I fokus

SD och besattheten av arabiska

Klistrat

I ett Twitterinlägg 4 maj 2023 och i ett Facebookinlägg samma dag lägger Sverigedemokraternas officiella partikonto ut bilder med extremt populistiska slagord: ”Modersmålsundervisning är inte värd 2,4 miljarder” och ”Vi ska inte lägga en krona på att lära barn arabiska”.

Vi på Motargument har tidigare berört ämnet modersmålsundervisning i samband med att SD deklarerat sina åsikter i frågan. Partiet har också vid många tillfällen motionerat om ett avskaffande av modersmålsundervisning i skolan.

I artiklarna om modersmålsundervisning har vi, med stöd av forskning, kunnat bevisa att modersmålsundervisning främjar inlärning av svenska språket. SD har alltså inga belägg då de påstår att ett avskaffande av modersmålsundervisning skulle vara positivt för skolelever.

Att Patrick Reslow, riksdagsledamot och kommittéordförande i utbildningsutskottet, är den som ”skriver under” på de slagkraftiga sloganerna är beklagligt. Patrick Reslow har alltså ett reellt inflytande över svensk utbildningspolitik.

Det är föga överraskande att SD väljer att precisera ”modersmål” med arabiska i sin propagandabild. Arabiska är för SD synonymt med islam och muslimer, och islam och muslimer har SD pekat ut till sina fiender. För att ytterligare peka ut islam och muslimer har de försett propagandabilden med en kvinna iklädd slöja. Att sammankoppla arabiska språket med muslimer är naturligtvis inte korrekt. Det finns många som talar arabiska som inte är muslimer, och det finns många muslimer i Sverige som talar andra språk.

Vän av ordning vill poängtera att det finns många språk som de hade kunnat välja i sin propaganda, men de valde arabiska. Tänka sig.

Artiklar på Motargument.se på ämnet modersmålsundervisning:

Dialekter på schemat

Sölvesborg slutar köpa in böcker på andra modersmål än svenska

SD:s parallella universum – ”modersmålsundervisning hindrar elevers utveckling i svenska”

Modersmål nyckeln till svenskan

Korta motargument

Regeringen och SD: Skärp kraven för medborgarskap

Regeringen, bestående av Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna, med Sverigedemokraterna som stödparti har för avsikt att stärka och höja kraven för svenskt medborgarskap. Det ska införas tydliga krav på kunskaper i svenska, samhällskunskap samt de värderingar som anses ”svenska”. På sikt vill man också utreda förutsättningar för att kunna återkalla medborgarskap. Medborgarskapsprocessen kan komma att avslutas med en obligatorisk ceremoni där en lojalitetsförklaring ska avkunnas.

Regeringen arbetar med att ändra reglerna i medborgarskapslagen. I betänkandet ”Ändrade regler i medborgarskapslagen (SOU 2021:54)” står att läsa mer om visionerna om att uppvärdera och skärpa kraven för medborgarskap (Källa: Regeringen.se):

  • Krav på hederligt levnadssätt, vilket saknas i de flesta anmälningsärenden. Det behövs en mer enhetlig reglering för dessa olika fall.
  • Personer över 15 år som har begått brott ska kunna få avslag på sin ansökan om medborgarskap. (Idag är den gränsen satt till 18 år).
  • Utökade möjligheter att avslå en ansökan om befrielse från svenskt medborgarskap för att motverka hedersrelaterat våld och förtryck. Finns misstankar om att ansökan om befrielse sker för att försvaga barnets skydd mot t ex att föras ur landet och giftas bort är det viktigt att det finns möjlighet att kunna stoppa detta.

Dessutom utreder regeringen om att skärpa kraven för medborgarskap (Källa: Regeringen.se):

  • längre hemvisttid, alltså tiden som man varit bosatt i Sverige,
  • krav på egenförsörjning,
  • skärpta krav på hederlig vandel och
  • en lojalitetsförklaring, medborgarskapssamtal eller liknande ceremoniellt inslag av obligatorisk karaktär som ska utgöra slutpunkt i medborgarskapsprocessen.

Regeringen utreder om att införa krav på kunskaper i svenska och samhällskunskap. Bakgrunden till detta är att det ska ”stärka medborgarskapets status och främja ett inkluderande samhälle”. I betänkandet ”Krav på svenska och samhällskunskap för svenskt medborgarskap (SOU 2021:2)” läser vi att godkänt resultat på särskilt framtagna prov föreslås träda i kraft 1 januari 2025. (Källa: Regeringen.se)

Notera att detta betänkande publicerades 2021, dvs under den förra regeringens mandatperiod.

Att kunna återkalla medborgarskap är en avgörande förändring. Idag finns inte den möjligheten, då medborgarskapet är grundlagsskyddat. Regeringen avser att utreda vilka omständigheter som ska ligga till grund för återkallande av medborgarskap. För att det ska bli verklighet krävs en grundlagsändring.

Nuvarande lagstiftning gällande medborgarskap för utlänningar finns i Lag (2001:82) om svenskt medborgarskap 11 § och 12 §.

Källor:

https://www.regeringen.se/artiklar/2023/05/regeringens-atgarder-for-att-starka-det-svenska-medborgarskapet/

https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/statens-offentliga-utredningar/2021/01/sou-20212/

https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/lag-200182-om-svenskt-medborgarskap_sfs-2001-82

I fokus

Regeringen vill kunna återkalla medborgarskap

Under en pressträff 5 maj 2023 förkunnade migrationsminister Maria Malmer Stenegård (M) och SD:s gruppledare i riksdagen Linda Lindberg att man avser ”stärka medborgarskapet”. Kortfattat innebär det att medborgarskapet kopplas till tydliga krav på kunskaper i svenska samt om det svenska samhället och de värderingar som anses ”svenska”. Det finns också visioner om att kunna återkalla medborgarskap, samt att medborgarskapsprocessen ska avslutas med en obligatorisk ceremoni där en lojalitetsförklaring ska avkunnas.

Regeringen arbetar med att ändra reglerna i medborgarskapslagen. I betänkandet ”Ändrade regler i medborgarskapslagen (SOU 2021:54)” presenteras tre punkter som syftar till att uppvärdera och skärpa kraven för medborgarskap (Källa: Regeringen.se):

  • Det finns i dag två sätt för utlänningar att beviljas svenskt medborgarskap. Antingen genom en ansökan till Migrationsverket, eller genom en anmälan. Anmälan är ett enklare sätt att bli medborgare och är möjligt främst för barn och unga vuxna. Vid en ansökan om medborgarskap finns det ett krav på hederligt levnadssätt, vilket saknas i de flesta anmälningsärenden. Det behövs en mer enhetlig reglering för dessa olika fall.
  • Personer över 15 år som har begått brott kan i dagsläget beviljas svenskt medborgarskap genom anmälan medan samma person, om över 18 år, hade fått avslag på sin ansökan. Migrationsverket är i dag också förhindrat att avslå en anmälan om medborgarskap även om en av förutsättningarna inte längre är uppfyllda vid beslutstillfället. Detta beror på att dagens reglering utgår ifrån att förutsättningarna är uppfyllda den dagen som anmälan gavs in. Regeringen arbetar därför med att överväga ändringar även i detta avseende.
  • Ett annat förslag att arbeta vidare med är utökade möjligheter att avslå en ansökan om befrielse från svenskt medborgarskap i syfte att motverka hedersrelaterat våld och förtryck. Om det finns misstankar om att ansökan om befrielse sker för att försvaga barnets skydd mot till exempel att föras ur landet och giftas bort är det viktigt att myndigheterna har verktyg för att kunna stoppa detta.

Dessutom utreder regeringen om att skärpa kraven för medborgarskap (Källa: Regeringen.se):

  • längre hemvisttid, alltså tiden som man varit bosatt i Sverige,
  • krav på egenförsörjning,
  • skärpta krav på hederlig vandel och
  • en lojalitetsförklaring, medborgarskapssamtal eller liknande ceremoniellt inslag av obligatorisk karaktär som ska utgöra slutpunkt i medborgarskapsprocessen.

Regeringen utreder om att införa krav på kunskaper i svenska och samhällskunskap. Bakgrunden till detta är att det ska ”stärka medborgarskapets status och främja ett inkluderande samhälle”. I betänkandet ”Krav på svenska och samhällskunskap för svenskt medborgarskap (SOU 2021:2)” läser vi att godkänt resultat på särskilt framtagna prov föreslås träda i kraft 1 januari 2025, dvs 1 ½ år före nästa riksdagsval. (Källa: Regeringen.se)

Notera att detta betänkande publicerades 2021, dvs under den förra regeringens mandatperiod.

Den starkast brinnande punkten i regeringens utredning om att stärka medborgarskapet är att det ska bli lättare att återkalla medborgarskap. Idag finns inte den möjligheten, då medborgarskapet är grundlagsskyddat. Regeringen avser att utreda vilka omständigheter som ska ligga till grund för återkallande av medborgarskap. För att det ska bli verklighet krävs en grundlagsändring.

Lagstiftningen gällande medborgarskap för utlänningar finns i Lag (2001:82) om svenskt medborgarskap 11 § och 12 §:

11 §   En utlänning kan efter ansökan beviljas svenskt medborgarskap (naturaliseras), om han eller hon har
   1. styrkt sin identitet,
   2. fyllt arton år,
   3. permanent uppehållstillstånd i Sverige,
   4. hemvist här i landet
      a) sedan två år i fråga om dansk, finländsk, isländsk eller norsk medborgare,
      b) sedan fyra år i fråga om den som är statslös eller att bedöma som flykting enligt 4 kap. 1 § utlänningslagen (2005:716),
      c) sedan fem år i fråga om övriga utlänningar, och
   5. haft och kan förväntas komma att ha ett hederligt levnadssätt. Lag (2005:722).

12 §   Om kraven i 11 § inte är uppfyllda får, om inte annat följer av andra stycket, sökanden ändå naturaliseras, om
   1. sökanden tidigare har varit svensk medborgare,
   2. sökanden är gift eller sambo med en svensk medborgare, eller
   3. det annars finns särskilda skäl till det.

En sökande som inte kan styrka sin identitet enligt 11 § 1 får naturaliseras, endast om han eller hon sedan minst åtta år har hemvist här i landet och gör sannolikt att den uppgivna identiteten är riktig. (Källa: Riksdagen.se)

Lagstiftningen gällande återkallande av medborgarskap går att läsa i Lag (2001:82) om svenskt medborgarskap 14 §:

14 §   En svensk medborgare förlorar sitt svenska medborgarskap när han eller hon fyller tjugotvå år, om han eller hon
   1. är född utomlands,
   2. aldrig haft hemvist i Sverige, och
   3. inte heller varit här under förhållanden som tyder på samhörighet med landet.

På ansökan som görs innan den svenske medborgaren fyller tjugotvå år får dock medges att medborgarskapet behålls.

När någon förlorar svenskt medborgarskap enligt första stycket, förlorar även hans eller hennes barn sitt svenska medborgarskap, om barnet förvärvat detta på grund av att föräldern varit svensk medborgare. Barnet förlorar dock inte sitt medborgarskap om den andra föräldern har kvar sitt svenska medborgarskap och barnet härleder sitt svenska medborgarskap även från honom eller henne.

Förlust av svenskt medborgarskap sker inte om detta skulle leda till att personen blir statslös. (Källa: Riksdagen.se)

Källor:

https://www.regeringen.se/artiklar/2023/05/regeringens-atgarder-for-att-starka-det-svenska-medborgarskapet/

https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/statens-offentliga-utredningar/2021/01/sou-20212/

https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/lag-200182-om-svenskt-medborgarskap_sfs-2001-82

Featured image attribution: Author Tom Samuelsson (Tomsamu). 14.10.2022. License Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 International. The image has been cropped.

Korta motargument

”Jag kan inte vara rasist, min fru är invandrare”

Det finns människor som påstår att de inte kan vara rasister eftersom det finns personer i deras närhet som är invandrare. Genom detta argument avskriver de sig från att de skulle kunna vara rasister. Att använda sig av argument som att ”min bästa vän”, ”många av mina vänner”, ”min fru”, ”min man” och ”min fina kusin” etc är invandrare är inte en garanti för att personen inte skulle kunna vara rasist.

Vi är snabba att ”acceptera” detta argument, då vi inte tänker efter vad det faktiskt innebär. Att någon, eller några, i ens närhet är invandrare spelar de facto ingen roll. Personen använder det för att skaffa sig ett frikort, och för att undkomma alla eventuella anklagelser om att denne uttryckt rasism. Oavsett vilka som befinner sig i en persons närhet kan personen hysa åsikter som är

  • rasistiska
  • antisemitiska
  • islamofobiska
  • homofobiska
  • funkofobiska
  • sexistiska

Dessutom är det värt att poängtera att

  • Personen i fråga fortsatt kan vara rasist mot just den folkgrupp som invandraren i familjen/vänkretsen tillhör, men att just den invandraren ses som ”en av de goda”.
  • Personen i fråga kan vara rasist mot en annan folkgrupp än den som invandraren i familjen/vänkretsen tillhör.
Krönikor

”Vi måste prata om pianot”

Satir från instagramkontot @SverigeAkrobaterna.

Vi måste prata om pianot som postkolonialt projekt. Pianot med dess tangenter, i elfenben och ebenholts, hade inte varit möjlig utan en blodig kolonial historia.

Pianot bygger på en tydlig vithetsnorm. Vita tangenterna är i tydlig majoritet och uppfattas som neutrala, normläget. De svarta tangenterna (eller som vi i SverigeAkrobaterna föredrar att benämna dem; de rasifierade tangenterna) befinner sig i undanträngt, segregerat läge, längst bort från pianisten.

Alla toner som inte förses med färgprefix antas på en och samma gång vara universella och vita. Alltså: tonerna är vita om inget annat anges. Prefixen # och b är i sig inte oproblematiska. #-förtecknet antyder fängelsegaller och b-förtecknet en andra-sortering. Många pianon har dessutom tyska (= nazistiska) namn: Bösendorfer, Bechstein, Blüthner, Pfeiffer, Ritmüller, Steinweg, Schimmel.

Antalet tangenter, 88, refererar naturligtvis till den åttonde bokstaven i alfabetet, vilka naturligtvis refererar till Hitlerhälsningen.

SverigeAkrobaterna ser allvarligt på det här och förespråkar totalförbud emot pianon i Sverige.

Satir från instagramkontot @SverigeAkrobaterna.

Myter

Myt: ”Hela världens socialkontor”

Många som kritiserat migrationslagstiftningen vi haft före 2023 har ofta använt en kopierad gammal mening. Motargument har tidigare bemött den myten med faktapåståenden och statistik. Meningen återkommer tyvärr mycket ofta ännu.

Myten går ut på att man skulle kunna skriva den enkla meningen:
”Sverige kan inte vara hela världens socialkontor” – och därmed få tyst på alla “flyktingvänner”. Dels används sådana konstruerade paradoxer för det finns en uppfattning om att man kan ”vinna” debatter, genom att smasha in en ”punchline”. Och dels nyttjas sådana överförenklade slogans för att många tycks tro att anledningen att debattera är att man ska försöka ”tysta” de andra genom att ”vinna”.

Tankevurpan eller retorikfällan är att det inte är någon enda person i Sverige som påstått eller försökt lagstifta om att staten Sverige ska och måste ta emot ”alla” asylsökande som flyr från sin tidigare hemort.

Till alla ni som tänker er att ni kan kopiera ett gammalt, tröttkört mantra: tänk om. Myter eller oneliners fungerar inte. Att en person konstruerat en paradox med avsikten att få tyst på alla som är för immigration och asylmottagning, innebär inte att något i paradoxen är förenligt med en verklighet.

Om du skriver in något som liknar det påståendet i ett kommentarfält och ingen skulle besvara eller argumentera emot, innebär INTE att du skulle ha rätt i sakfrågan. Och det innebär INTE att du har ”vunnit” något. De har troligen bara tröttnat på retorikfällor och illa konstruerade paradoxförsök dragna ur luften.

Debatt är ingen tävling. Debatter är ett sätt att dryfta olika åsikter och bearbeta olika aspekter och perspektiv. Sedan är det upp till alla åhörare att efter de hört hela debatten själva avgöra hur de ska tycka och tänka

Alla som ser eller hör den trötta myten upprepas, har nu fått ytterligare detaljer, aspekter och kunskaper till hur man kan tänka om den. Titta även på tidigare innehåll i Motargument.se vilket kan komplettera förståelsen ytterligare över hur få flyktingar som egentligen fått stanna i Sverige.

När man ser extraordinära argument från de som själva påstår de ”bara är lite kritisk mot migrationspolitiken”, och att det allt som oftast saknas substans och verklighetsanknytning bakom orden, vid noggrann granskning – innebär det troligen att den personen egentligen ”bara är främlingsfientlig”.

Källor:
Myt: ”Sverige är inte hela världens socialkontor”
Migrationsverkets prognoser

Krönikor

Krönika: Precis som du

Gästkrönikör Eza Amin skriver om stigmatisering och stereotyper. Allt innehåll och åsikter i krönikor står skribenten själv för.

Jag vet att ingen har det lätt. Jag vet att en del kanske tänker: men, hon som är så driven, eller: hon överdriver. Men alla bär vi på något, så här är någonting om mig. Ursäkta om detta är för personligt.

Jag är en kommunikatörs-student, sambo till den finaste mannen på jorden och förälder till en liten katt. För dig kanske jag är en främling på nätet. Bekant eller vän, men jag bär på en röst för alla dem som har eller haft psykisk ohälsa. Jag har nämligen en psykossjukdom. Är trött på att låtsas som om detta inte var fallet.

Det är jobbigt att ha en psykossjukdom och samtidigt vara invandrare, eller se etnisk ut, för hade du frågat mig, så känner jag mig svensk. 

Att vara sjukskriven ofta får mig att tänka att jag är stereotypen av immigranten som kom hit för bidrag, att andra ska se ner på mig eller ännu värre; se ner på andra på grund av mig, befästa fördomen.

Jag har efter 7 år av psykisk ohälsa inte tagit emot en krona i sjukbidrag, allt har närstående bekostat. Jag har fått studiebidrag från CSN för kurser men har framförallt jobbat med alla slags möjliga slitjobb.

I natt sitter jag uppe, pluggar och jag känner mig som stereotypen och nidbilden av invandrare som inte gör vad de ska. Jag önskar jag kunde för en sekund visa vad sjukdomen, förvirringen och ångesten gör.

Det smärtar i hela kroppen. Jag försöker tänka på hur minst 70 procent av psykiatripersonalen, från överläkare till skötare består av invandrare. Utkörare av snabbmat, alla företagare, artister och akademiker, mina föräldrar som betalat massor av skatt hela sina liv, också invandrare. Det är inte mitt fel att jag har en sjukdom med redan allt för mycket stigma kring. 

Det svider i hela självkänslan – att jag är bottenskrapet, parasiten i samhället. Jag var 21 år med ett drömjobb när min första psykos dök upp. Hela min verklighet vändes upp och ner – bokstavligen. Idag har jag bara mina morgonmediciner som påvisar min sjukdom. Ingen kan se det på utsidan av mig att jag inte gnäller för gnällandets skull, tankestörningarna ingen annan hör. Bara jag. Jag är fast i mig själv och lever på hoppet på att det forskas fram bättre mediciner, mer förståelse, från både samhället och omgivningen. Att fler bara kunde förstå, det som inte går att beskriva. 

Personen är mer än sin sjukdom — hur töntigt det än låter. Utöver mitt svarta hår och det klingande namnet jag bär stolt, är jag en person, med hopp, intressen och känslor. ”Precis som du”.

Eza Amin

Allt innehåll och åsikter i krönikor står skribenten själv för.

Krönikor

Tecknad satir

Skapad i nya projektet Kultur Mot Rasism.

Vill du medverka och skapa ny protestmusik, politisk satir, karikatyrer, politisk skönlitteratur eller antifascistiska bilder?

Kontakta Motargument eller Johan, med ditt intresse:
johans.nya (a) gmail.com #KulturMotRasism på instagram

Alla åsikter i allt innehåll i projektet står varje kreatör och producent själv för som privatperson.

Artiklar, Recensioner

Feministiska muslimer?

Motargument har läst en bok av religionshistoriker, professor emeritus Jan Hjärpe, som har titeln ”Islamismer”. Vi valde här att peka på de feministiska kvinnorättsrörelser som pågår inom islam och även inom de islamistiska rörelserna.

Vi citerar:

”Frågan om kvinnans ställning i samhället, i juridiskt avseende och i det politiska livet har fått allt starkare plats i diskussionen. Ett samband finns förstås med strukturförändringen i det ekonomiska livet som innebär att kvinnors betydelse fokuseras i offentligheten på annat sätt än tidigare.

Vid sidan av antireligiös och sekulär feminism har det då börjat framträda en ’islamisk’ feminism också inom de islamistiska rörelserna. Även där ifrågasätts de dominerande patriarkala strukturerna, inom och utom rörelserna.

Feministerna ger alternativ till de traditionella tolkningarna av Koranen och av haditherna. Detta upprör traditionalister som talibangrupperna. Det ’islamistiska’ Khartum-mötet 1996 fäste uppmärksamheten på de islamisk-feministiska tendenser, som sedan slagit rot inom den politiska islamismen. Detta har också samband med den generationsväxling som äger rum.” – citerat från s 182.

”Kvinnornas politiska aktivitet accepteras och uppmuntras av de modernistiska islamisterna.” s. 185.

Vi fortsätter citera Jan Hjärpe: ”Även i den religiösa praxis som äger rum i offentligheten märks kvinnorna mer än tidigare.

[…]

Unga är ute på nätet, vilket innebär att könsrollsfrågor diskuteras globalt, och nya tankar (och religionspolitiska) sprider sig snabbt. Samhällsförändring och migration gör att gamla strukturer med deras könsroller bryts upp och normerna förlorar sin ’materiella bas’. Olika feministiska rörelser är aktiva, religionsfientliga som ser religionen som hinder för kvinnans frigörelse, sekulära som ser religionen som betydelselös, eftersom religion då uppfattas som en återspegling av de existerande samhällsstrukturerna.

[…]

det finns alltså också sådana rörelser som representerar islamisk feminism, ’islamisk feministteologi’. Framför allt tar de fram kvinnorna i islams historia.

Även ’profana’ feminister använder sig av det religiösa språket, och källorna, för att propagera för och legitimera en samhällsförändring bort från patriarkalismen. De försvara kvinnans frigörelse och politiska aktivitet genom att visa att den inte strider mot källorna, mot Koranen eller mot profetens föredöme. De kritiserar samtidigt de historiska gestalter som förknippas med patriarkala regler.” s.183

”Feministerna gör en omvärdering […] Vissa av sagesmännen för berättelserna om profeten karakteriseras som otillförlitliga. Men den islamiska feminismen accepterar då ändå i princip att haditherna, berättelserna om profetens ord, är prejudicerande. Men de drar andra slutsatser från dem än de traditionella, och de hävdar att de som uttrycker en nedvärdering av kvinnorna är ohistoriska.

De betonar att Koranen står över haditherna som norm, men konstaterar samtidigt att den traditionella tolkningen av korantextens innebörd bygger på hadither som de betraktar som otillförlitliga.” s. 184

”De hävdar följaktligen att Koranen och haditherna har lästs med patriarkala glasögon och förståtts och tillämpats på fel sätt. Patriarkal folksed har lästs in i religionen. De betonar att det är skillnad mellan religionen och ’kultur’.” — citat från sida 185 ur Jan Hjärpes bok.

Källa:

Hjärpe, Jan, Islamismer, 2010, Gleerups förlag

tips på mer läsning för fördjupning:

Cesar, Casanova, Islam, Gender and Democracy in Comparative perspective, 2017.

Delshad, Sara, Muslimsk Feminist? Javisst!, 2013, Förlag Romanus&Selling

Gardell, Mattias, Bin Ladin i våra hjärtan, 2005, Leopard förlag.

Hjärpe, Jan, ett flertal olika titlar.

Otterberg, Jonas, Samtidsislam

Svensson, Jonas, Women’s Human Rights and Islam, 2000, Almqvist&Wiksell.

World Value Survey, Islam, Gender, Culture and Democracy, 2003.

%d bloggare gillar detta: