Etikettarkiv: SD

Asplings (SD) utspel om ”etniska svenskar” skapade spricka i SD

En anledning till att Ludvig Asplings (SD) uttalande om att ”Sverige har för många personer som inte är en del av den etniskt svenska befolkningen” har rört upp så mycket känslor i partiet, är att det är ”alldeles för mycket information alldeles för tidigt”. En av Sverigedemokraternas starka sidor är att man varit relativt bra på att anpassa flera av partiets budskap till den rådande tidsandan.


Man har visat en förståelse för hur långt man kan gå i olika sammanhang och olika tillfällen.

Ibland har man gått för fort fram vilket har lett till bakslag.

Ett sådant exempel var bland annat när en grupp busschaufförer vägrade köra sina bussar eftersom dessa hade klätts med antisomaliska budskap.

Samtidigt har partiets underliggande målsättning alltid varit glasklar, dvs att se till att så många människor med andra etniciteter förvägras inträde eller lämnar Sverige.

Partiet har lyckats genomföra flera övergångar där man exempelvis har gått från ett fokus på ras och etnicitet till kultur.

Man har också förstått att det är enklare att rida på befintliga politiska strömningar och fokusera på en minoritet i taget än att angripa samtliga minoriteter på en gång.

Därför har man under de senaste åren lagt ner stor energi på att angripa muslimer, samtidigt som man försökt bygga allianser med invandrargrupper som bär på antimuslimska tankar och idéer.

Devisen har varit den klassiska ”Ni är ok, men muslimerna…”

De flesta av oss känner igen denna taktik.

Samtidigt har partiets målsättning legat kvar, dvs att rensa Sverige på människor som inte passar in på SD:s etnonationalistiska definition av svenskhet.

Asplings uttalande kan i detta sammanhang betraktas som ”för starkt och för tidigt”.

Tanken har varit att man ska kunna behålla stödet bland personer med minoritetsbakgrund som är ok med att muslimer demoniseras och skickas ut innan man börjar angripa dessa grupper.

Aspling var i detta sammanhang lite väl snabb på avtryckaren och exponerade tankar och idéer som inte skulle offentliggjorts förrän långt senare.

Reaktionen hos personer med minoritetsbakgrund i partiet har varit stark.

Det är lätt att föreställa sig hur de inre resonemangen hos vissa av de drabbade har sett ut.

”Jag trodde det bara handlade om muslimer…”

”Jag som har gjort mig ovän med familjemedlemmar och nära vänner, hur kan ni göra detta mot mig”.

För människor som känner till partiet sedan tidigare kommer Asplings uttalande inte som en överraskning, det enda som överraskar är att han sa det rakt ut.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.


Källa:

Expressen: SD-toppar oense efter Asplings ord om ”etniska svenskar”

När SD inte längre kan enas om vilka som ingår i ”vi”

Jaha då är det att ta fram popcornen igen.

Till den förmodade stora underbara splittringen av Sverigedemokraterna och deras stora slag mellan etnonationalisterna (rebellerna) och de hycklande etnonationalisterna (partitoppen).

Man inser hur jävla irriterade den senare gruppen måste vara över det faktum, att de har försökt över två decennier att tvätta bort partiets rasism för att bli ”rumsrena”. Och nu blottas den offentligt igen. Det måste svida i den välstrykta kostymen att åter riskeras dras ut i kylan.

Eller.

Är det ett smart sätt att behålla de radikala, dvs de öppna rasisterna i partiet för att undvika en flykt ännu högerut och samtidigt behålla de belevade rasisterna, de moderata.

Alltså en ren taktisk disposition.

Så frågan måste ställas: Är konflikten verklig eller bara taktisk?

Fast.

Om SD inte längre kan enas om vilka som ska räknas till ”vi”, då har konflikten nått själva kärnan i deras projekt.

Då får jag poppa mera popcorn.

Det stora islamiseringshotet som ingen tycks kunna hitta

Ett av de mer praktiska politiska hoten är det som inte behöver definieras. Sverigedemokraterna och andra företrädare för Tidösamarbetet har varnat för islamisering och för vad som kan hända om vänstersidan får makten. Det är ett effektivt ord. Det frammanar bilden av ett Sverige där islamistiska idéer långsamt tränger undan den sekulära staten, där svenska lagar får ge vika för religiösa krav och där politiker av feghet, naivitet eller ideologisk övertygelse öppnar dörren för utvecklingen. Det enda besvärliga med denna berättelse är att det borde gå att hitta själva islamiseringen.


Vi har därför letat efter den där den politiska islamiseringen rimligen borde lämna spår: i riksdagen. Vi har sökt efter förslag om sharia, islamisk familjerätt, religiösa domstolar, särskilda islamiska rättsregler, juridiska befogenheter för imamer och andra försök att låta islamiska normer få företräde framför svensk lag. Vi har också tittat på de exempel som vid första anblick kan förefalla ligga närmare gränsen.

Resultatet är anmärkningsvärt magert.

Det finns förslag på muslimska begravningsplatser. Det finns förslag på diskrimineringsskydd för muslimer. Det har funnits förslag på svensk utbildning av imamer. Röster i debatten har velat göra bränning av Koranen, Bibeln, Toran och andra religiösa skrifter till hets mot folkgrupp. Det sistnämnda kan man med goda skäl diskutera ur ett yttrandefrihetsperspektiv. Men inget av detta inför islamisk rätt i Sverige. Muslimska begravningsplatser är religionsfrihet, diskrimineringsskydd är civil rättighetslagstiftning och ett förbud som skyddar Bibeln och Toran lika mycket som Koranen är, vad man än tycker om förslaget, en egendomlig form av islamisering.

Därmed är det inte sagt att islamismen är påhittad. Islamism existerar i Sverige. Våldsbejakande islamism utgör dessutom ett verkligt säkerhetshot. Säkerhetspolisen pekar ut våldsbejakande islamism tillsammans med våldsbejakande högerextremism som de miljöer från vilka det huvudsakliga attentatshotet kommer. Men här utförs ofta ett politiskt trolleritrick. Först konstaterar man det sanna påståendet att våldsbejakande islamister finns. Därefter glider man över till att Sverige ”islamiseras”. Slutligen får vänstern skulden för att ha öppnat dörren. Tre olika påståenden har därmed förvandlats till ett, utan att den avgörande länken behöver visas.

Samma intellektuella hederlighet kräver förstås att Sverigedemokraterna inte likställs med de våldsbejakande högerextremisterna som Säpo varnar för. SD är ett parlamentariskt parti, inte den extremistmiljö Säpo beskriver. Men där uppstår samtidigt en ironisk skillnad. Något islamistiskt parti med mandat att förändra svensk lag finns inte i riksdagen. Någon parlamentarisk rörelse för sharia har vi inte kunnat hitta. Däremot sitter Sverigedemokraterna där, med betydande politiskt inflytande, och driver verkliga förändringar av bland annat migrationspolitiken, medborgarskapet och statens befogenheter. De förslagen existerar och kan därför granskas för sina konsekvenser för rättssäkerheten, individuella rättigheter och maktförhållandet mellan stat och medborgare.

Det betyder naturligtvis inte att varje SD-förslag är auktoritärt. Men det illustrerar skillnaden mellan ett konkret politiskt projekt och en hotbild. Det ena går att läsa i propositioner, motioner och utredningar. Det andra tycks bli märkligt svårfångat så fort man frågar efter motsvarande dokument.

Den som hävdar att vänstern har ”öppnat Sverige för islamisering” borde därför kunna besvara en ganska enkel fråga: Vad har vänstern faktiskt föreslagit att islamisera? Vilken svensk lag ska ersättas av en islamisk regel? Vilken del av sharia ska införas? Vilken myndighet ska börja tillämpa islamiska principer? Vilket vänsterparti driver frågan?

Det kan naturligtvis finnas ett svar som vi har missat. Då är det bara att lägga fram motionen, propositionen eller partiprogrammet. Men efter en genomgång av riksdagens material har vi ännu inte hittat detta islamistiska samhällsprojekt.

Vi har hittat islam. Vi har hittat islamister. Vi har hittat våldsbejakande islamister. Vi har hittat religionsfrihet för muslimer. Men dessa fyra saker är inte synonymer, hur praktiskt det än vore för den politiska retoriken om de var det.

Kanske är det därför ”islamiseringen” fungerar så bra som hotbild. Sharia i svensk lag skulle kunna granskas. Ett islamistiskt lagförslag skulle kunna citeras. En religiös domstol med offentlig makt skulle kunna pekas ut. Men en diffus islamisering behöver inget av detta. Den behöver bara upprepas tillräckligt ofta för att människor ska börja frukta konsekvenserna av ett politiskt projekt som ingen ännu lyckats visa dem.

Tack, Jimmie!

Jimmie Åkesson (SD) valde att slutföra sin valspurt i sann ‘edgelord’-anda. Han tog sig därför till Rinkeby, ett område där det bor många människor som tillhör de minoriteter som Jimmie och Sverigedemokraterna demoniserat de senaste åren, för att lägga sin förtidsröst där.


Väl på plats kunde han inte undvika att spy ur sig lite förakt. Bland annat i form av uttalanden om att ”det inte kändes som han var i Sverige” osv.

Jag vet inte vad Jimmie tänkt han skulle kunna åstadkomma med sitt lilla jippo, men det verkar som att ödet kom tillbaks för att bita honom i hans bakdel.

En nära vän till mig som bor i Rinkeby berättade att Jimmies besök ledde till att flera människor som tidigare varit tveksamma att rösta, bestämde sig för att ta sig till vallokalen och lägga sin röst.

I efterhand kanske det är på sin plats att vi tackar Jimmie för hans insats.

Även om den bidrog till ett annat resultat än Jimmie sannolikt förväntat sig och var grundad på omdömeslöshet och destruktiva begär.

Någon kanske skulle ha förklarat för Jimmie att hans närvaro närmast kan liknas vid en fis i rymden, för människor som överlevt krig och enorma utmaningar, som går till vissa av arbetsmarknadens minst gynnsamma arbeten och som bidrar till samhället varje dag.

Det är mer än vad man kan säga om Jimmie som har högst frånvaro av alla riksdagsledamöter och samtidigt företräder sveriges mest kriminellt belastade parti.

De låga förväntningarnas politik

Vi behöver inte fastna vid prestationer eller avsaknaden av sådana, låt oss istället avsluta med ett positivt budskap.

Jag vill tacka dig för att du kom till Rinkeby och bidrog till att fler personer valde att rösta.

Du är välkommen tillbaks om du kan uppföra dig anständigt.

Kom bara ihåg: ingen människa är värd mer än någon annan.

Åsikter i krönika står skribenten helt och fullt för själv.

Myt: SD är som dåtidens S

Inte sällan använder sverigedemokrater sig av påståendet att Sverigedemokraterna skulle ha samma åsikter som svunna tiders socialdemokrater vad gäller synen på invandrare. Det är ett falskt narrativ som även drivs av aktiva SD-politiker. SD:s moderna syn på invandring betonar assimilation, kulturell och etnisk homogenitet, medan Socialdemokraterna på t ex 1960-talet fokuserade på inkluderande integration, jämlikhet och utbildning.


S retorik på 1960-talet betonade invandrares rättigheter och möjligheter att delta i samhället. Invandrare sågs som arbetskraftsresurser och skulle inkluderas i utbildning, arbetsliv och samhällsgemenskap på lika villkor. Motargument har tidigare berättat om att arbetskraftsinvandringen i mitten/senare delen av 1900-talet inte var så idyllisk som många vill göra sken av.

Socialdemokratins politik på 1960-talet gick bl a ut på att ge ALLA rätt till svenskundervisning samt att integrera nyanlända med stöd i arbetsmarknad, bostad och sociala strukturer.

I Socialdemokraternas Sverige var multikulturalism ett ideal, men huvudsyftet var att skapa jämlikhet och social sammanhållning. Retoriken var föränderlig och positiv, och målet var att minska diskriminering och utanförskap.

Om vi kikar på hur SD:s nuvarande retorik ser ut, kan vi se betydande skillnader mot hur S har uttryckt sig historiskt. SD framhåller behovet av assimilation till svensk kultur, minskad invandring och kontroll av samhällspåverkan. Invandrare betraktas oftast som en kostnad, potentiell farlighet eller negativ påverkan på samhället, snarare än vad de faktiskt bidrar med. SD bedriver en populistisk, etnonationalistisk politik, där ”vi och dom” är avgörande.

Om vi kikar på hur Socialdemokraternas retorik ser ut i modern tid ser vi att de har anpassat sig efter Sverigedemokraternas politik. S anpassar sig numera efter SD:s politik, genom att betona en mer kravfokuserad och restriktiv linje. Det kvarstår fortsatt en skillnad i grundtonen: SD beskriver invandrare som problem, medan S fortsatt försöker hålla en humanitär människosyn.

Att SD idag skulle vara som S i historien är en myt. Sammanfattningsvis är skillnaden mest tydlig i ton, syn på invandrare och metodik: Socialdemokraterna förr i tiden såg inkluderande integration som en rättighet och resurs, medan SD:s retorik idag fokuserar på begränsning, krav och kulturell homogenitet.


Källor:

Mälardalens Högskola Eskilstuna Västerås: Integrationspolitiken i Sverige -Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna synsätt på integration utifrån två idealtyper

Institutet för framtidsstudier: Framtider En negativ syn på invandring, riksdag och samhällsförändringar förenar Sverigedemokraternas väljare

Stockholms universitet: “Språket är nyckeln!”: Språkideologier och problemrepresentationer i Socialdemokraternas, Moderaternas och Sverigedemokraternas diskurser om språk kopplat till integration och invandring

Vad är ”svenska värderingar”?

Framför allt Sverigedemokraterna har i den politiska debatten gjort stor sak av hur viktigt det är att invandrare har s k ”svenska värderingar” för att få stanna i Sverige. Kritiken mot begreppet ”svenska värderingar” är omfattande och kommer från såväl statsvetenskapligt som filosofiskt och politiskt håll.


I SVT:s partiledardebatt i fredags fick partiledarna rösta om huruvida ”svenska värderingar” ska vara ett krav för att få stanna i Sverige. Tre partiledare, Mohamsson (L), Busch (KD) och Åkesson (SD) svarade ”ja”. Övriga avstod från att svara, förmodligen för att begreppet ”svenska värderingar” är att det är juridiskt luddigt, historiskt föränderligt och exkluderande.

Skärmdump från SVTPlay 260912.

Kritikerna pekar på fem huvudpunkter:

1. Lagar, inte värderingar, styr landet

Statsvetare och jurister betonar att en rättsstat styrs av skrivna lagar, inte av personliga eller kulturella värderingar.

Vagt i lagstiftning. Det går inte att skriva in i lagen exakt vad en ”svensk värdering” är. När politiker kräver att invandrare måste testas eller skriva under på svenska värderingar för att få stanna i landet står vi inför ett rättssäkerhetsproblem, då begreppet saknar juridisk definition.

Lagarna skapar värderingarna. Det är själva lagarna som formar våra normer. Som ett exempel kan vi konstatera att förbudet mot barnaga blev en ”svensk värdering” efter att lagen stiftades 1979.

2. Värderingarna är universella, inte unika för Sverige

Det är många av oss som anser att påstått ”svenska värden” som demokrati, mänskliga rättigheter, jämställdhet och yttrandefrihet inte är unikt svenska. I själva verket är de universella liberala rättigheter som står att läsa om i FN-konventionerna och finns i de flesta demokratiska länder. När vi väljer att kalla dem ”svenska” finns risk att vi skönmålar oss själva eller att Sverige tar äran för globala principer.

3. Skapar ett ”vi och dom”-tänkande

Kultur- och samhällsdebattörer påpekar att begreppet används som ett politiskt verktyg för att exkludera.

Kulturell nationalism: Genom att kräva att människor ska anamma ”svenska värderingar” skapas en retorik där minoriteter och utrikes födda per definition antas ha sämre/inkompatibla värderingar.

Etnicitet vs medborgarskap: Kritiker varnar för att svenskhet riskerar att kopplas till etnicitet/kultur/religion i stället för till medborgarskap och respekt för det demokratiska systemet.

4. Värderingar förändras över tid

Begreppet ”svenska värderingar” kritiseras för att det riskerar att ge en falsk föreställning om att det skulle finnas en bestämd, tidlös svensk essens. I själva verket sker en konstant förändring av värderingar. För några decennier sedan var svenska samhället betydligt mer format av kyrkan, auktoritetstro och traditionella könsroller. Om vi hänfaller åt att datera ”svenska värderingar” till en specifik tidpunkt kommer de inte att bli rättvisande för hur samhället ser ut för stunden.

5. Det finns ingen enighet inom landet

Svenskar är inte en homogen grupp som tycker lika. En ständig intern debatt pågår om såväl religionens roll som ekonomisk fördelning och synen på familjen och staten. Att påstå att det skulle finnas en (1) uppsättning värderingar fråntar relevansen i att det finns stora skillnader i åsikter mellan olika individer, politiska partier och regioner i vårt land.

Att kräva att invandrare ska anamma ”svenska värderingar” är en märklig åsikt, eftersom det finns inga tydliga kriterier för vad ”svenska värderingar” är. Många av våra värderingar är universella, medan andra är individuella och föränderliga. Det finns ingen juridisk definition och i Sverige är det lagarna, inte eventuella värderingar, som styr landet. När Busch, Mohamsson och Åkesson trycker ”ja” på huruvida invandrare ska ha ”svenska värderingar” för att få stanna har de högst troligt inte funderat klart. Övriga partiledare verkar inse att det där med ”svenska värderingar” inte är så glasklart.

#val2026 #värderingar #Kristdemokraterna #Liberalerna #Sverigedemokraterna #lagar #Sverige


Källor:

DN: ”Här gäller svenska lagar, inte värderingar”

SVT: SD-ilska mot Kristerssons svar om svenska värderingar

SvD: ”Ensidig bild i striden om värderingar”

Dagens Arena: Svenska värderingar

Forskning & Framsteg: Debatt om svenskhet: ”Lagar genomsyras av värderingar”

Aftonbladet: Bryter regeringen mot svenska värderingar?

GP: Glöm svenska värderingar – universella värden viktigare

DN: Sluta mumla, politiker – vilka är egentligen de svenska värderingarna?

DN: ”Att bygga svenskhet på etnicitet rimmar illa med våra värderingar”

SVTPlay: Slutdebatten

Myt: ”S var ensamt ansvariga för svenska koncentrationsläger”

Under andra världskriget upprättade Sverige strängare internerings- och arbetsläger för politiskt ”opålitliga” individer. Dessa läger har i debatten och av vissa historiker kallats svenska “koncentrationsläger”.


Officiellt kallades dessa läger för internerings- eller arbetsläger för värnpliktiga. Historikern Niclas Sennerteg belyser dock i sin bok “Svenska koncentrationsläger i Tredje rikets skugga” att 14 av dessa läger fungerade som rena interneringsläger där människor placerades utan rättegång.

Fångarna inkluderade kommunister, syndikalister, nazister, utländska flyktingar, tyska desertörer och värnpliktiga som militären ansåg vara politiskt opålitliga.

Syftet med lägren var internering och tvångsarbete under beredskapstiden, och inte för massmord eller förintelse som i Nazityskland. Därför har debatten om huruvida det är korrekt att benämna lägren som ”koncentrationsläger”. Kritiker menar att den benämningen ingår i myten och syftar till att misskreditera Socialdemokraterna i retrospekt.

Den blivande socialdemokratiska statsministern Tage Erlander är den som enligt myten skulle ha varit enskilt ansvarig för inrättandet av lägren.

Fakta är att de svenska interneringslägren under andra världskriget upprättades och drevs av dåtida samlingsregeringen där samtliga riksdagspartier, utom Svenska Kommunistpartiet (dagens Vänsterpartiet), var delaktiga.

Myten om att S och Tage Erlander ensamt skulle varit ansvariga för interneringslägren, i kombination med benämningen ”koncentrationsläger” sprids för att framställa S i dålig dager.

Detta och andra exempel på att S skulle haft egenansvar för företeelser före och under andra världskriget är en del i främst Sverigedemokraternas narrativ för att ducka ansvar för sin egen historia.


Källor:

SvD: Läger i Norrland lösningen på stora kommunistrisken

Statens historiska museer: Läger för befriade koncentrati­ons-lägerfångar 1945. Att följa olika källor och spår

Forskning och framsteg: Svenska koncentrationsläger

Sharia-myten

Huruvida muslimer stöder sharia beror på hur man definierar “sharia” och vilken muslim man frågar. Sharia är inte en enhetlig lagbok, utan en omfattande religiös och moralisk vägledning som tolkas på olika sätt globalt.


De flesta muslimer i sekulära länder, inklusive Sverige, vill inte ersätta landets lagar med ett islamiskt rättssystem.

Vad innebär sharia för majoriteten av muslimer?

För en genomsnittlig muslim handlar sharia i vardagen mer om personlig religiositet än om politik eller strafflagar. Det fungerar som en etisk kompass för att leva ett gott liv enligt islam:

  • Hur man ber och fastar.
  • Att ge till välgörenhet (zakat).
  • Att äta halalmat.
  • Hur man behandlar sina föräldrar och grannar med respekt.

De flesta praktiserande muslimer stöder sharia i dess privata och moraliska bemärkelse.

Skärmdump från Richard Jomshofs (SD) officiella X-konto 260824.

Politisk islam förespråkar sharia som statlig lag

När det gäller sharia som statsskick eller straffrätt (inklusive stening, piskrapp och begränsningar av religionsfriheten) är åsikterna starkt delade världen över.

En liten minoritet av världens muslimer, ofta kallade islamister, förespråkar att sharia ska vara landets högsta lag och styra hela samhället, likt i länder som Saudiarabien, Iran eller under talibaner i Afghanistan.

En stor majoritet av världens muslimer, inklusive sekulära och moderata, förespråkar demokrati och sekularism. De anser att religion är en privatsak och att statens lagar ska gälla lika för alla, oavsett religiös tillhörighet.

Skärmdump från Richard Jomshofs (SD) officiella X-konto 260824.

Hur ser situationen ut i Sverige och Europa?

Undersökningar och forskning, inklusive studier från Pew Research Center, visar att muslimer i västvärlden i hög grad accepterar det sekulära demokratiska systemet.

Inom islam finns en stark teologisk princip som betonar vikten av att muslimer respekterar och följer lagarna i det land där de bor, förutsatt att de har frihet att utöva sin tro privat.

Många muslimer i Sverige är sekulära eller kulturella muslimer, och praktiserar inte sin religion aktivt i vardagen, på samma sätt som många svenskar är sekulära eller kulturella kristna.

Att påstå att alla muslimer förespråkar sharia i politisk mening är felaktigt. För de flesta är sharia en fråga om personlig tro och moral. Idén om att införa sharia som statlig lag drivs av extremistiska eller strikt islamistiska grupper, som inte representerar den muslimska befolkningen i stort.

Antimuslimska rasister tjänar på att sprida myten att en majoritet av världens muslimer vill ha sharia-lagar som sitt lands högsta lag. I Sverige är det främst Sverigedemokraterna som driver detta falska narrativ. Det är en bekväm och förenklad sanning som många tyvärr går på.


Lästips:

Motargument: Sharia för dummies

Källor:

Pew Research: What Role Should Religion play in Muslim and Jewish Majority Countries?

Pew Research: The World’s Muslims: Religion, Politics and Society

Forskning & Framsteg: Åsikter i den muslimska världen

Islam.se: Vad är sharia? Betydelse, källor och fiqh

Svenska Afghanistankommittén: Skilda tolkningar när islam styr

SD och myten om ”islamisering”

Begreppet ”islamisering” används oftast som politisk propaganda, men forskning och statistik visar att det inte existerar något systematiskt eller överhängande hot mot svenska värden från varken islam eller muslimer. Framför allt är det högerextrema och antimuslimska rörelser som under en längre tid byggt narrativet om att Sverige skulle vara under en påstådd ”islamisering”. Det enda svenska riksdagsparti som driver konspirationsteorin om den påstådda ”islamiseringen av Sverige” i sin politiska propaganda är Sverigedemokraterna. För partiet är denna konspirationsteori den enskilt viktigaste frågan.


Den enskilt starkaste förespråkaren av konspirationsteorin om ”islamiseringen” är riksdagsledamoten Richard Jomshof (SD), som nyligen släppt den antimuslimska boken ”Kafir”, en propagandaskrift som syftar till att sprida konspirationsteorin, på partiledaren Jimmie Åkessons (SD) eget förlag. I en reel på SD:s sociala medier hör vi honom tala om hur den s k ”islamiseringen” skulle vara ett hot mot demokratin samt ”förändrar, förstör och fördärvar” Sverige.

Skärmdump från Aftonbladet 260816.

Vi ska vara på det klara med att islam, precis som andra religioner, inte är en homogen religion och att det finns många inriktningar och läror. Tolkningarna av Koranen och religiöst liv varierar mycket mellan människor på såväl grupp- som individnivå, precis som är fallet i andra religioner.

Skillnad mellan islam och islamism

Att en religion blir mer synlig i offentliga rummet innebär inte per automatik att det skulle finnas en politisk agenda för att vilja göra samhället religiöst styrt. Det vanliga är att en person är troende muslim och samtidigt fullt ut står bakom sekulär demokrati, svensk lag och mänskliga rättigheter. Begreppet ”islamisering” är en del av ett narrativ som t ex SD förmedlar för att skapa en ”vi och dom”-mentalitet, förenkla integrationsproblem och vinna politiska poäng.

Fakta är att de islamistiska rörelserna i Sverige utgör en mycket liten minoritet och de påverkar inte samhällsnivån i Sverige.

I svensk kontext existerar felaktiga föreställningar om skolor och offentliga institutioner systematiskt skulle ”islamiseras”. Dessa föreställningar är i stor utsträckning politiskt motiverade. De undersökningar som finns tillgängliga visar att anpassningar, som respekt för fasta eller att erbjuda halalkött, sker inom ramen för religionsfriheten och förändrar inte den grundläggande sekulära strukturen i samhället.

I historisk och global kontext är det konstaterat att faran för en global ”islamisering” är kraftigt överdriven. Muslimska grupper deltar inte sällan i politiska system, främjar sociala tjänster och eftersträvar reformer snarare än våldsam erövring.

Forskning visar att majoriteten av muslimer lever fredligt och följer lagar i sina respektive länder. Demografiska framskrivningar visar inte på att islam kommer att utgöra en majoritet av Sveriges befolkning inom överskådlig tid. Tvärtom är trenden att religiositeten hos troende i Sverige avtar för varje generation.

Den mytiska retoriken om påstådd ”islamisering” används som politisk propaganda, och syftar till att skapa rädsla och avsky gentemot muslimer, som i sin tur leder till antimuslimsk diskriminering.

Det är avgörande att vi skiljer mellan verkliga politiska och religiösa fenomen och förenklade föreställningar om ett hotfullt ”islamiskt inflytande”.

”Islamisering” som hot i Sverige saknar empiriskt stöd. Föreställningen reflekterar istället rädsla, fördomar eller politiska syften snarare än verkliga samhällsprocesser. Istället för att använda sig av propagandistisk terminologi och sprida konspirationsteorier är det snarare korrekt att diskutera religionsfrihet, integration och demokrati.


Källor:

Sverigedemokraternas officiella Facebookkonto: Richard Jomshof om ”islamisering”

Motargument: Jomshof (SD) om fredliga muslimer: ”De kan ju sluta vara muslimer för det första”

Forum för levande historia: Islam och muslimer i Sverige

Motargument: Myter om muslimer: Radikal islamism och islam

Signum: Hotet från islam: myt eller verklighet?

GP: ”Islamisering finns inte i verkligheten”

Motargument: Myt: ”Sverige håller på att bli ett muslimskt land”

Myten om att S ensamt skulle bära ansvar för Rasbiologiska institutet

Inte sällan talar framför allt sverigedemokrater om att Socialdemokraterna ensamt skulle bära ansvar för att Rasbiologiska institutet grundades. Det är en myt skapad för att svartmåla dåtidens och nutidens S, samtidigt som SD vill tvätta sin historiska byk. Fakta är att Rasbiologiska instiftades efter att dåvarande Riksdagen 13 maj 1921 enhälligt (dvs alla partier) röstade för en motion skriven gemensamt av såväl socialdemokratiska som liberala och konservativa politiker.

Syftet med att sprida myten om att S ensamt skulle bära ansvar för Rasbiologiska institutet är naturligtvis att med hjälp av det retoriska tricket whataboutism – ett argumentativt “men dom då!?” – flytta fokus från SD:s egna nazismkopplingar, som med rätta är besvärande för partiet, till S egna och nära kopplingar till statsfinansierad rasbiologi. Men förutom att vara ett tomt motargument i sakfrågan (den om SD:s kopplingar till nazism) så är det alltså inte en korrekt historiebeskrivning.

Samtliga politiska riktningar i riksdagen vid denna tid var alltså med i beslutstagandet om att instifta Rasbiologiska institutet och arbetade aktivt för att underblåsa vad man skulle kunna kalla statsunderstödd rasbiologi.


Lästips:

Motargument: What about Rasbiologiska institutet?

Motargument: Argumentationsfel: ”Men du då?”