Detta är en replik på Peter Esaiassons debattartikel ”Nej, den svenska demokratin är inte hotad”.
Statsvetaren Peter Esaiasson vänder sig emot varningsropen om vår demokrati. Sådana utspel saknar grund och utgör i sig ett hot mot demokratin, menar han. Men snarare än att bemöta den kritik som finns plockas lösryckta exempel fram för att nå en – vad man får anta – redan på förhand bestämd slutsats.
Esaiasson framhåller institutioner och en kultur av samförstånd över ideologiska skiljelinjer som stabila grundpelare för den svenska demokratin. Trots att ingen har ifrågasatt vikten av dessa menar Esaiasson att de inte tillskrivs någon avgörande betydelse i sammanhanget. Således kan kritiken bortses från. Argumentet är förbluffande verklighetsfrånvänt.
Göran Sundström, statsvetare vid Stockholms universitet, har tillsamman med andra granskat Tidöregeringens mandatperiod. De visar hur samarbetet lett till återkommande försök att underminera just dessa grundpelare. Kritik från Klimatpolitiska rådet och Lagrådet avfärdas medan myndigheter, domstolar och medier beskylls för aktivism. Jimmie Åkessons stämpling av Kalla Faktas granskning av Sverigedemokraternas trollfabriker som en ”påverkansoperation” är bara ett exempel på försöken att urholka förtroendet för medierna.
Att institutionerna fortfarande fungerar innebär inte att deras ställning är ohotad. Nedmonteringen av demokratin börjar inte nödvändigtvis med att institutionerna försvinner utan med att deras legitimitet undermineras.
När det gäller kulturen av samförstånd över ideologiska skiljelinjer bör Esaiasson fråga sig hur väl denna kultur förvaltas när Sverigedemokraterna beskyller sina ideologiska motståndare, inte minst Socialdemokraterna, för att underblåsa de stora samhällshot som islamiseringen påstås utgöra.
Till sist, med en ”rasdiskriminerande” vandellagstiftning i ryggen för Sverigedemokraterna återkommande fram förslag som inskränker religions- och yttrandefriheten för svenska muslimer och som kan föra tankarna till det tidiga 1930-talets förföljelser av judar. Menar Esaiasson på allvar att en regering ledd av detta parti inte utgör ett hot mot demokratin?
Motargument 