation. Den lag som reglerar underhållsskyldigheten och underhållsbidrag i Sverige är Föräldrabalken kapitel 7. Det är ingen skillnad om man är EU-medborgare eller icke-EU-medborgare. Försäkringskassan har ett uppdrag att hjälpa föräldrar med stöd och information kring underhållsbidrag för att föräldrarna själva ska kunna komma överens om underhåll för barnet/barnen och att själva kunna sköta betalningen av underhållsbidrag.

Ett underhållsbidrag kan fastställas genom att föräldrarna kommer överens i ett avtal, genom att frågan prövas i domstol exempelvis vid en skilsmässa och i vissa länder kan ett underhållsbidrag fastställas genom ett beslut av en myndighet med rätt att fastställa underhållsbidrag. I Sverige kan underhållsbidrag fastställas genom avtal mellan föräldrarna eller i en dom hos svensk tingsrätt.

Försäkringskassan är även utsedd att vara centralmyndighet enligt internationella förordningar och konventioner. Som centralmyndighet och i förhållande till internationella förordningar och konventioner kan Försäkringskassan förmedla en ansökan om indrivning av underhållsbidrag från den förälder som barnet bor med, till utlandet om den förälder som är underhållsskyldig bor utomlands och inte betalar underhållsbidrag. Den utländska myndigheten vidtar då åtgärder för att kräva betalning från den förälder som är underhållsskyldig. När den som ska betala underhållsbidrag betalar, förmedlar Försäkringskassan inbetalningen vidare till den förälder som barnet bor med.

Det kan vara olika förordningar och konventioner som gäller och det beror på i vilket land den som ska betala underhållsbidrag bor och i vilket land som underhållsbidraget har blivit fastställt. Den förälder som bor med barnet kan alltid själv vända sig direkt till indrivningsmyndigheten i det land där den som ska betala underhållsbidrag bor och där kräva betalning om den förälder som ska betala inte betalar underhållsbidraget.

Många blandar ihop underhållsbidrag med underhållsstöd.

Underhållsstöd är ett bosättningsbaserat statligt bidrag som en förälder kan ansöka om ifall den förälder som ska betala underhållsbidrag inte gör det. För att en förälder ska ha rätt till underhållsstöd så finns vissa villkor som behöver vara uppfyllda, dels för att omfattas av en bosättningsbaserad förmån sedan särskilda villkor för underhållsstödsförmånen. Underhållsstöd är inte en familjeförmån som omfattas av tidigare nämnda EG förordning 883/2004. Föräldern som bor med barnet kan ansöka om underhållsstöd för barnet och behöver då visa att de uppfyller de villkor som finns. Huvudregeln är att både föräldern som ansöker och barnet behöver vara bosatt i Sverige.

Underhållsstöd kan betalas ut efter att den förälder som bor med barnet har ansökt om underhållsstöd och uppfyller de villkor som finns för förmånen. Bor den förälder som ska betala underhåll utomlands kan även internationella förordningar och konventioner påverka situationen. När ett barn beviljas underhållsstöd är det vanligaste att den förälder som ska betala också bor i Sverige. Försäkringskassan fastställer då ett belopp som den föräldern ska betala till Försäkringskassan för det underhållsstöd som betalats ut för barnet. Betalar inte den förälder som är underhållsskyldig ska Försäkringskassan vidta åtgärder för att kräva betalning.

Om den förälder som ska betala bor eller har sin huvudsakliga inkomst från utlandet kan Försäkringskassan istället träda in i barnets rätt till underhållsbidrag upp till det belopp som har betalats ut i underhållsstöd. Då kräver Försäkringskassan betalning av underhållsbidraget från den förälder som ska betala. Finns inget underhållsbidrag fastställt kan Försäkringskassan kräva av den förälder som har ansökt om underhållsstöd att hen fastställer ett underhållsbidrag för barnet för att barnet ska ha rätt till underhållsstöd. När Försäkringskassan kräver betalning av underhållsbidraget ska också den förälder som barnet bor med och det finns ett underhållsbidrag som är högre än underhållsstödet få möjlighet att kräva betalning av det underhållsbidrag som överstiger underhållsstödet. När den som ska betala betalar underhållsbidraget förmedlar Försäkringskassan till den förälder som barnet bor med den del som är högre än det underhållsstöd som har betalats ut. Men kommer ingen betalning från den förälder som ska betala underhållsbidraget finns inte något att betala ut. Om den förälder som ska betala inte betalar frivilligt kan Försäkringskassan begära indrivning av underhållsbidraget i det land där den som ska betala bor eller har sin huvudsakliga inkomst. Samma regler gäller för EU-medborgare och icke-EU-medborgare men kan påverkas av i vilket land den som ska betala underhållsbidrag bor och i vilket land underhållsbidraget har blivit fastställt.

Underhållsbidrag och underhållsstöd kan man läsa mer om dels på Försäkringskassans hemsida men också i vägledning om underhållsbidrag samt i vägledning om underhållsstöd. För mer information om indrivning av underhållsbidrag i internationella situationer kan man läsa mer i vägledningen.

2. Finns det några situationer/omständigheter där underhållsbidrag betalas ut retroaktivt? För hur lång tid kan det ske, i så fall? Finns det några situationer/omständigheter som gör att en förälder/familj kan få underhållsbidrag för barn som inte befinner sig i Sverige?

Underhållsbidrag betalas som tidigare förklarats inte ut av Försäkringskassan. Om ett underhållsbidrag blir fastställt för en retroaktiv tid blir den som ska betala underhållsbidrag skyldig att betala underhållsbidraget retroaktivt. Betalar inte den som är underhållsskyldig frivilligt kan Försäkringskassan då som centralmyndighet förmedla en ansökan om indrivning av underhållsbidrag från den förälder som barnet bor med till utlandet om den förälder som är underhållsskyldig bor utomlands och inte betalar underhållsbidrag. Den utländska myndigheten vidtar då åtgärder för att kräva betalning från den förälder som är underhållsskyldig. När den som ska betala underhållsbidrag betalar, förmedlar Försäkringskassan inbetalningen vidare till den förälder som barnet bor med. Det kan vara olika förordningar och konventioner som gäller och det beror på i vilket land den som ska betala underhållsbidrag bor och i vilket land som underhållsbidraget har blivit fastställt. Den förälder som bor med barnet kan alltid själv vända sig direkt till indrivningsmyndigheten i det land där den som ska betala underhållsbidrag bor och kräva betalning om den förälder som ska betala inte betalar underhållsbidrag.

Om det är en situation där barnet och den förälder som bor med barnet bor utomlands och den förälder som ska betala underhåll bor i Sverige så finns internationella förordningar och konventioner där Försäkringskassan är centralmyndighet. Försäkringskassan som centralmyndighet kan då ta emot en ansökan om indrivning av underhållsbidrag från behörig myndighet i det land där barnet och den förälder som bor med barnet bor. Försäkringskassan kan då om den förälder som ska betala underhållsbidrag inte gör det skicka en ansökan om indrivning av underhållsbidrag till Kronofogden som är verkställande myndighet i Sverige. När den som ska betala underhållsbidrag betalar till Kronofogden förmedlar Kronofogden underhållsbidraget vidare till den förälder som barnet bor med.

3. Finns det någon situation som gör att en förälder/familj kan bli återbetalningsskyldig för underhållsbidrag som betalats ut?

En förälder som bor med barnet kan inte bli återbetalningsskyldig till Försäkringskassan för underhållsbidrag som har betalats av den förälder som är underhållsskyldig. Om ett underhållsbidrag har betalats felaktigt blir det ett privaträttsligt krav mellan den förälder som betalat underhållsbidrag och den förälder som barnet bor med som tagit emot underhållsbidraget.

Motargument vill påpeka att det inte finns möjlighet att verifiera huruvida det som framkommer i Perssons artikel på Katerina Magasin stämmer. Persson menar att Försäkringskassan har bekräftat det som källan påstår. Det vi däremot vill göra är att framställa vad som gäller från Försäkringskassan vad gäller svenskt underhållsbidrag för EU-medborgare.


Läs gärna de andra delarna i trilogin som bemöter artikeln i Katerina Magasin:

Barnbidrag för invandrare
Studiebidrag för invandrare