Kategoriarkiv: I fokus

Samhällsnytt sprider falsk information om belgisk julmarknad

Samhällsnytts artikel, publicerad 30 oktober, med rubriken ”Belgisk julmarknad byter namn till ‘vintermarknad’ för att inte kränka religiösa minoriteter”, berättas det om hur julbelysningen i den belgiska staden Brygge, skall ersättas med namnet ”vinterbelysning” och ”julmarknad” med ”vintermarknad”.

I Samhällsnytts artikel påstås att:

”Invånare kopplar beslutet till islam och påpekar att de belgiska normerna och värderingarna eroderar, kulturen försvinner och traditionerna byter namn – men samtidigt måste de respektera ramadan och andra importerade högtider.”

Fakta:

Samhällsnytts artikel bygger på en artikel publicerad i den belgiska tidningen ”Het laatste nieuws”, som publicerades den 29 oktober 2018.

I själva verket står det ingenting i artikeln om vare sig ramadan, islam eller andra religioner.

I dagens upplaga av ”Het laatste nieuws” publiceras dessutom en artikel som anger att staden Brygges befolkning skall få välja ett eget namn på det som idag kallas för julmarknaden. I den artikeln anges även att namnet ändras på grund av att säsongen för marknaden förlängs och därmed inte enbart sker under julen.

Not: (de belgiska artiklarna som skrivits på nederländska har översatts av en person som har nederländska som modersmål)

Motargument tackar Take Aanstoot för översättning av artiklar och filmklipp.

UPPDATERING 181102. Samhällsnytt har ändrat i artikeln. Man har valt att ändra källan man använt sig av i ingressen. Oklart varför, eftersom ingressen är oförändrad. Den ”nya” källan är Voice of Europe, en ökänd högerextrem och islamofobisk nätsida.

I stycket om att beslutet kopplas till islam har man ändrat från att det är ”invånare” som kopplar beslutet till att det är ”läsare av artikeln i HLN” som i ”upprörda kommentarer” gör kopplingen till islam.

Att enskilda läsare tycker att namnbytet på vinterfestivalen beror på anpassning till islam, är inte fakta. Festivalen pågår numera inte enbart under julen, vilket arrangörerna förklarar vara orsaken till namnbytet.

SD: Vi vill ha folkomröstning om invandringen

Riksdagsledamoten, tillika Sverigedemokraternas partisekreterare, Richard Jomshof, har lagt en motion som handlar om att man vill att svenska folket ska avgöra huruvida vi vill ha ”massinvandring”. Det är på så många punkter fel och förtjänar ett svar från oss på Motargument.se.


Det var den 3 oktober 2018 som Jomshof (SD) tillkännagav sin Motion 2018/19:36 ”Folkomröstning om invandringspolitiken”. SD har sedan länge pratat varmt om att man tycker att svenska folket ska få avgöra hur invandringspolitiken ska föras. Jomshof har skrivit samma motion tre gånger tidigare.

I motionen kan vi i vanlig ordning läsa hur Sverigedemokraternas Sverigebild skiljer sig en hel del från hur andra partier och sympatisörer ser på vårt Sverige. Det är samma gamla alarmistiska propaganda som saluförs. Jomshof spelar på människors upplevda otrygghet och i motiveringen till motionen saxar vi följande stycke:

Resultatet av denna massinvandring är tydlig. Sverige som en gång var ett tryggt, stabilt och homogent land, kännetecknas i dag allt mer av splittring, segregation, ett ökat utanförskap och en ökad otrygghet. Det sistnämnda inte minst som en direkt följd av den allt grövre importerade gängrelaterade kriminaliteten med sina återkommande uppgörelser och skjutningar. Stenkastning och bilbränder i våra invandrartäta förorter, men också sexuella övergrepp, överfalls- och gruppvåldtäkter, är i dag vanligt förekommande.

Jomshof tycker att det är märkligt att svenska folket inte har tillfrågats huruvida de vill ha denna ”massinvandring”. Han menar på att det har gjorts undersökningar alltsedan 90-talet som styrker SD:s förhoppning om ett, för deras del, gott resultat i en kommande folkomröstning.

Återigen nämner SD Ungern som ett föregångsland vad gäller invandring. Just landets invandringspolitik och demokratiska utveckling är ständigt satt under lupp av EU-parlamentet. EU förbereder en ny runda sanktioner för att ett medlemsland tror att de kan göra vad de vill bara de har majoritet i sitt parlament.

Avslutningen på Jomshofs motion är distinkt, men något otydlig:

Dagens massinvandring är på väg att slita sönder Sverige, samtidigt som den kan komma att leda till en situation där det svenska folket blir en minoritet i sitt eget land. Det minsta man kan begära i en sådan situation är att man låter det svenska folket få tycka till i frågan. Därför bör regeringen snarast utlysa en folkomröstning där det svenska folket får avgöra om Sveriges invandringspolitik även fortsättningsvis ska vara ansvarslös och destruktiv, eller om den ska vara ansvarsfull och restriktiv i enlighet med vad Sverigedemokraterna föreslår.

Här hittar vi konspirationen och myten om folkutbytet, dvs att svenskar kommer att bli en minoritet i sitt eget land. Den myten har vi knäckt på Motargument. Folkutbytet förutsätter att invandrare aldrig blir svenskar, vilket är något av en paradgren i den sverigedemokratiska politiken.

Den avslutande meningen är luddig, då den inte redogör för hur SD:s invandringspolitik ser ut. Men vi vet hur den ser ut:

  • Nollvision på asyl- och anhöriginvandring (länk)
  • Totalstopp på kvotflyktingar (länk)
  • Arbetskraftsinvandring är OK, till en viss gräns (länk)
  • Intensifierad repatriering, dvs återvandring för invandrare (länk)

Motionen om folkomröstning om invandringspolitik känns antingen som en bluff eller så är den påfallande ogenomtänkt. SD har nämligen inte preciserat hur de vill att folkomröstningen ska gå till. Vilka frågor ska ställas till de som röstar? Folkomröstningen blir bedräglig om den ger folket intryck av att deras röst ger Sverige en möjlighet att frångå internationell rätt.

Internationella mänskliga rättigheter säkerställer ett skydd mot dödande, förtryck och förföljelse. Den rätten regleras av FN-konventioner som ålägger staterna som skriver under dem en skyldighet att tillämpa konventionerna i sin myndighetsutövning, samt att göra konventionerna till en direkt del av den nationella lagstiftningen. Därutöver finns direkt bindande konventioner, t ex de utarbetade av Europarådet. Slutligen finns allt mer direkt bindande lagstiftning från EU. All denna lagstiftning står över svensk lagstiftning, såvida inte Sverige skulle börja välja att öppet frånträda regleringarna kring mänskliga rättigheter.

Mänskliga Rättigheter av Daniel Mott, används under CC BY-SA

Gällande asylrättens koppling till mänskliga rättigheter så finns en skyldighet för alla länder som följer dem, att säkerställa att flyende människor som kan bevisa att de utsätts för dödande, förtryck och förföljelse, inte hamnar i samma situation igen.

Det innebär t ex att det inte räcker att Sverige har förbud mot dödsstraff. Svenska staten får inte heller skicka en människa till ett land där den personen riskerar avrättning, eller tortyr, eller akut livshotande svält, eller systematisk diskriminering i yrkesliv, utbildning, näringsliv och behandling av myndigheter, eller slaveri, eller tvångsgifte.

Och så vidare. Hur ska SD:s folkomröstning förhålla sig till att Sverige är bundet av såväl Europakonventionen om mänskliga rättigheter, FN:s flyktingkonvention, FN:s tortyrkommission, FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter, FN:s  konvention om avskaffande av rasdiskriminering, FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella ekonomiska rättigheter, FN:s barnkonvention, samt FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor?

Hur ska en folkomröstning förhålla sig till att Sverige är bundet av EU:s asylprocedurdirektiv, EU:s skyddsgrundsdirektiv, EU:s familjeåterföreningsdirektiv, EU:s tredjelandsdirektiv, med mera?

Medan Jomshof tycker det är märkligt att svenska folket inte får säga sitt om invandringen, tycker jag att det är märkligt att våra folkvalda inte ska få besluta om vilken politik de vill föra. Varför har vi val?

Källor:

Sveriges riksdag: Motion 2018/19:36 Folkomröstning om invandringspolitiken

Europaportalen: EU-politiker har tröttnat på Ungern

Myt: Svenskar snart i minoritet

The Washington Post: A fascinating map of the world’s most and least racially tolerant countries

SVT.se: Analys: ”SD:s mål är att locka missnöjda väljare på landsbygden”

SD stänger Sverige

Dagens industri: SD välkomnar arbetskraftsinvandring

Invandrare som röstar på SD – en enkelbiljett ”hem”?

Samhällsnytt: Är Försäkringskassan nazister?

Namnet Mats Dagerlind är synonymt med Samhällsnytt. Han verkar leva i en parallell värld. I en artikel från i fredags illustrerar han detta med bravur. Mr Samhällsnytt har gjort ett scoop: Försäkringskassan använder sig av tyrrunan som symbol i sin logotyp. Vi pratar samma tyrruna som nazistiska NMR (Nordiska Motståndsrörelsen) använder sig av.


Det var i onsdags som hovrätten i Nedre Norrland fastställde att den s k tyrrunan, som NMR använder sig av som partisymbol, inte är att betrakta som HMF (hets mot folkgrupp). Jag kommer i denna artikel inte att kommentera den domen.

Håll i hatten, för nu snackar vi banbrytande journalistik: Dagerlind, chefredaktör och vägvisare på Avpixlat sedan 2014 och på efterföljaren Samhällsnytt sedan 2017, har på sin kammare konspirerat ihop en sensationell nyhet:

Försäkringskassan använder sig också av tyrrunan i sin logga!

Foto: Frankie Fouganthin. (CC BY-SA 4.0) Wikimedia Commons.

Saxat ur Dagerlinds artikel på Samhällsnytt:

Beskedet lär glädja diverse fornnordiska och asatroende sällskap som varit mindre glada åt att NMR annekterat tyrrunan, men ännu mer irriterade över initiativen att förbjuda symbolen. Det kan också glädja Försäkringskassan som nu slipper byta sin logotyp som är starkt inspirerad av en tyrruna.

Vänta nu. Sakta i backarna. ”[…] slipper byta sin logotyp som är starkt inspirerad av en tyrruna”. Jag har twittrat med min twittervän @Demofon (aka Mats Dagerlind) och ställt följande fråga till honom: ”Har du källa på att FK använder sig av tyrrunan?”. Ibland får jag svar, ibland inte. Man vet liksom inte på förhand hur det blir.

Vän av ordning vill påminna om att tyrrunan är en symbol som användes av nazisterna i Nazityskland. Dock är den fornnordiska symbolen inte lika stigmatiserad som svastikan. Det är således ett ytterst medvetet val som NMR gjorde då de valde att göra tyrrunan till ”sin”. Symbolen är ”home free”, då det kommer till brottet HMF. Detta har avgjorts vid ett flertal tillfällen i Sverige, senast alltså i onsdags. Däremot är användande av svastikan brottsrubricerat som HMF.

Mot bakgrund av detta är det, för att bli allvarlig för en stund, väldigt vågat av Dagerlind att sammankoppla Försäkringskassan med en symbol som använts, och används, av nazister. Han poängterar att domen i hovrätten i Nedre Norrland innebär att både NMR och Försäkringskassan kan pusta ut.

Naturligvis är det inte bara vågat. Det är tokigt, ledsamt, verklighetsfrånvänt, korkat, konspiratoriskt, falskt, lustigt, lögnaktigt och tragikomiskt.

På Motargument har vi många gånger dissekerat, avslöjat och blottlagt Mats Dagerlind och hans kollegor på Samhällsnytt. Vi har fått dem att ändra, revidera och helt ta bort artiklar som de har hasplat ur sig i ivern att sprida främlingsfientlighet och rasism. Oftast har det handlat om att Dagerlind et al har ”glömt” den ack så viktiga källgranskningen som god journalistik bör kännetecknas av. Ibland har det handlat om märkliga slutsatser dragna på tämligen korrekt fakta. Samhällsnytt genomsyras av en ensidig, agendastyrd och insinuant nyhetsrapportering.

Det verkar inte bättre än att Dagerlind slutligen har fått en uppenbarelse:

Försäkringskassan är garderobsnazister. Kanske är NMR bulvaner åt Försäkringskassan? Kom Försäkringskassan 2003 (året då loggan ändrades) till insikt om sin politiska ideologi och gick ”full nazi”? Eller var det under en sällsynt blöt julfest 2002 som logotypansvariga på Försäkringskassan satt och spånade fram det perfekta förslaget på den nya loggan?

Undertecknad har haft mail-korrespondens med pressansvarig på Försäkringskassan. Saxat ur det mail jag erhöll nu på morgonen får vi lära oss att Försäkringskassans logga (till Dagerlinds förtret?) inte är en tyrruna:

Även om det är en del som ser en pil som pekar snett upp och vänster, tyr-runan pekar rakt upp, så är Försäkringskassans logga inte mer exotisk än att den föreställer ett stiliserat ”FK”. FK är en förkortning av Försäkringskassan.

Jag har arbetat med FK-loggan i 16 år och det här är första gången jag hört någon insinuera att loggan skulle vara inspirerad av en tyrruna.

Vilken tur! Försäkringskassan är inte nazister och det verkar som att min twittervän Dagerlind drabbats av en (tillfällig) synhallucination. Jag vill här och nu påpeka att det kan hända den bäste.

Kuriosa: Varken tyrrunan eller svastikan har egentligen någonting med nazism att göra. Tyrrunan symboliserar styrka, mod och seger i enlighet med guden Tyr, Odens son. Svastika är sanskrit och betyder ”välmående”. Det är också en symbol som använts, och används, av hinduer, buddister och jainer.

P.S. Det har nu gått 48 timmar sedan jag ställde frågan på Twitter om Dagerlind har källa på att FK använder sig av tyrrunan i sin logga. Jag har inte fått svar.

#språk: ”Bögjävlar” och ”horungar” i sportens värld

Det pågår ständigt en diskussion om huruvida språkbruket i sportvärlden ska få lov att vara en fristad, där det måste tillåtas att få vara högt i tak. Att det ens ska få lov att vara en diskussion ger oss underkänt i kampen mot homofobi, rasism och sexism.


Det var i lördags i hockeymatchen mellan Malmö Redhawks och Djurgårdens IF som en spelare i Malmö skrek ”din jävla horunge” till en motspelare. Straffet fastställdes dagen efter till två matchers avstängning.

I sportvärlden har det genom åren funnits en förkärlek för att använda sig av sexistiska, homofobiska och rasistiska tillmälen. Det handlar om en accepterad jargong och om att med alla till buds stående medel, få motståndaren att tappa fokus och hämnas genom att ”ge tillbaka”.

Att det omoderna och kränkande språkbruket fortsatt tillåts vara en del av sporten är obehagligt. Det finns ett gigantiskt mörkertal, dvs ordväxlingar mellan spelare som inte är hörbara för oss runt omkring. Problemet med att språkbruket har accepterats är att arbetet med att minska kränkningar av våra medmänniskor går förlorat när förebilder och idoler häver ur sig saker som påverkar oss negativt.

I ivern att låta sportvärlden få frisedel i föreställningen om att stridens hetta måste få lov att diktera hur vi ska uttrycka oss tappar vi bort det faktum att åskådare sitter på första parkett och serveras sexism, homofobi och rasism. När favoritspelaren skriker ”din jävla horunge” under en match kan det uppfattas som tecken på engagemang, vinnarskalle och adrenalin. Men det är det inte. Det är uttryck som får oss att fortsätta kränka våra medmänniskor.

”Om jag säger ”bögjävel” till dig på isen, då skrattar man ju bort det”

Malmös sportchef Patrik Sylvegård tvingade förvisso sonen Marcus, som är den nu avstängde Malmöspelaren, att be det egna laget om ursäkt. I en intervju med SVT Sport förringar Sylvegård språkbruket:

Man kan fråga sig var gränsen går och vad som är kränkande. Om jag säger ”bögjävel” till dig på isen, då skrattar man ju bort det. Det sägs mycket värre saker som domaren inte reagerar på. Och man kan säga mindre vulgära saker som kanske är mycket mer kränkande för en människa.

Uttalandet från sportchefen är värt att kritisera och ta avstånd ifrån. Att spelaren tvingades be om ursäkt betyder i praktiken ingenting då man i efterhand uttalar sig accepterande gentemot sexistiskt språkbruk.

Sportchefen förklarar den hetsiga situationen:

Som vanligt hör domaren bara det ena och det är otur för Marcus. Det var långt ifrån våra värderingar, men samtidigt ganska vanliga ord som sker på banan.
Vad sade han?
– Det var såhär: Spelaren i Djurgården sade något i stil med ”Vad fan håller du på med din långhåriga bögjävel” och då svarade Marcus ”Håll käften din horunge”, säger Patrik Sylvegård innan han fått veta domen mot Marcus Sylvegård.

Djurgårdsspelaren förnekar att han skulle ha sagt något till Marcus Sylvegård.

I en intervju med SVT Sport försvarar Djurgårdstränaren Robert Ohlsson Marcus Sylvegård:

Det som sägs på isen i stridens hetta ska stanna där, jag tycker inte att det är något som ska komma ut. Jag förstår att domaren reagerar och det är hans jobb, men jag tycker att det vore bäst för all sport om det som sägs på en plan stannar där.

Nu är ju problemet att det som sägs på en idrottsarena INTE stannar där. Orden tar sin väg upp på läktaren, ut i TV-rutan och in i åskådares vokabulär. Det är naivt att tro att kränkningarna stannar nere på isen, som om den vore ett vakuum.

Idrottare är förebilder

En som arbetar med att minska det kränkande språkbruket i sportvärlden är Shanga Aziz, grundare av organisation Locker Room Talk. I ett sms till SVT Sport skriver Aziz:

Jag tänker framför allt på alla unga killar vi utbildar i omklädningsrummen varje dag. Hur de ser upp till spelarna i SHL, deras förebilder. De vill vara och göra allt som dem. Därför är det otroligt viktigt att domaren tydligt visar att ett nedvärderande språk inte hör hemma på isen.

Aziz anser att sportvärlden har ett stort ansvar i att stävja det kränkande språkbruket. Sport har en oändligt stark genomslagskraft och det är viktigt att man förstår hur idrottsutövare faktiskt påverkar hur vi uttrycker oss.

Ishockeyförbundets ordförande Anders Larsson påpekar att detta är ett ärende som sticker ut. Han är av uppfattningen att detta språkbruk inte är vanligt i SHL (Svenska hockeyligan). I nästa stund motsäger han sig själv: ”Det sticker ut, men det är klart att det förekommer”. Larsson menar att det är i första hand domarna som bär ett ansvar för att det ska ge konsekvenser att uttrycka sig sexistiskt, rasistiskt och homofobiskt, men att hela hockeysverige bär ett ansvar.

Det finns många som engagerar sig i sport som tycker att man ska låta det hatiska språkbruket fortleva, eftersom det är ”naturligt” i stridens hetta, med adrenalinpåslag och viljan att störa motståndarens fokus.

Så länge domare, åskådare och företrädare inom sporten inte tar denna idioti på allvar ger vi hat och hot legitimitet i vårt samhälle. Två matchers avstängning på en enskild spelare är en början, men det krävs så oändligt mycket mer för att vi ska nå dit de flesta av oss vill:

En sportvärld, och i förlängningen en värld, fri från sexism, homofobi, rasism och kränkningar. Sport är en maktfaktor, det får vi aldrig glömma bort.

Lästips:

Locker Room Talk

Ekeroth: ”Tittar de snett på nån ska det vara utvisning i princip”


Den av SD petade Kent Ekeroth anser att invandrare som begår cykelstöld ska utvisas. Han tycker också att invandrare som ”tittar snett” på svenskar ska utvisas. Om en invandrare ”hotar, kaxar, beter sig” ska hen utvisas. ”Direkt, inget snack”.


Imorgon 30 september 15.03 i P1 sänds dokumentären ”Arvet efter Kent Ekeroth” om och med Kent Ekeroth, f d riksdagsledamot för Sverigedemokraterna. Det var i våras som Ekeroth plockades bort från den riksdagslista som SD presenterade inför valet nu i september. Detta skedde mot bakgrund av en rad uttalanden som rimligen långt tidigare borde ha stridit mot SD:s påstådda nolltolerans mot rasism. En bidragande orsak till uteslutningen är ett flertal skandaler relaterade till Ekeroths dragning till kroglivet.

I dokumentären får vi lyssna till Ekeroth, den politiker som kanske har arbetat hårdare än någon annan i SD, om sitt värv i partiet och som riksdagsledamot. Han är uppenbart stolt över vad han har åstadkommit genom åren i form av debatter, motioner och bloggande. Ekeroths ”favoritämne” är islam. Han har gjort sig ett namn genom sin tuffa retorik, en retorik som många skulle definiera som rasistisk och islamofobisk. Mot bakgrund av detta är det många som är förvånade över att Ekeroth inte har blivit petad långt tidigare. Det är skrämmande att SD har låtit honom hållas så länge som de faktiskt gjorde!

Dokumentären är en intressant skildring av Ekeroths värv och egen upplevelse om skandalerna, debatterna, det upplevda sveket då han petades och hur viktigt hans arbete har varit genom åren.

Det är viktigt att ha i åtanke att trots att Ekeroth inte längre är en aktiv företrädare för partiet, så är han fortsatt en viktig opinionsbildare med en hel del fans.

I enlighet med vad vi har fått erfara genom åren gällande Ekeroth är det naturligt att det uttrycks en hel del kontroversiella åsikter i dokumentären. Det som sticker ut är Ekeroths övertygelse om hur enkelt det ska vara att utvisa invandrare som begår brott. Eller ja, det behöver inte ens handla om brott. I dokumentären hör vi Ekeroth i samtal med den politiske reportern Erik Hedtjärn:

”Det är skit utanför trädgårdar, de hotar, kaxar, beter sig – utvisning. Direkt, inget snack. Det ska inte behövas ett års straffvärde, det ska vara ut. Tittar de snett på nån ska det vara utvisning i princip.

Hedtjärn: Vad var det du sa? Tittar snett på nån då ska det vara ut?

– Nu gav jag dig en soundbite men…

Hedtjärn: Men menar du inte det riktigt eller vadå?

– Äh, det ska räcka med att de snor en cykel – utvisning. Skita på nåns tomt – utvisning. Sitta på deras altan och kaxa, säga att det är mitt – utvisning.”

Här anser jag att det är viktigt att poängtera att cykelstöld är ett brott som är belagt med böter. Är det genomtänkt att vilja utvisa människor pga att de har stulit en cykel? Är det genomtänkt att vilja utvisa människor mot bakgrund av något av det Ekeroth anser vara skäl till utvisning? Att vara kaxig eller titta snett på folk och ”bete sig” är förkastligt men knappast brottsligt. Att hota människor kan vara straffbart. Att brott belagda med böter eller kortare fängelsestraff automatiskt ska leda till direkt utvisning är svårt att motivera. Men inte för Ekeroth. Där gäller svart och vitt. ”Vi och dom”. Svenskar mot invandrare.

Ekeroths syn på invandrare i allmänhet, och araber och muslimer i synnerhet, innefattar en hierarkisk indelning i två lag: ”de goda” (svenskar) och ”de onda” (invandrare). Detta gör Ekeroth på basis av hur människor ser ut och pratar. Att han i den ansvarslösa generaliseringen drar med sig massor av ”goda” människor verkar han inte bry sig om nämnvärt. Utifrån denna lagindelning i vänner och fiender avgörs vilka som ska utvisas mot bakgrund av brott som stöld av cyklar och förseelser som inte ens är brott, läs attityd gentemot andra människor.

I dokumentären kan vi höra Ekeroth återigen vurma för det ungerska:

”Ärligt talat, vet du vad, jag tror att Sverige skulle må bra av invandring från Ungern, om ungrare kom hit i massvis. Då skulle vi fått en grupp människor som hade lite sunda värderingar åtminstone.”

Är det rimligt att en cykelstöld, kaxighet eller ett inbrott ska leda till utvisning när en människa riskerar tortyr eller dödsstraff? Människor som flytt krig, förföljelse, och förtryck ska skyddas, inte skickas tillbaka till det de har flytt ifrån. Naturligtvis inte. Jag anser att det är åsikter, och slutsatser, som är såväl verklighetsfrånvända som förkastliga.

Kuriosa: Ekeroth är helt oförstående inför faktumet att hans retorik kan uppfattas som rasistisk.

Lyssna på dokumentären, nu (via länken) eller imorgon strax efter tre i P1, för att få en något alternativ Sverigebild signerad Kent Ekeroth.

Källa:

IRM listar det Ekeroth inte blev utesluten för – uthängda barnfamiljer och islam är som HIV

Länk till P1-dokumentären ”Arvet efter Kent Ekeroth”

Den oändliga historien om de tomma SD-stolarna


Det är något som inte stämmer när ett parti gång på gång inte kan fylla de stolar de har fått mandat för i kommuner runt om i vårt land. Att lägga en röst på en tom stol kan likställas med att kasta en röst i sjön, och i värsta fall öppnar den upp för extremism.


Denna artikel är en appell till alla som väljer att lägga sina röster på Sverigedemokraterna. Jag tänker denna gång inte bry mig om att lägga någon vikt vid politiken som SD står för eller vad de vill åstadkomma med Sverige om de kommer till makten.

Det kan vara en klok idé att, innan man väljer att utnyttja sin demokratiska rättighet (och skyldighet!) att rösta, kolla av hur situationen ser ut i just den egna kommunen. Finns det representanter för just mitt parti, eller kommer jag att lägga min röst på i praktiken ingenting?

I sju kommuner har just det inträffat. Arvidsjaur, Gagnef, Haparanda, Norsjö, Sorsele, Vansbro och Åsele är kommuner där stolar, märkta SD, kommer att gapa tomma under nästa mandatperiod. I ytterligare två kommuner, Arjeplog och Pajala, saknade SD representanter till valet 2018. Skillnaden är att SD som av en händelse inte vann några mandat i dessa kommuner. Hade väljarna månne gjort sin hemläxa?

Vän av ordning finner det nödvändigt att ställa väljarna till svars:

Känner ni er nöjda med att ha röstat fram endast en tom SD-stol i er kommun? En stol som kommer att stå där i 4 år, helt utan att göra er någon som helst nytta?

Känner ni er nöjda med att välja, utan att själva ha tänkt på att kandidera för det partiet?

Inför valet har SD ställts inför svåra avvägningar huruvida man ska ha låsta eller öppna listor i kommunerna. Erfarenheten från tidigare val är att man riskerar att få in mindre lämpade personer på sina mandat i kommunfullmäktige. I Dalarna har t ex en person som inte är sverigedemokrat, läs företrädare för Nordiska Motståndsrörelsen (NMR), kuppat sig in i kommunfullmäktige på SD-mandat.

Photo: Thomas Leuthard

I nio kommuner valde Sverigedemokraterna att låsa sina listor trots att man inte hade någon kandidat. För att undvika att en utomstående person valdes, så gick man alltså medvetet till val med en tom stol. Så blev det också i Arvidsjaur, Haparanda, Norsjö, Sorsele, Åsele, Gagnef och Vansbro. (Källa)

Petter Nilsson tog plats i Umeå kommunfullmäktige, samtidigt som han stod ensam på listor i Sorsele, Norsjö och Åsele. Följaktligen gapar SD-stolarna i dessa tre kommuner tomma. Nilsson förklarar:

Vi valde ju att låsa listorna för att sörja för att inte vi fick fel kandidater, det vill säga sådana som inte var Sverigedemokrater. (Källa)

På frågan om huruvida det var ett svårt beslut att välja mellan öppna och låsta listor, svarar Nilsson:

Jag tycker inte det. Ser man till exempel på Dalarna, där man fått in folk som inte varit lämpliga företrädare, då menar vi på att vi måste ta ansvar och då har vi gjort det genom att sluta listorna och se till att vi får bra kandidater i samtliga församlingar. Vi har kvaliteten i första hand. (Källa)

Redan nu är SD uppe i 22 tomma stolar. I slutet av mandatperioden 2014-2018 hade SD 81 tomma stolar i kommunfullmäktige. Redan nu har de nått upp till mer än 25% av de 81 tomma stolarna, i ett läge då mandatperioden inte ens har börjat.

Det finns risk att det kan komma att slås ett enormt rekord under denna mandatperiod. Väljarna kommer att få se rekordmånga politiska vildar och tomma stolar. Det är ett gigantiskt bakslag för demokratin när människor i ett (större) riksdagsparti tar så lite ansvar för gräsrotsutveckling och demokratiutveckling ute i alla kommuner. Detta är bevis för att SD är ett toppstyrt parti inriktat på huvudstaden, tyvärr för de av oss som väljer att lägga vår röst på SD.

Denna artikel är en nödvändig och uppdaterad fortsättning på Johan Löfströms tidigare texter om tomma stolar och politiska vildar på Motargument.se.

”SVT är en skitkanal”

”Varför är det så svårt för de här människorna att få jobb? Jo, det är för att de inte är svenskar. De passar inte in i Sverige.”


Detta uttalande kom Jimmie Åkesson med under SVT’s valdebatt, och SVT kom tillbaka efter sändningen och markerade att de tog avstånd från detta uttalande med  hänvisning mot demokratiparagrafen.

Sverigedemokraterna säger att SVT felaktigt citerat Jimmie Åkesson i samband med sitt beslut, och att beslutet därmed är fattat på felaktiga grunder. Jimmie Åkesson fortsätter sitt resonemang kring ämnet att detta faller på att vi hela tiden har mottagit invandrare på deras villkor och inte på våra egna.

Men hur har Sverigedemokraterna agerat sedan SVT’s avståndstagande?

Martin Kinnunen (SD) skriver på twitter att SVT är en skitkanal och att SVT ljuger. 

Henrik Vinge (SD) skriver att SVT lurar människor dagen innan valdagen och att SVT försöker påverka riksdagsval. 

Jonas Andersson (SD) skriver att SVT är en vänstervriden lekstuga.

Huruvida man kan åkalla demokratiparagrafen i samband med Jimmie Åkessons uttalande får bedömas av en rättslig instans, men det är anmärkningsvärt att ovan partimedlemmar kommer med så kraftfulla uttryck om SVT och Public Service.

Det mest rimliga antagandet är att Sverigedemokraterna återigen tar diskussionen på en sandlådenivå. De visar sig vara lättkränkta, ha en brist på professionalism och bristfällig insyn  om vad Public Service egentligen är.

”I dag är hållningen att om public service ska vara skattefinansierat måste man organisera om och det SD vill se är större kontroll av innehållet.” (Källa: SVT News)

Ja, det är klart. Om man vill se en större kontroll av innehållet, kommer säkerligen en kontroll även innebära restriktioner på kritik och journalistisk.

Det kallas för statskontrollerad media.

Något som ofta finnes i en diktatur.

Till dig som inte vill något illa men som ändå funderar på att rösta på SD


När du å ena sidan möter Sverigedemokrater som verkar snälla och å andra sidan hört en massa om att SD skulle vara farligt så kan det lätt kännas som att dessa båda bilder inte riktigt passar ihop.


Inför valet tittade jag förbi några av SD:s valstugor och pratade med några av deras valarbetare. Det intryck jag fick av dem var att de var trevliga och välmenande unga män som absolut inte tror på att varje ras/folkgrupp har en särskild ”nedärvd essens” eller på att varje svensk som ”inte är lojal” ska sluta räknas som svensk. Här tror jag absolut att de flesta av dem är ärliga: De är där för att de tror att de ska rädda Sverige, och i det projektet ingår inte att nörda ner sig i vad partiets principprogram egentligen innebär i praktiken.

Eftersom jag har läst det finstilta i SD:s principprogram och är en smula insatt i hur partiets toppolitiker har agerat både i riksdagen och i andra sammanhang så påverkade valstugornas glada volontärer inte min syn på själva partiet. Men jag har full förståelse för om du som läser detta har fått för dig att SD skulle vara ofarligt.

SD:s anhängare på sociala medier och volontärer i valstugorna har i de flesta fall inte någon önskan att underminera HBTQ-personers mänskliga rättigheter, att beskära kvinnors reproduktiva rättigheter eller att driva en ekonomisk politik som gynnar de rikaste på vanliga svenskars bekostnad. Ändå är det denna politik som partiet systematiskt har drivit under sina åtta år i riksdagen, och som de kommer att fortsätta driva under de kommande fyra åren också. Och ju mer själva SD får vind i seglen, desto mer vädrar också renodlat nazistiska grupper morgonluft. Grupper vars anhängare inte bara vill få stopp på Pridefestivalerna, utan även är beredda att misshandla eller mörda vem som helst som i deras ögon framstår som alltför bögig eller som inte tillräckligt vit.

Bilder av den yttersta ondskan

Visst. Jag förstår om du är trött på allt tjat om nazister. Vi som är uppväxta i åttiotalets Sverige med omnejd har växt upp i ett samhälle med två visioner om det yttersta onda, två avgrundskategorier för oss alla att definiera oss mot: Å ena sidan Nazisten, och å andra sidan Pedofilen. Naturligtvis fanns det alltid olika idéer om det yttersta onda, men de flesta var ändå överens om att sätta just idén om nazisten och idén om pedofilen som två av sina främsta idéer om vad ondska är för något. Men andra världskriget var för länge sedan, medan elfte september var mer nyligen. Allt fler började se islamistiska terrorister som ett större hot än nazistiska terrorister, och plötsligt fanns det utrymme för att börja normalisera nazism och att misstänkliggöra inte bara totalitära islamister utan även alla världens muslimer.

En enskild fanatiker kan skada många medmänniskor, och en enskild terrorist kan döda många medmänniskor. Detta oavsett om fanatikern eller terroristen är en islamist som kallar sin islamism för att vara ”äkta muslim” eller en nazist som kallar sin nazism för att vara ”äkta svensk”. Men politiskt är det de självutnämnda ”äkta svenskarna” som har makt makt nog att utgöra ett hot mot demokratin här i Sverige. En röst på SD skyddar inte mot någon muslimsk världskonspiration: Någon sådan konspiration finns inte, hur mycket islamisterna själva än önskar att de hade sådan makt. Inte heller utgör SD något skydd mot de samhällsproblem som finns på riktigt. Deras politik bygger på att utse syndabockar, inte på att faktiskt lösa de verkliga problemen.

Välvilja och sekterism

När jag möter anhängare av SD eller av än mer högerextrema grupper så är de nästan alltid artiga och trevliga. Men deras sätt att bemöta mig hänger ihop med att jag är vit, hänger ihop med att det inte syns på mig att jag är HBTQ-person, hänger ihop med att jag är socialt kodad som man, och hänger ihop med att jag oftast inte är konfrontativ med att jag inte delar SD:s värderingar. Du som också blir väl bemött av SD har förmodligen också dessa egenskaper. Mörkhyade personer och uppenbara HBTQ-personer riskerar att helt oprovcerat få helt annan typ av bemötande från SD-volontärer.

Det fina bemötande som jag fått från SD har jag för övrigt även fått från Jehovas Vittnen (vars volontärer helt ärligt ville ge mig en gemenskap och frälsa min själ), från Nordiska MotståndsRörelsen (vars volontärer helt ärligt ville ge mig en gemenskap och tyckte genuint synd om mig för att jag inte insett att de organisationer som jag är aktiv inom i själva verket styrs av judarna), från islamister (vars volontärer helt ärligt ville ge mig en gemenskap med manlig överhöghet och i det ena fallet tyckte genuint synd om mig för att jag hade en kvinnlig chef – han vägrade tro på att en man kan ha en kvinnlig chef utan att egentligen känna sig djupt förnedrad över detta brott mot den gudomliga världsordningen) och Scientologerna (vars volontärer helt ärligt ville ge mig en gemenskap och ge mig superkrafter).

Att alla dessa människor vill väl och försöker göra världen bättre utirån vad de tror är sant ändrar inte det faktum att deras trosföreställningar är felaktiga och destruktiva. Den gemenskap som de erbjuder är en illusion: Visserligen är de ärligt välkomnande just nu, men i gengäld så kommer de lika ärligt att börja hata dig när du vägrar underkasta dig deras klaustrofobiska världsbild, deras verklighetsfrånvända alternativa fakta och deras underförstådda sociala normer.

Nu kanske du invänder att sekterism existerar även inom vänstern, och att sekterismen inom SD inte alls är lika illa som den var förr. Den första biten stämmer, så klart. Det hatiska svartvita tänkandet lever även i dessa kretsar vidare på sina håll, numera oftare baserat sig på kön och hudfärg snarare än på samhällsklass. Om du vid flera tillfällen har mött människor som i föraktfullt tonläge har fräst åt dig att du ”är en vit cisman” så är du så klart väldigt trött på detta, precis som folk i tidigare generationer lätt kunde tröttna på att bli anklagade för att inte vara arbetarklass.

Men att då söka sig till SD-sfären är på lång sikt att ge sig ur askan i elden, även om det för stunden kan kännas skönt att vara i en grupp där det är övertydligt att din egen hudfärg och könstillhörighet är de som har högst status. Även om det kanske inte känns så för den som själv inte är utsatt så lever vi i ett samhälle som har utbredda problem med fördomar, bigotteri och diskriminering mot mörkhyade, mot HBTQ-personer och mot kvinnor. Det är hemskt att många far illa av detta.ökad samhällsklyfta
Givetvis är det inte okej att vissa flippar över och börjar förakta ”vita män” istället, men lösningen på det problemet är att stå upp för alla människors lika värde – inte att söka sig till de krafter som försöker upprätthålla och förstärka det ursprungliga problemet. Och även om vi inte längre har ett klassamhälle som förr så finns det fortfarande stora problem med socioekonomisk utsatthet. För att lösa desa problem krävs sociala insatser och en juste ekonomisk politik, inte att som i SD:s retorik skapa syndabockar att vända folks vrede mot.

En illusion av trygghet

Visst är det sant att SD numera har väljare och volontärer som inte hyser den nynazistiska sekterism som förr i tiden brukade prägla partiet. Men partiledningen är fortfarande från den gamla tiden, samtidigt som SD är det mest toppstyrda av vårt lands riksdagspartier. För att det ska bli rimligt att se SD som ett okej socialkonservativt parti så behöver det först ske ett generationsskifte i partiets ledning, precis som det för länge sedan skedde inom Vänsterpartiet.

SD-sfärens retorik är designad för att få dig att känna dig dels otrygg i samhället, och dels trygg hos SD. Men det är bara en falsk känsla av trygghet de erbjuder, inte verklig trygghet. Och framförallt så är den känsla av trygghet som de erbjuder inte till för alla svenskar.

Tvärtom skapar partiet en enorm otrygghet hos många svenska HBTQ-personer, hos många svenskar som inte är vita, och hos många svenskar vars tankar och idéer inte passar in i den ”lojalitet” mot Sverigedemokraternas syn på Svenskhet som enligt partiets principprogram krävs för att ”ingå i nationen”.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Skribenten ansvarar för innehållet i sina krönikor.

 

Jimmie Åkesson (SD): ”Om man försöker göra en kvinna till en man, så kommer det förmodligen inte att sluta särskilt väl”


I Sveriges Radios Valpodd 2018, där partiledarna frågats ut inför valet 9 september uttryckte Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson sig på följande sätt: “Om man försöker göra en kvinna till en man, så kommer det förmodligen inte att sluta särskilt väl.


Vad menar Jimmie Åkesson egentligen med detta uttalande? Han kan mena två saker, antingen att könsbyten alltid är ett misslyckande eller att vi inte kan motarbeta könsnormerna i samhället. Att ett könsbyte faller utanför den konservativa normen och inte välkomnas, eller att kvinnan ska behålla den status och roll hon har i samhället – precis som mannens ska behålla sin.

En man kan inte byta kön till en kvinna, och en kvinna kan inte sitta med i ett bolags ledningsgrupp.

De senaste åren har antalet ansökningar om ändrad könstillhörighet ökat, samtidigt som både svensk och internationell forskning visar att få ångrar sitt könsbyte och att de flesta som får behandling upplever en förbättrad livskvalitet (Källa: Socialstyrelsen). Hur kan man då påstå att det “inte slutar särskilt väl” när vi har så mycket underlag för att ett könsbyte just gör det? Rimligen kan man anta att detta faller utanför Sverigedemokraternas ideal. Allt ska se ut som det alltid har gjort, och gärna som det gjorde förr.

Sverige kan stoltsera med att vara det första landet i världen att tillåta byte av juridiskt kön. Vi har en lag i Sverige som heter Könstillhörighetslagen. Könstillhörighetslagen reglerar under vilka omständigheter man får lov att byta kön, och ger tillstånd för medicinska ingrepp som annars är förbjudna. Kraven för att genomgå denna har varit flitigt debatterad under 2018 med anledning att man inte längre kräver tvångssterilisering i samband med könsbytet.

Frågan  bör ställas tillbaka till Jimmie Åkesson. För vem slutar det “inte särskilt väl”? För Jimmie Åkesson och hans partikamrater när de möter en transperson? För att han inte vet om det är en man som har blivit en kvinna eller tvärtom? Frågan är också – hur kan det vara intressant och viktigt att påpeka? Är inte det att verkligen göra en inskränkning i den personliga integriteten?

Det vi vet idag är att öppenheten kring HBTQ har haft en betydande påverkan på samhället och vården, och skapat ett mer inkluderande samhälle. Vi har gett och skapat möjligheter som har gjort människor lyckliga, att få känna sig hela, vara den de är. Att försöka begränsa denna rätt, är att anse att lycka och individuell frihet inte ska vara något för alla.

Det vi också vet idag, är att kvinnor i många fall börjar springa om männen vad gäller utbildning och betyg. Fler kvinnor är på väg uppåt i och in i styrelserna. Lönegapen mellan män och kvinnor minskar (Källa: SCB). #Metoo-rörelsen gjorde även en kraftig markering att kvinnan äger rätten till sin egna kropp. Det är inte längre männen som ensamma står för karriär och ekonomisk trygghet, kvinnorna gör det med. Upprepar man påståendet “Om man försöker göra en kvinna till en man, kan det inte sluta särskilt väl”, så kan man se att för kvinnorna så gör det också just det.

adult business career clean

Det slutar faktiskt väl, väldigt väl för väldigt många. Eftersom vi har föräldraförsäkring, barnomsorg, särbeskattning och mycket mer som gör det möjligt för kvinnor att finnas kvar i arbetslivet även efter att hon har fått barn. Kvinnorna kan också välja att arbeta, följa sina drömmar världen runt – precis som männen. Men om man anser att en kvinna som gör anspråk på det som faller inom den manliga normen inte kan “sluta särskilt väl”, då faller vi farligt nära gränsen för att ta bort de rättigheter och möjligheter vi skapat för ett jämlikt och tillåtande samhälle.

Med andra ord, enligt Sverigedemokraternas politik och uttalanden, är din frihet begränsad så länge du inte kan uppfylla ett visst antal kriterier. Så länge du inte är “vit”, född i Sverige och har svenska föräldrar, helst född man och kvar i det manliga könet har du inte samma rättigheter och möjligheter som andra. Denna summering är inga nyheter – asylsökande, HBTQ-personer och feminister gör sig i regel inga besvär med att vare sig kräva eller visa behov för något som inte faller inom nämnda norm.

Att en partiledare som aspirerar på statsministerposten uttalar sig på detta sätt år 2018 är skamligt och osmakligt. Det är obildat. Att värdera personliga egenskaper och begränsa en människas frihet efter äggstockar och testiklar hör inte hemma i detta sekel.

SD: Barnmorskor ska kunna slippa utföra abort


Sverigedemokraterna jämför diskussionen om abort med den om aktiv dödshjälp. Carina Herrstedt, riksdagsledamot och ordförande i SD:s kvinnoförbund, gör nu ett utspel om att blivande barnmorskor aktivt ska kunna välja bort delar av utbildningen som handlar om abort.


En av många viktiga arbetsuppgifter som svenska barnmorskor har är att utföra aborter. Nu föreslår SD:s Carina Herrstedt att det ska bli frivilligt för barnmorskor att utföra aborter:

”Det enklaste hade väl varit att ha två typer av utbildningar när man utbildar sig, att abort är någonting man kan välja bort i utbildningen.”

Herrstedt drar paralleller med andra utbildningar där man har möjlighet att välja inriktning efter att man har gjort en grundutbildning.

Hon menar vidare att eventuella problem som uppstår vid ett anställningsförfarande vad gäller kompetens och kunskap om abort inte kommer att bli några problem:

”Då vet man det redan när man anställer menar jag. Det bör ju framgå, vilken typ av utbildning har du?”

Kritik mot förändringar i utbildningen för barnmorskor

Utspelet möter stark kritik bl a från Svenska Barnmorskeförbundet. Mia Ahlberg, ordförande i Barnmorskeförbundet förklarar:

”Det går helt emot vår grundprincip om att det är kvinnan som väljer själv vad hon vill göra med sin kropp och det är inte professionen som ska välja ett smörgåsbord vad man vill delta i och inte. Det kommer att föra med sig ett system som försvårar för kvinnor (sic!) tillgång till abort. Det skulle inför ett system som är skam- och skuldbeläggande för kvinnor där de tar privata beslut som rör deras eget liv”.

Ahlberg utvecklar sitt resonemang:

”Sverigedemokraterna har inte kunskap om vad vi som bistår kvinnor anser i frågan. Vi är helt emot det här! Det är inte förankrat för antagligen är de medvetna om att de inte skulle få gehör för den politiken på något plan.”

Socialminister Annika Strandhäll är en av dem som riktar kritik mot Herrstedts utspel. Strandhäll påpekar vikten av att arbetsuppgifter inom vården inte är fritt valt arbete:

”[…] utgångspunkten i den svenska sjukvården är patientens behov i det här fallet.”

Annie Lööf, Centerpartiets partiledare, uttrycker sin kritik mot Herrstedt genom att betona kvinnors rättighet till sina egna kroppar:

”Det provocerar mig när Sverigedemokraterna som det ojämställda parti man är lägger den här typen av förslag. På många håll i världen kämpar kvinnor för möjligheten att ens få göra abort, och vi har kommit en lång bit på vägen i Sverige. Då kommer det in ett ojämställt parti och vill backa bandet. Det är oanständigt.”

SD är splittrat i abortfrågan, och att Herrstedt tycker att barnmorskor ska kunna välja huruvida de vill utföra aborter eller inte är bevis på att det råder ett abortmotstånd i partiet. Det går inte att se det som något annat än att SD vill bestämma över kvinnors rätt till sina egna kroppar.

Argumentet där Herrstedt likställer abort med aktiv dödshjälp är ogenomtänkt och kommer svårligen att finna stöd hos en större del av svenskarna.

Förslaget om förändringar i barnmorskeutbildningen kan i förlängningen leda till att det kan försvåra, och förhala, för kvinnor som vill utföra abort inom den lagstadgade tidsramen om 18 veckor. Detta är mot bakgrund av att det helt enkelt kommer att finnas risk för att det saknas kompetens för att utföra abort på svenska sjukhus.

Hur skulle det se ut om en professionell fotbollsspelare kunde välja bort att tacklas? Eller om en socialsekreterare inte behövde fatta beslut om ekonomiskt bistånd? Kanske ska en jurist kunna välja att inte ta lagar som de inte ställer sig bakom i beaktning? Ska en lärare i historia kunna ”hoppa över” delar i undervisningen som berör kommunism eller nazism? Och hur skulle det egentligen se ut om en barnmorska skulle kunna slippa utföra abort?

Nej, just det. Kanske inte så genomtänkt ändå.

Lästips:

Vårdfokus: Barnmorskan som vägrar abort förlorade i Arbetsdomstolen