Etikettarkiv: alternativ media

Vänner som sprider rasism

När något låter för bra för att vara sant, är det sällan sant. När du uppmärksammar att vänner, bekanta eller släktingar sprider rasism eller rasistisk propaganda: reagera, ifrågasätt och fråga vad syftet med det som delas, skrivs eller sägs är.


Jag blir arg och ledsen när jag ser, läser eller hör vänner, bekanta och familj sprida rasistisk propaganda och desinformation.

Det kan handla om texter från rasistiska hatbloggar eller Facebook-inlägg.

Det kan handla om rasistiska bilder eller memer som sprids på sociala medier.

Det kan handla om fördomar, ofta rasistiska, och falsarier som yppas i sociala sammanhang.

Det som många sprider utan närmare eftertanke är inte sällan falska föreställningar om invandrare och bidrag, eller lögner om invandrares brottslighet eller den s k ”islamiseringen”.

Ofta handlar det om okunskap: Jag har ”läst” det, jag har ”sett” det och jag har ”hört” det från olika håll. Det är just så det funkar med lögner, propaganda och #fakenews.

Det är klart att hen har ”läst” och ”sett” det, det finns ju överallt på nätet; bilder, memer och lögnaktiga artiklar från diverse obskyra bloggar som vill framstå som sanningssägare och nyhetsförmedlare.

Det är klart att hen har ”hört” det, eftersom det sprids även från mun till mun. Det gör det inte mera sant.

Det händer då och då att FB-vänner sprider rasistisk propaganda. Det händer också att FB-vänner ”gillar” rasistisk propaganda. Ofta visar det sig att personen inte är medveten om vad hen gör. Ibland vet personen inte att artikeln de delar är skapad av rasistiska hatbloggar. Ibland får jag höra att de rasistiska hatbloggarna är varken rasistiska eller hatiska, utan att de är lika sanningsenliga som mainstream media.

Det sprids oändliga mängder FB-inlägg vars enda syfte är att skapa polarisering. Ofta handlar det om att det är för jävligt att invandrare får massor av bidrag, medan svenskar inte får det. Det kan också röra sig om en händelse, ofta ett overifierbart brott, som har drabbat en enskild. Dessa FB-inlägg kan delas tusentals gånger, vilket betyder att de når mångdubbelt fler.

När du läser, ser eller hör något som låter för bra för att vara sant, är det sällan sant.

Jag ber er därför att ifrågasätta budskapet, vem avsändaren bakom budskapet är och vilket syftet med budskapet är. Fundera på vilken människosyn, samhällssyn och världsbild som du ställer dig bakom genom att klicka på dela-knappen. Vill du förknippas med den? Kolla alltid upp den fakta som förmedlas innan du delar texten, bilden eller memen. Google är din vän, men använd hen med ett källkritiskt öga!

När du hör en vän, bekant eller släkting dela med sig av sina fördomar, människosyn och ”sanning”: reagera, ifrågasätt och be personen att förklara hur hen menar och var hen har fått informationen ifrån. Har du fakta i målet: dela med dig.

Vi på Motargument arbetar fortlöpande med att förklara hur viktigt det är med källkritik.

Vi knäcker rasistiska myter och lögner. Vi knäcker specifika artiklar på dessa obskyra bloggar.

Hade vi kunnat hade vi knäckt varenda rasistiskt FB-inlägg och varenda #fakenews-artikel som sprids på sociala medier.

Men vi har inte tid.

Glöm inte att när något låter för bra för att vara sant, är det sällan sant.


Lästips:

Folkvett 1/2017: Peter Olausson – Källkritik

Samhällsnytt kommenterar näthatet och skjuter budbäraren

SD-kopplade Samhällsnytt kommenterar en insändare på DN Åsikt som kräver att politikerna borde agera kraftfullt mot näthat. Näthat är i många fall olagligt. Nättidningen tolkar det som om att det är Sverigedemokraterna som är föremål för kritik i Peter Robsahms artikel. Så är inte fallet, då insändaren snarare berör näthatet i allmänhet, utan specifik avsändare. Samhällsnytts artikel insinuerar att Robsahm anser att SD använder näthat som metod. Dessutom använder sig Samhällsnytt av en ohederlig och irrelevant metod då de drar in Robsahms hustru i den artikel som kommenterar insändaren.


Det kan kännas lätt att tycka att det är anmärkningsvärt när en nättidning som ger sken av att vara seriös, uppträder oseriöst. Som till exempel i fallet med deras kommentar till ”Hatet som hotar rikets säkerhet måste stoppas” – Peter Robsahms insändare på DN Åsikt (10/1) om det växande hatet i Sverige, vilken de publicerade den 12/1.

”Det är allvarligt när en minoritets vanföreställningar och renons på känslor och moral får styra agendan”, skriver Robsahm bl a i sin artikel. Utan att någon grupp eller individ här pekas ut, är det uppenbart att SD-kopplade Samhällsnytt i sin artikel ”Kräver att staten vidtar åtgärder mot ”hatare” – får massiv kritik” tolkar det som att det är Sverigedemokraterna som stämmer in på den beskrivningen. Faktum är att SD inte nämns i kritiska texten över huvud taget. Det gör saken ännu mer graverande; att Samhällsnytt bygger hela sin moteld på att det är endast SD det handlar om. Dessutom är bildvalet till Robsahms text, där man ser Kent Ekeroth sitta med sin mobiltelefon, DN:s val och kan inte lastas artikelförfattaren. Visserligen utgår Robsahms kritiska text från nedskjutningen av passagerarplanet i Iran och de hatiska kommentarer som flödade på sociala medier efter det, men även om det var Ekeroths spontanta reaktion på nedskjutningen, var han långt ifrån ensam om att fylla sociala medier med hånfulla eller hatiska kommentarer.

När orden tar slut tar man till nävarna, brukar det heta. I Samhällsnytts fall handlar det istället om skamgrepp. Peter Robsahms text är skriven av honom själv och undertecknad med hans namn. Detta till trots drar sig Samhällsnytt inte för att dra in och smutskasta även hans hustru, Maria, som inte hade ett dugg med artikeln att göra. Man t o m illustrerar artikeln med en bild föreställande de båda, trots att deras kritik borde rikta sig mot Peter Robsahm enbart och ingen annan.

Ska en påstått seriös tidning verkligen syssla med att ge igen för gammal ost? För kan det handla om något annat, då nästan halva artikeln avhandlar och drar en person i smutsen som inte alls är upphov till det som artikeln sägs avhandla; dvs Peter Robsahms hårda kritik mot ett Sverige som blir hårdare och mer hatiskt? Men den ”gamla osten” framgår ganska tydligt, i det att Samhällsnytts redaktion använder sig av ”paret Robsahm” som ett begrepp och att de anklagas för att i princip inte ägna sin tid åt annat än att angripa SD.

Avsaknad av journalistisk heder kan möjligen attrahera en mindre nogräknad läsekrets, men förpassar Samhällsnytt bara till pressetikens skamvrå utanför den egna isolerade bubblan. Är det kanske där de befinner sig, och vill befinna sig – förespråkarna för ett parti som gör anspråk på att vara ”ett parti som andra”?

Det hade varit betydligt mer klädsamt för den publicistiska värdigheten om även Samhällsnytt förbehållslöst tagit avstånd från hatet. Nu skjuter de bara budbäraren.


Featured image attribution: ”Submerged computer keyboard”, Linnae Mallette. CC0 1.0 Universal (CC0 1.0)
Public Domain Dedication

Länksamling: Samhällsnytts lögner, vinklingar och #fakenews

Motargument har genom åren skrivit en hel del artiklar som avslöjar Samhällsnytts lögnaktiga journalistiska värv. Samhällsnytt följer inte de pressetiska reglerna. I slutet av denna artikel kommer en sammanställning av de artiklar vi har uppmärksammat genom åren. Tyvärr har vi inte tid att granska allt som Samhällsnytt publicerar, det hade krävt en heltidstjänst.


De högerextrema alternativa mediebloggarna förmedlar alternativa sanningar. De kännetecknas av sin monotona och enkelspåriga agenda. Inte sällan spelar artiklarna på dessa bloggar på såväl medvetna som omedvetna fördomar som sprids i debatten, på nätet och ute i stugorna. Verktygen som man medvetet använder sig av är #fakenews, alternativ fakta, lögner och (medvetna?) sakfel.

Den 1 september 2017 lanserades en ny alternativ nyhetssajt. Den fick det förtroendeingivande namnet Samhällsnytt.

Vad är Samhällsnytt?

På hemsidan kan vi läsa följande:

”Samhällsnytt tar ett brett publicistiskt grepp. Vi specialbevakar de områden där etablissemangsmedia uppvisar underlåtenhetsförsyndelser, men fokuserar också brett på allmän nyhetsjournalistik. Dessutom gör vi regelbundet granskande och grävande filmreportage.

Vår målsättning är att vara den publicistiska produkt som framtidens samhällsintresserade mediekonsumenter vill ha och har rätt att kräva.”

Samhällsnytt är i stora drag samma som Avpixlat, som la ner samtidigt som Samhällsnytt startade upp.

Varför bytte Mats Dagerlind et al namn? Innan nyhetssajten 2011 antog namnet Avpixlat gick man under namnet Politiskt Inkorrekt. Den enklaste förklaringen var att man känner sig ha förbrukat sin trovärdighet efter några år. Politiskt Inkorrekt, sedermera Avpixlat, var populärt hos redan frälsta, men de bar på ett stigma som hindrade dem att nå ut till icke-frälsta.

I och med namnbytet såg man möjlighet att vinna nytt territorium. Vi som dagligen hänger med i den politiska debatten och följer såväl gammelmedia som alternativ media har sett igenom denna taktik.

Samhällsnytt består, enligt hemsidan, av:

  • Mats Dagerlind, politisk chefredaktör och ansvarig utgivare. Skriver artiklar. Dagerlind skriver inte sällan antimuslimska/islamofobiska texter. Dagerlind uttrycker sig inte sällan homofobiskt.
  • Egor Putilov, mest känd för den s k ”Putilov-affären”. Skriver artiklar.
  • Kent Ekeroth, f d sverigedemokratisk riksdagsledamot som under tiden i riksdagen också arbetade administrativt med Avpixlat, sedermera Samhällsnytt. Skriver artiklar och krönikor. Ekeroth var också delaktig i den s k ”järnrörsskandalen”. Ekeroth har genom åren varit föremål för många skandaler.
  • Simon Kristoffersson beskrivs som redaktör för sociala medier, ”grävande” journalist och redaktör. Skriver artiklar.
  • Mira Aksoy, nationalkonservativ skribent och utbildad modekommunikatör i Italien. Har en politisk bakgrund i Moderaterna och Ungsvenskarna. Skriver artiklar.
  • Jan Tullberg, docent i företagsekonomi, samhällsdebattör och författare. Skriver krönikor. Han ifrågasätter i denna filosofiska text begreppet ”allas lika värde”.
  • Rolf Malm, f d reklam- och PR-konsult. Skriver krönikor.
  • Sven Larson, USA-utvandrad politisk ekonom. Skriver krönikor.

Vi noterar att det är stor omsättning bland medarbetarna på Samhällsnytt.

Motargument avslöjar Samhällsnytt gång på gång

Motargument har under flera år arbetat med att publicera artiklar som avslöjar Samhällsnytts, och tidigare Avpixlats, agenda som allra helst tar sig uttryck i  lögner, vinklade nyheter, alternativ fakta och #fakenews. Samhällsnytts kall är att bekräfta fördomar. Och man gör det utan skrupler, och gör avkall på etik och moral. Bloggens medarbetare har inga betänkligheter kring att publicera komprometterande uppgifter och foton på icke dömda, misstänkta, gärningsmän.

Då vi har avslöjat felaktigheter i Samhällsnytts nyhetsrapporteringar har vi varje gång uppmärksammat Dagerlind et al på det. Ett tag svarade de på tilltal via Twitter. Vid några tillfällen tog man till sig av våra konfrontationer och förstod att det är allvarligt att sprida lögner, #fakenews och sakfel. Då valde man att uppdatera, ändra och radera i ett par av sina artiklar.

På senare tid har man valt att svara med tystnad. Vi får inga svar på Twitter, och man gör heller inte längre några ändringar i de felaktiga artiklarna. Detta innebär att Samhällsnytts artikelbibliotek är fyllt av artiklar som är #fakenews, lögner och dessutom innehåller sakfel. Detta verkar inte längre bekomma Dagerlind och hans stab. Samhällsnytts läsare bedriver sällan, eller aldrig, källkritik. Inte heller väljer man att faktagranska det som publiceras på bloggen. Läsarna förefaller vara nöjda med att nyhetsrapporteringen bekräftar de fördomar som de själva besitter. Lögnerna blir till sanning, oavsett.

Nyhetsartiklar, som är write-offs på andra nyhetsförmedlares nyhetsartiklar, är ofta osakliga då de färgas av skribentens åsikter och fördomar. Ofta läggs, för nyheten, irrelevant fakta till i texten.

Vi som arbetar med Motargument har begränsad tid att avslöja Samhällsnytts, och andra alternativa mediebloggars, lögner och #fakenews. Det hade behövts en heltidsanställd för att hinna med att bemöta allt. Denna sammanställning är enbart en bråkdel av alla de artiklar som vi skulle vilja bemöta om vi bara hade förutsättningarna.

Bristen på etik och moral

Samhällsnytt följer inte de pressetiska reglerna. Detta är en anledning till att man inte erhåller presstöd. Bloggen finansieras av donationer. För den som är intresserad av att få inblick i de pressetiska reglerna och därefter kunna dra slutsatsen att Samhällsnytt inte följer de pressetiska reglerna kan läsa om det på PO-PONs (Allmänhetens pressombudsman/Pressens opinionsnämnd) hemsida.

Samhällsnytt uttryckte i samband med lanseringen av bloggen förra hösten att man hade för avsikt att bredda sin journalistik och bevaka även andra saker än muslimer, invandrare, migration och flyktingar. Med facit i hand har vi blivit varse att man inte har lyckats med den föresatsen.

Samhällsnytt är inget nytt. Det är samma enformiga, hatiska och främlingsfientliga mantra om och om igen. Samhällsnytt bedriver samma ”journalistik” som dess föregångare Politiskt Inkorrekt och Avpixlat har gjort. Det som är nytt är namnet, designen på hemsidan och några skribenter.

Gå inte på den lätte.


Dela gärna denna länksamling när ni får frågan om vad i Samhällsnytts artiklar som är vinklat, lögner eller #fakenews.


Motarguments artiklar som avslöjar Samhällsnytt:

Samhällsnytt sprider #fakenews om ensamkommande och #vistårinteut

Myt: Regeringen och Vänsterpartiet är för barnäktenskap

Samhällsnytt och Fria tider använder psykiskt funktionsvarierade som politiskt slagträ

Samhällsnytt ljuger om migranter på Medelhavet

Samhällsnytts Mats Dagerlind skriver artikel på hörsägen

Samhällsnytt: Är Försäkringskassan nazister?

Samhällsnytt sprider falsk information om belgisk julmarknad

Samhällsnytt och den falska Sverigebilden (del 1)

Samhällsnytt återpublicerar föråldrad statistik

Myt: Sverige har aldrig varit mångkulturellt

News Flash: Människor vill flytta till andra länder

Vad i Toblerone är halal?

Samhällsnytt bluffar om klimatstrejkaren Greta Thunberg

Samhällsnytt och den falska Sverigebilden (del 2)

Samhällsnytt ljuger igen: ”Sverige mest korrupta land i Skandinavien”

Samhällsnytt: ”Kriminaliteten i Sverige liknar alltmer inbördeskrig”

När Samhällsnytt påvisar ”hyckleri”

Samhällsnytt och den falska Sverigebilden (del 3)

Samhällsnytt avslöjar reklamfilm på utländskt språk – Motargument gräver djupare

Samhällsnytt avslöjar fysisk omöjlighet: ”Afghanledaren Omid har två födelsedagar”

Samhällsnytt ljuger om branden i Notre Dame

Samhällsnytt: Ronneby farligare än Chicago

Tullbergs myter och fiktioner

Diskrepansen mellan anmält brott och faktiskt brott

Angående orosanmälan gjord mot Greta Thunbergs föräldrar

Rustas kyrka utan kors skapar folkstorm

Bjuder Malmöpolisen kriminella på pizza?

Polis tas ur tjänst, Samhällsnytt hittar på varför

Myt: ”Anhöriginvandringen ökar med Barnkonventionen”

Vi talar om barn

Artikel uppdaterad 191221

I torsdags 19 december tillkännagav utrikesminister Ann Linde (S) att regeringen arbetar intensivt för att få hem de svenska barn som finns i läger för IS-anhängare i Syrien.

Orsaken till att regeringen nu intensifierar arbetet är att Röda Korset kritiserat regeringen för att de gör för lite. Tidigare har även Rädda Barnen framfört kritik. Det rör sig om ungefär 70 barn, varav färre än fem ska ha förlorat sin mamma, som Sverige inte har lyckats få hem. Det är framför allt barnen som har förlorat sina föräldrar som man räknar med att få hem under de närmaste månaderna.

Livsödena i lägren för IS-anhängare är fruktansvärda. I lägren bor änkor, fruar och barn till IS-terrorister. Förutom att de sanitära förhållanden är undermåliga så präglas vardagen i lägren av våld, hot och hat. Det finns uppgifter som gör gällande att fanatiska kvinnor, änkor eller fruar till IS-terrorister, upprättat ett eget ”kalifat” i ett av lägren, al-Hol, som går att likna vid en terrorstat. Det finns rapporter om mord, övergrepp och misshandel.

Regeringen för en tät dialog med andra EU-länder som också hämtat hem barn från Syrien. I våras lyckades Sverige hämta hem sju föräldralösa barn, vilket är den totala siffran fram till dags dato.

Det är en svår situation, och varje enskilt fall måste hanteras individuellt. Orsakerna till att Sverige inte fått hem alla barn är att det finns omständigheter som försvårar, t ex svårigheter med identifiering, att reda klarhet i vårdnadshavarna och att det finns praktiska omständigheter som gör det svårt.


”IS-barn”. Så. Nu har jag skrivit det. Och kommer inte att göra det igen.

Smaka på det där ordet. Kan du tänka dig ett mer illvilligt epitet? Tyvärr är ordet medvetet valt för att skapa sensation och alarmism. Jag kan förstå att rasister, nationalister och populister gärna frekventerar epitetet, men att etablerad media också gör det är skrämmande. Det visar också på hur stor makt och inflytande som högerextremismen besitter.

Vi talar om barn. Barn får aldrig skuldbeläggas för vad deras föräldrar har gjort, eller haft för åsikter. Vi pysslar inte med arvsynd. Barn kan aldrig ställas till svars för sina föräldrars gärningar.

Vi talar om barn. Radikalisering, illgärningar och atrociteter är INTE avhängigt arv, dvs gener, eller miljö. Nu protesterar säkerligen en hel del, men låt mig förklara. Miljö är naturligtvis en påverkansfaktor och jag vet att många av dessa barn har bevittnat värsta tänkbara illdåd. Jag vet att många av dem också har indoktrinerats med en fasansfull, våldsbejakande syn på andra människor. MEN de flesta av barnen är små (enligt terrorforskare Magnus Ranstorp är nästan alla barn under tio år), och kan formas till att bli älskade barn, på samma sätt som ditt eller mitt. Även de barn som är lite äldre förtjänar att få vara älskade och leva i sammanhang där de känner sig trygga.

Vi talar om barn. Opinionsbildare som bl a Katerina magasin, Ledarsidorna och annan högerextrem alternativmedia pratar om arvsynd och ”missar” den ack så viktiga detaljen att vi pratar om oskyldiga barn. I deras propaganda finns inga som helst skrupler för hur vi ska intalas att se på dessa barn. De är i deras värld redan förlorade till våldsbejakande terrorism. För dessa aktörer är övertygelsen om att dessa barn utgör en fara för vårt samhälle oändligt stark. Retoriken de använder för att manifestera sin demagogi är ovärdig barn i allmänhet, och dessa barn i synnerhet.

Vi talar om barn. Jag kan för mitt liv inte förstå hur det ens kan vara en debatt huruvida dessa barn, med maximal otur i föräldralotteriet, ska få en fristad i det land som de antingen är födda i, eller där deras föräldrar är, eller var, medborgare.

Vi talar om barn. Många av dessa barn är föräldralösa. Det är inte värdigt. Dessa barn behöver föräldrar. Det är vår plikt att se till att de får det.

Vi talar om barn. Barn som har oantastliga rättigheter, precis som ditt, eller mitt, barn. Det handlar om mänsklig säkerhet i allmänhet, och för dessa barn i synnerhet.

Vi talar om barn. Barn är vår framtid, barn symboliserar liv och hopp därom. Dessa barn har ingen framtid. De har inget värdigt liv. Och om vi inte ser till att dessa barn sätts i ett annat sammanhang än det helvete de befinner sig i nu, ja då pulvriserar vi symbolen för liv eller hopp därom.

Vi talar om barn. Jag ställer mig frågan huruvida dessa skribenter och de läsare som tar till sig deras retorik på allvar tror att de här barnen är förutbestämda att växa upp till terrorister. Eller är det blott en rationalisering för att förklara varför man vill straffa barnen för föräldrarnas brott?

Vi talar om barn. Att låta barn bära skuld för sina föräldrars handlingar, att inte se dem som egna individer utan straffa dem för familjens brott, är att propagera för arvsynd. Det vill jag inte se i mitt Sverige.


Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Skribenten ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Varning för Samhällsnytt!

Samhällsnytt, tidigare Avpixlat och Politiskt Inkorrekt, är en alternativ medieblogg. Bloggen är opinionsbildande och arbetar för att rapportera om sådant som ”etablissemangsmedia” (gammelmedia) inte vågar skriva om. Det som utmärker Samhällsnytt är att artiklarna som publiceras inte sällan är osakliga, då de färgas av skribentens åsikter och spekulationer.


Den 1 september 2017 lanserades en ny alternativ medieblogg. Den fick det förtroendeingivande namnet Samhällsnytt.

Vad är Samhällsnytt?

På hemsidan kan vi läsa följande:

Samhällsnytt tar ett brett publicistiskt grepp. Vi specialbevakar de områden där etablissemangsmedia uppvisar underlåtenhetsförsyndelser, men fokuserar också brett på allmän nyhetsjournalistik. Dessutom gör vi regelbundet granskande och grävande filmreportage.

Vår målsättning är att vara den publicistiska produkt som framtidens samhällsintresserade mediekonsumenter vill ha och har rätt att kräva. (Källa: Samhällsnytt)

Samhällsnytt är i stora drag samma som Avpixlat, som la ner samtidigt som Samhällsnytt startade upp.

Varför byter Mats Dagerlind et al namn? Innan bloggen 2011 antog namnet Avpixlat gick man under namnet Politiskt Inkorrekt. Den enklaste förklaringen är att man känner sig ha förbrukat sin trovärdighet efter några år.

Politiskt Inkorrekt, sedermera Avpixlat, var populära hos redan frälsta, men de bar på ett stigma som hindrade dem att nå ut till icke-frälsta.

Politiskt Inkorrekt och sedermera Avpixlat har, med vissa avbrott, haft starka band till SD. 2010 var ”PI SD:s bästa valarbetare” och SD-politiker använde Politiskt Inkorrekt som inofficiellt partiorgan, där de kunde driva personvalskampanjer, och SD-pressmeddelanden och artiklar skrivna av SD-politiker publicerades alltid.

I och med namnbytet såg man möjligheter att vinna nytt territorium. Vi som dagligen hänger med i den politiska debatten och följer såväl gammelmedia som alternativ media ser igenom denna taktik.

Intressant att notera är att Kent Ekeroth, och hans förening Sverigevänliga intressen, är den som registrerat det nya domännamnet, samnytt.se. Ekeroth, f d sverigedemokratisk riksdagsledamot, har varit kopplad till Samhällsnytts föregångare också. Ekeroth har använt sitt eget bankkonto till att samla in pengar för Avpixlats – och tidigare Politiskt Inkorrekts – räkning, något som ledde till att han straffbeskattades då han inte redovisade intäkterna i deklarationen. Han har också redaktionellt inflytande på bloggen. Sedan sommaren 2018 är Ekeroth själv en flitig skribent, krönikör och videoproducent på bloggen.

Att ett par av personerna på bloggens redaktion har arbetat för eller nära Sverigedemokraterna är ingen överraskning. Fram till och med 2018 var Erik Almqvist (f d riksdagsledamot för SD) en av bloggens krönikörer. Almqvist är mest känd för att ha varit drivande i järnrörsskandalen, som ledde till hans fall, då han åtminstone officiellt uteslöts ur SD.

Namnändringen har medfört att medarbetare kommit och gått. Formaliteter som att Mats Dagerlind ändrat titel från redaktör till politisk chefredaktör och är ansvarig utgivare är ytterligare ett sätt att försöka framstå som en seriös nyhetskälla.

Simon Kristoffersson är redaktör för sociala medier och arbetar med ”grävande journalistik” samt fortlöpande redaktionellt arbete.

Egor Putilov, alias Tobias Lagerfeldt, alias Martin Dahlin, alias Alexander Fridback, alias Yuri Popov, alias Alexander Yarovenko, är en av medarbetarna på bloggen. Putilov uppmärksammades 2016 då han i egenskap av frilansjournalist och f d asylhandläggare på Migrationsverket skrev debattartiklar i media, men undanhöll att han i själva verket arbetade på SD:s riksdagskansli. Han skriver artiklar och krönikor.

Mira Aksoy är f d moderat och f d sverigedemokrat, men är numera obunden och skribent för bloggen. Aksoy beskriver sig som nationalkonservativ.

I sanningssägaren och företagsekonomen Jan Tullberg tycker man sig ha det hela på det torra, då Tullberg ses som en aktad och seriös krönikör.

Sven Larson är utvandrare till USA, och beskrivs på hemsidan förtroendeingivande som Ph. D, Political Economist. Larson skriver krönikor.

Slutligen har vi Rolf Malm, f d reklam- och PR-konsult. Malm skriver krönikor.

Under de dryga två år som Samhällsnytt har existerat har många skribenter kommit och gått. Ända sedan Politiskt Inkorrekt startade, via Avpixlat-åren, så har det varit en genomgående trend för bloggen att skribenterna inte är särskilt långvariga.

Samhällsnytt säger sig vilja fokusera brett på allmän nyhetsjournalistik. Om vi kikar på förstasidan 15 december 2019 finner vi artiklar om Hitlerdyrkande islamist, ”etablissemangsmedia”, politisk korrekthet, Greta Thunberg, Brexit, kriminalitet, en vräkt familj i Rosengård, invandrargäng, illegala, asylsökande, tiggargäng, ensamkommande, SD, gängkriminella, Migrationsverket, Socialdemokraterna, åsiktscensur, afghaner, ”källkritik”, HMF-dom, IS-terrorist och vänsterextremist.

Är detta att ”fokusera brett på allmän nyhetsjournalistik”?

Genomgående för Samhällsnytts artiklar är att de inte sällan är s k rewrites på befintliga nyheter skrivna av andra nyhetsförmedlare. Det är sällan som artiklarna på bloggen är neutrala. Det finns en vilja att framföra egna åsikter, fördomar och spekulationer, trots att det handlar om nyhetsrapportering. Detta gör att resultatet alltför ofta blir osakligt. Vad beträffar krönikorna på bloggen är det naturligt, mot bakgrund av vilka medarbetarna är och vad bloggen och dess föregångare står för, att de genomsyras av fördomar, främlingsfientlighet och intolerans.

Samhällsnytt är inget nytt. Det är samma enformiga, hatiska och främlingsfientliga mantra om och om igen.  Samhällsnytt bedriver samma ”journalistik” som dess föregångare Politiskt Inkorrekt och Avpixlat har gjort. Det som är nytt är namnet, designen på hemsidan och några skribenter.

Gå inte på den lätte.


Motargument kompletterar fortlöpande en länksamling där vi granskar Samhällsnytts journalistiska värv:

Länksamling: Samhällsnytts lögner, vinklingar och #fakenews

Polis tas ur tjänst, Samhällsnytt hittar på varför

En polis har tagits ur tjänst i samband med anklagelser om övervåld.  Samhällsnytt påstår att det beror på ett drev från allmänhet och medier. 


Den alternativa mediebloggen Samhällsnytt ifrågasätter polisens uppföljning på ett gripande i området Skiftinge i norra Eskilstuna. Samhällsnytt anser att lokalpolisområdeschefen ”viker ned sig” då han tar avstånd från kollegornas agerande och upprättar en anmälan mot en polisman som tills vidare tagits ur tjänst.

Den 7 december 2019 publicerar Samhällsnytt artikeln ”VIDEO: Poliser tar i med hårdhandskarna i utsatt område – polischefen viker sig för medialt drev”. Artikelförfattaren Simon Kristofferssons retorik i nyhetsrapporteringen är genomgående mer eller mindre explicit. Det är tydligt att Kristoffersson har många synpunkter utan att egentligen sitta på mer information än de nyhetsförmedlare som rapporterat om händelsen tidigare.

På videon som filmats från en lägenhet i det utsatta området Skiftinge ser vi hur ett par personer blir gripna. Videon, som ursprungligen publicerades på en privatpersons Facebook, står att bevittna i Samhällsnytts artikel, men också på andra ställen på nätet. Du kan se videon om du klickar på denna länk: VIDEO

Personen som filmat händelsen reagerade på hur poliserna agerade vid gripandet av ett antal personer. Händelsen fångades upp av ett antal nyhetsförmedlare. Något fördröjt publicerades Samhällsnytts artikel. Kristoffersson ger uttryck för hur han ser på saken (text markerad i fet stil av Motargument).

”Samhällsnytt kan visa videoklipp från ett ’utsatt område’ i Södermanland där flera poliser tar till med hårdhandskarna mot vad som uppges vara en efterlyst kvinna och en knivbeväpnad man. Efter händelsen har lokaltidningar börjat dreva mot polisen som man påstår ”plågar” de efterlysta vilket lett till att en av poliserna har tagits ur tjänst.” (Källa: Samhällsnytt)

Kristoffersson fortsätter:

”Händelsen utspelade sig på måndagskvällen i det invandrardominerade området Skiftinge som finns med på polisens lista över så kallade utsatta områden. Det är oklart vad bakgrunden till polisingripandet var men en nätgranskning visar att området utmärker sig som ett av de mest brottsaktiva områdena i Eskilstuna.” (Källa: Samhällsnytt)

Eftersom polisen anmälde sig själv för misstänkt övervåld, blir frågan vad det etniska ursprunget eller brottsbenägenheten hos människor som bor i Skiftinge har med saken att göra.

”Videon har fått stor uppmärksamhet i lokaltidningarna Södermanlands Nyheter (SN) och Eskilstuna-Kuriren som beskriver hur polisen ”plågar den handfängslade mannen med snö innanför jackan”, hur ett slag utdelas och hur personerna har släpats till radiobilarna i snön.” (Källa: Samhällsnytt)

”Tidningarna upplåter sedan plattformarna till vittnen som får beklaga sig över hur polisen hanterar misstänkt kriminella individer i det ’utsatta området’.” (Källa: Samhällsnytt)

Ja, vittnen är just vittnen. De har rätt att uttala sig om vad de har sett och hört.

Kristoffersson angriper sedan den som har spelat in händelsen:

”Ytterligare ett vittne rasar i lokaltidningarna över polisens arbetsmetod mot de gripna personerna. Det är den 36-åriga migranten Jin Ilia från Irak som numera bor i Skiftinge och filmade hela händelsen.
Ilia hävdar att hon efter ha bevittnat händelsen upplever svårigheter med att sova eftersom ”polisens behandling av mannen har väckt både ilska och rädsla”.” (Källa: Samhällsnytt)

Även här bör man fråga sig vad det etniska ursprunget hos ett vittne till polisens ingripande gentemot en person har med saken att göra.

Därefter felciterar Kristoffersson det vittne som uttalar sig på Facebook om polisens ingripande i Skiftinge:

”På Facebook fortsätter Ilia gå till attack mot polisen som hon antyder är rasister: ”det är så här polisen gör när ingen ser dem och speciellt om de gripna inte är svenskar, så är det bara”” (Källa: Samhällsnytt)

Skärmdump från Samhällsnytt 191209. Länken är numer död.

Det finns för övrigt studier och forskning som belägger det Ilia skriver på sin Facebook, nämligen det att polisen ibland gör skillnad på förövare och förövare.

Artikeln i Samhällsnytt fortsätter:

”Lokaltidningarna som inte har ägnat något utrymme i artiklarna till att upplysa om bakgrunden till ingripandet sätter istället press på lokalpolisområdeschefen Christer Sjöqvist som viker ned sig och tar skarpt avstånd från kollegornas agerande.

Sjöqvist ägnar heller inga ord till att informera läsarna om bakgrunden till polisens agerande. Istället meddelar polischefen att han ser allvarligt på händelsen och att de har upprättat en anmälan rörande tjänstefel mot den polis som även utdelade ett slag mot en av de gripna personerna.” (Källa: Samhällsnytt)

Det Samhällsnytt och Kristoffersson inte har förstått är att bakgrunden till gripandet är irrelevant i nyhetsrapporteringen. Det som är relevant är att polisen arbetar mot missförhållanden i tjänsteutövningen.

Frågan om eventuellt övervåld från polisens sida, likväl som huruvida det eventuellt finns omständigheter som förklarar eller rättfärdigar polisens agerande, kommenteras inte i Samhällsnytts artikel.

Om Samhällsnytt skall bidra till allmänbildning och saklig debatt i Sverige, vore det önskvärt om bloggen bedrev en journalistik som sökte svaren på frågorna, tog reda på fakta och därefter publicerade. Istället väljer Samhällsnytt att enbart presentera irrelevanta fakta kring det etniska ursprunget hos en person som utsätts för våld från polisens sida, samt det etniska ursprunget hos personer som bevittnat våldet.

Om etniskt ursprung i sig skall anses ha relevans för när och hur polisen använder sig av våld eller hur pass trovärdiga vittnen till sådant våld är, bortser Samhällsnytt från allas likhet inför lagen. Det förgiftar inte bara samhällsdebatten. En sådan journalistik mörklägger även granskningen av situationer där polisen misstänker sig själv för övervåld.

TV4Nyheterna sprider #fakenews om brottsutsatthet

Det är inte bara i alternativ media och på sociala medier och bloggar som fake news blomstrar. Även etablerade medier och s k mainstream media faller inte sällan till föga. Denna gång är det TV4:s sena nyhetssändning som den 8 oktober sprider fake news om brottsutsatthet. Nyhetsankaret förkunnar i inledningen av sändningen att ”antalet svenskar som utsatts för brott ökar”. Som stöd för påståendet använder man NTU. Problemet är att NTU inte stödjer påståendet.


I dagarna presenterade Brottsförebyggande rådet (BRÅ) sin årliga redovisning av den Nationella trygghetsundersökningen (NTU). NTU syftar till att ”undersöka människors utsatthet för brott, upplevelse av oro och otrygghet samt förtroende för rättsväsendet, liksom brottsutsattas erfarenheter av kontakter med rättsväsendet”. (Källa: BRÅ)

TV4:s sena nyhetssändning inleds med att nyhetsankaret förkunnar en bra och en dålig nyhet:

”En glad nyhet: Förtroendet för polisen ökar. En trist nyhet: Antalet svenskar som har utsatts för brott ökar också”. (Källa: TV4Play.se)

I reportaget lite senare i sändningen upprepas det senare påståendet:

”Enligt Brottsförebyggande rådets nationella trygghetsundersökning utsattes fler för brott förra året”. (Källa: TV4Play.se)

Skärmdump från TV4 Nyheternas kvällssändning 8 oktober 2019.

Att utredare Sofie Lifvin på BRÅ senare i reportaget förklarar vad NTU faktiskt visar spelar mindre roll i sammanhanget. Nyheten om att fler svenskar har utsatts för brott har redan upprepats två gånger i sändningen. Lifvin säger att NTU är

”en urvalsundersökning och vi kommer aldrig kunna fånga exakta nivåer av utsatthet för brott t ex, utan det här är ju snarare indikationer på hur det ser ut, och syftet med undersökning är ju också att mäta hur utvecklingen ser ut över tid snarare då än att ge exakta nivåer”. (Källa: TV4Play.se)

I BRÅ:s pressmeddelande från 8 oktober tydliggör man att det handlar om att:

”den självrapporterade utsattheten för brott mot enskild person har ökat”. (Källa: BRÅ)

Motargument har vid ett flertal tillfällen redogjort varför NTU:s mätningar inte är tillförlitliga och inte heller är uttryck för hur det ser ut i verkligheten.

I artikeln ”På spaning efter mörkertalet” förklarar Maria Robsahm att NTU är en urvalsundersökning, samt att sådana undersökningar riskerar att drabbas av slumpmässiga och systematiska mätfel. Oavsett om storleken på urvalet ökas kommer dessa mätfel att kvarstå. Mätfelen har sina orsaker i t ex systematiska bortfall, intervjuareffekter och ledande frågeformuleringar. I Robsahms artikel läser vi:

”Ett ord som brukat användas för att beteckna ett systematiskt mätfel är bias och utgör i stora kvantitativa undersökningar vanligtvis ett större problem än slumpmässiga mätfel. Slumpmässiga mätfel kan hanteras med hjälp av statistiska hjälpmedel men problemet med systematiska mätfel kan inte lösas genom att använda ett större urval.” (Källa: På spaning efter mörkertalet)

I artikeln NTU:s systematiska mätfel förklarar Robsahm följande om mätfelen i urvalsundersökningen:

”I NTU frågar man ett urval personer i Sverige om de har utsatts för brott. De som svarar ja på frågan om de har utsatts för exempelvis sexualbrott får därefter svara på följdfrågor, bl a frågan om detta har anmälts till polisen.

I höstas gjorde jag en jämförelse mellan de antal som i NTU uppgav att de hade polisanmält med den officiella statistiken om polisanmälningar. Och det visade sig då att skillnaden var stor – vissa år anmärkningsvärt stor.

För år 2016 var det uppgivna antalet polisanmälningar mer än tre gånger så högt som det verkliga antalet. Andra år är skillnaden mindre men inget år är det uppgivna antalet lägre”. (Källa: NTU:s systematiska nätfel)

Så länge BRÅ inte kan reda ut vad de systematiska mätfelen beror på kan vi inte heller använda oss av NTU som ett mätverktyg för hur brottsutsattheten verkligen ser ut i Sverige.

Detta betyder i sin tur att TV4 på bästa nyhetssändningstid sprider fake news då de använder NTU som ett mätverktyg då de säger att ”antalet svenskar som utsatts för brott ökar”. Det är direkt felaktigt.

Motargument har uppmärksammat TV4 och TV4Nyheterna om detta via mail, Facebook och Twitter.

Källor:

Brottsförebyggande rådet: Nationella trygghetsundersökningen 2019

Brottsförebyggande rådet pressmeddelande: Förtroendet för polisen har ökat (191008)

TV4:s sena nyhetssändning 191008 i sin helhet

Samhällsnytt: Ronneby farligare än Chicago

I den alternativa mediebloggen skriver en svensk man att han har flyttat till USA. Han har fått nog av våldet i Sverige.


Han säger att han inte känner sig trygg i Uppsala, Östersund och Ronneby.

Så nu har han flyttat till USA.

Det är mycket mindre våldsamt där. Tycker han.

Jag ska ge er hela citatet ur artikeln ”Mitt sista besök i landet där min familj levt i 500 år”:

”Jag har besökt varenda storstad här i USA, från New York och Philadelphia till Los Angeles. Jag har åkt genom städer som rankats som Amerikas farligaste. Jag ska inte säga att Sveriges farligaste platser är värre än Camden, NJ, downtown Baltimore eller South Side Chicago, men jag ska heller inte säga att jag kände mig tryggare i Stockholm – eller Uppsala, Östersund eller Ronneby.
Tvärtom: våldet i USA har en annan karaktär än i Sverige. Det gör inte själva våldet mer uthärdligt för den som drabbas, men chansen att drabbas är så mycket mindre.” (Källa: Samhällsnytt)

Jodå.

Man har ju hört talas om Malmö som ”Sveriges Chicago”. Men nu är det tydligen Uppsala, Östersund och Ronneby som pretenderar på titeln.

Snögubben som har flyttat till USA skriver sin dystopi i den alternativa mediebloggen Samhällsnytt. I likhet med de andra som skriver där är faktakoll inte det som prioriteras. Han känner och tycker en hel del men fakta, nej, det har han inte tid med.

Att någon enda människa kan ta snögubbens svammel på allvar är obegripligt.

Ronneby?

Östersund?

Uppsala?

Jösses mössa.

Jag kan i sammanhanget bara påminna om följande jämförelse mellan två lika stora städer i Sverige och USA.

Malmö och St Louis år 2017.

När jag la ut denna bild gick Tino Sanandaji i taket. Och han sa att det inte gick att jämföra USA med Sverige på det sättet. Hans sedvanliga koleriska retorik gjorde det svårt att förstå vad han ville ha sagt. Att jämföra Sveriges farligaste stad (högst nivå av dödligt våld) med motsvarande stad i USA är naturligtvis en fullt rimlig jämförelse.

Märk väl – detta var alltså Malmö 2017. Det har minskat rejält sedan dess.

Nu är det tydligen dags att titta närmare på downtown Ronneby och South Side Östersund. Det lär gå hett till där nuförtiden…

PS
Samtidigt är det bra att han har flyttat. Men synd om amerikanerna…


Kuriosa: Skribenten i Samhällsnytt bor numer i Wyoming. Här finns länkar till några artiklar som talar om hur brottsligheten i allmänhet, och det dödliga våldet i synnerhet, ser ut i hans nya hemdelstat.

Wyoming News Now: Wyoming 11th most gun related deaths

Disaster Center: Wyoming Crime Rates 1960-2016

Samhällsnytt ljuger om branden i Notre Dame

Motargument fortsätter granska Samhällsnytts lögner, fake news och vinklingar. Denna gång har den alternativa mediebloggen åter hoppat i galen tunna då man använder sig av otillräcklig information för att fastställa att Notre Dame-branden var anlagd. Det finns fortsatt inga offentliggjorda bevis på att branden var anlagd.


Det var den 15 april som den franska nationalklenoden och katedralen Notre Dame i hjärtat av Paris började brinna. Då det handlade om en händelse som utspelar sig i vår europeiska närhet och någonting som många av oss kan relatera till så fick den omfattande branden stort genomslag i såväl nationell som internationell media. Branden pågick i över ett dygn.

”Någon tänder eld ovanpå Notre Dame – bildernas äkthet bekräftas av nyhetsbyrå”

Några dagar senare startar en viral våg bestående i ett ”scoop”:

Branden var anlagd, hette det. Och inte nog med det. Det finns bevis för att branden var anlagd.

”Nyheten” blev viral primärt via sociala medier, såsom Youtube, alternativa konspirationsbloggar och på Twitter delade många användare en video som skulle fungera som bevis för att branden var anlagd – underförstått av islamistiska terrorister.

I Sverige uppmärksammades denna video och ”nyheten” om branden i Notre Dame av bl a Samhällsnytt och Politikfakta (som är en blogg som sprider lögner och rasism). Andra alternativa mediebloggar väljer att inte hoppa på denna lögn. Nya tider skriver att radikala islamister hyllar branden och att den skulle vara en ”vedergällning” för moské-attackerna i Christchurch. Bloggen poängterar dock att branden betraktas som en olycka.

Eftersom ”nyheten” om att branden skulle ha varit anlagd (läs av islamistiska terrorister) så har det lagts en del möda på att avslöja denna ”nyhet” som en lögn. Tyvärr har lögnen blivit viral och har delats tusentals gånger på sociala medier. Samhällsnytt, som utger sig för att vara ”en viktig röst” i det mediala Sverige, väljer att behålla artikeln på sin blogg. Oförändrad.

Artikeln, som fått den klargörande rubriken ”VIDEO: Någon tänder eld ovanpå Notre Dame – bildernas äkthet bekräftas av nyhetsbyrå”, är skriven av flitige påläggskalven Simon Kristoffersson. Rubriken fastställer med all önskvärd tydlighet att branden var anlagd. Artikeln avslutas, efter att Kristoffersson fyllt den med alla ”bevis” som cirkulerat runt i sociala medier, med att påpeka hur många attacker som sker mot kyrkor och kristna symboler.

”Bevisen” har faktagranskats

De videos som används som ”bevis” för att branden skulle ha varit anlagd har granskats under lupp av flera franska faktagranskare, som t ex Checknews och AFP Actuel. Checknews har varit i kontakt med byggföretaget, som arbetade med en omfattande renovering av katedralen. De bekräftar att det fanns byggarbetare på plats vid tidpunkten för videons tillkomst. Vi läser följande på Metro:

”Checknews tog kontakt med företaget som hade ansvar för byggnadsställningarna på katedralens tak. Enligt deras talesperson arbetade tolv personer på taket den dagen. Den sista arbetaren ska ha lämnat taket runt 17.20, vilket innebär att det fanns arbetare på plats när videoklippet som sprids spelades in.
I klippet syns det ett ljussken vid den gestalt som rör sig på taket. Samhällsnytt menar att det kan vara bevis för att någon tänder någon form av eld på taket. Enligt Checknews syns flera liknande ljussken från de som arbetar på taket både 15.05 och 16.05. Att ljusskenet som syns 17.05 skulle bevisa att någon startar en brand på taket finns det inga bevis för.
I ingressen skriver Samhällsnytt att ”den franska nyhetsbyrån AFP bekräftar att videon är äkta”, vilket gör att det framstår som att nyhetsbyrån bekräftar teorin om att någon tänder på katedralen.

Men om man faktiskt läser den faktagranskande artikeln från AFP Factuel framgår det redan i rubriken att de menar att videon inte bevisar att någon har tänt på Notre-Dame.
Samhällsnytt skriver även att AFP Factuel ”uppger att personen tänder upp något flera gånger” och att de faktiskt kan ”se ljus som blinkar, gnistrar och reflektioner”.
Det som Samhällsnytt har valt att inte ta med är AFP:s nästa mening: ”Det är inte möjligt att bekräfta vad det är, men flera saker tyder på att dessa ljusglimtar inte är orsaken till den eld som härjade byggnaden”.”

Konspirationsverkstaden på Samhällsnytt frågar sig varför Viewsurf har raderat videon. Kristoffersson skriver:

”Företaget ViewSurf meddelade att de inte vill lämna ut videomaterial från kameran som är riktad mot Notre Dame. Men det material som publiceras på deras hemsida hade redan hunnit bli sparat genom tjänsten Internet Archive och därmed spridit sig vidare.
Nu visar det sig att även Internet Archive har tagit bort det sparade materialet. Åtgärden väcker frågor.”

Med en enkel sökning på Google finner vi massvis av rapportörer som försöker förklara problemen med fake news kring branden. Tyvärr finns det fortfarande massor av källor som fortsatt hävdar att branden var anlagd. Samhällsnytt är en av dessa källor.

Vi tar det igen: Det finns inga offentliggjorda bevis på att branden i Notre Dame var anlagd.

Återigen har Samhällsnytt gjort sig skyldiga till att sprida lögner och #fakenews. Tyvärr är skadan redan skedd. Många människor tror att branden var anlagd. Och vilka som skulle ha varit de som har anlagt den är underförstått, men tämligen solklart.

Samhällsnytt avslöjar fysisk omöjlighet: ”Aghanledaren Omid har två födelsedagar”

Den alternativa mediebloggen Samhällsnytt har gjort ett ”scoop”. Man har funnit ”bevis” på att en person har två födelsedagar, eftersom det personnummer som står i folkbokföringen inte överensstämmer med de födelsedagsgratulationer som personen fått på Facebook. Det man inte vet är att det är vanligare än man kan tro att människor med ursprung i andra länder får fel personnummer i folkbokföringen.


Samhällsnytts Simon Kristoffersson tycker sig ha gjort ett stort avslöjande. I artikeln AVSLÖJAR: Afghanledaren Omid har två födelsedagar – får pris av kungen publicerad 16 april 2019 har detektivarbetet från Samhällsnytts påläggskalv burit frukt. Kristoffersson har genom efterforskningar – egna eller någon annans framgår inte – kommit fram till att grundaren av Ensamkommandes förbund, Omid Mahmoudi, har två födelsedagar.

Naturligtvis tror inte Kristoffersson att Mahmoudi har två födelsedagar, det är ju en fysisk omöjlighet. Det han insinuerar är att Mahmoudi i samband med sin asylansökan medvetet har ljugit om sitt födelsedatum.

Hur är det möjligt att folkbokföringen säger att Mahmoudi är född 6 februari 1995 när han samtidigt får födelsedagsgratulationer på Facebook i maj året innan han får permanent uppehållstillstånd, dvs 2011?

Det där med att människor med ursprung i andra länder får fel personnummer i folkbokföringen är inte helt ovanligt. I april 2017 var det fler än 11 000 personer folkbokförda i Sverige som hade fel födelsedatum i sitt pass. Året innan låg siffran på 2 500. Det finns ett flertal faktorer till detta:

  • Personnumren för vissa datum räcker inte till. Det beror i sin tur på invandring från länder (t ex Syrien och Irak) där folkbokföringen inte varit lika noggrann som i Sverige.
  • Det har begåtts fel på ambassaden i ursprungslandet i omräkningen då personens födelsedatum ska fastställas. Detta kan i sin tur bero på slarv eller att man inte med säkerhet vet korrekt födelsedatum.
  • Det har begåtts fel i ”översättningen” av födelsedatum för människor med ursprung i länder där man använder en annan kalenderräkning – solkalender, månkalender, kurdisk kalender etc.
  • Personen har, medvetet eller omedvetet, uppgett felaktigt födelsedatum.

I de fall där personnumren inte räcker till förskjuts födelsedatumet en eller ett par dagar. I de fall där det har begåtts fel i omräkningen kan det skilja sig desto mer, i vissa fall över ett år.

Problemet med att människor får felaktiga personnummer i folkbokföringen är bl a att människors ålder blir högre än den faktiska åldern. Detta ställer till problem för barn som går i skolan, då de kan bli tvungna att gå i en årskurs högre än de egentligen skulle. Det påverkar även företeelser som giftasålder, rösträtt, adoption, bidrag, rättsliga påföljder vid brottslighet etc.

I en artikel i Bohusläningen från 2008 erfar vi att en pojkes födelsedatum i folkbokföringen fastställts till maj 1992, fastän han, enligt pappan, är född i november 1993. Ur artikeln saxar vi:

”Pojken är född i ett annat land och det var när han kom till Sverige som han fick ett felaktigt personnummer. Enligt pappan är pojken född i november 1993, medan hans personnummer säger att han föddes i maj 1992. Följden blir alltså att pojken är drygt ett och ett halvt år yngre än personnumret uppger. Pappan menar att felet begicks på ambassaden i hemlandet.” (Källa: Bohusläningen)

Min bekantskapskrets innehåller människor som har erhållit felaktiga födelsedatum i folkbokföringen. Ett par av dem har t o m fått fel på året. Felet är inte till deras fördel, då de enligt folkbokföringen fått sitt födelseår ändrat till året innan de faktiskt är födda. Jag har tidigare nämnt konsekvenser för individer vars födelseår är högre än det faktiska födelseåret: skolgång, rösträtt, giftemål, adoption, bidrag etc.

Mahmoudi erhåller 2012 sitt permanenta uppehållstillstånd. I samband med detta ändrar han informationen om födelsedatum på Facebook. Mot bakgrund av att han erhöll födelsedagsgratulationer på Facebook mellan den 6 och den 9 maj 2011 så är det rimligt att anta att hans egentliga födelsedag inträffar någon gång under de dagarna. Men eftersom han har fått fel personnummer i folkbokföringen väljer han att ändra informationen på Facebook så att den överensstämmer med folkbokföringen.

Vi på Motargument är väl medvetna om att det finns människor som uppger fel ålder då de söker asyl. Uppenbarligen förhåller det sig inte så i detta fallet. Troligtvis är Mahmoudi i själva verket yngre än vad som står i folkbokföringen.