Alla inlägg av Maria Robsahm

SD och nazisterna på Stureplan 1939

Just nu pågår aggressiva försök från SD att normalisera sitt parti. Med lögner och angrepp på överlevande från Förintelsen försöker man tvätta det bruna ur historien. Men i försöken avslöjas tvärtom mer. I denna anda försöker sverigedemokrater sprida lögner om Socialdemokraterna.


Nu senast handlade det om en demonstration på Stureplan 1939 som påstods visa att S stödde nazisterna. Men ingenting kunde vara längre från sanningen. De unga personer som med hakkorsflaggan syns på bilderna är medlemmar i Nordisk Ungdom, ungdomsavdelningen till nazistpartiet Svensk Socialistisk Samling (som fram till året innan hade hetat Nationalsocialistiska Arbetarpartiet).

Om några månader har Hitler och den tyska nazismen dragit in världen i andra världskriget. Ett krig som sex år senare kan summeras – det har kostat mer än femtio miljoner människors liv och omfattat historiens värsta förbrytelse – det organiserade massmordet på över elva miljoner civila, män, kvinnor och barn, däribland sex miljoner judar.

Men 1939 i centrala Stockholm finns det människor som marscherar i nazistiska led med hakkorsflaggor och åskådare som lyfter handen i Hitlerhälsning. Dessa foton används nu för att smutskasta socialdemokraterna. Och eftersom de som följer SD ofta är djupt okunniga om svensk historia så finns det sannolikt de som tror på skrönan att dessa marscherande ungdomar är socialdemokrater.

Svensk Socialistisk Samling leddes av Sven-Olov Lindholm. Här inspekterar han just medlemmar ur partiets ungdomsrörelse Nordisk Ungdom.

En av frontfigurerna för Nordisk Ungdom var Gustaf Ekström som 1988 var med och grundade Sverigedemokraterna. I oktober 1936 blev han förbundssekreterare för Nordisk Ungdom och ansvarade då för manifestationer, som den på Stureplan. 1939 hade han lämnat detta uppdrag men inte sitt parti och sin ideologi.

Kopplingen mellan dessa nazister på Stureplan 1939 och Sverigedemokraterna är alltså direkt och personlig.

Stureplan var en favoritplats för Nordisk Ungdom när de sålde sin tidning ”Den Svenske Folksocialisten” något de också skrev om i tidningen.

Notis i ”Den Svenske Folksocialisten” som fram till 1939 hette ”Den Svenske Nationalsocialisten”.

Gustav Ekström anmälde sig 1941 som frivillig till Waffen-SS och deltog i den nazistiska invasionen österut, kallad Barbarossa Vid den stora krigsförbrytartribunalen i Nürnberg efter kriget förklarades Waffen-SS vara en kriminell organisation. Tribunalen konstaterade att förband ur Waffen-SS hade begått omfattande krigsförbrytelser på både väst- och östfronten. Tre av dessa massmord på västfronten förknippas med ortsnamnen Le Paradis och Oradour (Frankrike) och Malmedy (Belgien).

Men det var på östfronten de mer omfattande massakrerna genomfördes. Dessa brott är inte lika detaljerat dokumenterade som de på västfronten. Men det är väl dokumenterat att Waffen-SS deltog i det systematiska folkmordet på judar i de av Tyskland ockuperade områdena i öst, särskilt i Belarus och Ukraina. Framför allt i det inledande skedet av Operation Barbarossa spelade Waffen-SS en avgörande roll. Under år 1941 beräknas förband ur Waffen-SS ha mördat drygt 50 000 judar.

SS-chefen Himmler lyckönskar svenska Waffen-SS-frivilliga i Sennheim 1943.

Och 1988 var Gustaf Ekström med och grundade Sverigedemokraterna. Den svenska nazismen på 1930-talet, Waffen-SS 1941 och SD 1988. Den historiska kopplingen är klar.

Misshandeln har minskat med 12 % under 2010-talet

Misshandeln har minskat med 12 % under 2010-talet…
…. och de fall där förövaren är okänd för brottsoffret har minskat med en tredjedel.

Det förekommer ofta påståenden om att misshandeln i Sverige ökar. Men när vi nu kan summera siffrorna över 2010-talet i kriminalstatistiken över polisanmälda brott så ser vi att den polisanmälda misshandeln tvärtom har minskat.

Den polisanmälda misshandeln har generellt minskat med 12 procent under 2010-talet och de fall där brottsoffret är obekant med förövaren har minskat med en tredjedel.

Den stora minskningen ser vi när det gäller misshandel mot män, medan misshandel mot kvinnor varken ökat eller minskat.

Det är värt att understryka att de fall där kvinnor misshandlas av någon de känner har ökat med 6 procent.

* alla referenser till misshandel syftar på polisanmäld misshandel

Källa: Kriminalstatistiken över polisanmälda brott – http://statistik.bra.se/solwebb/action/index

Den typiska våldtäkten begås inomhus mot en kvinna som känner förövaren

Från 2019 delas statistiken om våldtäkter mot personer över 18 år upp utifrån vilken relation som finns mellan förövare och brottsoffer.
Andelen män som våldtogs var 5 procent, andelen obekanta förövare var 27 procent och andelen våldtäkter som skedde utomhus var 11 procent.

Den typiska våldtäkten begås alltså inomhus mot en kvinna som känner förövaren.

Källa: Kriminalstatistiken över polisanmälda brott – http://statistik.bra.se/solwebb/action/index

Polisanmälda våldtäkter inomhus ökar… polisanmälda våldtäkter utomhus minskar

En vanlig föreställning om våldtäkt är att en okänd person överfaller en kvinna utomhus.

Men dessa våldtäkter är ovanliga – och de blir allt ovanligare. Under 2010-talet har våldtäkter inomhus ökat medan de som skedde utomhus stadigt minskade och 2019 var på den lägsta nivån under hela 2010-talet.

Klargörande:

När det gäller sexualbrott i allmänhet och våldtäkt i synnerhet så finns det forskning som visar att sexualbrott där förövaren och brottsoffret känner varandra har ett högre mörkertal än de där förövaren är okänd.

I klartext innebär detta att andelen våldtäkter utomhus sannolikt är ännu mindre än de cirka 10-12 procent det nu handlar om.

Hur stort mörkertalet är finns det inga tillförlitliga uppgifter om.

Källa: Kriminalstatistiken över polisanmälda brott – http://statistik.bra.se/solwebb/action/index

Brott mot person ökar… nästan hela ökningen är olovlig identitetsanvändning

Den totala polisanmälda brottsligheten varken ökar eller minskar. men det finns en kategori som ökar – det som kallas Brott mot person har ökat med tio procent under 2010-talet.

I denna kategori ingår sådant som misshandel, sexualbrott, ärekränkning.

Sexualbrott har ökat från 183 till 222 per 100 000 invånare, medan brott mot liv och hälsa – som huvudsakligen är misshandel – har minskat från 988 till 882.

Nästan hela ökningen i kategorin Brott mot person handlar om ett brott som inte fanns före 2016: Olovlig Identitetsanvändning.

Källa: Kriminalstatistiken över polisanmälda brott – http://statistik.bra.se/solwebb/action/index

De polisanmälda brotten har inte ökat under 2010-talet

Idag kom kriminalstatistiken över polisanmälda brott under 2019. Därmed kan vi också summera hela decenniet 2010-talet.

Sedan tidigare visste vi att de polisanmälda brotten ökade successivt 1975 – 2009. Nu kan vi konstatera att de inte har ökat under 2010-talet.

Faktabanken ska återkomma till fler detaljer, bl a polisanmäld misshandel, sexualbrott och bedrägerier. Men också vad vi vet om polisanmälda sprängningar och skadegörelse.

Men för nu – slutsatsen är entydig: Den polisanmälda brottsligheten har inte ökat under 2010-talet.

NTU:s mätfel finns också när det gäller sexualbrott

Kärnan i NTU:s mätfel handlar om hur många brott som uppges vara polisanmälda. Det finns år då antalet brott som uppges ha polisanmälts ligger relativt nära det verkliga antalet, men i många fall ligger det uppgivna antalet skyhögt över kriminalstatistikens siffror.

År 2016 är exempelvis antalet sexualbrott som uppges ha anmälts 3,5 gånger så högt som det verkliga antalet. Och antalet misshandelsfall som uppges ha anmälts ligger 2,5 gånger för högt.
Vad dessa fel beror på är inte helt klart. Bortfallet är stort – 60%. Det kan handla om skevt urval – att de 60% som blir tillfrågade men inte svarar, inte tycker att saken angår dem eftersom de inte har utsatts.
Men oavsett vad felet beror på så borde detta utredas. Liknande diskussioner har sedan länge förts i USA, där den här typen av brottsofferstudier har gjorts sedan 1970.

Att smärre variationer finns är inte förvånande – de förekommer även i USA. Men då är diskrepanserna åt båda håll – ibland för högt och ibland för lågt, och med några procent.

Problemet med NTU är att diskrepansen är så stor – det handlar om flera hundra procent. Och att uppgifterna i NTU på ett systematiskt vis alltid ligger högre än det verkliga antalet.

Källa: Källa: Kriminalstatistiken & NTU (BRÅ)

Systematiska mätfel i NTU

Det finns två centrala källor när det gäller våldsbrottsligheten i Sverige – kriminalstatistiken över våldsbrott och Socialstyrelsens statistikdatabas över vård för våldsskador.

Därutöver finns NTU – Nationella Trygghetsundersökningen – en årlig brottsofferstudie baserad på intervjuer med ett urval personer i Sverige.

Det handlar om ”självrapporterad utsatthet” – personerna får själva uppge om de har utsatts för brott. Ingen kontroll av uppgifterna görs.

Ett centralt motiv att göra denna studie är att få en bild av det s k mörkertalet – de brott som aldrig polisanmäls.

Därför är det också en smula komplicerat att granska denna studie – den handlar ju om sådant som inte finns registrerat någon annanstans.

En kategori frågor handlar om misshandel.

Den första grafen ger antalet självrapporterade fall av misshandel 2009 – 2016. Ökningen är dramatisk – från 381 000 fall 2009 till 711 000 år 2016.

Men det finns ett avgörande problem med siffrorna från NTU
I genomsnitt en tredjedel av alla händelser uppgavs vara polisanmälda. Men om vi nu jämför med det faktiska antalet polisanmälda fall av misshandel så är skillnaden mycket stor.

2016 var antalet som uppgavs vara polisanmälda mer än dubbelt så högt som kriminalstatistikens korrekta siffror.

Denna diskrepans sätter frågetecken kring alla siffror från NTU. Att den kraftiga ökningen inte heller motsvaras av en ökning från sjukvårdsdata och kriminalstatistiken understryker att en viss försiktighet bör iakttas när det gäller NTU:s siffror.

Men det är inte bara kriminalstatistiken som ger oss en varningsflagga inför siffrorna i NTU. Även när det gäller antalet personer som fått vård för våld så finns det frågetecken.

Var fick 43 000 människor vård?

Förra året var det 56 000 personer som sökte vård för skador av våld. Det är i alla fall det resultat som NTU presenterade i sin årliga rapport.

Antalet personer som uppgav att de utsattes för misshandel under åren 2009 – 2018 ökade kraftigt. Från 174 000 år 2009 till 285 000 förra året.

Ett antal av dessa personer uppger att de hade uppsökt vård för skador av detta våld. Men det finns ett avgörande problem med dessa siffror.

Om vi jämför med Socialstyrelsens statistikdatabas över antalet personer som fått vård för våld* så ser vi en stor skillnad.

Drygt 12 000 fick förra året vård för våld enligt Socialstyrelsen, men enligt NTU var det 4,5 gånger så många eller drygt 43 000 fler.
Denna diskrepans är genomgående för alla redovisade år.
Var fick dessa människor vård egentligen?

* Socialstyrelsens Statistikdatabas ger antal personer som fått vård för våld (diagnoskoder X85-Y09) i slutenvård (inlagda på sjukhus) och/eller specialiserad öppenvård.

Källa: Kriminalstatistiken & NTU (BRÅ) samt Socialstyrelsens Statistikdatabas.

Utomeuropeiskt födda män mest utsatta för våld

Vi talar ofta om förövare som utrikes eller inrikes födda. Men i det här sammanhanget handlar det om brottsoffer. Mer specifikt de människor som utsatts för våld.

Följande är en nyskapad graf med data från Folkhälsomyndighetens bearbetning av Socialstyrelsens Patientregister.

Grafen beskriver våldsrelaterade skador och hur de har utvecklats sedan 2006.

Om vi ser till hela befolkningen så kan vi se att skador av våld har minskat successivt under hela perioden från 31,0 till 18,1 per 100 000 invånare (över 15 år).

Om vi delar upp det efter födelseland och kön så kan vi samtidigt se stora variationer. Det har minskat i alla undergrupper men skillnaderna mellan grupperna är mycket stora.

Utomeuropeiska män är mest utsatta för våld – ungefär dubbelt mot gruppen svenska män. Samtidigt är minskningen störst i just den gruppen.

Källa:

Folkhälsomyndighetens bearbetning av Socialstyrelsens Patientregister

Ingen korrelation mellan utrikes födda och våldsbrott

All tillgänglig deskriptiv statistik visar att våldsbrottsligheten i Sverige INTE har ökat de senaste tio åren.

Kriminalstatistiken och Socialstyrelsens Patientregister över personer som fått vård för våldsskador talar ett entydigt språk – våldet har inte ökat.

Detta får naturligtvis konsekvenser för en grundläggande myt som sprids av dem som hävdar att våldet har ökat. Deras egentliga intresse är att bevisa att den påstådda ökningen av våld beror på invandringen.

Men eftersom våldet inte har ökat så blir denna hypotes omedelbart falsifierad.

Följande graf visar relationen mellan antalet utrikes födda och antal polisanmälda våldsbrott.

De senaste tio åren har antalet utrikes födda ökat kontinuerligt.

Under samma tid har antalet polisanmälda våldsbrott varit i stort sett oförändrat.

Det finns alltså ingen korrelation mellan antal utrikes födda och antal våldsbrott.

* Våldsbrott =
Brottsbalken 3 kap – Brott mot liv och hälsa,
6 kap. 1, 4 § – Våldtäkt inkl. grov,
8 kap. 5, 6 § – Rån inkl. grovt,
17 kap. 1, 5 § – Våld mot tjänsteman