Etikettarkiv: integration

SD och myten om ”islamisering”

Begreppet ”islamisering” används oftast som politisk propaganda, men forskning och statistik visar att det inte existerar något systematiskt eller överhängande hot mot svenska värden från varken islam eller muslimer. Framför allt är det högerextrema och antimuslimska rörelser som under en längre tid byggt narrativet om att Sverige skulle vara under en påstådd ”islamisering”. Det enda svenska riksdagsparti som driver konspirationsteorin om den påstådda ”islamiseringen av Sverige” i sin politiska propaganda är Sverigedemokraterna. För partiet är denna konspirationsteori den enskilt viktigaste frågan.


Den enskilt starkaste förespråkaren av konspirationsteorin om ”islamiseringen” är riksdagsledamoten Richard Jomshof (SD), som nyligen släppt den antimuslimska boken ”Kafir”, en propagandaskrift som syftar till att sprida konspirationsteorin, på partiledaren Jimmie Åkessons (SD) eget förlag. I en reel på SD:s sociala medier hör vi honom tala om hur den s k ”islamiseringen” skulle vara ett hot mot demokratin samt ”förändrar, förstör och fördärvar” Sverige.

Skärmdump från Aftonbladet 260816.

Vi ska vara på det klara med att islam, precis som andra religioner, inte är en homogen religion och att det finns många inriktningar och läror. Tolkningarna av Koranen och religiöst liv varierar mycket mellan människor på såväl grupp- som individnivå, precis som är fallet i andra religioner.

Skillnad mellan islam och islamism

Att en religion blir mer synlig i offentliga rummet innebär inte per automatik att det skulle finnas en politisk agenda för att vilja göra samhället religiöst styrt. Det vanliga är att en person är troende muslim och samtidigt fullt ut står bakom sekulär demokrati, svensk lag och mänskliga rättigheter. Begreppet ”islamisering” är en del av ett narrativ som t ex SD förmedlar för att skapa en ”vi och dom”-mentalitet, förenkla integrationsproblem och vinna politiska poäng.

Fakta är att de islamistiska rörelserna i Sverige utgör en mycket liten minoritet och de påverkar inte samhällsnivån i Sverige.

I svensk kontext existerar felaktiga föreställningar om skolor och offentliga institutioner systematiskt skulle ”islamiseras”. Dessa föreställningar är i stor utsträckning politiskt motiverade. De undersökningar som finns tillgängliga visar att anpassningar, som respekt för fasta eller att erbjuda halalkött, sker inom ramen för religionsfriheten och förändrar inte den grundläggande sekulära strukturen i samhället.

I historisk och global kontext är det konstaterat att faran för en global ”islamisering” är kraftigt överdriven. Muslimska grupper deltar inte sällan i politiska system, främjar sociala tjänster och eftersträvar reformer snarare än våldsam erövring.

Forskning visar att majoriteten av muslimer lever fredligt och följer lagar i sina respektive länder. Demografiska framskrivningar visar inte på att islam kommer att utgöra en majoritet av Sveriges befolkning inom överskådlig tid. Tvärtom är trenden att religiositeten hos troende i Sverige avtar för varje generation.

Den mytiska retoriken om påstådd ”islamisering” används som politisk propaganda, och syftar till att skapa rädsla och avsky gentemot muslimer, som i sin tur leder till antimuslimsk diskriminering.

Det är avgörande att vi skiljer mellan verkliga politiska och religiösa fenomen och förenklade föreställningar om ett hotfullt ”islamiskt inflytande”.

”Islamisering” som hot i Sverige saknar empiriskt stöd. Föreställningen reflekterar istället rädsla, fördomar eller politiska syften snarare än verkliga samhällsprocesser. Istället för att använda sig av propagandistisk terminologi och sprida konspirationsteorier är det snarare korrekt att diskutera religionsfrihet, integration och demokrati.


Källor:

Sverigedemokraternas officiella Facebookkonto: Richard Jomshof om ”islamisering”

Motargument: Jomshof (SD) om fredliga muslimer: ”De kan ju sluta vara muslimer för det första”

Forum för levande historia: Islam och muslimer i Sverige

Motargument: Myter om muslimer: Radikal islamism och islam

Signum: Hotet från islam: myt eller verklighet?

GP: ”Islamisering finns inte i verkligheten”

Motargument: Myt: ”Sverige håller på att bli ett muslimskt land”

SD:s ”integrationsidé” lägger allt ansvar på individen

Sverigedemokraterna ser ingen idé med att ha någon integrationspolitik, de har klargjort att de vill ”lägga exakt noll kronor på integrationen”. Istället anser de att det ligger helt på individen att integreras. De fokuserar på att invandrare ska anpassa sig till svensk kultur, språk och normer, vilket har kritiserats för att vara exkluderande och fördomsfullt.


SD:s ”integrationsidé” går ut på att invandrare bör anpassa sig till svenska normer, språk och lagstiftning som ett sätt att underlätta integration och självförsörjning. De föreslår krav på begränsade rättigheter för asylsökande och personer som vistas i landet utan giltiga tillstånd. Partiet menar att invandrare ska känna gemenskap, ansvar och delaktighet i det svenska samhället. En central del är att lära sig språket, förstå svenska lagar, normer, sociala koder och värderingar. Det innebör bl a att deltagande i samhällsintroduktion oh språkkurser priroteras, och att vissa offentliga tjänster, som tolkhjälp, ska betalas av individen i första hand.

SD vill även införa försörjningskrav vid anhöriginvandring och strama åt såväl arbetskrafts- som asylinvandringen, och understryker att Sverige ska anpassa sig till EU-rättens minimikrav. De vill att tilllgång till välfärdssystemet, t ex sjukvård, kopplas till självförsörjning och egen insats. Partiet motsätter sig att invandrare automatiskt ska omfattas av samma rättigheter som svenska medborgare utan att uppfylla dessa kriterier.

SD har varit drivande i genomförandet av vandelsprövning, hälsokontroll och kännedom om villkor för att säkerställe att invandrare inte utgör ett hot mot samhället. De ser dessa krav som en del av integrationen och som ett sätt att minimera socialt utanförskap och olaglig verksamhet.

Som en del av assimilationspolitiken som SD driver propagerar man aktivt för att få människor att återvända frivilligt till sina hemländer. SD har varit drivande i att pengen för återvandring ökat från 10 000 kronor till 350 000 kronor för att motivera en (1) person till att återvända.

Kritiker, som t ex Amnesty och Rädda Barnen, menar att SD:s ”integrationsidé” misstänkliggör arbetskraftsinvandrare, anhöriginvandrare och asylsökande. SD:s politik riskerar att splittra familjer och kan strida mot såväl mänskliga rättigheter som Barnkonventionen.

Akademiska analyser visar också att partiets retorik kan uppfattas som exkluderande och kulturbaserad, vilket kan förstärka ”vi och dom”-mentaliteten i samhället.

SD:s assimilationspolitik handlar om att ställa krav på invandrare inom ramarna för svensk kultur, arbete och lagar. Problemet är att sådan politik riskerar att marginalisera vissa grupper, skapa sociala klyftor och kan leda till att rätten till skydd och familjeåterförening begränsas. Diskussionen om assimilation blir en fråga om såväl kultur och etik som rättsliga och humanitära konsekvenser.


Källor:

Motargument: Åkesson (SD) vill ”lägga exakt noll kronor på integrationen”

SVT: SVT förklarar: Här är migrationsförslagen som SD inte kommer att få igenom

Riksdagen: Motion 2021/22:2550 av Jimmie Åkesson m.fl. (SD) En ansvarsfull migrationspolitik

Riksdagen: Motion 2021/22:3704 av Ludvig Aspling m.fl. (SD) Sverigedemokraternas integrationspolitik – med fokus på anpassning, självförsörjning och frihet under ansvar

Expo: SD:s integrationspolitik får hård kritik

Myt: ”Invandrare integrerades snabbt och lätt förr i tiden”

Många tror felaktigt att invandrare förr integrerades snabbt och problemfritt. Historisk forskning visar dock att integration alltid har varit en långsam och utmanande process, präglad av oro, oavsett tidsperiod.


I en diskussion på Facebook fick jag en kommentar som jag vill dela med er:

”ja, vi har ju aldrig tagit emot folk ifrån andra länder förr, för tänk om dom hade lyckats integreras ändå trotts att dom inte fick några bidrag!”

Personen anser att invandrare förr i tiden snabbt och enkelt integrerade sig i samhället utan ekonomiskt stöd. Denna syn är dock en grov förenkling som lätt kan ifrågasättas.

Hög- och lågkonjunkturer, ursprungsland och rådande politik har alltid påverkat integrationsprocessen. Varje tidsperiod har bjudit på unika utmaningar, och definitionen av lyckad integration har förändrats avsevärt genom historien.

Historiska utmaningar

Även under tidigare omfattande flykting- och arbetskraftsinvandringar var det en process att lära sig språket och få fasta anställningar.

De sociala klyftorna blev tydliga då ”nysvenskar” ofta hamnade i mindre attraktiva bostadsområden, samtidigt som majoritetsbefolkningen ofta uttryckte skepsis mot invandrarna.

Barnen till tidigare invandrare har oftast fullt ut integrerats språkligt och socialt, medan den första generationen har haft det betydligt tuffare.

Varför fortlever myten?

Vårt selektiva minne får oss att glömma historiska konflikter och istället minnas en förenklad och harmonisk version av det förflutna.

Dagens arbetsmarknad kräver formell utbildning. Under arbetskraftsinvandringens tid (1940- till 1970-talen) behövde svensk industri arbetskraft och ställde inga krav på formell utbildning. Detta gjorde det möjligt för invandrarna att börja arbeta direkt. Även om den ekonomiska integrationen gick snabbt, tog den sociala integrationen lång tid och präglades ofta av utanförskap.

Sveriges invandringspolitik skiftade från arbetskraftsinvandring till asylsökande under 1970-talet och framåt, vilket förändrade förutsättningarna för integration. Att integreras utan ett direkt jobb på en föränderlig arbetsmarknad visade sig vara både svårare och mer tidskrävande.

Fram till 1970-talet byggde svensk integrationspolitik på “assimilering”, där invandrare förväntades anpassa sig helt och bli “svenska”.

År 1975 beslutade riksdagen att invandrare skulle behandlas lika, ges möjlighet att samarbeta och uppmuntras att bevara sitt språk och sin kultur.

Sedan 1990-talet har integrationspolitiken fokuserat på just integration, snarare än assimilering. Detta innebär en ömsesidig process, även om utmaningar som segregation och långa tider till självförsörjning kvarstår.

Vad är bra integrationspolitik?

Integration delas vanligtvis in i fyra samverkande processer av forskare.

  • Strukturell integration omfattar arbetsmarknad, utbildning, bostad och hälsa.
  • Social integration omfattar sociala relationer, broar till majoritetsbefolkningen och andra grupper, samt länkar till myndigheter, samhällsinstitutioner och politiska strukturer.
  • Kulturell och identitetsmässig integration: Värderingar och språk.
  • Politisk och rättslig integration syftar till att tydliggöra individens rättigheter och skyldigheter, vilket inkluderar permanent trygghet, medborgarskap och möjlighet att delta i den politiska processen.

Modern forskning betonar att framgångsrik integration är en tvåvägsprocess.

  • Individens starka vilja och drivkraft.
  • Samhällets förmåga att integrera utlänningar, inklusive arbetsgivares och bostadsmarknadens inställning, samt förutsättningar för mänskliga möten.

Tanken att invandrare historiskt i Sverige har integrerats enkelt och smärtfritt är en idyllisk samhällsbild som bygger på vårt selektiva minne, förändrade krav och strukturella faktorer.


Källor:

EFN: En annan berättelse om integration

SO-rummet: Invandring till Sverige under 1900-talet

Vänstra stranden: Den misslyckade integrationen är en myt

SVT: Invandrarmyter skapar fördomar

Tidningen Syre: Alla måste räknas för att integrationen ska fungera

Handelsbanken Foundations: Ny forskning: Integrationen går åt rätt håll

Delmi: Integration av unga ur ett flerdimensionellt perspektiv

Omni: Forskare: Integration kräver mer än bara tid i Sverige

Forskning: Migration och integration

Riksdagen: Regeringens proposition om riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken m. m.

Var saklig i argumentationen mot SD:s antimuslimska politik

Sverigedemokraternas alltmer uppskruvade retorik om islam och muslimer, samt konkreta, antidemokratiska förslag förtjänar ännu hårdare granskning.


Att sakligt kritisera religiösa idéer eller migrationspolitik är en sak – att generalisera om en hel grupp människor är något helt annat.

När muslimer gång efter gång utmålas som ett kollektivt problem riskerar det att öka misstänksamhet mot och fördomar om människor som bara vill leva sina liv som alla andra.

Skärmdump från Aftonbladet 260817.

Sverige behöver en politisk debatt där vi kan diskutera integration, religion och migration öppet, men utan att kollektivt skuldbelägga människor på grund av deras tro.

Skärmdump från SvD 260817.

Svensk demokrati bygger på att medborgarskap och rättigheter inte ska graderas efter etnisk eller religiös bakgrund. De grundläggande positiva friheterna i grundlagen, t ex religionsfriheten, gäller alla invånare i Sverige. SD har med obehaglig uppriktighet klargjort att de anser att det inte ska gälla den muslimska minoriteten.

En nationell identitet kan bygga på språk, historia, kultur och gemensamma demokratiska institutioner. Etnonationalism – som SD förespråkar, utifrån politiska förslag och uttalanden – riskerar däremot att göra människors härkomst till ett mått på hur ”svenska” de anses vara.

Skärmdump från Richard Jomshofs officiella X-konto 260817.

Demokrati innebär inte bara majoritetsstyre. En fungerande liberal demokrati innebär också att majoriteten inte fritt kan ta ifrån minoriteter deras grundläggande rättigheter. Detta är en helt avgörande faktor när debatten handlar om muslimer, invandrare eller andra minoriteter.

När någon, politiker eller vanliga människor, talar om ”muslimer”, ”invandrare” eller andra stora grupper som om de vore homogena, kan det vara effektivt att be dem precisera vilka människor och vilka problem de faktiskt menar. Det flyttar diskussionen från svepande generalister till konkret politik och argumentation.

Skärmdump från Dagens Nyheter 260817.

Jag vill egentligen inte tro att alla som röstar på SD är rasister, muslimhatare eller antidemokrater. Däremot anser jag att väldigt mycket av partiets politik och retorik ska kritiseras stenhårt. Med en sådan inställning blir det svårare för motdebattörer att vända debatten till en pseudodiskussion om huruvida vi förolämpar sverigedemokratiska väljare.

Det är helt nödvändigt att vi inte tröttnar på att kritisera SD:s politik, som är såväl antidemokratisk som etnonationalistisk. Kritiken bör vara saklig och syfta till att argumentera mot partiets konkreta förslag och medvetet spetsiga uttalanden. Det är när vi glömmer bort att vara sakliga och börjar misskreditera SD-väljare som grupp som vi dribblar bort möjligheten att kunna påverka just dem som väljer att lägga sin röst på SD.

På vår hemsida www.Motargument.se finns massor av artiklar som ger oss fakta och motargument som kan hjälpa oss att fortsätta vara sakliga i debatten mot Sverigedemokraterna.

#svpol #SDhaveri #val2026

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Åkesson (SD) vill ”lägga exakt noll kronor på integrationen”

Inför valet 13 september har Sverigedemokraterna, i en intervju med partiledare Jimmie Åkesson (SD) i SR Ekot, aviserat att de vill lägga noll kronor på integration. Att helt strypa resurserna i integrationspolitiken skulle få allvarliga konsekvenser: stora samhällskostnader, ökd segregation och en skadad ekonomi. Kritiker menar att integration inte sker automatiskt utan kräver aktiva statliga insatser.


Att SD inte vill ha någon integrationspolitik är i sig ingen nyhet, men att de intensifierar valkampanjen med skarp retorik är ingen slump. Det är ett tämligen riskfritt vallöfte, då inget annat parti är av åsikten att Sverige inte ska ha någon integrationspolitik. Däremot sänder budskapet en viktig signal till väljarna.

I en intervju med SR Ekot utvecklar Åkesson resonemanget:

”Jag skulle vilja lägga exakt noll kronor på integration, det är inte en pengafråga, det är en fråga om ett individuellt ansvar att anpassa sig till samhället eller inte”. (Källa: Dagens industri)

Åkesson är tydlig med att orsaken till att SD anser att Sverige inte bör ha någon integrationspolitik i grunden är en principfråga för partiet och att det inte egentligen inte har något med att spara i budgetutgifter att göra.

I samma intervju säger Åkesson att han inte ser några nya reformer komma vad gäller integrations- och migrationspolitik, eftersom nuvarande mandatperiod inneburit många repressiva reformer på två av SD:s favoritområden.

De viktigaste motargumenten mot SD:s nollkronevision för integrationen är:

Ekonomi

  • Högre långsiktiga kostnader: Att dra in stöd till språkutbildning (SFI) och arbetsmarknadsåtgärder förlänger tiden till självförsörjning, vilket ökar statens utgifter för försörjningsstöd.
  • Förlorade skatteintäkter: Utan integrationsinsatser tar det längre tid för utrikes födda att komma i arbete, vilket minskar skattebasen som finansierar välfärden.
  • Arbetskraftsbrist: Många sektorer (exempelvis vård, omsorg och transport) är helt beroende av att nyanlända snabbt validerar sin kompetens och kommer ut i jobb.

Sociala aspekter, välfärd, arbete och säkerhet:

  • Ökad segregation och utanförskap: Att lämna hela ansvaret på individen riskerar att cementera parallellsamhällen där nyanlända isoleras utanför det svenska majoritetssamhället.
  • Kriminalitet och gängrekrytering: Utan fungerande skolgång och vägar till lagliga jobb ökar risken för att unga i s k utsatta områden dras in i kriminalitet.
  • Sämre språkinlärning: Språket är nyckeln till samhället. Att dra in resurser till riktad svenskundervisning försvårar kommunikation med myndigheter, skola och arbetsgivare.
  • Systemfel i välfärden: Skolor, socialtjänst och sjukvård drabbas hårt om nyanlända inte får grundläggande samhällsorientering och stöd tidigt.
  • Individen behöver verktyg: Även om individen har ett eget ansvar krävs det strukturella verktyg (såsom validering av utländska betyg) för att anpassningen överhuvudtaget ska vara praktiskt möjlig.
  • Skapar en permanent underklass: Förslaget riskerar att skapa en permanent underklass av människor som befinner sig i Sverige lagligt men saknar reella chanser att bli en del av samhället.

Varför vill SD satsa noll kronor på integrationen?

Officiellt säger de att integration är ett individuellt ansvar som inte bör belastas staten. I själva verket går uttalandet hand i hand med SD:s nollvision på asylinvandring, och det uttalade målet för nettoinvandringen är att den ska vara kraftigt negativ, vilket innebär att betydligt fler personer ska lämna Sverige än som flyttar hit.

Utspelet om att Sverige bör avsätta noll kronor på integrationspolitik är såväl valstrategiskt som symbolpolitiskt.

#val2026


Källor:

Aftonbladet: Åkesson: Vill lägga exakt noll på integration

Dagens industri: Åkesson: Vill lägga exakt noll på integration

Sverigedemokraternas hemsida

Tidö kritiseras för språkkrav i äldreomsorgen

Det lagreglerade språkkravet inom äldreomsorgen, som vann laga kraft den 1 juli 2026, har mött skarp kritik från forskare, fackförbund och kommuner. Även om de flesta parter är överens om att goda kunskaper i svenska är avgörande för patientsäkerheten, riktas kritiken mot hur kraven har utformats och implementerats.

De huvudsakliga kritikpunkterna är:

  • Bristfälliga och rättsosäkra språktester: Många kommuner har på eget initiativ infört språktester vid rekrytering, vilket har fått hård kritik från språkforskare.
  • Oklart syfte: Tester som används når ofta inte upp till grundläggande kvalitetskriterier. Det saknas en tydlig definition av vad ”språklig kompetens” faktiskt innebär i äldreomsorgens vardag.
  • Rättsosäkerhet: Forskare vid Göteborgs universitet varnar för att testerna är godtyckliga och riskerar att stänga ut kompetent personal från arbetsmarknaden på felaktiga grunder.
  • Låg kvalitet: Även Socialstyrelsens utredare har lyft att de befintliga testerna inte alltid håller tillräckligt hög kvalitet.

För kort tid och för lite pengar

Kommuner har uttryckt stor frustration över regeringens tidsplan och finansiering.

  • Snäv tidsram: Flera kommuner, däribland Botkyrka och Sundsvall, har lyft att omställningen har gått alldeles för fort.
  • Underfinansiering: Trots att regeringen avsatt miljoner i statsbidrag menar kritiska kommuner att budgeten inte räcker till för att finansiera den omfattande språkträning och validering som krävs.

Ökad personalbrist i en redan krisande sektor

Äldreomsorgen lider redan av svår personalbrist och en åldrande befolkning.

  • Hinder för rekrytering: Kritiker varnar för att hårda, exkluderande språkkrav fördjupar bemanningskrisen.
  • Beroende av utländsk arbetskraft: Eftersom sektorn är helt beroende av personal med utländsk bakgrund kan stela krav leda till att tomma rader inte går att fylla, vilket i sin tur slår mot arbetsmiljön och de äldres trygghet.

Kravet på ”akademisk” nivå (Gers B2)

Regeringens beslut att sätta referensnivån till Gers B2 har ifrågasatts.

  • För hög nivå: Nivå B2 innebär att man kan förstå komplexa texter och argumentera självständigt. Kritiker menar att denna nivå närmar sig akademisk svenska och är ett orimligt högt krav för praktiskt omsorgsarbete, där fokus snarare borde ligga på funktionell och relationsbyggande vardagskommunikation.

Motargument välkomnar att regeringen har en ambition att höja de svenska språkkunskaperna hos anställda i äldreomsorgen. Mot bakgrund av kritiken som den nya lagen om språkkrav stött på är det svårt att tro att regeringen lyssnat på forskare, fackförbund och kommuner om hur språkkravet har utformats och tillämpats.

Risken med det nya lagreglerade språkkravet är att Tidö i ivern att blidka väljare och bemöta enstaka händelser går miste om kompetent personal i en redan underbemannad sektor. I ärlighetens namn vill många infödda inte arbeta i vård och omsorg pga låga löner och dåliga arbetsvillkor.


Källor:

https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2026/06/nu-infors-sprakkravet-i-aldreomsorgen/

https://arbetet.se/2026/06/02/sprakproblem-i-aldreomsorgen-i-tre-av-fyra-kommuner/

https://arbetet.se/2026/06/28/tusentals-har-svart-med-svenskan-nu-infors-sprakkrav-i-aldreomsorg/

https://www.sverigesradio.se/artikel/spraktester-for-aldreomsorg-kritiseras-haller-inte-mattet

https://www.gu.se/forskning/sprakkrav-och-spraktest-i-aldreomsorgens-rekrytering-vad-hur-och-varfor

https://www.socialstyrelsen.se/aktuellt/svar-pa-fragor-om-sprakkravet-i-aldreomsorgen/

https://www.dagenssamhalle.se/samhalle-och-valfard/aldreomsorg/sylvass-kritik-mot-nya-sprakkravet-for-kort-tid-och-for-lite-pengar/

https://www.vardanalys.se/digital-publikation/redo-for-framtiden/

Konsekvenser när Tidö avskaffar permanenta uppehållstillstånd

Den 12 juli 2026 avskaffades permanenta uppehållstillstånd (PUT) som huvudregel i Sverige genom regeringens proposition om att slopa PUT. Ändringen anpassar de svenska asylreglerna till EU:s miniminivå. De största nackdelarna med att slopa permanenta uppehållstillstånd (PUT) till förmån för tidsbegränsade uppehållstillstånd är försämrad integration, psykisk ohälsa, minskad ekonomisk tillväxt och ökad byråkrati. Kritiken kommer bland annat från forskare, fackförbund och Migrationsverket, som betonar att brist på långsiktig trygghet motverkar syftet med integrationspolitiken.


Motverkar integration och språkinlärning

  • Minskat incitament: Utan garanti om att få stanna minskar motivationen att lära sig svenska eller etablera sig i samhället.
  • Kortsiktigt fokus: Individer fokuserar på omedelbar överlevnad och tillfälliga jobb snarare än långsiktig utbildning eller karriärval.
  • Svagare förankring: Det civila engagemanget och viljan att bli en del av det svenska föreningslivet försvagas när framtiden är oviss.

Negativa effekter på arbetsmarknad och ekonomi

  • Svårare att starta företag: Utländska medborgare drar sig för att investera kapital och starta bolag om de riskerar utvisning.
  • Minskad köpkraft: Banker nekar ofta bolån och långsiktiga krediter till personer utan PUT, vilket minskar konsumtion.
  • Kompetensflykt: Högkvalificerad arbetskraft väljer bort Sverige till förmån för länder som erbjuder snabbare vägar till permanent trygghet.

Psykisk ohälsa och social utsatthet

  • Konstant stress: Att leva i ständigt limbo skapar konstant oro och traumatiserar individer på nytt.
  • Drabbar barnen: Barn i familjer utan PUT upplever en otrygg uppväxt, vilket försämrar deras skolresultat och mående.
  • Ökat skuggsamhälle: Personer som får avslag efter att ha rotat sig i flera år väljer i högre grad att gömma sig och leva papperslösa.

Ökad byråkrati och statliga kostnader

  • Extrem administrativ press: Migrationsverket tvingas hantera miljontals återkommande förlängningsärenden, vilket skapar enorma handläggningsköer.
  • Skattepengar slösas: Enorma resurser läggs på att ompröva redan godkända fall i stället för att fokusera på nya asylsökande eller brottsbekämpning.

Svenska arbetsgivare, branschorganisationer och fackförbund har reagerat med stor oro, skarp kritik och varningar för allvarlig kompetensbrist. Reaktionen är särskilt stark eftersom slopandet av permanenta uppehållstillstånd (PUT) sker parallellt med andra skärpningar, såsom det höjda försörjningskravet för arbetskraftsinvandring.

#Tidö #val2026 #riksdagsval2026 #Sverigedemokraterna #SD


Lästips:

Socialmedicinsk tidskrift: Hur mår nyanlända flyktingar med tillfälligt uppehållstillstånd?

Regeringen: Bättre migrationsrättsliga regler för forskare och studenter Ds 2024:31

Aasylrättscentrum: Utredningen föreslår en särskild lag om återkallelse av permanent uppehållstillstånd

Dagens Juridik: ”Återkallelse av permanenta uppehållstillstånd – ett hot mot rättssäkerheten”

Tidö: Känslopolitik istället för förnuft

Regeringsföreträdare har nyligen offentliggjort några av de frågor man kommer lägga fokus på inom ramen för regeringens integrations- och kriminalpolitik. När man granskar vilka frågor och åtgärder det handlar om blir det tydligt att man låtit symbol- och känslopolitik ersätta verkliga lösningar.


I integrationspolitiken handlar det om att man väljer att rikta strålkastarljuset mot kulturella markörer och extrema undantag.

Kusinäktenskap och burkabärande är frågor som omfattar något hundratal individer, samtidigt som hundratusentals människor brottas med frågor som handlar om arbetslöshet, skolmisslyckanden och trångboddhet.

Den som vill öka utrikes födda kvinnors frihet, jämlikhet och delaktighet på riktigt gör det inte genom symboliska förbud, utan genom att öka möjligheter till arbete, utbildning och egen försörjning.

Att påstå att de symbolfrågor som regeringen valt att rikta in sig på är de nycklar som behövs för en förbättrad integration, strider mot både sunt förnuft och tillgänglig kunskap.

I kriminalpolitiken upprepas exakt samma logik.

Regeringen driver igenom långtgående repressiva reformer trots att 126 remissinstanser, över 100 kritiska yttranden från Advokatsamfundet, samt tydliga varningar från Åklagarmyndigheten och Kriminalvården.

Man bortser även från att kriminalvården redan går på knäna vilket utgör allvarliga risker för rättsosäkerhet, kapacitetsbrist och ökade återfall.

Gemensamt för regeringens åtgärder och förslag är att kunskap, erfarenhet och empiriskt underlag underordnas det som brukar kallas politisk signalering. Det betyder i korthet att det är viktigare hur något ser ut, än hur bra det fungerar.

I integrationspolitiken angriper man inte strukturella orsaker utan fokuserar på olika förbud som signalerar handlingskraft.

I kriminalpolitiken angriper man inte faktorer som forskningen betraktar som drivande för kriminalitet, utan skärper straff och sänker trösklar i hopp om snabba opinionsvinster.

Den som vill förebygga kriminalitet gör det inte genom att enbart skärpa straff, utan genom att minska de riskfaktorer som leder unga in i brottslighet.

När man systematiskt väljer att köra över remissinstanser och professionell expertis riskerar man inte bara att urholka politikens effektivitet utan också människors tilltro till rättsstatens institutioner.

Advokatsamfundet, åklagare och kriminalvårdare kan knappast anklagas för att vara aktivister, att ignorera deras samlade bedömning är att äventyra rättssäkerheten.

Problemet är inte att regeringen agerar, problemet är vad man väljer att agera på och vad man medvetet väljer bort. Regeringens politik ger falsk upplevelse av styrka och handlingskraft, men är snarare ett tecken på politisk lättja. När politik reduceras till signaler istället för verkliga lösningar får vi varken bättre integration eller ökad trygghet.

Regeringens symbolpolitik bidrar till ett samhälle där komplexa problem förenklas till slagord, där expertkunskap ses som ett hinder, och långsiktig samhällsnytta offras för kortsiktig politisk vinning.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Tidö: Marionetterna dansar när SD drar i trådarna

Alltsedan tre fjärdedelar av forna Alliansen valde att ingå samarbete med forna fienden, dvs nyssnazisterna, etnonationalistena och fascisterna i Sverigedemokraterna, har framför allt svensk kriminal-, migrations- och integrationspolitik helt färgats av SD:s ideologi och tankegods. Den repressiva kriminalpolitiken, den extremt strama migrationspolitiken och den kompromisslösa integrationspolitiken (läs assimileringspolitik) fick i samband med riksdagsvalet 2022 frisedel rakt in i Tidöavtalet.


I en ny propagandabild på sociala medier skryter Sverigedemokraterna om att Tidöregeringens repressiva kriminalpolitik medför att från och med nästa år kommer gängkriminella att straffas dubbelt så hårt som icke-gängkriminella för samma brott, att gängkriminellas möjlighet till villkorlig frigivning skrotas samt skärpta straff för ett 50-tal grova brott.

Propagandabild från Sverigedemokraternas officiella Facebookkonto 251127.

I delningen av propagandabildpå SD:s officiella Facebookkonto spelar partiet återigen på människors oro och känsla av otrygghet:

”Vi gör Sverige tryggt igen.” (Källa: SD:s officiella Facebookkonto)

De själva, i samklang med media och övriga Tidöpartier, är skyldiga till svenskarnas oro och upplevelser. Alla människor har rätt till sina känslor, men när populister och media använder känslorna som verktyg för att sprida ett narrativ som inte stämmer överens med verkligheten, det är då det blir farligt. Det är klassisk främlingsfientlig retorik att överdriva och ge vissa grupper skulden för den uppdiktade ”sanningen” om alltings jävlighet. Statistik och fakta visar att oro och otrygghet, som är just känslor och upplevelser, inte står i paritet med faktisk brottsutsatthet.

Motargument har flertalet gånger åberopat vikten av likabehandlingsprincipen och allas lika rätt inför lagen. Att gängkriminella ska få dubbla straff för samma brott är att frångå denna princip. Alla blir, med Tidöregeringens kriminalpolitik INTE lika inför lagen.

Symbolpolitiken fortsätter med att Tidöregeringen skärper straffen för ett 50-tal grova brott. Evidensen talar INTE för att skärpta straff skulle minska kriminaliteten.

Den repressiva kriminalpolitiken, den extremt strama migrationspolitiken och assilimeringspolitiken är en direkt konsekvens av att Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna, på bästa von Papen-manér, har tillåtit SD att påverka regeringspolitiken. Mot bakgrund av att SD är största parti i regeringsunderlaget, och att deras politik vunnit många segrar, känner de att de nu är i position att kräva ministerposter inför nästa val.

”De som, dåraktigt, söker makt genom att rida på tigerns rygg, slutar i dess mage” (JFK)

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.


Länk till SD:s propagandabild på deras officiella Facebookkonto

Lästips:

Motargument: Skev debatt skapar oro och otrygghet

Motargument: SD bryter mot ”Allas likhet inför lagen”

Motargument: Tidö: Samma brott – dubbla straff

Motargument: Tidö: Skärpta straff och sänkt straffålder

SR: Gör Hitler till rikskansler

Myt: ”Tvångsblandning”

Apropå den påstådda ”tvångsblandningen”, dvs att bostadsområden består av hyres- och bostadsrätter, samt hus, radhus, parhus etc. När har vi kunnat bestämma vilka grannar vi ska ha? Eller handlar det enbart om hudfärgen på grannarna?


I Sverige är de inte tekniskt eller lagligt möjligt att tvinga människor att flytta till eller ifrån vissa områden. Den svenska grundlagen garanterar vår frihet att bosätta sig var man vill. Politiska integrationsåtgärder och bostadspolitik handlar om att öka integration och minska segregation genom att t ex planera för olika boendeformer i samma område, förbättra kommunikationer eller satsa på skola och service i utsatta områden.

Syftet med dessa integrationsåtgärder är att öka möjligheterna för befolkningen att välja var de vill bo samt att förutsättningarna för arbete, utbildning och välfärd blir mer jämlik i hela Sverige.

Begreppet ”tvångsblandning” har blivit trendigt hos vissa politiker (främst sverigedemokrater) och debattörer (främst högerextrema) för att uttrycka kritik eller skepsis mot integrationspolitik. Strategin att använda ordet ”tvång” innefattar att man skulle inskränka individens valfrihet. Men, det är viktigt att poängtera att de faktiska integrationsåtgärderna inte involverar tvång. Däremot kan begreppet ”tvångsblandning” bidra till en negativ bild av initiativ vars syfte är att minska klyftorna och öka möjligheterna för invånare i områden med socioekonomiska utmaningar.

Att bygga bort bostadsbristen är prio ett vad gäller satsningarna på minskad segregation, men syftar också till att riva ensidiga strukturer och erbjuda attraktiva boendemiljöer.

Vi bär alla ansvar för att skapa ett samhälle där olika grupper naturligt kan mötas och interagera, snarare än att tvinga fram en specifik demografisk sammansättning i ett bostadsområde.


Källor:

Motargument: Myt: ”Svenskarna har inte bett om att tvångsintegreras”