Etikettarkiv: brottsstatistik

Polisanmälda våldtäkter inomhus ökar… polisanmälda våldtäkter utomhus minskar

En vanlig föreställning om våldtäkt är att en okänd person överfaller en kvinna utomhus.

Men dessa våldtäkter är ovanliga – och de blir allt ovanligare. Under 2010-talet har våldtäkter inomhus ökat medan de som skedde utomhus stadigt minskade och 2019 var på den lägsta nivån under hela 2010-talet.

Klargörande:

När det gäller sexualbrott i allmänhet och våldtäkt i synnerhet så finns det forskning som visar att sexualbrott där förövaren och brottsoffret känner varandra har ett högre mörkertal än de där förövaren är okänd.

I klartext innebär detta att andelen våldtäkter utomhus sannolikt är ännu mindre än de cirka 10-12 procent det nu handlar om.

Hur stort mörkertalet är finns det inga tillförlitliga uppgifter om.

Källa: Kriminalstatistiken över polisanmälda brott – http://statistik.bra.se/solwebb/action/index

Brott mot person ökar… nästan hela ökningen är olovlig identitetsanvändning

Den totala polisanmälda brottsligheten varken ökar eller minskar. men det finns en kategori som ökar – det som kallas Brott mot person har ökat med tio procent under 2010-talet.

I denna kategori ingår sådant som misshandel, sexualbrott, ärekränkning.

Sexualbrott har ökat från 183 till 222 per 100 000 invånare, medan brott mot liv och hälsa – som huvudsakligen är misshandel – har minskat från 988 till 882.

Nästan hela ökningen i kategorin Brott mot person handlar om ett brott som inte fanns före 2016: Olovlig Identitetsanvändning.

Källa: Kriminalstatistiken över polisanmälda brott – http://statistik.bra.se/solwebb/action/index

Länksamling: Samhällsnytts lögner, vinklingar och #fakenews

Motargument har genom åren skrivit en hel del artiklar som avslöjar Samhällsnytts lögnaktiga journalistiska värv. Samhällsnytt följer inte de pressetiska reglerna. I slutet av denna artikel kommer en sammanställning av de artiklar vi har uppmärksammat genom åren. Tyvärr har vi inte tid att granska allt som Samhällsnytt publicerar, det hade krävt en heltidstjänst.


De högerextrema alternativa mediebloggarna förmedlar alternativa sanningar. De kännetecknas av sin monotona och enkelspåriga agenda. Inte sällan spelar artiklarna på dessa bloggar på såväl medvetna som omedvetna fördomar som sprids i debatten, på nätet och ute i stugorna. Verktygen som man medvetet använder sig av är #fakenews, alternativ fakta, lögner och (medvetna?) sakfel.

Den 1 september 2017 lanserades en ny alternativ nyhetssajt. Den fick det förtroendeingivande namnet Samhällsnytt.

Vad är Samhällsnytt?

På hemsidan kan vi läsa följande:

”Samhällsnytt tar ett brett publicistiskt grepp. Vi specialbevakar de områden där etablissemangsmedia uppvisar underlåtenhetsförsyndelser, men fokuserar också brett på allmän nyhetsjournalistik. Dessutom gör vi regelbundet granskande och grävande filmreportage.

Vår målsättning är att vara den publicistiska produkt som framtidens samhällsintresserade mediekonsumenter vill ha och har rätt att kräva.”

Samhällsnytt är i stora drag samma som Avpixlat, som la ner samtidigt som Samhällsnytt startade upp.

Varför bytte Mats Dagerlind et al namn? Innan nyhetssajten 2011 antog namnet Avpixlat gick man under namnet Politiskt Inkorrekt. Den enklaste förklaringen var att man känner sig ha förbrukat sin trovärdighet efter några år. Politiskt Inkorrekt, sedermera Avpixlat, var populärt hos redan frälsta, men de bar på ett stigma som hindrade dem att nå ut till icke-frälsta.

I och med namnbytet såg man möjlighet att vinna nytt territorium. Vi som dagligen hänger med i den politiska debatten och följer såväl gammelmedia som alternativ media har sett igenom denna taktik.

Samhällsnytt består, enligt hemsidan, av:

  • Mats Dagerlind, politisk chefredaktör och ansvarig utgivare. Skriver artiklar. Dagerlind skriver inte sällan antimuslimska/islamofobiska texter. Dagerlind uttrycker sig inte sällan homofobiskt.
  • Egor Putilov, mest känd för den s k ”Putilov-affären”. Skriver artiklar.
  • Kent Ekeroth, f d sverigedemokratisk riksdagsledamot som under tiden i riksdagen också arbetade administrativt med Avpixlat, sedermera Samhällsnytt. Skriver artiklar och krönikor. Ekeroth var också delaktig i den s k ”järnrörsskandalen”. Ekeroth har genom åren varit föremål för många skandaler.
  • Simon Kristoffersson beskrivs som redaktör för sociala medier, ”grävande” journalist och redaktör. Skriver artiklar.
  • Mira Aksoy, nationalkonservativ skribent och utbildad modekommunikatör i Italien. Har en politisk bakgrund i Moderaterna och Ungsvenskarna. Skriver artiklar.
  • Jan Tullberg, docent i företagsekonomi, samhällsdebattör och författare. Skriver krönikor. Han ifrågasätter i denna filosofiska text begreppet ”allas lika värde”.
  • Rolf Malm, f d reklam- och PR-konsult. Skriver krönikor.
  • Sven Larson, USA-utvandrad politisk ekonom. Skriver krönikor.

Vi noterar att det är stor omsättning bland medarbetarna på Samhällsnytt.

Motargument avslöjar Samhällsnytt gång på gång

Motargument har under flera år arbetat med att publicera artiklar som avslöjar Samhällsnytts, och tidigare Avpixlats, agenda som allra helst tar sig uttryck i  lögner, vinklade nyheter, alternativ fakta och #fakenews. Samhällsnytts kall är att bekräfta fördomar. Och man gör det utan skrupler, och gör avkall på etik och moral. Bloggens medarbetare har inga betänkligheter kring att publicera komprometterande uppgifter och foton på icke dömda, misstänkta, gärningsmän.

Då vi har avslöjat felaktigheter i Samhällsnytts nyhetsrapporteringar har vi varje gång uppmärksammat Dagerlind et al på det. Ett tag svarade de på tilltal via Twitter. Vid några tillfällen tog man till sig av våra konfrontationer och förstod att det är allvarligt att sprida lögner, #fakenews och sakfel. Då valde man att uppdatera, ändra och radera i ett par av sina artiklar.

På senare tid har man valt att svara med tystnad. Vi får inga svar på Twitter, och man gör heller inte längre några ändringar i de felaktiga artiklarna. Detta innebär att Samhällsnytts artikelbibliotek är fyllt av artiklar som är #fakenews, lögner och dessutom innehåller sakfel. Detta verkar inte längre bekomma Dagerlind och hans stab. Samhällsnytts läsare bedriver sällan, eller aldrig, källkritik. Inte heller väljer man att faktagranska det som publiceras på bloggen. Läsarna förefaller vara nöjda med att nyhetsrapporteringen bekräftar de fördomar som de själva besitter. Lögnerna blir till sanning, oavsett.

Nyhetsartiklar, som är write-offs på andra nyhetsförmedlares nyhetsartiklar, är ofta osakliga då de färgas av skribentens åsikter och fördomar. Ofta läggs, för nyheten, irrelevant fakta till i texten.

Vi som arbetar med Motargument har begränsad tid att avslöja Samhällsnytts, och andra alternativa mediebloggars, lögner och #fakenews. Det hade behövts en heltidsanställd för att hinna med att bemöta allt. Denna sammanställning är enbart en bråkdel av alla de artiklar som vi skulle vilja bemöta om vi bara hade förutsättningarna.

Bristen på etik och moral

Samhällsnytt följer inte de pressetiska reglerna. Detta är en anledning till att man inte erhåller presstöd. Bloggen finansieras av donationer. För den som är intresserad av att få inblick i de pressetiska reglerna och därefter kunna dra slutsatsen att Samhällsnytt inte följer de pressetiska reglerna kan läsa om det på PO-PONs (Allmänhetens pressombudsman/Pressens opinionsnämnd) hemsida.

Samhällsnytt uttryckte i samband med lanseringen av bloggen förra hösten att man hade för avsikt att bredda sin journalistik och bevaka även andra saker än muslimer, invandrare, migration och flyktingar. Med facit i hand har vi blivit varse att man inte har lyckats med den föresatsen.

Samhällsnytt är inget nytt. Det är samma enformiga, hatiska och främlingsfientliga mantra om och om igen. Samhällsnytt bedriver samma ”journalistik” som dess föregångare Politiskt Inkorrekt och Avpixlat har gjort. Det som är nytt är namnet, designen på hemsidan och några skribenter.

Gå inte på den lätte.


Dela gärna denna länksamling när ni får frågan om vad i Samhällsnytts artiklar som är vinklat, lögner eller #fakenews.


Motarguments artiklar som avslöjar Samhällsnytt:

Samhällsnytt sprider #fakenews om ensamkommande och #vistårinteut

Myt: Regeringen och Vänsterpartiet är för barnäktenskap

Samhällsnytt och Fria tider använder psykiskt funktionsvarierade som politiskt slagträ

Samhällsnytt ljuger om migranter på Medelhavet

Samhällsnytts Mats Dagerlind skriver artikel på hörsägen

Samhällsnytt: Är Försäkringskassan nazister?

Samhällsnytt sprider falsk information om belgisk julmarknad

Samhällsnytt och den falska Sverigebilden (del 1)

Samhällsnytt återpublicerar föråldrad statistik

Myt: Sverige har aldrig varit mångkulturellt

News Flash: Människor vill flytta till andra länder

Vad i Toblerone är halal?

Samhällsnytt bluffar om klimatstrejkaren Greta Thunberg

Samhällsnytt och den falska Sverigebilden (del 2)

Samhällsnytt ljuger igen: ”Sverige mest korrupta land i Skandinavien”

Samhällsnytt: ”Kriminaliteten i Sverige liknar alltmer inbördeskrig”

När Samhällsnytt påvisar ”hyckleri”

Samhällsnytt och den falska Sverigebilden (del 3)

Samhällsnytt avslöjar reklamfilm på utländskt språk – Motargument gräver djupare

Samhällsnytt avslöjar fysisk omöjlighet: ”Afghanledaren Omid har två födelsedagar”

Samhällsnytt ljuger om branden i Notre Dame

Samhällsnytt: Ronneby farligare än Chicago

Tullbergs myter och fiktioner

Diskrepansen mellan anmält brott och faktiskt brott

Angående orosanmälan gjord mot Greta Thunbergs föräldrar

Rustas kyrka utan kors skapar folkstorm

Bjuder Malmöpolisen kriminella på pizza?

Polis tas ur tjänst, Samhällsnytt hittar på varför

Myt: ”Anhöriginvandringen ökar med Barnkonventionen”

Statistik-Sverige

Det är fantastiskt vad många olika siffror och uppgifter man som nyfiken privatperson kan få ut från svenska myndigheters officiella, offentliga webbsidor. Statistik kan vara den viktigaste faktabakgrunden till många olika sansade och sakliga debatter.


Har man intresse för kriminalstatistik kan man titta på varje kalenderårs summerade polisanmälda brott ända sedan 1975. Det är otroligt att Brottsförebyggande rådet – BRÅ – har en hel statistik-tjänst på nätet, så att du kan välja att läsa varje månads eller varje kvartals siffror från och med år 1994. Deras tjänst är regelbundet uppdaterad, siffror för oktober 2019 ligger ute redan nu. Du kan välja samtliga brott eller gå in på detalj i de olika brottskategorierna eller undergrupperna.

Motargument valde att ta fram några exempel. Ett enkelt test gjordes för att leta upp några kategorier brott som vi gissade har ökat kraftigt, enbart för att göra exempel till denna artikel. Tankarna gick kring att leta upp ”nya brott” där man kan ana att det utfördes extremt få och lagfördes få sådana brott under 1970-talet.

Vårt intresse föll på datorbaserade bedrägerier i bedrägeri-kategorin. Klotter, som ligger i kategorin skadegörelse valdes också. Det kändes mest intressant att titta på hur brottens utveckling rört sig i proportion till förändringen av Sveriges befolkningsmängd. Att visa ”brott per hundratusen invånare” valdes och ”Antal brott” valdes bort, för att ignorera faktiska antalet polisanmälda brott i detta exempel.

Brottsstatistik 1975-2018, Källa: BRÅ
Brottsstatistik per 100.000 invånare, hela landet, 1975-2018, Källa: BRÅ (klicka på diagrammet för att se en större version)

Av siffrorna gjorde vi ett diagram med Excel, så vi kan se olika färgade linjer, den brandgula innehåller samtliga polisanmälda brott i kategorin bedrägeri, varav den gula och den blekt gröna linjen ingår i den brandgula totalen. Den bruna linjen visar alla polisanmälda brott som kategoriserats som skadegörelse. Den blå linjen är alla klotter-brott; de ingår i summan för hela skadegörelsekategorin.

En viktig poäng man kan nämna om linjer som visualiserar brott per år i diagram är att linjerna ”hackar”, ”hoppar” uppåt och nedåt, för antal brott varierar från ett år till nästa år. En uppgång under den vänstra delen av grafen betyder inte att man automatiskt kan räkna med att samma uppåt-trend fortsätter i likadan utveckling i diagrammet eller i en tänkt förlängning in i framtiden. Man ska alltså akta sig från att göra prognoser om man inte är expert. Man kan inte ta en kort tids linje och automatiskt förlänga, eller ”extrapolera” ut en trendlinje bort i framtiden. Man kan tänka sig att man tittar tillbaka i historiken på boskapsstöld, och kanske gissar att det långa tidsperspektivet visar en sjunkande linje. En sådan sjunkande linje kan inte heller automatiskt extrapoleras, då den vid något tillfälle kommer gå under noll-linjen. Oavsett hur få eller hur många kor som polisanmälts som stulna på ett år kan det aldrig bli färre än noll stulna kossor.

Om du har intresse att leta statistik, gå in på olika myndigheters webbsidor och titta om de har offentlig statistik. Man kan även ringa eller eposta till statliga myndigheter och fråga vilka historiska uppgifter de har om sin verksamhet. Tack vare en svensk tumregel om transparens och offentlighetsprincip finns det enormt mycket tillgänglig statistik, bara man har intresse av att söka och fråga.

Vill du plocka ut siffror och historik så rekommenderar Motargument att du läser på ordentligt vad siffrorna representerar, vad varje tal betyder och vad man kan läsa ut bakom faktauppgifterna. Man kan också behöva lära sig grunderna i statistik och något kalkylprogram för att skapa visuella och pedagogiska diagram. Lycka till!

Källa: http://statistik.bra.se/solwebb/action/index
Boktips: Googla efter boken Statistik För Dummies (bör finnas på ditt bibliotek)

Myter om våldsbrott, del 5: Är det bättre att bli våldtagen av någon man känner?

Våldtäkterna inomhus ökar – våldtäkter med okänd förövare minskar.

I min genomgång av olika myter kring brottslighet utgår jag från en kommentar från en person som inte tror på statistiken om det minskande våldet. Det stämde inte med hans intryck av att läsa dagstidningen:

Så här skrev han:

”Ja får inte debet och kredit och stämma.
Statistiken visar på att våldet har minskat.
Hur kan det vara så när varje dag
1. minst en person blivit bragt om livet,
2. en eller flera våldtäkter,
3. bilar som brinner,
4. sprängdåd med bomber
5. rån
6. och inbrott
Står det och läsa varje morgon man öppnar en dagstidning.
Misstänker att statistiken inte överensstämmer med verkligheten.”

Jag betar av hans påståenden från slutet och nu är det alltså dags att titta närmare på

VÅLDTÄKTER

Det finns en utbredd föreställning att en typisk våldtäkt är en okänd man som hoppar på sitt offer utomhus en mörk natt.

Men dessa våldtäkter är undantag.

De allra flesta – ca 85% – av alla polisanmälda våldtäktsbrott sker inomhus.

Den vanligaste våldtäkten begås av en förövare som brottsoffret känner. Mycket ofta har de en relation.

Sedan 2009 har antalet polisanmälda våldtäkter ökat men hela ökningen handlar om våldtäkter inomhus. Våldtäkterna utomhus har minskat med en femtedel (19 %).
Varje våldtäkt är en tragedi för den kvinna som utsätts.Och det enda som borde gälla är nolltolerans. Men för att kunna motarbeta dessa brott måste vi ha korrekta fakta.

Att bli våldtagen av någon man känner är också en tragedi.

Och när det står i tidningen om en man som gripits misstänkt för våldtäkt så är det sannolikt en man som känner sitt offer.

Myter om våldsbrott, del 4: ”Bilar som brinner”

I min genomgång av olika myter kring brottslighet utgår jag från en kommentar från en person som inte tror på statistiken om det minskande våldet. Det stämde inte med hans intryck av att läsa dagstidningen:

Så här skrev han:

”Ja får inte debet och kredit och stämma.
Statistiken visar på att våldet har minskat.
Hur kan det vara så när varje dag
1. minst en person blivit bragt om livet,
2. en eller flera våldtäkter,
3. bilar som brinner,
4. sprängdåd med bomber
5. rån
6. och inbrott
Står det och läsa varje morgon man öppnar en dagstidning.
Misstänker att statistiken inte överensstämmer med verkligheten.”

Jag betar av hans påståenden från slutet.

Och nu är det alltså dags att titta närmare på BILAR SOM BRINNER.

MYT:
”Bilbränderna bara ökar hela tiden”

FAKTA:
Bilbränder visade tidigare en ökande trend men antalet har stadigt minskat sedan 2016.

Jag har nyligen skrivit om detta och det väckte starka reaktioner.

Trots att ingen kunde påpeka att något var fel så ansåg somliga (med anknytning till promillepartiet Medborgerlig Samling) att mina siffror var vilseledande. Det är de inte.

Fakta är mycket enkla. Statistiken från Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB) är tydlig. Och det är mycket enkelt för var och en att själv kolla deras pedagogiskt utformade statistikdatabas.

Sedan 2016 har bilbränderna minskat i hela landet.
Vi kan också se att det mer specifikt har minskat i storstäderna och att den största minskningen har skett i Malmö.

Från statistik från Försäkringsbolagen vet vi också att en betydande andel av de bilar som brann var försäkringsbedrägerier, där bilarnas ägare betalade pengar för att bilarna skulle bli satta i brand. Vilket motsäger vulgärbilden att det är sysslolösa ligister i ”utsatta områden” som sätter eld på bilar.

 

 

Myter om våldsbrott, del 3: ”Sprängdåd med bomber”

I min genomgång av olika myter kring det här med att brottsligheten bara ökar och ökar utgår jag från en kommentar från en person som inte tror på statistiken om det minskande våldet. Det stämmer inte med det intryck som skribenten hade av att läsa dagstidningen:

Så här skrev han:

”Ja får inte debet och kredit och stämma.
Statistiken visar på att våldet har minskat.
Hur kan det vara så när varje dag
1. minst en person blivit bragt om livet,
2. en eller flera våldtäkter,
3. bilar som brinner,
4. sprängdåd med bomber
5. rån
6. och inbrott

Eftersom jag betar av hans påståenden från slutet och det första inlägget handlade om inbrott och det andra om rån så är det nu dags att titta närmare på nummer 4. sprängdåd med bomber.

Sprängningar

MYT:
”Sprängningar är något nytt.”

FAKTA:
De skapade inte samma rubriker.

Titta på bifogade faksimil av en notis i DN 13 januari 1955.
Notisen handlar om ett inbrott mot en juveleraraffär i Stockholm.
Men här finns också intressant information om andra brott.
200 inbrott. På tio dagar.
20 inbrott varje dag.
Enbart i Stockholm….
”frågan är väl om inte det är en rekordsiffra”

Den avslutande meningen är intressant:

”Utom inbrottstjuvar har vi också haft dynamitarder. Sex sprängningar sedan den 1 januari är siffran, och även den är ovanligt hög.”

Ja, siffran var säkerligen ovanligt hög.
Men inte så hög att den i januari 1955 skapade en rubrik.

Tvåhundra inbrott och sex sprängningar.
På tio dagar. 1955.
Enbart i Stockholm.
Men någon rubrik blev det inte.

Låt mig i sammanhanget understryka att jag inte är ute efter att säga att allt är frid och fröjd idag eller att allting var värre förr. Det jag vill påminna om är att vi ska försöka bevara vår känsla för sammanhang och kontext. Bombdåd och sprängningar är inget nytt.

Och vi ska inte underskatta medias avgörande roll.

—-
Översikt om sprängningar nu och då.

När det gäller bombdåd så är det mycket svårt att hitta någon samlad statistik. I kriminalstatistiken försvinner sprängningarna under rubriken allmänfarlig ödeläggelse som ju även kan inkludera annat.

Och i Socialstyrelsens två register över skadade (Patientregistret) och döda (Dödsorsaksregistret) så skilde man tidigare inte mellan skador och dödsfall som berodde på skjutvapen och de som berodde på sprängning. Det är först en bit in på 2000-talet som vi kan hitta specifik statistik om människor som fått vård eller omkommit till följd av sprängningar. Under de senaste 15 åren rör det sig om ett fåtal. Ett flertal år är siffran noll.

Vi som är något äldre har egna minnen av en rad bombdåd som skadade och dödade människor. Från 1970-talet och framåt är några av de mest spektakulära följande:

* Västtyska ambassaden. April 1975. Tre döda.
* Åklagare Sigurd Denckers villa i Nacka den 16 juli 1982. En död.
* Skatteskrapan i Stockholm 22 februari 1983. En död.
(Båda dessa ”Bombmannen” Lars Tingström)
* Restaurang Fontainebleau i Stockholm 31 december 1982.
* Militärt mobiliseringsförråd i Järna utanför Södertälje 12 november 1986. Järnaligan. Flera ton sprängmedel användes och ledde till en enorm explosion där flera hektar skog jämnades med marken och skyltfönster krossades i Järna fem kilometer därifrån.
* Brevbomb. Mordet på Efat Ghazi, Västerås 6 september 1990.
* Lidingö Tennishall, 1997. ”OS-bombaren”.
* Bilbomb i Nacka mot två journalister. 28 juni 1999. Två svårt skadade.
* Bilbomb i Malmö mot en polis. 30 juni 1999. En svårt skadad.

Detta är ett axplock. Jag gör inga anspråk på att ha fått med alla. Alla kompletteringar välkomnas.

Det som är intressant därutöver är att de återkommande ”krigen” mellan olika MC-gäng misstänks ingå i motivbilden kring flera av de sentida bombdåd som skett under 2000- och 2010-talet. Däribland sprängningen av Outlaws lokaler utanför Åtvidaberg, i september 2007, då en människa dog.

Det finns alltså en hel del sprängningar i massmedias bevakning genom åren. Men även här finns ett stort mörkertal. Särskilt när vi går tillbaka i tiden. Och kanske är det just i detta vi kan finna en förklaring till att det för många kan förefalla som om sprängdåd är något nytt.

Att läsa notisen från DN publicerad i januari 1955 berättar något.

Tack till Claes Tullbrink för faksimilen ur DN

Feature image attribution:
© Nevit Dilmen [CC BY-SA 3.0 (https://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0)]

Kriminalstatistiken bekräftar att det grova våldet har minskat i Sverige

Egentligen är allting mycket enkelt. Fakta ÄR. Spelar ingen roll hur många som frustar och skriker, spelar ingen roll hur mycket det hetsas från vissa håll, spelar ingen roll hur stora rubrikerna är, och det spelar heller ingen som helst roll hur många invektiv folk kan häva ur sig per sekund. Fakta bara ÄR. Därför sitter jag lugn när det stormar på diverse kommentarsfält.


Den märkliga polarisering som just nu präglar diskussionen om våldsbrottslighet i Sverige är samtidigt sorglig. Och vi är nu alltfler som reagerar mot detta. Instinktivt inser alltfler att dessa försök att reducera argument till partsinlagor och diskussionen till ett krig är något vi bör undvika.

I onsdags 25 september kom Socialstyrelsens årliga uppdatering med siffror över antalet patienter som 2018 fick vård för ”Skador och Förgiftningar” – där skador av våld ingår.

Den utveckling som jag beskrev i min förra artikel håller i sig. Våldet minskar. I pressmeddelandet från Socialstyrelsen lyfte man också fram just det minskande våldet:

Denna minskning har alltså pågått i mer än tio år – och statistiken har varit fullt tillgänglig för var och en. Men när jag återgav dessa data så slog de ner som en bomb och betraktades som kontroversiella. Situationen är bisarr.

Det handlar alltså om återkommande officiell statistik som år ut och år in har redovisat en stadig minskning utan att detta har satt något avtryck i debatten. Inte bland politiker. Inte bland journalister. Och när jag lyfter fram fakta ur denna offentliga myndighetsstatistik så blir jag anklagad för att ljuga och vilseleda.

Ja, situationen är onekligen bisarr.  Man kan ställa sig frågan vad vi ska ha offentlig statistik till om den betyder så litet för debatten i dessa frågor.

För det råder ingen tvekan. Socialstyrelsens statistik – både över slutenvård och specialiserad öppenvård – visar att antalet personer som fått vård för våld har minskat kontinuerligt och kraftigt. Och är idag den lägsta sedan den här statistiken började föras i slutet av 1980-talet.

Men låt mig nu vara djävulens advokat. Kan det vara så att Patientregistret och Socialstyrelsen har fel? Kan det finnas en felkälla som gör att våldet – särskilt det grova – ändå ökar, trots att antalet personer som fått vård för våld har minskat kraftigt?

Ett förslag som har framförts är att minskningen skulle bero på ändrade vårdrutiner. Denna ”idé” har framförts av Tino Sanandaji. Han tillbakavisar alla försök att använda sig av Patientregistret när det gäller att studera våldsutvecklingen i Sverige. Sanandaji hävdar att ”Patientregistret är värdelöst”.

Enligt honom beror minskningen i Patientregistret inte på att våldet har minskat utan på ändrade vårdrutiner. Framför allt när det gäller hjärnskakning. Eftersom allt färre generellt blir inskrivna i slutenvård för just hjärnskakning så skulle detta förklara minskningen av patienter med skador av våld i Patientregistret.

Men denna hypotes håller inte. Det är nämligen relativt få som får hjärnskakning av våld av det totala antalet inskrivna patienter med våldsskador. Även om lika många hade skrivits in med hjärnskakning av våld 2018 som tidigare år så hade vi ändå haft en minskning av det totala antalet patienter som vårdats för våld.

Patientregistrets data visar helt enkelt att det våld som leder till att människor blir inlagda på sjukhus har minskat – särskilt de senaste tio åren.

Låt oss nu göra en annan sorts felsökning. Kan vi på något oberoende sätt bekräfta eller dementera den bild som vi får av Patientregistret? Finns det andra källor när det gäller utvecklingen av våld?

Ja, en sådan viktig källa är givetvis kriminalstatistiken. Och det visar sig att denna statistik över polisanmälda brott bekräftar Patientregistrets data. Antalet polisanmälningar av grov misshandel har minskat med 16 % under tioårsperioden 2009-2018. Motsvarande minskning i Patientregistrets data är 15 %.

Kriminalstatistiken bekräftar alltså de data vi har från Patientregistret. Våldet har minskat i Sverige – både det grova våld som syns i antalet patienter som får sjukhusvård för våld, och i antalet polisanmälningar om grov misshandel.

I likhet med Patientregistret är även Kriminalstatistiken ett offentligt lättillgängligt register. Båda dessa visar alltså att våldet stadigt har minskat.

Under denna period har den offentliga debatten samtidigt drabbats av panik. Med rubriker som skriker för att överträffa varandra om det tilltagande, allt grövre våldet.

Sedan flera år har den offentliga debatten i Sverige präglats av en bild, som har väldigt litet med sakliga fakta att göra. Vecka ut och vecka in, år efter år översköljs vi av budskapet om ett allt grövre våld som bara ökar och ökar.

Mycket få stannar upp och ställer sig frågan – vad har vi för belägg för detta? Överallt – från media och politiker – trumpetas samma budskap ut:

Våldet är grovt, det ökar ständigt och extraordinära åtgärder krävs för att stoppa det. ”Vi behöver utländsk hjälp för att stoppa våldet!”

Samtidigt har alltså två centrala källor inte ens kontrollerats.

Återigen – det handlar alltså om återkommande officiell statistik, statistik som har varit fullt tillgänglig för var och en. Statistik som i flera år har redovisat en stadig minskning av våldet i Sverige, utan att detta har satt något som helst avtryck i debatten. Inte bland politiker. Inte bland journalister.

Och när jag återger dessa data ur denna offentliga myndighetsstatistik anklagas jag för att ljuga och vilseleda och siffrorna ses som kontroversiella. Finns bara en rimlig kommentar kring detta. Det är pinsamt.

Hur ska vi hantera när människor gör misstag?

Ibland gör vi misstag. Misstag kan vara medvetna eller omedvetna. Oavsett vilket kan misstag i dagens sociala medievärld få stor viral spridning. Vissa misstag spelar människor rakt i händerna, och de sprids som en sanning, trots att de inte är det. Hur ska vi hantera när människor gör misstag?


För min del har jag ett ideal – vi måste börja med att inse att vi alla gör misstag. Att medge detta för egen del kan ibland vara otroligt svårt, men nödvändigt.

Att stenhårt bita sig fast vid en uppfattning som inte visar sig hålla är inte bara dumt utan kan också skapa helt nya problem. Då sprids en bild av att det är farligt att göra fel och att man blir utslängd ur den sociala gemenskapen om man gör det.

Så kan vi inte ha det.

Vi gör ju nämligen alla våra misstag.

Jag vill därför här och nu lyfta en person vid Henrik Jönsson som när det visade sig att han hade grundfel om antalet fall av dödligt våld i Sverige och antalet dödsskjutningar omedelbart tog till sig detta och raderade sin film.

Jag måste erkänna att jag inte hade hört talas om honom tidigare, men i natt fick jag anledning att titta på hans senaste film som handlade om just ”Våld & verklighet”.

Hans ambition med sina filmer är på alla sätt lovvärd. Han vill bryta polariseringen i debatten. Även om jag inte delar hans politiska grundsyn så är detta i sig en ambition värd att sträva efter.

Och jag är dessutom övertygad om att just detta med hur vi förhåller oss till misstag är avgörande om vi vill bryta polariseringen.

I denna önskan att bryta polariseringen måste samtidigt ingå ett oavvisligt krav. Och det är att vi så långt det alls är möjligt bör hålla oss till korrekta fakta.

Det finns en tankemodell som riskerar att leda oss fel – och det är idén att sanningen aldrig är extrem, att den alltid kan återfinnas mittemellan två motpoler. Så är det givetvis inte.

Fakta är knepiga på det sättet. De bara ÄR.

Ibland fisk, ibland fågel, ibland mittemellan. Men inget avgör på förhand var vi hittar dem.

Och sanningen kan heller aldrig avgöras med hjälp av omröstning. Fakta ÄR.

Att ge sig in i diskussionen om brottslighet och våld är ett riskabelt projekt. Området är på många sätt minerat. När Henrik Jönsson gjorde det föll han i en av de gropar som man kan falla i. Nämligen frågan om hur många som utsätts för dödligt våld i Sverige.

Han utgick från polisanmälda brott, vilket i många andra sammanhang är ett rimligt förfaringssätt. Men detta gjorde att hans siffror över antalet mord i Sverige blev ungefär tre gånger för höga.

Enligt Jönssons graf var antalet mord i Sverige 2009 – 2018 en bra bit över tretusen. Den korrekta siffran är 946. Vad berodde hans fel på?

Hans siffror motsvarar antalet polisanmälningar, men där redovisas alla händelser med dödlig utgång där det funnits anledning att utreda om dödligt våld kan ha varit dödsorsaken.

Många visar sig efter utredning handla om något annat – självmord, olyckor eller naturlig död. Där finns även dubbletter där flera anmälningar upprättas för ett och samma fall. Ibland registreras försök eller förberedelse till mord eller dråp felaktigt som fullbordade mord eller dråp.

Återigen. När Henrik Jönsson fick detta påpekat för sig var han snabb med att ändra – eller i alla fall att radera sin film.

Eftersom han är långt ifrån ensam om att göra detta misstag vill jag här visa vad hans fel gick ut på. Både när det gäller dödligt våld i allmänhet och dödligt skjutvapenvåld i synnerhet.

Och som sagt. Vi gör alla misstag. Det är det viktiga i det här sammanhanget.

Så jag tänker inte acceptera något som helst hån eller personangrepp mot Henrik Jönsson.

Han medgav sitt fel. Det är stort.

Lögnaktig statistik om dödligt våld

Jodå.

Jag har ju fått höra den där ranten om ”Lögn, förbannad lögn och statistik” några gånger.

Jag är hjärtligt trött på den. (Och det är alltså INTE Mark Twain som har myntat det.)

Men eftersom jag då och då ändå ramlar över uppenbart lögnaktig statistik så tror jag att det kan vara bra att klargöra några saker och ge ett exempel.

Statistik är ett språk.

Och som på alla språk går det att ljuga även med statistik. Men det är förstås inte språkets fel att någon väljer att fara med osanning. Inge skulle få för sig att anklaga svenska språket om någon ljuger på svenska.

Lögnen är alltid lögnarens ansvar, ingen annans – och inte heller språkets.

Alla osanningar är förstås inte avsiktliga lögner. Men det är alltid viktigt att påpeka det som inte är sant när det gäller fakta av betydelse.

Här är ett av många exempel som jag har stött på kring det här med dödligt våld. Det handlar om fantastiskt höga siffror på antalet mord och dråp i Sverige. Det är från en blogg vars skriverier jag blev uppmärksammad på av en person som trodde att detta var dagsens sanning. Att vi I Sverige har haft flera hundra mord om året det senaste decenniet.

Så är det inte.

Det handlar om remarkabla siffror på att det numera skulle vara farligare att leva i Sverige än i New York. Utgångspunkten var bifogade siffror, som alltså är rent hittepå.

Dessa siffror är tre gånger högre än de korrekta.

Riktigt var skribenten Göran Fröjdh har hämtat sina siffror är inte helt klart. Det troligaste är att han har utgått från polisanmälningar. Vilket alltså inte är detsamma som faktiska fall av dödligt våld. Där finns olyckshändelser och överdoser och självmord. Men de måste utredas och eftersom mord ofta inte kan uteslutas i ett tidigt skede så blir det en polisanmälan om mord.

Jag tänker återkomma till hur det kan gå till när det blir så här fel. Och låt mig bara i all enkelhet påpeka att vi alltså är mycket långt från amerikanska siffror när det gäller dödligt våld.

En enkel tumregel är att vi i Sverige har haft omkring 1 fall av dödligt våld per 100 000 i många decennier. Som högst i modern tid var det 1989 när det var ca 1,5 per 100 000.


Här är bloggen som jag hämtat siffrorna från:

https://www.frojdh.se/?s=Dystert+facit