Jomshofs (SD) 7 motioner som attackerar muslimer

Under den allmänna motionstiden 2026 har Richard Jomshof (SD) hittills på egen hand presenterat hela 7 muslimfientliga motioner. I dessa motioner riktas angrepp mot muslimska friskolor, slöja, niqab, burka, finansieringen av moskéer, böneutrop, omskärelse samt religiösa symboler i samband med myndighetsutövning. Kraven som framförs i motionerna går emot flera lagar. Motargument förklarar varför förslagen i motionerna inte kan vinna laga kraft som lagen står skriven.


Vi går igenom motionerna en efter en, med aktuell lagstiftning som förslagen i respektive motionen strider mot.

  1. ”Förbud mot muslimska friskolor”. Jomshof vill förbjuda etablering av nya muslimska friskolor och stänga den enda kvarvarande muslimska friskolan i Sverige. Det är tydligt att han inte vill sätta stopp för friskolor med andra religiösa inriktningar. Ett eventuellt förbud som riktar sig mot muslimska friskolor specifikt skulle innebära en inskränkning av religionsfriheten, dvs mot regeringsformen 2 kap. 1 §, skollagen 1 kap. 7 §, diskrimineringslagen 1 kap. 4 §, Europakonventionen artikel 2 i första tilläggsprotokollet, EU-lagstiftning samt barnkonventionen.
  2. ”Slöjförbud i den svenska för- och grundskolan”. Jomshof avser förbjuda muslimsk slöja inom skolväsendet. Det är inte en slump att han specificerar med ”muslimsk”, vilket implicerar att andra typer av slöjor ska vara tillåtna. En eventuell lagstiftning mot muslimsk slöja i skolan skulle innebära en inskränkning av religionsfriheten och yttrandefriheten, dvs i strid mot regeringsformen 2 kap. 1 §, skollagen 1 kap. 8 §, diskrimineringslagen 1 kap. 4 §, Europakonventionen artikel 14 samt barnkonventionen.
  3. ”Förbud mot heltäckande muslimsk slöja”. Jomshof vill totalförbjuda burka och niqab. Han klargör än en gång att förbudet endast ska omfatta heltäckande ”muslimska” slöjor. Ett eventuellt totalförbud mot burka och niqab skulle innebära en inskränkning av religionsfriheten och yttrandefriheten, dvs i strid mot regeringsformen 2 kap. 1 §, diskrimineringslagen 1 kap. 4 § samt Europakonventionen artikel 14.
  4. ”Stopp för utländsk finansiering av moskéer”. Jomshof vill förbjuda utländsk finansiering av moskéer. Även här rör det sig alltså om en attack mot specifikt muslimer. I ”Ett nytt regelverk för granskning av utländsk finansiering av trossamfund och andra verksamheter SOU 2026:42” står betänkandet av utredningen om ett regelverk för att motverka utländsk finansiering av verksamheter med antidemokratiska syften. Utredningen avser utländsk finansiering av alla trossamfund, inte specifikt muslimska.
  5. ”Förbud mot böneutrop”. Jomshof vill förbjuda böneutrop från religiösa byggnader. Ett böneutropsförbud strider mot flera lagar. Det skulle inskränka religionsfriheten, dvs stå i strid med regeringsformen 2 kap. 1 §, Europakonventionen artikel 9 och FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna artikel 18.
  6. ”Förbud mot icke-medicinsk omskärelse”. Jomshofs förslag om att förbjuda icke-medicinsk omskärelse för pojkar drabbar både judar och muslimer. Förslaget om förbud mot icke-medicinsk omskärelse är inte genomförbart som lagen står skriven om religionsfrihet i regeringsformen 2 kap. 1 § och i Lag om omskärelse av pojkar.
  7. ”Uniformer fria från religiösa och politiska markörer”. Jomshof vill förbjuda huvudduk, kippa och turban för all myndighetsutövning, vilket bl a innebär att uniformer ska vara från religiösa eller politiska symboler. Förbudet står i strid med grundläggande fri- och rättigheter, som står skrivna i regeringsformen, dvs religionsfrihet, yttrandefrihet och skydd mot diskriminering. Diskrimineringslagen 1 kap. 1 § syftar till att motverka diskriminering och på andra sätt främja lika rättigheter och möjligheter oavsett bl a religion.

Jomshofs 7 motioner riktar sig mot muslimer. I en av motionerna drabbas även judar. Jomshof är SD:s ledande förespråkare försvara möjligheterna för muslimer att utöva sin tro i Sverige. Det återstår att se om innehållet i någon av motionerna kommer att vinna laga kraft.


Källor:

Motion 2026/27:238 av Richard Jomshof (SD): Förbud mot muslimska friskolor

Motion 2026/27:240 av Richard Jomshof (SD): Slöjförbud i den svenska för- och grundskolan

Motion 2026/27:236 av Richard Jomshof (SD): Förbud mot heltäckande muslimsk slöja

Motion 2026/27:235 av Richard Jomshof (SD): Stopp för utländsk finansiering av moskéer

Motion 2026/27:237 av Richard Jomshof (SD): Förbud mot böneutrop

Motion 2026/27:234 av Richard Jomshof (SD): Förbud mot icke-medicinsk omskärelse

Motion 2026/27:241 av Richard Jomshof (SD): Uniformer fria från religiösa och politiska markörer

Riksdagen: Kungörelse (1974:152) om beslutad ny regeringsform

Riksdagen: Skollag (2010:800)

Riksdagen: Diskrimineringslag (2008:567)

Riksdagen: Lag (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna

Regeringen: Barnkonventionen

Regeringen: Ett nytt regelverk för granskning av utländsk finansiering av trossamfund och andra verksamheter SOU 2026:42

United Nations: OHCHR | Universal Declaration of Human Rights – English

Riksdagen: Lag (2001:499) om omskärelse av pojkar

SD har inga argument för slopad rösträtt för icke-medborgare

Inför valet 2026 blossade debatten återigen upp om huruvida icke-svenska medborgare ska ha rätt att rösta i kommun- och regionval. Sverigedemokraterna Tobias Andersson, Leonid Yurkovskiy, Josef Fransson och Denice Westerberg, har under den allmänna motionstiden 2026 lämnat in Motion 2026/27:198 Krav på svenskt medborgarskap för all rösträtt. SD avser att avskaffa rösträtten för nysvenskar som saknar svenskt medborgarskap.


Att personer som inte har svenskt medborgarskap kan rösta i kommun- och regionval är ingen ny idé. År 1975 antog riksdagen detta beslut, och det finns flera skäl till varför vi i Sverige tillåter röstning i två av tre val för personer utan svenskt medborgarskap.

Lokalt inflytande och demokrati

  • Skattebetalning: Personer som är bosatta och arbetar i en kommun bidrar med lokal skatt och bör därför ha möjlighet att påverka hur dessa medel används.
  • Vardagspolitik: Kommunala beslut påverkar skolor, vård och offentlig transport, vilket direkt berör alla invånare i vardagen.
  • Demokratiskt underskott: Att exkludera en betydande kategori av fast bosatta från lokala och regionala val minskar deltagandet i val och underminerar demokratins trovärdighet.

Integration och delaktighet

  • Snabbare integration: Rösträtt medför ett politiskt ansvar som stimulerar personer utan medborgarskap att delta i och förstå hur det svenska samhället fungerar.
  • Känsla av samhörighet: Att få möjlighet att rösta stärker relationen till hemorten och ger en känsla av att vara en del av gemenskapen.
  • Politisk representation: När utländska medborgare tillåts rösta blir det nödvändigt för partierna att ta hänsyn till deras behov och integrera dem i sina politiska strategier.

Ingenstans i den motion som SD har presenterat anges något argument för varför nysvenskar utan medborgarskap skulle förlora rösträtten i två av tre val. Istället fokuserar de som skrivit motionen på det välkända fallet med en politiker som just har blivit svensk medborgare och valdes in i riksdagen. Istället för att diskutera rösträtten handlar motionen om detta specifika fall som inte rör själva sakfrågan.

För att illustrera bristen på argument i sakfrågan hämtar vi följande citat från förslaget:

”Rösträtt i riksdagsvalet innehar den som fyllt 18 år, är svensk medborgare och är eller har varit folkbokförd i Sverige. Rösträtt i regionval och kommunval däremot har även medborgare i ett annat land, eller statslös, som har varit folkbokförd i Sverige i minst tre år i rad före valdagen, samt är folkbokförd i kommunen eller regionen. Som om det inte vore illa nog att någon som nyss erhållit svenskt medborgarskap på tveksamma grunder kan bli riksdagsledamot så kan också kommunala och regionala val avgöras av invandrare utan medborgskap i landet de röstar i. Det finns EU-bestämmelser på området, varför fokus bör ligga på att begränsa rösträtten för medborgare i tredjeland.

Detta behöver åtgärdas för att värna det svenska självbestämmandet och svenska medborgares inflytande över alla delar av sitt eget land.” (Källa: Riksdagen)

Det enda argument som står att läsa i motionen är ”EU-bestämmelser på området”. De syftar på artikel 39 i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna. I Sverige har man beslutat att även personer som inte är medborgare i EU har rösträtt i kommun- och regionval. Sverige är på intet sätt unikt i den lagstiftningen.

I följande länder i Europa har icke-medborgare, och även personer som inte är EU-medborgare, rösträtt i lokala val: Sverige, Finland, Danmark, Norge, Spanien, Belgien, Estland, Irland, Litauen, Luxemburg, Nederländerna, Slovakien och Slovenien. Spanien och Portugal har bilaterala avtal med vardera 13 länder (i och utanför Europa) där personer med medborgarskap i de länderna får rösta i lokala val.

Motargument ställer en avgörande fråga till motionsskrivarna:

Vilka skäl har ni för att avskaffa rösträtten för nyanlända utan svenskt medborgarskap i kommun- och regionval?


Källa:

Riksdagen: Motion 2026/27:198 av Tobias Andersson m.fl. (SD) Krav på svenskt medborgarskap för all rösträtt

The Local: EXPLAINED: Where in Europe can non-EU residents vote in local elections?

Lästips:

Motargument: #val2026: Rösträtt i kommun/region för personer utan medborgarskap

SD:s besatthet av den icke-existerande ”svenskfientligheten”

Sverigedemokraterna har i många år hävdat att den s k ”svenskfientligheten” skulle vara ett utbrett samhällsproblem. Partiföreträdare har skrivit massvis av motioner och interpellationer. Oändliga mängder anföranden har gjorts i riksdagen och åtskilliga debattinlägg i media har skrivits. Vi på Motargument har bemött argumenten många gånger. SD menar att ”rasism mot svenskar” inte är ett allvarligt samhällsproblem.


SD har argumenterat för att svenskar ska innefattas i lagen om hets mot folkgrupp (HMF). När partiföreträdare diskuterar begreppet ”svenskfientlighet” är det påstådd ”rasism mot svenskar” som åsyftas. Argumenten består av:

  • svenskar påstås kunna utsättas för rasistiska motiv vid brott
  • begreppet bör erkännas officiellt och behandlas som andra former av rasism
  • en nationell åtgärdsplan bör tas fram
  • svenskfientlighet drabbar både personer med svensk bakgrund och personer med invandrarbakgrund som anammar svensk livsstil

Flera debattörer och skribenter lyfter att:

  • begreppet riskerar att skapa oklara juridiska definitioner, eftersom ”svensk” kan tolkas på olika sätt
  • hatbrottslagstiftning historiskt fokuserar på grupper som utsatts för systematiskt förtryck, vilket gör symmetrin politisk snarare än juridisk
  • begreppet kan förstärka en ”vi och dom”-retorik och polarisering

    Regeringens förhållningssätt mot SD:s aggressiva politik gällande s k ”svenskfientlighet” innefattar:
  • erkännande av att hatbrott mot svenskar kan förekomma
  • avser inte att ta fram ett separat åtgärdsprogram för ”svenskfientlighet”
  • arbetet ska i stället ingå i bredare insatser mot rasism och hatbrott

    Inget av övriga partier är överens med SD om att ”svenskfientlighet” eller ”rasism mot svenskar” skulle vara ett problem i Sverige. Således anser en stor majoritet av politiker och ”vanliga” människor att det i själva verket är ett luftslott. Begreppet ”svenskfientlighet” återkommer ständigt i SD:s vokabulär, och är en medveten retorik som skapar splittring och polarisering, och förstärker den för partiet så viktiga uppdelningen mellan ”vi och dom”, dvs svenskar vs invandrare. Begreppet är ett sätt att låta rasism och nazism ta plats och normaliseras.

    Min, och många andras, åsikt är att rasism sparkar nedåt, inte uppåt. Följaktligen är ”rasism mot svenskar” en icke-fråga. Ofta får man höra att Sverige skulle vara ”världens minst rasistiska land”. Det är svårt att mäta huruvida det är sant, men rasism existerar i högsta grad i Sverige. Den kommer inte att försvinna, men vi har alla ett ansvar att bekämpa den. Rasismen i Sverige sker inte mot majoritetssvenskar. Den sker mot nationella minoriteter och mot människor med annat ursprung än det svenska.

Lästips:

Motarguments artiklar om ”svenskfientlighet” och ”rasism mot svenskar”

Myt: ”Islam är en vedervärdig religion”

Det florerar många myter om islam. Många av dessa bygger på missförstånd. Etablerad forskning fastslår att religionen är mångfacetterad och tolkas på olika sätt i olika samhällen.

Islam är en monoteistisk världsreligion som uppstod på Arabiska halvön under 600-talet. Islam bygger på tron på en Gud (Allah) och att Muhammed är den sista profeten.

Den bygger på tron på en Gud (Allah) och på att Muhammed är den sista profeten.

Koranen och profetens sunna utgör det centrala i islam. Islam är idag världens näst största religion med omkring två miljarder anhängare.

Myter om islam uppstår ofta pga att man blandar ihop kulturella traditioner, politiska system samt enskilda gruppers handlingar med den grundläggande läran. Forskning fastslår att islam praktiseras på olika sätt beroende på historiska, sociala samt geografiska faktorer. Myterna blir till sanning i den antimuslimska propagandan.


Lästips:

Motargument: Falska korancitat politisk lögnpropaganda

Motargument: SD och myten om ”islamisering”

Motargument: Myter om muslimer: Ett eller många islam?

SD:s öppna ”raskrig” splittrar partiet

Jimmie Åkessons (SD) utspel om att svenskhet skulle sitta i medborgarskapet går stick i stäv med allt vad han och Sverigedemokraterna alltid har hävdat.

Det ”etniska” kriget i SD fortsätter. Vi ser tydligt två falanger:

  • De uttalade rasisterna
  • De icke uttalade rasisterna

Är Åkessons populistiska utspel ett spel för gallerierna för att bli mer rumsren?

Frågan är hur oense de egentligen är i partiet, eftersom de alla alltid har delat upp människor i ”vi och dom”.

För oss som inte är SD-sympatisörer är det naturligtvis tacksamt med den öppna krigföringen som vi nu ser.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.


Källa:

TT: Åkesson: Svår fråga varför Tidö tappat stöd

Liberalism vs nationalism

Mot bakgrund av partiledare Simona Mohamssons (L) utspel att Liberalerna står närmare Sverigedemokraterna än Socialdemokraterna är det viktigt att förklara hur liberalism och nationalism i själva verket är ideologier som i många avseenden är varandras motsatser. SD har tidigare sett L, och även de andra partierna i riksdagen, som sina politiska motståndare, bl a eftersom inget annat parti är nationalistiskt. L var länge explicita med att de inte ville samarbeta med SD. Detta förändrades i samband med valet 2022, och fördjupades i det s k Sverigelöftet inför valet 2026.


Liberalism och nationalism står i konflikt med varandra eftersom liberalismen prioriterar individens rättigheter medan nationalism prioritera kollektiv identitet.

Liberalismens grundpelare

  • Individens rättigheter och friheter (åsikter, religion och jämlikhet står över lagen)
  • Universalism — rättigheter ska åtnjutas av alla oavsett gruppidentitet
  • Begränsat styre och skydd från godtycklig makt
  • Pluralism — acceptans av olika identiteter i samhället

Liberalismens universella och individuella fokus är motsatt ideologier som höjer en grupp över andra.

Nationalismens grundpelare

  • Kollektiv identitet — nationen som en kulturell, etnisk eller historisk gemenskap
  • Politiskt självbestämmande — nationen ska styra sig själv
  • Enhet och lojalitet till den egna nationen
  • Gränser — vilka som tillhör och vilka som inte gör det

Nationalismens gruppcentrerade logik kan stå i konflikt med liberalismens universalism.

Det finns ett par tydliga skillnader mellan liberalism och nationalism:

  • Individuell vs kollektiv prioritering: Liberalism skyddar individer, nationalism prioriterar nationens sammanhållning
  • Universell vs specifik: Liberalism ser rättigheter som universella, nationalism anser att rättigheter och skyldigheter är knutna till medlemskap i en specifik nation
  • Inkludering vs exkludering: Liberalism förespråkar öppna samhällen, nationalism kategoriserar ofta i de som tillhör och de som inte tillhör
  • Minoriteters rättigheter: Liberalism skyddar minoriteter, nationalism pressar minoriteter att assimilera sig eller så exkluderas de

Dessa spänningar är särskilt starka i etnisk nationalism, som definierar nationen mot bakgrund av arv eller kultur.

När liberalism och nationalism blir fiender

Liberalism och nationalism blir direkta antagonister när nationalismen är:

  • Etnisk (medlemskap baserad på blod eller arv)
  • Auktoritär (statsmakt används för att tvinga till likriktning)
  • Exkluderande (minoriteter eller invandrare är måltavlor)
  • Populistisk (hävdar att man representerar det riktiga folket i kontrast mot pluralism)

I dessa fall underminerar nationalism liberala rättigheter, institutioner och mångfald.

Trots att liberalismen och nationalismen ideologiskt är motsatser, har Liberalerna och Sverigedemokraterna intensifierat samarbetet sedan L släppte de röda linjerna 2022.


Källor:

SVT: Liberalernas SD-sväng – beskedet som skakar partiet

Expressen: SD och L överens – här är ”Sverigelöftet”

Institute for Humane Studies: Why Individual Freedom Is the Heart of Classical Liberalism

Easy Sociology: Liberalism: An Introduction

PolSci.Institute: Defining Nationalism: Identity, Ideology, and Politics

Catalyst Legal: What Is a Nationalist and the Ideology Behind Nationalism

Lästips:

Motargument: Terminologi – Nationalism (del 1)

Motargument: Terminologi – Nationalism (del 2)

Asplings (SD) utspel om ”etniska svenskar” skapade spricka i SD

En anledning till att Ludvig Asplings (SD) uttalande om att ”Sverige har för många personer som inte är en del av den etniskt svenska befolkningen” har rört upp så mycket känslor i partiet, är att det är ”alldeles för mycket information alldeles för tidigt”. En av Sverigedemokraternas starka sidor är att man varit relativt bra på att anpassa flera av partiets budskap till den rådande tidsandan.


Man har visat en förståelse för hur långt man kan gå i olika sammanhang och olika tillfällen.

Ibland har man gått för fort fram vilket har lett till bakslag.

Ett sådant exempel var bland annat när en grupp busschaufförer vägrade köra sina bussar eftersom dessa hade klätts med antisomaliska budskap.

Samtidigt har partiets underliggande målsättning alltid varit glasklar, dvs att se till att så många människor med andra etniciteter förvägras inträde eller lämnar Sverige.

Partiet har lyckats genomföra flera övergångar där man exempelvis har gått från ett fokus på ras och etnicitet till kultur.

Man har också förstått att det är enklare att rida på befintliga politiska strömningar och fokusera på en minoritet i taget än att angripa samtliga minoriteter på en gång.

Därför har man under de senaste åren lagt ner stor energi på att angripa muslimer, samtidigt som man försökt bygga allianser med invandrargrupper som bär på antimuslimska tankar och idéer.

Devisen har varit den klassiska ”Ni är ok, men muslimerna…”

De flesta av oss känner igen denna taktik.

Samtidigt har partiets målsättning legat kvar, dvs att rensa Sverige på människor som inte passar in på SD:s etnonationalistiska definition av svenskhet.

Asplings uttalande kan i detta sammanhang betraktas som ”för starkt och för tidigt”.

Tanken har varit att man ska kunna behålla stödet bland personer med minoritetsbakgrund som är ok med att muslimer demoniseras och skickas ut innan man börjar angripa dessa grupper.

Aspling var i detta sammanhang lite väl snabb på avtryckaren och exponerade tankar och idéer som inte skulle offentliggjorts förrän långt senare.

Reaktionen hos personer med minoritetsbakgrund i partiet har varit stark.

Det är lätt att föreställa sig hur de inre resonemangen hos vissa av de drabbade har sett ut.

”Jag trodde det bara handlade om muslimer…”

”Jag som har gjort mig ovän med familjemedlemmar och nära vänner, hur kan ni göra detta mot mig”.

För människor som känner till partiet sedan tidigare kommer Asplings uttalande inte som en överraskning, det enda som överraskar är att han sa det rakt ut.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.


Källa:

Expressen: SD-toppar oense efter Asplings ord om ”etniska svenskar”

När SD inte längre kan enas om vilka som ingår i ”vi”

Jaha då är det att ta fram popcornen igen.

Till den förmodade stora underbara splittringen av Sverigedemokraterna och deras stora slag mellan etnonationalisterna (rebellerna) och de hycklande etnonationalisterna (partitoppen).

Man inser hur jävla irriterade den senare gruppen måste vara över det faktum, att de har försökt över två decennier att tvätta bort partiets rasism för att bli ”rumsrena”. Och nu blottas den offentligt igen. Det måste svida i den välstrykta kostymen att åter riskeras dras ut i kylan.

Eller.

Är det ett smart sätt att behålla de radikala, dvs de öppna rasisterna i partiet för att undvika en flykt ännu högerut och samtidigt behålla de belevade rasisterna, de moderata.

Alltså en ren taktisk disposition.

Så frågan måste ställas: Är konflikten verklig eller bara taktisk?

Fast.

Om SD inte längre kan enas om vilka som ska räknas till ”vi”, då har konflikten nått själva kärnan i deras projekt.

Då får jag poppa mera popcorn.

Vad innebär AfD:s framgångar för Tyskland?

Alternative für Deutschland (AfD) grundades 2013 som en reaktion på etablerade partiers politik och har vuxit till att bli det största oppositionspartiet på federal nivå. AfD har ökat sitt stöd i Tyskland på grund av väljarnas missnöje med etablerade partiers politik, särskilt vad gäller ekonomi, migration och nationell säkerhet.


Partiet har profilerat sig som starkt kritiskt mot förd migrationspolitik och Berlinregeringens ekonomiska beslut. Partiet är Rysslandvänligt med historiska och ideologiska kopplingar till Ryssland.

AfD grundades 2013 som ett nationalkonservativt och EU-kritiskt parti. Med åren har migrationspolitiken och muslimhatet fått alltmer plats i förd politik.

I partiet förekommer interna strider mellan mer moderata medlemmar och den radikala, högerextrema falangen kallad Der Flügel.

Den tyska säkerhetstjänsten (Bundesamt für Verfassungsschutz, BFV) har klassat delar av AfD, särskilt vissa regionala avdelningar och ungdomsförbundet, som extremister och har, till följd av detta, övervakat dem.

AfD har kritiserats för att ha haft kontakter med nynazistiska grupper samt vissa företrädares bruk av nazistiskt inspirerade uttryck och symbolik. Partiets ledning  förnekar dock att partiet som helhet stöttar nazistiska idéer.

Samtidigt förnekar partiets ledning att partiet som helhet skulle stötta nazistiska idéer.

Experter inom extremism och historia understryker skillnaden mellan att vara högerextrem eller nationalist och att de facto vara supporter av nazism. AfD:s parti- och valprogram innehåller inte historiskt nazistiska mål, även om rättsextrema individer finns i partiet.

AfD nådde stora framgångar i valet 2026, särskilt i delstater som Sachsen-Anhalt, där partiet fick 43,8 %, vilket är mer än en fördubbling jämfört med 2021. Detta har lett till att partiet numer är största parti i flera regioner där tidigare kristdemokratiska CDU regerat. Valdeltagandet 2026 var högt, något som tydligt visar på starkt väljarengagemang i AfD:s kärnfrågor

Enligt experter är Tysklands ekonomiska utmaningar, inflation, höjda priser och missnöje med etablerade politiker och deras reformer viktiga faktorer bakom AfD:s framgång.

Andreas Umland, tysk politisk analytiker på Centrum för Östeuropastudier vid Utrikespolitiska institutet, menar att AfD trots det ökade väljarstödet kommer att få begränsat inflytande på nationell och internationell nivå.

Trots de stora framgångarna saknar AfD ofta egen majoritet. Detta innebär att partiet får rollen som vågmästare och kommer på så sätt att kunna påverka lokalt.

Likt många andra länder där högerextremism skördat framgångar är partiets hårda linje i frågor om migration, EU och nationell säkerhet något som lockar väljare som upplever att deras missnöje och oro inte tas på allvar av de etablerade partierna.

Framgångarna har skapat diskussion om partiets legitimitet och vilken påverkan AfD kan få vad gäller tyska reformprogram och EU-relationer. De etablerade partierna fortsätter konsekvent att vägra samarbete med partiet.

AfD:s ökade stöd speglar en trend av politiskt missnöje och sökande efter alternativa lösningar. Samtidigt fortsätter partiets kopplingar till högerextremismen att skapa politisk debatt i Tyskland. Valframgångarna är främst symboliska, men AfD kommer trots allt att få konkret inflytande på regional politik. Partiets politiska ambitioner begränsas fortfarande av brist på majoritet samt andra partiers motstånd till att samarbeta.


Källor:

EFN – Ekonomikanalen: EFN:s expert: Därför pratar alla om AFD:s framgångar i Sachsen Anhalt

Dagens.se: Högerextrema AfD dominerar delstatsval i Tyskland med överlägsen seger

TV4: AFD blir största parti: ”Vi har tagit tillbaka vårt land”

GP: Expert om AFD:s framgång: Jättegrej symboliskt

Utrikesmagasinet: Nej, Tyskland blir inte en fasciststat

YLE: ”Det är ett nazistparti” – tyska AFD deltog i möte som dryftade hur man ska fördriva migranter ut ur landet

SVT: AfD-politikern om anklagelserna: ”Inga nazister i vårt parti”

Det stora islamiseringshotet som ingen tycks kunna hitta

Ett av de mer praktiska politiska hoten är det som inte behöver definieras. Sverigedemokraterna och andra företrädare för Tidösamarbetet har varnat för islamisering och för vad som kan hända om vänstersidan får makten. Det är ett effektivt ord. Det frammanar bilden av ett Sverige där islamistiska idéer långsamt tränger undan den sekulära staten, där svenska lagar får ge vika för religiösa krav och där politiker av feghet, naivitet eller ideologisk övertygelse öppnar dörren för utvecklingen. Det enda besvärliga med denna berättelse är att det borde gå att hitta själva islamiseringen.


Vi har därför letat efter den där den politiska islamiseringen rimligen borde lämna spår: i riksdagen. Vi har sökt efter förslag om sharia, islamisk familjerätt, religiösa domstolar, särskilda islamiska rättsregler, juridiska befogenheter för imamer och andra försök att låta islamiska normer få företräde framför svensk lag. Vi har också tittat på de exempel som vid första anblick kan förefalla ligga närmare gränsen.

Resultatet är anmärkningsvärt magert.

Det finns förslag på muslimska begravningsplatser. Det finns förslag på diskrimineringsskydd för muslimer. Det har funnits förslag på svensk utbildning av imamer. Röster i debatten har velat göra bränning av Koranen, Bibeln, Toran och andra religiösa skrifter till hets mot folkgrupp. Det sistnämnda kan man med goda skäl diskutera ur ett yttrandefrihetsperspektiv. Men inget av detta inför islamisk rätt i Sverige. Muslimska begravningsplatser är religionsfrihet, diskrimineringsskydd är civil rättighetslagstiftning och ett förbud som skyddar Bibeln och Toran lika mycket som Koranen är, vad man än tycker om förslaget, en egendomlig form av islamisering.

Därmed är det inte sagt att islamismen är påhittad. Islamism existerar i Sverige. Våldsbejakande islamism utgör dessutom ett verkligt säkerhetshot. Säkerhetspolisen pekar ut våldsbejakande islamism tillsammans med våldsbejakande högerextremism som de miljöer från vilka det huvudsakliga attentatshotet kommer. Men här utförs ofta ett politiskt trolleritrick. Först konstaterar man det sanna påståendet att våldsbejakande islamister finns. Därefter glider man över till att Sverige ”islamiseras”. Slutligen får vänstern skulden för att ha öppnat dörren. Tre olika påståenden har därmed förvandlats till ett, utan att den avgörande länken behöver visas.

Samma intellektuella hederlighet kräver förstås att Sverigedemokraterna inte likställs med de våldsbejakande högerextremisterna som Säpo varnar för. SD är ett parlamentariskt parti, inte den extremistmiljö Säpo beskriver. Men där uppstår samtidigt en ironisk skillnad. Något islamistiskt parti med mandat att förändra svensk lag finns inte i riksdagen. Någon parlamentarisk rörelse för sharia har vi inte kunnat hitta. Däremot sitter Sverigedemokraterna där, med betydande politiskt inflytande, och driver verkliga förändringar av bland annat migrationspolitiken, medborgarskapet och statens befogenheter. De förslagen existerar och kan därför granskas för sina konsekvenser för rättssäkerheten, individuella rättigheter och maktförhållandet mellan stat och medborgare.

Det betyder naturligtvis inte att varje SD-förslag är auktoritärt. Men det illustrerar skillnaden mellan ett konkret politiskt projekt och en hotbild. Det ena går att läsa i propositioner, motioner och utredningar. Det andra tycks bli märkligt svårfångat så fort man frågar efter motsvarande dokument.

Den som hävdar att vänstern har ”öppnat Sverige för islamisering” borde därför kunna besvara en ganska enkel fråga: Vad har vänstern faktiskt föreslagit att islamisera? Vilken svensk lag ska ersättas av en islamisk regel? Vilken del av sharia ska införas? Vilken myndighet ska börja tillämpa islamiska principer? Vilket vänsterparti driver frågan?

Det kan naturligtvis finnas ett svar som vi har missat. Då är det bara att lägga fram motionen, propositionen eller partiprogrammet. Men efter en genomgång av riksdagens material har vi ännu inte hittat detta islamistiska samhällsprojekt.

Vi har hittat islam. Vi har hittat islamister. Vi har hittat våldsbejakande islamister. Vi har hittat religionsfrihet för muslimer. Men dessa fyra saker är inte synonymer, hur praktiskt det än vore för den politiska retoriken om de var det.

Kanske är det därför ”islamiseringen” fungerar så bra som hotbild. Sharia i svensk lag skulle kunna granskas. Ett islamistiskt lagförslag skulle kunna citeras. En religiös domstol med offentlig makt skulle kunna pekas ut. Men en diffus islamisering behöver inget av detta. Den behöver bara upprepas tillräckligt ofta för att människor ska börja frukta konsekvenserna av ett politiskt projekt som ingen ännu lyckats visa dem.