Att Carl Linnaeus som adlades och tog namnet Carl von Linné var en vetenskapsman som gjorde stora bedrifter råder det inga tvivel om. Naturforskaren blev en svensk nationalhjälte när han under 1700-talet uppfann ett system för att klassificera allt levande. Vissa påstår att han uppfann rasismens (o)vetenskapliga grund. Stämmer verkligen det?
Linné delade in och kategoriserade alla världens djur, mineraler och växter i ett gemensamt logiskt sammanhängande vetenskapligt och systematisk system. När Linné placerade människor i samma kategori som apor blev kyrkan arg och protesterade. När han jämförde växtlighetens sexualliv med mänsklighetens sexualliv var irritationen stor.
Linnés system byggde på att arter gavs ett vetenskapligt namn bestående av två latinska led. Tidigare hade djur, mineraler och växter givits komplicerade och långa latinska fraser utan tydliga kriterier eller avgränsningar. Det ändrades när Linné utformade sitt system som gjorde det möjligt att växter kategoriserades utifrån antalet ståndare – det manliga fortplantningsorganet och antalet pistiller – det kvinnliga fortplantningsorganet.
I Linnés stora livsverk Systema Naturae delades världen upp i tre riken: djurriket, växtriket och mineralriket. Det grundlade hans princip om att beskriva växter med endast två ord – ett för arten och ett för släktet. Till exempel Homo Sapiens – den tänkande människan – vars namn Linné namngav. Systemet används än idag.
Under senare tid har både forskare och internetdebattörer diskuterat huruvida Linné var en rasist eller inte. Bakgrunden till den anklagelsen är att Linné delade in människor i fyra grupperingar: Europeiska vita människor, afrikanska svarta människor, asiatiska gula människor och amerikanska röda människor.
En felaktig översättning av det i en tysk och engelsk litteratur medförde olyckligtvis till att grupperna beskrevs som underarter – untermenschen – undermänniskor – eller på engelska subspecies.
I själva verket beskrev Linné inte det som artskillnader, utan använde sig av ordet variationer. Han tillskrev de olika variationerna olika egenskaper. Enligt hans åsikt var vita människor kloka och uppfinningsrika, medan svarta människor var långsamma och lata. Det tillskriver variationerna olika egenskaper som kan anses vara en rasistisk stereotyp.
Han ansåg att variationerna var beroende av klimat och miljö där de olika variationerna levde och inte på grund av biologiska särarter. Han kopplade det alltså till var på på jorden de olika variationerna av människor levde och vilka förutsättningar respektive variation har och hur det påverkade människorna. Linné ansåg att alla tillhörde samma art, nämligen mänskligheten.
När hans stora verk Systema Naturae spreds över världen så gjorde även Linnés människosyn och beskrivning av variationer av mänskligheten det. Det är den uppfattningen som blev en grogrund för den (o)vetenskapliga rasismen som tog sin utgångspunkt baserad på (felaktiga) biologiska antaganden. Något som nazisterna sedan anammade och ytterligare ideologiserade och applicerade godtyckligt på fler folkgrupper – exempelvis judar, romer och slaver – som artskillnader eller underkategorier av människan – något som Linné själv aldrig gjorde.
Källa:
Han skapade ordning i naturens kaos. (2026). Världens Historia, (7), 26–29.









