Etikettarkiv: statistik

Uppehållstillstånd: Nästan samma nivåer idag (2022) som under förra flyktingvågen

Migrationsverkets statistik över beviljade uppehållstillstånd visar att Sverige idag beviljar något fler uppehållstillstånd på asyl-/flyktinggrund idag jämfört med under flyktingvågen relaterad till kriget i Syrien för ett antal år sedan. Orsaken till att vi ser liknande siffror är att det pågår ett krig i Ukraina, vilket medför att miljontals flyr landet. Motargument har ännu en gång granskat Migrationsverkets statistik över beviljade uppehållstillstånd. Vid närmare efterforskning visar det sig att ungefär hälften av beviljade uppehållstillstånd hittills under 2022 är asyl-/flyktinggrundade.


I migrationsdebatter påvisas återkommande siffror som gör gällande att Sveriges flyktinginvandring fortsatt befinner sig på så kallat ”alarmerande höga nivåer”.

Motargument har granskat siffrorna för beviljade uppehållstillstånd under ”toppåren” 2016 och 2017. Vi har tidigare granskat siffrorna för 2019siffrorna för 2020 och siffrorna för 2021 vad gäller beviljade uppehållstillstånd.

Migrationsverket släpper månadsvis uppdaterade siffror. Dessa aktuella siffror visar att procentandelen som beviljats uppehållstillstånd på grunder som av s k ”invandringskritiker” betraktas som ”dåliga” har sjunkit ännu mer. Röster i debatten gör gällande att personer som beviljats uppehållstillstånd på asyl- och flyktinggrunder samt på anknytning relaterat till asyl- och flyktinggrunder är uppehållstillstånd som är ”dåliga” för Sverige.

Så hur ser siffrorna ut?

Totalt beviljades 142 179 uppehållstillstånd under 2022. Dessa fördelar sig enligt följande:

  • Anknytning 20 990
  • Arbete 41 396
  • Skydd (inkusive massflyktsdirektivet) 56 622
  • EU/EES 7 883
  • Studier 14 537
  • Verkställighetshinder 751

Om vi bryter ner siffran för ”anknytning” i de olika grupperna så finner vi att 2 604 personer beviljats uppehållstillstånd som anhörig till en person som har flykting-/asylgrunder. Övriga inom samma kategori som beviljats uppehållstillstånd är: Adoption (25), anhörig till övriga (18 158), samt personer med synnerliga skäl anknytning (203), totalt 18 386. I gruppen ”Anknytning – anhörig till övriga” ingår personer med anknytning till exempelvis svenska medborgare eller till personer som har uppehållstillstånd i Sverige på andra grunder än asyl, arbete eller gäststudier, t ex nyetablerade/etablerade förhållanden till person i Sverige som inte fått uppehållstillstånd av asylskäl tidigare. I gruppen ”personer med synnerliga skäl anknytning” ingår bl a personer som är make/sambo till någon som är bosatt/har beviljats uppehållstillstånd för bosättning i Sverige (Utlänningslagen 5 kap 3a § stycke 1 och 3).

Knappt hälften av uppehållstillstånden är asyl- och flyktinggrundade

Om vi slår ihop de, enligt ”invandringskritikerna”, så kallade ”dåliga” grunderna för uppehållstillstånd 56 622 + 2 604 personer = 59 226. (Den första siffran är siffran för asyl (skydd), och den andra siffran är siffran för uppehållstillstånd som anhörig till en person som har asyl-/flyktinggrunder). Antalet beviljade uppehållstillstånd 2022 enligt massflyktsdirektivet, dvs flyktingar från Ukraina, var 47 566. Medan den totala siffran på 2022 års beviljade uppehållstillstånd var 142 179. Om vi räknar ut procentandelen ser vi att knappt 42 % av alla beviljade uppehållstillstånd grundar sig på asyl och anhöriganknytning relaterat till asyl-/flyktinggrunder. Alltså ca 2 av 5: 2/5 (knappt hälften av alla beviljade uppehållstillstånd).

Som en jämförelse kan vi kika på siffrorna över beviljade uppehållstillstånd under 2016, dvs det år då Sverige historiskt sett hittills beviljat störst antal uppehållstillstånd*. Under 2016 beviljades totalt 150 535 uppehållstillstånd. Av dessa beviljades 71 671 personer uppehållstillstånd på asylskäl och 15 148 personer beviljades uppehållstillstånd på anknytning med asyl-flyktinggrund. Antalet så kallade ”dåliga” uppehållstillstånd under 2016 var alltså 71 671 + 15 148 = 86 819. Om vi räknar ut procentandelen ser vi att knappt 58 % av alla beviljade uppehållstillstånd grundar sig på asyl och anhöriganknytning relaterat till asyl-/flyktinggrunder. Alltså  nästan tre av 5: 3/5.

I genomgången av beviljade uppehållstillstånd för 2019 låg andelen beviljade uppehållstillstånd för asyl och anknytning med asyl-/flyktinggrund vid ungefär en av fem: 1/5.

I genomgången av beviljade uppehållstillstånd för 2020 låg andelen beviljade uppehållstillstånd för asyl och anknytning med asyl-/flyktinggrund vid en av sex: 1/6.

I genomgången av beviljade uppehållstillstånd för 2021 låg andelen beviljade uppehållstillstånd för asyl och anknytning med asyl-/flyktinggrund vid en av sex: 1/6.

Trenden de senaste åren är att andelen sjunkit år efter år. Siffrorna sjönk i såväl faktiska antal som i procentandel. Mellan 2016-2021 (en femårsperiod) hade andelen beviljade uppehållstillstånd på asyl-/flyktinggrund långt mer än halverats. Idag ser vi att siffrorna åter har ökat till ”rekordnivåer”. Detta har sin orsak i att det pågår ett krig i Ukraina, vilket har medfört att miljontals flyr landet.

Det finns ett flertal faktorer som påverkar siffrorna. Det har gjorts förändringar i det s k etableringsprogrammet, vi har den nya gymnasielagen som antogs 7 juli 2018, reformen av det gemensamma europeiska asylsystemet och FN:s globala migrationsramverk.

Motargument välkomnar debatter i frågor som rör migration och flyktingpolitik. Däremot vill vi varna för att det tyvärr förekommer ohederligheter i debatterna.

2017 är ”toppåret” vad gäller beviljade uppehållstillstånd på anknytning med asyl-/flyktinggrund19 129 personer.


Källor:

Migrationsverket: Beviljade uppehållstillstånd 2016

Migrationsverket: Beviljade uppehållstillstånd 2017

Migrationsverket: Beviljade uppehållstillstånd 2018

Migrationsverket: Beviljade uppehållstillstånd 2019

Migrationsverket: Beviljade uppehållstillstånd 2020

Migrationsverket: Beviljade uppehållstillstånd 2021

Migrationsverket: Beviljade uppehållstillstånd 2022

Migrationsverket: Frågor och svar om massflyktsdirektivet

Myt: Befolkningsexplosion?

Motargument har återbesökt 1990-talets mediadrev emot immigration och varningar om befolkningsutveckling. Syftet var att försöka gå till botten med varifrån alla argument om påstådd befolkningsexplosion egentligen kommer från.


Fokus hamnade på en bok: ”Invandring, Sammanbrott eller utveckling?” som vi lånade från Uppsala Universitetsbibliotek, skriven av en trio som då utgav sig för att värna om svenskt bistånd till de fattigaste länderna, som kallades för ”tredje världen”. Författarna var Ingrid Björkman, Jan Elfverson, Åke Wedin.

Denna bok är intressant för den innehåller dels matematiska uträkningar och även flera ‘nyord’ vilka vi idag finner använda på internets sociala medier i årets valkampanj, år 2022. En annan poäng är att boken skrevs 1993-1994 i en kontext som är intressant ur migrationssynpunkt: kriget på Balkan, då stort antal personer flydde från Jugoslavien. Ny Demokrati var då ett nystartat populistiskt parti, med en del extrem retorik och intolerans. SD hade också nyligen grundats.

Viktigaste punkten på baksidan av den lilla, lätta 90-sidiga boken:

Befolkningsexplosion på planeten

I bokens inledning nämns en bok av en amerikansk professor i historia, Paul Kennedy. Främst skrev han om miljöförstöring och problem med att odla livsmedel till växande befolkning, vilket skulle kunna orsaka enorm kris. Allt innehåll i hans tjocka bok om planetens klimat har dramatiskt förkortats ner i denna svenska bok till att avhandlas på ungefär 12 rader!

Kapitel 1 av boken vi granskar inleds med diagram från FN:s befolkningsfond UNFPA (1990) över prognoser om befolkningstillväxt, enligt dåvarande känd forskning och folkräkningar. Sida 9 pryds med ”mediumalternativet” ur FN:s prognoser som indikerade att eventuellt kan planetens befolkning kunna bli 10 miljarder människor redan år 2050 för att stabiliseras vid max 11,6 miljarder. Men i text varnar författarna om att det inte stannar där. Det påstås att planetens befolkning skulle kunna bli uppåt 28 miljarder människor vid år 2150, ”om en stabilisering inte är möjlig”.

Författaren till kapitlet har skrivit flera andra texter, där det hänvisas till en bok, skriven av Gunnar Jervas, ”Flyktingexplosionen”, utgiven av Utrikespolitiska Institutet. En andra version av den blev sedan utgiven av SNS, år 1995: ”Migrationsexplosionen”. En av källhänvisningarna däri är till ett litet obskyrt häfte producerat på skrivmaskin, år 1966, vilken gör den extraordinära uträkningen att man skulle kunna extrapolera befolkningstillväxten genom att endast titta på tillväxten på vår planet under en kort tidsperiod (då det samtidigt var kraftig befolkningsökning, och allt färre avled per år, kring andra världskrigets slut) och därmed automatiskt räkna ut vad som skulle ske om den fördubblingen av befolkningen skulle fortsätta i samma takt.

Uträkningen såg ut såhär:
Fördubbling av planetens befolkningsmängd ägde då rum under ungefär 35 år. Det påstås vara ”konservativt antagande”. Fördubblingen av planetens invånarantal i ‘babyboomen’ antogs automatiskt kunna fortsätta ske per automatik i cykler om 35 år. Det påstås kunna leda till att det kunde bli allt från 52 miljarder invånare till ända uppåt 15 000 miljarder invånare. (fotnoten nämner känslokallt att det skulle motsvara nästan en invånare per varje kvadratmeter land, om man inkluderar ”obeboelig mark”.)

Känner ni igen detta? Är det månne baserat på rasistiska myten om promiskuösa vilden? Elaka stereotypa bilderna av somaliska mammorna som alla påstås vilja ha 8 barn?

FN reviderar, uppdaterar ständigt sin forskning och prognoser. Idag, i nutid, indikerar FN att huvudscenariot för befolkningsprognoserna på vår planet skulle kunna bli cirka 11 miljarder som mest, kring år 2065. Deras nuvarande prognos har även den en viss osäkerhetsmarginal. Men de projicerar att antingen kan det långsamt stiga upp mot 12,5 miljarder till år 2100 eller så planar det av på en nivå, efter 2055 för att sakta börja sjunka från år 2070 och framåt.

Är skrämselpropaganda från 1966 eller 1994 relevant? Sann? Nej, för barnafödande på hela planeten sjunker långsamt ner mot globalt genomsnitt om bara cirka 2,4 barn per kvinna. I västeuropeiska länder behövs minst 2,1 barn per kvinna, för att befolkningsantalet ska kunna fortsätta ligga stilla och inte sjunka.

Källor:

Björkman, I., Elfverson, J., Wedin, Å. (1994) Invandring – sammanbrott eller utveckling? – Bistånds och flyktingpolitik i global samverkan. Samfundet för nationell och internationell utveckling, Stellan Ståls Tryckerier, Uppsala.

Edberg, Rolf (1966) Spillran av ett moln, Norstedts

Jervas, Gunnar. (1993) Flyktingexplosionen, Utrikespolitiska Institutet.

Jervas, Gunnar. (1995) Migrationsexplosionen, SNS.

FN Befolkningsframskrivningar (Summary 2022)

https://tobiashubinette.wordpress.com/category/ake-wedin/

https://tobiashubinette.wordpress.com/2018/03/14/gunnar-jervas-ny-demokrati-extremhogern/

Barnräkning?

Det finns olika bloggare och youtubers som på allvar vill att SCB ska byta sina definitioner över hur de för statistik och folkräkning på invånare i Sverige som har utländsk bakgrund respektive svensk bakgrund.


Svenska statliga myndigheten SCB har dessa definitioner:

  • Personer med utländsk bakgrund definieras som personer som är utrikes födda, eller inrikes födda med två utrikes födda föräldrar.
  • Personer med svensk bakgrund definieras som personer som är födda i Sverige med två inrikes födda föräldrar eller en inrikes född och en utrikes född förälder.

Det viktiga att lägga märke till här är att SCB lägger ihop alla svenskfödda barn som har två svenskfödda föräldrar med de svenskfödda barn som har bara en inrikes född förälder.

Bland andra Affes statistik anser med eftertryck att SCB inte kan tillåtas att göra så. Affes ökända blogg räknar de barn som fötts i Sverige och som har en utrikesfödd förälder endast svensk till hälften: som 50% svenskfödd! Och till den andra hälften som att den har 50% utrikes bakgrund. Flera nya youtubers, som förefaller vara födda 1940-1970, hänvisar ofta till Affes statistik i sin propaganda.

Viktigaste distinktionsskillnaden som den sortens lobbyister gör, är att insinuera det skulle innebära fara för Sverige och hela vårt gemensamma framtida samhälles säkerhet om vissa nyfödda barn i Sverige skulle få räknas som svenskfödda av våra svenska myndigheter.

Ett barn som har en svenskfödd förälder kan man väl tänka kommer växa upp och gå i skola väl integrerat, som de flesta andra barn i Sverige? Varför skulle något barn endast räknas till hälften som svensk?

Det är barn som lobbyisterna försöker göra politiska poäng och dra rasistiska slutsatser om. Det är barn de talar om.

För att citera en person som skriver mycket om statistik:
”Om man vill vara riktigt oseriös så kan man förvilla och vilseleda väldigt mycket genom att rapportera selektivt…”

SD:s populism synliggjordes

När Sverigedemokraternas partiledare var med i SVT:s utfrågning konfronterades han direkt med färska uttalanden där han påstod att asylinvandringen går mot rekordnivåer, baserat på Migrationsverkets statistik.



Programledarna påpekade för Åkesson att en stor del av den statistiken rör asylsökande från Ukraina, vilka Åkesson välkomnat till Sverige. Programledarna klargjorde att när man räknar av de som SD anser har rätt att söka skydd i Sverige blev det tydligt att det invandringstal som Åkessons sommartal framställts som exempellöst problematiskt egentligen handlade om cirka 5 000 asylinvandrare och 2 000 anhöriginvandrare, alltså totalt cirka 7 000 personer (jmf här), vilket tvärtemot vad Åkesson antydde är bland de lägsta nivåerna i modern tid.

Till sitt försvar ville Åkesson hävda att statistiken är missvisande. Han menade att en del av anhöriginvandringen (totalt ca 13 500) är kopplad till personer som tidigare haft asylrelaterade uppehållstillstånd. Att programledarna redan inledningsvis hade påpekat att anhöriginvandringen inkluderar flera olika kategorier hindrade inte Åkesson från att utan belägg (se t ex här) insinuera att asylrelaterad anhöriginvandring är dominerande.

Partiledaren lyfte återkommande fram bristen på självförsörjningskapacitet som ett centralt problem, även när han inkluderade arbetskraftsinvandringen i sin problembeskrivning. Han hävdade att många som fått avslag på sin asylansökan återvänder till Sverige med hjälp av arbetstillstånd. Problemet kvarstod, enligt Åkesson, eftersom inte heller dessa kan försörja sig och hamnar utanför samhället:

”…min huvudpoäng här är att när vi har en stor invandring från primärt mellanöstern och Afrika så är det väldigt ofta människor som inte kommer i arbete, som hamnar i ett evigt utanförskap, som blir bidragsberoende och inte blir självförsörjande och det är ett problem alldeles oavsett om de kommer hit som asylsökande eller anhöriga eller som då lågkvalificerad arbetskraft.” (cirka 10 minuter in i programmet)

Det finns strikta regler med krav på konkurrensmässig lön och självförsörjningskapacitet för att den arbetssökande ska beviljas uppehållstillstånd för att arbeta i Sverige. Att arbetskraftsinvandrare skulle hamna i utanförskap och sakna försörjningsmedel, såsom Åkesson hävdar, stämmer därmed inte.

Varför då föra en argumentation som syftar till att vilseleda? Åkessons parti har länge haft som främsta mål att förändra invandringspolitiken. Därför är det kanske inte så märkligt att de vägrar inse att denna hjärtefråga sedan länge avväpnats av regeringens omänskliga asylpolitik som innebär att antalet personer som vi erbjuder skydd är nere på historiskt låga nivåer.

Medlemsavgifter till politiska partier är granskningsbara

Motargument vill informera allmänheten om att det sedan ett par år är helt offentligt för alla att informera sig om alla politiska partiers intäkter, såsom partistöd, donationer och deras inkommande, inbetalda medlemsavgifter från medlemmarna till partiet.

Riksdagen har beslutat att Kammarkollegiet ska ansvara för att föra dessa register, hålla i informationen till alla politiska partier och även ha tjänsten där partierna inrapporterar alla anmälningspliktiga intäkter.

Hittills i år har lilla partiet Alternativ för Sverige inrapporterat för år 2021. Ur de siffror de uppgett till Kammarkollegiet, och som är helt offentliga och granskningsbara för alla journalister och allmänheten, kan vi alla läsa.

AfS uppger de fått 764 995 kronor i intäkter från medlemmarnas inbetalda årsavgifter för år 2021. De har just nu någon sorts rabatt på sin webbsida och påstår ordinarie avgift skulle vara 300 kronor per år, men det går att betala 285:- per år om medlemmen betalar med kort.

Vän av ordning vet då inte exakt hur stor procentandel av alla deras ungefär 2 550-2 665 medlemmar som tagit rabatterbjudandet, eller hur många som betalat full årsavgift.

Alternativ för Sverige har redovisat intäkterna även tidigare år, så vi kan granska utvecklingen av deras intäkter per år från medlemsavgifterna. År 2020 uppger de intäkter som skulle innebära att de hade mellan 2 115 och 2 255 antal medlemmar, och att de hade mellan 1 480 och 1 558 medlemmar under år 2019.

Med tanke på att huvudanledningen till att AfS bildades var att en stor grupp i ungdomsförbundet SDU blev utsparkade ur moderpartiet SD, och då tänkte vi visa på ungefärliga medlemssiffror för SD här. Inte för att vi tror det går att göra liknelse eller jämförelse. Det går inte ens att dra någon politisk poäng på att visa antal medlemmar. Men vi tänkte det skulle vara intressant för någon läsare.

SD uppgav år 2003 att de hade ungefär 1 400 betalande medlemmar. De uppgav de hade 2 523 antal medlemmar under år 2006. SD var då alltså lite färre antal betalande medlemmar år 2006, (15 år efter att ha grundat sitt parti, år 1988) än vad AfS har år 2021. Under en tidsperiod om två år har AfS nu utvecklats i antal medlemmar lika mycket som SD gjorde på ungefär tre år, då.

Lägg även märke till att huvudpartiet Sverigedemokraterna har lagt ner sitt ungdomsförbund fler gånger, än den nämnda här. Det skedde även 1995, med ungefär, exakt samma motivation från moderpartiet SD.

Sista dag för partierna att inrapportera föregående års partiintäkter är den första juli varje sommar. Så alla intresserade kan strax gå in till Kammarkollegiet och granska de publicerade medlemsavgifterna till alla riksdagspartierna och alla de andra små minoritetspartierna.

1/6 av uppehållstillstånden var asyl- och flyktinggrundade (2021)

Motargument har kikat på siffrorna som visar att antalet asyl- och flyktinggrundade uppehållstillstånd – inklusive anknytning – är långt mindre än andra grunder, som t ex studier och arbetsmarknad.

Migrationsverket släpper månadsvis uppdaterade siffror.

Totalt beviljades 95 163 uppehållstillstånd under 2021. Dessa fördelar sig enligt följande:

  • Anknytning 24 189
  • Arbete 39 270
  • Asyl 11 443
  • EU/EES 5 653
  • Studier 14 034

Om vi bryter ner siffran för ”anknytning” i de olika grupperna så finner vi att 4 142 personer beviljats uppehållstillstånd som anhörig till en person som har flykting-/asylgrunder. Övriga inom samma kategori som beviljats uppehållstillstånd är: Adoption (32), anhörig till övriga (19 958), samt personer med synnerliga skäl till anknytning (57), totalt 24 189. I gruppen ”Anknytning – anhörig till övriga” ingår personer med anknytning till exempelvis svenska medborgare eller till personer som har uppehållstillstånd i Sverige på andra grunder än asyl, arbete eller gäststudier, t ex nyetablerade/etablerade förhållanden till person i Sverige som inte fått uppehållstillstånd av asylskäl tidigare.

Om vi slår ihop de, enligt ”invandringskritikerna”, så kallade ”dåliga” grunderna för uppehållstillstånd 11 443 + 4 142 personer = 15 585. (Den första siffran är siffran för asyl, och den andra siffran är siffran för uppehållstillstånd som anhörig till en person som har asyl-/flyktinggrunder). Medan den totala siffran på innevarande års beviljade uppehållstillstånd under perioden januari – november var 95 163. Om vi räknar ut procentandelen ser vi att drygt 16 % av alla beviljade uppehållstillstånd grundar sig på asyl och anhöriganknytning relaterat till asyl-/flyktinggrunder. Alltså en av 6: 1/6 (en sjättedel av alla beviljade uppehållstillstånd).


Detta är en kortare version av den längre artikeln ”Myten om alla uppehållstillstånden (2021)


Källor:

Migrationsverket: Beviljade uppehållstillstånd 2016

Migrationsverket: Beviljade uppehållstillstånd 2017

Migrationsverket: Beviljade uppehållstillstånd 2018

Migrationsverket: Beviljade uppehållstillstånd 2019

Migrationsverket: Beviljade uppehållstillstånd 2020

Migrationsverket: Beviljade uppehållstillstånd 2021

Myten om de 95 163 uppehållstillstånden (2021)

I debatten talas det ofta svepande om att Sverige beviljar massvis med uppehållstillstånd. Det som inte framgår är vilka det egentligen är som beviljas uppehållstillstånd. Motargument har ännu en gång kontrollerat siffrorna som visar på att antalet asyl- och flyktinggrundade uppehållstillstånd – inklusive anknytning – är långt mindre än andra grunder, som t ex studier och arbete. Vid närmare efterforskning visar det sig att ungefär 1/6 av beviljade uppehållstillstånd under 2021 var asyl-/flyktinggrundade.


I migrationsdebatter påvisas återkommande siffror som gör gällande att Sveriges invandring fortsatt befinner sig på så kallat ”alarmerande höga nivåer”.

Motargument har granskat siffrorna för beviljade uppehållstillstånd under ”toppåren” 2016 och 2017. Vi har tidigare granskat siffrorna för 2019 och siffrorna för 2020 vad gäller beviljade uppehållstillstånd.

Migrationsverket släpper månadsvis uppdaterade siffror. Dessa aktuella siffror visar att procentandelen som beviljats uppehållstillstånd på grunder som av s k ”invandringskritiker” betraktas som ”dåliga” har sjunkit ännu mer. Röster i debatten gör gällande att personer som beviljats uppehållstillstånd på asyl- och flyktinggrunder samt på anknytning relaterat till asyl- och flyktinggrunder är uppehållstillstånd som är ”dåliga” för Sverige.

Så hur ser siffrorna ut?

Totalt beviljades 95 163 uppehållstillstånd under 2021. Dessa fördelar sig enligt följande:

  • Anknytning 24 189
  • Arbete 39 270
  • Asyl 11 443
  • EU/EES 5 653
  • Studier 14 034

Om vi bryter ner siffran för ”anknytning” i de olika grupperna så finner vi att 4 142 personer beviljats uppehållstillstånd som anhörig till en person som har flykting-/asylgrunder. Övriga inom samma kategori som beviljats uppehållstillstånd är: Adoption (32), anhörig till övriga (19 958), samt personer med synnerliga skäl till anknytning (57), totalt 24 189. I gruppen ”Anknytning – anhörig till övriga” ingår personer med anknytning till exempelvis svenska medborgare eller till personer som har uppehållstillstånd i Sverige på andra grunder än asyl, arbete eller gäststudier, t ex nyetablerade/etablerade förhållanden till person i Sverige som inte fått uppehållstillstånd av asylskäl tidigare.

1/6 av uppehållstillstånden är asyl- och flyktingrelaterade

Om vi slår ihop de, enligt ”invandringskritikerna”, så kallade ”dåliga” grunderna för uppehållstillstånd 11 443 + 4 142 personer = 15 585. (Den första siffran är siffran för asyl, och den andra siffran är siffran för uppehållstillstånd som anhörig till en person som har asyl-/flyktinggrunder). Medan den totala siffran på innevarande års beviljade uppehållstillstånd under perioden januari – november var 95 163. Om vi räknar ut procentandelen ser vi att drygt 16 % av alla beviljade uppehållstillstånd grundar sig på asyl och anhöriganknytning relaterat till asyl-/flyktinggrunder. Alltså en av 6: 1/6 (en sjättedel av alla beviljade uppehållstillstånd).

Som en jämförelse kan vi kika på siffrorna över beviljade uppehållstillstånd under 2016, dvs det år då Sveriges historiskt sett beviljat störst antal uppehållstillstånd*. Under 2016 beviljades totalt 150 535 uppehållstillstånd. Av dessa beviljades 71 671 personer uppehållstillstånd på asylskäl och 15 148 personer beviljades uppehållstillstånd på anknytning med asyl-flyktinggrund. Antalet så kallade ”dåliga” uppehållstillstånd under 2016 var alltså 71 671 + 15 148 = 86 819. 2016 låg andelen beviljade uppehållstillstånd för asyl och anknytning med asyl-/flyktinggrund vid nästan tre av fem: 3/5.

I genomgången av beviljade uppehållstillstånd för 2019 låg andelen beviljade uppehållstillstånd för asyl och anknytning med asyl-/flyktinggrund vid ungefär en av fem: 1/5.

I genomgången av beviljade uppehållstillstånd för 2020 låg andelen beviljade uppehållstillstånd för asyl och anknytning med asyl-/flyktinggrund vid en av sex: 1/6.

Trenden de senaste åren är att andelen sjunker år efter år. Siffrorna sjunker i såväl det faktiska antal som i procentandel. Sedan 2016 (en femårsperiod) har andelen beviljade uppehållstillstånd på asyl-/flyktinggrund långt mer än halverats.

Det finns ett flertal faktorer som påverkar siffrorna. Det har gjorts förändringar i det s k etableringsprogrammet, vi har den nya gymnasielagen som antogs 7 juli 2018, reformen av det gemensamma europeiska asylsystemet och FN:s globala migrationsramverk.

Motargument välkomnar debatter i frågor som rör migration och flyktingpolitik. Däremot vill vi varna för att det tyvärr förekommer ohederligheter i debatterna.

* 2017 är ”toppåret” vad gäller beviljade uppehållstillstånd på anknytning med asyl-/flyktinggrund: 19 129 personer.


Källor:

Migrationsverket: Beviljade uppehållstillstånd 2016

Migrationsverket: Beviljade uppehållstillstånd 2017

Migrationsverket: Beviljade uppehållstillstånd 2018

Migrationsverket: Beviljade uppehållstillstånd 2019

Migrationsverket: Beviljade uppehållstillstånd 2020

Migrationsverket: Beviljade uppehållstillstånd 2021

Fråga: ”Är det främlingsfientligt att påstå att invandrare inte vaccinerar sig?”

”Jag får ofta höra att de som inte är vaccinerade är av utländsk bakgrund och uppfattar en främlingsfientlighet i detta påstående. Jag vill veta om det stämmer, var källan finns i så fall och bra motargument, eller möjligen förklaringar till varför det skulle vara så.”


Detta undrar signaturen “Emma”, som utnyttjat möjligheten att kontakta oss på Motargument genom att maila sin fråga till fraga@motargument.se. Hon får nedan svar av Motarguments David. Undrar du över något, eller saknar en artikel om något som ligger inom vårt område; gör som ”Emma” och lägg en virtuell lapp i “Frågelådan”!


Det enkla svaret är att vissa grupper i Sverige har lägre vaccinationsgrad än andra. Både bland personer med utländsk bakgrund och bland personer vars föräldrar är födda i Sverige så är de flesta vaccinerade, samtidigt som det i båda grupperna även finns de som inte är vaccinerade. Att fördomsfullt generalisera utifrån födelseland kan vara uttryck för rasism eller främlingsfientlighet. I s k utsatta områden är vaccinationsviljan generellt sett lägre. I media och informationskanaler talas det återkommande om detta.

Folkhälsomyndigheten har publicerat statistik på vaccinationsgraden mot covid-19 i olika grupper. Grupperna är indelade efter födelseland, ålder, utbildningsgrad och inkomstnivå.

Statistiken visar att vaccinationsviljan påverkas av dessa faktorer. Vi kan också se att det inte spelar någon större roll vad gäller vaccinationsvilja om personen är född i eller utanför Europa.

Vi vet sedan tidigare att personer i utsatta områden ofta har utländsk bakgrund, lägre inkomst, lägre sysselsättning och lägre utbildningsnivå.

Vaccinationsviljan generellt är lägre i utsatta områden, det gäller inte bara vaccination mot covid-19. Det är nödvändigt att ha koll på detta, för att kunna rikta insatser för att få fler att vaccinera sig, där det behövs som mest.

Region Skånes vaccinsamordnare Per Hagstam förklarar:

”Mycket kan bero på att man inte följer svenska medier och svenska informationskanaler, utan man får information från de tidigare hemländernas mediekanaler. Det kan både bidra både till en större skepsis mot vaccin och en sämre kunskap om hur och när man kan boka vaccinationstid”. (Källa: Dagens Samhälle)

Hagstam betonar att samarbete mellan kommuner och länsstyrelse är nödvändig för att finna kontaktvägar via t ex trossamfund och föreningsliv.

Är det rasistiskt eller främlingsfientligt att uttrycka att människor med utländsk bakgrund vaccinerar sig i lägre utsträckning än andra?

Jag kan inte se att media och informationskanaler uttrycker sig rasistiskt eller främlingsfientligt då de säger att människor i utsatta områden har lägre vaccinationsgrad än andra. Däremot kan denna fakta användas av andra aktörer/privatpersoner med en politisk agenda i rasistiskt eller främlingsfientligt syfte.

Det är direkt felaktigt att påstå att de som inte vaccinerar sig är invandrare. Mer om det står att läsa i Folkhälsomyndighetens publicerade statistik.

/David Ehle


Källor:

Folkhälsomyndigheten

Dagens Samhälle: Lägre vaccinationsgrad i utsatta områden

675 000 kan inte försörja sig själva

Moderaterna har startat en viral spridning med ett påstående om att 675 000 av utrikes födda inte kan försörja sig själva här i Sverige. Siffran har spridits vidare, av många andra, helt taget ur sin kontext, och därför även förvanskats av vissa ”opinionsbildare” till att lyda ”nästan sju hundra tusen”. Detta används sedan i sin tur som slagträ i debatter om de där andra, som är tärande och förstör ”vårt land”.


FAKTA har Motargument tagit fram till samtliga delar och detaljer bakom påståendena. Kedjan går att beskriva ungefär så som följer. Moderaterna har tillsatt en grupp som gjort en rapport vilken de kallar för ”Integrationskommissionen”. I den finns källhänvisningar till statistisk fakta i en rapport från Entreprenörskapsforum: ”När blir utrikes födda självförsörjande?” – vilken syftade till att undersöka sysselsättning och ekonomiskt utanförskap i befolkningen som inte är svenskfödd. De satte upp en definition på fyra prisbasbelopp som nivå för när man är självförsörjande.

Den gränsen ska alltså förstås som om att varje vuxen person i Sverige behöver en netto-inkomst per person om 12 600 kronor per månad, varje månad efter att inkomstskatten är avdragen, för att den personen i deras rapports bemärkelse ska kunna klara av att försörja sig själv. Nivån påstås ligga i linje med vad man kan få i ekonomiskt bistånd, och i linje med kollektivavtals ingångslöner.


Entreprenörskapsforum har endast granskat åren 1990-2016 och vuxna i arbetsför ålder från 20 år till 64 år. Som jämförelsegrupp till invandrarna valde de alla inrikes födda och inkluderade alla bosatta i Sverige som är födda i nordiska grannländerna i samma kategori.


Rapporten visar på, utöver sifferuppgiften i rubriken, att av de inrikes födda (och de som är födda i våra nordiska grannländer), är det med exakt samma gränsdragning: 73% som är självförsörjande i Sverige!!!

Det är alltså 27%  av dem som INTE är självförsörjda enligt det måttet. Den gruppen är alltså mer än dubbelt så stor i faktiskt antal personer, som den utpekade gruppen med 675 000 invandrade som nu blivit slagträ i alla kommentarfält som har krav på omedelbara massutvisningar av invandrade som är ”tärande”.

ÄNNU FLER FAKTA från Entreprenörskapsforums rapport för att förmana fler på att läsa den:

”Utbildning ökar sannolikheten till självförsörjning”

”Stockholms arbetsmarknadsregion uppvisar högre självförsörjningsgrad än rikssnittet…”

”Icke desto mindre kvarstår mätproblem. Kapital och kapitalinkomster är inte inkluderade, vilket sannolikt leder till underskattning av självförsörjningsgraden, det torde dock vara ett marginellt problem. Andra faktorer som talar för att självförsörjningsgraden överskattas är det faktum att det inte går att exkludera anställningssubventioner till arbetsgivare. Eventuellt överskattas självförsörjningen även via företagande, samtidigt som gränsvärdet för självförsörjning är lågt satt.”

”Fortsatta analyser är nödvändiga för att förstå skillnader i självförsörjningsgrad mellan olika grupper, exempelvis genom att studera andra generationens invandrare samt olika institutionella, geografiska och kulturella förklaringsfaktorer. ”


Motarguments anledning till varför vi granskar detta är att främlingsfientliga och organiserade rasister nyttjar en siffra från Moderaterna som slagträ i alla debatter – helt taget ur sin kontext – och försöker med det upprepandet motivera sin rasistiska, politiska agenda emot alla invandrare, oavsett om de är högavlönade eller företagsägare eller ej.

Motargument önskar och hoppas att det blir många fler som sakligt granskar, synar, uppmärksammar och kritiserar alla bakomliggande faktorer bakom sådana virala spridningar.

Citat ur M:s integrationskommission:

”[…] graden av självförsörjning – att vuxna människor, både män och kvinnor, i Sverige förväntas försörja sig själva och sin familj. Bidrag finns för speciella livshändelser och för de få som omöjligen kan arbeta, inte som en permanent och normal försörjning. Med detta ekonomiska mått har Sverige idag 675 000 invandrare som inte är självförsörjande utan i varierande grad bidragsförsörjda.” (Källa: Moderaterna.se)

Citat 2 ur M:s integrationskommission:

”En studie som presenterades av Entreprenörskapsforum, och som granskar perioden 1990-2016, visar att det i genomsnitt tar fyra till fem år för hälften av de nyanlända att få någon form av jobb. Samtidigt tar det mer än ett decennium innan ens hälften är självförsörjande. År 2019 var cirka 675 000, eller 50 procent, av invandrarna i arbetsför ålder inte självförsörjande. Självförsörjning definieras som en bruttoinkomst på 186 000 kronor per år eller cirka 12 500 kronor netto per månad.” (Källa: Moderaterna.se)

Motargument ställde några frågor till rapportens huvudförfattare Johan Eklund på Entreprenörskapsforum och fick dessa svar:

  1. Det finns flera skäl till varför vi valt denna gräns, den torde var en lägsta rimliga gräns för självförsörjning, ligger i paritet med bidragsnivåer, men under kollektivavtalens stipulerade ingångslöner. Sedan går det naturligtvis att anföra att vi skulle kunna använda en högre satt självförsörjningsgräns. Men med en högre gräns skulle ännu fler sakna självförsörjning. Se gärna resonemanget i rapporten.
  2. Som forskare tycker jag det är olyckligt att information och material tas ur sitt sammanhang.
  3. Vi har ett stort ekonomiskt utanförskap och sysselsättnings/arbetsmarknadsstatistiken är otillräcklig för att förstå omfattningen på integrationsproblemet.

Källor:

Moderaternas Integrationskommissionens slutrapport

Entreprenörskapsforums rapport ”När blir utrikes födda självförsörjande?

SCB.se befolkningsmängd ( åren 2000-2016, uthämtad 2021-08-30 )

Ny rapport om antisemitism erbjuder försiktig optimism

Forum för levande historia har under 2020 genomfört en större undersökning som belyser antisemitiska attityder. Rapporten, som publicerades i juni 2021, visar dels i vilken grad attityderna är utbredda i det svenska samhället och dels hur de har förändrats över tid. En snarlik undersökning gjordes 2005 vilken de nya resultaten jämförts mot. Glädjande är att antisemitiska attityder i stort har minskat i jämförelse med studien 2005.


I studien har tre kategorier av antisemitism undersökts; Förintelserelaterad antisemitism, Israelrelaterad antisemitism och social distans. En viss minskning av antisemitiska attityder har kunnat ses i alla kategorier.

Precis som Motargument belyst i tidigare artiklar om antisemitism så framgår tydligt att antisemitiska attityder återfinns i hela samhället – bland majoritetsbefolkningen i stort, i olika politiska opinioner och i grupper med olika religionstillhörighet. Dock visar rapporten att attityderna varierar i både omfattning och form beroende på var i samhället den förekommer. Här tydliggörs bland annat att det finns något fler män än kvinnor i den Förintelserelaterade kategorin av antisemitiska attityder medan motsatt förhållande råder i den Israelrelaterade. Högre ålder kan också knytas till mer negativa attityder samtidigt som högre utbildningsnivå kan kopplas till en lägre nivå av antisemitiska attityder. Vidare visar rapporten att antisemitiska attityder är något mer utbredda bland befolkningsgrupper födda utanför Europa med muslimsk religionstillhörighet samt bland grupper som sympatiserar med Sverigedemokraterna. Rapporten betonar dock att attityderna inte kan isoleras till dessa grupper utan förekommer på bred front.

Forskarna bakom studien har också använt sig av ett perspektiv som tillåter dem att se olika attityders intensitet genom att låta respondenterna uppge antalet antisemitiska påståenden de instämmer med. Det har kunnat visa att 5% instämde i 5 eller fler antisemitiska påståenden och beskrivs därför hysa starka antisemitiska åsikter. Detta är en minskning med en procentenhet i jämförelse med rapporten 2005. 14 procent av respondenterna har instämt i 2–4 antisemitiska påståenden och beskrivs därför bära på en antisemitisk inställning med svagare intensitet. Ytterligare 14 procent instämde  i ett påstående.

Trots en viss minskning av antisemitiska attityder från undersökningen 2005 kvarstår alltså faktum att antisemitism i olika former fortsatt återfinns hos en inte obetydlig andel av befolkningen. Tidigare rapporter bland annat från Brottsförebyggande Rådet och Malmö stad visar på konsekvenserna när antisemitiska attityder kommer till uttryck i form av hatbrott både i skolan och i samhället i stort, vilket på många olika plan påverkar den judiska befolkningen.

Forskarna till rapporten spekulerar i huruvida minskningen kan kopplas till ett ökat fokus på frågorna i samhällsdebatten under det senaste decenniet och därigenom ökad kunskap och medvetenhet. De pekar även på omfattande utbildningsinsatser från olika samhällsaktörer kopplat till både Förintelsen och övriga folkmord vilket kan ha höjt kunskapsnivån och därmed bidragit till minskningen av antisemitiska attityder.

Rapporten i sin helhet: Antisemitism i Sverige – En jämförelse av attityder och föreställningar 2005 och 2020