Alla inlägg av D. I. Fuentes

Artiklar

Har alla jämförbar demokrati? – del 8

1 kommentar

VARFÖR DENNA SERIE ARTIKLAR SKREVS:

Det här är kärnan i anledningarna bakom varför Motargument sammanställde denna serie: avdemokratisering är inte en enskild lagjustering. Det är en avsiktlig, medveten inriktning. Ett samhälle där kontroll blir dygd, och rättighet blir misstanke. Där det alltid finns en grupp som ska “åtgärdas” — och där alla andra uppmanas att vara tysta för att de “sköter sig”.

Motionerna SD skrivit till riksdagshuset visar avslöjande exakt vad de vill utföra. Tidö-samarbetets beslut visar vad som blir möjligt när deras vilja görs regeringsduglig.

Det är så man ska förstå innehållet i videon om ”V-Dem-kurvorna”: inte som ett exotiskt undantag, utan som en varning om hur snabbt ett rikt land kan vänja sig vid undantag. Sverige ligger inte där än. Men vi har börjat gå på samma sorts stig: fler genvägar för staten, mer misstänkliggörande av vissa grupper, mer press på institutioner som ska stå fria.

Se videon, den är endast 6 minuter.

Demokratin dör sällan med ett brak. Den dör med hjälp av en bred agenda och lämnar spår i offentliga protokoll.

Artikelserien skrevs av David Fuentes, Motargument.se

Direktlänkar till alla delar: del 1 | del 2 | del 3 | del 4 | del 5 | del 6 | del 7 | del 8

Artiklar

Har alla jämförbar demokrati? – del 7

1 kommentar

Medborgarskap – två sorters trygghet inför lagen

Det finns en princip som borde få varje demokrat att bli stel i ryggen: att staten eller regeringspartier vill skapa olika nivåer av skydd beroende på vem du är.

Moderater har motionerat om återkallande av medborgarskap. Motion 2021/22:3644. (riksdagen.se)

Moderater har motionerat om att svenska medborgarskapet ska bli indraget vid brott, om den skyldiga har två medborgarskap. Motion 2025/26:2045. (riksdagen.se)

Och Tidö-regeringen har tillsatt utredning om återkallelse/fråntagande kopplat till dubbelt medborgarskap och säkerhetsfrågor.

När man väl accepterat principen att vissa kan bli av med sin tillhörighet — att vissa är “svenskar på prov”, att medborgarskap i Sverige kan anses vara ”tillfälligt” för vissa — då har man också accepterat att likhet inför lagen inte längre är en självklarhet utan en politisk förmån.

https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/aterkallande-av-medborgarskap_h9023644/

https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/indraget-dubbelt-medborgarskap-vid-brott_hd022045/

Direktlänkar till alla delar: del 1 | del 2 | del 3 | del 4 | del 5 | del 6 | del 7 | del 8

Artiklar

Har alla jämförbar demokrati? – del 6

1 kommentar

Oberoende rättsväsende och rättssäkerhet – när staten tar helt nya vägar.

Här har vi avdemokratiseringens mest effektiva område: det tekniska i juridiska teknikaliteterna. För här somnar de flesta i publiken. Och medan publiken sover flyttas gränserna.

Riksdagen har antagit säkerhetszoner. Prop. 2023/24:84. (riksdagen.se)

Riksdagen har antagit anonyma vittnen. Prop. 2024/25:20. (riksdagen.se)

De förändringarna säljs in som livsnödvändiga. Det är alltid nödvändigt. Undantag från tidigare rättspraxis är alltid nödvändiga. Det är därför de kombinerade förändringarna av allt det vi rapporterar om i hela denna artikelserie är så farliga: när flera eller gud sig förbarme samtliga av undantagen väl blivit den nya normen — då har staten den dagen redan vant sig vid att slippa förklara sig, och medborgaren vant sig vid att tåla och försöka stå ut.

Motarguments skribent David Fuentes har skrivit denna artikelserie.

https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/proposition/sakerhetszoner_hb0384/

https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/proposition/anonyma-vittnen_hc0320/

Direktlänkar till alla delar: del 1 | del 2 | del 3 | del 4 | del 5 | del 6 | del 7 | del 8

Artiklar

Har alla jämförbar demokrati? – del 5

1 kommentar

Det är inte de enskilda orden som har risker — utan sammanlagda konsekvenserna av totalen av alla förslag — om de skulle bli gällande lag i Sverige.

Följ alla delar i denna viktiga artikelserie.

Demonstrationsfrihet – när ”säkerhet” blir ett veto

Demonstrationsfriheten brukar aldrig vilja avskaffas. Den görs istället villkorad. Den görs dyr. Den görs osäker. Den görs beroende av en myndighetsbedömning av risk.

Regeringen har lagt fram propositionen Prop. 2025/26:133 om stärkt säkerhet vid allmänna sammankomster och offentliga tillställningar, som ger förändringar i riktning mot mer ingripande verktyg kring demonstrationer. (riksdagen.se)

Och i riksdagen kan vi se en linje från ledamöter i regeringspartierna, där “aktivism” görs till ett problem att lagstifta mot — ett tillkännagivande om skärpt lagstiftning mot det som kallas “samhällsfarlig aktivism”. (riksdagen.se)

Det börjar alltid med att man säger att det gäller de farliga. Sedan räcker det att du blir besvärlig.

Serien är skriven av David Fuentes. Läs alla delar.

https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/skarpt-lagstiftning-mot-samhallsfarlig-aktivism_hd021742/

https://data.riksdagen.se/fil/AB53D5CE-4B42-49EF-B187-5AD32B34D819

https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/skriftlig-fraga/rattsvasendets-tillampning-av-lagstiftning_hd11234/

Direktlänkar till alla delar: del 1 | del 2 | del 3 | del 4 | del 5 | del 6 | del 7 | del 8

Artiklar

Har alla jämförbar demokrati? – del 4

1 kommentar

Organisationsfrihet – när fredliga civilsamhällets humanism och medmänsklighet görs till ett misstänkt och klandervärt projekt.

Nästa steg vi synar i denna artikelserie är där SD kräver att göra civilsamhället mycket mer nervöst. Mer kontrollerat. Mer granskat. Helst genom att peka ut en grupp som få vill försvara, så att metoden kan testas utan större motstånd.

SD har motionerat om en återgång till en sorts anmälningslogik: återinförd anmälningsskyldighet vid upplåtelse av bostad till “vissa utlänningar” och anmälningsplikt vid anställning av utlänning. Motion 2024/25:1765, yrkanden 5–6. (riksdagen.se)

Citat ur motionen: ”Vi vill därför göra det olagligt i samtliga fall att gömma, eller på liknande sätt underlätta för illegala invandrare att hålla sig undan den svenska rättsskipningen, på ett sätt som motsvarar vad som anges i brottsbalken om skyddande av brottsling.”

Det är ett av de gamla knepen: gör vardagen till kontroll. Gör vanliga människor och verksamheter till en förlängning av staten. Det fungerar alltid. Framför allt för den som vill att samhället ska präglas av rädsla och tystnad snarare än tillit.

Fortsätt följ vår artikelserie, skriven av David Fuentes.
Fler delar kommer.

https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/krafttag-mot-illegal-migration-for-ett-sakrare_hc021765/

Direktlänkar till alla delar: del 1 | del 2 | del 3 | del 4 | del 5 | del 6 | del 7 | del 8

Artiklar

Har alla jämförbar demokrati? – del 3

Yttrandefrihet och fri media – när makten vill forma samtalet

Fri media är demokratins syretillförsel. Utan den blir allt annat teater: val, debatter, utredningar — en dekor av legitimitet.

SD har motionerat om att avskaffa public service i dess nuvarande form. Motion 2020/21:604. (riksdagen.se)

Man kan låtsas att detta bara är “kritik”. Men i varje land där demokratin börjar glida kommer samma projekt: att göra informationsmiljön mer foglig, mindre besvärlig, mer beroende av politisk välvilja. Man börjar sällan med att säga “censur”. Man börjar med att säga “reform”.

Denna artikelserie är kriven av David Fuentes.

Källa: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/avskaffande-av-public-service-i-dess-nuvarande_h802604/

Direktlänkar till alla delar: del 1 | del 2 | del 3 | del 4 | del 5 | del 6 | del 7 | del 8

Artiklar

Har alla jämförbar demokrati? – del 2

1 kommentar

Låt oss gå igenom det, rättighet för rättighet. Inte med moral, skrämselpropaganda — utan med evidensbaserade dokument och källhänvisningar.

Rösträtt – vem räknas som “folket”?

Ett av de klassiska sätten att göra demokratin mindre är att göra den smalare. Inte genom att säga “inga val”, utan genom att säga “inte alla”.

SD har motionerat om medborgarskapskrav för rösträtt i alla val. SD vill alltså att vuxna som i dag får rösta i kommun- och regionval — ska allihopa kategoriskt och principiellt förlora den rösträtten om de inte är svenska medborgare. Motion 2016/17:2343.

SD-ledningen har lämnat in samma motion i riksdagen 2011, 2012, 2013, 2014, 2015, 2016.

Ingen i SD har uttryckt de bytt åsikt i sakfrågan om medborgarskapskrav för kommunval och regionval i Sverige. Vän av ordning kan misstänka med fog att åsikten ligger kvar vilande och bidar tid.

Det är ingen dramatisk revolution. Det är en stillsam omritning av demokratins öppenhet och gränserna för vilka som har rösträtt. Så gör man när man vill att ordet “folk” ska betyda “enbart vissa”.

Artikelserie av David Fuentes

Källor https://www.riksdagen.se/sv/sok/?doktyp=mot&sok=medborgarskapskrav+val

Vilka har rösträtt i svenska, offentliga val: https://www.val.se/sa-rostar-du/din-rostratt-och-ditt-rostkort/rostratt-for-dig-som-bor-i-sverige

Direktlänkar till alla delar: del 1 | del 2 | del 3 | del 4 | del 5 | del 6 | del 7 | del 8

Artiklar

Har alla jämförbar demokrati? – del 1

1 kommentar

Artikelserie av David Fuentes, http://www.Motargument.se Detta är inledningen och vi kommer publicera en ny del varje dag i en vecka.

Sverige har utvecklat sin demokrati under flera sekler. Det finns en sorts svensk trygghetsreligion: en allmänt spridd uppfattning om att demokratin är något man ‘har’ — som att man har den för alltid, per automatik — demokrati är väl inget man ‘gör’? Som ett personnummer. Som en köksfläkt. De bara existerar, och den som antyder motsatsen betraktas som antingen alarmist, okunnig eller oartig.

Det är därför avdemokratisering tyvärr fungerar som smort här. Den kommer inte i uniform. Den kommer i politiska propositioner. I ideologiskt motiverade utredningar. I många trend-ord som låter som hederlig omtanke: “trygghet”, “ordning”, “säkerhet” och ”sverigevänner”. Vi kan faktiskt identifiera en lång, obehaglig rad av många små, till synes rationella, undantag som blivit till en slags vardag i morgontidnignarna. En politisk kultur där människor har börjat lära sig att kalla rättigheter för “naivitet”.

Organisationen V-Dem och flertalet andra demokratiforskare tittar inte på känslor. De tittar på grundlagsskyddade friheter och mänskliga rättigheter som urholkas: rösträtt, yttrandefrihet och fri media, organisering och demonstrationsfrihet, och ett rättsväsende som bör stå självständigt, neutralt, när makten blir otålig.

Och det är här Sverige har blivit extremt intressant — inte på ett särskilt positivt sätt. Inte för att vi plötsligt skulle vara som Ungern eller USA, utan för att vi nu, år 2026, har en politisk konstruktion där Sverigedemokraterna, via Tidö-samarbetet, och L:s Sverigelöfte har fått en sorts indirekt regeringsmakt. Alla de vanliga riksdagsledamöterna trycker på knapparna, SD anas bakom alla ordch pekar på instrumentpanelen. SD säger vilken varningslampa som alla måste ignorera och förringa (alltså, alla de sakkunniga experterna i alla remissinstanserna som SD svartmålar som politiska motståndare).

Låt oss gå igenom det, rättighet för rättighet. Inte med moralpanik, utan med faktabaserade dokument och källhänvisningar. Följ med i vår artikelserie i en vecka.

Direktlänkar till alla delar: del 1 | del 2 | del 3 | del 4 | del 5 | del 6 | del 7 | del 8

En artikelserie med många källhänvisningar, skapad av David Fuentes, Motargument.se

I fokus

Tidö: indragna medborgarskap nedmonterar demokratin

Tidöregeringen vill ändra grundlagen för att kunna möjliggöra återkallelse av svenskt medborgarskap i vissa fall. Det börjar som det alltid gör när makten vill flytta fram sina positioner utan att väcka alltför mycket oväsen. Man väljer en fråga som ser oskyldig ut på ytan. Vem vill försvara fusk? Vem vill försvara den som ljugit sig till ett medborgarskap?

Statsminister Ulf Kristersson (M) skriver:

”Svenska pass ska inte delas ut till vem som helst och hur som helst. Medborgarskapet är en stor fråga som man ska förtjäna och känna stolthet över.” (Källa: Ulf Kristerssons officiella Facebookkonto)

Det är en formulering avsedd att låta folklig och självklar. Men den döljer vad saken faktiskt gäller. Det här handlar inte om att svenska pass i dag delas ut “till vem som helst”. Det handlar om att regeringen vill ändra grundlagen för att kunna återkalla medborgarskap i vissa fall. Man ändrar inte grundlagen för att rätta till ett administrativt slarvfel. Man ändrar grundlagen när man vill flytta gränsen för statens makt över medborgaren.

Det verkligt allvarliga är att detta inte ska gälla alla lika. Förslaget riktas mot personer med dubbla medborgarskap. Därmed införs i praktiken ett graderat medborgarskap, där vissa svenskars tillhörighet blir mindre trygg än andras. En grupp får veta att deras medborgarskap är fast. En annan får lära sig att det kan omprövas. Det är inte likhet inför staten. Det är en medveten uppdelning av medborgarna i olika säkerhetsklasser.

Och detta är inte någon olycka i arbetet. Det är Tidöpolitik. Sverigedemokraternas inflytande märks inte bara i tonläget utan i själva konstruktionen: mer misstänksamhet, mer kontroll, svagare rättighetsskydd. Staten vänjer sig steg för steg vid tanken att vissa människors tillhörighet ska vara mer villkorad än andras.

Sedan kommer nästa led: det utökade tjänstemannaansvaret. På papperet låter det oskyldigt, nästan dygdigt. Vem kan vara emot ansvar? Men i verkligheten innebär det också att de tjänstemän som ska hantera dessa ärenden — inte minst på Migrationsverket, om myndigheten får rollen att utreda och besluta om återkallelse av medborgarskap — kommer att arbeta under ett hårdare politiskt tryck. När staten både ger sig själv starkare verktyg mot medborgaren och samtidigt skärper trycket på dem som ska fatta besluten, då skickas ett mycket tydligt budskap nedåt i systemet: fatta inte fel beslut, gå inte emot den politiska viljan, var hellre hård än rättssäker. En självständig förvaltning riskerar då att förvandlas till en rädd förvaltning.

Och ovanpå detta ligger frågan om Palantir och övervakningen. När staten samtidigt vill göra vissa medborgarskap återkalleliga, sätta hårdare press på tjänstemännen och öppna dörren för mer avancerade övervakningsverktyg, då ser man mönstret tydligt. Varje reform säljs in som rimlig var för sig. Men tillsammans pekar de i samma riktning: mer kontroll, mindre rättssäkerhet och en stat som samlar allt fler medel för att hålla människor under uppsikt och under disciplin.

Det är så demokratisk nedmontering ser ut i ett modernt land. Inte med stöveltramp på gatorna, utan med propositioner, utredningar, lagrådsremisser och välpolerade pressmeddelanden. Först gör man en grupps rättigheter mer villkorade. Sedan ökar man trycket på dem som ska verkställa politiken. Och hela tiden försäkrar man allmänheten om att allt bara görs för trygghetens skull.

Så när Kristersson talar om att medborgarskapet ska “förtjänas”, bör man höra den verkliga innebörden: att vissa svenskars tillhörighet ska vara mer provisorisk än andras, att staten ska få större makt över individen, och att myndigheterna ska känna den politiska viljan starkare än den demokratiska principen. Det är inte administrativ ordning. Det är ett stegvis mer auktoritärt styrelsesätt.

Källor:

Inlägg på Ulf Kristerssons (M) officiella Facebookkonto

Regeringen: Proposition 2025/26:78 En grundlagsskyddad aborträtt samt utökade möjligheter att begränsa föreningsfriheten och rätten till medborgarskap

Regeringen: SOU 2026:21 Återkallelse av svenskt medborgarskap

Regeringen: Lagrådsremiss Ett utökat straffrättsligt tjänstemannaansvar

Featured image attribution: https://creativecommons.org/licenses/by-sa/4.0/deed.en

Krönikor

Åkesson (SD) beskriver sin ”verklighet”

Jimmie Åkesson (SD) har skrivit ännu ett av sina långa, självsäkra inlägg på sociala medier. Den här gången handlar det inte främst om invandring, utan om något som är viktigare i en valrörelse: vem som ska få beskriva verkligheten. Det är därför han börjar med att rita upp sin egen karta. Det var “kaos” för tio år sedan, säger han. Sedan har debatten varit “förhållandevis nykter”. Och vilka var det som inte var nyktra? “Extremisterna”, de som “försvarade Sveriges huvudlösa politik”. Språket är inte till för att förklara. Det är till för att stämpla.

Sedan kommer huvudnumret: angreppet på journalistiken. Åkesson påstår att “vänsterliberal media” staplar enskilda fall på varandra i en tävling om “det mest ömmande fallet”. Han beskriver rapportering som teater – “storslagen journalistisk kreativitet” – och tar i så att det knakar när han kallar Sveriges Radios uppgifter “groteska fabulerande” om utvisning av spädbarn. Poängen är enkel: om politiken får konsekvenser som ser vidriga ut i dagsljus, angrip dagsljuset. Gör berättelsen misstänkt. Smeta “vänsterliberal” över den och hoppas att publiken slutar lyssna. För om människor lyssnar, börjar de fråga. Och frågor är farliga.

Åkesson vill att invandringspolitiken ska diskuteras som ett diagram, inte som liv. Han säger det nästan rakt ut: “tuffa reformer” blir inte mindre nödvändiga även om ett “relativt fåtal” hamnar “mellan stolarna”. Det är den putsade formuleringen. Den råa betydelsen är att några kan krossas, bara maskinen får fortsätta rulla. Problemet är inte att han står för en hård linje. Problemet är att han vill ha applåden för hårdheten utan att ta ansvar för vad den gör när den möter verkliga människor och verkliga beslut.

Och så kommer disciplineringen. Han beskriver “sossar och finborgare” som vindflöjlar som “under galgen” tvingats till “retorisk avbön” men egentligen inte förstått någonting. Det är förakt, serverat som analys. De saknar övertygelse, de kommer vända igen, de måste pressas. Därför skriver han: “Moteld har således aldrig varit viktigare.” Och han preciserar vad han menar: “De måste både känna och förstå att den politiska kostnaden … är alltför hög.” Det där är inte ett argument. Det är ett hot i välkammat språk. Inte “övertyga dem”, utan “gör det dyrt för dem”.

Till sist spänner han upp scenen: höstens val blir “ännu ett invandringsval”. Allt ska dras in under samma rubrik, och två slagord ska räcka: stoppa “tvångsblandning” och mota varje försök att “urholka” reformerna. Det är en valmaskin i textform: först skrämsel om att “kaoset” kan återvända, sedan smutskastning av medier som visar konsekvenser, och till sist krav på mobilisering och lydnad.

Det leder till en offentlighet där rättssäkerhet och mänskliga följder ska bort från bordet. Den som visar vad politiken gör ska kallas extrem eller lögnare. Den som vill täppa igen uppenbara glapp ska anklagas för “urholkning”. Och den som tvekar i samarbetet ska “känna kostnaden”. Det är så man flyttar gränsen: inte genom att vinna debatten, utan genom att göra debatten farlig.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Länk till Jimmie Åkessons (SD) X-inlägg