Kategoriarkiv: Krönikor

Rasprofilerad på valdagen

Gästskribent Ellen Kylmänen skriver om sina upplevelser av fördomsfullt beteende emot adopterade. Gästskribenter står för åsikter i gästkrönikor.


Jag och pojkvännen skulle rösta i olika valdistrikt. Jag följde med honom på förmiddagen till en vallokal i vad jag kallar ”Hogwarts”, en vacker skola på söder i Gävle. När vi närmar oss trapporna upp till ingången ser vi två personer utanför, nästan lite obehagligt nära, som delar ut sina politiska flyers in i det sista. På vänster sida en äldre dam iklädd en parti-jacka och till höger en äldre man i en annan parti-jacka. I vilket fall, nu kommer det fina momentet som är inristat som ytterligare ett minne för all framtid. Pojkvännen går före mig upp för trappen. ”Hej”, säger de två personerna till honom och ler. Hack i häl tar jag mig upp för trappan och jag får i stället ett, ”Hello” och ett annat, ”Hello, how are you?”.

Seriöst?

Jag som inte hade röstat än. Normalt sett brukar jag glo in i själen på personen och säga ”Hej! Jag är svensk”, övertydligt, men det var inte förrän jag kom in i lokalen jag insåg vad som hade hänt. Jag vände mig mot min pojkvän och frågade honom: ”pratade de engelska till mig?” Han svarade att han inte kom ihåg, men då förstod jag vad som hade hänt och så börjar jag le för mig själv. Verkligen? Utanför en vallokal? Wow. Bara wow.

Tyvärr kunde inte det fina vädret och den vackra byggnaden hålla mitt humör uppe. Allt jag kände var irritation, trötthet och ilska. Komiskt nog höll jag på sidan om att skriva en krönika om ”Adoption och Fördomar” eftersom många adopterade får uppleva en vacker dag som denna flera gånger i sitt liv. Jag orkar inte förklara igen varför detta är ett problem så jag hänvisar er i stället till just den krönikan här: motargument.se.

Fram med kavajen

Jag har för mig att det hade börjat duggregna när jag skulle till min vallokal för att rösta. Det kanske bara var mitt humör som hade påverkat vad jag såg. Jag kände mig känslolös, men bestämde mig ändå för att ta på mig kavajen och piffa till mig i hopp om att må bättre. Mot vallokalen med kavajen och ett frampressat leende!

Tack till er två som gjorde min valdag 2022 till en förolämpande och äcklig dag. Vi ses förmodligen nästa val.

Gästskribent Ellen Kylmänen skriver om sina upplevelser av fördomsfullt beteende emot adopterade. Gästskribenter står för åsikter i gästkrönikor. Ellens blog LNK

Adopterad – fördomar

Gästskribent Ellen Kylmänen skriver om sina upplevelser av fördomsfullt beteende emot adopterade. Gästskribenter står för åsikter i gästkrönikor.


Det finns många svenskar som inte är vita. Bli medveten om det.

Jag satt som vanligt på röda linjen mot Fruängen när en kvinna frågade om jag kunde flytta min väska: ”Excuse me, could you move your bag?”, med tydlig svenskengelska. Mitt svar: ”Ja förlåt, absolut!”. En nu lite generad kvinna spärrar upp ögonen och ber om ursäkt, fast på svenska såklart.

Nu kanske du tänker, men oj, vad jobbigt för dig då. Föreställ dig att du hela ditt liv har försökt passa in och jobbat på att känna dig svensk med tanke på ditt utseende och som grädde på moset behöva uppleva fördomsfulla scenarion.

Men det handlar inte bara om fördomar eller hur min personliga situation inte förbättras på grund av dessa människor. Det handlar om att folk kan gå så långt att de till och med startar en öppen diskussion mitt på gatan. Men inte vilken diskussion som helst, utan en rasistisk diskussion.

Bli medveten

Som adopterad från Sydkorea har jag fått uppleva fördomsfulla situationer alltför många gånger. Det är något jag alltid kommer att behöva leva med om inget förändras. Allt är baserat på mitt yttre. Problemet är att många inte är medvetna om att de är fördomsfulla eller inser hur det kan påverka andra. Låt mig visa ett antal exempel på sådana händelser utifrån personlig erfarenhet. Du kanske känner igen dig.

  • När folk antar att jag inte är svensktalande: —”Ja, jag kan flytta min väska” (med min mest överdrivna artikulation).
  • När folk känner att det är nödvändigt att berätta att de har asiatiska vänner — ”…okej?”
  • När folk uttrycker hur mycket de älskar Asien eller något asiatiskt land som de har varit i. Detta är lite som om jag skulle säga: —”Åh, är du adopterad från Finland? Jag älskar Europa, speciellt Danmark”. Ser ni felet?
  • När folk antar att man är från antingen eller: ”Är du från Kina eller Japan?” — Jag besvarar inte ens sånt.
  • ”Åh, vad skönt att du pratar svenska! Tycker du inte att det är jobbigt när personer som dina kollegor tar våra jobb?” — Nej, du kan inte säga sådant på mitt jobb. Beställ ditt kaffe och dra härifrån.

Myndigheten för familjerätt och föräldraskap (2021) uppger att det finns omkring 60 000 internationellt adopterade svenskar i Sverige där sådana var som vanligast under 1970- och 1980-talet. Till er föräldrar som har adopterade barn: Ge tydliga exempel på att detta inte är något de ska behöva acceptera, att de ska försöka stå upp för sig själva. Inget kommer att ändras om ingen säger något eftersom folk uppenbarligen inte förstår själva att de är fördomsfulla.

Etnisk-/rasprofilering

Man ska inte hela tiden behöva jobba på att känna sig svenskare bara för att man inte ser ut som idealet. Det är bara sorgligt. När folk (svenskar) på tunnelbanan eller på stan börjar prata engelska med mig så känner jag mig utfryst från mitt eget hemland. Det landet jag vuxit upp i, och identifierat mig med. Jag tänker inte acceptera att man ska behöva handskas med fördomsfulla och rasistiska personer i resten av sitt liv. Kalla mig naiv, men jag har all rätt att hoppas och tro på att människor kan få mer vett i hjärnan och har förmågan att lära sig om hur man ska bete sig, eller skaffa mer social kompetens. Det är lätt för vissa att trivialisera, säga att jag inte ska bry mig, men om det vore så lätt skulle detta inte vara något problem. Något som däremot kan ändras är sättet vi ser på varandra och hur vi bemöter varandra.

Etnisk-/rasprofilering är olagligt men sker fortfarande i Sverige. Nu säger jag inte att fördomsfulla kommentarer är olagligt, men det påverkar fortfarande många. Min syster som är adopterad från Vietnam kom för sent till jobbet en dag bara för att personen i kassan var tvungen att starta en konversation om hennes etnicitet och snacka om Asien helt random.

Visst är det okej att fråga dina bekanta, men är det verkligen den bästa tidpunkten att ta upp med en okänd person som bara vill hämta ut sitt antihistamin på apoteket. Svar: Nej.

Gästskribent Ellen Kylmänen skriver om sina upplevelser av fördomsfullt beteende emot adopterade. Gästskribenter står för åsikter i gästkrönikor. Ellens blog LNK

De invandrades tåg

Krönika av Tove Arvidson.


När jag veckopendlade en tid i höstas åkte jag med tunnelbanan klockan 05:15 från Bredäng på måndagarna. Jag är morgontrött och hade kämpat mig ur min varma säng för att dra på mig tjockkappan en novembermåndag och med bister min, styra stegen mot t-banan. Jag minns att jag tänkte, vad jobbigt att behöva gå upp så här tidigt varje morgon, fem dagar i veckan, året runt. Särskilt under vinterns iskalla och beckmörka dagar. Det var nästan så det hisnade. Med en gnutta svart humor tänkte jag, undrar vilka stackars människor som liksom jag måste ta tunnelbanan till jobbet så här tidigt denna mörka och råa gryning.

När jag klev på tåget möttes jag till min förvåning av överfulla vagnar var jag än såg. Jag fick snällt acceptera en ståplats där jag halvsovandes höll i en stång för att inte tappa balansen. Jag tittade mig omkring på människorna på tåget. Vilka är alla de som fyller ett helt tunnelbanetåg så här okristligt tidigt? De flesta satt ihopkrupna och halvsovande, lite bleka, andra stod med blicken fäst någonstans långt bort. Några förde ett lågmält samtal med varandra.

Men framförallt var det bara en sammanbiten, återhållsam, kollektiv tystnad i detta plågsamt morgontidiga tåg som färdades mot centrum. Jag tittade på ansiktena på de som satt där, plikttrogna. Kroppar som gör vad de måste göra, för att de måste. Kroppar som är i tjänst för andras bekvämlighet. Kroppar som sköter samhällets marktjänst, lyfter, skurar, tvättar och bär.

Jag tänkte, vilken enorm disciplin man måste ha för att åka med detta tåg varje morgon och sedan jobba en lång arbetsdag, år ut och år in. Varifrån kommer tåget? Jo, det kommer från förorter som Fittja, Alby och Norsborg. Det är nästan ett helt tåg fyllt med bara människor vilka har olika former av invandrarbakgrunder, som ska till sitt arbete.

Lokalvårdare, sophämtare, lagerarbetare, vårdbiträden. Fysiskt tunga jobb, slitsamma, utan status, med liten frihet, låga löner. Men jobb som efterfrågas och behövs. Som städar bort smutsen, kastar soporna, bygger det tunga och tar hand om gamla. De sköter det som ingen annan vill göra till en låg kostnad.

Jag höll mig stadigt i räcket medan tåget skumpade fram. Det skarpa ljuset från lamporna i vagnen lyste in i ögonen. Det här tåget var fyllt av människor som bär upp samhället i tysthet. Lika tyst som det var i vagnen vi färdades i.

Krönika av Tove Arvidson.

Om hedersförtryck, del 2

Motargument publicerar en gästkrönika i två delar. Gästkrönikörer står själva för åsikter i sin text. Läs även den första delen från signaturen ”Osynliggjord/Anonym” här på Motargument.se


— ”Här är ett annat, feministisk perspektiv från kvinnor med annan etnicitet än mig, med hänvisningar till forskning. Användandet av själva ordet Heder kritiseras – som ju faktiskt är ett svenskt ord som indikerar något som kan tolkas positivt – som begrepp/benämning på motivationen för förtryck/att begå grova brott:

Intersektionella anspråk uteblir när våld motiveras med heder Arbetet med att förebygga våld mot kvinnor missar målet när det gäller så kallad hedersproblematik. Det menar forskaren Minoo Alinia, docent i sociologi vid Södertörns högskola, som i en ny antologi kritiserar regeringens riktlinjer i frågan. feministisktperspektiv.se
https://feministisktperspektiv.se/2019/11/05/kontraproduktivt-att-kulturalisera-hedersrelaterat-vald/

Hedersvåld som politiskt begrepp – feministisktperspektiv.se Den svenska nationella berättelsen om när (och varför) hedersvåld blev ett politiskt problem säger att det var ett svar på mordet på Fadime Sahindal, kvinnan som bara två månader tidigare hade hållit tal i riksdagen för att skapa politisk uppmärksamhet kring ett samhälleligt problem: hot och våld mot kvinnor som inte accepterar familjens önskemål om giftermål, sexualitet och … feministisktperspektiv.se
https://feministisktperspektiv.se/2013/02/08/hedersvald-politiskt-begrepp/

Liksom dessa feministiska debattörer använder jag oftast enbart ordet heder inom citationstecken om jag ska benämna motivation till förtryck, våld, dödshot, mord/andra brott. Jag skulle faktiskt säga att benämna det som motsatsen – alltså skamrelaterat – är mer klargörande. Det är ju ändå känslan av skam – inte heder – som är drivande bakom dessa brott. Inte heller kan någon familj som mördat eller begått grova brott mot en familjemedlem anse sig ha upprättat sin heder därigenom, då de ändå utgör extremfallen och den stora majoriteten i de flesta kulturer – även så kallat muslimska kulturer – anser att det är att gå alldeles för långt. (I fallet med Peela sa ju hennes pappa till och med i intervju enligt denna källa att han sket i sin heder!) Möjligtvis kan skammen minskas genom att bestraffa den som orsakat den, men det blir troligtvis nästan omöjligt att känna någon starkare heder för någon som känt sig tvungen att göra det!

Ur ett annat perspektiv från en kvinna med annan etnicitet, i en uppsats från Western University, 2016, ifrågasätts varför så kallad slut-shaming cyberbullying – vilket går ut på att skambelägga och hata/hetsa flickor till självmord för att de anses ”för sexuellt frigjorda” inte benämns som en form av s.k. hederskultur:

A Western Concept of Honour: Understanding Cultural Differences, Realizing Patriarchal Similarities – Western University !5 consider when thinking about slut-shaming as a specific mode of bullying, and more than that, as a mode of social control – patriarchy’s dominance and power over women’s bodies. ir.lib.uwo.ca

Själva begreppet ”hederskultur” verkar faktiskt dock ha blivit lite mer breddat i USA den senaste tiden, även om jag inte sett något om offer för nationalistisk/patriotisk amerikansk hederskultur ännu. Många amerikanska delstater listas nu som stater med så kallade white honor cultures. Jag länkar här till en tidningsartikel från ABC News och en del amerikansk forskning om dessa:

Teen Texting Linked to Risky Behavior? Study finds excessive texting could be linked to sex, drinking and drugs. abcnews.go.com
https://abcnews.go.com/Health/states-considered-honor-cultures/story?id=14302664

Implications of culture of honor theory and research for practitioners and prevention researchers – PubMed Since the seminal publication of Nisbett and Cohen in 1996 linking the higher rates of violence in the Southern United States compared with the Northern United States to a ”culture of honor,” researchers have paid increasing attention to conceptualizing honor and identifying its underlying psychological mechanisms and its behavioral outcomes. pubmed.ncbi.nlm.nih.gov
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/32914994/

Culture of Honor

Jag vill uppmana alla som forskar/studerar eller ger förslag på ämnesområden till studenter/forskare inom något område där detta kan passa att inkludera/belysa grupper och samhällsproblem som länge osynliggjorts i den allmänna politiska debatten!

Kan ni bedriva forskning/skriva någon vetenskaplig uppsats inom detta område, utifrån ett inkluderande förhållningssätt? Som kan bredda perspektiven inom den allmänna politiska debatten. Förhoppningsvis skulle det leda till att fler offer för denna sorts våld, förtryck och dödshot kan få förståelse och hjälp! Många yrkesgrupper i det svenska samhället har utbildats för att fånga upp signaler på detta s.k. hedersrelaterade förtryck – men även instruerade att enbart leta efter dem inom vissa etniska minoritetsgrupper! Som min samtalspartner från kvinnoorganisationen sa, innebär detta att tjejer med alla möjliga olika bakgrunder kan utsättas för precis samma/lika mycket s.k. hedersrelaterat våld/förtryck/dödshot och självklart må lika dåligt av det. Skillnaden i Sverige idag är att en del tjejer får mycket lättare den förståelse, hjälp och stöd de behöver för att ta sig ur dessa hemska situationer, för att bearbeta trauman/PTSD och gå vidare. De kan ibland till och med lyckas etablera fungerande, men mer distanserade relationer med sin familj och släkt. Medan andra som inte uppfattas eller ser sig själva som möjliga offer för vissa sorters förtryck står ensamma i samma situation och tvingas försöka klara sig själva.

Jag vill också efterlysa detsamma vad gäller forskning om kriminalitet. Det har blivit betydligt vanligare med brända bilvrak, sönderslagna busskurer och skjutningar även i området där jag växte upp, i takt med att fattigdomen ökat! Men det har aldrig framställts som ett ”problemområde” – och jag misstänker starkt att det beror på att det bor extremt liten andel med invandrarbakgrund i det området! Enbart någon enstaka familj, vilken ska vara väldigt skötsamma, såvitt jag hört.

—”Det finns väl alltid en andra sida av allting?”

Detta var avslutande delen av en serie om två krönikor från signaturen ”Osynliggjord/Anonym”. Skribenten står själv för sina texter.

Mer läsning för fördjupning: whitesupremacyculture.info

Om hedersförtryck, del 1

—”Jag har familj och släkt som är homogent, etniskt svensk och icke-religiös. Övertalades trots det av en vän att kontakta en organisation som hjälper flickor/kvinnor som utsatts för så kallat hedersrelaterat förtryck. Varför?”


Motargument publicerar en gästkrönika i två delar. Gästkrönikörer står själva för åsikter i sin text. Läs även den kommande, avslutande delen från signaturen ”Osynliggjord/Anonym” här på Motargument.se

—Jag hade aktivt undvikit alla myndigheter och organisationer i många år, eftersom bilden jag – liksom de flesta andra – fått var att sådana enbart existerar för att hjälpa utsatta med annan kulturell bakgrund. Förtryck på den nivån ansågs enbart ske i andra kulturer. Jag trodde inte att jag skulle kunna få någon hjälp. När jag ovilligt tog en första kontakt och berättade hela min långa historia med allt vad jag utsatts för, sade min utbildade samtalspartner med expertis inom detta område – att vad jag utsatts för under många år var det som kallas hedersrelaterat förtryck – inklusive hot, grovt våld, mordhot och att leva förföljd och i risk för att bli dödad av en familjemedlem! Experten påstod dessutom bestämt att detta existerar inom ALLA kulturer.

Flera från etniskt homogen svensk bakgrund har sökt hjälp från denna organisation på grund utav detta extrema förtryck av familj/släkt/relaterade i samma grannskap.

Jag kommer alltså från en osynliggjord hederskultur. Jag hade inte uppfattat uppväxten som en sådan. Minns inte att den existerat under min barndom, då den vuxit fram i takt med och starkt influerad av nationalistiska, högerextrema politiska gruppers framväxt i Sverige och i hela västvärlden. Framförallt kring den populistiska formen av orientalistisk rasism som pekar ut precis alla av vissa etniciteter som (genom arvsanlag) troliga ortodoxt religiösa muslimer och potentiella islamister. Det kan i den kontexten räcka med att ha ”för stor andel” vänner med vissa etniciteter för att utsättas för extremt mycket hat och hot från familj, släkt och grannar. Men jag har dessutom sedan mycket ung ålder även haft behov av att använda mer kroppstäckande och helt hårtäckande klädsel än vad som är normativt i västerländsk kultur, bl.a. på grund av att jag i mycket ung ålder utsatts för sexuellt våld (ej från familj/släkt). Jag har därför utsatts för ”Guilt by association” på extrema nivåer. Jag har aldrig varit muslim, men setts som potentiell islamist! Både busschaufför, grannar och familj har därför på allvar försökt förbjuda mig rätten att åka kollektivtrafik och vägrat sitta i samma bil som mig.

Trots att det var så uppenbart allt jag hört talats om som ”hedersrelaterat” förtryck stämde i mitt fall. Kontexten var länge att jag anklagades för att ha dragit skam över min familj att de inte kunde kännas vid mig som sin dotter/syster. Jag har utsatts för otaliga, allvarliga brott från familj, släkt och närboende. Men hade under många år inte ens slagits av tanken på att det skulle kunna vara hedersbrott jag utsattes för. Det säger något om vilka enorma problem jag och andra i liknande totalt osynliggjorda situationer har haft. Svårigheter att bli hörda, få förståelse och få rätt stöd från vård och myndigheter. När offren inte ens själva kan förstå vad det är vi utsätts för eller varför, om det inte passar in i mallen vi känner till. Jag har aldrig hittat någon uppdaterad forskning inom detta område där någon ens inkluderat någon från den grupp jag tillhör, eller från andra grupper som osynliggjorts totalt i den allmänna politiska debatten. Debatten har varit svartvit, i bemärkelsen: uppfattad vithet och politiskt svart islamism, i väst. Det inleddes kanske år 2001, då allmänheten började utgå från att alla terrorattentat och andra hemska brott i världen högst sannolikt begåtts av islamister.

Västerländska, nationalistiska, politiska grupper har uppmärksammats mycket som just väldigt våldsbenägna och drivna av en stark hederskänsla. Jag såg en dokumentär på SVT där svenskar inom högerextrema politiska organisationer intervjuades. En etniskt svensk pappa sade att han inte skulle tillåta sina barn att ha en kärleksrelation med någon av vissa sorters etniciteter. Enda argumentet var att det skulle gå emot hans ryggradskänsla. Jag tycker SVT missade fånga upp det oroväckande svaret, och undvek att bry sig om att den mannens barn blev förtryckta i pappans nationalistiska heders namn. Jag skulle själv ALDRIG våga skaffa en partner med någon del annan etnisk bakgrund och absolut inte någon med muslimsk bakgrund, då jag vet hur hemskt min familj och släkt skulle reagera på det.

Min partner jag inte bor tillsammans med vill att jag inte ska träffa hans föräldrar av samma anledning, att de kan vara väldigt fördömande mot de som inte passar in i deras västerländska samhällsnormer. En släkting till mig berättade om en kvinna som blev konfronterad av hela sin svenska släkt för att hon träffat en partner med en etnicitet som de inte gillade. Den familjen krävde att kvinnan skulle avsluta relationen. Då berättade hon att hennes partner var kristen, inte muslim, vilket alla i hennes släkt hade varit så övertygade om, baserat i de fördomar de utgick från. Släkten accepterade motvilligt och tveksamt hennes partner.”

Motargument publicerar här en gästkrönika i två delar. Gästkrönikörer står själva för åsikter i sin text. Läs även nästa, avslutande del från signaturen ”Osynliggjord/Anonym” här på Motargument.se

Konflikthantering

När två människor är i konflikt har deras olika behov och önskningar kolliderat. Du har fullt bestämmande över dig själv och hur du vill bli behandlad och andra över sig. Känner du dig behandlad annorlunda än vad du vill gå med på, får du visa vad du känner och uttrycka hur du vill bli behandlad.


Gästkrönikör Oskar Brandt, journalist, skriver om en bok som handlar om konflikthantering. Åsikter i krönikor står skribenten för.

Detta är min tolkning av en metod komponerad av psykolog Marshall Rosenberg, vilken kallas giraffspråket. Konflikthanteringsmodeller beskrivs i dennes bok «Non-violent communication».

Först beskriver jag motsatsen till giraffspråk, vilken kallas för vargspråk, där parterna skäller och är aggressiva. Vargspråket värderar och bedömer den andra personen genom att t.ex. angripa personens utseende eller kritisera karaktärsdrag. Vargspråk föder kedjereaktioner av negativa handlingar och utbyten från båda parter som ej löser konflikten.

Giraffspråket förespråkar att vänligt och tydligt uttrycka sina känslor inför vad den andra gjort utifrån de behov man själv har. I giraffspråket försöker en part finna någon annan lösning som bättre stämmer överens med ens egna behov. Dessa förslag är behagligare och mer funktionellt, tycker jag.

Är någon arg eller elak, är bästa sättet ändå att svara vänligt men bestämt och hävda sina gränser och behov. Svarar man konstant vänligt men bestämt och sakligt, lugnar den andre oftast ner sig eller så har man i alla fall själv inte gjort något att skämmas över. Svarar man elakt, är det svårare för alla inblandade parter att kunna avgöra vem som kan klandras och vems felet är.

Möter man dock en extra aggressiv person gäller istället spelteorin som lär oss att försöka bemöta lika med lika. Hoppa av först när någon annan gör det, samarbeta om du inviteras. Snälla och sociala människor kan ha svårare för det, men krisstrategier säger att de snälla ibland behöver bli bättre på att bemöta väldigt arga personer med en annan medicin. Korthugget och avvisande kan räcka. Extremt aggressiva personer lugnar ibland inte ner sig, förrän du visat att du inte kan trampas på.

Alla gör misstag och vi kan ändå försöka bemöta varandra med vänlighet och respekt. Ingen är bättre än någon annan. Vi får alla göra så gott vi kan.

Gästkrönikör Oskar Brandt, journalist, skriver om en bok som handlar om konflikthantering. Åsikter i krönikor står skribenten för.
www.oskarbrandt.com

Varför SD är fascister

Gästkrönika av Vardagsrasismen

Det finns ett motstånd att kalla SD för ett fascistiskt parti. Vissa svenska forskare i statsvetenskap har t o m börjat prata om att SD står för en form av nyfascism för att inte behöva utpeka dem som fullt ut fascistiska. Här är varför jag menar att SD är fascister med bas i grunddefinitionen av fascism:


1. En stark karismatisk ledare.

SD har haft samma partiledare i 17 år.

2. Ultranationalism.

Hela SD:s partiprogram utgår ifrån nationalstaten och de kallar sig ett ”socialkonservativt parti med nationalistisk grundsyn”. Fascister menar till skillnad från nazister att ett visst folk ska ha särställning pga historisk gemenskap istället för rasbaserad gemenskap. Detta passar väl in på SD:s vurm att prata om vikten av gemensam historia för att fungera ihop i samhället.

3. Påtvingad kulturell tillhörighet. Fascister vill tvinga fram en enad nationell kultur som styrs från staten. Detta passar in på hur SD ständigt belyser vikten av monokultur för ett stabilt samhälle och är radikala motståndare till mångkultur som de menar är det största hotet mot samhället. Det stämmer också in på förslag som SD har drivit, tex att förbjuda organisationer att få statliga eller kommunala bidrag om de bedriver verksamhet som anses förstöra den svenska kulturen. T ex etniska föreningar för invandrare.

4. Fascismen har liberalism, fackföreningsrörelsen och socialism som huvudfiender. Behöver jag ens förklara hur detta stämmer in på SD:s ”stoppa sosseriet” och att de flera gånger uttalat sig att liberalismen är deras främsta fiende efter islam?

5. Styrning av media och press för att förhindra kritik av det fascistiska styret. SD vill göra det möjligt att ta bort presstöd för utgivningar som anses ”föra en antisvensk retorik”. Till antisvenskt tillhör t ex att skriva positivt om mångkultur eller invandring. Senaste dagarnas kritik av public service säger också mycket om deras attityd till media och press.

6. Kapitalism inom fascismens gränser. Fascister gillar företagande och kapitalism, men bara om det följer fascismens ideal. Vilket går ihop med motståndet för t ex facken. Även detta passar in på SD som hyllar småföretagande samtidigt som olika statliga stöd för t ex uppstartsfas kräver att företaget ska vara ”pro svenskt”.

7. Fascismen framhåller staten över individen. Frågan är inte vad staten kan göra för människan utan vad människan kan göra för staten. Detta passar in på SD:s kravfokuserade inställning till t ex sjukersättning. Man talar i termer av sjuka, arbetslösa, funktionsnedsatta osv som belastningar på samhället och vill straffa dem ut i arbete. De sociala skyddsnäten ska vara starka, men bara om du först jobbat dig till att förtjäna hjälpen.

8. Auktoritet och en positiv syn på våld för att styra befolkning. Fascister använder polisiär och/eller militärt våld för att hålla befolkningen i schack. SD har opinionsbildat om möjligheten att sätta in militär i förorter vid oroligheter, vill öka polisens befogenheter att begå våld inklusive att skjuta skarpt, vill ta bort det rehabiliterande fokuset i fängelser för att istället fokusera på skam och straff. Man vill istället för förebyggande arbete kunna ha straffarbete för barn ner till 9 års ålder med skam som syfte och sänka straffåldern till 13 år. Allt prickar av vad auktoritära styren handlar om.

Allt detta finns att läsa om i de motioner som SD har lagt, debattartiklar och uttalanden från partiledare Jimmie Åkesson eller andra i partistyrelsen samt på SD:s hemsida och principprogram. Jag kan ta ännu fler exempel till varje punkt men det kommer ingen orka läsa så därför stannar jag här. SD är utan tvekan ett fascistiskt parti. Om man vill kalla dem ”ny”fascister för att de påstår sig vilja ha en stark demokrati (samtidigt som de vill begränsa den på en rad sätt) så fine. Fascister är de oavsett.

Vilket parti är höger och mot rasism?

Vägra normaliseringen! SD är inte bara ett ”socialkonservativt” eller ”invandringskritiskt” parti – SD både var – OCH ÄR ett rasistiskt högerextremt parti. Punkt.


Höger/vänster/progressiv/konservativ. Höger/vänster är en ekonomisk skala, ofta med en korrelation till bl.a. högre respektive lägre skatter, ej att förväxlas med den andra viktiga politiska skalan som kallas för progressiv/konservativ (Det talas även om skalan GAL/TAN men i denna text använder vi begreppen progressiv/konservativ). SD försöker få folk att tro att det ”konservativa blocket” är högern, och att C är vänsterliberaler, men detta är lögner och propaganda. Därför är det viktigt att förstå att de två skalorna vänster/höger och progressiv/konservativ är två olika skalor oberoende av varandra.

Samarbete med SD

Att samarbeta med SD ger makt till dem, så rent rationellt om man är mot rasism kan man ej rösta på ett parti som kan tänka sig samarbeta med SD för då bidrar du till SD:s makt och därmed rasismens ökande negativa påverkan på samhället. Tyvärr har nu både M, KD och L bevisat att de kan tänka sig samarbeta med SD. Av de tre partierna är rimligen L det parti som har störst chans att återgå till en antirasistisk politik och vägra samarbete med SD, och undertecknad hoppas att L återgår till en sådan de facto liberal politik värdig partinamnet. Liberalismen dör nämligen när rasismen tolereras, anti-liberala SD är inte era vänner och L är nu på en farlig väg mot avgrunden.

Högerpartiet C

Centerpartiet är ett parti långt till höger på höger/vänsterskalan, detta kan ses på deras väljare så väl som på deras ekonomiska politik. Centerpartiets största väljargrupp är högerväljare (57%) och därefter mittenväljare (33%). (Källa: SVT Valu Riksdagsvalet 2018). Centerpartiet står för klassisk högerpolitik så som skattesänkningar och fokus på företag.

”Vi kommer inte att medverka till en budget som höjer skatterna på jobb, sparande och boende och vi kommer inte att medverka till en regering som bedriver vänsterpolitik.”

Källa: https://sverigesradio.se/artikel/centerpartiets-partiledare-vill-ha-samarbete-mellan-fler-partier

Högerpolitiskt genomslag

C har fått igenom rejält med högerpolitik under sitt samarbete med Socialdemokraterna och ju större C blir efter valet desto bättre förhandlingsposition och därmed mer högerpolitik kan de genomföra om det blir ett samarbete med socialdemokraterna. Men förutom ett eventuellt samarbete med S så har C har också varit tydliga med att de är öppna för ett samarbete med alla partier utom SD och V, inklusive M, KD och L.

Högerpolitik och motstånd mot rasism

C sitter på en unik maktposition i svensk politik där de oavsett vilket samarbete de väljer efter valet faktiskt kan genomföra högerpolitik. C är både långt till höger OCH har starkt tagit avstånd till SD.

Därför är idag Centerpartiet det enda högerpartiet en person som är höger och mot rasism kan rösta på.

Trojanska hästen – del 2

Krönika av gästskribent C.S. Berglöf – åsikter som uttrycks i krönikor står skribenten för. Denna text är en fortsättning på del 1.


Det största tricket av djävulen är att få människor tro att han inte finns. Lite så har SD försökt få till sin artificiella, demokratiska metamorfos. Som ett bångstyrigt barn vilket har ertappats med bägge händerna i kakburken hävdar de ihärdigt att de är socialkonservativa (ständigt fram till idag avslöjas deras funktionärer att vara extremister, nazister, fascister och rasister).

Inte ens deras egna vitbok (det lilla som har presenterats än så länge) säger motsatsen. Bildandet av SD år 1988 var fylld till bredden av dessa element och är fortfarande aktiva. Tvätta sin egna byk offentligt har aldrig varit SD:s melodi. De införde en nolltolerans för rasism på pappret, men den har endast fungerat som ett utrensningsverktyg för att få bort misshagliga personer ut ur partiet.

Det som har varit och fortfarande är signifikativt för dem är att sanningen skulle kunna vara relativ och något man inte behöver ta hänsyn till. Det patologiska är att använda sig av nätet på plattformar och många forum. Där får deras lögner stå oemotsagda, obesvarade, okritiserade.  

Ett bra exempel på det är deras valfilm från 2018, och desinformationen de sprider på FB vilken ännu tydligare ljuger om socialdemokraterna och andra världskriget. SD lanserade att sossarna skulle ha varit nassar förr, endast för att försöka friskriva SD från kritik från deras företrädare idag, i nutid. En total historieförfalskning och fokus-förflyttning. 

Det får mig att tänka på ett Seinfeld-avsnitt, där han rådfrågar sin vän George Costanza: en notorisk lögnare, hur man ska kunna besegra ett lögndetektortest. Hans svar: om du tror på lögnen är det ingen lögn. För att sätta detta i kontext här, så är det inte en lögn om du får folk till att blint lita på att det du påstår skulle vara sanning.
 
Manipulering av vår historia. 
Demonisering av muslimer.
Notoriska klimatförnekare.
Piska upp förakt för de som är utsatta.
Vid varje tillfälle så split.
Det är verkligen en rejäl draksådd de omsorgsfullt sått. 
Om Joseph Goebbels hade levt hade han kanske gett sitt gillande till SD:s desinformation, lögner och propaganda. 
Är du beredd att ge ett sådant parti makt 11 september? 

Krönika av gästskribent C.S. Berglöf – åsikter som uttrycks i krönikor står skribenten för. Denna text är avslutningen av del 1.

Trojanska hästen – del 1

Krönika av gästskribent C.S. Berglöf – åsikter som uttrycks i krönikor står skribenten för.


28:e september 2021 briserade en kraftfull bomb i Annedal, Göteborg. Många blev förfärade och tankarna gick till de som hade drabbats. Endast timmar efter dådet skriver Jimmie Åkesson på sin facebook-sida om det.

Vad vi ska ha i minne är att just i det läget visste varken han eller någon annan, vem eller vilka som låg bakom. Men Jimmie krävde med en mycket indignerad ton bland annat undantagstillstånd och visitationszoner.

En sund och ansvarsfull politiker, oavsett politisk kulör, får inte agera på det sättet, om hen vill framstå som en seriös politiker. Men det kan även tolkas som personen i fråga har dålig impulskontroll. Bägge alternativen är klandervärda. De flesta av oss rycker kanske på axlarna åt en sådan högerpopulism. Men är det endast en sådan?

Tiotusen-kronors-frågan måste ställas: varför beter sig Jimmie Åkesson och partiledningen i SD så som de gör? När bomben briserade upplevde de kanske att de fick ett momentum. Men försöken att förstå innebörden av ett sådant skeende leder oss tillbaka till Tyskland.

År 1933 ingick NSDAP med högerpartier i en koalitionsregering. Ödets ironi blickar på den som om den svenska samtiden är blott en sjaskig karbonkopia. Den tyska borgerligheten i regeringen trodde de kunde tämja nazisterna. Det gick så där — och det kommer att gå sådär för den svenska borgerligheten som är villig släppa in SD i maktens salar.

Hitlers momentum kom med riksdagshusbranden den 27:e februari 1933. Många har sedan dess menat att den som anhölls för dådet var oskyldig, att nazisterna själva kan ha anlagt branden. Det finns egentligen inga bevis för varken det ena eller andra. Men, med den förevändningen röstades fullmaktslagen igenom, som gav NSDAP och Hitler absolut makt. En diktatur hade skapats, ur en tidigare liberal demokrati, vilken sedan varade fram till Hitlers död i bunkern i Berlin i maj 1945.

Åter tillbaka till vår nutid. Finns det risk för att SD skulle införa undantagstillstånd vid en allvarlig händelse, precis som nazisterna i Tyskland gjorde efter riksdagshusbranden?
Ja, den risken är uppenbar. Tro inget annat. Kommer SD:s väljarkår bedyra efteråt att de inget visste? 

Krönika av gästskribent C.S. Berglöf – åsikter som uttrycks i krönikor står skribenten för.

Fotnot: Kommunisterna närvarade inte i omröstningen år 1933, de var antingen arresterade eller hade flytt. De modiga socialdemokraterna röstade nej till fullmaktslagen, de som inte flydde blev senare arresterade. Hela borgerligheten röstade för fullmaktslagen.

Tips om mer läsning: https://www.levandehistoria.se/fakta-om-forintelsen/nazityskland-1933-1939/en-nazistisk-diktatur