Etikettarkiv: människosyn

Krönikor

Var saklig i argumentationen mot SD:s antimuslimska politik

Sverigedemokraternas alltmer uppskruvade retorik om islam och muslimer, samt konkreta, antidemokratiska förslag förtjänar ännu hårdare granskning.

Att sakligt kritisera religiösa idéer eller migrationspolitik är en sak – att generalisera om en hel grupp människor är något helt annat.

När muslimer gång efter gång utmålas som ett kollektivt problem riskerar det att öka misstänksamhet mot och fördomar om människor som bara vill leva sina liv som alla andra.

Skärmdump från Aftonbladet 260817.

Sverige behöver en politisk debatt där vi kan diskutera integration, religion och migration öppet, men utan att kollektivt skuldbelägga människor på grund av deras tro.

Skärmdump från SvD 260817.

Svensk demokrati bygger på att medborgarskap och rättigheter inte ska graderas efter etnisk eller religiös bakgrund. De grundläggande positiva friheterna i grundlagen, t ex religionsfriheten, gäller alla invånare i Sverige. SD har med obehaglig uppriktighet klargjort att de anser att det inte ska gälla den muslimska minoriteten.

En nationell identitet kan bygga på språk, historia, kultur och gemensamma demokratiska institutioner. Etnonationalism – som SD förespråkar, utifrån politiska förslag och uttalanden – riskerar däremot att göra människors härkomst till ett mått på hur ”svenska” de anses vara.

Skärmdump från Richard Jomshofs officiella X-konto 260817.

Demokrati innebär inte bara majoritetsstyre. En fungerande liberal demokrati innebär också att majoriteten inte fritt kan ta ifrån minoriteter deras grundläggande rättigheter. Detta är en helt avgörande faktor när debatten handlar om muslimer, invandrare eller andra minoriteter.

När någon, politiker eller vanliga människor, talar om ”muslimer”, ”invandrare” eller andra stora grupper som om de vore homogena, kan det vara effektivt att be dem precisera vilka människor och vilka problem de faktiskt menar. Det flyttar diskussionen från svepande generalister till konkret politik och argumentation.

Skärmdump från Dagens Nyheter 260817.

Jag vill egentligen inte tro att alla som röstar på SD är rasister, muslimhatare eller antidemokrater. Däremot anser jag att väldigt mycket av partiets politik och retorik ska kritiseras stenhårt. Med en sådan inställning blir det svårare för motdebattörer att vända debatten till en pseudodiskussion om huruvida vi förolämpar sverigedemokratiska väljare.

Det är helt nödvändigt att vi inte tröttnar på att kritisera SD:s politik, som är såväl antidemokratisk som etnonationalistisk. Kritiken bör vara saklig och syfta till att argumentera mot partiets konkreta förslag och medvetet spetsiga uttalanden. Det är när vi glömmer bort att vara sakliga och börjar misskreditera SD-väljare som grupp som vi dribblar bort möjligheten att kunna påverka just dem som väljer att lägga sin röst på SD.

På vår hemsida www.Motargument.se finns massor av artiklar som ger oss fakta och motargument som kan hjälpa oss att fortsätta vara sakliga i debatten mot Sverigedemokraterna.

#svpol #SDhaveri #val2026

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Krönikor

När hatet blir politik

Richard Jomshof skriver att han hatar islam. Han skriver att islam vill islamisera hela världen genom jihad, förfölja och döda icke-muslimer, göra kvinnor mindre värda, sprida antisemitism och avskaffa demokratin. Och så kommer slutklämmen, den som egentligen förklarar resten: han hatar också ”alla dessa medlöpare som springer islamisternas ärenden och hjälper dem med att ta vårt land ifrån oss”.
Det är där den gamla föreställningen om att detta bara skulle handla om hård religionskritik blir ganska svår att upprätthålla.

För religionskritik är tillåten. Man får avsky islam, kristendom, sharia, Bibeln, Koranen, präster, imamer och religiösa dogmer. Man får kritisera islamism, jihadism, kvinnoförtryck och antisemitism hur hårt man vill.

Skärmdumpar från Richard Jomshofs (SD) officiella Facebookkonto 260819 och Aftonbladet 260817.

Men Jomshof gör något annat. Han förvandlar islam till en enda politisk aktör med en gemensam vilja, ett gemensamt mål och i stort sett en gemensam generalstab. Denne märklige figur vill erövra världen, döda icke-muslimer, förtrycka kvinnor och avskaffa demokratin. Sedan behöver bara muslimen kopplas till denna figur, så är jobbet gjort.

Det är rasism.

För att konstruktionen ska fungera måste skillnaden mellan islam, islamism och jihadism först försvinna.

  • Om problemet heter jihadism är problemet jihadister.
  • Om problemet heter våldsbejakande islamism är problemet våldsbejakande islamister.
  • Om problemet heter hedersförtryck kan man bekämpa hedersförtryck.

Men om problemet heter islam blir hotet betydligt mer användbart. Då kan moskén, slöjan, Ramadan, bönen och den vanlige muslimen stoppas in i samma berättelse om ett pågående övertagande.

Det betyder inte att problemen Jomshof räknar upp är påhittade.

  • Islamistisk terrorism finns.
  • Kvinnor utsätts för religiöst motiverat förtryck.
  • Antisemitism finns i islamistiska och muslimska miljöer.
  • Auktoritära religiösa regimer finns.

Det är verkliga problem och de ska bekämpas. Men därifrån följer inte att världens muslimer är ett politiskt kollektiv med samma mål.

Muslimer är demokrater, konservativa, socialister, liberaler, feminister, fundamentalister, sekulära och politiskt ointresserade. De tycker olika.

Det är ett mycket enkelt konstaterande, men det förstör tyvärr hela propagandabilden.

För propagandan behöver inte människor. Den behöver grupper.

Det mest avslöjande i Jomshofs text är därför inte ens att han säger sig hata islam. Det är orden ”ta vårt land”. Vems land? Är Sverige mindre den muslimska sjuksköterskans land än Richard Jomshofs? Den muslimske polisens? Den kvinna som bär hijab och är född i Malmö? Den muslim som avskyr islamismen och försvarar demokratin? Jomshof behöver inte svara. Retoriken fungerar bättre om gränsen mellan ”vi” och ”dom” lämnas lagom oklar.

Islam görs till fienden och människor som förknippas med islam får sedan bära misstanken.

Och sedan kommer ”medlöparna”. Där blir den auktoritära logiken tydlig. Först definieras ett existentiellt hot. Sedan kopplas en grupp till hotet. Därefter görs även den som protesterar misstänkt. Den politiske motståndaren har inte bara fel. Han hjälper fienden. Det är ett gammalt och effektivt knep, eftersom det gör kritiken själv till bevis för konspirationen.

Det är därför Jomshofs text är allvarligare än ännu ett grovt utspel. Den handlar om normalisering. Det som först väcker avsky blir nästa gång en kontrovers, därefter en legitim ståndpunkt och till sist en fullt normal del av den politiska debatten. Jomshof säger inte att han hatar jihadism. Han säger inte att han hatar islamism. Han säger att han hatar islam och avslutar med att människor hjälper ”dom” att ta ”vårt land”.

Man behöver alltså inte leta efter någon dold signal.

Det finns ingen dold signal.

Det är rasistisk retorik, öppet formulerad. Och det farliga är inte bara att en riksdagsledamot skriver så.

Det farliga är om resten av samhället vänjer sig.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Artiklar, Krönikor

Svensk nog att köra Sverige till jobbet – men inte att kalla Sverige sitt hem

Det finns en gammal föreställning i svensk politik om att alla riksdagspartier i grunden är jämförbara. De vill olika saker, använder olika slogans och bråkar om skatter, vård, skola, kriminalitet och migration. Sedan går väljarna hem och röstar. Det är en behaglig föreställning. Problemet är bara att den ibland inte stämmer.

Det blev tydligt i Skaraborg när Sverigedemokraterna satte upp valreklam på bussar med budskapet:

”Saknar du Mogadishu? Återvandringsbidraget hjälper dig hem.” (Källa: Aftonbladet)

Ett tjugotal bussförare med somaliska rötter sjukskrev sig i protest. Västtrafik beslutade därefter att ta ner reklamen och konstaterade att man inte hade förutsett den arbetsmiljörisk som uppstod.

Och där borde diskussionen egentligen börja. För det här handlar inte om att någon blev upprörd över en valaffisch. Människor blir upprörda över valaffischer varje dag. Det tillhör demokratins enklare nöjen. Det handlar om någonting annat. Bussen är förarens arbetsplats och arbetsredskap. Föraren kan inte byta kanal, bläddra vidare eller lägga reklamen åt sidan. Han ska köra den, timme efter timme.

Om föraren själv har somalisk bakgrund blir situationen närmast absurd. Han förväntas utföra sitt arbete i ett fordon som samtidigt meddelar människor med hans bakgrund att det finns ekonomisk hjälp att få om de vill åka ”hem”. Det är svårt att föreställa sig en motsvarande situation med något annat riksdagsparti. En moderat kan naturligtvis tvingas köra en buss med socialdemokratisk reklam och tycka att budskapet är fullständigt fel. En socialdemokrat kan på motsvarande sätt köra omkring med moderata budskap om skattesänkningar. Men ingen av dem behöver fundera på om reklamen samtidigt ifrågasätter deras rätt att betrakta Sverige som sitt hem.

Det är skillnaden, och det är därför den vanliga invändningen – ”alla partier annonserar ju” – är så ointressant. Ja, alla partier annonserar. Men alla partier gör inte människors ursprung och tillhörighet till en del av själva budskapet.

Det är dessutom inte första gången SD:s reklam i kollektivtrafiken skapar problem för dem som arbetar där. Under valrörelsen 2022 protesterade tunnelbaneförare i Stockholm mot ett helt tåg täckt av SD-reklam. Fackförbundet Seko krävde riskbedömning och pekade både på personalens mående och på risken för konflikter och säkerhetsproblem. Fyra år senare har budskapet blivit betydligt mindre diskret. Nu står det Mogadishu på bussen.

Nästan samtidigt uppstod en annan konflikt kring SD:s valreklam, denna gång på Stockholms centralstation. Där hade partiet placerat delar av sin kampanj på stationens dörrar. Budskapet byggde på en så kallad ”två dörrars politik”, där vissa människor markerades som icke önskvärda. Jernhusen tog ner delar av kampanjen och uppgav bland annat att reklamen kunde uppfattas som att vissa resenärer inte var välkomna på stationen. SD invände mot den beskrivningen och mot hur godkännandeprocessen hade hanterats.

Det intressanta här är inte att fallen är identiska, för det är de inte. Det intressanta är mönstret. På Centralstationen kunde budskapet uppfattas som att vissa människor inte var välkomna. På bussarna erbjuds människor med koppling till Somalia ekonomisk hjälp för att åka ”hem”. Samtidigt går SD till val under det betydligt mjukare huvudbudskapet ”Vi gör Sverige till Sverige igen.”

Det är skicklig reklam. Lite nostalgi, lite folkhem, en antydan om att någonting har gått förlorat och nu ska återställas. Men slogans av det slaget fungerar bara så länge ingen ställer den uppenbara frågan: När slutade Sverige vara Sverige? Vad var det som gjorde landet mindre Sverige? Och vilka människor förknippas med denna förändring?

Frågan blir särskilt intressant med tanke på Sverigedemokraternas historia. I partiets politiska förhistoria finns Bevara Sverige Svenskt, BSS. Dagens slogan är naturligtvis inte densamma. ”Bevara Sverige Svenskt” och ”Vi gör Sverige till Sverige igen” är två olika formuleringar och det vore ohederligt att påstå något annat. Men tankefiguren har en påfallande familjelikhet: Sverige har förändrats, någonting har gått förlorat och landet måste återställas.

Sedan kommer de andra kampanjerna och hjälper till med tolkningen. På den stora valaffischen finns nostalgin. På bussen står Mogadishu.

SD:s idéer om återvandring är inte nya. De har funnits länge. Det som har förändrats är hur öppet och konkret delar av politiken kommuniceras. Det handlar inte längre bara om migrationsvolymer, integration eller hur många människor Sverige kan ta emot. Budskapet riktas till människor som redan bor och arbetar här. ”Saknar du Mogadishu?”

Det är där ordet ”hem” blir så viktigt. För vem avgör var en annan människas hem ligger? En person kan vara född i Somalia och ha sitt hem i Skövde. Han kan arbeta här, betala skatt här, ha sina barn här och köra tusentals andra människor till jobbet varje vecka. Ändå placerar den politiska reklamen hans tänkta hem i Mogadishu.

Det är etnifierande politik. När människors tillhörighet till Sverige på detta sätt görs beroende av ursprung blir det rasistisk politik i praktiken. Och när samma människa dessutom förväntas köra omkring med budskapet under sin arbetsdag blir den politiska teorin plötsligt en arbetsmiljöfråga.

Det är därför bussförarnas protest är mer avslöjande än många timmars partiledardebatt. Den gör den abstrakta diskussionen om nationalism konkret. En människa sitter bakom ratten och gör exakt det som politiker ständigt säger att invandrare ska göra: arbetar, försörjer sig, håller samhället igång och kör resten av oss till jobbet. På sidan av hans buss står samtidigt ett politiskt budskap som pekar mot ett annat land och kallar det ”hem”.

Där finns hela motsägelsen. Svensk nog för att köra Sverige till jobbet, men tydligen inte självklar nog för att kalla Sverige sitt hem.

Det är inte en vanlig konflikt mellan höger och vänster. Det är inte en strid om några procentenheter i kommunalskatten. Det handlar om vem som anses höra till.

SD vill gärna betraktas som ett parti bland andra. De sitter i riksdagen, förhandlar med regeringen och köper reklamplats precis som alla andra. Men parlamentarisk normalisering förändrar inte innehållet i politiken. Ibland räcker det med en buss för att påminna oss om det.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Källa:

Aftonbladet: SD:s valreklam tas ner efter protest

I fokus

SD utnyttjar judar för att demonisera muslimer

I ett inlägg på X 260816 skriver Judiska Ungdomsförbundet i Sverige (JUS) följande:

”Jimmie Åkesson använder vår bok och därmed den judiska minoriteten i sin retorik mot islam. Det här är inget vi står bakom. Sluta använda judar som politiska slagträn för att demonisera andra minoriteter. Skärpning.” (Källa: X)

I en propagandafilm som Sverigedemokraterna använder sig av i sin valkampanj ser vi partiledare Jimmie Åkesson hålla i en bok där han är mån om att boktiteln är synlig. Boken han stolt exponerar är ”Stolt jude”. Det är inte en slump att det är just den han håller i.

”Stolt jude” är ett svenskt initiativ och projekt som lyfter fram unga judars egna berättelser om identitet, vardag och framtid i Sverige. Det startades år 2015 av Judiska Ungdomsförbundet (JUS) och fungerar som ett Instagram-stafettkonto där unga judar delar sina personliga erfarenheter. Projektet har även blivit en bok och en uppmärksammad utställning hos Forum för levande historia för att öka kunskapen om den judiska minoriteten.

Att SD återigen understryker att de skulle vara jude-/Israelvänliga handlar möjligen om att de sitter på en historisk skuld pga den nazistiska bakgrunden.

Att SD är tydliga med sitt ställningstagande för Israel i kriget mellan Israel och Hamas beror på att SD numera manifesterar sin grova antimuslimska rasism.

I länken nedan finns klippet på Jimmie Åkesson där han håller i boken.

Källa:

Judiska Ungdomsförbundet i Sveriges officiella X-konto

Forum för levande historia: Stolt jude

I fokus

Jomshof (SD) om fredliga muslimer: ”De kan ju sluta vara muslimer för det första”

Sverigedemokraternas riksdagsledamot Richard Jomshof – som nyligen förkunnade att den enda ministerpost i en eventuell ny Tidöregering han kan tänka sig är ”avislamiseringsminister” – väckte i augusti 2026 kraftig kritik efter att i en intervju med Dagens Nyheter ha uppmanat skötsamma muslimer att ”sluta vara muslimer”.

I intervjun, som gjordes i samband med lanseringen av hans antimuslimska bok Kafir, fick Jomshof frågan om han hade något budskap till de muslimer i Sverige som lever fredligt och inte omfattas av extremism eller hederskultur. Han svarade då:

”De kan ju sluta vara muslimer för det första”. (Källa: Aftonbladet)

Kort därefter följde han upp uttalandet på plattformen X där han stod fast vid sitt uttalande och skrev att det vore en ”välgärning för hela världen om de slutade med detta. Genast”.

Kritiken mot Jomshof

Uttalandet har mött hårda reaktioner från flera politiska håll.

Centerpartiets partiledare Elisabeth Thand Ringqvist kritiserade Jomshof hårt på X och kallade uttalandet för en direkt attack på den svenska religionsfriheten som ska gälla alla oavsett tro.

Kritiker betonar att retoriken misstänkliggör en hel grupp baserat på deras tro snarare än att enbart bekämpa islamism och extremism.

Politiska kommentatorer och oppositionella pekar på att SD i sin retorik suddar ut gränsen till rasism när de blandar ihop religion och etnicitet, vilket slår mot sekulära personer med bakgrund i muslimska länder.

Jomshof och hans anhängare försvarar uttalandet genom att hävda att de kritiserar islam som en religiös och politisk struktur, inte enskilda individer. Han menar att religioner inte ska ha något ”frikort” från hård kritik och att islam i sina grundkällor är oförenlig med västerländsk demokrati. I tillägg menar Jomshof att islam har stora likheter med nazismen.

Jomshofs skarpa retorik om muslimer ger ytterligare bränsle i den sverigedemokratiska häxjakten på muslimer. Ju närmare valet vi kommer desto mer ved lägger SD på brasan.

#SDhaveri #val2026 #svpol

Källor:

Dagens Nyheter: SD trappar upp retoriken: ”Sluta vara muslimer”

Aftonbladet: SD-ledamot: ”Sluta vara muslimer”

Richard Jomshofs (SD) officiella X-konto

Omni: C anklagar Jomshof för att attackera religionsfriheten efter uttalande om muslimer

SvD: SD-ledamot: ”Sluta vara muslimer”

Flamman: Varför accepteras Jomshofs islamofobi?

Dagens ETC: Richard Jomshof: ”Islam har stora likheter med nazismen”

Krönikor

SD hycklar om heltäckande ansiktsplagg

Gästinlägg av #TNKVRT

Hyckleriet är ändå imponerande. Ena stunden: ”Det här kommer aldrig att bli svenskt!” om en kvinna i heltäckande ansiktsplagg. Nästa stund: Jimmie Åkesson samarbetar och turnerar med kvinna i heltäckande ansiktsplagg.

Skärmdump från #TNKVRTs Instagramkonto 260814.

Tydligen är heltäckande ansiktsplagg svenskt så länge det är rätt heltäckande ansiktsplagg.

—

Oavsett vad man tycker om niqab tycker jag att det är något väldigt obehagligt med att politiker aktivt polariserar ytterligare med skylt utanför en moské med en bild på en kvinna i niqab och säger att hon aldrig kommer att bli svensk. Svenskhet är ingen lista över godkända klädesplagg. Sverige är ett land där människor ser olika ut, tror på olika saker, bär olika kläder och lever sina liv på olika sätt. Staten ska självklart kunna stifta lagar när det finns legitima skäl för det, men politikens uppgift är inte att bestämma vilka kulturella eller religiösa uttryck som är tillräckligt ”svenska” för att få höra hemma här.

Skärmdump från #TNKVRTs Instagramkonto 260814.

Man kan kritisera niqab. Man kan diskutera kvinnosyn, religion, integration och till och med argumentera för begränsningar. Men då får man göra just det. Att istället använda en muslimsk kvinnas klädsel som symbol för något främmande som aldrig kan bli svenskt skickar ett betydligt större budskap: du kan bo här, kanske till och med vara född här, men vissa kommer ändå vilja bestämma att du aldrig riktigt hör hit.

Är det verkligen politikers uppgift att dela upp människors kläder i svenska och osvenska?

#TNKVRT

Krönikor

Betyder Quisling rasförrädare?

Richard Jomshof (SD) har kallat ledarskribent Anders Lindberg på Aftonbladet och partiledare Magdalena Andersson (S) för quislingar. Motargument backar kameran så vi enklare ser helhetsperspektivet på Jomshofgate, eller ska vi beskriva det som att det hör ihop med hela SDgate?

Känt är att SD:s egna vitbok om deras tid 1988-2010 innehöll antisemitism = judehat, rasism mot judar. Väl omskrivet är att flertalet i SD:s partiledning har agiterat emot alla muslimer som grupp. Jimmie Åkessons (SD) debattext i Aftonbladet år 2009 hade rubriken ”Muslimerna är vårt största utländska hot”.

Tvillingbröderna Ekeroth bedrev websidan ‘antiislamiseringsfonden‘. Jomshof twittrade ut en teckning av en trojansk häst märkt ‘Islam’ för snart tio år sedan. För inte så länge sedan lanserade SD en etnicitetskarta.

Jomshof, tidigare geografi- och historielärare, har föreläst om faran med islam på många SD-möten. Han sägs skriva på en bok om hur hemsk islam är. Han har flera föregångare inom SD, som också hade uppdrag att föreläsa. Den nyligen avlidne Jan Milld, som var skribent i SD-Kuriren, och frenetisk bloggare på bgf.nu. Bertil Malmberg, som dömdes för hets mot folkgrupp i tingsrätt och hovrätt har föreläst inför tusentals SD-medlemmar. Han uteslöts ur SD för sådant som alltid gick i exakt samma linje som Åkesson och Jomshof torgför.

Inte en enda av SD:s föreläsare verkar ha studerat teologi

En hel gryta av deras propaganda är en röra av ‘islamiseringsmyten’, ‘folkmord på vita’/’folkutbytesteorin’ och ‘EURABIA‘. De har sitt ursprung inom högerextrema, nynazistiska konspirationstankar om att så kallat etniskt främmande och kulturellt främmande skulle ha en gigantisk ondskefull plan att göra så kallat etniskt vita till minoritet i EU. De som tror på myterna antar att alla inom islam är i samförstånd, i maskopi och tänker samt tycker exakt likadant — och vill föda massor av barn i elakartat syfte att tränga bort alla etniskt vita.

SD:s Ludvig Aspling förkunnade denna sommar att han tyckte det är för få personer i Sverige som har svensk etnicitet och för många med främmande etnicitet. Det går exakt i linje med högerextrema EURABIA och nazistiska ‘folkutbytestesen’.

Motargument har skrivit flera artiklar där vi analyserat att etnisk bakgrund och etnicitet är i vardagligt tal tyvärr detsamma som kulturellt främmande bakgrund och faktiskt är metaforer för ras-skillnader.

Motargument vill påminna er om att det har i över hundra år tyvärr varit vanligt att skälla ut personer bara för att de står upp för alla människors rättigheter och religionsfrihet.

Man kan offentligt tycka det är okej med asylrätten, rätten att be i en synagoga eller moské, man kan vara en som försöker skydda andra från rasistiskt motiverade våldsbrott, och för sådant blir man kallad apologet för utrikesföddas brott, ‘blattelover’ och ‘svenskfientlig’.

Vad är egentliga bakgrunden bakom att skälla ‘quisling’ idag?
Socialdemokraterna, Miljöpartiet (och besynnerligt nog tidningen Aftonbladet) anses ha hjälpt till, skyddat, eller tillåtit en stor immigration av personer från Mellanöstern och Nordafrika (MENA). och Mellanöstern.

Jomshof, Milld och Malmberg var varken professorer inom teologi eller ens utbildade på högskola inom islamologi. De bedriver ändå massvis av propaganda som alltid varit och fortsätter vara uppenbart vilseledande och falsk. Det ingår i SD:s stående agenda, från massor av deras högt uppsatta företrädare — vilket sprids i deras svans i hela landet.

När vi analyserar varför Jomshof och flera kallar rödgröna politiker och väljare för quislingar är det för att SD har skräck över att de tycker det är för många araber, afrikaner och muslimer i Sverige.

Man skulle därför kunna sammanfatta helheten av samtliga utspel från SD som är ‘quisling-skällsorden’ till att bli:

SD:s ideologiska partilinje emot kritiker av SD:s nollvision för immigration är att de tycker att vi är rasförrädare!

Till alla som tror Jomshof får dreva mot oberoende journalister och hetsa till hat mot rödgröna: Var inte naiv! Försök inte ställa dig som skyddsling av vad dagens ‘quisling’ och ‘svenskfientlighet’ står för. Var inte en naiv apologet som försöker mörka och normalisera hatet mot ‘rasblandarna’ och så kallade ‘N***er-lovers’.

Står du på fel sida i etablerade SD-blocket, eller är du på den antirasistiska sidan i de politiska valen 13 september 2026?

Vi på Motargument tror att efterlevande och historiker kommer minnas denna period i Sverige med fördömanden mot nuvarande borgerliga sidan.

”Richard Jomshof sprider konspirationsteorin att muslimerna håller på att ta över Sverige. Det är ingen retorisk figur utan helt enkelt SD:s bild av verkligheten. Vi som är för religionsfrihet och inte håller med är i deras ögon landsförrädare.” – Anders Lindberg, Aftonbladet

Källor:
https://motargument.se/2026/08/09/jomshof-sd-kallar-sina-motstandare-forradare-och-kallar-det-demokrati/

Från bruna skjortor till blå slipsar (del 4)
Sverigedemokraternas rasism är normaliserad
SD är ett rasistiskt parti – 7. Muslimhatet
Patriotism som alternativ till nationalism?

Bertil Malmberg friades i Högsta domstolen 2023.
https://www.dagenssamhalle.se/styrning-och-beslut/demokrati/forre-sd-politikern-frias-for-hets-mot-folkgrupp/

https://www.aftonbladet.se/ledare/a/d4G6LB/retoriken-om-journalister-som-landsforradare-ar-farlig

Ludvig Aspling, SD
https://www.facebook.com/photo/?fbid=27586146224329985&set=a.204293436275300

Jan Millds spalt i SD-kuriren sommar 2005, se sidan 3
https://thereseborg.wordpress.com/wp-content/uploads/2011/09/sdk-nummer-64.pdf

https://expo.se/nyhet/blagula-fragor-blagult-rattshaveri

Jan Millds Blågula frågor 1994-2010: bgf.nu

Krönikor

Lackmustestet

Minns ni hur vi brukar beskriva för er det enklaste möjliga test man kan göra på retorik och slagord, för att se om det är rastistiskt eller inte?

Om du byter ut termen på gruppen de generaliserar om, till att för ett par sekunder bli ”judendom”, ”synagoga” eller ”alla judar” — det är enklast knep för att upptäcka om påståendet skulle ha bedömts som rasistisk uppvigling, uppmaning till folkfördrivning eller massutvisningar på etnisk bakgrund.

Ludvig Aspling (SD) skulle till exempel kunna ha sagt så:

”Vi har alldeles för många personer som är judiska i den svenska befolkningen och det har orsakat jättestora problem.”

När han i själva verket själv sagt exakt så:

”Vi har alldeles för många personer som inte är en del av den etniskt svenska befolkningen och det har orsakat jättestora problem.”

SD har alldeles för länge försökt gömma sin rasism mot alla med afrikanskt, arabiskt och muslimsk släktbakgrund inbakat i SD:s väl nötta term ”etnicitet/etnisk” eller ”inte del av svenska befolkningen”.

SD bevisar åter igen, ännu en gång i juli 2026, att SD själva valt att kampanja inför ett riksdagsval genom att öppet generalisera grovt om alla som de tycker har fel utseende och fel religion.

SD menar själva i klartext, att SD vill öka procentandelen med en viss grupp i landet, och minska en helt annan grupp — den oönskade gruppen som SD konsekvent avhumaniserar, buntar ihop till en klump och försöker väcka allmänhetens opinion emot — det är politiserad främlingsfientlighet, som deras partisekreterare och högsta SD-ledningen beskyddar, försvarar och står fast vid, som taktisk strategi i valet.

Deras strategi är inte nazistisk, deras åsikter är inte som nazism.

Men runtom i mina hemtrakter har det dykt upp hakkors, klottrade och målade lite här och där den senaste mandatperioden.

Vänner av gamla, traditionella, svenska, demokratiska, fri- & rättigheter — prova själv och gör lackmustestet då någon SD-sympatisör generaliserar grovt om någon etnicitet som inte är svensk, kristen, blekhudad. Buntar de ihop hela gruppen till att tänka likadant, tycka likadant, rösta likadant, vara medskyldiga till samma brott som en person har utfört?

Skulle de åtalats för hets mot folkgrupp, om de skulle ha sagt judar eller judendom? Då bör vi också samfällt polisanmäla alla som hetsar fram folkfördrivning av muslimer, förstörelse av moskéer och andra källarlokaler som används som bönerum.

Krönika skriven av en av grundarna till Motargument, Johan Löfström.

Åsikter och ord i krönikor står skribenten till fullo, helt själv för.

Källor till citatet:
https://www.etc.se/inrikes/aspling-sd-efter-utspelet-saa-laangt-aer-sd-beredda-att-gaa
https://omni.se/dousa-rasar-efter-uttalande-fran-sd-fokus-pa-etnicitet/a/oEwoOB

https://www.facebook.com/reel/2084492338817233/
Artiklar

Tidö kritiseras för språkkrav i äldreomsorgen

Det lagreglerade språkkravet inom äldreomsorgen, som vann laga kraft den 1 juli 2026, har mött skarp kritik från forskare, fackförbund och kommuner. Även om de flesta parter är överens om att goda kunskaper i svenska är avgörande för patientsäkerheten, riktas kritiken mot hur kraven har utformats och implementerats.

De huvudsakliga kritikpunkterna är:

  • Bristfälliga och rättsosäkra språktester: Många kommuner har på eget initiativ infört språktester vid rekrytering, vilket har fått hård kritik från språkforskare.
  • Oklart syfte: Tester som används når ofta inte upp till grundläggande kvalitetskriterier. Det saknas en tydlig definition av vad ”språklig kompetens” faktiskt innebär i äldreomsorgens vardag.
  • Rättsosäkerhet: Forskare vid Göteborgs universitet varnar för att testerna är godtyckliga och riskerar att stänga ut kompetent personal från arbetsmarknaden på felaktiga grunder.
  • Låg kvalitet: Även Socialstyrelsens utredare har lyft att de befintliga testerna inte alltid håller tillräckligt hög kvalitet.

För kort tid och för lite pengar

Kommuner har uttryckt stor frustration över regeringens tidsplan och finansiering.

  • Snäv tidsram: Flera kommuner, däribland Botkyrka och Sundsvall, har lyft att omställningen har gått alldeles för fort.
  • Underfinansiering: Trots att regeringen avsatt miljoner i statsbidrag menar kritiska kommuner att budgeten inte räcker till för att finansiera den omfattande språkträning och validering som krävs.

Ökad personalbrist i en redan krisande sektor

Äldreomsorgen lider redan av svår personalbrist och en åldrande befolkning.

  • Hinder för rekrytering: Kritiker varnar för att hårda, exkluderande språkkrav fördjupar bemanningskrisen.
  • Beroende av utländsk arbetskraft: Eftersom sektorn är helt beroende av personal med utländsk bakgrund kan stela krav leda till att tomma rader inte går att fylla, vilket i sin tur slår mot arbetsmiljön och de äldres trygghet.

Kravet på ”akademisk” nivå (Gers B2)

Regeringens beslut att sätta referensnivån till Gers B2 har ifrågasatts.

  • För hög nivå: Nivå B2 innebär att man kan förstå komplexa texter och argumentera självständigt. Kritiker menar att denna nivå närmar sig akademisk svenska och är ett orimligt högt krav för praktiskt omsorgsarbete, där fokus snarare borde ligga på funktionell och relationsbyggande vardagskommunikation.

Motargument välkomnar att regeringen har en ambition att höja de svenska språkkunskaperna hos anställda i äldreomsorgen. Mot bakgrund av kritiken som den nya lagen om språkkrav stött på är det svårt att tro att regeringen lyssnat på forskare, fackförbund och kommuner om hur språkkravet har utformats och tillämpats.

Risken med det nya lagreglerade språkkravet är att Tidö i ivern att blidka väljare och bemöta enstaka händelser går miste om kompetent personal i en redan underbemannad sektor. I ärlighetens namn vill många infödda inte arbeta i vård och omsorg pga låga löner och dåliga arbetsvillkor.

Källor:

https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2026/06/nu-infors-sprakkravet-i-aldreomsorgen/

https://arbetet.se/2026/06/02/sprakproblem-i-aldreomsorgen-i-tre-av-fyra-kommuner/

https://arbetet.se/2026/06/28/tusentals-har-svart-med-svenskan-nu-infors-sprakkrav-i-aldreomsorg/

https://www.sverigesradio.se/artikel/spraktester-for-aldreomsorg-kritiseras-haller-inte-mattet

https://www.gu.se/forskning/sprakkrav-och-spraktest-i-aldreomsorgens-rekrytering-vad-hur-och-varfor

https://www.socialstyrelsen.se/aktuellt/svar-pa-fragor-om-sprakkravet-i-aldreomsorgen/

https://www.dagenssamhalle.se/samhalle-och-valfard/aldreomsorg/sylvass-kritik-mot-nya-sprakkravet-for-kort-tid-och-for-lite-pengar/

https://www.vardanalys.se/digital-publikation/redo-for-framtiden/

Myter

Myt: ”Sverige är inte hela världens socialkontor”

1 kommentar

Enligt färska siffror från UNHCR befinner sig 0,1% av världens flyktingar i Sverige. Små, fattiga och tätbefolkade länder i närheten av, eller i, katastrofområdena tar in mångdubbelt fler flyktingar än vi gör i Sverige.

I debatten snickrar man kreativt ihop föreställningen om en s k ”massinvandring” med ett populärt mantra. Mantrat är ihåligt och utan substans samt bygger på en främlingsfientlig myt. Myten jag tänker bemöta i denna artikel är denna:

”Sverige är inte hela världens socialkontor”.

Det som med emfas påstås vara ett legitimt argument ingår i den retorik som som används av en del i flyktingdebatten. Det är en retorik som anammats av ”invandringskritiker”, även kallade ”sverigevänner”, men som jag helst benämner ”sverigehatare”. Först och främst används myten för att man tror på den, men den används också i tron att den inte går att bemöta – ett vapen omöjligt att värja sig mot. Men det fina är att den visst går att bemöta.

136 miljoner människor kommer att befinna sig på flykt i världen i slutet av 2026. De vanligaste orsakerna till flykt är krig, förföljelse, konflikter, terror, tortyr, våld och brott mot mänskliga rättigheter.

49 % av dessa flyktingar är s k internflyktingar, dvs placerade i det egna hemlandet.

10 % är återvändande flyktingar och internflyktingar.

6 % är asylsökande.

5 % är andra personer i behov av internationellt skydd.

3 % är övriga utsatta personer.

65% av flyktingar under UNHCR:s mandat var i slutet av 2025 från fem länder:

  • Venezuela 6,5 miljoner
  • Ukraina 5,2 miljoner
  • Syrien 4,9 miljoner
  • Afghanistan 3,7 miljoner
  • Sudan 2,8 miljoner
Zaarati-lägret i Jordanien. 2013 beräknades lägret hysa 144 000 syriska flyktingar.

Här finns världens alla flyktingar

Fördelningen på världsregionerna i slutet av 2025 ser ut som följer:

  • 54 % Afrika och Mellanöstern
  • 18 % Nord- och Sydamerika
  • 15 % Europa (mer än hälften av dessa befinner sig i Turkiet)
  • 14 % Asien och Stilla Havsområdet

Libanon är fortsatt det land med störst andel flyktingar, 13 % av dem som befinner sig i Libanon är flykting i slutet av 2024.

Om vi kikar på Sveriges andel av världens flyktingar ser vi att 0,1 % av dem befann sig i Sverige i slutet av 2025.

Sverige och ”massinvandringen”

I flyktingdebatten finns människor som hävdar att Sverige går på knäna, och att det skulle bero på ”massinvandringen”. Det finns varken rim eller reson i att använda sig av detta som ett argument. Mot bakgrund av att  små, fattiga och tätbefolkade länder i närheten av, eller i, katastrofområdena tar in mångdubbelt fler flyktingar än vi gör i Sverige, som i förhållande till dessa länder är extremt rikt och glesbefolkat, så håller inte argumentet.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera följande:

15% av världens flyktingar uppehåller sig i Europa. 0,1% av världens flyktingar uppehåller sig i Sverige. Således är myten en lögn, som troligtvis har en mängd olika orsaker; rädsla, oro, främlingsfientlighet, människosyn, naivitet och okunskap är faktorer som gör att myten lever vidare.

Myten om Sverige, socialkontoret och ”massinvandringen” går inte sällan hand i hand med föreställningen om att livstidsförsörjning delas ut på löpande band till alla asylsökande.

Debattera gärna, men jag ber er som deltar i debatten att göra det sakligt och utan att sprida lögner och myter.

Så, nej, Sverige är inte hela världens socialkontor. Och, nej, Sverige har ingen ”massinvandring”. Det är en myt som används av ”invandringskritiker”, främlingsfientliga och rasister. För att bemöta myten krävs att vi har rätt fakta.

Källor:

UN: Global Appeal 2026

UNHCR: Refugee Statistics

Statista: Major refugee hosting countries

Worldometers

Mer att läsa:

#bidrag på Motargument.se