Kent Ekeroth (SD) har nyligen ryckt ut till försvar för sina etnonationalistiska förebilder i Israels blodtörstiga regering. I en tjatig ledare i den egna SD-propagandakanalen Samnytt gör han sitt bästa för att försöka avfärda de israeliska ledarnas visioner om ett Stor-Israel som en konspirationsteoretisk myt.

Ekeroth använder sig av ett mustigt och känsloladdat språk som har mycket gemensamt med flera av Trumps hysteriska inlägg som ofta skrivs i affekt med en överdriven användning av versaler, på någon av hans sociala plattformar.

Man kan göra det enkelt för sig när man replikerar på Ekeroths ledare. Antingen genom att referera till offentliga uttalanden från politiska och religiösa israeliska företrädare eller granska hur den ”fysiska verkligheten på marken” ser ut.

Det är uppenbart att järnrörsmannen tar i från tårna för att försöka göra sina förebilder och eventuella uppdragsgivare glada, men lögner blir inte sanningar för att man kryddar dem med kraftfulla ord eller upprepar samma saker om och om igen.

Ekeroth försöker använda några historiska händelser som bevis på att visionen om ett Stor-Israel skulle vara en myt.

De som följt utvecklingen i regionen är väl medvetna om att den israeliska statens expansion har skett i takt med vad som varit fysiskt och politiskt möjligt. Flera gånger har Israel tagit sig vatten över huvudet och ockuperat mark som man sedan inte haft förmåga att fortsätta försvara.

Ekeroth är förmodligen väl medveten om att detta är en av anledningarna till att Israel lämnade Sinai. Man hade inte förmåga att fortsätts försvara ett så stort område militärt.

Han är säkerligen också väl medveten om att det sedan dess skett en successiv expansion med nya bosättningar, vilket lett till att den palestinska befolkningens utrymme blivit mindre och mindre. Det räcker med att granska vilken karta över området som helst för att få det bekräftat.

Sanningen är att Israel vid upprepade tillfällen genomfört aggressiva attacker där man tillfälligt ockuperat mark i närområdet för att sedan inte klara av att försvara marken och därför blivit tvungna att dra sig tillbaks. Man har samtidigt varit en mästare på att utropa sig som vinnare i vad som i efterhand ofta visat sig vara pyrrhussegrar. Man gjorde exempelvis allt i sin makt för att försöka ”utrota Hamas” under mer än två års tid, utan att klara av att slutföra sina ambitioner.

Däremot måste det erkännas att den israeliska armén har varit ojämförligt framgångsrik, t o m världsledande i att mörda hjälparbetare, sjukvårdspersonal, journalister, kvinnor och barn.

Det kan vara lämpligt att inte låsa sig vid exakta formuleringar i samtalet kring visioner om ett Stor-Israel, som bekant är det ovanligt att förövare berättar i exakt detalj vad de planerar att göra.

Man kan däremot kombinera offentliga israeliska företrädares uttalanden med militära och politiska beslut för att se helheten. För de som vill fortsätta fördjupa sig i visionen om ett Stor-Israel kan det vara bra att börja med att granska uttalanden och handlingar från följande personer:

1. Benjamin Netanyahu – Israels premiärminister. Har historiskt motsatt sig en fullständig palestinsk stat och betonat Israels säkerhetskontroll över Västbanken.
2. Menachem Begin – f d ledare för Likud. Förespråkade judisk rätt till hela “Eretz Israel” (bibliska Israel), vilket inkluderar Västbanken.
3. Bezalel Smotrich – Israels finansminister. Öppen förespråkare för israelisk suveränitet över hela Västbanken. Har uttalat att palestinsk stat bör avvisas.
4. Itamar Ben-Gvir – Israels säkerhetsminister. Tillhör den nationalistiska högern. Har uttryckt stöd för judisk kontroll över hela området och expansion av bosättningar.
5. Zvi Yehuda Kook – ultranationalistisk ortodox rabbin. Central figur inom religiös sionism. Lärde att hela det bibliska Israel är heligt och inte får delas. Inspirerade bosättarrörelsen efter Sexdagarskriget.
6. Avraham Yitzchak Kook – ultranationalistisk ortodox rabbin. Hans teologi lade grunden för religiös sionism. Såg etableringen av Israel som ett steg i en gudomlig process.
7. Yisrael Ariel – överrabbin. Kopplad till Temple Institute. Förespråkar judisk närvaro och kontroll över hela bibliska Israel.

Ekeroth har alltid varit en omdömeslös bråkstake men det verkar som att hans galenskaper accelererat den senaste tiden. Det är svårt att veta om det handlar om ett ökat intag av olika rusdrycker eller ett resultat av att en av hans tidigare idoler (Orbán) nyligen förlorade makten i Ungern. Många människor har tidigare haft svårt att förstå hur en person som Ekeroth (som själv är jude), valt söka sig till Sverigedemokraterna. För många verkade det ologiskt med tanke på partiets politik och historia.

Idag efter erfarenheterna från folkmordet i Gaza är det blivit lättare att se hur saker hänger ihop. Den typ av sionism som Ekeroth företräder är egentligen bara en annan sida av samma etnonationalistiska mynt som föregicks av nazismen. Skillnaden är bara vem man vill se högst upp i makthierarkin. Hänsynslösheten, avhumaniseringen, legitimeringen av olika fruktansvärda övergrepp mot grupper som betraktas som underordnade och ”mindre värda” är identisk.

Ekeroth verkade trivas i Ungern. Det senaste inlägget talar för att nästa resa kanske kommer bära av mot Israel. Det är glädjande att det blivit allt färre platser där de värderingar Ekeroth och hans vänner representerar, betraktas som rumsrena.

God Resa eller Gut Yazde som det heter på jiddisch.

Det går lika bra att säga Yalla bye.

Länk till ledaren i Samnytt (sparad i webbarkiv för att inte ge bloggen klick/trafik):

Ekeroth: ”Myten om Stor-Israel – konspirationsteoretikernas eviga lögn”