Etikettarkiv: samhälle

Är ”etnicitet” det nya ”ras”?

I Sverige talar vi sällan om ”ras”. I andra länder, t ex USA, talas det bara om ”ras”, då man ska definiera människor. Det är sedan ganska länge klarlagt att indelning av människor i ”raser” tillhör historien. I Sverige använder vi oftast ordet ”etnicitet” när vi vill definiera människor utifrån ursprung. Men är det bättre? Har ordet ”etnicitet” ersatt ordet ”ras”? Svaret är både ja och nej.


Vi börjar med lite fakta angående begreppet ”ras”. Ordet har sitt ursprung i medeltidsfranskans ”race” och definieras som ”människor av gemensamt ursprung”,  tidigare ”razza” (”ras”, ”stam”, ”härkomst”, ”familj”). Etymologer bestrider att ordet har sitt ursprung i latinets ”radix” (”rot”), men att ordet kan ha haft betydelse vad gäller definitionerna ”stam” och ”nation”. Den moderna betydelsen, ”en av de stora indelningarna av människosläktet baserat på fysiska särdrag”, härrör från slutet av 1700-talet, närmare bestämt 1774. (Källa: Online Etymology Definition)

Kort historik om ”ras” och rasism

Under kommande århundraden gjordes många ”vetenskapliga” försök att definiera och klassificera s k rastyper. Man brukar tala om åren 1850-1945 som rasbiologins era. Under denna period rådde konsensus om hur människor skulle definieras och klassificeras utifrån biologiska faktorer.

Chart to describe Nuremberg Laws of 15 September 1935 and the respective regulation of 14 November 1935. The ”Nuremberg Laws” established a pseudo-scientific basis for racial identification. Only people with four non-Jewish German grandparents (four white circles in top row left) were of ”German blood”. A Jew was defined by the Nazis as someone who descended from three or four Jewish grandparents (black circles in top row right). In the middle stood people of ”mixed blood” of the ”first or second degree.” A Jewish grandparent was defined as a person who was ever a member of a Jewish religious community. Also includes a list of allowed marriages (”Ehe gestattet”) and forbidden marriages (”Ehe verboten”).

Begreppet ”ras” har gett upphov till företeelsen ”rasism”, som innebär att det finns en utbredd uppfattning om att vissa ”raser” är bättre och andra är sämre. I ljuset av detta har vi företeelserna ”rasbiologi”, ”rashygien” och ”eugenik”. Under rasbiologins era var det bland såväl forskare som gemene man nödvändigt att ”rasen” skulle hållas ren. Detta innebar i praktiken att människor från olika ”raser” skulle hindras att få barn. Detta säkerställdes främst i västerländska samhällen (och spred sig till kolonialimperierna och resten av världen) genom officiell lagstiftning eller social stigmatisering så långt in som på andra hälften av 1900-talet.

Exempel på s k raslagar i modern tid är apartheid i Sydafrika (1948 till början av 1990-talet) och de amerikanska raslagarna (som officiellt avskaffades under 1960-talet). Trots att s k raslagar har avskaffats innebär det inte att rasismen, och den strukturella diskriminering som följer med den, har upphört.

Vad är ”etnicitet”?

Vi börjar med lite fakta angående begreppet ”etnicitet”. Ordet härrör från senlatinets ”ethnicus” och grekiskans ”ethnikos”, som betyder ”av/för en nation/nationell”. Grekiskans ”ethnos” betyder ”grupp människor som bor tillsammans; nation, folk, stam”. (Källa: Online Etymology Definition)

Till skillnad från begreppet ”ras” är ”etnicitet” en definition och klassificering av människor mot bakgrund av kulturella och sociologiska faktorer, såsom språk, gemensamt och historiskt kulturarv och gemensamt ursprung. En folkgrupp, etnicitet, definieras utifrån kulturella, inte biologiska, särdrag. Kulturella särdrag innefattar språk, normer och värderingar som har sitt ursprung i ett specifikt samhälle, geografiskt område och/eller religion. (Källa: Thoughtco.com)

Med begreppet ”etnicitet” finns förutsättningar för människor att känna sig hemma i flera ursprung. Vi talar om svenskamerikaner, svenskkurder och svenska muslimer, svenska romer eller svenska judar. Det är också viktigt att skilja mellan en persons etniska tillhörighet och hens etniska bakgrund, eftersom en persons identitet och gruppgemenskap kan förändras över tid.

Genom historien har begreppets betydelse skiftat från biologi till socialt arv. Eftersom ”etnicitet” inte är avhängigt biologi innefattar t ex ”etniska svenskar” adopterade, invandrare och konvertiter.

Hundar kan definieras och klassificeras i ”raser”. ”Leading Breeds of Dogs” av F.E. Wright (1910) är hämtad från Webster’s New Illustrated Dictionary. Attribution: Attribution 2.0 Generic (CC BY 2.0)

Är ”etnicitet” det nya ”ras”?

Jag återkommer nu till frågeställningen i inledningen av artikeln:

Har ordet ”etnicitet” ersatt ordet ”ras”?

Jag svarade ”både ja och nej” på frågan. Anledningen till det är att många människor inte ser skillnad på begreppen. Medan ”ras” är avhängigt biologiska faktorer, så är ”etnicitet” avhängigt sociologiska och kulturella faktorer. ”Ras” är ett begrepp som gett upphov till ”rasismen”, vilken syftar till att hierarkisera människor utifrån biologiska förutsättningar. I begreppet ”etnicitet” innefattas andra faktorer, t ex språk, tradition, religion, geografiska områden och/eller ursprung.

Många är av åsikten att man kan undkomma anklagelser om rasism genom att byta ut ordet ”ras” mot ”etnicitet”. Detta stämmer inte. Det är nödvändigt att vi tar reda på de olika innebörderna av begreppet innan vi börjar använda oss av dem. Först därefter kan vi använda oss av uttryck som t ex ”etnisk svensk”. I det begreppet innefattas inte bara människor som ser ”typiskt svenska ut” (den gamla rasbiologin). Det är en falsk föreställning, i vilken vi har ersatt ordet ”ras” med ”etnicitet”.

Och ja, du är rasist om du uttrycker fördomar om andra etniciteter, diskriminerar mot bakgrund av etnicitet, eller har föreställningar om att vissa etniciteter är bättre an andra.

Så ja, för en del av oss är ”etnicitet” det nya ”ras”. Och det är inte ett dugg bättre.

Och nej, för en del av oss är ”etnicitet” inte det nya ”ras”. För de av oss som förstår skillnaden mellan begreppen är det helt OK att använda begreppet ”etnicitet”.

Problemet är att det är vanskligt att använda begreppet ”etnicitet” mot bakgrund av att många uppfattar ”etnicitet” som definition och klassificering av människor utifrån biologiska faktorer. Vi riskerar att ordet ”etnicitet” förbrukas. Hur löser vi det?

Genom mer folkbildning och upplysning.


Featured image attribution: J. C. Prichard: skulls from different races; 1826 Copyrighted work available under Creative Commons Attribution only licence CC BY 4.0 http://creativecommons.org/licenses/by/4.0/

SD: Bara svenskar får låna böcker

SD vill utreda huruvida enbart svenskar ska få låna böcker på våra bibliotek. Även nordiska medborgare och studenter är välkomna. Motionen är ett svek mot allt vad integration står för. SD anser att nyanlända ska fråntas möjligheten att bl a låna böcker på våra bibliotek. Förslaget strider mot grundlagen som den är formulerad idag.


Riksdagens motionstid för hösten 2019 är över. SD har lagt en motion som, om den skulle vinna laga kraft, skulle vara ett gigantiskt slag mot integrationen. Motion 2019/20:338 Bibliotek i tradition och förnyelse, signerad Aron Emilsson, Angelika Bengtsson, Jonas Andersson i Linköping och Cassandra Sundin innehåller förslag på att lagstifta om att nyanlända ska nekas olika tjänster på biblioteken.

Ursprung är avgörande för SD

De som inte omfattas av begränsningarna på biblioteken är medborgare (inklusive våra nationella minoriteter), nordiska medborgare, utländska studenter och eventuellt inte heller turister.

Vi saxar följande stycke ur motionen:

”De svenska biblioteken är en verksamhet som är solidariskt finansierad av svenska folket och riktar sig av naturliga skäl primärt mot svenska medborgare. Bibliotekens verksamhet är medborgare och samhället till gagn, men utländska medborgare som inte har rätt att vistas i landet ska naturligtvis kunna nekas tillgång till bibliotekens tjänster. Sverigedemokraterna anser av princip att tillgängligheten till samhällets välfärdstjänster först och främst ska inrikta sig på och tillfalla svenska medborgare.” (Källa: Riksdagen.se)

”Biblioteken ska däremot kunna neka utländska medborgare som inte har rätt att vistas i landet vissa tjänster kopplade till personnummer, exempelvis boklån. Vilka tjänster och vid vilka tillfällen detta ska gälla bör en utredning se över.” (Källa: Riksdagen.se)

I andan av SD-styrda Sölvesborgs avlägsnande av böcker på andra minoritetsspråk än svenska från skolbiblioteken vill nu SD lagstifta om att begränsa människors tillgång till vissa bibliotekstjänster med annat modersmål än svenska eller något av de nationella minoritetsspråken. SD vill se en översyn av Bibliotekslagen, och då exkludera litteratur på andra modersmål än svenska, förutom de nationella minoritetsspråken:

”Sverigedemokraterna stödjer till fullo att särskild uppmärksamhet riktas mot de nationella minoritetsspråken och till personer med funktionsnedsättning. Däremot anser vi inte att gruppen personer med annat modersmål än svenska utöver de nationella minoritetsspråken bör vara en prioritet för det svenska biblioteksväsendet. Vi konstaterar att denna grupp är mycket omfattande och att det kan bli oerhört kostsamt och ansträngande för biblioteken att på ett trovärdigt sätt uppnå denna målsättning, särskilt efter de senaste årens omfattande immigration”. (Källa: Riksdagen.se)

Låna böcker? Bara med svenskt personnummer

SD skjuter in sig på dels bibliotekstjänster, och dels på vilka grupper som ska, och inte ska, prioriteras i Bibliotekslagen.

Vän av ordning vill understryka att den viktigaste bibliotekstjänsten alla kategorier är att låna böcker. SD menar att för att få låna böcker måste man ha ett svenskt personnummer.

I motionen skriver de att människor som inte har rätt att vistas i landet ska begränsas i sitt nyttjande av vissa bibliotekstjänster.

I motionen skriver de att Bibliotekslagen ska ändras så att de prioriterade grupperna som ska ges särskild uppmärksamhet är personer med funktionsnedsättning och personer som ingår i de nationella minoriteterna. I nuvarande lagstiftning är personer med annat modersmål än svenska utöver de nationella minoritetsspråken. Dessa människor ska alltså inte längre ägnas särskild uppmärksamhet.

Är detta inte att göra skillnad på människor mot bakgrund av deras ursprung?

Vad är att göra skillnad på människor mot bakgrund av deras ursprung? (Svar kommer sist i artikeln)

SD motiverar sitt ställningstagande med att människor som betalar skatt i Sverige också ska kunna ta del av välfärden. Av någon anledning ser de bibliotek som välfärd.

I en intervju med Biblioteksbladet motiverar en av motionsskrivarna, tillika SD:s kulturpolitiska talesperson, Aron Emilsson, motionen om bibliotekstjänsternas begränsningar för icke-svenskar så här:

”Det är delvis en principiell inställning. Om man ser biblioteken som en del av den skattefinansierade välfärden finns det en rimlighet att se vilka grupper som inte är med och solidariskt finansierar systemet och knyta vissa beställningar och utlåningar till medborgarskapet”. (Källa: Biblioteksbladet)

Emilsson menar att SD vill utreda huruvida personer med uppehållstillstånd eller som är i Sverige för att arbeta ska innefattas av begränsningarna i bibliotekstjänsterna.

Det är fundamentalt att fråga SD varför rätten till bibliotekstjänsterna ska knytas till medborgarskapet, trots att medborgare som inte betalar skatt och personer med uppehållstillstånd kan betala skatt. På den frågan svarar Emilsson:

”Vi har skrivit i generella termer. Vi vill se vilka tjänster och vilka tillfällen som kan bli aktuella. Vi vill tillsätta en utredning kring detta”. (Källa: Biblioteksbladet)

SD:s motion försvårar integrationen av nyanlända. Möjligen kommer även utländsk arbetskraft att påverkas.

SD:s budskap är tydligt, och samtidigt inkonsekvent. SD välkomnar inte människor med annat ursprung till Sverige.

SD:s motivering haltar:

Medborgare som inte betalar skatt ska kunna nyttja vissa bibliotekstjänster, medan personer med uppehållstillstånd som betalar skatt kan komma att begränsas.

Människor med annat ursprung, utom nordiska medborgare, och modersmål än svenska eller något av de nationella minoritetsspråken ska diskrimineras.

Sverigedemokraterna motionerar nu om att ändra vår lagstiftning på ett sätt som skulle medföra statssanktionerad diskriminering och därmed strida mot vår grundlag. En grundlag som i sig enbart kan ändras med två omröstningar med två tredjedelars majoritet, med ett val emellan.

Den delen av grundlagen är 1 kap. 2 §, femte stycket regeringsformen:

”Det allmänna ska verka för att alla människor ska kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället och för att barns rätt tas till vara. Det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller den enskilde som person.” (Källa: Riksdagen.se)

Jag vill avsluta med att svara på den avgjort viktigaste frågan i sammanhanget, den jag ställde i mitten av denna text:

”Vad är att göra skillnad på människor mot bakgrund av deras ursprung?”

Rasism.


Källor:

Riksdagen: Motion 2019/20:338 Bibliotek i tradition och förnyelse

Biblioteksbladet: SD: ”Utred boklån endast till medborgare”

 

Studiebidrag för invandrare

Kanske har du hört påståenden om att invandrare systematiskt skulle få studiebidrag som de inte är berättigade, till exempel nu senast från Katerina Magasin som påstod sig ha ”avslöjat en skandal”. En snabb faktakontroll visar att antingen sökanden själv eller hens barn måste arbeta i Sverige. Dessutom finns fler särskilda villkor för utländska medborgare som helt eller delvis måste uppfyllas. Katerina Magasin har inte några källor som styrker det de påstår


Det var den 28 oktober 2019 som frilansande journalisten Jonas Persson skrev artikeln AVSLÖJAR: Så mycket barnbidrag, studiebidrag, samt underhållsbidrag betalar svenska staten till barn som inte bor i Sverige på den alternativa mediebloggen Katerina Magasin.

I artikeln säger sig Persson ha fått ett tips från en person som säger sig ha god insyn i hur Försäkringskassan arbetar med bl a underhållsbidrag. Källan arbetar som tolk åt migranter och har medverkat i ”ett stort antal möten” med Försäkringskassan. Det finns overifierade uppgifter på att källan ”har varit med på möten där så stora summor som 250.000 kronor och mer har blivit utbetalade retroaktivt till EU-medborgare”.

Persson beskriver att förfarandet har ”satts i system”:

”Den arbetssökande EU-medborgaren kommer till Sverige och registrerar sig hos Skatteverket för att få ett samordningsnummer som är ett tillfälligt personnummer. Nästa steg är att registrera sig som arbetssökande hos arbetsförmedlingen och börja söka arbete. Det kan också vara så att personen kommer direkt till Sverige och har redan ett arbete och jobbar och ansöker om samordningsnummer på dessa grunder att hen har ett arbete, därmed får personen uppehållsrätt.

Det existerar idag ett antal oseriösa företag som ger anställning på pappret mot betalning, för att det ska se ut som om migranten har fått ett arbete. När migranten väl har fått en anställning ansöker man om barnbidrag för deras barn utomlands. Svenska myndigheter kontrollerar sedan uppgifter med det landet där barnen är. Det kan ta upp till två år eller längre för att EU-medborgaren får rätt att få barnbidrag i ett annat EU-land till sina barn. Reglerna är lika i hela EU, men enligt källan söker sig människor medvetet till de länder som de vet ger höga bidrag – och som därmed kan kompensera lägre bidrag i migranternas egna länder. Som just Sverige.

När EU-medborgaren fått sitt svenska personnummer är det dags att gå på möte med Försäkringskassan med tolk för att ansöka om barnbidrag. Om ansökan blir godkänd och personen har ett samordningsnummer/svenskt personnummer, betalas barnbidraget ut retroaktivt från det datumet individen registrerades i Sverige. Om Försäkringskassan får information från det andra EU-landet att de betalar ut för lite barnbidrag så kommer svenska staten att kompensera upp till svensk nivå. Det kan i reda pengar betyda ett rejält ekonomiskt tillskott. Om vi till exempel ser på den ekonomiska situationen i Rumänien så var barnbidraget runt tio euro per barn 2014, alltså 100 svenska kronor. Dessa 100 kronor räknas ifrån och svenska staten fyller på upp till svensk norm.” (Källa: Katerina Magasin)

I artikeln påpekar Persson att

”Efter att barnen har fyllt 16 år får de rätt till att ansöka om CSN-stöd, det vill säga sk studiebidrag. Det betalas ut tills  barnen är klara med gymnasiet, med en maximal ålder på 21 år.”

Eftersom Persson enbart valt att kontakta Försäkringskassan har Motargument, förutom att kontakta Försäkringskassan, kontaktat Centrala studiestödsnämnden (CSN). Vi formulerade ett par frågor om vad som gäller för svenskt studiestöd för EU-medborgare. Vi fick svar från CSN:s verksjurist Annika Åhlin.

Skärmdump från mailet från CSN.

(Text i fet stil är våra frågor och text i kursiv stil är CSN:s svar).

Utifrån frågeställningarna uppfattar jag att det är studiehjälp i form av studiebidrag som frågorna gäller, dvs. det bidrag som kan lämnas till en studerande som bedriver heltidsstudier på gymnasienivå till och med vårterminen det år hen fyller 20. I punkten 1 – 4 beskriver jag kortfattat vad som gäller för bl.a. utländska medborgare och reglerna kring studiebidrag. Den länkade artikeln verkar dock handla om en viss kategori studerande, de som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen, varför jag också kort beskriver vad som gäller för den gruppen studerande.

1. När betalas studiebidrag ut för barn och deras familjer som kommer till Sverige från utlandet? Vilka skillnader (om några) finns mellan EU-medborgare och icke-EU-medborgare?

En utländsk medborgare ansöker om studiebidrag från CSN och behöver uppfylla särskilda villkor för att kunna få studiebidrag. En EU/EES-medborgare eller en medborgare i Schweiz har fler möjligheter att uppfylla villkoren än medborgare från ett annat land, s.k. tredjeland. En tredjelandsmedborgare behöver normalt ett giltigt uppehållstillstånd för att han eller hon ska ha rätt till studiebidrag. Bara vissa uppehållstillstånd ger rätt till svenskt studiestöd. För en EU/EES medborgare är det enklare att uppfylla villkoren, exempelvis kan det vara tillräckligt att personen arbetar i Sverige i en viss omfattning för att hen själv eller hens barn har rätt till studiebidrag.

På CSN:s webbplats finns mer detaljerad information vilka villkor medborgare i EU/EES eller i Schweiz behöver uppfylla för att få studiebidrag för studier i Sverige, se exempelvis rubriken Arbete i mindre än 2 år och rubriken Anhörig till person som arbetar i Sverige: https://www.csn.se/…/sve…/inom-eu-ees-eller-schweiz.html

2. Finns det några situationer/omständigheter där studiebidrag betalas ut retroaktivt? För hur lång period kan det ske, i så fall? Finns, i så fall, statistik på hur många som får studiebidrag retroaktivt och samtidigt är inflyttade? Finns, i så fall, statistik på hur många från andra EU-länder som får studiebidrag

Studiebidrag kan lämnas från och med det kvartal en studerande fyller 16 år till och med vårterminen det år hen fyller 20. En utländsk medborgare kan ansöka i efterhand om att få studiebidrag för studier i Sverige för ett tidigare läsår om hen redan då uppfyllde villkoren. För att kunna få det sökta bidraget behöver hen under det läsåret dels uppfylla något av de särskilda villkoren för utländska medborgare för att ha rätt till studiebidrag, dels uppfylla de villkor som alla, oavsett medborgarskap, behöver uppfylla. Exempelvis ha varit heltidsstuderande och ha läst en utbildning på gymnasienivå som ger rätt till studiebidrag.

En studerande som vill ha studiebidrag för att hen läser utomlands behöver ansöka om studiebidraget inom en viss tid. För att få studiebidrag för ett läsår behöver den studerande ha kommit in med sin ansökan till CSN senast den 30 juni samma läsår.

3. Finns det några situationer/omständigheter som gör att personer som inte befinner sig i Sverige kan få studiebidrag?

Som jag nämner i punkten 2 kan en person som läser utomlands få studiebidrag. En utländsk medborgare måste uppfylla särskilda villkor för att kunna få studiebidrag och därefter uppfylla övriga villkor för att få studiebidrag för utlandsstudier. På CSN:s webbplats kan du läsa mer om vilka villkor en utländsk medborgare bland annat behöver uppfylla för att få studiebidrag för utlandsstudier: https://www.csn.se/…/gymnasiestudier-utanfor-norden.html

4. Finns det någon situation som gör att ett barn/förälder/familj kan bli återbetalningsskyldig för studiebidrag som betalats ut?

Ja, om personen har fått pengar som hen inte har rätt till kan man bli skyldig att betala tillbaka pengarna till CSN. Exempelvis om den studerande har avbrutit sina studier, varit ogiltigt frånvarande från studierna eller att den studerande inte uppfyller något av de särskilda villkoren för utländska medborgare (exempelvis att hens förälder har slutat arbeta i Sverige eller inte arbetar i Sverige i tillräcklig omfattning).

Artikeln i Katarina Magasin

Artikeln handlar om att exempelvis barnbidrag och studiebidrag är familjeförmåner enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen. Syftet med förordning 883/2004 är att underlätta den fria rörligheten för personer och skydda deras sociala rättigheter när de rör sig över gränserna inom EU/EES och Schweiz. Ett annat syfte är att förhindra att enskilda får förmåner för samma syfte från två medlemsstater samtidigt.

Familjer som bor i, arbetar i, eller har pension från Sverige och ett annat EU/EES land eller Schweiz kan omfattas av förordning 883/2004 och det innebär att en studerande som bor i Sverige eller i ett annat medlemsland kan omfattas. Det är inte bara svenska medborgare och EU/EES-medborgare som kan omfattas av bestämmelserna utan även andra tredjelandsmedborgare.

I Sverige är det Försäkringskassan som prövar och bedömer om förordningarna är tillämpliga och om familjeförmånerna ska samordnas med motsvarande förmåner i andra EU/EES-länder. Om Försäkringskassan bedömer att familjeförmånen, dvs. studiebidraget, ska samordnas med motsvarande förmån i ett annat land behöver en utländsk medborgare (dvs. medborgare inom EU/EES eller andra medborgare i tredje land) inte uppfylla de särskilda villkoren för rätt till studiebidrag som nämns i punkterna 1 – 3 ovan. Den utländska medborgaren måste dock uppfylla övriga villkor för rätt till studiebidrag för utlandsstudier eller uppfylla övriga villkor för att få studiebidrag för studier i Sverige

Motargument vill påpeka att det inte finns möjlighet att verifiera huruvida det som framkommer i Perssons artikel på Katerina Magasin stämmer. Det vi däremot vill göra är att framställa vad som gäller från CSN vad gäller svenska barnbidrag och EU-medborgare.


Läs gärna de andra delarna i trilogin som bemöter artikeln i Katerina Magasin:

Barnbidrag för invandrare
Underhållsbidrag för invandrare

Underhållsbidrag för invandrare

Kanske har du hört påståenden om att invandrare systematiskt skulle få underhållsbidrag som de inte är berättigade? Senast kom detta påstående från Katerina Magasin som påstod sig ha ”avslöjat en skandal”. En snabb faktakontroll visar dock att för att kravet för att vara berättigad underhållsstöd (som det egentligen handlar om)  är att både föräldern som ansöker och barnet behöver vara bosatt i Sverige. Katerina Magasin har inte några källor som styrker det de påstår.


Det var den 28 oktober 2019 som frilansande journalisten Jonas Persson skrev artikeln AVSLÖJAR: Så mycket barnbidrag, studiebidrag, samt underhållsbidrag betalar svenska staten till barn som inte bor i Sverige på den alternativa mediebloggen Katerina Magasin.

I artikeln säger sig Persson ha fått ett tips från en person som säger sig ha god insyn i hur Försäkringskassan arbetar med bl a underhållsbidrag. Källan arbetar som tolk åt migranter och har medverkat i ”ett stort antal möten” med Försäkringskassan. Det finns overifierade uppgifter på att källan ”har varit med på möten där så stora summor som 250.000 kronor och mer har blivit utbetalade retroaktivt till EU-medborgare”.

Persson beskriver hur förfarandet har ”satts i system”:

”Den arbetssökande EU-medborgaren kommer till Sverige och registrerar sig hos Skatteverket för att få ett samordningsnummer som är ett tillfälligt personnummer. Nästa steg är att registrera sig som arbetssökande hos arbetsförmedlingen och börja söka arbete. Det kan också vara så att personen kommer direkt till Sverige och har redan ett arbete och jobbar och ansöker om samordningsnummer på dessa grunder att hen har ett arbete, därmed får personen uppehållsrätt.

Det existerar idag ett antal oseriösa företag som ger anställning på pappret mot betalning, för att det ska se ut som om migranten har fått ett arbete. När migranten väl har fått en anställning ansöker man om barnbidrag för deras barn utomlands. Svenska myndigheter kontrollerar sedan uppgifter med det landet där barnen är. Det kan ta upp till två år eller längre för att EU-medborgaren får rätt att få barnbidrag i ett annat EU-land till sina barn. Reglerna är lika i hela EU, men enligt källan söker sig människor medvetet till de länder som de vet ger höga bidrag – och som därmed kan kompensera lägre bidrag i migranternas egna länder. Som just Sverige.

När EU-medborgaren fått sitt svenska personnummer är det dags att gå på möte med Försäkringskassan med tolk för att ansöka om barnbidrag. Om ansökan blir godkänd och personen har ett samordningsnummer/svenskt personnummer, betalas barnbidraget ut retroaktivt från det datumet individen registrerades i Sverige. Om Försäkringskassan får information från det andra EU-landet att de betalar ut för lite barnbidrag så kommer svenska staten att kompensera upp till svensk nivå. Det kan i reda pengar betyda ett rejält ekonomiskt tillskott. Om vi till exempel ser på den ekonomiska situationen i Rumänien så var barnbidraget runt tio euro per barn 2014, alltså 100 svenska kronor. Dessa 100 kronor räknas ifrån och svenska staten fyller på upp till svensk norm.” (Källa: Katerina Magasin)

Notera att Katerina Magasin inte har några källor som styrker det Persson påstår.

Motargument har varit i kontakt med Försäkringskassan för att reda klarhet i hur det ser ut med svenskt underhållsbidrag för EU-medborgare. Vi formulerade ett par frågor. Vi fick svar från Försäkringskassans familjeekonomiske talesperson Niklas Löfgren.

Skärmdump från mailet från Försäkringskassan.

(Text i fet stil är våra frågor och text i kursiv stil är Försäkringskassans svar)

1. När betalas underhållsbidrag ut för familjer som kommer till Sverige från utlandet? Vilka skillnader (om några) finns mellan EU-medborgare och icke-EU-medborgare?

Försäkringskassan betalar inte ut underhållsbidrag varken som socialförsäkringsförmån eller som EU-familjeförmån eftersom förmånen inte klassas som en sådan.

Alla föräldrar är skyldiga att försörja sina barn utifrån barnets behov och föräldrarnas samlade ekonomiska förmåga oavsett om barnet bor i Sverige eller i något annat land. En förälder är skyldig att betala underhåll för sitt barn om det är så att man inte tillgodoser barnets behov genom att bo tillsammans med barnet. Underhållsbidrag betalar den förälder som inte bor med barnet exempelvis efter en separation. Den lag som reglerar underhållsskyldigheten och underhållsbidrag i Sverige är Föräldrabalken kapitel 7. Det är ingen skillnad om man är EU-medborgare eller icke-EU-medborgare. Försäkringskassan har ett uppdrag att hjälpa föräldrar med stöd och information kring underhållsbidrag för att föräldrarna själva ska kunna komma överens om underhåll för barnet/barnen och att själva kunna sköta betalningen av underhållsbidrag.

Ett underhållsbidrag kan fastställas genom att föräldrarna kommer överens i ett avtal, genom att frågan prövas i domstol exempelvis vid en skilsmässa och i vissa länder kan ett underhållsbidrag fastställas genom ett beslut av en myndighet med rätt att fastställa underhållsbidrag. I Sverige kan underhållsbidrag fastställas genom avtal mellan föräldrarna eller i en dom hos svensk tingsrätt.

Försäkringskassan är även utsedd att vara centralmyndighet enligt internationella förordningar och konventioner. Som centralmyndighet och i förhållande till internationella förordningar och konventioner kan Försäkringskassan förmedla en ansökan om indrivning av underhållsbidrag från den förälder som barnet bor med, till utlandet om den förälder som är underhållsskyldig bor utomlands och inte betalar underhållsbidrag. Den utländska myndigheten vidtar då åtgärder för att kräva betalning från den förälder som är underhållsskyldig. När den som ska betala underhållsbidrag betalar, förmedlar Försäkringskassan inbetalningen vidare till den förälder som barnet bor med.

Det kan vara olika förordningar och konventioner som gäller och det beror på i vilket land den som ska betala underhållsbidrag bor och i vilket land som underhållsbidraget har blivit fastställt. Den förälder som bor med barnet kan alltid själv vända sig direkt till indrivningsmyndigheten i det land där den som ska betala underhållsbidrag bor och där kräva betalning om den förälder som ska betala inte betalar underhållsbidraget.

Många blandar ihop underhållsbidrag med underhållsstöd.

Underhållsstöd är ett bosättningsbaserat statligt bidrag som en förälder kan ansöka om ifall den förälder som ska betala underhållsbidrag inte gör det. För att en förälder ska ha rätt till underhållsstöd så finns vissa villkor som behöver vara uppfyllda, dels för att omfattas av en bosättningsbaserad förmån sedan särskilda villkor för underhållsstödsförmånen. Underhållsstöd är inte en familjeförmån som omfattas av tidigare nämnda EG förordning 883/2004. Föräldern som bor med barnet kan ansöka om underhållsstöd för barnet och behöver då visa att de uppfyller de villkor som finns. Huvudregeln är att både föräldern som ansöker och barnet behöver vara bosatt i Sverige.

Underhållsstöd kan betalas ut efter att den förälder som bor med barnet har ansökt om underhållsstöd och uppfyller de villkor som finns för förmånen. Bor den förälder som ska betala underhåll utomlands kan även internationella förordningar och konventioner påverka situationen. När ett barn beviljas underhållsstöd är det vanligaste att den förälder som ska betala också bor i Sverige. Försäkringskassan fastställer då ett belopp som den föräldern ska betala till Försäkringskassan för det underhållsstöd som betalats ut för barnet. Betalar inte den förälder som är underhållsskyldig ska Försäkringskassan vidta åtgärder för att kräva betalning.

Om den förälder som ska betala bor eller har sin huvudsakliga inkomst från utlandet kan Försäkringskassan istället träda in i barnets rätt till underhållsbidrag upp till det belopp som har betalats ut i underhållsstöd. Då kräver Försäkringskassan betalning av underhållsbidraget från den förälder som ska betala. Finns inget underhållsbidrag fastställt kan Försäkringskassan kräva av den förälder som har ansökt om underhållsstöd att hen fastställer ett underhållsbidrag för barnet för att barnet ska ha rätt till underhållsstöd. När Försäkringskassan kräver betalning av underhållsbidraget ska också den förälder som barnet bor med och det finns ett underhållsbidrag som är högre än underhållsstödet få möjlighet att kräva betalning av det underhållsbidrag som överstiger underhållsstödet. När den som ska betala betalar underhållsbidraget förmedlar Försäkringskassan till den förälder som barnet bor med den del som är högre än det underhållsstöd som har betalats ut. Men kommer ingen betalning från den förälder som ska betala underhållsbidraget finns inte något att betala ut. Om den förälder som ska betala inte betalar frivilligt kan Försäkringskassan begära indrivning av underhållsbidraget i det land där den som ska betala bor eller har sin huvudsakliga inkomst. Samma regler gäller för EU-medborgare och icke-EU-medborgare men kan påverkas av i vilket land den som ska betala underhållsbidrag bor och i vilket land underhållsbidraget har blivit fastställt.

Underhållsbidrag och underhållsstöd kan man läsa mer om dels på Försäkringskassans hemsida men också i vägledning om underhållsbidrag samt i vägledning om underhållsstöd. För mer information om indrivning av underhållsbidrag i internationella situationer kan man läsa mer i vägledningen.

2. Finns det några situationer/omständigheter där underhållsbidrag betalas ut retroaktivt? För hur lång tid kan det ske, i så fall? Finns det några situationer/omständigheter som gör att en förälder/familj kan få underhållsbidrag för barn som inte befinner sig i Sverige?

Underhållsbidrag betalas som tidigare förklarats inte ut av Försäkringskassan. Om ett underhållsbidrag blir fastställt för en retroaktiv tid blir den som ska betala underhållsbidrag skyldig att betala underhållsbidraget retroaktivt. Betalar inte den som är underhållsskyldig frivilligt kan Försäkringskassan då som centralmyndighet förmedla en ansökan om indrivning av underhållsbidrag från den förälder som barnet bor med till utlandet om den förälder som är underhållsskyldig bor utomlands och inte betalar underhållsbidrag. Den utländska myndigheten vidtar då åtgärder för att kräva betalning från den förälder som är underhållsskyldig. När den som ska betala underhållsbidrag betalar, förmedlar Försäkringskassan inbetalningen vidare till den förälder som barnet bor med. Det kan vara olika förordningar och konventioner som gäller och det beror på i vilket land den som ska betala underhållsbidrag bor och i vilket land som underhållsbidraget har blivit fastställt. Den förälder som bor med barnet kan alltid själv vända sig direkt till indrivningsmyndigheten i det land där den som ska betala underhållsbidrag bor och kräva betalning om den förälder som ska betala inte betalar underhållsbidrag.

Om det är en situation där barnet och den förälder som bor med barnet bor utomlands och den förälder som ska betala underhåll bor i Sverige så finns internationella förordningar och konventioner där Försäkringskassan är centralmyndighet. Försäkringskassan som centralmyndighet kan då ta emot en ansökan om indrivning av underhållsbidrag från behörig myndighet i det land där barnet och den förälder som bor med barnet bor. Försäkringskassan kan då om den förälder som ska betala underhållsbidrag inte gör det skicka en ansökan om indrivning av underhållsbidrag till Kronofogden som är verkställande myndighet i Sverige. När den som ska betala underhållsbidrag betalar till Kronofogden förmedlar Kronofogden underhållsbidraget vidare till den förälder som barnet bor med.

3. Finns det någon situation som gör att en förälder/familj kan bli återbetalningsskyldig för underhållsbidrag som betalats ut?

En förälder som bor med barnet kan inte bli återbetalningsskyldig till Försäkringskassan för underhållsbidrag som har betalats av den förälder som är underhållsskyldig. Om ett underhållsbidrag har betalats felaktigt blir det ett privaträttsligt krav mellan den förälder som betalat underhållsbidrag och den förälder som barnet bor med som tagit emot underhållsbidraget.

Motargument vill påpeka att det inte finns möjlighet att verifiera huruvida det som framkommer i Perssons artikel på Katerina Magasin stämmer. Persson menar att Försäkringskassan har bekräftat det som källan påstår. Det vi däremot vill göra är att framställa vad som gäller från Försäkringskassan vad gäller svenskt underhållsbidrag för EU-medborgare.


Läs gärna de andra delarna i trilogin som bemöter artikeln i Katerina Magasin:

Barnbidrag för invandrare
Studiebidrag för invandrare

Barnbidrag för invandrare

Kanske har du hört påståenden om att invandrare skulle få retroaktivt barnbidrag? Katerina Magasin som påstår sig i en artikel ha ”avslöjat en skandal”. De ”retroaktiva barnbidrag” som det skrivs om existerar inte. Däremot utbetalas barnbidrag från och med ansökningsdatum, samtidigt som beviljande av barnbidrag kan ske långt senare. Katerina Magasin har inte några källor som styrker det de påstår.


Det var den 28 oktober 2019 som frilansande journalisten Jonas Persson skrev artikeln AVSLÖJAR: Så mycket barnbidrag, studiebidrag, samt underhållsbidrag betalar svenska staten till barn som inte bor i Sverige på den alternativa mediebloggen Katerina Magasin.

I artikeln säger sig Persson ha fått ett tips från en person som säger sig ha god insyn i hur Försäkringskassan arbetar med bl a barnbidrag. Källan arbetar som tolk åt migranter och har medverkat i ”ett stort antal möten” med Försäkringskassan. Det finns overifierade uppgifter på att källan ”har varit med på möten där så stora summor som 250.000 kronor och mer har blivit utbetalade retroaktivt till EU-medborgare”.

Persson beskriver hur förfarandet påstås ha ”satts i system”:

”Den arbetssökande EU-medborgaren kommer till Sverige och registrerar sig hos Skatteverket för att få ett samordningsnummer som är ett tillfälligt personnummer. Nästa steg är att registrera sig som arbetssökande hos arbetsförmedlingen och börja söka arbete. Det kan också vara så att personen kommer direkt till Sverige och har redan ett arbete och jobbar och ansöker om samordningsnummer på dessa grunder att hen har ett arbete, därmed får personen uppehållsrätt.

Det existerar idag ett antal oseriösa företag som ger anställning på pappret mot betalning, för att det ska se ut som om migranten har fått ett arbete. När migranten väl har fått en anställning ansöker man om barnbidrag för deras barn utomlands. Svenska myndigheter kontrollerar sedan uppgifter med det landet där barnen är. Det kan ta upp till två år eller längre för att EU-medborgaren får rätt att få barnbidrag i ett annat EU-land till sina barn. Reglerna är lika i hela EU, men enligt källan söker sig människor medvetet till de länder som de vet ger höga bidrag – och som därmed kan kompensera lägre bidrag i migranternas egna länder. Som just Sverige.

När EU-medborgaren fått sitt svenska personnummer är det dags att gå på möte med Försäkringskassan med tolk för att ansöka om barnbidrag. Om ansökan blir godkänd och personen har ett samordningsnummer/svenskt personnummer, betalas barnbidraget ut retroaktivt från det datumet individen registrerades i Sverige. Om Försäkringskassan får information från det andra EU-landet att de betalar ut för lite barnbidrag så kommer svenska staten att kompensera upp till svensk nivå. Det kan i reda pengar betyda ett rejält ekonomiskt tillskott. Om vi till exempel ser på den ekonomiska situationen i Rumänien så var barnbidraget runt tio euro per barn 2014, alltså 100 svenska kronor. Dessa 100 kronor räknas ifrån och svenska staten fyller på upp till svensk norm.” (Källa: Katerina Magasin)

Motargument har kontaktat Försäkringskassan för att reda klarhet i hur det ser ut med svenska barnbidrag för EU-medborgare. Vi fick svar från Försäkringskassans familjeekonomiske talesperson Niklas Löfgren.

Skärmdump från mailet från Försäkringskassan.

(Text i fet stil är våra frågor och text i kursiv stil är Försäkringskassans svar).

1. När betalas barnbidrag ut för familjer som kommer till Sverige från utlandet? Vilka skillnader (om några) finns mellan EU-medborgare och icke-EU-medborgare.

Barnbidrag är en bosättningsbaserad förmån som betalas ut när det finns både förälder och barn som är bosatta och försäkrade i Sverige enligt bestämmelserna i socialförsäkringsbalken (SFB). Bedömningen av om en person är bosatt och ska omfattas av svensk socialförsäkring görs utifrån bestämmelser i socialförsäkringsbalken, eller enligt reglerna i EG förordning 883/2004 när det gäller en person som rör sig mellan EU/EES länderna och befinner sig i en gränsöverskridande situation. Kommer man direkt från ett tredje land (alltså ett land utanför EU/EES) är det alltid SFB som tillämpas. Förordning 883/2004 kan tillämpas på följande personer: EU-medborgare, statslösa och flyktingar som bor i ett medlemsland, och som omfattas eller har omfattats av lagstiftningen i minst ett medlemsland, samt ovanstående personers familjemedlemmar och efterlevande. Även tredjelandsmedborgare kan omfattas av förordningen om det endast är deras medborgarskap som gör att de annars inte skulle omfattas av förordningen och de vistas lagligt i ett medlemslands territorium. Rätt till barnbidrag kan finnas genom antingen bosättning, pension eller arbete i Sverige för ett barn som är bosatt i ett annat medlemsland. Vi kan då ”exportera” en familjeförmån, förutsatt att andra förmånsvillkor är uppfyllda. Omvänt gäller då en person bor, arbetar eller har pension i annat land och då kan personen har rätt till familjeförmåner från det landet för sina barn bosatta i Sverige. Det finns också en prioritetsordning som bestämmer vilket land som i första hand ska betala ut familjeförmåner och vilket land som i andra hand ska betala ut, och som då ”fyller på” upp till det ”sitt” belopp om det är högre.

Tanken med dessa samordningsbestämmelser är att person som nyttjar sin fria rörlighet inte ska gå miste om förmåner för sina barn. De ska inte heller överkompenseras och det gäller oavsett om man kommer till Sverige för att bo eller arbeta eller lämnar Sverige för att bo eller arbeta i ett annat EU-land.

2. Finns det några situationer/omständigheter där barnbidrag betalas ut retroaktivt? För hur lång period kan det ske, i så fall? Finns, i så fall, statistik på hur många som får barnbidrag retroaktivt och samtidigt är inflyttade? Finns, i så fall, statistik på hur många från andra EU-länder som får barnbidrag?

Det kan vara aktuellt att betala ut barnbidrag retroaktivt. Vi har i Socialförsäkringsbalken (SFB) en bestämmelse som säger att man kan få barnbidrag från 1 januari året innan man gjorde anspråk, eller det fanns en impuls om att Försäkringskassan ska utreda rätten till barnbidrag (t.ex ett barn föds eller invandrar) om övriga villkor är uppfyllda (att det finns en försäkrad barn och förälder). Det kan också vara så i ärenden där förordning 883/2004 är tillämplig att det dröjer innan vi har de uppgifter som behövs p g a att vi behöver utbyta information med det andra landet som är inblandat så utredningen drar ut på tiden. Blir det en retroaktiv utbetalning för flera år tillbaka i tiden blir det då såklart ett stort belopp som utbetalas i en klumpsumma. Samma belopp hade ju dock annars utbetalats men som löpande förmån.

En utvärdering har gjorts av inspektionen för socialförsäkringen kring hur Försäkringskassan handlägger EU familjeförmåner och Försäkringskassan har svarat på rapporten här. Om du har statistikförfrågningar och eventuellt vill beställa statistik så rekommenderar jag att du kontaktar vår statistikenhet på statistikenheten@forsakringskassan.se och berättar där vilken typ av statistik som du söker efter.

3. Finns det några situationer/omständigheter som gör att en förälder/familj kan få barnbidrag för barn som inte befinner sig i Sverige?

Syftet med familjeförmåner inom EU är att man vill underlätta den fria rörligheten för personer inom unionen samt att skydda deras sociala rättigheter när de rör sig över gränserna inom unionen. Tanken är också att man inte ska ha sämre sociala förmåner än de som bor i det land som man jobbar i. Detta gäller inom en del förmåner som EU kommit överens om. Det är därför som detta regelverk finns till. Så ja om en person får barnbidrag enligt EU:s regelverk (art. 67 i förordning 883/2004) kan det betalas ut för ett barn som är bosatt i ett annat medlemsland tills det kvartal barnet fyller 16 år – detta helt i enlighet med syftet för EU:s familjeförmåner.

Ja man kan också få barnbidrag för barn som inte befinner sig i Sverige under kortare perioder dvs längst i sex månader. Så ja om det är ett helt nationellt ärende och rätten finns enligt SFB så är grundvillkoret att barnet och bidragsmottagaren ska anses fortsatt bosatta i Sverige, och att utlandsvistelsen kan antas vara längst sex månader.

Motargument vill påpeka att det inte finns möjlighet att verifiera huruvida det som framkommer i Perssons artikel på Katerina Magasin stämmer. Persson menar att Försäkringskassan har bekräftat det som källan påstår. Det vi däremot vill göra är att framställa vad som gäller från Försäkringskassan vad gäller svenska barnbidrag och EU-medborgare.


Läs gärna de andra delarna i trilogin som bemöter artikeln i Katerina Magasin:

Underhållsbidrag för invandrare
Studiebidrag för invandrare

Hederskultur finns i alla samhällen

Ett problem i den svenska debatten är att det närmast finns ett tabu att tala om svensk hederskultur och svenska hedersmord. I dessa fall beskylls gärningsmannen som psykiskt sjuk medan så snart en muslimsk man mördar sin dotter eller flickvän så handlar det alltid om hedersmord. Det råder samma syn på svensk hederskultur som terrorism utförd av svenska människor.


För att börja i en användbar riktning ska jag förklara hur begreppet hederskultur respektive hedersförtryck används i den akademiska diskursen. Hederskultur handlar om ett system som förtrycker eller inskränker människors fri- och rättigheter med hänvisning till familjens heder. Hedersförtryck är med andra ord ett förtryck mot en människa som på något sätt anses bryta mot den sagda hederskulturen.

Hederskultur stänger in kvinnor.
Illustration av Dashti Jangi

Vad vi oftast tänker på när vi talar om hederskultur och hedersförtryck är utländska familjer och helst muslimska pojkar och män som mördar, kastar syra på eller på annat sätt skadar sina kvinnliga släktingar. Exemplen är oändliga på kvinnor som fallit offer för utländsk hederskultur och idag är det snarare regel än undantag att begrepp som balkongflickor (ett begrepp som kommer ur tanken att en flicka påstås ha begått självmord genom att hoppa från balkongen).

Bildkälla: twear

Frågan är hur många av oss som tänker på hederskulturen som finns hos oss själva? Hur många pappor ger sig inte rätten att döma sina döttrars pojkvänner och ständigt vara på vakt mot eventuella signaler som indikerar att dottern har haft sex. Hur många fäder finns det inte som stolt skryter med att de bär tröjor med tryck som förklarar regler för vad som gäller när man umgås med deras döttrar.

I en artikel i Aftonbladet från 2017 berättar historieforskaren Marie Lindstedt Cronberg en historia om ett Sverige där kvinnor som fick rykte om sig att vara lösaktiga kom det att innebära att hon fick svårt att gifta sig eftersom hon hade tappat sitt värde och därmed var förstört gods, kvinnan var med andra ord en vara vars oskuld satte prislappen på henne. Artikeln fortsätter att berätta om hedersrelaterade begränsningar:

”Förutom att hedersmord och grovt våld inte förekommer sanktionerat av kollektivet, är det precis samma orubbliga könsmönster, syn på sexualitet och begränsningar i val av partner och umgänge, som i hederskulturer vi ser från Mellanöstern.” (Källa: Aftonbladet)

Även i en uppsats skriven på Göteborgs universitet tas det faktum att ogifta kvinnor lät mörda sina nyfödda barn eftersom det var förbjudet att föda utomäktenskapliga barn. Där står vidare att läsa att det var en mycket stark samhällsnorm i Sverige.

”Fram till 1864 tog kvinnor livet av sina nyfödda barn i Sverige på grund av att det var förbjudet att föda utomäktenskapliga barn och det var denna stränga samhällsnorm som låg bakom de barnamord som begicks under 1600-och 1700-talen. Dessa kvinnor ville undvika skammen och sannolikheten att de skulle ställas inför rätta. Det var kvinnorna själva som mördade sina nyfödda barn och detta kan ses som en stor skillnad till hederskulturen då förtrycket och morden vanligtvis sker under offrets tonårsperiod och utförs av familjens män.” (Källa: Hedersrelaterat våld och förtryck)

Detta innebär att den svenska hederskulturen skiljer sig en aning från vad vi normalt ser som hederskultur. I Sverige handlar det dels historiskt, men också än i dagens samhälle om skammen inför kvinnlig sexualitet. I Sverige har mannen fråntagits den kvinnliga sexualiteten som en maktfaktor över kvinnan. Det har skett genom lagstiftning och normer som förnekar kvinnors rätt att vara en självständig sexuell varelse. Detta beror på hur vår samhällsbyggnad ser ut jämfört andra länder.

”Utifrån figuren kan man fastställa att dessa samhällsnormer för prioritering är helt olika. I det svenska samhället är det individen som är i fokus. I hederssamhällen prioriteras gemenskapen över individen och den etniska gruppens värderingar styr och påverkar familjen i större grad än de svenska normerna i samhället.” (Källa: Hedersrelaterat våld och förtryck)

samhällsnormer.png
Källa: Hedersrelaterat våld och förtryck

Fallen av hedersrelaterade mord utförda av svenskar är många. Exempelvis har vi fallet med Mikael Hagelin som först mördade sin mamma för att han ansåg att hon tjatade för mycket på honom. Efter avtjänat straff flyttar Mikael till Fagersta. Där blir han ihop med en flickvän. Efter en kort tid misshandlar och slutligen mördar han henne då han anser att hon påminner för mycket om hans mamma.

Vi har också fallet med Dalby-pappan som slog ihjäl sin fru med en slägga och därefter dumpade fruns och dotterns kroppar ut över ett stup. Därefter larmade han via 112 för att meddela att en olycka inträffat.

Vi har även fallet Martin Jonsson som mördade sitt ex av svartsjuka då han misstänkte att hon varit otrogen.

Vi har även fallet Billy Fagerström som först misshandlade sin dåvarande flickvän i flera år och till sist mördade henne och sänkte hennes kropp fjättrad vid en skottkärra i en sjö.

Vi har även fallet med en 33-årig man som efter en lång festnatt med sin ex-flickvän fick ett tragiskt slut. Slutet kom efter att ex-flickvännen ringt sin nuvarande pojkvän, varpå 33-åringen inledde en dispyt som slutade med att 33-åringen ströp sin ex-flickvän.

Enligt statistik från NTU kan man läsa att av allt våld mot kvinnor så står våldet i nära relationer för 72% av fallen av en bekant eller närstående. Vill man ha ytterligare läsning på ämnet våld mot kvinnor finns en hel del matnyttigt på BRÅs hemsida.

Tabellkälla: BRÅ

En tanke vi bör ställa oss själva innan vi väljer att peka på andra kulturer som hederskulturellt bärande är, hur går mina egna tankar kring mina döttrar, min mor, syster eller annan kvinnlig anhörig?

Jag är pappa till två döttrar och en son. jag har ofta mötts av olika tankar kring uppfostran av min son jämfört med mina döttrar. Jag likt många andra fäder till söner har en mer slapphänt tankegång till min son jämfört med tankegångarna i uppfostran av mina döttrar.

När någon av mina döttrar ska stanna hos någon vän är jag mycket mer noggrann med att kontrollera vilka andra vänner som kommer att vara där. Jag är mer intresserad av att veta vem som någon av mina döttrar ska sova över hos. Jag ringer vännens föräldrar för att kontrollera att min dotter verkligen ska sova över hos den sagda vännen.

När min son säger att han ska sova över hos någon så tar jag det mer med en axelryckning. Jag tänker att om min son tänker sova över hos en flickvän så kommer hennes föräldrar vara mer beskyddande och vara dem som ringer mig. Jag har också läst spaltmeter med artiklar och hört timmar av inslag där pojkvänner uttryckt ägandeskap över flickvänner och där man talar i termer som Min flickvän, om min flickvän skulle göra det ena eller andra skulle jag slå ihjäl henne. Som vi sett i exemplen ovan där ex-pojkvänner i fall av svartsjuka mördat sina ex samt i vissa fall även den nuvarande pojkvännen.

Vad säger lagen om hedersmord?

Hedersrelaterat våld utmärker sig genom sitt kollektiva uttryck. Kännetecknande för våldet är att det inte utövas av en enskild man mot en enskild kvinna i en parrelation, att det grövsta våldet i regel är välplanerat och att både kvinnor och män kan utsättas.

Hedersrelaterat våld och förtryck handlar i många fall om hot som begränsar en ung persons handlingsutrymme eller rätt att själv välja partner. Den som öppet utmanar eller trotsar den rådande normen anses dra skam över hela familjen och riskerar att straffas fysiskt för att familjen eller ett utökat kollektiv ska återfå det som uppfattas som förlorad heder. Gärningspersonerna är ofta familjemedlemmar, släktingar eller andra medlemmar av gemenskapen.

Ett problem som jag ser med synen på hederskultur i den svenska debatten idag är att man använder element i begreppen som gör att hederskultur är något som utförs av ”de andra” och aldrig eller sällan av svenska män.

Ett exempel på ett sådant element är att döttrarna inte tillåts tala svenska i hemmet och ett annat är att det anses behövas att svärmödrar och/eller kusiner som medverkar till påtryckningar för att kvinnan ska bli utsättas för våld.

Vi bör fundera på våra egna tankar kring hur vi själva beter oss mot våra döttrar och flickvänner. Jag menar att hederskulturer är något som finns i samtliga samhällen, men att det alltid är lättare att se fel hos den andre än hos sig själv.

Människor slår ofta ifrån sig att det svenska våldet mot kvinnor är något annat än hedersvåld. Ett annat argument som ofta hörs när en svensk kvinna blivit våldtagen av en utländsk gärningsman, de ska inte röra våra kvinnor. Min fråga till dessa män är då, när började du äga någon kvinna och är den kvinnan medveten om att du anser dig äga henne?

Definition av heder och hederskultur

Den definition som FN satt upp av heder och hederskultur känns mer öppen för att kunna få svenska män fällda för hedersrelaterat brott då man på Nationellt centrum för kvinnofrid skriver så här:

”Heder definieras av FN som en del av en traditionell familjeideologi som ställer upp villkor för kvinnors sexualitet och familjeroll. Identiteter och handlingar som bryter mot dessa normer, exempelvis otrohet, sex före äktenskapet, att umgås med ”fel” personer och i vissa fall även att bli våldtagen, kan leda till bestraffningar och även dödligt våld.” (Källa: NCK)

I Sverige är vi väldigt måna om vem våra döttrar träffar. Pappor har en tendens att fungera mer än väldigt kvävande mot sina döttrar där papporna till att börja med tror att deras döttrar omöjligt kunnat ha samtyckt till sexuella handlingar med jämnåriga partners.

Det finns även i vår svenska kultur där döttrar ses som ägodelar som fäderna helt och fullt bestämmer över. Samma kultur gör skillnad mellan söner och döttrar där om det kommer fram att en son har haft sex med en flicka så är den första frågan ofta, använde du kondom? Om dottern kommer hem och berättar att hon haft sex, då är frågorna av helt annan karaktär, vem var det? Hur gammal var han? Följt av tankar på hur man på bästa sätt ska ta pojken av daga eller åtminstone få han fälld för våldtäkt. Min dotter kan omöjligt samtyckt till samlag, det måste ha varit fråga om våldtäkt.

Den bästa faktabaserade källa jag kunnat hitta är ROKS (Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige). Enligt statistik som SCB har sammanställt så mördades det 22 kvinnor i Sverige 2018.

Vidare skriver ROKS att hedersrelaterat våld har det gemensamt att det handlar om maktordningen att mannen är överordnad kvinnan:

”Våld i hederns namn kan skilja sig åt i olika sammanhang, men är, liksom alla former av mäns våld mot kvinnor, den yttersta konsekvensen av könsmaktsordningen.” (Källa: ROKS)

Det tragiska i statistiken från 2018 är att samtidigt som det dödliga våldet totalt minskar i Sverige. Enligt statistiken har död som resultat av dödligt våld minskat med 5% samtidigt som det dödliga våldet mot kvinnor har ökat med 22% eller 33 fall av våld med dödlig utgång riktat mot kvinnor. Det är alltså 22 av 33 fall av dödligt våld riktad mot kvinnor som sker i nära relationer.

Bildkälla: BRÅ

Jag menar att det är viktigt att förstå att hedersrelaterat våld och hederskultur, kan se olika ut i olika delar av världen. Historieforskaren och docenten Marie Lindstedt Cronberg påtalar om att kvinnor i en dramatiskt större utsträckning får rykte om sig att vara lösaktiga. Shivan Husseins konstaterande att en kvinna som föder barn när hon är ogift och tittar på hur det ser ut i vårt samhälle idag så kan man bara komma till slutsatsen att heder är något som sitter djupt rotat även i den svenska själen.

Åtminstone gällde detta som sanning under mina tonår att kvinnor som legat med fler än en person var en slampa eller till och med en ”hora”. Handen på hjärtat, hur många av oss män är eller har varit intresserad av ett förhållande med en kvinna som har ett eller fler barn från tidigare förhållanden?


Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Skribenten ansvarar för innehållet i sina krönikor.


Källor:

Aftonbladet, Dödade fru och dotter
Aftonbladet, Hedersförtryck en gammal svensk tradition
BRÅ, Slutlig brottsstatistik 2018
BRÅ, Våld i nära relationer
Café, Martin Jonsson dödade sitt ex av svartsjuka: ”Jag slog sönder henne”
Expressen, Tovas expojkvän blir inlåst med andra kvinnomördare
Expressen, Mikael Hagelin mördade sin mamma och flickvän
FOU, Hedersrelaterade traditioner i en svensk kontext
Göteborgs universitet, Hedersrelaterat våld och förtryck
Hederskulturer och hedersrelaterat våld
Mitt i Västerort, Ströp ex-flickvän efter lång festnatt
ROKS, Dödligt våld mot kvinnor i nära relationer 2018
ROKS, Hedersrelaterat våld
Uppsala universitet, Nationellt centrum för kvinnofrid, Hedersrelaterat våld och förtryck
Wikipedia, hedersmord

Artiklar på Motargument under hashtaggen #heder

Illustrationer:
Dashti Jangi

Tullbergs myter och fiktioner

Samhällsnytts Jan Tullberg framställer två verklighetsbilder som inte går ihop med vare sig verkligheten eller med varandra: Å ena sidan att det inte skulle finnas någon forskning om sambandet ”etnicitet” och kriminalitet, och å andra sidan att det skulle finnas ett samband mellan ”etnicitet” och kriminalitet. Tullberg har fel på båda punkter – det finns forskning i ämnet, men det finns inget vetenskapligt belagt samband.


Jag vill inleda med att konstatera att det råder konsensus om att invandrare är överrepresenterade i brottsstatistiken. Det är inga nyheter. Så den biten kan vi redan bocka av. Jag återkommer till tidigare försök att utröna samband mellan ”etnicitet” och kriminalitet.

Jag har tidigare vid ett flertal tillfällen redogjort för vilka faktorer som bidrar till att människor faller i kriminalitet. I mina artiklar ”Varför är invandrare överrepresenterade i brottsstatistiken?” och Invandrare diskrimineras i alla led i rättsprocessen finner ni belägg för att ”etnicitet” (eller snarare födelseland, eller var föräldrarna är födda) inte är en riskfaktor för brottsbenägenhet. Jag kommer lite längre fram i denna text att återkomma till varför jag anser att ”etnicitet” inte är ett vidare bra begrepp.

På den alternativa mediebloggen Samhällsnytt, vars lögner, vinklingar och #fakenews Motargument många gånger har avslöjat, återfinner vi Jan Tullberg. Tullberg är docent i företagsekonomi, författare och är i mångas ögon en seriös samhällsdebattör. Han är flitigt anlitad av alternativa mediebloggar med ”invandringskritisk” agenda.

Tullberg skriver i en nyligen publicerad krönika om bl a hur viktigt det är att undersöka samband mellan ”etnicitet” och kriminalitet. I krönikan Obekväma sanningar och veritofobi raljerar Tullberg om att akademiker vid universitet har tre uppgifter: forska, utbilda studenter och informera journalister och allmänhet. Han menar att akademikerna, förutom att sprida ren desinformation också undviker att ”notera problem”.

Tullberg hävdar att många av oss blundar för verkligheten. Han använder sig av ordet ”veritofobi”, på begriplig svenska ”sanningsfobi”. Detta påstående går inte att leda i bevis. Tullberg har inget att motivera med mer än att han är övertygad om att många – forskare, statistiker, politiker och allmänhet – inte vågar se sanningen. I detta fall innebär sanningen att ”etnicitet” har betydelse för huruvida människor blir kriminella.

Mot bakgrund av denna s k ”veritofobi” ropar Tullberg – likt många andra – efter ytterligare bevis, svart på vitt, att invandrare begår fler brott än svenskar. Vad beträffar Tullbergs anklagelse om att många av oss blundar för verkligheten kan vi konstatera att alla sekter torde vara överens om att hela den omvärld som inte delar just den egna sektens dogmer skulle lida av ”veritofobi”. Vi saxar följande ur Tullbergs krönika:

”Till de största syndarna hör kriminologerna som undviker att undersöka sambandet mellan etnicitet och kriminalitet. Saliga äro de okunniga som inte tvivlar på det politiska prästerskapets predikningar. Advokater och domare är andra grupper som misskött sig. Den ena dysfunktionella lagen efter den andra har genomförts med bristfällig diskussion och analys.” (Källa: Samhällsnytt)

Vi tar det igen:

Vi vet sedan länge att invandrare är överrepresenterade i brottsstatistiken. Vi vet också att det har gjorts ett antal undersökningar – i närtid – där målet var att visa på just denna ”nyhet”.

Rapporter om invandrares överrepresentation finns redan

P Jonasson har ganska nyligen publicerat en rapport på sin blogg. Rapporten grundar sig på statistik på ”nästan samtliga fällande domar för sexualbrott  2012-2017”.

Alldeles nyss kom Patrik Engellau ut med en ny rapport som syftar till att ”svart på vitt” bevisa att invandrare är mer kriminella än svenskar i allmänhet. Maria Robsahm har gått igenom Engellaus rapport och checkat av den mot statistik från SCB och BRÅ. Mer om vad som är problematiskt med Engellaus rapport finner ni i Robsahms artikel Andelen utrikes födda misstänkta för våldtäkt har minskat dramatiskt.

Jag vill nu återknyta till det där om att begreppet ”etnicitet” inte är särskilt bra. Ordet har alltmer börjat ersätta ordet ”ras”. Näst intill rakt av. På så sätt har ordet urvattnats, och då man använder sig av det balanserar man farligt nära dithän rasister, islamofober och ”invandringskritiker” vill flytta spelplanen. Genom att använda sig av begreppet ”etnicitet” istället för ”ras” upplever man att man är immun mot alla anklagelser om rasism. Off-topic vill jag förekomma eventuella frågor om varför jag nämner islamofober i sammanhanget. Islamofober hävdar oförtrutet att muslimer inte är en ”ras”, vilket innebär att man inte kan vara rasist om man hatar islam och/eller muslimer.

Vem är svensk?

En viktig sak att ha med i sammanhanget är frågan om vem som egentligen är svensk. Engellau hävdar med bestämdhet att svensk är man då man är född i Sverige med två inrikes födda föräldrar. Den definitionen är inte vedertagen. Istället talar man vanligen om ”svensk bakgrund”. I detta begrepp innefattas även människor med en inrikes född förälder. För att ytterligare ställa begreppets vara eller inte vara på sin spets kan vi ställa oss frågan vilken ”etnicitet” Alice Bah Kuncke har. Jag lämnar frågan obesvarad, och låter dig som läsare fundera över det.

Intentionen i Jonassons och Engellaus rapporter, nämligen att leda i bevis att invandrare är de som begår våldtäkter i Sverige, solkas betänkligt av att andelen utrikes födda skäligen misstänkta för våldtäkt har minskat dramatiskt. Engellau finner också fakta för detta och skriver att han inte kan förstå hur det kan ha blivit så.

Man kan inte som Tullberg nu gör ropa efter ytterligare en undersökning om sambandet ”etnicitet och kriminalitet”. Det är liksom redan gjort. Ett flertal gånger. Och vi vet redan hur det ser ut i statistiken. Vi vet också att siffrorna för kriminalitet bland människor med svensk respektive icke-svensk bakgrund håller på att jämnas ut.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Skribenten ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Samhällsnytt: Ronneby farligare än Chicago

I den alternativa mediebloggen skriver en svensk man att han har flyttat till USA. Han har fått nog av våldet i Sverige.


Han säger att han inte känner sig trygg i Uppsala, Östersund och Ronneby.

Så nu har han flyttat till USA.

Det är mycket mindre våldsamt där. Tycker han.

Jag ska ge er hela citatet ur artikeln ”Mitt sista besök i landet där min familj levt i 500 år”:

”Jag har besökt varenda storstad här i USA, från New York och Philadelphia till Los Angeles. Jag har åkt genom städer som rankats som Amerikas farligaste. Jag ska inte säga att Sveriges farligaste platser är värre än Camden, NJ, downtown Baltimore eller South Side Chicago, men jag ska heller inte säga att jag kände mig tryggare i Stockholm – eller Uppsala, Östersund eller Ronneby.
Tvärtom: våldet i USA har en annan karaktär än i Sverige. Det gör inte själva våldet mer uthärdligt för den som drabbas, men chansen att drabbas är så mycket mindre.” (Källa: Samhällsnytt)

Jodå.

Man har ju hört talas om Malmö som ”Sveriges Chicago”. Men nu är det tydligen Uppsala, Östersund och Ronneby som pretenderar på titeln.

Snögubben som har flyttat till USA skriver sin dystopi i den alternativa mediebloggen Samhällsnytt. I likhet med de andra som skriver där är faktakoll inte det som prioriteras. Han känner och tycker en hel del men fakta, nej, det har han inte tid med.

Att någon enda människa kan ta snögubbens svammel på allvar är obegripligt.

Ronneby?

Östersund?

Uppsala?

Jösses mössa.

Jag kan i sammanhanget bara påminna om följande jämförelse mellan två lika stora städer i Sverige och USA.

Malmö och St Louis år 2017.

När jag la ut denna bild gick Tino Sanandaji i taket. Och han sa att det inte gick att jämföra USA med Sverige på det sättet. Hans sedvanliga koleriska retorik gjorde det svårt att förstå vad han ville ha sagt. Att jämföra Sveriges farligaste stad (högst nivå av dödligt våld) med motsvarande stad i USA är naturligtvis en fullt rimlig jämförelse.

Märk väl – detta var alltså Malmö 2017. Det har minskat rejält sedan dess.

Nu är det tydligen dags att titta närmare på downtown Ronneby och South Side Östersund. Det lär gå hett till där nuförtiden…

PS
Samtidigt är det bra att han har flyttat. Men synd om amerikanerna…


Kuriosa: Skribenten i Samhällsnytt bor numer i Wyoming. Här finns länkar till några artiklar som talar om hur brottsligheten i allmänhet, och det dödliga våldet i synnerhet, ser ut i hans nya hemdelstat.

Wyoming News Now: Wyoming 11th most gun related deaths

Disaster Center: Wyoming Crime Rates 1960-2016

Skicka Kristersson och Svantesson på kurs i svenska värderingar

Jag kräver att Kristersson och Svantesson ska skickas på kurs. Detta djupt obildade radarpar i moderatledningen är den svenska politikens motsvarighet till den korkade polisduon Kling och Klang i Pippi Långstrump.

Kursen kan förslagsvis organiseras av deras egen tidigare EU-parlamentariker Gunnar Hökmark. Som då kan lära dem varför det där svamlet om svenska värderingar är just svammel. Och ett brott mot grundlagen.

I slutet av denna artikel finner du Gunnar Hökmarks numera klassiska text om svenska värderingar. Följande mening är den allra mest centrala:

”Lagen säger att vi får ha en mångfald av värderingar utan att någon säger oss vad som är svenskt och inte svenskt.”

Det är just detta som Kristersson och Svantesson inte begriper när de vill införa ”krav på att följa svenska värderingar”.

Läs Hökmarks text från sommaren 2016. Läs. Och ta till dig orden.

Tyvärr har hans partikamrater i nuvarande ledning inte läst denna text. Då hade de förstått hur pinsamt de agerar.

Låt mig vara tydlig. Vi måste säga emot. Inte för att vi må ha en annan politisk uppfattning utan för att de angriper själva rättsstaten.

Detta är otroligt viktigt.


I Sverige råder svensk lag”, blogginlägg av Gunnar Hökmark (M) från 2016:

”Det finns en alltmer utbredd retorik om att det i Sverige råder några bestämda svenska värderingar. Det är fel. I Sverige råder svensk lag. Den är inte en fråga om tyckande eller vädjande utan grunden för rättsstaten och därmed det öppna samhälle som garanterar oss rätten till många olika värderingar. Däremot finns det i vårt samhälle värderingar som gett oss de lagar vi har liksom de påverkar vårt agerande som människor i en mängd olika situationer. Men de råder inte över oss. Det gör lagen.
Det är ett bakslag för rättsstaten och dess institutioner när synen på brottslighet av olika slag leder till tyckande, tävling i politiska fördömanden och till en uttolkning av vilka värderingar som gäller i stället för rättsliga åtgärder och skydd för de enskilda som riskerar att drabbas. Det är svensk lag som gäller.
Det innebär bland annat att kvinnor, eller män, inte ska utsättas för sexuella trakasserier, övergrepp eller våld. Det är i den delen inte en fråga om värderingar som vi ska vädja till människor att omfatta, undervisa dem i eller hoppas på ett stöd för. Svensk lag ska upprätthållas genom polis, domstolar och rättsväsendets övriga institutioner.
Respekten för svensk lag ska inte och får inte bero på vilka värderingar man har, vilken uppfattning eller vilket tyckande som politiker, polischefer eller människor invandrade eller redan boende i Sverige har.
Svensk lag förutsätter att de som bryter mot den åtalas och straffas i den ordning som lagen föreskriver.
Om detta inte görs får vi dubbla rättsprinciper, en som är den svenska lagstiftningen och en som bygger på förhoppningen om att alla har förstått, omfattat och vill respektera det som mer allmänt är svenska värderingar men där man av olika skäl, ibland identitetspolitiska, i praktiken ställer olika krav på laglydnad.
Där det sker undermineras respekten för de värderingar som har blivit till svensk lag. Vill vi inte upprätthålla lagen när vi ser människor bryta mot den, i tron att det handlar om en värderingsfråga, så urholkar vi inte bara lagstiftningen och rättsstaten utan också de värderingar som ligger till grund för dem.
Det finns ingen entydig kodifiering som säger oss vad vi alla menar med svenska värderingar är annat än det som vi översatt till lag. Faktum är att i den svenska rättsstaten finns det inget som säger att bara vissa svenska värderingar ska prägla samhället.
I Sverige råder, i bemärkelsen styrande för vårt samhälle och dess medborgare, inte någon annan värdering än lagen och lagen säger att vi får ha en mångfald av värderingar utan att någon säger oss vad som är svenskt och inte svenskt. Svenskt eller osvenskt.
Man får ha det som vi tror oss vara säkra på är svenska värderingar, danska värderingar, norska värderingar, arabiska värderingar, japanska värderingar eller grönländska värderingar, liksom man får lov att ha kristna värderingar, inklusive protestantiska, katolska, kalvinistiska, men också muslimska värderingar, buddistiska värderingar och även socialistiska värderingar liksom liberala, konservativa, kristdemokratiska eller feministiska, ekologistiska och veganistiska ej att förglömma.
Dessa värderingar i sin mångfald får dessutom komma till olika uttryck i storstad, småstad och landsbygd liksom i Skåne, Stockholm och Boden. Men man får inte bryta mot svensk lag. Och svensk lag ska upprätthållas oavsett oberoende om partiledare, polischefer eller någon annan tycker brotten är allvarliga eller ej. Och den ska inte upprätthållas genom en förment värderingsdiskussion som gör det hela till en värderingsfråga, förhoppning eller fråga om egen vilja om man ska följa svensk lag eller ej.
Det vi kallar svenska värderingar är ett vitt begrepp som inte kan definieras eftersom det ständigt formas av oss själva. I stort är de inte just exklusiva värderingar. Principen om jämställdhet mellan män och kvinnor och våra lika rättigheter har nått utanför Sveriges gränser även om de inte dominerar i hela världen. Men svensk lag är unik för Sverige. Och den ska gälla.
Det är statens och dess företrädares uppgift att ansvara för detta, inte att debattera värderingar som om lag handlar om tolkning av identitetspolitik. Land ska med lag byggas. Punkt slut.” (Källa: hokmark.eu)

Rekordlågt antal intagna på svenska fängelser

Det finns röster i debatten som gör gällande att svenska fängelser är överfulla. Men i själva verket är sanningen den omvända. Räknat per capita har antalet intagna på svenska fängelser på 30 år aldrig varit så lågt som de senaste fyra åren.


Häromdagen kollade jag det där ryktet om en förestående kris med överfulla svenska fängelser.

Jag jämförde då med hur det ser ut i övriga Europa och det framkom då att Sverige ligger hyfsat bra till jämfört med andra länder.

Ett annat sätt att bedöma dagens situation är att jämföra med hur det har sett ut tidigare i Sverige.

Följande resonemang utgår från statistiken över de 30 åren sedan 1989 som finns i KOS 2018 .

—-

”Det är KNÖKFULLT!” hojtade Kristianstadsbladet

Låt oss börja med frågan om beläggning. Hur har det sett ut i Sverige de senaste 30 åren?

Beläggningen på svenska fängelser förra året var 95%. Sedan 2013 då siffran var 85% har det stigit successivt. Men 2013 var samtidigt den näst lägsta siffran under hela 30-årsperioden.

Vi kan också se att de senaste årens siffror är långt ifrån den topp som var för 15 år sedan. 2004 var siffran 103% och åren därpå 99% och 98%.

Vad beror dessa variationer i beläggning på? De beror naturligtvis delvis på antalet intagna men också på antalet platser. För att på allvar förstå frågan kan vi titta på graf 2. Där blir det tydligt att antalet fängelseplatser inte är konstant över tid. Antalet platser varierar liksom antalet intagna.

Under åren 2009 – 2018 minskade antalet platser på svenska anstalter med 15 %. Anstalter lades ner och verksamheten förändrades. Detta påverkar naturligtvis beläggningsprocenten.

I den bästa av världar ska naturligtvis tillgängliga platser överensstämma med hur många intagna det handlar om. Överbeläggning är naturligtvis inte bra, men rent ekonomiskt är det inte heller bra att för länge ha ett stort antal lediga platser.

Under Alliansens regeringstid stängdes flera svenska anstalter Det är därför särskilt illa när just företrädare för dessa partier ropar högt om kriminalvårdens förestående kollaps.

Att SD också ropar högt är inte oväntat. Utan skrupler försöker de förvandla allt så att det passar in i deras världsbild. Men för SD handlar det inte om överbeläggningen i sig – de vill skapa bilden av att den påstådda trängseln på anstalterna beror på att antalet intagna har ökat dramatiskt.

Men i själva verket är sanningen den omvända. Räknat per capita har antalet intagna på svenska fängelser på 30 år aldrig varit så lågt som de senaste fyra åren.