Kategoriarkiv: Artiklar

Konsekvenser när Tidö avskaffar permanenta uppehållstillstånd

Den 12 juli 2026 avskaffades permanenta uppehållstillstånd (PUT) som huvudregel i Sverige genom regeringens proposition om att slopa PUT. Ändringen anpassar de svenska asylreglerna till EU:s miniminivå. De största nackdelarna med att slopa permanenta uppehållstillstånd (PUT) till förmån för tidsbegränsade uppehållstillstånd är försämrad integration, psykisk ohälsa, minskad ekonomisk tillväxt och ökad byråkrati. Kritiken kommer bland annat från forskare, fackförbund och Migrationsverket, som betonar att brist på långsiktig trygghet motverkar syftet med integrationspolitiken.


Motverkar integration och språkinlärning

  • Minskat incitament: Utan garanti om att få stanna minskar motivationen att lära sig svenska eller etablera sig i samhället.
  • Kortsiktigt fokus: Individer fokuserar på omedelbar överlevnad och tillfälliga jobb snarare än långsiktig utbildning eller karriärval.
  • Svagare förankring: Det civila engagemanget och viljan att bli en del av det svenska föreningslivet försvagas när framtiden är oviss.

Negativa effekter på arbetsmarknad och ekonomi

  • Svårare att starta företag: Utländska medborgare drar sig för att investera kapital och starta bolag om de riskerar utvisning.
  • Minskad köpkraft: Banker nekar ofta bolån och långsiktiga krediter till personer utan PUT, vilket minskar konsumtion.
  • Kompetensflykt: Högkvalificerad arbetskraft väljer bort Sverige till förmån för länder som erbjuder snabbare vägar till permanent trygghet.

Psykisk ohälsa och social utsatthet

  • Konstant stress: Att leva i ständigt limbo skapar konstant oro och traumatiserar individer på nytt.
  • Drabbar barnen: Barn i familjer utan PUT upplever en otrygg uppväxt, vilket försämrar deras skolresultat och mående.
  • Ökat skuggsamhälle: Personer som får avslag efter att ha rotat sig i flera år väljer i högre grad att gömma sig och leva papperslösa.

Ökad byråkrati och statliga kostnader

  • Extrem administrativ press: Migrationsverket tvingas hantera miljontals återkommande förlängningsärenden, vilket skapar enorma handläggningsköer.
  • Skattepengar slösas: Enorma resurser läggs på att ompröva redan godkända fall i stället för att fokusera på nya asylsökande eller brottsbekämpning.

Svenska arbetsgivare, branschorganisationer och fackförbund har reagerat med stor oro, skarp kritik och varningar för allvarlig kompetensbrist. Reaktionen är särskilt stark eftersom slopandet av permanenta uppehållstillstånd (PUT) sker parallellt med andra skärpningar, såsom det höjda försörjningskravet för arbetskraftsinvandring.

#Tidö #val2026 #riksdagsval2026 #Sverigedemokraterna #SD


Lästips:

Socialmedicinsk tidskrift: Hur mår nyanlända flyktingar med tillfälligt uppehållstillstånd?

Regeringen: Bättre migrationsrättsliga regler för forskare och studenter Ds 2024:31

Aasylrättscentrum: Utredningen föreslår en särskild lag om återkallelse av permanent uppehållstillstånd

Dagens Juridik: ”Återkallelse av permanenta uppehållstillstånd – ett hot mot rättssäkerheten”

Den radikaliserade tangentbordskrigaren

I en inläggskommentar på Anders Olins (SD Malmö) Facebookinlägg där han och SD ljuger om att nyanlända skulle få lyxbostäder i Malmö går en privatperson bärsärk.

Kommentaren osar generaliseringar baserade på rasistiska fördomar, hat, rena lögner och overifierbara händelser. Hon anför anekdotisk bevisföring som argument för att Malmö ”tvångsblandas”. Hon skriver att hon inte delar upp i ”vi och dom”, men påpekar just hur annorlunda andra människor än hon själv är och att de ”vill ha sina parallellsamhällen”. Hon pekar svepande ut alla människor från Mellanöstern och norra Afrika, som ”helt olika oss” och därför klandervärda. De vill, enligt kvinnan, inte arbeta eller integreras, lever efter egna lagar och traditioner och lär sig inte språket (inte ens i andra generation!). Kvinnan avslutar med att spela på människors rädslor och känsla av otrygghet, genom att påstå att stadsdelen (Limhamn) skulle ha försämrats och att man inte skulle våga gå ut på kvällarna, eftersom man ”kan rånas om tillfälle ges!”.

Radikaliserade tangentbordskrigare finns det tyvärr gott om. Samma personer blir upprörda av att kallas rasister. Men det är enkelt, sluta bete dig rasistiskt, så kommer vi sluta kalla dig rasist.

Personen verkar tro att Internet glömmer, men Internet glömmer aldrig. Inte ens när du skriver på en SD-politikers sida.

Skärmdump från Anders Olins (SD) Facebooksida 260705.

Länk till inlägget: https://www.facebook.com/permalink.php?story_fbid=pfbid0RWHvB9qRWsC5YtGrRvhN3nmaSQ8cNcswsuCkqGFPTLD8UbiAgQEnVcZSmfVwQAhUl&id=100006572415900

SD:s moskékarta: Historisk metod för förföljelse och diskriminering

Sverigedemokraterna har myligen uppdaterat sin webbsida migrationskartan.se med ett moskéfilter som påstås illustrera framväxten av moskéer och muslimska bönelokaler i Sverige. Att markera ut religiösa gudstjänsplatser har i en historisk kontext visat sig leda till diskriminering, kontroll, förföljelse samt etnisk rensning.


Det finns många historiska exempel där moskéer har blivit måltavlor för förföljelse, diskriminering, krigföring eller försök att undertrycka muslimska samhällen. Motiven har varierat – från religiös intolerans och etnisk rensning till kolonial kontroll och nationalistiska projekt.

  • Bosniska moskéer under Bosnienkriget (1992–1995). Under kampanjer av etnisk rensning i Bosnien markerades och förstördes hundratals moskéer av bosnienserbiska och bosnienkroatiska styrkor i områden där bosniska muslimer fördrevs. Förstörelsen av religiösa byggnader var en medveten strategi för att undanröja spår av en grupps historiska närvaro. Förstörelsen var ofta avsiktlig och kopplad till etnisk rensning av bosniska muslimer. Ett känt exempel är Ferhadija-moskén, som sprängdes 1993.
  • Förföljelsen av rohingyer i Myanmar. I samband med förföljelsen och våldet mot den muslimska rohingyabefolkningen har moskéer och religiösa skolor vandaliserats, bränts eller stängts. Angreppen på religiösa byggnader har ofta sammanfallit med fördrivning av lokalbefolkningen.
  • Uiguriska moskéer i Xinjiang i Kina. Under 2010- och 2020-talen dokumenterade forskare, journalister och människorättsorganisationer omfattande kartläggning och övervakning av moskéer samt att ett stort antal moskéer skadats, rivits eller förändrats inom ramen för den kinesiska statens politik gentemot uigurer och andra muslimska minoriteter. Religiösa platser har varit en del av ett bredare system för kontroll av den uiguriska muslimska minoriteten.
  • Sovjetunionens antireligiösa kampanjer. Under särskilt 1920- och 1930-talen stängdes många moskéer i Centralasien, Kaukasus och andra muslimska områden. Religiösa ledare förföljdes och moskéer omvandlades till lagerlokaler, skolor eller andra statliga verksamheter.
  • Balkankrigen 1912–1913. När Osmanska rikets territorier på Balkan erövrades förekom förstörelse av moskéer och andra muslimska institutioner i flera områden. Detta skedde parallellt med omfattande flyktingströmmar bland muslimska befolkningar.
  • Reconquista och tiden efteråt i Spanien. Efter de kristna kungadömenas erövring av muslimska områden omvandlades många moskéer till kyrkor. Ett berömt exempel är Mezquita-katedralen i Córdoba. Under senare perioder begränsades eller förbjöds muslimsk religionsutövning för många tidigare muslimska invånare.
  • Indien under regionala konflikter. Moskéer har vid flera tillfällen blivit måltavlor i religiösa konflikter mellan hinduer och muslimer. Det mest kända exemplet är rivningen av Babri Masjid 1992, vilket ledde till omfattande våldsamheter.
  • Krigen i det forna Jugoslavien i Kosovo. Under och efter kriget utsattes religiösa byggnader från flera grupper för angrepp. Bland annat förstördes eller skadades ett betydande antal moskéer i samband med konflikterna.
  • Koloniala konflikter i Nordafrika. Under den franska kolonialtiden förekom övervakning, kontroll och ibland beslagtagande av moskéer och religiösa stiftelser. Religiösa institutioner sågs ofta som centra för politiskt motstånd.

Historiskt har moskéer ofta angripits eftersom de:

  • Är centrala samlingsplatser för lokalsamhällen.
  • Symboliserar en grupps närvaro och identitet.
  • Kan fungera som utbildnings- och organisationscentrum.
  • Har högt symbolvärde för både angripare och försvarare.

Därför förekommer angrepp på moskéer ofta i samband med etnisk rensning, nationalistiska konflikter, kolonial repression eller statliga försök att kontrollera religiösa minoriteter. Liknande mönster har också drabbat synagogor, kyrkor, tempel och andra religiösa byggnader i olika delar av världen. Några välkända fall är:

  • Judiska synagogor i Nazityskland – Kristallnatten. Under 1930-talet kartlade och övervakade nazistiska myndigheter judiska institutioner, inklusive synagogor. Detta underlättade senare angrepp under Kristallnatten 1938, då hundratals synagogor vandaliserades eller brändes. Synagogorna fungerade inte bara som religiösa centra utan också som symboliska mål för förföljelsen av judar.
  • Katolska kyrkor i Irland under vissa perioder av de antikatolska lagarna – Penal Laws. Under 1600- och 1700-talen begränsade brittiska myndigheter katolikers religionsutövning. Registrering och övervakning av katolska gudstjänstplatser användes som ett verktyg för kontroll och repression, även om situationen varierade över tid.

Historiker brukar peka på att religiösa byggnader ofta får en särskild betydelse i förföljelsekampanjer eftersom de:

  • Gör en minoritets närvaro synlig i det offentliga rummet.
  • Har stark symbolisk betydelse för gruppens identitet.
  • Kan angripas för att signalera dominans eller utplåna en grupps kulturella och historiska närvaro.

Det är dock viktigt att skilja mellan att “lyfta fram” religiösa platser för skydd, representation eller kulturarvsändamål och att göra det i syfte att möjliggöra kontroll eller förföljelse. I de historiska exemplen ovan var kartläggningen eller exponeringen kopplad till en bredare politik av diskriminering, tvångsassimilering, etnisk rensning eller folkmord.

Svenska moskéer som attackerats med brandbomber och anlagda mordbränder:

  • Trollhättans moské brändes ner i augusti 1993.
  • Eskilstuna (2014): Brand anlades i moské, fem personer skadades.
  • Eslöv (2014): En moské utsattes för en anlagd brand, som polisen misstänkte var mordbrand.
  • 2015: Rapporter om tio till tolv misstänkta mordbränder vid befintliga eller planerade asylboenden, men även moskéer var mål för attacker.
  • Örebro (2017): En person anhölls misstänkt för mordbrand efter en brand i en moské.
  • Medieanalys 2018: Aftonbladet rapporterade att moskéer i Sverige utsatts för flera angrepp av olika slag, inklusive brandattacker och skadegörelse.
  • Systematiska attacker 2021: Under året rapporterades att moskéer utsattes för systematiska attacker, i genomsnitt en per månad. Dessa inkluderade bränder, klotter och krossade fönsterrutor.
  • Luleå (oktober 2025): En moské i bostadsområdet Hertsön stod i lågor efter en anlagd brand. Polisen misstänkte mordbrand och hatbrott.
  • Uddevalla (april 2025): En person misstänktes för mordbrand efter en brand i en moské, åtalades för mordbrand.
  • Stockholm (december 2025): En koran med hål och ett hotfullt meddelande hittades fastkedjad vid Stockholms moské på Södermalm. Händelsen klassades som hot om våld.
  • Örebro (augusti 2025): Två personer anhölls efter en skjutning vid en moské.

En studie från 2025 visar att sju av tio religiösa församlingar i Sverige utsatts för någon form av brott under det senaste året. Våldsbrott, dvs brott som riktas mot personer, har drabbat drygt fyra av tio församlingar under samma period. Den vanligast förekommande formen av våldsbrott är hot och hat i digitala miljöer.


Lästips:

Populär historia: Civila var måltavlor i Bosnienkriget

Globalis: Rohingyer – Myanmar

Mänsklig säkerhet: Förtrycket mot uigurerna i Xinjiang 

The Moscow Times: ‘Godless Utopia: The Anti-Religious Campaign In Russia’

Historia Nu: Balkankrigen 1912-13 – Upptakten till första världskriget

About History: Centuries of War Between Christianity and Islam: Reconquista Period

BBC: Babri mosque: The build-up to a demolition that shook India

BBC: Kosovo: Why is violence flaring between ethnic Serbs and Albanians?

Afro Discovery: The Legacy of Colonialism: Understanding Algeria’s Fight for Independence

Världens Historia: Kristallnatten: Hitler gjorde judarna fredlösa

Law Shun: Penal Laws’ Impact: Catholic Suppression And Resistance In Ireland

MCHS: Ny studie visar omfattande utsatthet bland trossamfund i Sverige

”Vad är det bästa med islam?”

Som aktiv antirasist får man ibland frågan ”Vad är det bästa med islam?” Frågeställaren är egentligen inte intresserad av något svar. Frågan är oärlig och ett retoriskt knep för att nå slutsatsen att muslimer är dåliga och att islams eventuella fördelar skulle vägas upp av nackdelarna. I själva verket har judendomen, kristendomen och islam samma ursprung och många likheter. Religionerna har liknande syn på moral och värderingar, samt att se livet som en gåva från Gud.


Islam, kristendom och judendom har fler likheter än skillnader. Judar, kristna och muslimer tillber samma Gud, skaparen av världen, men tolkar och relaterar till Gud på olika sätt.

Judendomen är den äldsta av de abrahamitiska religionerna och har sina rötter i Abraham och de tidiga israeliterna. Kristendomen uppstod senare som en gren av judendomen med Jesus som central figur, medan islam är den yngsta religionen och grundades av profeten Muhammed i 600-talet e Kr. Religionerna kallas ibland ”syskonreligioner”, på grund av deras gemensamma ursprung och liknande berättelser. De erkänner en enda Gud som skapare och herre över världen.

Alla tre religionerna betonar människans ansvar och frihet, och att människan har förmågan att skilja mellan gott och ont .

Gud har gett livsregler och vägledning för att hjälpa människor leva rättfärdigt och förvalta skapelsen.

Ett par likheter mellan de tre religionerna är:

  • Monoteism: Tron på en enda Gud som skapare och moralisk vägledare. Judendomen och islam betonar Guds enhet, medan kristendomen också lär om Treenigheten – Fadern, Sonen och den Helige Ande
  • Abraham/Ibrahim: Betraktas som stamfader och profet, central i berättelser och läror.
  • Etik och moral: Betoning på rättvisa, välgörenhet och bön. Livet ses som en gåva från Gud.
  • Heliga platser: Jerusalem är helig för alla tre religioner.
  • Vissa ritualer: Fastan förekommer i alla tre religioner, och det finns ceremonier för livets olika skeden, som dop, konfirmation, vigsel och begravning (varierar mellan religionerna)
  • Heliga skrifter: Judendomen har Tanakh (inklusive Tora), kristendomen Bibeln (Gamla och Nya testamentet) och islam Koranen.
  • Profeter: Abraham är central i alla tre religioner, och profeter som Moses och David är viktiga i judendom och islam, medan kristendomen ser Jesus som Guds son.

Ett par skillnader mellan de tre religionerna är:

  • Synen på Jesus: Kristendomen ser Jesus som Messias och Guds son, islam betraktar honom som den näst sista profeten och Guds sändebud, och judendomen ser honom som en vanlig människa.
  • Synd och frälsning: Kristendomen lär om arvsynd och behovet av frälsning genom Jesus, medan judendomen och islam inte har begreppet arvsynd och ser människan som i grunden god.
  • Religiös praxis: Judendomen firar Sabbat och högtider som Pesach, kristendomen firar jul och påsk, och islam praktiserar fredagsbön och Ramadan.
  • Treenighet vs enhet: Kristendomen betonar Treenigheten, medan judendom och islam strikt betonar Guds singularitet.

Trots skillnader i teologi, ritualer och syn på profeter, delar de historiska rötter, etiska principer och en grundläggande människosyn, vilket gör dem nära besläktade syskonreligioner.

Det finns saker med islam som man skulle kunna anföra som bra saker, t ex:

  • Förbud mot alkohol och droger: Alkohol och droger är kopplat till en stor del av våldsbrott, trafikolyckor, familjevåld, misshandel, sjukvårdskostnader, sjukskrivningar. Om fler människor avstod från alkohol skulle samhällets kostnader sannolikt minska betydligt.
  • Stark betoning på familjen: Islam betonar ansvar för föräldrar, barn, äldre släktingar. I teorin kan detta minska belastningen på offentliga omsorgssystem eftersom familjer förväntas hjälpa varandra ekonomiskt och socialt.
  • Välgörenhet (Zakat): En av islams fem pelare är zakat, en obligatorisk välgörenhet för den som har ekonomiska möjligheter. Syftet är att hjälpa fattiga, minska extrem fattigdom, stärka social sammanhållning. Det kan ses som ett komplement till samhällets sociala skyddsnät.
  • Förbud mot spel om pengar: Islam förbjuder hasardspel. Spelberoende leder ofta till skuldsättning, familjeproblem, psykisk ohälsa, sociala kostnader. Mindre spelberoende innebär mindre belastning på socialtjänst och sjukvård.
  • Personligt ansvar: Islam lägger stor vikt vid ärlighet, att hålla avtal, att betala skulder, att inte stjäla eller bedra. Om dessa normer följs stärker de tilliten i samhället, vilket ekonomer ofta ser som en viktig faktor för ett välfungerande samhälle.
  • Gemenskap och socialt stöd: Moskéer fungerar ofta som sociala mötesplatser, hjälpcenter för behövande, stöd vid sjukdom och kriser. Starka sociala nätverk kan minska ensamhet och psykisk ohälsa.
  • Betoning på arbete och försörjning: I islam uppmuntras arbete och egen försörjning. Att kunna försörja sig själv och sin familj ses som något positivt och hedervärt.

Något rasister ofta tar upp är att kvinnor ska stenas. Ingenstans i Koranen står något vare sig om att stena kvinnor eller ens att kvinnor ska täcka sitt huvud och ansikte. Det senare är som så ofta något män kommit på i efterhand för att styra kvinnor. Att stena kvinnor står däremot i Bibeln (5:e Mosebok) ett straff som ska användas vid otrohet eller om någon arbetar på en söndag. I en diskussion fick jag höra att det är en del som kristendomen tagit bort. Enligt den logiken är kristendom föremål för cherrypicking medan Koranen ska tydas bokstav för bokstav.

Tro är något som förenar, skapar trygghet och mening för många av oss. Islam, kristendomen och judendomen har många likheter, men också en del olikheter. Grundläggande moraliska värderingar är en gemensam nämnare. Den retoriska frågan ”Vad är det bästa med islam?” är aldrig genuint ärlig. Den syftar enbart till att svartmåla och demonisera.


Källor:

Inhemsk.se: Likheter och skillnader mellan de abrahamitiska religionerna

Youtube: De abrahamitiska religionernas likheter och olikheter

Koranen & Sunnah

Bibeln.se: 5 Moseboken

SD och slöjförbud: Vad du bör veta

Apropå Sverigedemokraternas utspel om att de går till val på totalförbud mot slöja och hijab råder det oklarheter om vad slöja och hijab egentligen är.


Det finns ofta blandning och missförstånd mellan olika typer av huvud- och ansiktstäckande plagg:

  • Slöja är ett begrepp som kan användas mer generellt för olika typer av huvud- eller ansiktstäckande plagg, inklusive hijab, niqab och chador. Slöjan syftar ofta till att markera blygsamhet enligt religiösa eller kulturella normer, men utseende och omfattning varierar. I Sverige används ibland ”slöja” som ett samlingsnamn för dessa plagg, där specifik typ ofta beskrivs med andra termer.
  • Hijab är den mest allmänna termen för huvudduk och refererar oftast till ett plagg som täcker håret, öronen och nacken men lämnar ansiktet synligt. Den används för att uppfylla islams krav på modest klädsel och kan komma i olika färger och stilar. Hijab är vanlig i många länder och anses ofta vara ett personligt val som kombinerar religion och mode.
  • Niqab är en ansiktstäckande slöja som normalt lämnar endast ögonen synliga. Den bärs tillsammans med traditionellt klädda klädplagg som täcker kroppen, ofta en lång klänning eller abaya. Niqab används framförallt i vissa regioner av Mellanöstern och Sydasien och är kopplat till mer konservativa religiösa tolkningar.
  • Burka är det mest heltäckande plagget och täcker hela kroppen inklusive ansiktet. För ögonen finns en nätliknande tygdel som gör det möjligt att se ut, men ansiktet är annars helt dolt. Burka är mest känd från Afghanistan och vissa delar av Pakistan och används enligt strikta tolkningar av islams regler om kvinnlig blygsamhet.

Vanliga missförstånd

Inskränkningar i debatten: I diskussioner om lagstiftning, som de senaste förslagen från SD i Sverige, används ofta termerna slöja och hijab omväxlande med burka och niqab, vilket kan leda till förvirring. Ett förslag kan t ex utgå från heltäckande plagg men sedan utvidgas till att omfatta även hijab (som i praktiken bara täcker håret).

Symbolik: Många antaganden kopplar plaggen till kvinnors underordning eller socialt tvång. Detta stämmer inte generellt, eftersom många kvinnor bär hijab frivilligt av religiösa, kulturella eller personliga skäl.

Politisk laddning: Diskussioner om förbud tenderar att förenkla eller missrepresentera skillnaderna mellan plaggen, vilket gör att både allmänhet och media kan blanda ihop betydelsen av hijab, burka, niqab och generellt ”slöja”.

Missförstånd uppstår när man inte skiljer mellan olika typer av täckande plagg, deras kulturella och religiösa bakgrunder eller graden av ansiktstäckning. Att använda termerna korrekt är centralt för att föra en nyanserad diskussion om religionsfrihet, lagstiftning och individens val i Sverige.

Var Carl von Linné rasist?

Att Carl Linnaeus som adlades och tog namnet Carl von Linné var en vetenskapsman som gjorde stora bedrifter råder det inga tvivel om. Naturforskaren blev en svensk nationalhjälte när han under 1700-talet uppfann ett system för att klassificera allt levande. Vissa påstår att han uppfann rasismens (o)vetenskapliga grund. Stämmer verkligen det?


Linné delade in och kategoriserade alla världens djur, mineraler och växter i ett gemensamt logiskt sammanhängande vetenskapligt och systematisk system. När Linné placerade människor i samma kategori som apor blev kyrkan arg och protesterade. När han jämförde växtlighetens sexualliv med mänsklighetens sexualliv var irritationen stor.

Linnés system byggde på att arter gavs ett vetenskapligt namn bestående av två latinska led. Tidigare hade djur, mineraler och växter givits komplicerade och långa latinska fraser utan tydliga kriterier eller avgränsningar. Det ändrades när Linné utformade sitt system som gjorde det möjligt att växter kategoriserades utifrån antalet ståndare – det manliga fortplantningsorganet och antalet pistiller – det kvinnliga fortplantningsorganet.

I Linnés stora livsverk Systema Naturae delades världen upp i tre riken: djurriket, växtriket och mineralriket. Det grundlade hans princip om att beskriva växter med endast två ord – ett för arten och ett för släktet. Till exempel Homo Sapiens – den tänkande människan – vars namn Linné namngav. Systemet används än idag.

Under senare tid har både forskare och internetdebattörer diskuterat huruvida Linné var en rasist eller inte. Bakgrunden till den anklagelsen är att Linné delade in människor i fyra grupperingar: Europeiska vita människor, afrikanska svarta människor, asiatiska gula människor och amerikanska röda människor.

En felaktig översättning av det i en tysk och engelsk litteratur medförde olyckligtvis till att grupperna beskrevs som underarter – untermenschen – undermänniskor – eller på engelska subspecies.

I själva verket beskrev Linné inte det som artskillnader, utan använde sig av ordet variationer. Han tillskrev de olika variationerna olika egenskaper. Enligt hans åsikt var vita människor kloka och uppfinningsrika, medan svarta människor var långsamma och lata. Det tillskriver variationerna olika egenskaper som kan anses vara en rasistisk stereotyp.

Han ansåg att variationerna var beroende av klimat och miljö där de olika variationerna levde och inte på grund av biologiska särarter. Han kopplade det alltså till var på på jorden de olika variationerna av människor levde och vilka förutsättningar respektive variation har och hur det påverkade människorna. Linné ansåg att alla tillhörde samma art, nämligen mänskligheten.

När hans stora verk Systema Naturae spreds över världen så gjorde även Linnés människosyn och beskrivning av variationer av mänskligheten det. Det är den uppfattningen som blev en grogrund för den (o)vetenskapliga rasismen som tog sin utgångspunkt baserad på (felaktiga) biologiska antaganden. Något som nazisterna sedan anammade och ytterligare ideologiserade och applicerade godtyckligt på fler folkgrupper – exempelvis judar, romer och slaver – som artskillnader eller underkategorier av människan – något som Linné själv aldrig gjorde.


Källa:

Han skapade ordning i naturens kaos. (2026). Världens Historia, (7), 26–29.

KTH: Systema Naturae

SD och den enda muslimska friskolan

Sverigedemokraterna har under många år motionerat för ett förbud mot muslimska friskolor i Sverige. Under lika många år har SD utmålat muslimska friskolor som ett tecken på s k ”islamisering” i Sverige. I återkommande propagandabilder på sociala medier kräver partiet ett förbud mot konfessionella friskolor. Men, förbudet ska bara gälla muslimska friskolor. Idag finns en (1) muslimsk friskola i Sverige.


Sedan 1997 tillåts konfessionella skolor enligt lag. Konfessionella friskolor har en religiös profil, där det erbjuds konfessionella inslag i utbildningen. Eftersom dessa skolor ska följa skollagen och läroplanen ska undervisningen vara icke-konfessionell och saklig. Eventuella konfessionella inslag ska erbjudas utanför lektionstid. Dessa inslag ska vara frivilliga. I de fall skolor har granskats har det framkommit att vissa skolor har konfessionell praxis blandats med undervisningen, samt att undervisningen inte varit saklig eller vilat på vetenskaplig grund. Dessa skolor har tvingats att stänga verksamheten. Förespråkare av konfessionella friskolor hänvisar till religionsfriheten, medan motståndare hänvisar till segregation och att undervisningen ska vara fri från konfessionella inslag.

På SD:s sociala medier postades senast 24 april ett inlägg med en tillhörande propagandabild. I inlägget läser vi:

”Gång på gång har det avslöjats om missförhållanden på muslimska friskolor. Trots flera avslöjanden har vi med stor sannolikhet endast skrapat på ytan vad gäller problematiken med de här skolorna.

Det är av största vikt att vi gör allt som står i vår makt för att motverka den pågående islamiseringen av Sverige. Detta oavsett om den drivs på av krafter inom landets gränser eller av islamistiska stater i den muslimska världen.

Därför måste vi med omedelbar verkan införa ett stopp för nyetablering av muslimska friskolor i Sverige samt verka för att så snart det är möjligt stänga ned de muslimska friskolor som redan existerar och därmed införa ett förbud mot alla former av muslimska friskolor i Sverige.” (Källa: Sverigedemokraternas officiella Facebookkonto)

Skärmdump från Sverigedemokraternas officiella Facebookkonto 260424.

På Ungsvenskarnas (SD:s ungdomsförbund) sociala medier postades senast 16 april ett inlägg med en tillhörande propagandabild. I inlägget läser vi:

”Sverige gynnas inte av mer islam, tvärtom. Islam är ett hot mot Sverige och vårt sätt att leva. Vi måste riva extremistiska moskéer, stänga muslimska friskolor, utvisa islamister och stoppa alla moskébyggen. Islams hot mot Sverige får inte gå obemärkt förbi. Islam göder islamism, därför måste vi begränsa islams påverkan på Sverige.” (Källa: Ungsvenskarnas officiella Facebookkonto)

Skärmdump från Ungsvenskarnas officiella Facebookkonto 240416.

Om vi granskar citaten målar propagandaenheterna upp en bild av att det skulle existera ganska många muslimska friskolor i Sverige än vad det faktiskt gör. Så hur utbrett är ”problemet” med muslimska friskolor idag?

Motargument har granskat statistiken över friskolorna i Sverige. Resultatet är att det på förskole- och grundskolenivå finns 49 kristna friskolor, 2 judiska friskolor och 1 muslimsk friskola. På gymnasienivå finns 5 kristna friskolor.

Sammanfattningsvis finns alltså 54 kristna, 2 judiska och 1 muslimsk friskola i Sverige.

SD:s livselixir idag är muslimhatet. De vill med sin antimuslimska propaganda göra sken av att det skulle existera många fler muslimska friskolor i Sverige än vad det faktiskt gör. Att de inriktar sig på att förbjuda specifikt muslimska friskolor är egentligen inte särskilt förvånande. Partiet har fortsatt att motionera om att förbjuda muslimska friskolor samt postat antimuslimsk propaganda relaterad till friskolor trots att det under flera års tid endast existerat en (1) muslimsk friskola i Sverige.

Sedan motionsåret 2018/19 har Richard Jomshof (SD) årligen motionerat för ett förbud mot specifikt muslimska friskolor.

Då det endast återstår en (1) muslimsk friskola antar Motargument att SD inte är nöjda förrän den inte längre existerar. SD kommer att göra allt i sin makt för att det inte ska etableras nya muslimska friskolor. Än så länge röstar alla riksdagspartier emot SD:s förslag om att förbjuda muslimska friskolor. Däremot finns andra partier som vill förbjuda såväl alla friskolor som de friskolor med konfessionella inslag.


Källor:

Skolinspektionen: Skolor med konfessionell inriktning

Sverigedemokraternas officiella Facebookkonto

Ungsvenskarnas officiella Facebookkonto

Skolverket: Skolenhetsregistret

Riksdagen: Motion 2025/26:571 av Richard Jomshof (SD) Förbud mot muslimska friskolor

Tidö gör det olagligt att delta i kriminella gäng

Regeringen och Sverigedemokraterna vill göra det straffbart att delta i kriminella gäng. Lagförslaget har mött omfattande kritik från många håll och instanser, då en eventuell lag om kriminalisering av deltagande i kriminella gäng riskerar att undergräva rättssäkerheten och grundlagsskyddade rättigheter. Kritiken handlar också om hur effektiv en sådan lag egentligen skulle vara samt hur den ska kunna tillämpas i praktiken.


Tidöpartierna har under nuvarande mandatperiod med emfas visat hur de anser att kriminalitet ska bekämpas. Inte sällan har de kritiserats för att bedriva symbolpolitik, dvs att de skulle vara mer benägna att skicka signaler till väljare om en moralisk ståndpunkt snarare än att faktiskt vilja lösa problemen med kriminalitet.

Regeringen och Sverigedemokraterna tillsatte i mars 2025 en utredning om kriminalisering av deltagande av kriminella gäng. Utredningen redovisades 13 februari 2026 och utredaren föreslår två nya brott:

  • samröre med kriminell sammanslutning
  • deltagande i kriminell sammanslutning

Det finns flera frågor att beakta härvidlag:

  1. Det är svårt att juridiskt definiera vad ett kriminellt gäng är.
  2. Det är resurskrävande att bevisa någons ”roll” eller ”tillhörighet” i en kriminell sammanslutning då kriminella gäng ofta är löst sammansatta och saknar formella strukturer samt att gängmedlemmar sällan vittnar mot varandra.
  3. Det finns en oro för att unga personer i socialt utsatta områden kan dras in i rättsprocesser bara genom att umgås med fel personer (guilt by association), även om de själva inte har begått några brott.
  4. Forskning och expertis ifrågasätter om kriminalisering av medlemskap faktiskt minskar brottsligheten. Det finns en risk att gängen istället omorganiserar sig eller blir mer hemliga.
  5. En lag om kriminalisering av deltagande i kriminella gäng kan leda till rättsosäkerhet och godtycklighet i rättsprocesser samt stigmatisering av enskilda individer.
  6. Enligt regeringsformens formulering om föreningsfrihet har alla rätt att sammansluta sig med andra. Kritiker menar att en lag om kriminalisering av deltagande i kriminella gäng riskerar att inskränka denna grundlagsskyddade rättighet om definitionen av en ”kriminell organisation” är för luddig.

I Tidskrift för KRIMINALVÅRD sammanfattar Henrik Tham, professor emeritus i kriminologi, Tidöregeringens kriminalpolitik:

”Straff har gått från att ha varit medlet i brottsbekämpningen till att bli målet”.


Källor:

Regeringen: Regeringen tillsätter utredning om en kriminalisering av deltagande i kriminella gäng

SVT: Gängutredning presenteras – föreslår två nya brott

Brottsförebyggande rådet: Kriminella nätverk

Dagens Juridik: ”Orimliga beviskrav i gängmålen riskerar leda till parallella rättssystem”

Brottsförebyggande rådet: Barn och ungas brottslighet

Tidskrift för KRIMINALVÅRD: Straff har blivit målet istället för medlet

SvD: Flera risker när gängdeltagande ska bli olagligt

Civil Rights Defenders: Kriminalisering av deltagande i kriminella gäng

SD-Samnytt tigger pengar – igen

Det högerextrema SD-propagandaorganet Samnytt har svårt att få ekonomin att gå ihop. På sistone har nätbloggen upprepade gånger vädjat till sina läsare om donationer och prenumerationer för att kunna fortsätta ”specialbevaka de områden där etablissemangsmedia uppvisar underlåtenhetsförsyndelser”. Samnytt påstår vidare att de fokuserar ”brett på allmän nyhetsjournalistik”.


Vidtecknad vill tro att Samnytt är desperata. Mot bakgrund av att gänget på nätbloggen tidigare inte systematiskt tiggt om donationer och förlängda, eller nya, prenumerationer är det med största sannolikhet inte ett spel för gallerierna. I en artikel från slutet av 2025 läser vi:

”Samnytt står nu inför en avgörande period. Vår verksamhet har ytterst begränsade reklamin­täkter och inget statligt stöd eller finansiärer till skillnad från många andra medier. Vi är helt beroende av våra läsare för att tidningen ska finnas kvar.” (Källa: Samnytt)

Skärmdump från Samnytt 251205.

I en nypublicerad artikel på nätbloggen läser vi:

”Under senare tid har vi dock tvingats minska arbetstimmar på grund av osäkra intäkter. Detta påverkar hur mycket journalistik vi kan producera. Vi vill se till att täcka betydligt fler timmar av dygnet men även alltid kunna leverera djupgående artiklar och videoreportage till er.” (Källa: Samnytt)

Skärmdump från Samnytt 260418.

Vi på Motargument, som är ett helt igenom ideellt, politiskt och religiöst obundet projekt, har noll resurser i jämförelse med Samnytt, som fortsatt har ekonomiska intäkter. Motargumenti förespråkar fri journalistik och medie- samt yttrandefrihet.

Samnytt är en institution inom högerextrem alternativmedia. Gänget startade upp 2008 som Politiskt inkorrekt, ändrade namn 2011 till Avpixlat och sedan 2017 kallar de sig Samhällsnytt, vilket senare kom att korrigeras till Samnytt. En inte alltför långsökt teori är att Dagerlind, Ekeroth och deras vänner med jämna mellanrum väljer att ändra skepnad av taktiska skäl. När ett inarbetat namn blir alltför stigmatiserat kan man vips ändra till ett annat namn och på så sätt värva nya läsare.

Alternativmedia har inte samma förutsättningar och resurser som etablerad media. Samnytt förlorade sitt redaktionsstöd 2021 eftersom de inte uppfyllde följande kriterier:

  • följer god medieetisk sed
  • främjar tillgängliggörande av sitt redaktionella innehåll till personer med funktionsnedsättning

2020 erhöll Samnytt 1 192 119 kronor i redaktionsstöd, Året efter mottog de 350 000 kronor, och därefter bedömdes de inte längre uppfylla Mediemyndighetens kriterier för att erhålla redaktionsstöd..

Som jämförelse har den alternativa mediebloggen Motargument alltsedan starten 2012 erhållit lika mycket i redaktionsstöd som Samnytt gör idag, dvs 0 kronor.

Motargument konstaterar att det högerextrema SD-propagandaorganet Samnytt har svårt att överleva. Alternativmedia i behov av ekonomiskt stöd måste leverera högkvalitativ journalistik för att kunna överleva. Kan det vara så att Dagerlind, Ekeroth och deras kompisar inte levererar det folket vill ha?


Länk till två av Samnytts artiklar tiggarartiklar (sparade i webbarkiv för att inte ge klick/trafik):

Samnytt: Ska Samnytt finnas kvar nästa år? – Då behöver vi din hjälp

Samnytt: 34 000 artiklar – men hur många fler?

Lästips:

Motargument: Varning för Samnytt!

Flam: ”Islamofobi finns inte”

Aron Flam har vid flera tillfällen hävdat att islamofobi inte finns och att begreppet används för att “tysta kritik” mot islam. Det är en felaktig beskrivning av många anledningar. Islamofobi är ett etablerat begrepp inom forskning, internationella institutioner och myndighetsarbete samt används för att beskriva verkliga uttryck för hat, rasism och diskriminering riktade mot muslimer. Att acceptera att islamofobi finns och påverkar muslimer negativt innebär inte att förbjuda religionskritik utan att skilja mellan saklig kritik av idéer och fientlighet mot människor.


Komikern och aktivisten Flam har vid flera tillfällen under de senaste åren dels förnekat att islamofobi finns och dels uttalat att islamfobi skulle vara ett påhittat begrepp med syfte att tysta kritik mot islam. Dessa påståenden är dock felaktiga, orimliga och missvisande. Islamofobi är ett väl dokumenterat beteende och begrepp med en modern historia.

Att avfärda islamofobi som ett påhitt främjar i praktiken hat, vardagsrasism och diskriminering som drabbar många muslimer. Att förneka att islamfobi finns är ungefär som att förneka antisemitism samt hat och rasism riktat emot judar. Det finns dessutom flera anledningar till varför Flams påståenden saknar grund.

Begreppet islamofobi används i forskningen för att bland annat beskriva irrationell rädsla för, fientlighet mot eller hat mot islam och muslimer i allmänhet. Det är alltså ett samlande namn för negativa stereotyper, fördomar, rasistiska åsikter och diskriminerande attityder som riktas mot muslimer som grupp.

Islamofobi liknas ofta vid andra former av rasism eller fördomar som till exempel antisemitism och används för att synliggöra systematiska och strukturella uttryck för muslimhatisk retorik och beteenden. Moderna forskare och experter ofta understryker att det finns en skillnad mellan saklig religionskritik och generaliserande hat mot människor för deras tro. Idag är fallet att ett stort antal muslimer globalt sett upplever fientliga attityder, hat, fördomar, rasism och andra beteenden som orsakar lidande, rädsla och negativ stress.

FN:s generalförsamling erkände fenomenet genom att utse den 15 mars till ”internationella dagen mot islamofobi”, vilket visar att begreppet är erkänt på internationell nivå. Även Sveriges myndigheter arbetar aktivt mot islamofobi där det till exempel finns till exempel ett nationellt åtgärdsprogram för att motverka islamofobi och antimuslimsk rasism som del i regeringens arbete mot rasism.

Hat, fördomar, rasism och irrationell rädsla

Islamofobi handlar alltså inte om att förbjuda saklig religionskritik eller selektivt skydda islam som idé eller muslimer som religiös grupp. Vad det handlar om är att bland annat undersöka, analysera och kommunicera om verkliga problem som hat och rasism som muslimer utsätts för.
Islamofobi är inte heller något nytt beteende från eftersom det finns äldre historiska perioder och exempel på hat och diskriminering särskilt riktat emot muslimer. Under såväl medeltiden som under 1400-talet och kolonialtiden och under 1800-talet existerade bland annat negativa stereotyper om ”orientalisk kultur”, som bidrog till populärt stöd för korståg och kolonialism där samtida muslimer och andra utsattes för beteenden som idag skulle anses vara omänskliga, brutala och kriminella.
Som begrepp fick islamofobi en bredare användning under 1990-talet. Begreppet tillkom mer avgränsat i samband med akademisk forskning i USA under slutet av 1980-talet och bland annat i samband med Runnymede Trust-rapporten 1997 i Storbritannien under namnet “Islamophobia: a challenge for us all”.

Rapporten kom efter decennier av växande antimuslimska fördomar i formellt västliga länder som Storbritannien. Redan i början av 1990-talet fanns exempel på islamofobisk retorik men det var i samband med konflikter och migration som termen började användas mer strukturerat.

I bakgrunden av händelser som Gulfkriget (1990–91) och ”kriget mot terrorismen” efter 11 september 2001, formulerades islamofobi som en parallell till antisemitism eller rasism mot andra minoriteter. Allt fler nationer och offentliga institutioner har sedan slutet av 1990-talet erkänt islamofobi som ett separat problem.

Under de senaste fem åren har Flam, som tidigare argumenterat för vikten av öppen och saklig samhällsdebatt, upprepat att islamofobi inte skulle finnas och att uttrycket bl a används för att “tysta islamkritiker”.

Ett problem med Flams påståenden är att det inte finns något motsatsförhållande mellan saklig kritik av islam och islamofobi då begreppet islamofobi avser rasism och hat som riktas mot människor, oavsett vad en anser om islam som religion.

Ett större problem och felaktighet är att påstå att islamofobi inte finns överlag eftersom både begreppet i sig liksom praktiska beteenden är utforskade och dokumenterade sedan tidigare. Att kalla islamofobi ”ett hittepå” betyder också att medvetet förneka och ignorera de många exempel på hur muslimer bland annat utsätts för rasistiska attacker, trakasserier och strukturella fördomar.

Flams beteende kring begreppet och åsikter om muslimer är dessutom extra problematisk med tanke på att han själv ofta uttalar sig om antisemitism och hat mot judar. Eftersom både judar och muslimer upplever samma känslor, rädsla och stress i samband med rasistiska och hatiska beteenden så borde Flam avstå från att marginalisera, förneka eller relativisera just islamofobi.

Verkligheten är viktigare än godtyckliga åsikter

Bland det viktigaste i diskussioner rörande samhällsutvecklingen är inte bara om ett ord accepteras eller inte utan vilken verklighet en väljer att erkänna. Islamofobi är inte ett retoriskt knep för att stoppa debatt eftersom det handlar om ett begrepp som vuxit fram därför att många människor under lång tid har utsatts för fördomar, misstänkliggörande, diskriminering och hat just för att de är muslimer eller uppfattas som muslimer.

En seriös saklig diskussion kräver därför flera saker samtidigt som rätten att kritisera religioner och idéer liksom viljan att erkänna när kritik övergår i hat och rasism. Den som påstår att islamofobi inte finns suddar ut denna nödvändiga gräns och resultatet blir inte större yttrandefrihet eller ett bättre samhälle överlag utan blir en mer fördummande och hatisk diskussion där verkliga erfarenheter av utsatthet, rasism och obefogad rädsla förnekas.


Källor:

Forum för levande historia: Islamofobi – en studie av begreppet, ungdomars attityder och unga muslimers utsatthet

Lunds Universitet: Svartvit syn på muslimer bakom ökad islamofobi

UN: International Day to Combat Islamophobia
15 March

PubMed Central: Islamophobia and Public Health in the United States

Regeringen: Arbetet mot antimuslimsk rasism Utdrag ur regeringens handlingsplan mot rasism och hatbrott

Runnymede Trust: Islamophobia: A Challenge For Us All

SO-Rummet. Islamofobi – en studie av begreppet, ungdomars attityder och unga muslimers utsatthet

Spotify: Aron Flam: Dekonstruktiv kritik

The Conversation: Orientalism: Edward Said’s groundbreaking book explained