Etikettarkiv: svenska

Myter

SD ”Avskaffa modersmålsundervisningen”

Sverigedemokraternas propagandaavdelning har i dagarna varit riktigt kreativa. De har i en propagandabild ämnad för sociala medier rörande att de i minst 15 år har velat avskaffa modersmålsundervisning nämligen bytt ut favorithatspråket ”arabiska” mot ”somaliska”.

Med stöd av forskning kan vi bevisa att modersmålsundervisning främjar inlärning av svenska språket. SD har alltså inga belägg då de påstår att ett avskaffande av modersmålsundervisning skulle vara positivt för skolelever.

Skärmdump från Sverigedemokraternas officiella Facebookkonto 260423.

Redan 2010 hävdade Richard Jomshof (SD), känd för sitt grova muslimhat, att varje hemspråkslektion innebär ett hot mot svenska språkkunskaper och att det skulle öka segregationen:

”– De som kommer till Sverige ska lära sig svenska, då är det svenska som ska vara deras modersmål. Pengarna man sparar skulle göra större nytta i svenskundervisningen.” (Källa: SR)

Uttalandet är fullständigt nonsens eftersom definitionen av modersmål är vilket språk man föds in i. Svenskan kan bli dominerande, men det kan aldrig bli ens modersmål mitt i livet om du haft ett annat modersmål.

SD motionerar flitigt om att avskaffa modersmålsundervisningen. Varje år sedan 2011 har SD valt att motionera om just detta. SD:s argument är att den hindrar inlärningen av det svenska språket. I motionen ”Modersmålsundervisning Motion 2011/12:Ub504 av Richard Jomshof och Mattias Karlsson (SD)” saxar vi följande:

”Modersmålsundervisningen främjar inte assimilationen till det svenska samhället. Samtidigt är dess effekter för inlärning av det svenska språket mycket tveksamt.

Vi vill i sammanhanget lyfta fram en undersökning från Danmark, där kommunernas forskningsenhet (AKF) kom fram till att det inte finns några statistiska bevis för att elever som fått modersmålsundervisning visar bättre resultat i läsning, matematik eller naturvetenskap än de elever som inte fått modersmålsundervisning.

Resultatet fick politikerna i Danmark att helt lägga ner modersmålsundervisningen för att i stället satsa mer pengar på specialundervisning och på det danska språket.

Sverigedemokraterna vill se samma utveckling i Sverige. I huvudsak anser vi att modersmålsundervisningen är ett intresse för den enskilda familjen, som då också bör stå för kostnaderna samtidigt som undervisningen skall ligga utanför ordinarie skoltid.” (Källa: Sveriges riksdag)

De förändringar i lagparagraferna som SD vill se går genomgående ut på att alla formuleringar om ”modersmålsundervisning” ersätts med ”modersmålsundervisning i ett nationellt minoritetsspråk.”

SD har inga belägg – de har fördomar, gissningar och känsloargument

Det finns inga belägg för att modersmålsundervisning skulle hindra elevers utveckling i svenska. 22 språkforskare skriver i en debattartikel i SvD 21 februari 2019 att det finns forskning som visar att möjligheterna till att utveckla ett starkt modersmål främjar utvecklingen av andra språk.

Forskarna påpekar att modersmålsundervisningen har en positiv påverkan på flerspråkighet och personlig utveckling, samt att det skapar framtidsmöjligheter.

Forskarna betonar vikten av flerspråkighet och att det innebär såväl en personlig som samhällelig resurs. Flerspråkighet har stöd i svensk språklag och i svensk partipolitik.

SD är för övrigt det enda parti som motsätter sig hemspråksundervisning.

SD:s språkpolitik går hand i hand med idén om assimilering. Risken med att avskaffa modersmålsundervisningen är att vi på sikt dödar ett levande språkligt, kulturellt och socialt kapital. Om det blir verklighet beror det inte på att det finns fakta och belägg för att modersmålsundervisning hindrar utvecklingen i svenska, som SD påstår. I SD:s parallella universum spelar fakta och belägg ingen roll. Där regerar fördomar, gissningar och känsloargument.

I Motarguments artikel SD:s parallella universum -”Modersmålsundervisning hindrar elevers utveckling i svenska finner vi länkar till studier och forskning, samt citat, som debunkar SD:s narrativ om att modersmålsundervisning skulle hindra inlärningen av svenska: motargument.se/2019/02/23/sds-parallella-universum-modersmalsundervisning-hindrar-elevers-utveckling-i-svenska

SR: Stopp för hemspråk blir viktig valfråga för SD

Riksdagen: Motionen ”Modersmålsundervisning Motion 2011/12:Ub504 av Richard Jomshof och Mattias Karlsson (SD)”

SvD: ”Felaktig grundsyn bakom SD:s språkpolitik”

Myter

Myt: ”Negro betyder svart”

Det finns vissa av oss som med näbbar och klor slåss för att ge sig själva rätten att använda n-ordet. Att medvetet använda ord som är pejorativa, föråldrade och grovt rasistiska gör dig till rasist. Det finns inga undantag. Det finns allsköns förklaringar till varför vissa trots allt väljer att fortsätta använda n-ordet. Att det ”alltid har hetat så” och ”så sa vi när jag var ung” är klassiska förklaringar. På senare tid har vissa börjat använda sig av förklaringen ”negro betyder svart på spanska”. Detta är ett icke-argument, som enkelt kan brytas ner.

Vi inleder med att fastställa att ”negro” är spanska och betyder ”svart”. Så långt är vi överens med de som använder det som argument för att använda n-ordet.

Däremot finns inget ord på svenska som heter vare sig n-ordet eller ”negro”, färgens namn på svenska är ”svart”, och inget annat. På spanska är färgens namn ”negro”, och inget annat. Benämningarna på färgen ”svart” har olika etymologiskt ursprung i de två språken. Svenskans ”svart” har en djup germansk rot, medan spanskans ”negro” härstammar från latinets ”niger”. Således finns exakt noll incitament att använda n-ordet mot bakgrund av att ”negro” betyder ”svart” på spanska.

N-ordet har använts i Sverige sedan 1680, men är idag ett ord med negativ historisk kontext, eftersom det, för många hänger ihop med slaveriet. Förvisso betyder latinets ”niger” svart, men ordet har via slaveriet och kränkningen ”n*gger”, framför allt använt i USA, men har också förekommit i svenskt språkbruk, och har sedermera betraktats som pejorativt. Alltsedan 1970-talet har andra benämningar börjat användas i Sverige, och de senaste 20 åren har ordet blivit mindre och mindre utbrett. Uttrycket har med tiden reviderats i SAOL (Svenska Akademiens ordlista) och i den senaste utgåvan från 2015 kan man läsa att n-ordet kan uppfattas som nedsättande.

För att återgå till spanskans ord för ”svart”: ”negro”. I många regioner är ordet pejorativt då det används för att beskriva människor, i andra regioner används det däremot. Ett alternativ som vissa spansktalande använder sig av för att beskriva svarta personer är ”moreno”, som betyder ”mörk”, ”brun” eller ”solbränd”.

Tolkningsföreträdets fällor

Om vi skulle ta och kika lite på vad vi faktiskt diskuterar här, nämligen fenomenet tolkningsföreträde, så kan vi bl a komma fram till följande tankar:

  • När vi tycker att ”det är inte så farligt”.
  • När vi fasar över att språket förändras till att bli mer inkluderande.
  • När vi tar oss rätten att avgöra vad som är rasistiskt eller kränkande för en annan människa.
  • När vi inte tänker på våra medmänniskor.
  • När vi är själviska.
  • När vi är arga över att inte få lov att kränka andra människor.

Att ge oss själva tolkningsföreträde för vad som uppfattas som kränkande, nedvärderande, rasistiskt eller stigmatiserande är själviskt. Vi kan inte fortsätta göra det om vi samtidigt hävdar alla människors lika värde och vill verka för ett inkluderande samhälle.

Faktum är och kvarstår: Vi som inte ingår i den utsatta gruppen, oavsett vilken, kan ALDRIG ge oss själva tolkningsföreträde – utan att samtidigt vara egoister. Vi som ändå väljer att göra det, för att ”hävda vår rätt” och behålla vår ”det heter faktiskt så”-mentalitet är rasister och förefaller likgiltiga inför att uttrycken och accepterandet av rasistiska stereotyper, överförs till nästa generation. Vi medverkar till att samhället fortsätter att vara exkluderande, när vi istället ska sträva efter att samhället ska vara inkluderande.

Lästips:

Motargument: Att ha eller inte ha: Tolkningsföreträde

Motargument: ”Det har ju alltid hetat så!”

Myter

Myten om de 800 000 analfabeterna

1 kommentar

Gästinlägg av Christian Lindell

Det är ett ständigt tjatande om 800 000 analfabeter i Sverige. Men det stämmer inte. Siffran kommer från OECD:s PIAAC-undersökning, som i Sverige publicerades av SCB i slutet av 2024. Undersökningen mäter inte analfabetism utan låg läsförståelse på SVENSKA.

Att ha låg läsförståelse på ett specifikt språk är inte samma sak som analfabetism. SCB använder inte heller begreppet analfabetism i utredningen. Sticker Sverige ut bland de övriga OECD-länderna?

Ja, Sverige utmärker sig i undersökningen genom att ha den NÄST LÄGSTA andelen av befolkningen med låg läsförståelse. Endast Japan ligger lägre. Nivå 1 i tabellen nedan är vad SCB betecknar som otillräcklig läsförståelse:

Skärmdump från SCB

Förra gången undersökningen gjordes var 2012. Då var det i absoluta tal lika många personer med låg läsförståelse i Sverige. Trots den stora flyktingvågen 2014/15 har alltså inte antalet ökat.

Det visar att invandrare med tiden lär sig svenska på acceptabel nivå och att det finns en stor rörlighet i gruppen.

PIACC-rapporten kan läsas här: www.scb.se/publikation/54416

Överhuvudtaget är analfabetism inte enormt utbredd längre ens i fattiga länder. Det är alltid lärorikt att kolla in Gapminder då och då för lite reality check. Många verkar leva i villfarelsen att alla utanför västvärlden är analfabeter.

Skärmdump från Gapminder

Notera att andelen läskunniga är stadigt stigande över tid. Senaste statistiken är från 2011. Sannolikt har andelen ökat sedan dess.

Tittar vi på unga i MENA-länder är en stor majoritet läskunniga:

Skärmdump från Gapminder

Statistiken ovan visar undersökningar mellan 2000 till 2011.

Christian Lindell är utredare med inriktning på arbetsmarknad och näringsliv. Han har en egen blogg där han publicerar klokheter.

Statistik och strunt

Krönikor

Straffa inte offren för våld i internationella kärleksrelationer

Vad bör vi göra för att motverka att relationer blir destruktiva, och för att göra det lättare att ta sig ur en relation som reda blivit destruktiv? Lösningen är definitivt inte att bestraffa de som är utsatta. Här kommer fyra bättre förslag.

Våld i nära relationer är ett stort problem i hela världen. Detta oavsett inblandade parters kön eller nationalitet, men problemet försvåras när en av parterna har en utsatt situation. Vilket vissa i sin tur vänder mot de utsatta. När vissa svenska medborgare systematiskt begår övergrepp mot utländska medborgare så föreslår Moderaternas Hanif Bali och Expressens Linda Jerneck att lösningen skulle vara att förbjuda offren från att vistas i Sverige.

Vi lever i en värld där olika medborgarskap har olika status och där människor med olika medborgarskap i praktiken har olika rättigheter. Denna obalans kan leda till utsatthet när två personer med olika medborgarskap inleder en relation med varandra. Fem viktiga faktorer som kan leda till utsatthet är:

1. Ekonomiskt underläge
2. Bristfälliga språkkunskaper
3. Bristfälligt socialt kontaktnät
4. Bristfälligt socioekonomiskt skyddsnät
5. Blir utkastad ur landet om relationen tar slut

Var och en av dessa fem faktorer bidrar lätt till att en relation blir destruktiv. Detta även om alla inblandade parter menar väl och går in i relationen ärligt med alla kort på bordet. Vilket inte alltid är fallet. Där har vi en sjätte riskfaktor:

6. Hemlighållande av riskfaktorer såsom tidigare misshandelsrelationer eller att tidigare partners har blivit utvisade

Det Bali och Jerneck föreslår är att när en svensk man och en thailändsk kvinna har en relation med varandra så ska det bli lättare för Migrationsverket att förvägra kvinnan uppehållstillstånd i Sverige. Detta lagförslag skulle drabba alla inblandade i en del ömsesidiga och justa kärleksrelationer där det inte förekommer misshandel eller utnyttjande.

Relationer där den svenska parten utnyttjar eller misshandlar sin thailändska partner skulle den föreslagna lagen lätt missa, och i de fall där den råkar träffa rätt så skulle den fortfarande bestraffa offret snarare än förövaren: Lagen skulle inte förhindra eller stoppa misshandelsrelationer, utan enbart se till att offret inte befinner sig i Sverige (alternativt enbart befinner sig i Sverige på turistvisum) när misshandeln sker. Detta är inte rimligt. Istället bör vi eftersträva lösningar som faktiskt adresserar problemen.

Fyra reformer som skulle minska relationsmigranters utsatthet något enormt är att utvidga försörjningsplikten, låsa upp språkträning, tillhandahålla kontaktperson, samt att informera om partnerns historik.

1. Utvidga försörjningsplikten

Att som svensk bjuda in en utlänning till att bo tillsammans i Sverige innebär att svensken åtar sig att försörja denna partner så länge som relationen varar. Denna försörjningsplikt upphör när relationen slutar, och om relationen slutar innan partnern har fått permanent uppehållstillstånd så blir partnern utkastad ur landet. Här skulle det kunna vara rimligt att införa en förlängning av försörjningsplikten, så att expartnern får rimlig tid och möjlighet att hitta ett jobb eller en ny relation för att stanna i landet. (På lång sikt vore det rimligast att alla får flytta vart de vill utan att det ska krävas uppehållstillstånd, men detta är en reform som måste införas globalt snarare än av enstaka enskilda länder.) Denna reform adresserar den första, fjärde och femte av de sex riskfaktorerna.

2. Låsa upp språkträning

Onlineresurser för att lära sig svenska borde vara tillgängliga för alla som vill lära sig svenska, inte bara för personer som redan bor i Sverige. Ta till exempel Sveriges Televisions utmärkta app “Språkplay”, vilken låter dig se nyheter med mera på lätt svenska med pedagogisk textning. Närmare bestämt så är programmen textade på svenska, men samtidigt förklaras varje ord i textningen på valfritt språk. Dock känner Google av vilket land en person befinner sig i, och tyvärr så är Språkplay inställd så att det inte går att ladda hem den utan att befinna sig i Sverige.

Genom att tillgängliggöra appar och andra onlineresurser så skulle det bli lättare att i utlandet lära sig svenska, vilket vore bra både för alla som av en eller annan anledning vill lära sig svenska och för oss som redan pratar svenska. Denna reform adresserar den andra av de sex riskfaktorerna.

3. Tillhandahålla kontaktperson

Redan idag har socialtjänsten ett system där socialt isolerade människor kan få en kontaktperson att träffa en gång varje eller varannan vecka. Detta system skulle med fördel kunna börja tillämpas på personer som flyttar till en ny ort för att vara med en partner. Detta gäller både svenskar som flyttar inom landet och utlänningar som flyttar till landet. Det kan vara oerhört värdefullt att kunna träffa någon som inte redan ingår i partnerns vänkrets. Denna reform adresserar den tredje av de sex riskfaktorerna.

4. Informera om partnerns historik

För den som flyttar till Sverige för en relation kan det vara viktigt att veta huruvida partnern tidigare varit dömd för sexbrott/relationsbrott/misshandel och huruvida någon av hens tidigare partners har blivit utvisad ur landet. Idag hemlighåller myndigheterna ofta denna information för personen som ansöker om anknytningsvisum. Detta då med hänvisning till att skydda den svenska partnerns integritet. Men reglerna är redan sådana att den svenska personen måste medverka i visumprocessen. Så varför inte bara införa som en del av processen att en måste samtycka till att myndigheterna lämnar ut relevant information till partnern?

De flesta människor som inleder en relation gör detta med goda intentioner och med förhoppningar om en juste ömsesidig relation. De fyra ovan föreslagna reformerna skulle göra en sådan relation lättare att uppnå och upprätthålla. Och för de som kallt kalkylerat inte vill ha någon juste relation utan istället är ute efter någon att utnyttja så skulle reformerna göra det mindre attraktivt att ta hit en partner från utlandet.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Skribenten ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Artiklar

Signalpolitik på minoriteters bekostnad

Motargument har gjort en översyn av de motioner som SD i Skurups kommun lagt fram i kommunfullmäktige. Den röda tråden är svår att missa. Det handlar om signalpolitik på bekostnad av minoriteters grundläggande rättigheter. Samtidigt signalerar de att majoritetsbefolkningen skulle få det bättre.

Flera av motionerna har uppmärksammats nationellt, bland annat förbud mot huvudduk i skolan (bifallen) och en policy som förbjuder andra språk än svenska i skolan. Andra motioner som SD i Skurup skrivit under året handlar om migrationsstopp till kommunen, minskade kostnader för tolkar, begränsning av religiös aktivitet på arbetstid, förslag om modell där nyanlända erbjuds boende i delade husvagnar och avskaffande av religiös specialkost i skolorna (genomförd under motionstiden).

Flera av förslagen baseras på faktaresistens och en förenklad bild av hur ett samhälle byggs. Ett exempel är förslaget om att inga andra språk än svenska ska få talas i korridorer och klassrum i kommunens skolor. Utöver det opraktiska och även obehagliga i hur förbudet ska följas upp och kontrolleras vilar förslaget på en felaktig föreställning om att flerspråkighet skulle hindra elevernas inlärning av svenska. Motargument har tidigare skrivit artiklar om modersmålsundervisning och dess positiva effekter på inlärning i övriga ämnen. Forskningsrapporterna om de kognitiva fördelarna med flerspråkighet är många. Trots tydliga studier som talar emot föreställningen om att bättre resultat skulle uppnås genom inskränkning av språk envisas partiet om att driva frågan. 

Varför lägga så mycket tid och kraft på att ta fram motioner som bygger på direkta felaktigheter? De motioner som argumenterar för att pengar skulle sparas, som begränsning av rätt till tolk och specialkost, skulle också i praktiken innebära en förhållandevis liten ekonomisk vinning.

Det handlar om signalpolitik. Genom att lägga fram politiska förslag som så tydligt inskränker minoriteters rättigheter skickar partiet signaler till majoriteten om att denne skulle få det bättre. Det är givetvis förödande för minoriteten som skulle få sina rättigheter kraftigt begränsade, men förslagen saknar också positiva fördelar för majoriteten. 

Frågan som väljarna i Skurups kommun, men också i landet i stort, behöver ställa sig är – hur påverkar det mig? Hur påverkar det mig att mina barns klasskamrater ges möjlighet att äta den kost som dennes religion tillåter? Eller tillåts tala med sin syster i korridoren på familjens modersmål? Hur påverkar det mig som medarbetare att min kollega avviker en stund för att tillbe den Gud som denne tror på?

Allas människors lika värde och rättigheter innebär inte att mina rättigheter blir färre. 

I fokus

Sölvesborg slutar köpa in böcker på andra modersmål än svenska

UPPDATERING 191210.

Den 9 december 2019 röstades den nya biblioteksplanen i Sölvesborg igenom. Det innebär att det nu står klart att skolbiblioteken inte är tvingade att köpa in böcker på andra modersmål än svenska. Dessutom innebär det att samarbetet mellan modersmålslärare och skolbibliotek upphör och att skrivelsen om integration via samarbete med studieförbund tas bort. 

Samstyret i Sölvesborg, en koalition bestående av Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och lokalpartiet Sölvesborg och Lister, har återigen tagit ett beslut som väcker uppmärksamhet. Denna gång handlar det om att det inte kommer att finnas tillgång till böcker på andra modersmål än svenska på skolbiblioteken. Detta strider mot bibliotekslagen, och eventuellt också mot en av grundlagarna.

Det var 24 september 2019 som kommunstyrelsens arbetsutskott beslutade om att lägga fram en ny biblioteksplan som bl a innefattar att skolbiblioteken framöver ska sluta köpa in böcker på alla elevers modersmål.

Under förra året köpte Sölvesborgs kommun in ca 150 böcker på andra språk än svenska. Louise Erixon (SD), kommunalråd i Sölvesborg, motiverar Samstyrets beslut om att sluta köpa in böcker på andra modersmål än svenska:

”Vissa elever kan inte, eller vill inte, prata sina modersmål. Då kan det bli ansvarslösa investeringar i böcker som bara samlar damm. Vi har bytt ut den skrivelsen mot att biblioteken ska köpa in böcker på andra språk än svenska. På sätt öppnar vi upp för en behovsprövning.” (Källa: VT.se)

Vän av ordning undrar vad denna slutsats grundar sig på. Förvisso finns det säkert barn som inte vill, eller kan, prata sina modersmål. Men det finns säkert lika många barn som vill och kan prata sina modersmål. Erixon ägnar sig åt spekulationer. Spekulationer är inte fakta. Vidare så drar hon slutsatser utifrån sina spekulationer. Slutsatser som inte heller går att fastställa.

Den officiella anledningen till att Samstyret i Sölvesborg gör ändringar i biblioteksplanen är, enligt Erixon, ekonomi. En intressant aspekt i sammanhanget är att SD varje år, alltsedan 2011, har lagt motioner i riksdagen om att ta bort modersmålsundervisningen i skolan. Ändringarna i biblioteksplanen som det SD-ledda styret i Sölvesborg beslutat om går hand i hand med motioner om slopad modersmålsundervisning.

Ur det ändrade förslaget till biblioteksplan i Sölvesborg. Foto: Biblioteksbladet. http://biblioteksbladet.se/reviderad-biblioteksplan-i-sd-styrda-solvesborg-upp-for-beslut/

Förutom att man vill sluta köpa in böcker på alla elevers modersmål innehåller den nya biblioteksplanen ytterligare ändringar som försämrar integration och gemenskap.

På VT.se läser vi följande om ändringarna i ”Ny reviderad biblioteksplan 2019-2022, Sölvesborgs kommun”:

Inte alla elevers modersmål: I kommunens ursprungliga biblioteksplan står det att ”På skolbiblioteken ska finnas litteratur på alla elevers modersmål”. Samstyret har valt att ändra formuleringen till ”På skolbiblioteken ska finnas litteratur på andra språk än svenska”.

Inte söka upp grupper som talar minoritetsspråk: Andra ändringar i planen innefattar exempelvis en strykning av tidigare mål att biblioteken som en metod att få mer delaktighet från allmänheten rörandet (sic!) utbudet ska ”särskilt söka upp prioriterade grupper som t ex barn och unga och representanter för minoritetsspråken”.

Nej till samarbete: Samarbetet mellan modersmålslärare och bibliotek stryks i nya planen.

Bort med integration: Den tidigare ambitionen att få till samarbeten med studieförbund för att få till verksamhet som ”främjar gemenskap, förståelse och integration” ändras till ”främjar gemenskap, förståelse för varandras olikheter”. (Källa: VT.se)

På punkt efter punkt urholkar Samstyret i Sölvesborg förutsättningarna för integration och gemenskap.

Ur det ändrade förslaget till biblioteksplan i Sölvesborg. Foto: Biblioteksbladet. http://biblioteksbladet.se/reviderad-biblioteksplan-i-sd-styrda-solvesborg-upp-for-beslut/

Karin Linder, generalsekreterare för Svensk biblioteksförening, utvecklar resonemanget om att den nya biblioteksplanen diskriminerar minoriteter:

”Biblioteken är för alla. Sen finns prioriterade grupper i bibliotekslagen och det är dessa grupper man försöker komma undan i Sölvesborg.” (Källa: SR.se)

Oppositionen riktar stark kritik mot beslutet och Sofia Lenninger, kulturchef i Sölvesborg, menar att det SD-ledda styret eventuellt kan ha beslutat något som inte ryms inom lagens ramar. Hon säger:

”Egentligen skulle jag vilja driva en verksamhet där vi utgår från bibliotekslagen och sedan gör så mycket som möjligt. I det här fallet är det tvärt om. Vi ska göra så lite som möjligt, men bara inom vissa områden.” (Källa: SR.se)

Jag vill poängtera att Samstyrets beslut om att sluta köpa in böcker på andra modersmål än svenska strider mot svensk lag. Vi läser följande i Bibliotekslagen (2013:801) 1§ och 5§:

1 §   I denna lag finns bestämmelser om det allmänna biblioteksväsendet. Det allmänna biblioteksväsendet består av all offentligt finansierad biblioteksverksamhet och utgörs av:

1. folkbibliotek,
2. skolbibliotek,
3. regional biblioteksverksamhet,
4. högskolebibliotek,
5. lånecentraler, och
6. övrig offentligt finansierad biblioteksverksamhet.

5 §   Biblioteken i det allmänna biblioteksväsendet ska ägna särskild uppmärksamhet åt de nationella minoriteterna och personer som har annat modersmål än svenska, bland annat genom att erbjuda litteratur på
1. de nationella minoritetsspråken,
2. andra språk än de nationella minoritetsspråken och svenska, och
3. lättläst svenska. (Källa: Sveriges riksdag)

(Fetstilen i citaten är gjorda av mig)

Modersmål är nyckeln till fler språk

Att få utveckla sitt/sina modersmål är en förutsättning för att lära sig fler språk.

22 språkforskare skriver i en debattartikel i SvD 21 februari 2019 att det finns forskning som visar att möjligheterna till att utveckla ett starkt modersmål främjar utvecklingen av andra språk.

Forskarna påpekar att modersmålsundervisningen har en positiv påverkan på flerspråkighet och personlig utveckling, samt att det skapar framtidsmöjligheter.

Forskarna betonar vikten av flerspråkighet och att det innebär såväl en personlig som samhällelig resurs. Flerspråkighet har stöd i svensk språklag och i svensk partipolitik.

Så här skriver Skolverket om modersmål:

”Modersmålet har stor betydelse för barns språk, identitets-, personlighets- och tankeutveckling. Ett välutvecklat modersmål ger bra förutsättningar att lära sig svenska, andra språk och andra ämnen.” (Källa: Skolverket)

Vidare skriver Skolverket om tillgång till litteratur:

”För att det ska bli möjligt att leva upp till läroplanens skrivningar är det viktigt med ett klimat där olika språk ses som en tillgång och där elevernas intresse för och nyfikenhet på olika språk uppmuntras. Det kan innebära att det finns tillgång till litteratur på olika språk i fritidshemmet eller att gruppen arbetar med att undersöka vardagliga ord och uttryck på olika språk.” (Källa: Skolverket)

Slutligen framgår av 1 kap. 2 §, andra stycket första meningen i regeringsformen att:

”Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd ska vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten.” (Källa: Sveriges riksdag)

Hur väl kommer detta genomföras om skolbiblioteken inte får erbjuda böcker på alla elevers modersmål?

Källor:

SR: Klart: Sölvesborg behöver inte köpa in böcker på allas modersmål

VT: Sölvesborg vill stoppa stoppa bokinköp på modersmål

Motargument: SD:s parallella universum: Modersmålsundervisning hindrar elevers utveckling i svenska

Biblioteksbladet: Reviderad biblioteksplan i SD-styrda Sölvesborg upp för beslut

SR: Sölvesborg kan sluta köpa böcker på alla modersmål

SvD: Felaktig grundsyn bakom SD:s språkpolitik

Skolverket: Rätt till modersmålsundervisning

Sveriges riksdag: Bibliotekslagen (2013:801)

Sveriges riksdag: Kungörelse (1974:152) om beslutad ny regeringsform

Artiklar

SD: Bara svenskar får låna böcker

SD vill utreda huruvida enbart svenskar ska få låna böcker på våra bibliotek. Även nordiska medborgare och studenter är välkomna. Motionen är ett svek mot allt vad integration står för. SD anser att nyanlända ska fråntas möjligheten att bl a låna böcker på våra bibliotek. Förslaget strider mot grundlagen som den är formulerad idag.

Riksdagens motionstid för hösten 2019 är över. SD har lagt en motion som, om den skulle vinna laga kraft, skulle vara ett gigantiskt slag mot integrationen. ”Motion 2019/20:338 Bibliotek i tradition och förnyelse”, signerad Aron Emilsson, Angelika Bengtsson, Jonas Andersson i Linköping och Cassandra Sundin innehåller förslag på att lagstifta om att nyanlända ska nekas olika tjänster på biblioteken.

Ursprung är avgörande för SD

De som inte omfattas av begränsningarna på biblioteken är medborgare (inklusive våra nationella minoriteter), nordiska medborgare, utländska studenter och eventuellt inte heller turister.

Vi saxar följande stycke ur motionen:

”De svenska biblioteken är en verksamhet som är solidariskt finansierad av svenska folket och riktar sig av naturliga skäl primärt mot svenska medborgare. Bibliotekens verksamhet är medborgare och samhället till gagn, men utländska medborgare som inte har rätt att vistas i landet ska naturligtvis kunna nekas tillgång till bibliotekens tjänster. Sverigedemokraterna anser av princip att tillgängligheten till samhällets välfärdstjänster först och främst ska inrikta sig på och tillfalla svenska medborgare.” (Källa: Riksdagen.se)

”Biblioteken ska däremot kunna neka utländska medborgare som inte har rätt att vistas i landet vissa tjänster kopplade till personnummer, exempelvis boklån. Vilka tjänster och vid vilka tillfällen detta ska gälla bör en utredning se över.” (Källa: Riksdagen.se)

I andan av SD-styrda Sölvesborgs avlägsnande av böcker på andra minoritetsspråk än svenska från skolbiblioteken vill nu SD lagstifta om att begränsa människors tillgång till vissa bibliotekstjänster med annat modersmål än svenska eller något av de nationella minoritetsspråken. SD vill se en översyn av Bibliotekslagen, och då exkludera litteratur på andra modersmål än svenska, förutom de nationella minoritetsspråken:

”Sverigedemokraterna stödjer till fullo att särskild uppmärksamhet riktas mot de nationella minoritetsspråken och till personer med funktionsnedsättning. Däremot anser vi inte att gruppen personer med annat modersmål än svenska utöver de nationella minoritetsspråken bör vara en prioritet för det svenska biblioteksväsendet. Vi konstaterar att denna grupp är mycket omfattande och att det kan bli oerhört kostsamt och ansträngande för biblioteken att på ett trovärdigt sätt uppnå denna målsättning, särskilt efter de senaste årens omfattande immigration”. (Källa: Riksdagen.se)

Låna böcker? Bara med svenskt personnummer

SD skjuter in sig på dels bibliotekstjänster, och dels på vilka grupper som ska, och inte ska, prioriteras i Bibliotekslagen.

Vän av ordning vill understryka att den viktigaste bibliotekstjänsten alla kategorier är att låna böcker. SD menar att för att få låna böcker måste man ha ett svenskt personnummer.

I motionen skriver de att människor som inte har rätt att vistas i landet ska begränsas i sitt nyttjande av vissa bibliotekstjänster.

I motionen skriver de att Bibliotekslagen ska ändras så att de prioriterade grupperna som ska ges särskild uppmärksamhet är personer med funktionsnedsättning och personer som ingår i de nationella minoriteterna. I nuvarande lagstiftning är personer med annat modersmål än svenska utöver de nationella minoritetsspråken. Dessa människor ska alltså inte längre ägnas särskild uppmärksamhet.

Är detta inte att göra skillnad på människor mot bakgrund av deras ursprung?

Vad är att göra skillnad på människor mot bakgrund av deras ursprung? (Svar kommer sist i artikeln)

SD motiverar sitt ställningstagande med att människor som betalar skatt i Sverige också ska kunna ta del av välfärden. Av någon anledning ser de bibliotek som välfärd.

I en intervju med Biblioteksbladet motiverar en av motionsskrivarna, tillika SD:s kulturpolitiska talesperson, Aron Emilsson, motionen om bibliotekstjänsternas begränsningar för icke-svenskar så här:

”Det är delvis en principiell inställning. Om man ser biblioteken som en del av den skattefinansierade välfärden finns det en rimlighet att se vilka grupper som inte är med och solidariskt finansierar systemet och knyta vissa beställningar och utlåningar till medborgarskapet”. (Källa: Biblioteksbladet)

Emilsson menar att SD vill utreda huruvida personer med uppehållstillstånd eller som är i Sverige för att arbeta ska innefattas av begränsningarna i bibliotekstjänsterna.

Det är fundamentalt att fråga SD varför rätten till bibliotekstjänsterna ska knytas till medborgarskapet, trots att medborgare som inte betalar skatt och personer med uppehållstillstånd kan betala skatt. På den frågan svarar Emilsson:

”Vi har skrivit i generella termer. Vi vill se vilka tjänster och vilka tillfällen som kan bli aktuella. Vi vill tillsätta en utredning kring detta”. (Källa: Biblioteksbladet)

SD:s motion försvårar integrationen av nyanlända. Möjligen kommer även utländsk arbetskraft att påverkas.

SD:s budskap är tydligt, och samtidigt inkonsekvent. SD välkomnar inte människor med annat ursprung till Sverige.

SD:s motivering haltar:

Medborgare som inte betalar skatt ska kunna nyttja vissa bibliotekstjänster, medan personer med uppehållstillstånd som betalar skatt kan komma att begränsas.

Människor med annat ursprung, utom nordiska medborgare, och modersmål än svenska eller något av de nationella minoritetsspråken ska diskrimineras.

Sverigedemokraterna motionerar nu om att ändra vår lagstiftning på ett sätt som skulle medföra statssanktionerad diskriminering och därmed strida mot vår grundlag. En grundlag som i sig enbart kan ändras med två omröstningar med två tredjedelars majoritet, med ett val emellan.

Den delen av grundlagen är 1 kap. 2 §, femte stycket regeringsformen:

”Det allmänna ska verka för att alla människor ska kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället och för att barns rätt tas till vara. Det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller den enskilde som person.” (Källa: Riksdagen.se)

Jag vill avsluta med att svara på den avgjort viktigaste frågan i sammanhanget, den jag ställde i mitten av denna text:

”Vad är att göra skillnad på människor mot bakgrund av deras ursprung?”

Rasism.

Källor:

Riksdagen: Motion 2019/20:338 Bibliotek i tradition och förnyelse

Biblioteksbladet: SD: ”Utred boklån endast till medborgare”

 

Korta motargument

Samhällsnytt avslöjar reklamfilm på utländskt språk – Motargument gräver djupare

Samhällsnytt uppmärksammar att Åhléns har producerat en reklamfilm i vilken den afghanska dialekten av persiska; dari, förekommer och utan att översättas till svenska. Samhällsnytt uppmärksammar även att en del utrikesfödda Facebook-användare kritiserar reklamfilmens innehåll av ett utländskt språk som dessutom inte översätts till svenska.

Inspirerade av Samhällsnytts dramatiska scoop, kan Motargument nu avslöja att den PK-aktiga, mångkulturkramande eliten, i själva verket har hjärntvättat oss med reklamfilmer innehållande oöversatta utländska språk, under de senaste tjugofyra (24) åren.

Skandalen tycks därmed  vara betydligt djupare och långtgående än hittills känt.

Som vi kan se här, här och här, har det producerats reklamfilmer för den svenska drycken ”Festis” ända sedan 2007, som enbart gjorts på engelska och till och med ryska, utan svensk översättning. Till råga på allt förespråkar man konsumtion och distribution av drycken ”Festis”, som i reklamfilmerna kopplas samman med missbruk av alkohol och narkotika.

Det finns även en reklamfilm för ”Festis” på franska med uttrycket ”Je suis une Festis” som översätts till ”Jag är en Festis”. I den reklamfilmen jämställs emellertid distribution av Festis med smuggling och distribution av dyr narkotika.

Men det blir värre. En reklamfilm för svenskproducerad olivolja med ursprung i Italien av märket ”Zeta”, visar filmsekvenser där det talas massor av oöversatt italienska, avslutad med Zetas grundare som endast nöjer sig med att förklara på svenska att han flyttade till Sverige och att ”mat är kärlek”.

Vi hoppas att Samhällsnytt ger oss cred för att ha utvecklat deras nyhet och att de släpper fram utrikesfödda såväl som inrikesfödda personer som får kritisera det alldeles fruktansvärda innehållet i reklamfilmerna för drycken ”Festis”.

Systemkollapsen i Sverige fortsätter med oförminskad styrka.

Artiklar

”Ras” och kommunikation – hur hänger det ihop?

I min tidigare artikel ”Ras” – att synliggöra ett normsystem riktade jag strålkastarna mot normens vitöga och vilka förtjänster det innebar att uppmärksamma just begreppet ”ras”.  I artikeln förklarades det även att det finns olika former av ”vithet”, där den hegemoniska vitheten hamnar högst upp i hierarkin.  Syftet med denna artikel är att synliggöra hur ”ras” skapas och återskapas i olika former  av kommunikation, med fokus på kommunikation via språk och ord.

Ras är inte bara en historiskt skapad kategori och föreställning.  Ras upprätthålls också utifrån en social och kulturell nivå, och den upprätthålls även utifrån vad man kallar en performativ handling.  Med detta menas att ras ”görs” och pågår i olika former av kommunikation, detta oavsett om det gäller bild eller ord, eller för den delen kroppsliga framträdanden.

Vem anses vara svensk medborgare, bl*tte eller n*ger?

Uttryck som ”svensk medborgare ” skapar ras genom språket. Detta uttryck används för att benämna en icke-vit person som har ett svenskt medborgarskap. Detta har bland annat uppmärksammats i  ”Bortom Vi och Dom – Teoretiska reflektioner om makt, integration och strukturell diskriminering”.

Även ord som ”invandrare” har alltmer att kommit att bli synonymt med en icke-vit person. Detta gäller oavsett om personen i fråga har invandrat till, eller är född och uppvuxen i Sverige.

Att uttrycka nedsättande ord som exempelvis ”bl*tte” och ”n*ger” skapar och återskapar också ras. Personen som är icke- vit blir i detta ögonblick rasifierad, vilket leder till att den vita personen får en överordnad position. Här är det dock inte kroppen i sig som är underordnad. Det är alltså språket som skapar underordningen i situationen, vilket uppmärksammas i ”Om ras och vithet i det samtida Sverige”.

Bruten svenska och ”orten” = icke-vit och icke-svensk

Det finns en ytterligare rasifierad dimension som är värd att nämnas i detta sammanhang – de som förväntas eller ej, tala flytande och korrekt svenska. Att ha överseende med någon som har vad man refererar till ”bruten svenska” är svårt, det är låg tolerans för det.  Därför är det kanske inte helt oväntat att en vit kropp går hand i hand med att tala ”ren” svenska, det vill säga, utan brytning.

”Förorten” fungerar som ett lysande exempel på hur ras också görs. Förorten, det vill säga de områden som numera kommit att innefatta de stadsdelar som domineras av icke-vita personer. Dessa skiljer sig från förorter som domineras av vita, som inte längre anses vara förorter. Förorten, eller ”Orten”, har alltså kommit att uppfattas som en plats som dels en icke-svensk plats, dels där det bor icke-svenskar – ännu en indikation på att icke-vita människor inte anses vara svenskar till fullo.

Sammanfattningsvis kan vi utifrån denna artikel läsa oss till, att beroende på hur vi använder språket är det således aldrig neutralt, inte heller hur vi uttalar orden.  Det görs alltså antaganden, fördomsfulla kopplingar och kategoriseringar,  människor blir rasifierade. Det blir också ganska tydligt att om en ska accepteras som svensk utan att bli ifrågasatt behöver du prata på ett visst sätt (utan brytning), se ut på ett visst sätt (hudfärg), kopplingen mellan ”vithet” och svensk är svårt att förneka.  Det här är ett ytterligare sätt som ”ras” skapas och reproduceras på som också behöver uppmärksammas.

Vi behöver således bli mer medvetna om vilken inverkan språket faktiskt har, hur det får oss att kategorisera, diskriminera och rasifiera ”dom andra”.  Att reproducera ord vars syfte är att särskilja ”oss” från ”dom”,  skapar en verklighet som kan innebära negativa konsekvenser för ”dom andra” – de fråntas rätten att få leva på lika villkor som ”oss”.

Artiklar

Integration på orimliga villkor

Aldrig förr har så många människor varit inskrivna i Arbetsförmedlingens etableringsprogram. Det har resulterat i allt mindre tid och resurser för respektive deltagare. Detta samtidigt som ett arbete aldrig har varit viktigare för den som vill stanna i Sverige, och få hit sin familj.

2010 fick Arbetsförmedlingen uppdraget att ansvara för etableringsreformens implementering. En reform där flyktingar och skyddsbehövande med familjer under två års tid har rätt till en individuellt anpassad etableringsplan som ska föra dem närmare antingen ett arbete eller högre studier. Syftet var att tidigt komma in med resurser för att korta tiden det tar att etablera sig på arbetsmarknaden.

I uppdraget ingår att ha djupgående kartläggningssamtal där individen tillsammans med arbetsförmedlare ska lägga upp en planering för att föra denne närmare arbetsmarknaden. Ofta innefattar etableringsplanen översättning och bedömning av utländska betyg, svenskastudier och olika typer av praktikplatser. Samtalen handlar både om att kartlägga tidigare erfarenheter och att blicka framåt:

Hur ser du på din nya tillvaro i Sverige? Vad vill du arbeta med? Eller vill du titta på möjligheten att fortsätta studera? Kanske har du praktiska yrkeskunskaper vi behöver validera för att på bästa sätt matcha dig mot arbetsmarknaden?

I och med den nya lagen om tillfälliga uppehållstillstånd som trädde i kraft den 20 juli 2016 förändrades uppdraget drastiskt. Det var också något som Arbetsförmedlingen var tydliga med skulle hända i sitt remissvar till regeringen under våren samma år. I och med den nya lagen blev tillfälliga uppehållstillstånd regel där möjligheten att få återförenas med familjen i Sverige avgörs av individens möjlighet till försörjning. Ett arbete möjliggör också förlängning av uppehållstillståndet.

Styrkan i etableringsuppdraget är att deltagaren tillåts tänka både långsiktigt och kortsiktigt vilket ett permanent uppehållstillstånd skapar utrymme för. Långsiktigheten möjliggör att läkare ges den tid som krävs för att få sin legitimation och arbeta just som läkare. Hantverkare tillåts genom validering ute på arbetsplatser få yrkesbevis för att kunna fortsätta inom sin bransch. Studenter ges möjligheter att komplettera sina universitetsstudier för att få ett arbete där deras kompetenser tas tillvara på bästa sätt. Något som givetvis berikar både individen och hela samhället.

När människorna som nu hör till etableringsuppdraget ska upprätta en etableringsplan är det med vetskapen om att de eventuellt inte kommer att få stanna kvar när uppehållstillståndet löper ut. Det är också med vetskapen om att en snabb anställning kan innebära ett förlängt uppehållstillstånd och därmed möjlighet till familjeåterförening.

Vad finns då för incitament att försöka få läkarlegitimation som tar lång tid? Varför skulle en då satsa på en valideringsprocess för att få yrkesbevis om det riskerar att dra ut på tiden? Varför inte rikta allt fokus mot branscher utan några krav på förkunskaper om det kan ge ett anställningsavtal för att ersätta det tillfälliga uppehållstillståndet med ett permanent?

Risken är stor att det är just där vi kommer att hamna. Kompetens kommer gå till spillo och vi får ett ännu tydligare klassamhälle där människor som flytt till Sverige är överrepresenterade i osäkra anställningar med låga krav på förkunskaper och låga löner. Den nya lagen tvingar människor att lära sig ett nytt språk, ett nytt samhälle och ta sig in på arbetsmarknaden under mycket osäkra och pressade förhållanden. Detta med stöd av en myndighet som aldrig förr arbetat under så hög press. Det är inhumant för individen, och förkastligt ur ett samhällsperspektiv.