Yttrandefrihet och fri media – när makten vill forma samtalet
Fri media är demokratins syretillförsel. Utan den blir allt annat teater: val, debatter, utredningar — en dekor av legitimitet.
SD har motionerat om att avskaffa public service i dess nuvarande form. Motion 2020/21:604. (riksdagen.se)
Man kan låtsas att detta bara är “kritik”. Men i varje land där demokratin börjar glida kommer samma projekt: att göra informationsmiljön mer foglig, mindre besvärlig, mer beroende av politisk välvilja. Man börjar sällan med att säga “censur”. Man börjar med att säga “reform”.
följ hela vår artikelserie, den började måndagen 23 mars. Skriven av David Fuentes.
Den högerextrema och antisemitiska alternativbloggen Fria Tider uppmärksammar ett YouTube-klipp som sprider myten om att afrikaner skulle ha ett lägre IQ än andra människor baserat på etnicitet. Motargument har vid ett par tillfällen knäckt denna myt, och samtidigt lagt fram belägg för att IQ INTE är avhängigt etnicitet.
Fria Tider är numera den största högerextrema alternativbloggen, med en slogan som lyder ”Ge Mediesverige en rak höger”. Den enda kända medarbetaren på bloggen är Widar Nord, som är chefredaktör, och det är oklart vem eller vilka som skriver materialet som publiceras. Fria Tider har gjort sig ökända för sin antisemitism, rasism och sina konspirationsteorier. Att de hoppar på myten om att afrikaner skulle ha lägre IQ än andra baserat på etnicitet är ingen överraskning. Tvärtom bekräftar det bloggens rasistiska narrativ.
Klippet Fria Tider refererar till visar på en slumpmässig studie som gjorts av en afrikansk YouTube-kanal. Det är oklart vilket IQ-test som användes och hur stort urvalet för studien var.
I rasistiska kretsar cirkulerar ständigt myten om att framför allt afrikaner skulle ha lägre IQ än andra baserat på etnicitet. Att hävda att intelligens skulle vara avhängigt etnicitet är klassisk, rasideologisk retorik. Motargument, och många andra, har knäckt myten många gånger. Men i rasisters värld är föreställningen om att människor skulle vara olika värda baserat på etnicitet så djupt rotad att myten tyvärr kommer att fortleva.
Myten om afrikaners låga IQ har ingen vetenskaplig grund. Den baseras på felaktig och partisk forskning. Studier som tyder på ett mycket lågt genomsnittligt afrikanskt IQ baserar sig ofta på osystematiska urval, felaktig presentation av data och icke-representativa urval. Exempel på detta är en studie i Ekvatorialguinea som undersökte barn med kognitiv funktionsnedsättning från en helt annan region och population. Dessa resultat stöds inte av metodologiskt korrekt forskning som visar att de observerade skillnaderna i testresultaten till stor del är avhängiga miljö samt påverkas av faktorer som nutrition, utbildning och socioekonomisk status.
Det finns inga direkta genetiska bevis som stöder påståendet att rasmässiga skillnader i intelligens skulle vara medfödda, eftersom forskare inte har kunnat identifiera gener för komplexa kognitiva färdigheter.
Vissa studier, särskilt de som utförts av forskaren J. Philippe Rushton och hans kollegor, har kritiserats för sina osystematiska metoder då de beräknat nationella IQ-värden.
Forskning visar att andra faktorer har stor påverkan för människors kognitiva förmåga. Nutrition, hälsovård, socioekonomi och utbildning är de främsta orsakerna till skillnaderna i testresultat mellan de olika grupperna.
De psykometriska egenskaperna, dvs de psykologiska mätningarna som omfattar statistiska metoder som används för att utveckla och analysera psykologiska mätinstrument, samt själva mätinstrumenten, hos de tester som används i vissa studier kan göra dem ojämförbara mellan olika populationer. Detta blir tydligt särskilt när Flynneffekten (den observerade ökningen av IQ-poäng över tid) ännu inte har slagit igenom i en region.
Myten om att människor skulle ha olika IQ-nivåer baserat på etnicitet är klassisk rasism grundad i den förlegade rasideologiska forskningen, som bl a bedrevs av Rasbiologiska institutet.
Onsdagen den 18:e mars publicerade P4 Extra på Facebook några korta citat om att Birgitta Ohlsson går med i Centerpartiet. Vad som fick mig att reagera på just detta inlägg var dock inte sakfrågan i sig utan språket som Ekots politiska kommentator Helena Gissén använde:
”… många vänsterliberaler är arga på L-ledaren Simona Mohamsson efter uppgörelsen med Sverigedemokraterna”. (Källa: P4 Extra på Facebook)
”Vänsterliberaler” är ett begrepp som jag personligen tidigare bara har hört från högerextrema grupperingar och partier som SD. Det är verkligen illa när sådant publiceras på SR som ska vara politiskt opartiska. Det är tyvärr lätt att ryckas med i dagens radikaliserade medier och samhällsdebatt, och att därför utan illvilja eller sympati för högerextrem ideologi börja använda högerextrema begrepp som det på ytan inte verkar vara något konstigt eller högerextremt med.
För vad skulle det egentligen vara för fel med att kalla folk för ”vänsterliberaler”?
Varför begreppet ”vänsterliberaler” är antivetenskapligt
Vänster och höger är en ekonomisk skala där, grovt förenklat, vänster är för mer skatt, mer regleringar och mer makt för arbetaren. Högern är för mindre skatter, färre regleringar och mer makt för företagsägaren.
Liberalism är i praktiken ett samlingsnamn för socialliberalism och ekonomisk liberalism.
Socialliberalism betyder frihet för människor i allmänhet och kan inkludera saker som att stå upp för LGBTQ+, etniska och religiösa minoriteter, mänskliga rättigheter och att stå upp mot auktoritära krafter, mot högerextremism osv.
Ekonomisk liberalism betyder ekonomisk frihet för företagsägare och kapitalägare, vilket innebär t ex lägre skatter, färre regleringar och mer makt åt företagsägare.
Då liberalismens ställningstagandena om ekonomi ligger tydligt på högerskalan så är liberalism de facto en högerideologi.
Så varför använder vissa grupper begreppet ”vänsterliberaler” trots att liberalism så tydligt är en högerideologi?
För att hitta svaret på den frågan så måste man förstå några saker först. Högerextrema grupperingar är antivetenskapliga, de är antiintellektuella och de är ohederliga. Detta innebär att det finns två sorters högerextremister: de som vet att liberalism är en högerideologi men som ljuger om det, och de som faktiskt inte förstår bättre pga att de själva matats av högerextrem propaganda.
Anledningen till varför högerextremister använder begreppet ”vänsterliberaler” och kallar liberaler och specifikt socialliberaler för vänster görs i syfte att få en enhetlig högerextrem höger där socialliberalism kastas ut och inte längre är välkommen. Syftet är att få bort all form av HBTQ-vänlig politik, att få bort all respekt för mänskliga rättigheter och viktigast av allt: att få bort all form av motstånd mot högerextrem politik. I en sådan höger så är fortfarande ekonomisk liberalism inte bara välkommen utan fullständigt normaliserad, men i de icke-ekonomiska frågorna så dominerar högerextrem ideologi.
Den stora faran med att normalisera och acceptera begreppet ”vänsterliberalism”
Det kan tyckas inte vara en stor grej att kalla liberaler för vänster, men konsekvensen blir att all form av respekt för mänskliga rättigheter, respekt för minoriteters rättigheter, respekt för kvinnors rättigheter, kamp mot rasism osv blir allmänt accepterad att det är en vänsteråsikt, dvs en politiskt icke-neutral ståndpunkt. Om du är för mänskliga rättigheter så blir du automatiskt vänster. Alla myndigheter, SVT, även de delar av svensk lag som talar om mänskliga rättigheter blir då en del av ”vänstern” och den radikaliserade högern kan därmed argumentera för att ta bort all respekt för mänskliga rättigheter som en del av att göra myndigheter, lagar, SVT osv till ”politiskt neutrala”.
Konsekvensen av denna process om den får fortgå blir att vi omvandlar vårt demokratiska samhälle till ett högerextremt auktoritärt samhälle där endast högerextrema åsikter och värderingar är tillåtna. Det kan låta alarmistiskt men det är åt det hållet vi är på väg just nu och det är dit vi kommer komma om vi inte byter riktning snarast.
Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.
Tidöregeringen vill ändra grundlagen för att kunna möjliggöra återkallelse av svenskt medborgarskap i vissa fall. Det börjar som det alltid gör när makten vill flytta fram sina positioner utan att väcka alltför mycket oväsen. Man väljer en fråga som ser oskyldig ut på ytan. Vem vill försvara fusk? Vem vill försvara den som ljugit sig till ett medborgarskap?
Statsminister Ulf Kristersson (M) skriver:
”Svenska pass ska inte delas ut till vem som helst och hur som helst. Medborgarskapet är en stor fråga som man ska förtjäna och känna stolthet över.” (Källa: Ulf Kristerssons officiella Facebookkonto)
Det är en formulering avsedd att låta folklig och självklar. Men den döljer vad saken faktiskt gäller. Det här handlar inte om att svenska pass i dag delas ut “till vem som helst”. Det handlar om att regeringen vill ändra grundlagen för att kunna återkalla medborgarskap i vissa fall. Man ändrar inte grundlagen för att rätta till ett administrativt slarvfel. Man ändrar grundlagen när man vill flytta gränsen för statens makt över medborgaren.
Det verkligt allvarliga är att detta inte ska gälla alla lika. Förslaget riktas mot personer med dubbla medborgarskap. Därmed införs i praktiken ett graderat medborgarskap, där vissa svenskars tillhörighet blir mindre trygg än andras. En grupp får veta att deras medborgarskap är fast. En annan får lära sig att det kan omprövas. Det är inte likhet inför staten. Det är en medveten uppdelning av medborgarna i olika säkerhetsklasser.
Och detta är inte någon olycka i arbetet. Det är Tidöpolitik. Sverigedemokraternas inflytande märks inte bara i tonläget utan i själva konstruktionen: mer misstänksamhet, mer kontroll, svagare rättighetsskydd. Staten vänjer sig steg för steg vid tanken att vissa människors tillhörighet ska vara mer villkorad än andras.
Sedan kommer nästa led: det utökade tjänstemannaansvaret. På papperet låter det oskyldigt, nästan dygdigt. Vem kan vara emot ansvar? Men i verkligheten innebär det också att de tjänstemän som ska hantera dessa ärenden — inte minst på Migrationsverket, om myndigheten får rollen att utreda och besluta om återkallelse av medborgarskap — kommer att arbeta under ett hårdare politiskt tryck. När staten både ger sig själv starkare verktyg mot medborgaren och samtidigt skärper trycket på dem som ska fatta besluten, då skickas ett mycket tydligt budskap nedåt i systemet: fatta inte fel beslut, gå inte emot den politiska viljan, var hellre hård än rättssäker. En självständig förvaltning riskerar då att förvandlas till en rädd förvaltning.
Och ovanpå detta ligger frågan om Palantir och övervakningen. När staten samtidigt vill göra vissa medborgarskap återkalleliga, sätta hårdare press på tjänstemännen och öppna dörren för mer avancerade övervakningsverktyg, då ser man mönstret tydligt. Varje reform säljs in som rimlig var för sig. Men tillsammans pekar de i samma riktning: mer kontroll, mindre rättssäkerhet och en stat som samlar allt fler medel för att hålla människor under uppsikt och under disciplin.
Det är så demokratisk nedmontering ser ut i ett modernt land. Inte med stöveltramp på gatorna, utan med propositioner, utredningar, lagrådsremisser och välpolerade pressmeddelanden. Först gör man en grupps rättigheter mer villkorade. Sedan ökar man trycket på dem som ska verkställa politiken. Och hela tiden försäkrar man allmänheten om att allt bara görs för trygghetens skull.
Så när Kristersson talar om att medborgarskapet ska “förtjänas”, bör man höra den verkliga innebörden: att vissa svenskars tillhörighet ska vara mer provisorisk än andras, att staten ska få större makt över individen, och att myndigheterna ska känna den politiska viljan starkare än den demokratiska principen. Det är inte administrativ ordning. Det är ett stegvis mer auktoritärt styrelsesätt.
Riksdagen sa 18 mars 2026 ja till regeringens lagförslag där villkoren för arbetskraftsinvandring skärps, samtidigt som invandring av högkvalificerad arbetskraft främjas.
Detta innebär bl a att det fr o m 1 juni 2026 kommer att krävas en minimilön på 90 % av medianlönen i Sverige för att erhålla arbetstillstånd, dvs ha rätt att som utlänning ha rätt att arbeta här. I dagsläget innebär det en månadslön på minst 33 390 kronor.
De partier som röstade för lönekravet var Tidöpartierna samt Socialdemokraterna. De partier som röstade nej till lönekravet var Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet.
Jimmie Åkesson (SD) vill att manlig omskärelse relaterat religiöst påbud ska förbjudas. Men bara för muslimer, inte för judar. Han motiverar det med att judar är en nationell minoritet och att det skulle kunna göra att judar undantas förbud.
Fram till nu har Sverigedemokraterna varit tydliga med att icke-medicinsk omskärelse på pojkar ska vara förbjudet, oavsett.
Motargument påminner om att Åkesson har varit ute och vevat mycket om att judar i Sverige skulle ha för mycket särrättigheter. Men i denna frågan, där muslimer och judar av religiösa skäl omskär pojkar, ska det alltså vara en särrättighet för judar.
Beskedet från Åkesson kommer efter att frågan diskuterats under höstens landsdagar, och att det rådde skiljda meningar om huruvida judar skulle undantas förbudet om religiös omskärelse.
Richard Jomshof (SD) håller inte med sin partiledare, och menar att det är orimligt att tvinga på individer irreversibla ingrepp.
SD har i många år varit skarpa i frågan, och inte velat se några undantag från förbud mot religiös omskärelse. Partiet har varit flitiga med motioner om ett förbud mot icke-medicinsk omskärelse. De har bl a föreslagit att den som utför icke-medicinsk omskärelse på omyndiga pojkar ska straffas med fängelse i 6 år.
Du ser en vägg av korancitat med uppmaningar om att dräpa otrogna, att de som kritiserar islam ska lemlästas och korsfästas, att de som inte är muslimer ska halshuggas, att judar och kristna är perversa och ska bekämpas och att otrogna ska brännas levande, träs upp på järnspett, skållas i kokande vatten och deras hud och buk ska smältas.
Vad tänker du? Tror du att citaten från koranverserna stämmer eller är relevanta idag?
Muslimhatare och islamofober cherrypickar ALLTID exakt samma koranverser. Det är inte ett särskilt kreativt eller originellt sätt att försöka sig på att svartmåla Koranen eller demonisera muslimer. Dessutom använder man felöversättningar och tar citat ur sin historiska kontext.
Är det lathet att inga unika exempel någonsin dyker upp? Är det ett uttryck för att ingen muslimhatare har läst något i Koranen, och att det inte finns något annat klandervärt att finna i hela Koranen? Är de återkommande citaten det enda muslimhatarna kan komma på och utifrån det koka ihop sin fördomsfulla bild av muslimer? Kan vi drista oss till att de egentligen gör en höna av en fjäder?
I lästipsen mytknäcker vi de korancitat som islamofober alltid hänvisar till för att svartmåla islam och muslimer.
Inte sällan hör vi påståendet att alla barn skulle ha en mamma och en pappa, att det är dessa två personer som skulle vara förutsättningen för den egna existensen. Det vi vet är att en förutsättning för att ett barn ska bli till är att en kvinnas gener blandas med en mans gener. Det är inte samma sak som att alla barn har en mamma och en pappa. För vissa av oss, kan påståendet väcka en känsla av exkludering. Exkluderingen drabbar såväl barn som föräldrar.
Myten skapas av det heteronormativa samhälle vi lever i. Det finns ett antal aspekter som är nödvändiga att ta i beaktning för att bryta såväl heteronormativitet som falska antaganden. Föreställningen om att alla barn skulle ha en mamma och en pappa hänger ihop med myten om att barn skulle behöva en mamma och en pappa, en myt som Motargument tidigare har knäckt. Så, vad är det då som inte stämmer med föreställningen om att barn skulle ha en mamma och en pappa?
När vi kommer till adopterade barn finns en biologisk mamma och en biologisk pappa. Däremot kan dessa vara okända för såväl barn som förälder/föräldrar. Vetskapen om att det finns, eller har funnits, biologiska föräldrar som inte är kända kan innebära olika känslor om identitet och ursprung för barnet, men också för förälder/föräldrar.
Adoptivföräldrar kan vara en mamma och en pappa, men kan också vara t ex två pappor/mammor eller av en ensamstående mamma eller pappa. När adoptivföräldrar ingår i en icke-heteronormativ relation är det fel, mot såväl barn som förälder/föräldrar, att påstå att barnet har en mamma och en pappa. Det skapar känsla av exkludering för alla inblandade.
Tankesättet ovan kan appliceras även på två mammor som skaffar barn genom insemination eller äggdonation. Dessa sker via gener från en anonym donator, och inte förrän i vuxen ålder (18 år) har barnet rätt att ta reda på vem den anonyme donatorn är. I dessa fall får barnet två mammor. På samma sätt som att det är exkluderande i fallet med adoption är det även exkluderande i fallet med två mammor som skaffar barn via insemination eller äggdonation.
Det finns många som är envisa i föreställningen om att alla barn skulle ha en mamma och en pappa, med argumentet att det rent tekniskt krävs gener från en kvinna och en man för att ett barn ska bli till. Det är en alltför simpel förklaringsmodell, som i sin tur är kontraproduktiv och skapar känsla av exkludering för alla inblandade.
I debatten bör vi göra följande distinktioner:
Genetiska föräldrar – de två som bidrar med 50 % av sina gener till barnet
Juridiska föräldrar – den/de som enligt föräldrabalken är registrerad/e som förälder/föräldrar hos Skatteverket
Sociala föräldrar – den/de som tar ansvar för barnets omvårdnad utan att ha en biologisk relation
Föräldraskap, oavsett om det rör sig om en eller två föräldrar, oaktat kön, definieras av den, eller dem, som tar hand om barnet. Vi ska ha med oss att alla barn har, enligt Barnkonventionen, rätt till familjeliv, oavsett familjestruktur.
Att fortsätta sprida narrativet att vi alla skulle ha en mamma och en pappa kan vara direkt skadligt, med tanke på de allvarliga konsekvenser det kan få för alla berörda. Det kan vara gynnsamt att ha med sig tankarna om att föräldraskap och ursprung inte alltid följer de heteronormativa strukturerna, samt att inte vara rädd för att lyfta dessa i sammanhang där myten har blivit en ”sanning”.
Sverigedemokraterna gör ny reklamkampanj på FB med ännu ett extremt populistiskt utspel om immigranter i Sverige. Denna gång allra särskilt arabiska språket.
Och symptomatiskt beskriver SD själva att de riktar udden i retoriken och kraften i förslaget mot arabisktalande barn.
SD skriver minst ett grovt faktafel i sin text, kanske flera. Det finns rejält med solida forskningsunderlag om nyttan med modersmålsundervisning.
Omfattningen av modersmålsundervisningen kan vi se på att ungefär 7 procent av alla elever i Sverige är berättigade till arabiska som modersmål i svensk grundskola. Totalt sett är ungefär 29 procent av alla elever berättigade till modersmålsundervisning enligt Skolverket. Ungefär 50-51.000 barn i hela landet har lektionerna på arabiska modersmålet enligt ett par olika källor. Vi har en lista med källor nedanför bilden.
I Sverige ska elever lära sig svenska — och engelska — och ett tredje valfritt språk från 6:an — och elever kan få lektioner på sitt modersmål, om de behöver det för sin utveckling och talar sitt modersmål med föräldrarna hemma. Alla elever i nationella minoriteter har rätt till språklektioner på sitt/sina språk.
Skärmdump från SD:s officiella Facebookkonto 260309.
Det finns många exempel på desinformation och lögnpropaganda vad gäller innehållet i Koranen. Ett vanligt modus operandi är att skapa felaktiga citat, kraftigt vinklade översättningar, cherry-picking och att ta religiösa texter ur sitt historiska sammanhang. De falska korancitaten är skapade som politisk propaganda med syfte att misskreditera och demonisera islam och muslimer. Motargument bemöter en propagandabild med påstådda citat från Koranen.
Exempel på desinformation och lögnpropaganda om Koranen.
I skärmdumpen ovan finns en hel del att dissekera.
Flera citat är felöversatta eller påhittade
Flera formuleringar i bilden finns inte i Koranen. Ord som:
“terrorisera otrogna”
“halshugg dem när tillfälle ges”
“bränn dem levande”
förekommer inte i dessa verser i den formen. De är ofta parafraser eller helt påhittade formuleringar.
Exempel på felöversättningar och rena påhitt:
Koranen 8:60 handlar om att förbereda försvar för att avskräcka fiender i krig, inte att terrorisera civila.
Koranen 5:33 handlar om straff för väpnade banditer/krigsbrott i en statlig rättskontext, inte om att attackera vanliga människor.
Verserna tas ur sitt historiska sammanhang
Många av dessa verser handlar om specifika krigssituationer på 600-talet.
Exempel på sådana situationer::
Koranen 2:191 och 9:5 handlar om strider mellan den tidiga muslimska gruppen i Medina och fiender som brutit fredsavtal och attackerat dem.
Samma passager innehåller ofta också uppmaningar som:
att inte angripa först
att sluta strida om fienden slutar
att skydda dem som söker fred
De delarna utelämnas i den bifogade skärmdumpen.
Selektivt urval (cherry-picking)
Bilden listar bara verser om krig men ignorerar andra verser som t ex:
Koranen 5:32 – att döda en oskyldig är som att döda hela mänskligheten.
Koranen 60:8 – muslimer ska vara rättvisa och vänliga mot människor som inte krigar mot dem.
Koranen 2:256 – ingen tvång i religion.
Politiskt budskap
Rubriken “Politiker och det svenska folket. Vad är det ni inte förstår?” visar att bilden är politisk propaganda, inte en seriös religiös analys.
Den försöker skapa intrycket att islam i sig uppmanar till våld mot alla icke-muslimer. Det är däremot inte hur de flesta muslimska teologer eller forskare tolkar texterna.
Här är verserna från bilden jämförda med vad de faktiskt säger i etablerade översättningar (t.ex. Knut Bernström – Koranens budskap och M.A.S. Abdel Haleem – Oxford University Press). I genomgången av verserna förklaras också sammanhanget.
1. Koranen 2:191
Påståendet i bilden: “Dräp otrogna var du hittar dem.”
Versen i sammanhang (2:190–191):
“Kämpa för Guds sak mot dem som för krig mot er, men begå inte övergrepp.” (2:190)
“Och döda dem där ni möter dem och driv bort dem därifrån varifrån de drev bort er…”
Problem i bilden:
Den utelämnar versen innan som förbjuder aggression.
Kontext: krig efter att muslimer drivits från Mecka.
2. Koranen 3:28
Påståendet: “Muslimer får ej ha otrogna vänner.”
Faktisk betydelse:
Versen varnar för politiska allianser med fientliga grupper under krigstid.
Samma kapitel säger också:
“Gud förbjuder er inte att visa godhet och rättvisa mot dem som inte bekämpar er.” (60:8)
3. Koranen 3:85
Påståendet: “Annan religion än Islam är inte tillåten.”
Versen säger:
“Den som söker en annan religion än underkastelse inför Gud kommer inte att få den accepterad.”
Det är en teologisk utsaga, inte en uppmaning till våld eller förbud mot andra religioner.
4. Koranen 5:33
Påståendet: “Lemlästa och korsfäst otrogna.”
Faktisk vers:
Den handlar om straff för väpnat uppror och banditism (krig mot samhället).
I tafsir (t ex Ibn Kathir) kopplas den till banditer som mördade resenärer.
5. Koranen 8:12
Påståendet: “Halshugg dem som inte tror.”
Faktiskt sammanhang:
Versen handlar om Slaget vid Badr (624 e.Kr.), ett militärt slag.
Den beskriver en stridssituation, inte en generell regel för civila.
6. Koranen 8:60
Påståendet: “Muslimer måste terrorisera otrogna.”
Faktisk text:
“Förbered mot dem vad ni kan av styrka… för att avskräcka Guds fiender och era fiender.”
Ordet “terrorisera” är en vinklad översättning av ett ord som betyder avskräcka eller inge fruktan i krig.
7. Koranen 8:65
Påståendet: “Uppmana muslimer att bekämpa otrogna.”
Detta är en militär uppmaning under krig (Badr-perioden), och inte en generell uppmaning mot alla icke-muslimer.
8. Koranen 9:5 (den så kallade “svärdsversen”)
Påståendet: “Döda otrogna varhelst du stöter på dem.”
Men versen börjar efter detta sammanhang:
Den handlar om specifika stammar som brutit fredsavtal.
Och samma passage säger:
“Om någon av avgudadyrkarna söker ditt beskydd, ge honom skydd.” (9:6)
Det utelämnas i bilden.
9. Koranen 9:30
Påståendet: “Bekämpa judar och kristna.”
Versen kritiserar teologiska idéer (t ex att Jesus är Guds son).
Den uppmanar inte till våld.
10. Koranen 9:123
Påståendet: “Strid mot otrogna i din omgivning.”
Faktisk betydelse:
En uppmaning till försvar mot angripande grupper runt Medina.
11. Koranen 22:19
Påståendet: “Bränn dem levande och smält deras hud.”
Det är en beskrivning av straff i helvetet i efterlivet, inte något människor ska göra.
12. Koranen 47:4
Påståendet: “Halshugg dem när tillfälle ges.”
Versen beskriver vad som sker i ett slag och fortsätter:
“Sedan skall ni antingen visa nåd eller ta lösen.”
Alltså regler för krigsfångar.
Sammanfattningsvis kan vi konstatera att den bifogade propagandabilden är just propaganda. Citaten är felöversatta, lösryckta ur sitt sammanhang och ibland direkt felaktiga, vilket ger en missvisande bild av vad Koranen säger. Många formuleringar i bilden är förändrade och saknar kontext.
Här är kontrollerbara källor där du kan läsa verserna själv och jämföra med texten i bilden. Källorna delas med fördel upp i tre typer: koranöversättningar, akademiska kommentarer och forskning om kontext.
Koranen själv (översättningar): Det enklaste sättet att kontrollera påståendena är att läsa verserna direkt i etablerade översättningar.
Motargument 