Etikettarkiv: svenskar

Myter

Myt: Svenskar snart i minoritet

”Invandringskritiker” målar gärna upp bilden av att Sverige, inom en snar framtid, kommer att vara ett land där svenskarna är i minoritet. Motargument synar siffror över Sveriges befolkningssammansättning utifrån olika kriterier vad gäller ursprung.

Siffrorna för slutet av 2015 ser ut på följande sätt:

  • Sveriges totala befolkning 9 851 017 personer
  • Utrikes födda 1 676 264 = 17% av befolkningen
  • Inrikes födda med två inrikes födda föräldrar 6 939 156 = 70,5%
  • Inrikes födda som har en inrikesfödd förälder och en utrikesfödd förälder 724 841 = 7,5%
  • Inrikes födda med två utrikes födda föräldrar 510 756 = 5%

Vissa svartmålar specifikt Malmö som ett ”skräckexempel”; siffrorna för slutet av 2015:

  • Malmö stad, antal invånare: 322 574 personer
  • Utrikes födda 102 047 = 32% av invånarna
  • Inrikes födda med två inrikes födda föräldrar 155 966 = 49%
  • Inrikes födda med en inrikes och en utrikes född förälder 27 368 = 8%
  • Inrikes födda med två utrikes födda föräldrar 37 193 = 11%

Lägg märke till att Malmö ligger vid gränsen till Danmark, med stor arbetspendling och migration över sundet. Jämför gärna med Haparanda kommun, som ligger vid gränsen till Finland, med folkmängd på 9 831 personer och 3 972 utrikes födda invånare. Att välja ut Malmö stad som enda exempel, är ett bedrägligt argument som brukar kallas ”Cherry picking/Plocka russin ur kakan”.

Siffrorna som redovisar svenska medborgares ursprung används av ”invandringskritiska” pga en mix av olika fördomsfulla anledningar. Bland annat används siffrorna för att skrämmas med att ”de riktiga svenskarna” inom en snar framtid definitivt kommer att bli förtryckta, i minoritet – av någon hemsk, onämnbar, homogen massa av ”de där andra” som är i maskopi och vill ta över landet.

”Invandringskritikernas” logik haltar: det finns felaktiga fördomar om att alla utrikes födda personer enbart skaffar barn med andra utrikes födda – och väldigt många barn per kvinna (fördjupa er gärna i Nativitet). Vid tillfällen då dessa argument används faller det ju alltid, för redan vid tidpunkten då varje utrikes född person föder ett barn i Sverige är detta en person som kommer ”räknas” i kategorin inrikes född. Naturligtvis skaffar inte utrikes födda personer barn enbart med andra utrikes födda – liksom personer som föddes i Sverige (av svenskfödda föräldrar) inte enbart skaffar barn med endast partners som också är födda i landet.

Enligt SCB:s prognoser beräknas Sveriges befolkning år 2060 ha ökat med en tredjedel till 12,9 miljoner, varav ca 22% av dessa beräknas vara utrikes födda. Idag ligger den andelen på ca 17%.

I Svenska Akademiens ordlista definieras etnisk på följande sätt: ”som gäller eller utmärker folkstam”. Det är en, i mina ögon, både vag och svårtolkad definition. Om vi bortser från den luddiga definitionen, och försöker oss på att vara lite kreativa: Vad innefattar vi i begreppet etnisk? Pratar vi om nationalitet, språk och kultur? Eller pratar vi om den heta potatisen ras?

Det kan vara på sin plats att ställa sig frågan om vem som egentligen gynnas av att specificera – enligt en ytterst godtycklig och luddig definition – människor utifrån ”etnicitet”. Jag är av åsikten att det är farligt att dela upp människor i samhället utifrån egenskaper som den enskilde inte har möjlighet att påverka. Det skapar hierarki mellan oss människor, hierarki som ger dåliga vibbar om man betraktar det i ett historiskt, sociologiskt och kulturellt perspektiv.

Och hur många generationer, mellan tummen och pekfingret, dröjer det innan en människa som har föräldrar med utländskt ursprung, kan föräras med benämningen ”svensk”? Är det så att dessa människor aldrig kommer att bli betraktade som ”svenskar” av de som ”bara är lite kritiska mot förd invandringspolitik”?

Eller är det så att det inte finns någon logik eller saklighet bakom argumentationen, och att det inte heller finns någon rimlighet i myten och konspirationen om att de ”riktiga” svenskarna snart kommer att vara i minoritet?

Om vi, Gud förbjude, låter den ”invandringskritiska” logiken skapa spelreglerna och begreppsdefinitionerna så har vi redan idag väldigt många medmänniskor som av vissa inte anses som ”svenska”.

Jag är av den ”anmärkningsvärda” uppfattningen att det inte spelar någon som helst roll vilket land man är född i. Om man vill folkbokföra sig i Sverige så ska man få göra det, älskar man någon och vill skaffa barn med sin partner, ska man få göra det – oavsett hur många procentandelar utrikesfödda det är som redan bor i Sverige.

Så nej, svenskfödda kommer inte att vara i minoritet i Sverige snart, eftersom befolkningen förändras. Och det är inte farligt eller skadligt att ha t ex en morförälder eller en farförälder som är född utanför landets gränser.

Lästips:

Korta motargument: Födsloöverskottet

SCB:s Sveriges nuvarande befolkningsstatistik

SCB:s Sveriges framtida befolkning 2015-2060

Niklas Orrenius: Är svenskarna i minoritet i Sverige?

Bo Löfvendahl: Finns det etniska svenskar?

”Etnisk svensk”

”Ny DNA-teknik visar att det finns inga raser”

Krönikor

Vi är A-laget, dom är B-laget

I Sverige har det genererats en motsättning som under de senaste decennierna har delat in Sverige i ett A– och ett B–lag. Det polariserade samhällsklimatet har format lägermentaliteter.

De senaste decenniernas objektifierande och demoniserande av de som i vardagsspråket kallas ”invandrare” har skapat ett nytt socialt skikt. I Sverige är vi formellt likställda inför lagen, men i praktiken har vi en utbredd social diskriminering. Den typen av diskriminering är återigen aktuell varför en redogörelse för den kan vara lämplig.

I Sverige talar vi om ”svenskar” och ”invandrare”. Det är långt ifrån så enkelt som dess bokstavliga betydelser. De människor som i vardagsspråket kan kallas invandrare kan paradoxalt nog vara svensk medborgare och passet som ger dig kvittot på att du är en svensk.

En svensk invandrare?  Eller en invandrare som är svensk? Eller bara svensk?

Vi pratar till och med om ”andra generationens invandrare”. Den distinktionen och vad det begreppet talar om för oss att de är unga och  födda här, men de är inga ”riktiga svenskar”.

Om personen inte kan vara ”riktig svensk” och inte heller kommer någon annanstans ifrån. Är den personen inte ”riktig” då?

Zlatan Ibrahimović
Varför tycker inte alla att Zlatan är svensk?

”Invandrarna” har i praktiken och i praxis sämre villkor och förutsättningar än de som allmänheten betraktar som ”riktiga svenskar” (SOU 2006:40, 2006:73). Det trots att majoriteten av de människorna är födda i landet. De ”riktiga svenskarna” behöver inte anstränga sig lika hårt. Att vara stämplad som ”invandrare” medför att du behöver bevisa dig dubbelt. Gör du fel blir du dubbelt bestraffad.

I Sverige är ”riktiga svenskar” A-laget, och ”invandrare”, och ”andra generationens invandrare”, är B-laget.

B-laget har en annan etnicitet, dom har andra seder, dom har andra vanor, dom har andra traditioner, dom har andra kulturer, dom har andra bakgrunder, dom har andra kroppsspråk, dom har, dom, dom, dom.

Det ironiska och magstarka i det hela, som gör problemet synligt, är att det finns människor som de facto är invandrade till Sverige, men inte alls behöver bli klassificerade eller objektifierade som ”invandrare”. Språkbruket är långt ifrån konsekvent.

Till exempel är arbetare, forskare, läkare, studenter och andra som invandrat till Sverige i olika ärenden inte alls benämnda som ”invandrare” i de flestas vardagsspråk. Anhöriginvandrare är ”invandrare” om de inte är ”riktiga svenskar”. Villkoret för att hamna i A-laget i vardagsspråket är att invandraren kommer från ett land där utseendet är som vi, sederna är som vi, kulturen är som vi, som vi, vi, vi.

Etnicitet är ett sätt att beskriva ”oss” och rasism ett sätt att beskriva ”dom andra”.

Sverige är ett land där ”vi” och ”dom” är vardag för många. Det märks i vårt språk, i vårt agerande mot varandra, i vårt sätt att diskutera, i vårt sätt att distansera oss. Vi är alla människor och ingen människa är stöpt i en form. Vi är alla ett enda lag. Vi är människor som har behov och förutsättningar. Vi behöver inte dela in oss i A och B.

Sveriges U21-landslag visade med vårt historiska EM-guld 2015 att vi inte behöver något A- eller B-lag
Krönikor

Hej syster

Gästkrönika av Navid Modiri

Hej syster. Välkommen till Sverige. Ställ ner väskan ett tag. Nej, jag behöver inte se ditt pass. Lägg undan dollarsedlarna. Hur har resan varit?

Jag vet att du är tacksam men du behöver inte tacka. Det är okej att vara trött. Det är okej att vara ledsen. Dog han? Jag beklagar verkligen. Din pappa är en av många vi sörjer.

Hur mår ditt barn? Har din man fått medicin för sin hosta?
Du ser alla de här människorna med gula västar. De är här för att hjälpa till. Nej, de får inte betalt. Nej, det är ingen som har tvingat dem. De vill det. De har valt det själva.

Jag? I 30 år. Jag kom hit som 2-åring från Iran. Det var också jobbigt. Jag känner din smärta. Hur jag mår nu? Mestadels bra. Vissa stunder kommer smällarna och explosionerna tillbaka. Det kan vara på nyårsafton eller när någon tappar ett vinglas. Ja, jag dricker vin. Nej, jag är inte muslim men jag har många vänner som är troende. En blandning av religioner. Vissa tror på den kristna Guden och andra på Allah. Några bygger självlysande tempel i öknen och andra jobbar 80 timmar i veckan. Några står på löpbandet på gymmet på alla röda dagar. Röda dagar? Det är när vi svenskar inte behöver jobba. Det gör vi rätt mycket annars.

Till dig? Det finns nog jobb till dig också men de säger att du måste lära dig svenska först. Och utbilda dig. Och ta av dig slöjan kanske. De kommer säga en massa saker. Vissa av dem stämmer. Andra inte. Här är mitt nummer. Fråga mig om du undrar något eller vill säkerställa att den information du fått är korrekt. Fråga gärna om du undrar något. Var inte blyg eller artig. Säg vad du behöver. Det mesta går att ordna. Nej, jag kan inte garantera att dina kusiner får komma hit. Det är inte upp till mig. Nej, ingen kan garantera det. Ta hand om dig själv, din man och ditt barn först. Vill du prata med någon? En psykolog? En imam? Nej, det är inga besvär alls. Jag vet vad du har gått igenom. Jag har gjort det själv. Nej, det är inget att skämmas för alls. Vi behöver alla hjälp någon gång och andra gånger får vi möjligheter att hjälpa.

Utbildning? Nej, jag lärde mig svenska genom att läsa serietidningar. Serietidningar, ja det är sant. Det är okej att skratta, det är kanske lite konstigt men det är sant. Vad jag gör? Jag gör musik, föreläser om kreativitet och jobbar med olika projekt för att vi ska kunna bli bättre som land, bättre som folk, med olikheter och likheter. I Sverige pratas det mycket om integration idag. Integration, att vi ska bygga våra olikheter till styrkor. Ja, jag håller med dig. Vi är alla människor. Men du kommer att stöta på olika typer av bemötanden. Vissa kommer att titta konstigt på dig. Vissa kommer att ge dig en kram. Några kommer att skälla på dig. Andra kommer att undra hur du mår. Det är som vilket land som helst. Olika människor.

Hur svenskarna är som folk? De är fina. Varma och intelligenta. Lojala och arbetssamma. Hjälper gärna till. Lite blyga i första mötet men när man väl blir kompisar slappnar de av lite mer. Vissa gillar att prata om väder och andra om filosofi. Några respekterar människors olika religioner och andra inte. Det är som vilket land som helst. Blandade känslor. Blandade typer. Om du frågar mig så är det ett av världens bästa länder. Du får betalt av staten för att vara hemma med dina barn. Du får betalt av staten för att utbilda dig. Du kan säga och skriva vad du vill utan att riskera ditt liv. Visst, alla kommer inte hålla med dig och vissa kan bli arga men du behöver inte vara rädd för att bli dödad.

Jag vet syster, jag saknar mina släktingar också. Saknaden försvinner aldrig. Sorgen finns där under huden. Låt den komma. Ställ ner väskan, det är säkert. Jag vet inte om ni får stanna eller inte men just nu kan du andas ut lite. Det är tryggt just för den här stunden. Du ser alla de här människorna med gula västar. De är här för dig och för er. De väljer det. De vill. Det är ingen som tvingar dem. Det är ingen som hotar dem till det. Det är ingen som knuffat hit dem. De har gått hit på sina egna ben precis för att hjälpa dig.

Så vad behöver du?

I fokus

Sex somalier eller sex svenskar?

Rasistmedia gör stor sak av att de som begick våldtäkten på Finlandsfärjan ska ha varit somalier. Det påstås att det är helt suspekt att man inledningsvis skrev i finsk och svensk media att ”sex svenskar” begick våldtäkten.

Jag bara tar mig för pannan. Det är inget ovanligt att man i språket använder generaliseringar för att beskriva människors resor, eller vad människor gör i grupp. Inte heller är det ovanligt att dra till med en generalisering för att beskriva nationaliteten på en person.

Språkligt sett gjorde finnarna rätt som i sin media skrev sex svenskar.

Varför?

De reste med färjan som kom från Sverige, ju!
Så funkar språket.
Gör någon person någonting på en båt FRÅN Finland så skriver många automatiskt det var FINNAR.

Bild: Janne Karaste
Bild: Janne Karaste

Varför?

Lägg märke till att jag här ovan skrev att ”finnarna gjorde rätt som i sin media skrev…”. Jag har INGET bevis för att de journalister som skrev om de ”sex svenskarna” var finska medborgare, eller hur?
Men varför skrev jag att finska journalister skrev svenskar, när jag inte vet om det är svenskar?
DÄRFÖR skrev finnarna rätt och svensk media gjorde helt enligt praxis.

Jag bor i Köpingsvik, Öland. På somrarna är det MÄNGDER av människor här. De flesta är turister. På vintern är det oftast öde. Ibland händer det att jag lite ilsket klagar på ”de jäkla turisterna” som kör förbi med sina bilar, trots att det, med all säkerhet, är många ölandsbor som också kör bil. Inte förrän jag med säkerhet vet att det finns både ölänningar och turister i det sällskap jag ser framför mig skiljer jag mellan dem, inte före. På gott och ont gör vi alla så med språket, utan undantag.

Och givetvis skrev dansk media fel under hela 80-talet när de skrev om de fulla skåningar och svenskar som häktades i Danmark. HUR KUNDE DE VETA OM DET VAR SVENSKAR? Den som spydde ner dasset på en pub i Helsingör en gång var ju holländare (I know).
Språkligt är detta INGEN stor sak. Men om man är rasist, som skribenter på Nya Tider, kan man ju såklart välja att blåsa upp det.

Nu har media gått över till att skriva ”de sex männen”, vilket också är enligt praxis. TURISTER och besökande brukar beskrivas med sitt ursprung. Asylsökande och invandrare brukar benämnas ”männen” eller ”kvinnorna”.

Varför gör man så? Jo, den praxisen satte man på 1960- och 70-talen när man frångick tidigare praxis, vilken fram till dess innebar att etniciteten antecknades vid rapportering om brott.

Och varför slutade man med det?

Svaret är dels att man drog lärdom av vad nazisterna gjorde på 30-talet då det var ”juden gjorde” hit och ”juden gjorde” dit. Dessutom upptäckte man att det ökade hatet. Då var det inte ”somaliers” brottslighet som var på tapeten. 80-talets somalier var finnarna och rubriker om att ”finnen gjorde” ditten och ”finnen gjorde” datten cirkulerade vitt och brett och ökade rasismen mot finnarna. Finnarna kände sig, mycket riktigt, en aning utpekade som grupp.

Och nu diskuteras denna språkliga petitess vitt och brett och offrets lidande nämns knappt alls. Mycket sorgligt!

Artiklar, Myter

Myter om den svenska emigrationen till USA

För ungefär 170 år sedan påbörjades en stor utvandringsvåg till USA. När utvandringen ebbade ut, runt 1920, befann sig 1/5 av alla svensktalande i världen i USA. Det finns många myter om denna utvandring från Sverige. Låt oss kika närmare på några av dem:

Myt ett: ”Svenskar diskriminerades ej”

Tvärtemot myten hade invandrarna som kom till USA det oftast ganska tufft. Det var lite likt det Vilhelm Moberg skildrar i sina böcker. Inte en dans på rosor.

lunch-atop-skyscraper-new-york-construction-workers-crossbeamSvenskarna var på många sätt i samma situation som många invandrare som idag anländer till Sverige. De kunde inte språk, kunde ibland, men inte alltid, läsa och skriva. De hade ingen lämplig yrkesutbildning, de flesta som utvandrade var ju fattiga och bönder. Alltså fick svenskarna i USA i hög utsträckning ta skitjobben som ingen annan ville ha.

Till och med de med en lämplig utbildning fick ofta ta skitjobben. De kunde ju inte språket.

I Chicago tvingades de svenska männen ta de lägst betalda och farligaste jobben på industrierna. De svenska kvinnorna jobbade som barnflickor och betjänter eller sömmerskor, vilket var de jobb som fanns för de allra, allra fattigaste. En hel del svenskor prostituerade sig. Det sattes i system att använda svenskar, och skandinaver, till de lägst betalda jobben, och man såg ofta ner på de som utförde dem.

Det är därför breven hem från utvandrare ofta är en så sorglig läsning. Som min släkting Anton Karlsson från Halland som skrev hem till sin syster, min farmor, i mycket deprimerande brev att hela hans liv förvandlats till ständigt sökande efter småjobb för att få lite mat och pengar till husrum. Breven från utvandrarna andas ofta en stor besvikelse, livet blev inte så mycket bättre för alla ”over there”, trots allt…

Myt två: ”Svenskarna assimilerades”

Nej, svenskarna assimilerades inte alls, inte förrän långt in på 1900-talet. De kom till USA utan att kunna språket. Alltså sökte sig svenskarna dit där andra svenskar fanns och små svensk-ghetton växte upp överallt. Amerikanska betraktare säger att det framför allt var så fram till runt 1910. Svenskar sökte också upp svenskar att gifta sig med. Assimileringen kom i andra eller tredje generationen.
utvandring och invandring
Chicago, som en gång i tiden var den näst största svenska staden i världen, är ett sånt bra exempel. Där fanns det ett par områden med nästan bara kineser, Chinatown, men också ett par stadsdelar med nästan bara skandinaver och svenskar, t.ex. Andersonville. Även byar byggdes upp, som Bishops Hill, med nästan bara svenskar.

En av strategierna svenskarna i USA uppfann för att överleva var att samarbeta. Ett bra exempel är de keramiska industrier som utvandrare från Höganäs byggde, den s.k. Jeppssons Shop, men detta betydde givetvis ökad segregering då arbetarna ofta enbart pratade svenska med varandra i dessa svenskägda bolag.

Svenska tidningar och svenska kyrkor fanns också ”over there” och de var inte små, de var stora.

Myt tre: ”Svenskarna var inte brottsliga”

Här saknas exakt statistik men gamle Transportbasen Hasse Ericsson brukade prata om den skandinaviska maffian i USA:s hamnar på östkusten.

Svenskarna tog som sagt skitjobben i USA, vilket även de andra skandinaverna gjorde. I hamnstäderna var hamnarbetet lågbetalt, skitigt, farligt och krävde inte att de som utövade det kunde språket eller hade nån nämnvärd utbildning. Därför tog Skandinaverna dessa jobb. Ville man smuggla in något till USA var det skandinavernas maffiabossar man gick för att rådslå med.

På 1920-talet växte de olika grupperna av organiserad brottslighet upp i USA. Italienska maffian är välkänd. Som Gunnar Wall skriver fanns svenskar i maffian också. Al Capone tog faktiskt över en maffiaorganisation som Fred Lundin och hans svenska vänner drivit.

Väldigt många svenska kvinnor blev prostituerade. Myten om den blonda, villiga och sexuellt lössläppta svenska kvinnan fanns innan de kända svenska filmerna med glada blondiner och nakna tuttar som spreds runt världen på 1950-talet. Kanske myten uppkom på grund av alla blonda svenskar i prostitutionsdistrikten i USA och England. Det mest kända exemplet är kanske Liz Stride, Jack the Rippers första offer.

”Varning för flygande svenskar”!

Till sist slutade det bra för svenskarna i USA. De integrerades och idag härstammar många amerikaner från svenskarna.

Men nån rest av nåt sorts nationellt svensk trauma efter utvandringen, och nån amerikansk idé om att det är ”fint” att härstamma från en skandinav, har gjort att en massa myter faktiskt antas vara sanningar.

För nästan 20 år sen blev jag själv chockad när jag var i USA, i American Swedish Historical Museum i Philadelphia, och föreståndaren där sa att svenskarna var på 1800-talet det som mexikanerna är idag. D.v.s. de var tvungna att ta skitjobben och som därför många andra såg ner på! Inte fan var det sånt som vi fick lära oss i skolan!

Sen mötte jag en sonson till en emigrant som kunde berätta hur hans släkting tvingades ta jobb i Chicago och Detroit där skyskrapor byggdes och hur folk på gatan varnade andra människor för att se upp för alla ”flygande svenskar”. D.v.s. de arbetare som föll ner från hög höjd! Tala om skitjobb alltså, men det var iallafall ganska bra betalt.

Det kunde vi för övrigt läsa om i tidningarna nyligen. Det är flera svenskar på de berömda bilderna på arbetare på skyskraporna.

Till sist!

Jag undrar om inte myterna om utvandringen till viss del kan ligga bakom myterna om invandringen till Sverige idag. Man antar att svenskar var ett högutbildat, skötsamt folk som togs emot med öppna armar i USA och blev en elit där, och kontrasterar det med det s.k. ”slödder” som man säger kommer hit till Sverige idag.

Det kanske behövs en diskussion om MIGRATIONEN till och från Sverige med jämförande studier!

Men USA var drömmen om nåt bättre och det var onekligen så att den drömmen påverkade Sverige! De som industrialiserade Sverige drevs framåt av drömmen att amerikanisera Sverige och stoppa utvandringen! Den drömmen lever även i hemländerna i de länder som folk utvandrar från idag!

Den känslan beskrevs kanske bäst 1938 då Sverige och USA firade 300-årsjubiléum av bygget av Nya Sverige, den svenska kolonin på amerikansk mark. Och med filmklipp, foton och tal från det jubiléet avslutar jag detta blogginlägg!

Mer läsning!

Swedish immigration and underpaid jobs.

Diverse bloggar om utvandringen: här, här och här.

Artiklar

Den största invandrargruppen till Sverige är svenskar

När det pratas om den s.k. massinvandringen bör man ha i åtanke att den största gruppen invandrare kommer från Sverige. Det är alltså svenskar som utvandrat som återvänder hem.

Det är smått ironiskt när man hör folk prata om siffran 96 467 invandrare (vilket det var 2011) och säger att hela den invandringen måste stoppas. De bortser från att även svenskar räknas som invandrare.

Låt oss titta på hur statistiken ser ut. Vilket medborgarskap har invandrarna som kommer till Sverige.

Artiklar

Även svenskar har varit flyktingar

Även svenskar har varit i den situationen att de tvingats fly undan svält, fattigdom eller förföljelse. Många svenskar har korsat främmande hav i jakten på bättre livsvillkor.

Även svenskar har då mötts av rasism, hat och fördomar.

Ett exempel på det är den svenska utvandringen till Danmark på 1800-talet och 1900-talets början. Mellan 80 000 och 90 000 svenskar utvandrade till Danmark mellan 1850 och 1910.

Har ni sett filmen Pelle Erövraren av Bille August, från 1987 med Max von Sydow i huvudrollen? Den visar hur de svenska invandrarna på ön Bornholm behandlades av många danskar. De stod längst ner på samhällsstegen, och fördomar grasserade om svenskarna.

Svenskarna är ett hot mot landets moral, de har med sig främmande seder. De tar våra kvinnor. De super som svin. Dessutom är de lata och vill inte jobba och tar våra jobb ifrån oss.

Emigrantforskaren Lars Hansson har skrivit om detta i “den glömda utvandringen“:

De svenska immigranterna tillskrevs olika negativa stereotypa drag, även om bilden av svenskarna också inkluderade positiva sidor. Svenskarna betraktades som aggressiva och hängivna på alkohol, och på Bornholm tillskrevs de samma egenskaper som finländska immigranter i Sverige på 1960-talet – begivna på sprit och vana att slåss med kniv.De svenska immigranterna sågs också som verkliga eller potentiella lönenedpressare eller i värsta fall som strejkbrytare… (1)

De ”brottsliga svenskarna”

Ett argument för att svenskarna hotade landets moral var att rasisterna ansåg att svenskar var ett folk som bestod av brottslingar. Bevis hade man på det också. Varje polis kunde berätta skräckhistorier om svenskarna i slummens Christiania eller Nyhavn. Fördomsfulla mammor bad sina unga söner akta sig för de huckleklädda svenska flickorna från Halland. Under schalen var de egentligen omoraliska prostituerade allihopa.

Det var vid denna tid ordspråket: ”gör en god gärning, hjälp en svensk till båten” myntades i Danmark. Många reagerade på ”svenskproblemet” genom att säga ”kasta ut dem”, ”bevara Danmark danskt”. (2)

Det fanns en viss sanning bakom fördomarna. Sociala och ekonomiska förhållanden gjorde att migranterna blev överrepresenterade i kriminalstatistiken i storstäderna i Danmark.(2) Därför skapade man en speciell ”uppehållsbok” för de svenska invandrarna efter ett beslut i danska riksdagen 1875. Det skulle registreras var de befann sig.

Svenskar som blev prostituerade, kriminella eller tiggare utvisades.

Brottslighet

Det där med statistiken över kriminalitet är intressant att studera lite närmare.

Antalet svenskfödda invandrare i Köpenhamn var runt 4% i slutet av 1800-talet. Nämligen 2,4 % (1870), 3,8 % (1880), 4,1 % (1890) och 3,9 % (1901). Men andelen invandrade svenskar som begick brott var högre och låg under denna perioden på runt 10%.

I procent av det totala antalet registrerade brott: 1865-1869 11,0%, 1870-1874 10,2 %, 1875-1879 10,1 %, 1880-1884 9,7 %, 1885-1889 9,3%, 1890-1894 7,3%, 1895-1899 7,5%.

Det var alltså en överrepresentation för svenskar i brottstatistiken på ca 2-4 ggr. (3)

Migrationsströmmar

Även inom Sverige fanns migrationsströmmar och precis som i fallet med svenskar som flyttade till Danmark, blev den migrationen inte helt friktionsfri heller.

Urbanisering kallas det idag. De som hamnade i fattigdom och utsatthet i städerna var framför allt ”invandrarna”, dvs folk som vandrade in till städerna från glesbygden. Landsbygdsbor blev t.ex. överrepresenterade i brottstatistiken i städerna.

Men betydde detta att migrationsproblemen inte gick att lösa eller att migrationen var fel?

Nej, tvärtom! Utan migrationen från landsbygd till stad, utan urbaniseringen hade vi antagligen inte haft det välstånd vi har idag.

Idag hör vi inte talas så mycket om nöden bland skåningar som flyttat inom Sverige. Och fulla svenskar må ännu vara ett problem i Danmark men nån större överrepresentation i brottsligheten bland svenskar som flyttat till Köpenhamn hittar man inte.

Vad har hänt?

Jo. Mot slutet av 1800-talet började liberaler, Socialdemokrater och andra politiska krafter ta strid för bättre livsvillkor även för fattiga. Man började arbeta bort problemen som alla visste fanns.

Man började uppmärksamma missförhållandena och bestämde sig för att göra något åt dem. Man blundade inte för hur det var och man ville inte stoppa migrationen till städerna. Man skuldbelade inte heller migranterna. Man sa: “Vi ser problemen och gör något åt dem”!

Tänk på ”svensk-invasionen” i Danmark och den rasism som mötte svenskarna där, nästa gång du hör någon gnälla över flyktingar och invandrare.

Fotnoter

1) Lars Hansson´, Den glömda utvandringen http://www.litorina.fhsk.se/laddaner/110519-glomda-utvandringen/den-glomda-utvandringen-i-nytt-ljus.pdf

2) Da svenskerne var en trussel http://www.kristeligt-dagblad.dk/artikel/451842:Historie–Da-svenskerne-var-en-trussel

3) Skandia 1998. Henrik Zip Sane i ”Scandia – Tidsskrift för Historisk forskning”, nr. 64:2 ”Kriminalitet og fremmedangst – politiets forhold til svenske indvandrere i København 1868-1898”, 20 sider, Lund 1998.