Etikettarkiv: alternativ media

I fokus

Varning för Samhällsnytt!

Samhällsnytt, tidigare Avpixlat och Politiskt Inkorrekt, är en högerextrem nätblogg med nära koppling till Sverigedemokraterna. Bloggen är opinionsbildande och arbetar för att rapportera om sådant som ”etablissemangsmedia” (gammelmedia) inte vågar skriva om. Det som utmärker Samhällsnytt är att artiklarna som publiceras ofta är osakliga, då de färgas av skribentens åsikter och spekulationer.

Nätbloggen beviljades 2020 statligt redaktionsstöd på knappt 1,2 miljoner kronor, trots att den inte uppfyller två av de efterfrågade kriterierna, bl a att följa pressetisk sed.

Den 1 september 2017 lanserades en ”ny” högerextrem nätblogg. Den fick det förtroendeingivande namnet Samhällsnytt.

Vad är Samhällsnytt?

På hemsidan kan vi läsa följande:

Samhällsnytt tar ett brett publicistiskt grepp. Vi specialbevakar de områden där etablissemangsmedia uppvisar underlåtenhetsförsyndelser, men fokuserar också brett på allmän nyhetsjournalistik. Dessutom gör vi regelbundet granskande och grävande filmreportage.

Vår målsättning är att vara den publicistiska produkt som framtidens samhällsintresserade mediekonsumenter vill ha och har rätt att kräva. (Källa: Samhällsnytt)

Samhällsnytt är i stora drag samma som Avpixlat, som la ner samtidigt som Samhällsnytt startade upp.

Varför byter Mats Dagerlind et al namn? Innan bloggen 2011 antog namnet Avpixlat gick man under namnet Politiskt Inkorrekt. Den enklaste förklaringen är att man känner sig ha förbrukat sin trovärdighet efter några år.

Politiskt Inkorrekt, sedermera Avpixlat, var populära hos redan frälsta, men de bar på ett stigma som hindrade dem att nå ut till icke-frälsta.

Politiskt Inkorrekt och sedermera Avpixlat har, med vissa avbrott, haft starka band till SD. 2010 var ”PI SD:s bästa valarbetare” och SD-politiker använde Politiskt Inkorrekt som inofficiellt partiorgan, där de kunde driva personvalskampanjer, och SD-pressmeddelanden och artiklar skrivna av SD-politiker publicerades alltid.

I och med namnbytet såg man möjligheter att vinna nytt territorium. Vi som dagligen hänger med i den politiska debatten och följer såväl gammelmedia som alternativ media ser igenom denna taktik.

Intressant att notera är att Kent Ekeroth, och hans förening Sverigevänliga intressen, är den som registrerat det nya domännamnet, samnytt.se. Ekeroth, f d sverigedemokratisk riksdagsledamot, har varit kopplad till Samhällsnytts föregångare också. Ekeroth har använt sitt eget bankkonto till att samla in pengar för Avpixlats – och tidigare Politiskt Inkorrekts – räkning, något som ledde till att han straffbeskattades då han inte redovisade intäkterna i deklarationen. Han har också redaktionellt inflytande på bloggen. Sedan sommaren 2018 är Ekeroth själv en flitig skribent, krönikör och videoproducent på bloggen.

Att ett par av personerna på bloggens redaktion har arbetat för eller nära Sverigedemokraterna är ingen överraskning. Fram till och med 2018 var Erik Almqvist (f d riksdagsledamot för SD) en av bloggens krönikörer. Almqvist är mest känd för att ha varit drivande i järnrörsskandalen, som ledde till hans fall, då han åtminstone officiellt uteslöts ur SD. Egor Putilov, alias Tobias Lagerfeldt, alias Martin Dahlin, alias Alexander Fridback, alias Yuri Popov, alias Alexander Yarovenko, är sedan 1 februari 2021 chefredaktör på bloggen. Putilov, som är en flitig skribent på Samhällsnytt, uppmärksammades 2016 då han i egenskap av frilansjournalist och f d asylhandläggare på Migrationsverket skrev debattartiklar i media, men undanhöll att han i själva verket arbetade på SD:s riksdagskansli.

Namnändringen har medfört att medarbetare kommit och gått. Formaliteter som att Mats Dagerlind ändrat titel från redaktör till politisk chefredaktör och är ansvarig utgivare är ytterligare ett sätt att försöka framstå som en seriös nyhetskälla.

Simon Kristoffersson är sedan hösten 2018  ”vår redaktör för sociala medier och kommer även jobba med grävande journalistik samt fortlöpande redaktionellt arbete”. 2021 blev han nätbloggens chefredaktör.

Mattias Albinsson är en flitig skribent inom alternativmedia. Han har tidigare skrivit för Nyheter idag och Fria tider. Han arbetar främst med ”gräv” och egna reportage.

I sanningssägaren och företagsekonomen Jan Tullberg tycker man sig ha det hela på det torra, då Tullberg ses som en aktad och seriös krönikör.

Sedan Samhällsnytts födelse (eller snarare reinkarnation i ”ny skepnad”) har många skribenter kommit och gått. Ända sedan Politiskt Inkorrekt startade, via Avpixlat-åren, så har det varit en genomgående trend för bloggen att skribenterna inte är särskilt långvariga.

Samhällsnytt säger sig vilja fokusera brett på allmän nyhetsjournalistik. Under rubriken ”Senaste nytt” 15 juni 2022 finner vi Google-anställda om AI som utvecklat känslor, en nedklottrad runsten, en forskare som sågar socialtjänsten med orden ”intersektionalitet och genus”, våldtäkt i taxi, canceroperationer som ställs in pga brist på vårdplatser, Tino Sanandajis uttalande om att alternativmedia håller låg kvalitet, EU:s nej till att klassa kärnkraft som hållbart, Vattenfall som vill skala upp kärnkraften, att 1 av 3 inte använder ”blinkers”, en fotbollsdomare som ”fått rejält med stryk”, en sjuksköterska som överdoserat två patienter med morfin, den stigande inflationen, en pakistanier som våldtagit en 6-åring från Ukraina på asylboende, förortspoliser som hävdar att SD har rasistisk rätsspolitik och att Dan Eliasson tjänar mycket pengar”.

Är detta att ”fokusera brett på allmän nyhetsjournalistik”?

På förstasidan finner vi en ”svart lista” över ”antidemokratiska företag och organisationer. Det är en diger lista som uppdateras kontinuerligt. På listan finner vi i skrivande stund Nordea, Google, Facebook, Twitter, Youtube, Amazon, Kosta Boda Art Hotel i Lessebo, Linas Matkasse, Unilever, Schibsted Media Group, ett antal restauranger i Stockholm, MAX, McDonald’s, Kopparberg, EasyJet, Viking Line, Taxi Kurir, H & M, Svenska kyrkan, Clas Ohlson och IKEA. Läsarna uppmanas att mejla in namn på ”antidemokratiska företag och organisationer” så att listan kan uppdateras. Om någon av dem som svartlistats ”ångrar sitt beteende” så kommer de att tas bort från listan. På slutet nämns tre företag som är på gång att fasa ut kontanthantering. Vän av ordning undrar hur lång den listan kommer att  bli framöver.

Genomgående för Samhällsnytts artiklar är att de inte sällan är s k rewrites på befintliga nyheter skrivna av andra nyhetsförmedlare. Det är sällan som artiklarna på bloggen är neutrala. Det finns en vilja att framföra egna åsikter, fördomar och spekulationer, trots att Dagerlind et al menar att de bedriver nyhetsrapportering. Detta gör att resultatet alltför ofta blir osakligt. Vad beträffar krönikorna på bloggen är det naturligt, mot bakgrund av vilka medarbetarna är och vad bloggen och dess föregångare står för, att de genomsyras av fördomar, främlingsfientlighet och intolerans.

Samhällsnytt är inget nytt. Det är samma enformiga, hatiska och främlingsfientliga mantra om och om igen.  Samhällsnytt bedriver samma ”journalistik” som dess föregångare Politiskt Inkorrekt och Avpixlat har gjort. Det som är nytt är namnet, designen på hemsidan och några skribenter.

Gå inte på den lätte.

Samhällsnytt fick 1 192 119 kr i beviljat redaktionsstöd 2020 av Mediestödsnämnden på Myndigheten för press, radio och TV, trots att de inte uppfyller två av de efterfrågade kriterierna;

  • följer god medieetisk sed
  • främjar tillgängliggörande av sitt redaktionella innehåll till personer med funktionsnedsättning

Motargument kompletterar fortlöpande en länksamling där vi granskar Samhällsnytts journalistiska värv:

Länksamling: Samhällsnytts lögner, vinklingar och #fakenews

Artiklar, Myter

Länksamling: Samhällsnytts lögner, vinklingar och #fakenews

Motargument har genom åren skrivit en hel del artiklar som avslöjar Samhällsnytts lögnaktiga journalistiska värv. Samhällsnytt följer inte de pressetiska reglerna. I slutet av denna artikel kommer en sammanställning av de artiklar vi har uppmärksammat genom åren. Tyvärr har vi inte tid att granska allt som Samhällsnytt publicerar, det hade krävt en heltidstjänst.

De högerextrema propagandabloggarna förmedlar alternativa sanningar. De kännetecknas av sin monotona och enkelspåriga agenda. Inte sällan spelar artiklarna på dessa bloggar på såväl medvetna som omedvetna fördomar som sprids i debatten, på nätet och ute i stugorna. Verktygen som man medvetet använder sig av är #fakenews, alternativ fakta, lögner och (medvetna?) sakfel.

Den 1 september 2017 lanserades en ny alternativ nyhetssajt. Den fick det förtroendeingivande namnet Samhällsnytt.

Vad är Samhällsnytt?

På hemsidan kan vi läsa följande:

”Samhällsnytt tar ett brett publicistiskt grepp. Vi specialbevakar de områden där etablissemangsmedia uppvisar underlåtenhetsförsyndelser, men fokuserar också brett på allmän nyhetsjournalistik. Dessutom gör vi regelbundet granskande och grävande filmreportage.

Vår målsättning är att vara den publicistiska produkt som framtidens samhällsintresserade mediekonsumenter vill ha och har rätt att kräva.”

Samhällsnytt är i stora drag samma som Avpixlat, som la ner samtidigt som Samhällsnytt startade upp.

Varför bytte Mats Dagerlind et al namn? Innan nyhetssajten 2011 antog namnet Avpixlat gick man under namnet Politiskt Inkorrekt. Den enklaste förklaringen var att man känner sig ha förbrukat sin trovärdighet efter några år. Politiskt Inkorrekt, sedermera Avpixlat, var populärt hos redan frälsta, men de bar på ett stigma som hindrade dem att nå ut till icke-frälsta.

I och med namnbytet såg man möjlighet att vinna nytt territorium. Vi som dagligen hänger med i den politiska debatten och följer såväl gammelmedia som alternativ media har sett igenom denna taktik.

Samhällsnytt består, enligt hemsidan, av:

  • Mats Dagerlind, politisk chefredaktör och ansvarig utgivare. Skriver artiklar. Dagerlind skriver inte sällan antimuslimska/islamofobiska texter. Dagerlind uttrycker sig inte sällan homofobiskt.
  • Egor Putilov, mest känd för den s k ”Putilov-affären”. Skriver artiklar. Putilov är numer bortplockad från hemsidan, men han har skrivit 608 artiklar för Samhällsnytt.
  • Kent Ekeroth, f d sverigedemokratisk riksdagsledamot som under tiden i riksdagen också arbetade administrativt med Avpixlat, sedermera Samhällsnytt. Skriver artiklar och krönikor. Ekeroth var också delaktig i den s k ”järnrörsskandalen”. Ekeroth har genom åren varit föremål för många skandaler.
  • Simon Kristoffersson beskrivs som redaktör för sociala medier, ”grävande” journalist och redaktör. Skriver artiklar.
  • Mira Aksoy, nationalkonservativ skribent och utbildad modekommunikatör i Italien. Har en politisk bakgrund i Moderaterna och Ungsvenskarna. Skriver artiklar.
  • Jan Tullberg, docent i företagsekonomi, samhällsdebattör och författare. Skriver krönikor. Han ifrågasätter i denna filosofiska text begreppet ”allas lika värde”. Tullberg är numer bortplockad från sidan, oklart varför.

Vi noterar att det är stor omsättning bland medarbetarna på Samhällsnytt.

Motargument avslöjar Samhällsnytt gång på gång

Motargument har under flera år arbetat med att publicera artiklar som avslöjar Samhällsnytts, och tidigare Avpixlats, agenda som allra helst tar sig uttryck i  lögner, vinklade nyheter, alternativ fakta och #fakenews. Samhällsnytts kall är att bekräfta fördomar. Och man gör det utan skrupler, och gör avkall på etik och moral. Bloggens medarbetare har inga betänkligheter kring att publicera komprometterande uppgifter och foton på icke dömda, misstänkta, gärningsmän.

Då vi har avslöjat felaktigheter i Samhällsnytts nyhetsrapporteringar har vi varje gång uppmärksammat Dagerlind et al på det. Ett tag svarade de på tilltal via Twitter. Vid några tillfällen tog man till sig av våra konfrontationer och förstod att det är allvarligt att sprida lögner, #fakenews och sakfel. Då valde man att uppdatera, ändra och radera i ett par av sina artiklar.

På senare tid har man valt att svara med tystnad. Vi får inga svar på Twitter, och man gör heller inte längre några ändringar i de felaktiga artiklarna. Detta innebär att Samhällsnytts artikelbibliotek är fyllt av artiklar som är #fakenews, lögner och dessutom innehåller sakfel. Detta verkar inte längre bekomma Dagerlind och hans stab. Samhällsnytts läsare bedriver sällan, eller aldrig, källkritik. Inte heller väljer man att faktagranska det som publiceras på bloggen. Läsarna förefaller vara nöjda med att nyhetsrapporteringen bekräftar de fördomar som de själva besitter. Lögnerna blir till sanning, oavsett.

Nyhetsartiklar, som är write-offs på andra nyhetsförmedlares nyhetsartiklar, är ofta osakliga då de färgas av skribentens åsikter och fördomar. Ofta läggs, för nyheten, irrelevant fakta till i texten.

Vi som arbetar med Motargument har begränsad tid att avslöja Samhällsnytts, och andra alternativa mediebloggars, lögner och #fakenews. Det hade behövts en heltidsanställd för att hinna med att bemöta allt. Denna sammanställning är enbart en bråkdel av alla de artiklar som vi skulle vilja bemöta om vi bara hade förutsättningarna.

Bristen på etik och moral

Samhällsnytt följer inte de pressetiska reglerna. Detta är en anledning till att man inte erhåller presstöd. Bloggen finansieras av donationer. För den som är intresserad av att få inblick i de pressetiska reglerna och därefter kunna dra slutsatsen att Samhällsnytt inte följer de pressetiska reglerna kan läsa om det på PO-PONs (Allmänhetens pressombudsman/Pressens opinionsnämnd) hemsida.

Samhällsnytt uttryckte i samband med lanseringen av bloggen hösten 2017 att man hade för avsikt att bredda sin journalistik och bevaka även andra saker än muslimer, invandrare, migration och flyktingar. Med facit i hand har vi blivit varse att man inte har lyckats med den föresatsen.

Samhällsnytt är inget nytt. Det är samma enformiga, hatiska och främlingsfientliga mantra om och om igen. Samhällsnytt bedriver samma ”journalistik” som dess föregångare Politiskt Inkorrekt och Avpixlat har gjort. Det som är nytt är namnet, designen på hemsidan och några skribenter.

Gå inte på den lätte.

Dela gärna denna länksamling när ni får frågan om vad i Samhällsnytts artiklar som är vinklat, lögner eller #fakenews.

Motarguments artiklar som avslöjar Samhällsnytt:

Samhällsnytt sprider #fakenews om ensamkommande och #vistårinteut

Myt: Regeringen och Vänsterpartiet är för barnäktenskap

Samhällsnytt och Fria tider använder psykiskt funktionsvarierade som politiskt slagträ

Samhällsnytt ljuger om migranter på Medelhavet

Samhällsnytts Mats Dagerlind skriver artikel på hörsägen

Samhällsnytt: Är Försäkringskassan nazister?

Samhällsnytt sprider falsk information om belgisk julmarknad

Samhällsnytt och den falska Sverigebilden (del 1)

Samhällsnytt återpublicerar föråldrad statistik

Myt: Sverige har aldrig varit mångkulturellt

News Flash: Människor vill flytta till andra länder

Vad i Toblerone är halal?

Samhällsnytt bluffar om klimatstrejkaren Greta Thunberg

Samhällsnytt och den falska Sverigebilden (del 2)

Samhällsnytt ljuger igen: ”Sverige mest korrupta land i Skandinavien”

Samhällsnytt: ”Kriminaliteten i Sverige liknar alltmer inbördeskrig”

När Samhällsnytt påvisar ”hyckleri”

Samhällsnytt och den falska Sverigebilden (del 3)

Samhällsnytt avslöjar reklamfilm på utländskt språk – Motargument gräver djupare

Samhällsnytt avslöjar fysisk omöjlighet: ”Afghanledaren Omid har två födelsedagar”

Samhällsnytt ljuger om branden i Notre Dame

Samhällsnytt: Ronneby farligare än Chicago

Tullbergs myter och fiktioner

Diskrepansen mellan anmält brott och faktiskt brott

Angående orosanmälan gjord mot Greta Thunbergs föräldrar

Rustas kyrka utan kors skapar folkstorm

Bjuder Malmöpolisen kriminella på pizza?

Polis tas ur tjänst, Samhällsnytt hittar på varför

Myt: ”Anhöriginvandringen ökar med Barnkonventionen”

Samhällsnytt påstår: ”Inbrott i fritidshus och bedrägeri är avkriminaliserat”

Samhällsnytts lögnaktiga rubriksättning

I fokus

SD:s krigsretorik

Tobias Andersson, riksdagsledamot för Sverigedemokraterna, använder samma krigsretorik som högerextrema grupper. Han uppmanar till ’att välja sida’ och ’att förbereda sig för strid’.

Skärmdump från Twitter 210110.

Kampen mellan det mörka och det ljusa. Att vara en krigare för det ljusa. Vem vill inte vara det? Det är bara det att vad som är det ljusa och det mörka är det så delade meningar om. Inom extremhögern och ”alternativmedia” är Trump den store ledaren som tappert håller stånd emot mörkrets krafter. 

Det finns några särskilda ord i tweeten från riksdagsledamoten Tobias Andersson (SD) som utmärker sig. Ett sådant ord är ”strid”, vilket syftar på att det är ett krig som pågår mot de krafter som vill förgöra planeten. Det är ett ord som även om man inte menar det som fysiskt, vilket Tobias Andersson också välvilligt informerar om, pekar ut en riktning kring vad det är det här handlar om. Det går också att koppla till ”krigare” vilket är ett ord som används mycket inom extremhögern och t ex inom konspirationsteorin QAnon. Ordvalet innebär alltså att psykologiskt kratta vägen för uppfattningen om att det pågår ett krig. 

Andra ord som används i tweeten är ”fria” och ”yttrandefrihet”. Dessa ord är också vanligt förekommande inom den högerextrema diskursen. Tobias Andersson menar att det inte råder yttrandefrihet därför att Trumps twitterkonto stängdes ner av Twitter. Man är ofta snabb inom ”alternativmedia” att påpeka att censuren hindrar alla att få säga sina åsikter. Eftersom Twitter är ett privat företag tog de beslutet att stänga av Trumps konto då de som företag inte ville stå bakom uppmaningar till våld. I nuläget finns ingen annan metod för att hindra sådant beteende och att ta bort kontot var det man kunde göra. 

Sedan kan systemet för hur man stoppar sådana typer av uttalanden behöva utvecklas. Det finns t ex förslag på att man skulle kunna ta endast det våldsbejakande uttalandet och granska det i en rättsprocess istället för att ta bort personens konto.  

Vi kunde se hur Trumps uttalanden och tweets lett till just fysiskt våld och fysisk attack på Capitolium, kärnan i den amerikanska demokratin. För att dessa uppmaningar inte skulle kunna fortsätta stängdes kontot därför ner. 

Det Tobias Andersson gör i detta tweet är alltså att slå fast att det är ett krig som pågår, även om han poängterar att han inte menar ett fysiskt. 

Han slår också fast att det inte finns yttrandefrihet rent allmänt därför att kontot tagits bort och att man ska välja sida utifrån om man håller med eller inte. Detta trots att Trump ända fram till attacken på Capitolium fått ha kvar kontot och skriva vad han velat.

Att Sverigedemokraterna ställer sig bakom Anderssons krigsretorik är tydligt då de inte dröjde med att retweeta Anderssons tweet. Liknande krigsretorik har vi nyligen sett från högsta partiledningen.

Krönikor

SD är rasister, men alla som röstar SD är inte rasister

I debatten ställs inte sällan de retoriska frågorna ”Är [infoga valfri siffra] svenskar rasister?” och ”Varför vill [infoga valfritt parti] locka tillbaka rasistiska SD-väljare?”. Frågorna försöker begränsa dina svar till något som gynnar frågeställarens agenda. Antingen ”medger” du att SD-väljare inte är rasister, eller så ”bevisar” du att alla SD:s belackare drar alla SD:are över en kam (första frågan), eller att andra partier är hycklare (andra frågan). Frågorna antar att SD inte kan förlora väljare. Naturligtvis är det inte så enkelt. 

Signaturen ”swempa dempa” skriver i en insändare i Dalademokraten i samband med valet 2018 följande:

”Vad har Sverigedemokraterna med rasism att göra? Det är helt befängt! Enligt din verklighet så är 1.1 miljoner väljare rasister?” (Källa: Dalademokraten)

På Twitter hittar vi följande:

De retoriska frågorna ”Är [infoga valfri siffra] svenskar rasister?” och ”Varför vill [infoga valfritt parti] locka tillbaka rasistiska SD-väljare?” är båda exempel på argumentationsfelet komplex fråga, retorisk rävsax eller ledande fråga.

Om du får någon av frågorna bör du istället ifrågasätta de antaganden som görs i frågorna.

De retoriska frågorna utgår ifrån att vi som inte röstar på Sverigedemokraterna, dvs röstar på ett annat riksdagsparti, påstår att sverigedemokratiska väljare per automatik är rasister. Det stämmer inte, även om det finns en del personer som gör det. Det stämmer såtillvida att det naturligtvis finns en andel som ÄR rasister. Enligt forskningsrapporten ”Sverigedemokraternas väljare – Vilka är de, var kommer de ifrån och vart är de på väg? (Forskningsrapport 2018/2)” är att knappt hälften (43 %) av SD-väljare främlingsfientliga, och hälften av dessa är rasister.Question mark

Många orsaker till att personer röstar på SD

Du behöver inte vara rasist för att rösta på ett rasistiskt parti. Att SD är ett rasistiskt parti har många fastställt, bl a skrev vi på Motargument inför valet 2018 artikelserien ”SD är ett rasistiskt parti” som på punkt efter punkt belägger varför partiet är rasistiskt. Den består av sju delar samt en sammanfattande åttonde del. Varje del står att finna i länken i slutet av denna krönika.

Det kan finnas många orsaker till varför en person väljer att rösta på SD; missnöje, okunskap, rädsla, oro, rasism/främlingsfientlighet och yttre påverkan är ett par av dessa. Märk väl att rasism/främlingsfientlighet utgör en av flera anledningar, och att det inte är ett villkor för att en person ska välja SD.

  • Missnöje/misstro. Det har i alla tider funnits misstro med den för tiden sittande regeringen. Det kommer, och ska, alltid finnas. På det sättet hålls demokratin vid liv och politikerna tvingas utmana varandra och på så sätt får vi förhoppningsvis en utveckling av hur det ser ut i landet. Det finns också en misstro till etablissemanget, dvs makthavare, beslutsfattare, myndigheter och samhälle. Det finns en lägre tilltro till att välfärdsstaten levererar. SD är populister, och spelar på folks missnöje.
  • Okunskap. Många röstar på partier utan att veta vad de egentligen står för. Det framkommer inte sällan att personer inte har koll på SD:s historia (historielöshet) eller hur de ser på invandrare i allmänhet och muslimer i synnerhet. Tyvärr finns det en andel invandrare som röstar på SD, utan att förstå att de i praktiken röstar mot sig själva.
  • Rädsla och oro. Alla människor besitter en i grunden naturlig och sund inbyggd rädsla och oro. Det är när rädslan och oron tar sig orimliga proportioner och inte förankras i hur samhällets faror verkligen ser ut som det kan bli farligt. Även här spelar SD:s populism en viktig roll, de älskar att måla upp en Sverigebild av ett land som befinner sig i fritt fall eller krig.
  • Rasism/främlingsfientlighet. Att rasism är en av anledningarna till att en person väljer att rösta på ett rasistiskt parti kräver inte någon större analys. Rasister tilltalas av rasistisk politik och rasistisk övertygelse.
  • Yttre påverkan. Massmedia, såväl TV och radio som gammelmedia och alternativa media/bloggar/poddar, förstärker Sverigebilden som SD ihärdigt målar upp. Dagens teknik tillåter ett snabbare nyhetsflöde och samma nyhet förmedlas gång på gång. Om vi kikar på statistik över t ex kriminalitet ser vi snabbt att det inte står i rimlig proportion till hur det ser ut i media. Sensation och populism genererar klick, tittare och lyssnare. SD-väljare har ett större medieflöde och kommunikationsdynamik än andra.

Förr röstade människor i Sverige i stor utsträckning efter klasstillhörighet. Under senare tid har människor alltmer övergett det, något som har gynnat SD. Partiet poängterar ofta att de företräder alla, oavsett klass eller bakgrund.

För de allra flesta har det historiskt funnits ett motstånd till att rösta på partiet. Partiets koppling till nazism, Bevara Sverige svenskt och vit makt avskräckte tidigare. Numer finns inte den effekten i samma utsträckning, vilket gör att fler ser partiet som ett alternativ.

Det finns studier som visar på att SD-sympatisörer i större utsträckning än sympatisörer till andra partier

  • hyser misstro till politiker
  • vill minska invandring
  • är oroligare för sin säkerhet
  • är mer främlingsfientliga

Det är inget självändamål att rasister i Sverige röstar på Sverigedemokraterna. Det finns personer med rasistiska åsikter som röstar på andra partier. Rasister finns i alla läger, oavsett partitillhörighet. Enligt en forskningsrapport från 2018 instämmer knappt hälften (43 %) av SD-sympatisörerna i påståendet ”Jag vill inte få en invandrare ingift i familjen” – vilket enligt rapporten är främlingsfientlighet. Motsvarande siffra för socialdemokrater är knappt 1/10 (8 %) och för moderater knappt 1/5 (19 %). Drygt 1/5 (22 %) av alla SD-sympatisörer, dvs hälften av de främlingsfientliga 43 % SD-sympatisörerna, instämmer också i påståendet att det finns raser som är mindre intelligenta än andra – vilket enligt rapporten är rasism.

Skärmdump från forskningsrapporten ”Sverigedemokraternas väljare – Vilka är de, var kommer de ifrån och vart är de på väg?”, sid. 72.

Forskningsrapporten visar att SD-sympatisörer i omfattande utsträckning är främlingsfientliga eller rasister. Oavsett om en SD-väljare är rasist, främlingsfientlig eller inget av det, så är varje enskild väljare en presumtiv väljare för alla partier.

De retoriska frågorna i ingressen insinuerar att alla som röstar på SD är rasister, och att icke-rasistiska partier inte vill att dessa skulle rösta på dem är ett ohederligt argumentationsfel, en komplex fråga, även kallat retorisk rävsax eller ledande fråga. Den är medvetet ställd på ett sätt som gör den svår att svara på. Den tar också sin utgångspunkt i att SD inte kan förlora väljare. Naturligtvis kan SD förlora väljare till andra partier, dels pga att alla SD-väljare inte är rasister, dels pga att alla väljare, rasister, främlingsfientliga och icke-rasister, är presumtiva väljare för alla partier. Alla partier har sympatisörer som hyser rasistiska eller främlingsfientliga åsikter. Det vi med säkerhet kan säga är att SD är ett rasistiskt parti, som i större utsträckning lockar rasister.

Lästips:

Motargument: SD är ett rasistiskt parti

Expo: Vem röstar på Sverigedemokraterna?

Institutet för framtidsstudier: Sverigedemokraternas väljare – Vilka är de, var kommer de ifrån och vart är de på väg? (Forskningsrapport 2018/2)

I fokus, Krönikor

Vi talar om barn

Artikel uppdaterad 201004

Expressen rapporterar att en delegation, huvudsakligen från Utrikesdepartementet (UD), återigen skickas till Syrien. Syftet är att tala med svenska familjer i IS-lägren. Kvinnorna kommer att tillfrågas om de är beredda att släppa ifrån sig sina barn, så att de ensamma kan återvända till Sverige.

Senast UD skickade en delegation till Syrien kunde den döde svenske IS-terroristen Michael Skråmos sju barn återvända till Sverige. På sikt är tanken att alla svenska barn i IS-lägren ska återvända till Sverige.

UD-ambassadören Per Örnéus skrev i juli 2020 till Expressen att

”Den autonoma administrationen har deklarerat sin avsikt att på plats rättsligt pröva de vuxna, kvinnor och män, som sitter i fångenskap för samröre med IS. Sverige arbetar för repatriering av barn med svensk koppling när och om så är möjligt”. (Källa: Expressen)

Artikel uppdaterad 191221

I torsdags 19 december tillkännagav utrikesminister Ann Linde (S) att regeringen arbetar intensivt för att få hem de svenska barn som finns i läger för IS-anhängare i Syrien.

Orsaken till att regeringen nu intensifierar arbetet är att Röda Korset kritiserat regeringen för att de gör för lite. Tidigare har även Rädda Barnen framfört kritik. Det rör sig om ungefär 70 barn, varav färre än fem ska ha förlorat sin mamma, som Sverige inte har lyckats få hem. Det är framför allt barnen som har förlorat sina föräldrar som man räknar med att få hem under de närmaste månaderna.

Livsödena i lägren för IS-anhängare är fruktansvärda. I lägren bor änkor, fruar och barn till IS-terrorister. Förutom att de sanitära förhållanden är undermåliga så präglas vardagen i lägren av våld, hot och hat. Det finns uppgifter som gör gällande att fanatiska kvinnor, änkor eller fruar till IS-terrorister, upprättat ett eget ”kalifat” i ett av lägren, al-Hol, som går att likna vid en terrorstat. Det finns rapporter om mord, övergrepp och misshandel.

Regeringen för en tät dialog med andra EU-länder som också hämtat hem barn från Syrien. I våras lyckades Sverige hämta hem sju föräldralösa barn, vilket är den totala siffran fram till dags dato.

Det är en svår situation, och varje enskilt fall måste hanteras individuellt. Orsakerna till att Sverige inte fått hem alla barn är att det finns omständigheter som försvårar, t ex svårigheter med identifiering, att reda klarhet i vårdnadshavarna och att det finns praktiska omständigheter som gör det svårt.

”IS-barn”. Så. Nu har jag skrivit det. Och kommer inte att göra det igen.

Smaka på det där ordet. Kan du tänka dig ett mer illvilligt epitet? Tyvärr är ordet medvetet valt för att skapa sensation och alarmism. Jag kan förstå att rasister, nationalister och populister gärna frekventerar epitetet, men att etablerad media också gör det är skrämmande. Det visar också på hur stor makt och inflytande som högerextremismen besitter.

Vi talar om barn. Barn får aldrig skuldbeläggas för vad deras föräldrar har gjort, eller haft för åsikter. Vi pysslar inte med arvsynd. Barn kan aldrig ställas till svars för sina föräldrars gärningar.

Vi talar om barn. Radikalisering, illgärningar och atrociteter är INTE avhängigt arv, dvs gener, eller miljö. Nu protesterar säkerligen en hel del, men låt mig förklara. Miljö är naturligtvis en påverkansfaktor och jag vet att många av dessa barn har bevittnat värsta tänkbara illdåd. Jag vet att många av dem också har indoktrinerats med en fasansfull, våldsbejakande syn på andra människor. MEN de flesta av barnen är små (enligt terrorforskare Magnus Ranstorp är nästan alla barn under tio år), och kan formas till att bli älskade barn, på samma sätt som ditt eller mitt. Även de barn som är lite äldre förtjänar att få vara älskade och leva i sammanhang där de känner sig trygga.

Vi talar om barn. Opinionsbildare som bl a Katerina magasin, Ledarsidorna och annan högerextrem alternativmedia pratar om arvsynd och ”missar” den ack så viktiga detaljen att vi pratar om oskyldiga barn. I deras propaganda finns inga som helst skrupler för hur vi ska intalas att se på dessa barn. De är i deras värld redan förlorade till våldsbejakande terrorism. För dessa aktörer är övertygelsen om att dessa barn utgör en fara för vårt samhälle oändligt stark. Retoriken de använder för att manifestera sin demagogi är ovärdig barn i allmänhet, och dessa barn i synnerhet.

Vi talar om barn. Jag kan för mitt liv inte förstå hur det ens kan vara en debatt huruvida dessa barn, med maximal otur i föräldralotteriet, ska få en fristad i det land som de antingen är födda i, eller där deras föräldrar är, eller var, medborgare.

Vi talar om barn. Många av dessa barn är föräldralösa. Det är inte värdigt. Dessa barn behöver föräldrar. Det är vår plikt att se till att de får det.

Vi talar om barn. Barn som har oantastliga rättigheter, precis som ditt, eller mitt, barn. Det handlar om mänsklig säkerhet i allmänhet, och för dessa barn i synnerhet.

Vi talar om barn. Barn är vår framtid, barn symboliserar liv och hopp därom. Dessa barn har ingen framtid. De har inget värdigt liv. Och om vi inte ser till att dessa barn sätts i ett annat sammanhang än det helvete de befinner sig i nu, ja då pulvriserar vi symbolen för liv eller hopp därom.

Vi talar om barn. Jag ställer mig frågan huruvida dessa skribenter och de läsare som tar till sig deras retorik på allvar tror att de här barnen är förutbestämda att växa upp till terrorister. Eller är det blott en rationalisering för att förklara varför man vill straffa barnen för föräldrarnas brott?

Vi talar om barn. Att låta barn bära skuld för sina föräldrars handlingar, att inte se dem som egna individer utan straffa dem för familjens brott, är att propagera för arvsynd. Det vill jag inte se i mitt Sverige.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Skribenten ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Recensioner

Recension av Jonathan Lundbergs ”Sverigevänner”

Jonathan Lundbergs bok “Sverigevänner – Ett reportage om det svenska nätkriget” berättar på tematiskt och grävande sätt om hur framväxten av så kallade “alternativa medier” och samspel med Sverigedemokraterna under 2010-talet.

I boken redovisar Lundberg historiken bakom det som idag kallas för “kulturkriget” i svensk debatt som rörande frågor om migration och religion. Utöver berättelser om ett förändrat politiskt och medialt situation är boken också en berättelse om värderingskonflikten i samhället. 

Lundbergs berättelse startar i USA år 2003 i samband med grundandet av forumet 4chan, som är populär bland tonårspojkar som ofta kände sig mobbade och maktlösa. Forumets aktiviteter på basis av rasistiskt innehåll blev enligt författaren början på “nätkriget” i Sverige. Här får läsaren veta mer om “the alt-right” (den alternativa högern) rörelsen präglad av idéer som vit nationalism, nynazism, antisemitism och muslimfobi. 

Författaren beskriver också hur 4chan blev det viktigaste verktyget för alt-right medlemmar att skapa innehåll och budskap med syfte att stödja Donald Trumps kandidatur till USA:s presidentpost under 2016. I samband med det har även Sverige blivit en avgörande symbolfråga för både liberaler och konservativa, liksom andra politiska aktörer. Framåt valet 2014 blev det allt vanligare i forumet med att beskriva Sverige som ett “mångkulturellt helveteshål” och “ett land i kaos” på grund av invandring, islam, feminism och mångkultur. 

Läsaren får också veta att under valet 2018 kom många ur alt-rightrörelsen och sympatisörer från Sverige att skapa innehåll som skulle gynna Sverigedemokraterna, även genom rasistiska videos och memer. En stor del av boken fokuserar på utvecklingen hos SD genom intervjuer med partiets ledande medlemmar som SD:s “digitala mogul” Jacob Wallerstein som bland annat, absurt nog, hävdar att SD alltid försöker att rapportera i enighet med sanningen.  

En av bokens främsta poänger är bevisandet hur SD medvetet har planerat, organiserat och finansierat aktörer som kallas för hatsajter och rasistiska portaler. Lundberg menar att målet för SD och de högerextrema portalerna, som t ex Samhällsnytt (f d Avpixlat och Politiskt inkorrekt) är att vinna väljare och påverka människors  sociala verklighetsbilder genom fokus på negativ rapportering om invandring, brottslighet och sambandet mellan. Det är också enligt Lundberg en del av den nationalistiska och högerkollektivistiska agendan att genomföra en sorts kulturell revolution och med tiden etablera kontroll över offentliga institutioner.

Boken avlsutas med författarens  konstaterande att nätkriget har vuxit bortom Sverigedemokraterna, Stå upp för Sverige (Facebookgruppen) och den ”sverigevänliga” rörelsen. Enligt Lundberg är Sveriges politiskt medvetna befolkning idag delad i två läger, där författaren retoriskt frågar om vilka värderingar ska vara ledande i framtiden?

Boken ”Sverigevänner – Ett reportage om det svenska nätkriget” gavs ut på Piratförlaget i november 2019 och finns sedan en tid tillbaka att få i pocketversion.

I fokus

Myt om gratis körkort för invandrare orsakar drev mot studieförbund

De främlingsfientliga alternativa mediebloggarna Samhällsnytt, Fria tider och Nya Tider har orsakat ett drev mot Studieförbundet Vuxenskolan. De tre nyhetsförmedlarna spred myten om ”gratis körkortsutbildning” för invandrare. Artiklarna gör lögn till sanning då det framställs som om att invandrare får körkort utan att betala och att skattebetalarna står för notan.

Detta är en uppföljning på en mytknäckare: ”Myten om gratis körkort för invandrare” som Motargument publicerade 29 januari 2020.

Skärmdump från Samhällsnytts Facebooksida 200205.

P4 Gotland rapporterade 27 januari 2020 om ett integrationsprojekt initierat av en integrationshandläggare på Region Gotland och genomfördes av volontärer hos Röda Korset och Studieförbundet Vuxenskolan. Projektet innebär att invandrare och andra som behöver stöd för att förstå körkortsteorin erbjuds hjälp. I projektet ingår också att frivilliga privatpersoner ställer upp som handledare under övningskörning.

Skärmdump från Samhällsnytts kommentarsfält 200205.

Det som inte framkommer i de alternativa mediebloggarnas artiklar är att det är privatpersoner som ställer upp frivilligt, helt utan ersättning.

Vad Samhällsnytt, Fria tider och Nya Tider påstår är att skattebetalarna bekostar invandrares körkort.

Skärmdump från Samhällsnytts kommentarsfält 200205.

Deras ”sanning” har orsakat drev, privatpersoner kontaktar Studieförbundet Vuxenskolan med arga mail och telefonsamtal. På Samhällsnytts olika plattformar är debatten såväl het som orimlig.

Publicerade ”skandal-artiklar” är utformade så att läsare ska få uppfattningen att integrationsprojektet innebär att svenska skattekronor betalar invandrares körkort.

Skärmdump från Samhällsnytts kommentarsfält 200205.

Region Gotland har 4 februari 2020 gått ut med en dementi till följd av de felaktiga uppgifterna som florerat i alternativ nyhetsmedia och sociala medier.

Det här projektet ger inte bort gratis körkort. Det är personer som får hjälp med att förstå språket i körkortsteorin. Det är personer som får hjälp med övningskörning. Volontärerna som hjälper till är frivilliga, utan ersättning.

Främlingsfientlig alternativmedia skriver sina nyhetsrapporteringar i ett syfte, nämligen att förstärka känslan av ”vi och dom”, där ”vi” anses få stå tillbaka för ”dom andra” som får allt. Det spelar ingen roll för dem om vad de förmedlar är sant eller ej.

P4 Gotlands nyhetsrapportering från 27 januari 2020

Krönikor

Vänner som sprider rasism

När något låter för bra för att vara sant, är det sällan sant. När du uppmärksammar att vänner, bekanta eller släktingar sprider rasism eller rasistisk propaganda: reagera, ifrågasätt och fråga vad syftet med det som delas, skrivs eller sägs är.

Jag blir arg och ledsen när jag ser, läser eller hör vänner, bekanta och familj sprida rasistisk propaganda och desinformation.

Det kan handla om texter från rasistiska hatbloggar eller Facebook-inlägg.

Det kan handla om rasistiska bilder eller memer som sprids på sociala medier.

Det kan handla om fördomar, ofta rasistiska, och falsarier som yppas i sociala sammanhang.

Det som många sprider utan närmare eftertanke är inte sällan falska föreställningar om invandrare och bidrag, eller lögner om invandrares brottslighet eller den s k ”islamiseringen”.

Ofta handlar det om okunskap: Jag har ”läst” det, jag har ”sett” det och jag har ”hört” det från olika håll. Det är just så det funkar med lögner, propaganda och #fakenews.

Det är klart att hen har ”läst” och ”sett” det, det finns ju överallt på nätet; bilder, memer och lögnaktiga artiklar från diverse obskyra bloggar som vill framstå som sanningssägare och nyhetsförmedlare.

Det är klart att hen har ”hört” det, eftersom det sprids även från mun till mun. Det gör det inte mera sant.

Det händer då och då att FB-vänner sprider rasistisk propaganda. Det händer också att FB-vänner ”gillar” rasistisk propaganda. Ofta visar det sig att personen inte är medveten om vad hen gör. Ibland vet personen inte att artikeln de delar är skapad av rasistiska hatbloggar. Ibland får jag höra att de rasistiska hatbloggarna är varken rasistiska eller hatiska, utan att de är lika sanningsenliga som mainstream media.

Det sprids oändliga mängder FB-inlägg vars enda syfte är att skapa polarisering. Ofta handlar det om att det är för jävligt att invandrare får massor av bidrag, medan svenskar inte får det. Det kan också röra sig om en händelse, ofta ett overifierbart brott, som har drabbat en enskild. Dessa FB-inlägg kan delas tusentals gånger, vilket betyder att de når mångdubbelt fler.

När du läser, ser eller hör något som låter för bra för att vara sant, är det sällan sant.

Jag ber er därför att ifrågasätta budskapet, vem avsändaren bakom budskapet är och vilket syftet med budskapet är. Fundera på vilken människosyn, samhällssyn och världsbild som du ställer dig bakom genom att klicka på dela-knappen. Vill du förknippas med den? Kolla alltid upp den fakta som förmedlas innan du delar texten, bilden eller memen. Google är din vän, men använd hen med ett källkritiskt öga!

När du hör en vän, bekant eller släkting dela med sig av sina fördomar, människosyn och ”sanning”: reagera, ifrågasätt och be personen att förklara hur hen menar och var hen har fått informationen ifrån. Har du fakta i målet: dela med dig.

Vi på Motargument arbetar fortlöpande med att förklara hur viktigt det är med källkritik.

Vi knäcker rasistiska myter och lögner. Vi knäcker specifika artiklar på dessa obskyra bloggar.

Hade vi kunnat hade vi knäckt varenda rasistiskt FB-inlägg och varenda #fakenews-artikel som sprids på sociala medier.

Men vi har inte tid.

Glöm inte att när något låter för bra för att vara sant, är det sällan sant.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Skribenten ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Lästips:

Folkvett 1/2017: Peter Olausson – Källkritik

Debatt

Samhällsnytt kommenterar näthatet och skjuter budbäraren

SD-kopplade Samhällsnytt kommenterar en insändare på DN Åsikt som kräver att politikerna borde agera kraftfullt mot näthat. Näthat är i många fall olagligt. Nättidningen tolkar det som om att det är Sverigedemokraterna som är föremål för kritik i Peter Robsahms artikel. Så är inte fallet, då insändaren snarare berör näthatet i allmänhet, utan specifik avsändare. Samhällsnytts artikel insinuerar att Robsahm anser att SD använder näthat som metod. Dessutom använder sig Samhällsnytt av en ohederlig och irrelevant metod då de drar in Robsahms hustru i den artikel som kommenterar insändaren.

Det kan kännas lätt att tycka att det är anmärkningsvärt när en nättidning som ger sken av att vara seriös, uppträder oseriöst. Som till exempel i fallet med deras kommentar till ”Hatet som hotar rikets säkerhet måste stoppas” – Peter Robsahms insändare på DN Åsikt (10/1) om det växande hatet i Sverige, vilken de publicerade den 12/1.

”Det är allvarligt när en minoritets vanföreställningar och renons på känslor och moral får styra agendan”, skriver Robsahm bl a i sin artikel. Utan att någon grupp eller individ här pekas ut, är det uppenbart att SD-kopplade Samhällsnytt i sin artikel ”Kräver att staten vidtar åtgärder mot ”hatare” – får massiv kritik” tolkar det som att det är Sverigedemokraterna som stämmer in på den beskrivningen. Faktum är att SD inte nämns i kritiska texten över huvud taget. Det gör saken ännu mer graverande; att Samhällsnytt bygger hela sin moteld på att det är endast SD det handlar om. Dessutom är bildvalet till Robsahms text, där man ser Kent Ekeroth sitta med sin mobiltelefon, DN:s val och kan inte lastas artikelförfattaren. Visserligen utgår Robsahms kritiska text från nedskjutningen av passagerarplanet i Iran och de hatiska kommentarer som flödade på sociala medier efter det, men även om det var Ekeroths spontanta reaktion på nedskjutningen, var han långt ifrån ensam om att fylla sociala medier med hånfulla eller hatiska kommentarer.

När orden tar slut tar man till nävarna, brukar det heta. I Samhällsnytts fall handlar det istället om skamgrepp. Peter Robsahms text är skriven av honom själv och undertecknad med hans namn. Detta till trots drar sig Samhällsnytt inte för att dra in och smutskasta även hans hustru, Maria, som inte hade ett dugg med artikeln att göra. Man t o m illustrerar artikeln med en bild föreställande de båda, trots att deras kritik borde rikta sig mot Peter Robsahm enbart och ingen annan.

Ska en påstått seriös tidning verkligen syssla med att ge igen för gammal ost? För kan det handla om något annat, då nästan halva artikeln avhandlar och drar en person i smutsen som inte alls är upphov till det som artikeln sägs avhandla; dvs Peter Robsahms hårda kritik mot ett Sverige som blir hårdare och mer hatiskt? Men den ”gamla osten” framgår ganska tydligt, i det att Samhällsnytts redaktion använder sig av ”paret Robsahm” som ett begrepp och att de anklagas för att i princip inte ägna sin tid åt annat än att angripa SD.

Avsaknad av journalistisk heder kan möjligen attrahera en mindre nogräknad läsekrets, men förpassar Samhällsnytt bara till pressetikens skamvrå utanför den egna isolerade bubblan. Är det kanske där de befinner sig, och vill befinna sig – förespråkarna för ett parti som gör anspråk på att vara ”ett parti som andra”?

Det hade varit betydligt mer klädsamt för den publicistiska värdigheten om även Samhällsnytt förbehållslöst tagit avstånd från hatet. Nu skjuter de bara budbäraren.

Featured image attribution: ”Submerged computer keyboard”, Linnae Mallette. CC0 1.0 Universal (CC0 1.0)
Public Domain Dedication

I fokus

Polis tas ur tjänst, Samhällsnytt hittar på varför

En polis har tagits ur tjänst i samband med anklagelser om övervåld.  Samhällsnytt påstår att det beror på ett drev från allmänhet och medier. 

Den alternativa mediebloggen Samhällsnytt ifrågasätter polisens uppföljning på ett gripande i området Skiftinge i norra Eskilstuna. Samhällsnytt anser att lokalpolisområdeschefen ”viker ned sig” då han tar avstånd från kollegornas agerande och upprättar en anmälan mot en polisman som tills vidare tagits ur tjänst.

Den 7 december 2019 publicerar Samhällsnytt artikeln ”VIDEO: Poliser tar i med hårdhandskarna i utsatt område – polischefen viker sig för medialt drev”. Artikelförfattaren Simon Kristofferssons retorik i nyhetsrapporteringen är genomgående mer eller mindre explicit. Det är tydligt att Kristoffersson har många synpunkter utan att egentligen sitta på mer information än de nyhetsförmedlare som rapporterat om händelsen tidigare.

På videon som filmats från en lägenhet i det utsatta området Skiftinge ser vi hur ett par personer blir gripna. Videon, som ursprungligen publicerades på en privatpersons Facebook, står att bevittna i Samhällsnytts artikel, men också på andra ställen på nätet. Du kan se videon om du klickar på denna länk: VIDEO

Personen som filmat händelsen reagerade på hur poliserna agerade vid gripandet av ett antal personer. Händelsen fångades upp av ett antal nyhetsförmedlare. Något fördröjt publicerades Samhällsnytts artikel. Kristoffersson ger uttryck för hur han ser på saken (text markerad i fet stil av Motargument).

”Samhällsnytt kan visa videoklipp från ett ’utsatt område’ i Södermanland där flera poliser tar till med hårdhandskarna mot vad som uppges vara en efterlyst kvinna och en knivbeväpnad man. Efter händelsen har lokaltidningar börjat dreva mot polisen som man påstår ”plågar” de efterlysta vilket lett till att en av poliserna har tagits ur tjänst.” (Källa: Samhällsnytt)

Kristoffersson fortsätter:

”Händelsen utspelade sig på måndagskvällen i det invandrardominerade området Skiftinge som finns med på polisens lista över så kallade utsatta områden. Det är oklart vad bakgrunden till polisingripandet var men en nätgranskning visar att området utmärker sig som ett av de mest brottsaktiva områdena i Eskilstuna.” (Källa: Samhällsnytt)

Eftersom polisen anmälde sig själv för misstänkt övervåld, blir frågan vad det etniska ursprunget eller brottsbenägenheten hos människor som bor i Skiftinge har med saken att göra.

”Videon har fått stor uppmärksamhet i lokaltidningarna Södermanlands Nyheter (SN) och Eskilstuna-Kuriren som beskriver hur polisen ”plågar den handfängslade mannen med snö innanför jackan”, hur ett slag utdelas och hur personerna har släpats till radiobilarna i snön.” (Källa: Samhällsnytt)

”Tidningarna upplåter sedan plattformarna till vittnen som får beklaga sig över hur polisen hanterar misstänkt kriminella individer i det ’utsatta området’.” (Källa: Samhällsnytt)

Ja, vittnen är just vittnen. De har rätt att uttala sig om vad de har sett och hört.

Kristoffersson angriper sedan den som har spelat in händelsen:

”Ytterligare ett vittne rasar i lokaltidningarna över polisens arbetsmetod mot de gripna personerna. Det är den 36-åriga migranten Jin Ilia från Irak som numera bor i Skiftinge och filmade hela händelsen.
Ilia hävdar att hon efter ha bevittnat händelsen upplever svårigheter med att sova eftersom ”polisens behandling av mannen har väckt både ilska och rädsla”.” (Källa: Samhällsnytt)

Även här bör man fråga sig vad det etniska ursprunget hos ett vittne till polisens ingripande gentemot en person har med saken att göra.

Därefter felciterar Kristoffersson det vittne som uttalar sig på Facebook om polisens ingripande i Skiftinge:

”På Facebook fortsätter Ilia gå till attack mot polisen som hon antyder är rasister: ”det är så här polisen gör när ingen ser dem och speciellt om de gripna inte är svenskar, så är det bara”” (Källa: Samhällsnytt)

Skärmdump från Samhällsnytt 191209. Länken är numer död.

Det finns för övrigt studier och forskning som belägger det Ilia skriver på sin Facebook, nämligen det att polisen ibland gör skillnad på förövare och förövare.

Artikeln i Samhällsnytt fortsätter:

”Lokaltidningarna som inte har ägnat något utrymme i artiklarna till att upplysa om bakgrunden till ingripandet sätter istället press på lokalpolisområdeschefen Christer Sjöqvist som viker ned sig och tar skarpt avstånd från kollegornas agerande.

Sjöqvist ägnar heller inga ord till att informera läsarna om bakgrunden till polisens agerande. Istället meddelar polischefen att han ser allvarligt på händelsen och att de har upprättat en anmälan rörande tjänstefel mot den polis som även utdelade ett slag mot en av de gripna personerna.” (Källa: Samhällsnytt)

Det Samhällsnytt och Kristoffersson inte har förstått är att bakgrunden till gripandet är irrelevant i nyhetsrapporteringen. Det som är relevant är att polisen arbetar mot missförhållanden i tjänsteutövningen.

Frågan om eventuellt övervåld från polisens sida, likväl som huruvida det eventuellt finns omständigheter som förklarar eller rättfärdigar polisens agerande, kommenteras inte i Samhällsnytts artikel.

Om Samhällsnytt skall bidra till allmänbildning och saklig debatt i Sverige, vore det önskvärt om bloggen bedrev en journalistik som sökte svaren på frågorna, tog reda på fakta och därefter publicerade. Istället väljer Samhällsnytt att enbart presentera irrelevanta fakta kring det etniska ursprunget hos en person som utsätts för våld från polisens sida, samt det etniska ursprunget hos personer som bevittnat våldet.

Om etniskt ursprung i sig skall anses ha relevans för när och hur polisen använder sig av våld eller hur pass trovärdiga vittnen till sådant våld är, bortser Samhällsnytt från allas likhet inför lagen. Det förgiftar inte bara samhällsdebatten. En sådan journalistik mörklägger även granskningen av situationer där polisen misstänker sig själv för övervåld.