Alla inlägg av Jerlerup

Liberal socialdemokrat. Twitternamn @Jerlerup. Blogg http://ligator.WordPress. com Foto: JONATHAN RIEDER LUNDKVIST. http://jrl5.blogspot.com/

SD ljuger om Socialdemokraterna och nazismen på 30- och 40-talet

Sverigedemokraterna påstår att Socialdemokraterna hjälpte nazisterna att ta över Europa under andra världskriget. Det skriver de i en reklamkampanj inför EU-valet nu. Det är det senaste ledet i en lögnkampanj som går ut på att utmåla Socialdemokraterna på 30- och 40-talet som nazistiskt. Men hur väl överensstämmer detta med fakta?


Låg svensk socialdemokrati bakom nazismen på 30-talet? I Sverigedemokraternas värld var det så. Det har man påstått i en propagandafilm för ett år sedan, ”Ett folk ett parti”. Detta har vi på Motargument tidigare uppmärksammat.

Då var det SD-organet Samtiden som skrev det. Nu är det SD som parti som sprider denna myt i en reklamkampanj. Med parollen ”Det är inte första gången som Sossarna hjälper Tyskland att ta över Europa”, illustrerat med den flagga som användes i Nazityskland parallellt med naziflaggan åren 1933-1935, tar SD kampanjandet till en helt ny nivå.

Det är speciellt vidrigt om man har tittat på vad Socialdemokraterna i verkligheten sa och gjorde på 30-talet. Från ca 1930 drev partiet, ihop med LO och den demokratiska delen av arbetarrörelsen, en omfattande kampanj mot både kommunism och nazism.

Man hade sett på nära håll hur Socialdemokraterna i Nazityskland attackerades och varnade för att samma kunde ske i Sverige. Så man mobiliserade HELA arbetarrörelsen för att bekämpa nazismen, och kommunismen.

I Tyskland var Socialdemokraterna (SPD), Hitlers huvudfiender. Vid omröstningen i tyska riksdagen 1933 röstade sossarna, som enda parti, mot Hitlers fullmaktslagar. Som straff fängslades eller mördades nästan alla socialdemokratiska riksdagsmän efteråt.

Här nedan kan ni se hur deras valaffisch såg ut 1932.

”Arbetaren i hakkorsets rike” står det överst. Och slutklämmen ”Välj därför Socialdemokraterna, Lista 1”. (SPD valaffisch 1932)

Ett annat exempel på den tyska socialdemokratins valaffischer 1932 är den här nedan. Lägg märke till kommunisten bakom nazisten och den döde soldaten (Socialdemokraterna var mot även krigshets). Men nazisterna var huvudmotståndaren i valet.

”Detta är demokratins fiender. Bort med dem, välj därmed lista 1, Socialdemokraterna”. (SPD valaffisch 1932)

Kvinnorna då? Denna affisch är inte från ett val. Citatet i affischen är från naziledaren Feder om att kvinnor ska vara tjänarinnor och att därför finns ingen kvinna i nazisternas ledarskap.

”Kvinnor, detta blir ert öde i det Tredje Riket…. Kämpa mot nazisterna med Socialdemokraterna.”

I den här ger man en släng åt både bankirer och kommunister genom att kalla dem fascister. Denna här nedan är från valet 1930.

”Fascism, fascism, skydda era demokratiska folkrättigheter, välj Socialdemokraterna, lista 2”. (SPD valaffisch 1930)

Ser detta ut som en rörelse som hjälpte nazisterna och Hitler?

Svensk arbetarrörelse

Partiet i Sverige mobiliserade mot nazismen redan från 20-talet. Men de tyska partikamraternas öden efter 1933 fick partiet att lägga in en högre växel i arbetet. Nu mobiliserades hela arbetarrörelsen.

Intresserade kan läsa Anna-Lena Lodenius bok om den svenska Socialdemokraternas och arbetarrörelsens antinazism, ”Tvåfrontskrig”, som pryds av en av Socialdemokraternas svenska valaffischer från 30-talet. ”Varken Sovjetstjärna eller hakekors”.

Kampanjen drevs med det uttalade målet att varje socialdemokrat skulle bli en agitator för demokrati och mot de två totalitära krafterna. Man drog sig inte för att debattera mot nazisterna överallt. Torsten Nilsson, som senare blev utrikesminister, beskriver bra i sin biografi hur man utmanade nazisterna på debatt, vartän de dök upp i Sverige. Och hur man tog över möten, agiterade, och kartlade nazihotet. (Se exempel på det här.)

Man menade att om nazismen skulle låta sig hållas skulle det bli något mycket grymmare än kommunismen. Då, på 30-talet, hade nazisterna inte börjat massutrota folk ännu, men det hade kommunisterna. Artiklar i socialdemokratiska tidningar varnade för ett kommande massmord på judar redan 1933 och 1934.

Demokrati

Framför allt låg fokus på demokratin. 30-talets kommunister och nazister agiterade mot demokratin framför allt, så arbetarrörelsen fick driva en stenhård polemik för demokrati.

Och nu med facit i hand kan man undra om inte arbetarrörelsens massiva antinazism låg bakom att nazipartier inte fick mer än 2-3% sammanlagt i valen i Sverige.

Skånska Socialdemokraten 3 februari 1934

Så här beskrev den socialdemokratiska folkbildaren Gunnar Lundberg det vägval Sverige och Europa stod inför i boken Folkstyre eller Fogdevälde (som kan laddas ner här) år 1934.

”Skulle svensk socialdemokrati ha handlat efter tyskt recept skulle den kört iväg de övriga partierna ur riksdagen, avlägsnat kungahus och konservativa ämbetsmän, stoppat in alla kända borgerliga politici i fängelse, samt sedan förklarat, att den hädanefter hade fullmakt att allena bestämma i landet. Det ingår emellertid inte i demokratins tänkande, ja det är överhuvud tänkbart för en civiliserad människa, att man hänsynslöst skall slå ner varje politisk verksamhet, varje rätt till kritik och till inflytande på nationens öde för folkets ena hälft. Det är vad som har skett i Tyskland.

De som prisa den metoden borde betänka, att de faktiskt uppmana den svenska arbetarrörelsen till en hänsynslös terror mot andra element i nationen. Svensk socialdemokrati har för mycket kultur i blodet för att hemfalla åt ett sådant barbari, men dess  motståndare borde då också förstå att uppskatta dess vakthållning omkring civilisation och laglig ordning.

Liksom bolsjevikema söka,,, nazisterna… att till varje pris inhösta partifördelar genom en måttlös, lögnaktig propaganda ‘bland dem som träffats hårt av världskrisen.

De äkta Moskvakommunistema betyda ju realpolitiskt rakt ingenting i detta land och ha gudskelov aldrig gjort det. Men deras provokationer ha länt den svenska arbetarrörelsen till betydande skada. Precis samma omdöme kan man fälla om nazisterna. De åstadkomma en uppjagad lidelse mot svensk demokrati, vilken tar sig praktiska uttryck i råa, meningslösa provokationer, avsedda att skärpa förbittringen inom nationen under en tid, då det så väl behöves, att ärliga krafter samverka för att förhindra allvarliga skador på svenskt näringsliv och svensk folkstam.”

Skånska Socialdemokraten 7 feb 1934

Partiet motverkade inte bara nazism genom agitation. Politiken riktades in på ekonomiska reformer, speciellt med fokus på att lösa arbetslösheten, för att stoppa nazismens framfart i landet. Per Albin Hansson och socialdemokraternas ledning attackerade nazisterna i vart och varannat tal.

Få vet detta idag, men anledningen till att vi fick arbetarfred och Saltsjöbaden-avtalet 1938 var att arbetarrörelsen och det svenska näringslivet var livrädda för en utveckling liknande den i Sovjet eller Nazityskland. Genom ett fredligt samarbete mellan arbetare och näringslivet skulle man skapa ”arbetarfred” och undvika diktatur.

Med en pistol mot pannan…

Visst gjorde Socialdemokraterna sådant som inte var bra också. Partiet var exempelvis mycket etno-nationalistiskt. Men så var tidsandan vid denna tiden. Alla partier var mer etno-nationalistiska och stödde vidrigheter som rasbiologi på 30-talet.

Socialdemokrater, liberaler och stora delar av den svenska högern hade svaga sidor. Men de arbetade för demokrati och mot kommunism och nazism. Även Sverigedemokraterna hade sina socialkonservativa och nationalistiska föregångare som var aktiva på 30-talet. Men de nationalistiska socialkonservativa krafterna på den tiden gick omkring klädda i brunt eller svart och heilade på gatorna och var MOT demokrati.

Skånska Socialdemokraten 3 februari 1934

Och ja, det är sant att Sverige, och svensk socialdemokrati betedde sig undfallande under andra världskrigets början. Men i detta skilde sig inte svensk socialdemokrati från alla andra partier i andra länder. Världskriget kom utan att Sverige hade ett försvar. Berättelserna från Skåne den 9 april 1940 är hjärtskärande. Soldater i Höganäs låg i halvgrävda skyttegravar beväpnade med liar och gevär och väntade på nazisterna. I luften flög svenska stridsflygplan, utan bomber och kulsprutor. Vedettbåtarna puttrade ute på Öresund utan ammunition.

Vad människor och länder gör när de har pistoler riktade mot pannan är inte fina saker. Vi hade kanske kunnat göra mer mot nazismen, speciellt efter 1944. Men det fanns inte mycket vi kunde göra.

Att heroiskt kasta landet ut i krig utan att ha ett försvar hade inte hjälpt någon. Nu kunde vi rädda både Danmarks och Norges judar genom vår neutralitet.

Och Socialdemokraterna och arbetarrörelsen fortsatte att vara en stark antinazistisk kraften även under krigsåren även om partiet fick tona ner retoriken pga risken för krig. Det var sossar och fackföreningsaktiva som drev Trots Allt, den öppet antinazistiska och antikommunistiska tidningen.

Skånska Socialdemokraten den 2 februari 1934.

Det intressanta är att se på vad Sverige gjorde innan den 1 september 1939. Och det var både bra och dåliga saker. Vi hade kunnat ta emot fler flyktingar men vi tog inte emot dem. Dagens motståndare mot flyktingmottagning hade sina dåvarande motsvarigheter. ”Judarna är inga riktiga flyktingar” sa man och ansåg att de borde få ”hjälp i närområdet”.

Tyvärr var även Socialdemokraterna mot ett flyktingmottagande.  Vi släppte in få judar. Om ni undrar varför Socialdemokraterna senare på 1900-talet blev ett så flyktingvänligt parti är svaret att man lärde av historien. Man ville inte upprepa 30-talets misstag.

Gissa vad Sverigedemokraternas ”socialkonservativa” och nationalistiska föregångare sa i judefrågan? Tror ni att de nationalistiska socialkonservativa krafterna ville ta emot flyende judar alls i Sverige?

Men trots sina brister måste jag säga att socialdemokraterna och arbetarrörelsen gjorde ett fantastiskt arbete mot nazismen. Ett som så mycket uppretade de nationalistiska krafterna att man inte än idag förlåtit sossarna för vad de gjorde mot dem då.

Sverigedemokraterna ljuger, och de vet om att de ljuger. Socialdemokraterna drev en effektiv kampanj mot nazism och räddade kanske Sverige från fascism och nazism.


*****

Till sist… Ska man bedriva kamp mot nazism behöver man hitta allierade i alla politiska läger. Liberala och konservativa antinazister citerades ofta i arbetarrörelsens tidningar. Här är det Skånska Socialdemokraten den 5 februari 1934 som citerar liberal media om barbariet i nazityskland.

Skånska socialdemokraten 5 februari 1934
Skånska Socialdemokraten 5 februari 1934

Lästips angående SD:s dokumentär om Socialdemokraternas historia:

Motargument: Folkbildande propaganda

”Organiserat tiggeri” och den svenska polariserade debatten

Är tiggeriet organiserat eller inte? I den svenska polariserade debatten är det mest två röster som hörs, de som säger att tiggeriet är organiserat av kriminella och därmed att tiggarna är kriminella, och de som säger att det inte är det. Den polariseringen är farlig. Den gör att man missar en massa saker. Mänskliga tragedier utspelar sig i gråzonerna mellan de två polerna.


Jag har skrivit om nazismen och deras kamp mot organiserat tiggeri på 30-talet. Nazisterna ville piska upp hat mot romer och fattiga och de grupper som gav hjälp till romer och fattiga, och drog igång en kampanj mot ”organiserat tiggeri”. precis som Sverigedemokraterna idag drog de likhetstecken mellan tiggare och kriminella och tiggeri och kriminalitet, och stigmatiserade hela folkgrupper.

Att SD gör samma idag är typiskt för tidsandan.

Är tiggeriet organiserat?

Men betyder detta att tiggeriet INTE är organiserat? Ska man tro de i den motsatta polen i debatten, och många antirasister, så är det så. Eller så pratar man inte alls om hur det är.

Svaret är: nej absolut inte. Det är organiserat, i värsta fall av kriminella, men oftare av personer som ser sig som entreprenörer som vill hjälpa tiggare och tjäna en hacka själv. Ganska ofta av släktingar eller av personer som vill hjälpa till av ideella skäl också.

Ska vi kunna hjälpa de som är utsatta, och framför allt om vi vill råda bot på missförhållandena för romerna i hemländerna, som Bulgarien och Rumänien, måste vi ta med det i beräkningarna. Vi kan inte ha skygglappar eller anpassa debatten efter ideologiska betänkligheter. Men allt måste givetvis debatteras utan rasistiska generaliseringar om romer.

Hur vet vi detta? Ja, man kan ju prata med dem, till exempel. Men man förstår det även om man inte pratar med dem. Om man tittar så ser man sällan bråk om platserna tiggarna sitter på. Och ofta är det en och samma tiggare som sitter där. Ofta har äldre personer med noll möjlighet att hävda sin rätt till en plats en och samma plats i flera månader, och det kan vara en riktigt lönsam plats, utan att någon annan gör anspråk på den. Antalet som tar sig hit och själva hittar en plats utan att luta sig mot någon form av organisering är nog ganska få.

Historien upprepar sig

Om man tittar på fenomen som tiggeri förr och nu har den ofta varit organiserad. Det måste man göra, annars skulle det bli krig om de bra platserna. Man kommer överens inbördes, man tilldelas en plats av en entreprenör, en grupp eller familj man tillhör eller av personer som arbetar ideellt. Ofta är det en mix av alla dessa faktorer.
Och tyvärr, eftersom vi pratar om en organisering i det fördolda, kan i värsta fall kriminalitet vara inblandat.

Om man vill kan man dra liknelser med svenskarna som emigrerade och hamnade i USA:s städer på 1800-talet. De sökte ofta hjälp från andra landsmän. Informell hjälp oftast, även om det fanns arbetsförmedlingar och liknande för skandinaver. Denna hjälp var inte alltid hederlig. Hamnade man i Chicago riskerade man att behöva hjälp från den svenska maffian i staden. På östkusten hamnade man ofta i det som kallades skandinaviska maffian om man sökte jobb i en hamn. Hamnarna på östkusten var nämligen till stor del kontrollerade av skandinaver. grupperna ville tjäna pengar svart, och hjälpa varandra socialt, men hamnade inte så sällan i kriminalitet.

Det betyder inte att det är rätt att dra alla tiggare eller rumänska romer över en kam, lika lite som det hade varit rätt att dra alla svenskar i USA över en kam bara för att maffian där var svensk (Läs om Fred Lundin t ex). De flesta svenskar som flyttade till USA organiserade sig utan att hänfalla till grov kriminalitet.

Men i dagens polariserade Sverige är det svårt att diskutera en sån här sak. Å ena sidan har vi rasistiska skränhalsar som hävdar att alla tiggare är kriminella, och å andra sidan personer som inte vill diskutera problem och dilemmat i tiggeriet av rädsla att det gynnar de rasistiska skränhalsarna.

Tiggeri är ofta organiserat, men inte nödvändigtvis kriminellt

Så, ja, tiggeriet är organiserat, vilket var och en själv kan se på hur välfungerande systemet fungerar, utan slagsmål och krig om platserna. Men nej det betyder inte att alla tiggare är kriminella eller att man bör förbjuda tiggeri. Människor organiserar sig, ofta med släktband och vänskapsband som grund men ofta också med vinst och pengar som drivkraft, för så fungerar vi människor. Vi är inte ensamvargar, vi är sociala varelser.

Men en del tiggare hamnar riktigt illa ut. Och ska vi kunna hjälpa dem måste vi ha en öppen diskussion om alla aspekter av tiggeriet. Dessutom behövs det om vi ska stoppa den kriminalitet som en del av de som organiserar tiggeriet sysslar med.

Men ska vi lyckas med det måste vi kunna skilja mellan två begrepp: ”en del” och ”alla”. Att dra alla romska tiggare över en kam är rasism, att prata om något en del romska tiggare gör är inte rasism. Så enkelt är det. Precis som det inte var rasism att tycka att den svenska maffian i Chicago var ett problem för 110 år sedan, men det var rasism att antyda att alla svenskar var kriminella.

Vi behöver mindre polarisering och mer öppen dialog om ALLA problem vi har i samhället, utan skygglappar. Och nej, jag vill inte förbjuda tiggeri. Sättet man kan stoppa tiggeriet bäst på är att vrida om näsorna på de styrande i Bulgarien och Rumänien så de tar krafttag mot utanförskap och fattigdom bland romer, och mot den rasism mot romer som grasserar i de länderna.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Skribenten ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Slöja och kippa, är det etnofascism?

Att vara mot hederskultur och hedersförtryck är bra. Problemet är att inte alla nöjer sig med det. En del går längre och jämställer vissa kläder eller symboler, eller till och med religioner eller etniciteter, med förtryck. Denna glidning skadar debatten om hedersförtycket och utgör i sig ett förtryck som liknar hedersförtrycket.


För 15 år sen var det kurderna som man drog över en kam, idag muslimerna, imorgon är det kanske judarna igen som på 30-talet.

Johan Westerholm på Ledarsidorna.se har sedan en tid tillbaka släppt fram en ”slöjkritik” och ”islamkritik” på sin webbtidning Ledarsidorna som jämställer slöja med terrorism.

Det finns många exempel på detta. Skribenten Helene Bergmans artikel ”slöjan som terrorismens flagga” är kanske det tydligaste exemplet. Problemet med att jämställa slöja med terrorism är att grupper som IS och Al-Qaida har dödat många, många muslimer med slöjor i sin ”kamp”. Och bland kurder och andra som slagits mot IS finns även kvinnor med slöja.

Det är givetvis bra med kamp mot slöjtvång, men när man avfärdar alla slöjbärare som extremister går man för långt. Det finns hedersförtryckare utan slöja (t ex kristna sådana) och det finns slöjbärare som inte är förtryckta. Därför är vi många som protesterar mot de som påstår att slöja är hedersförtryck.

Nu har Johan Westerholm gått ett steg längre och påstår att vi som protesterar mot jämställandet av slöja med terror och hedersförtryck är ”etnofascister”.

”Såväl Miljöpartiet som Socialdemokrater för Tro och Solidaritet uppbär alla kliniska tecken på att ha drag av etnofascistiska politiska organisationer. Där kritik och arbete mot till exempel religiösa symboler som representerar förtryck eller kulturellt motiverade tvångsmedel anses vara rasistiska. Miljöpartiet och Tro och Solidaritet dominerar staberna runt statsministern samt på Utrikesdepartementet.” (källa)

Både Miljöpartiet och Socialdemokrater för Tro och Solidaritet är mot hedersförtryck. Det de däremot också är mot är jämställandet av slöja och förtryck. Det kan inte vara det Johan Westerholm reagerat på.

Nyckelorden är ”som representerar förtryck eller kulturellt motiverade tvångsmedel”. (källa) Det är så Johan Westerholm ser på slöjan.

Vi som protesterar mot jämställanden av slöja med förtryck, och olika förslag på tvångsåtgärder mot slöjorna, brukar påpeka att det faktiskt finns stort släktskap mellan hedersförtrycket och förtrycket att kvinnor i slöja. T ex just i de ständiga pekfingrarna om hur kvinnor ”bör” tycka, tänka och klä sig för att ”passa in”.

Man kan faktiskt vara mot både hedersförtryck och hat mot slöjbärare. Men inte så i Johan Westerholms värld. Där är alla som inte vill hetsa mot slöjbärare personer som han avfärdar som ”de som försvarar islamism och förtryck”.

Lägg märke till de svepande formuleringarna hos Johan Westerholm om religion. Om jag hade varit jude hade jag hållit hårt i min kippa. Precis som på 30-talet löper även judar risk att förtalas som hedersförtryckare och terroranhängare på grund av sin kippa.

Om de riggade slagsmålen förr och nu

Det pratas om de riggade slagsmålen bland ungdomar som om det skulle vara ett nytt fenomen knutet till invandring. Men det är inte ett ”nytt fenomen” knutet vare sig till ”det nya Sverige” eller den s k ”massinvandringen”. Det är ett gammalt fenomen. Så gammalt att arbetarrörelsen en gång i tiden satsade på idrott och fotboll för att råda bot på eländet.


Att ”manna” innebär att ungdomar gör upp i riggade slagsmål. En del ”sverigevänner” på höger- och vänsterkanten försöker påstå att detta är ett nytt fenomen. Det är det inte.

Jag har sett en hel del pilsnerfilmer från 30-talet och 40-talet som handlar om den ”förvillade ungdomen” som arrangerar just såna slagsmål: två gäng bestämmer tid och plats och sen ska man slåss. Åke Söderblom var en vuxen man som ofta spelade ungdom på grund av sitt utseende, och spelade ofta hjälten som just avstyrde såna slagsmål och därmed räddade en annan ungdom från ”fördärvet”.

Min morfar Albin Larsson föddes 1903 och brukade berätta att såna slagsmål var vanliga mellan de två stadsdelarna i gruvorten Höganäs i Skåne. Gäng av unga på övre samlades för att banka de från nedre, och vice versa. Man bestämde tid och plats och sen skedde slagsmålen, individuellt eller i grupp. Speciellt illa kunde det gå om man upptäckt att någon kille från ena delen av stan dejtade en flicka från andra delen. Det betraktades som illojalt och man använde detta som svepskäl för att börja slåss, både för att banka killen och för att banka gängen från andra delen av den lilla orten.

För att lösa detta började man satsa på idrotten. De pionjärer i fotbollen i Höganäs som skapade ortens två lag, Bollkubben och IFK, gjorde detta bland annat för att avstyra sådana slagsmål. Samma gjorde de som grundade Höganäs fridrottsklubb. Min morfar borde ha känt till ett och annat om detta, han och brodern Ernst Larsson, grundade nämligen just IFK Höganäs på 20-talet och Albin var fridrottare och sprang 100 meter på för den tiden fina 11,2.

Bröderna var båda aktiva i arbetarrörelsen också. Faktum är att arbetarrörelsen satsade en hel del på just fotboll då. Just för att ge ungdomen nåt annat att göra än att puckla på varandra.
Fast hade dagens ”sverigevänner” funnits då, på 20-talet, hade de väl fnyst och muttrat nåt om det föraktfulla med ”fritidsgårdar” och ”sossejävlar”, och krävt ”hårdare tag” istället.

Istället för att banka på varandra så hejade de boende i Höganäs nedre på IFK Höganäs och de på övre på Höganäs Bollklubb och sparkade på bollar, inte på varandra.

Och innan dess var det slagsmål mellan bönder och ”gruvungar”, på den tiden man inte skilde mellan högre och nedre så mycket.

”I förra delen av 1800-talet brukade gruvans folk (ändå de tillhörde Väsby församling) att alltid, så fort de ansåg sig överlägsna i antal, ställa till slagsmål med bönderna i böndernas dansestugor. Jag har antecknat min mors berättelser om ”kriget” till Nils Anders i Hogården år 1844 och slagsmålet till Jeppa Pers i Väsby år 1845. Men tiden har ju inverkat att den gamla fiendskapen bleknat eller avsvalnat betydligt, men inte helt och hållet, och jag tror nog att de bönder som råkat komma inom den nya stadens gränser, inte vidare tycker om den äran.”

Det är givetvis viktigt att göra något åt detta, och stoppa det. Och där spelar skola och hushåll en viktig roll. Men ungdomar måste också få möjlighet att göra något annat att göra än att banka på varandra.

Så, nej. ”Manning” är absolut inget ”nytt fenomen” knutet vare sig till ”det nya Sverige” eller den s k ”massinvandringen”.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Skribenten ansvarar för innehållet i sina krönikor.

När Samhällsnytt påvisar ”hyckleri”

Är man en hycklare om man är för invandring men inte vill ta emot en invandrare i sitt hem? Är man en hycklare om man är för dementas rättigheter men inte vill ta emot en dement pensionär i sitt hem? Är man en hycklare om man är för att värna ”våra egna” men inte vill ta emot en hemlös och kriminell blandmissbrukare med psykisk ohälsa i sitt hem? Samhällsnytt använder sig av retoriskt falskspel då man ”avslöjar PK-svenskar” som ”hycklare”. Men vilka är det egentligen som är de största hycklarna?


Tommy Deogan heter den alternativa mediebloggen Samhällsnytts nya ”stjärnreporter”. En gång i tiden brukade han vara emot retoriskt falskspel vart än han såg det. Men det var då det. Idag gör han filmer för Samhällsnytt. Bland annat en med temat ”Vem vill egentligen ta emot en invandrare?”. Här är klippet som har lagts upp på Samnytt TV:s Youtube-kanal:

Deogan pratar invandring med lite olika människor på stan som är för invandring. Sen kommer frågan om de är beredda att ta emot en invandrare i deras hem.

Deogans och Samhällsnytts fanclub jublar givetvis högt. Man påvisar hyckleri, menar man.

Men frågan är om inte det är Deogan och Samhällsnytt som hycklar mest.

Om man skulle ställa exakt samma fråga till dessa svenskar, eller till Sverigedemokraternas ledning, om pensionärer, misshandlade kvinnor eller barn i nöd, skulle givetvis de flesta vara för att hjälpa dem men få vara beredda att ta emot dem i sitt hem.

Eller tänk om man skulle fråga om personer vill ta emot en hemlös och kriminell blandmissbrukare med t ex schizofreni som inte klarar av att behålla sitt hyreskontrakt? Hur många, oavsett politisk inriktning, skulle säga ”ja”? Betyder det att de hycklar om de är för hjälp till dessa men inte vill ta hem dem?

Man hade lätt kunnat filma samma sak för att leda i ”bevis” att sverigedemokrater, eller Tommy Deogan, är hycklare, eftersom de inte vill ta emot någon av dessa idag.

Exakt detta retoriska taskspeleri brukade Tommy Deogan vara emot en gång i tiden.

Vem hycklar mest, de intervjuade eller den som intervjuar?

Sen bör det läggas till att väldigt många svenskar faktiskt tagit emot invandrare, t ex ensamkommande, i sina hem de sista åren. För att inte tala om alla som gifter sig med någon icke-svensk. De som de gifter sig med är faktiskt invandrare de också.

Skärmdump från diskussion på Tommy Deogans Facebook-inlägg 190307.

Rasister hetsar mot idrottande flicka i slöja

Ulla Gustavsson, ordförande i svenska simförbundet, och Lars Liljegren, en höjdare i idrottssverige har de sista dagarna kritiserat en bild Riksidrottsförbundet lagt ut på sin hemsida. Bilden visar en flicka i hijab som utövar sporten skytte, bredvid henne ligger en vit kille i samma ålder och skjuter. I sin okunskap hävdar de att bilden stöder hedersförtryck och radikal islamism. Men hederskultur och radikal islamism förbjuder flickor att utöva sådana sporter och absolut inte ihop med pojkar.


I Aftonbladet jämför Ulla Gustavsson bilden med hederskultur och könsstympning.

Slöjan är ett religiöst, politiskt och sexistiskt plagg… Nu visar RF att de gillar och uppmuntrar hedersförtryck: könsstympning, barnäktenskap, hedersvåld. Det upprör mig. Barn måste få vara barn.

Lars Liljegren går längre och menar att bilden verkar stödja terrorism.

Han har diskuterat slöjbilden med Ulla Gustavsson och tycker att den har en uppenbar underton.

– Om man glömde bort den ljusa lintotten i bakgrunden, han som ser ut som jag gjorde som liten, kan man tro att det är en rekryteringsannons för en militant organisation. Någonstans har det brustit totalt i omdömet. Man har inte gjort ett fel utan flera, säger Liljegren.

På vilket sätt ser det ut som en annons för en militant organisation?

– En liten flicka med slöja skjuter med tungt vapen. Det är en dålig kombination. Det är förvillande likt en rekryteringsannons. Den ger ett ohyggligt obehagligt intryck.

På sin Facebooksida har Gustavsson lajkat Liljegrens uttalande om detta (källa), så jag förutsätter att hon håller med om påståendet att flickan liknar en terrorist.

Det är tvärtom

GAPF och deras drivande personer som Devin Rexvid och Sara Mohammad har i många år hetsat mot slöjan och jämfört den med en nazistisk SS-uniform. De kräver slöjförbud för alla under 18. Debatten visar att den kampanj GAPF och andra, som Sverigedemokraterna, för mot slöjan är riktigt farlig.

Var Ulla Gustavsson och Lars Liljegren fått sina vanföreställningar om slöjan från vet jag inte, men de visar på en djup okunskap. Att en flicka bär slöja betyder INTE att hon är utsatt för hederskultur eller att hon symboliserar radikal islamism.

Hederskulturer förbjuder flickor och pojkar att umgås. Därför brukar i de allra flesta fall familjer med hederstänkande förbjuda sina flickor att utöva idrotter där könen blandas på sin fritid. På sin höjd tvingas de tolerera att skolan är könsblandad i Sverige, men på fritiden kontrollerar de sina barn.

Radikal islamism och riktigt fundamentalistisk islamsk religion förbjuder att könen blandas. De kan ibland tolerera att kvinnor utövar vissa former av sporter, inklusive skytte, men skilt från män och pojkar. Riktigt radikala extremister förbjuder det helt, som IS. IS förbjuder kvinnor att skjuta för det är en manlig sport.

De flesta vanliga muslimer i Europa bryr sig inte om sånt trams. De mer pålästa skulle hänvisa till att profeten Muhammed själv sprang ikapp med sin fru.

Inte alla muslimer bär slöja, men bär man slöja ska man kunna göra det utan att bli anklagad för att vara terrorist eller hedersförtryckt.

Radikal islamism

Vad anser fundamentalister inom islam om kvinnor och sport? Här är ett exempel. Sport är OK om det utövas skilt från män och att ta foton på kvinnor som utövar idrotter är förbjudet.

”Engaging in sport should be far removed from the eyes of men, whether they are trainers, teachers, students, administrators or spectators. In order to fulfil this condition, it is not permissible to take pictures of women’s sport, so that they will not fall into the hands of men who will look at them, which would be contrary to the condition which makes it permissible for women to engage in that sport.”

Speciellt farligt anser de det är om det förekommer musik i samband med idrotter. Till slut sammanfattar man det med att generellt sett är det bättre att kvinnor stannar hemma i huset än utövar sporter i avskildhet.

”However we advise our sisters to protect themselves and take care of their time, and not waste it in such deeds, because protection of a woman is done by adhering to the commands of Allah, one of the most important of which is to stay in their houses, and not go out unnecessarily, in obedience to the words of Allah, may He be exalted (interpretation of the meaning):

“And stay in your houses””

Madhkalisternas hemsida kan man läsa detta:

Fråga: Vad är domen för damidrott?

Svar: Det varierar. Det är tillåtet ifall den sker endast kvinnor emellan på ett sätt som inte motstrider Sharî´ahn. Exempel på det är löpning på en plats som är särskild för kvinnor och som män inte kan  besöka. Ett annat exempel är simning i deras hem eller i bassänger som inga män kan besöka. Om männen varken kan se dem eller komma i kontakt med dem, är handlingen tillåten.

Men om handlingen praktiseras av män och kvinnor tillsammans eller att män ser kvinnorna eller att det uppstår faktorer som skadar muslimerna, anses handlingen inte vara tillåten. Alltså är denna fråga detaljerad.

Det är nämligen tillåtet ifall handlingen är specifik för kvinnor och inga synder äger rum samt att det inte sker blandat med män på så sätt att platsen är dold och avlägsen från männen. Detta berör löpning, simning och även andra tävlingar.

Idrott är bra

Bilden strider alltså mot allt som radikal islamism står för. Dessutom tillåts inte flickor och pojkar att umgås och idrotta på sin fritid av familjer som präglas av hederskulturella normer. Gustavsson och Liljegren har alltså lyckats med mästerstycket att vantolka situationen helt, bara för att de ser klädesplagget ”slöjan”. I deras värld är slöjan i sig bevis på förtryck.

Det är lika knasigt som om nån skulle komma och påstå att könssepareringen i idrotterna, att kvinnor tävlar för sig och män för sig, är ett bevis på radikal islamism och hederskultur.

Om de verkligen vore mot radikal islamism och hederskultur skulle de vara glada åt bilder som den Riksidrottsförbundet sprider. Idrott är bra. Vill man bekämpa extremism ska man satsa mer på idrott, och gärna så könsblandad idrott, i den mån det går.

Myt: ”Hat mot kristna eller shiamuslimer är inte rasism”

Är det rasistiskt att uttrycka hat mot shiamuslimer och kristna? En del muslimer som gör sådant säger att det inte kan vara rasism eftersom varken kristna eller shiamuslimer är biologiska raser. Vi ska titta närmare på det argumentet här.


I debatten hörs ofta argumentet att hat och fördomar mot muslimer inte kan vara rasism. ”Islamofobi” existerar inte, säger de, och tillägger ofta att ”muslimer är ingen biologisk ras, alltså kan man inte vara rasistisk mot dem”.

Motargument har ofta kritiserat detta. (Läs mer om det här, här och här) Vi har betonat att rasismen efter 40-talet utvecklats mer och mer mot det som ibland kallas ”kulturell rasism”. Man fördömer alla individer i en grupp baserat på deras religion eller kulturella identitet.

Den första grupp som märkte av detta var judarna. Idag hetsar personer med judiskt ursprung, som Israel Shamir och Lasse Wilhelmson, mot judarna, och bedyrar samtidigt att de inte har något emot alla judar. Det är korrekt: De är inte biologiska rasister, de är kulturella rasister.

De påstår att Förintelsen är en myt. Indirekt påstår då de att miljoner judar är lögnare. De håller i praktiken alla judar ansvariga för det de ser som lögn.

Idag ser man denna rasism tydligast i hatet mot muslimer och demoniseringen av islam. Islam utmålas som ”nazistiskt” och alla muslimer indirekt som nassar, till exempel.

Shiafobi och kristofobi

Att muslimer anser att islam har rätt och kristendomen fel, är inte konstigt i sig. Att sunnimuslimer säger samma sak om sin tradition och säger att shia har fel, är inte heller konstigt. Lika lite som att en kristen säger att islam har fel och kristendomen har rätt. Men ibland övergår religion till hat.

Bland en del muslimer finns det ett brinnande hat mot shiamuslimer som kan jämföras med islamfobin. Det går under namnet shiafobi.

De drar alla shiamuslimer över en kam och generaliserar negativt om dem.

De uppfinner konspirationsteorier och demoniserar shiamuslimer.

De kopplar samman shia med andra rasistiska hatobjekt, som t ex judar.

De kallar dem en massa öknamn, som tex ”rafidah” (avfällningar, använd vid smutskastning).

De mest extrema grupperna använder våld mot shiamuslimer. Shiahatet ingår som en viktig ingrediens i IS hat till exempel.

”Rafidah är mushrik-avfällingar som måste dödas, var man än hittar dem, tills ingen rafidah mer lever på jordens yta”. (Källa)

(Det finns givetvis en liknande sunnifobi hos en del shiamuslimer.)

Religiösa känslor mot kristna övergår ibland i hat också: det kallas kristofobi, vilket är rädsla, intolerans och fördomar gentemot kristna. Kristofobiska hatbrott begås inte bara av muslimer men i denna artikel fokuserar vi på just muslimsk kristofobi.

Detta hat i Mellanöstern debatteras en hel del i Sverige, med rätta. Det finns stora problem med rasism mot kristna bland många grupper där.

”Det finns ingen kristen ras eller shiaras”

Men ganska ofta får man höra motargumentet att ”det inte finns någon kristen ras” eller ”vilken biologisk ras har shiamuslimerna?”.

Jag har sett flera exempel på detta på sistone på olika håll och har funderat en hel del över fenomenet.

Hur kan det komma sig att personer som menar att islamofobi finns, inte ser när liknande hat sprids mot kristna eller shiamuslimer? Eftersom lika lite som kristna och shiamuslimer är en biologisk ras är ju muslimerna det.

I just detta fallet borde det egentligen räcka med att be personen kika sig i en spegel, eller titta på sina egna barn. Om hat mot en muslim bara för att hen är muslim är något felaktigt och rasistiskt så är det lika fel om en muslim gör samma mot andra.

Ironiskt nog kallar de som kritiserar begreppen sig ofta för ”shiakritiker” eller ”kritiska till kristna”. ”Kritik är väl ok, eller är du mot kritik?”

Det är onekligen lite bisarrt att se islamofobernas favoritbenämning på sig själva yttrade av muslimer, men med udden riktad mot kristna eller t ex shiamuslimer.

Nej, kritik är helt ok, och du får vara hur mycket mot shia och kristendom som helst. Många shiamuslimer hyllar t ex diktatorn Khomeini. Det är ju mindre trevligt. Men om man slutar se nyanserna och tror att alla shiamuslimer därför är Khomeini-älskare eller potentiella Khomeini-älskare, så övergår kritiken till rasism.

Kort och gott, det är viktigt att man inte behandlar andra annorlunda än man skulle vilja bli behandlad själv: ”Ingen av er är i sanning en troende förrän han önskar detsamma för sin broder som han önskar för sig själv”. Som profeten Muhammed sa.

Demokrati betyder inte att majoriteten har rätt att förtrycka minoriteten

Eftersom nazister, rasister och andra galningar kan komma till makten genom demokrati är det en del som drar slutsatsen att demokrati är värdelöst och ”en myt”. Demokratin skyddar inte minoriteterna menar de. Men det är fel. Demokrati är det enda riktigt verksamma skyddet för minoriteter som finns. Demokrati utan minoritetsskydd är inte demokrati.


Det är inte konstigt att det finns en del som oroar sig. Sverigedemokrater och nazister och andra vill ofta använda demokratin för att förtrycka minoriteter. Hur skyddar vi minoriteters rättigheter i en tid när demokrati mer och mer jämställs med majoritetens rätt?

Det tydligaste exemplet är den nya brasilianska presidenten Jair Bolsonaro som upprepade gånger sagt att han anser att demokrati är att minoriteten måste böja sig för majoriteten.

“Beyond Brazil above all, since we are a Christian country, God above everyone! It is not this story, this little story of secular state. It is a Christian state, and if a minority is against it, then move! Let’s make a Brazil for the majorities. Minorities have to bow to the majorities! The law must exist to defend the majorities. Minorities must fit in or simply disappear!” (Källa)

På ytan kan det verka demokratiskt att en vald majoritet godtyckligt tar bort minoriteters rättigheter. ”De är ju valda, de är ju i en majoritet”… Men så enkelt är det inte. I begreppet demokrati ingår idén om att minoriteten måste skyddas. Det finns ett egenintresse för demokratin att att ha en pluralitet av åsikter så att val kan genomföras, så att inte bara en grupp styr hela tiden. Demokrati utan en idé om att minoritetens rätt måste skyddas är totalitär demokrati och ett steg från diktaturen.

Uttryckt på annat sätt är Alliansen beroende av Socialdemokraterna och Socialdemokraterna av Alliansen och bådadera är beroende av att Piratpartiet med sina 0,3% av rösterna finns. Ingen vet vem som kommer att styra imorgon.

Exempel på detta

Demokratins pionjärer varnade för idén att att ”minoriteten måste böja sig för majoriteten”. De kallade det ”majoritetens tyranni” och försökte ofta komma på sätt att skydda minoriteten.

Den brittiska liberalen John Stuart Mill myntade begreppet ”majoritetens tyranni” och formulerade sin så kallade ”harm principle” i ett försök att skydda minoriteten. Den principen går i korthet ut på att staten bara ska ha rätt att ingripa om något som någon, några eller något gör SKADAR andra människor.

 “The only freedom which deserves the name, is that of pursuing our own good in our own way, so long as we do not attempt to deprive others of theirs, or impede [obstruct] their efforts to obtain it. Each is the proper guardian of his own health, whether bodily, ormental and spiritual. Mankind are greater gainers by suffering each other to live as seems good to themselves, than by compelling each to live as seems good to the rest.” (Källa)

I USA diskuterade grundningsfäderna, t ex Alexander Hamilton och Thomas Jefferson, detta mycket också. Hur skulle man garantera minoritetens skydd mot majoriteten? Därför byggde de in principer om maktdelning i systemet och formulerade grundlagar.

I Sverige pratade de tidiga liberalerna runt Sven Adolf Hedin mycket om minoriteters rättigheter. Ett bra exempel på hur de arbetade var att de 1896 lät socialdemokraten Hjalmar Branting väljas in i riksdagen på en liberal lista, så att Socialdemokraterna skulle kunna höras i debatten.

Hjalmar Branting själv funderade också en hel del kring detta. Speciellt tydligt ser man hur han tänkte i sina skrifter och tal mot de s k ”hädelselagarna”. Att även om en majoritet av landets befolkning är kristen ska medborgaren ha rätt att skämta om religion, håna religion och uttrycka ateistiska åsikter.

Men de tidiga Socialdemokraterna bekymrade sig inte så mycket om minoriteternas rättigheter, annat låg i fokus för deras arbete. Det var först på 30-talet som demokratiarbetet hos de svenska Socialdemokraterna kom att handla om minoriteters rättigheter. Det var efter att de såg hur Hitler tog makten i Nazityskland i allmänna val och krossade minoriteterna, som judarna, men även  Socialdemokraterna.

Ett exempel på detta Alf Ahlberg, som numera är nästan helt bortglömd.

I sin bok ”Tankelivets frigörelse” från 1946 skriver han att demokratin och tankefriheten är i fara. Detta på grund av att en liten elit av ”experter” uppbådar ”folkmassor” och ”massopinioner” genom diktatur eller genom allmänna val för att genomdriva sina program. Dessa program ses som den ”enda vägen” och pluralism är förbjuden. Som folkbildare och folkhögskolepionjär ansåg Ahlberg att man bara kunde motverka dessa tendenser på sikt genom folkbildning och samtal. vi får inte se våra politiska motståndare som FIENDER. Demokrati är inte en meningskamp utan ett samtal. I en meningskamp handlar allt utbyta av ideer om att VINNA. I samtal handlar det om att lära av varandra. Men inte alla skulle delta i samtalet. De som vill utesluta åsikter, som demagoger och ordvrängare, bör inte bjudas in… Demokratin bör vara ett samtal mellan personer och grupper som ser samtalandets och dialogens egenvärde.

Skydda minoriteten genom att kväsa minoriteten?

Demokrati handlar inte bara om att majoriteten ska styra utan även om skyddet för minoriteten. Detta eftersom demokrati förutsätter en pluralism av ideer och åsikter, som strävar åt olika håll. Idag är det en åsikt som styr, imorgon kanske en annan, och därför har inte majoriteten någon rätt att kväsa minoriteten. Minoriteten måste foga sig i vad majoriteten bestämmer, så länge majoriteten inte beslutar sådant som förtrycker minoriteten.

Det är en central fråga i den demokratiska idédebatten, men idén om skyddet för minoriteter innehåller en paradox. Den som Alf Ahlberg formulerade som att de som inte tolererar att samtal förs på lika villkor mellan personer inte ska bjudas in till samtalen. Ska anhängare av IS, nazism eller kommunism förbjudas delta i debatten idag i demokratins namn? Är inte de också en minoritet? Kan bara minoriteters rätt skyddas genom att vissa minoriteter kväses? Ska nazistiska rörelser, som NMR, förbjudas i namn av att skydda demokratin?

Det är en intressant fråga och nåt vi borde diskutera mer och djupare. Bör vi tolerera de intoleranta som vill förtrycka oss andra? Var går i så fall gränsen för vad samhället inte ska tolerera?

Se till exempel frågan om religion. En stat ska inte styras religiöst eller av en religion, det anser nog de flesta svenskar. Men betyder detta att religiösa inte ska tillåtas påverka stat och styre med sina religiösa idéer? Vad gör vi med om muslimska eller kristna rörelser som kallar sig demokratiska men vill förtrycka homosexuella, vill delta i de demokratiska samtalen? Hur hanterar vi dem? Kan man bara skydda minoriteten genom att exkludera en annan minoritet? När bör vi agera och hur?

En annan fråga är vad vi gör med Mills princip om att skada och förtrycka andra, då nazister anser att judendom per definition skadar och förtrycker, och en hel del religiösa att homosexualitet skadar och förtrycker. Har de rätt att försöka förbjuda detta med hänvisning till samma resonemang många andra har när de vill förbjuda nazism och NMR?

Se där, svåra frågor!

Hur som helst handlar demokrati inte bara om att skapa majoriteter och frågan om vad majoriteterna bestämmer, utan även om var gränserna går för deras beslutsfattande. Folkväldet har gränser. EN majoritet har inte rätt att förtrycka en minoritet. Demokrati handlar lika mycket om skydd för minoriteter som det handlar om majoriteters rätt att bestämma!

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Skribenten ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Myt: Var George Soros nazist eller SS-soldat under 2:a världskriget?

Det finns en myt som handlar om att den ungersk-judiska finansmannen George Soros skulle ha varit nazist under det andra världskriget, och att han aktivt skickade judar in i döden. Myten sprids av allt från vänsterextremister till nazister, sverigedemokrater och… president Donald Trumps son…



Ja, Trumps son retweetade skådisen Roseanne Barrs groteska påstående att Soros var en nazist som dödade judar under andra världskriget.

En del av de som sprider myter påstår sig till och med ha en bild på George Soros när han var i SS-tjänst under andra världskriget. Så här ser den bilden ut, den är vitt spridd över hela internet. Det påstås att han sagt att han var glad att judarna massutrotades.

Men om man stannar upp och tänker till några minuter så borde man förstå att nåt är fel med myten. För det första är George Soros jude. SS är känt för mycket, men inte för att ha judar i sina led. För det andra är George Soros jude, och nazisterna var inte heller kända att gilla judar speciellt mycket. För det tredje är George Soros jude, och judar brukar inte gilla tanken på att bli massutrotade.

Dessutom, (för det fjärde) föddes George Soros 1930. Ska vi alltså tro att SS tog in den 13- eller 14-årige juden George Soros och gav honom en uniform? Nja… Deras minimiålder var 17 år.

Oskar Gröning

Den som tittar på bilden ovan kan genast se att något är fel. Bilden föreställer helt klart inte en 13-årig mörkhårig jude. Nej den föreställer Oskar Gröning (källa), som 2015 var 94 år gammal och dömdes för medhjälp till mord på 300 000 människor på grund av det han gjorde under det andra världskriget. (källa)

Konfiskerade judisk egendom

”Men han var väl en lycklig nazze som konfiskerade judisk egendom i alla fall”, kanske du frågar.

Den myten har spritts i 20 år. Det är då oftast 60 minutes 1998 som man refererar till där Soros fick frågan om barndomen i Ungern. Intervjun påstås bevisa att George Soros konfiskerat judisk egendom och att han var glad då han gjorde det.

Soros var 13 år i mars 1944 då nazisterna ockuperade Ungern. Soros pappa, Tivadar Soros, insåg strax efter ockupationen att han och familjen skulle bli deporterade till koncentrationsläger så han såg till att hans familj, och några nära vänner fick fristäder undan naziterrorn. Soros hamnade hos en kristen familj, där familjefadern var tjänsteman på jordbruksdepartementet. Denne tjänsteman fick ibland ta hand om olika former av beslagtaget gods, även judiskt. En (!) gång tog han med den unge Soros, som skulle föreställa vara hans kristne gudson, då han beslagtog judisk egendom. 1945 överlevde Soros slaget om Budapest. På bilden nedan kan ni se hur han såg ut som 16-åring.

I intervjun 1998 sa Soros att han bevittnade beslagtagandet av egendomen. Då sa han att han bara var åskådare till beslagtagandet, han var ju bara 14 år gammal, så han hade inga skuldkänslor: ”I was only a spectator, the property was being taken away. So the — I had no role in taking away that property. So I had no sense of guilt.“

Han sa även att han ansåg att krigsåren var de lyckligaste i hans liv och att de åren format honom helt. Men av vilken anledning? Jo, att han var stolt över sin pappas heroiska kamp för att rädda judiska liv. Inte för att han var nån sorts smygnazist som blev rik på att ta judisk egendom och judiska liv, utan tvärtom.

Och apropå myten om nazikollaboratören Soros… Det är fortfarande så att nazister inte gillade judar.

En antisemitisk myt, med andra ord: myten att judarna låg bakom nazismen och förintelsen.

Mer läsning

Snopes: the Soros myth

Vox: George Soros was not a nazi

Aftonbladet: Supermiljardären som alternativa högern hatar

SvD: Därför hatar högernationalister George Soros

 

Myt: ”Var Muhammed pedofil”?

Var profeten Muhammed pedofil? Källorna varierar om vilken ålder Muhammeds fru Aisha hade när hon gifte sig med profeten. var hon 6,7 eller var hon i yngre tonåren? Svaret kan verka  vara ett entydigt ja, eftersom alla källor anger en ålder på bruden på under 15. Men verkligheten är mer komplex än så. Profeten Muhammed var en statsledare och bland statsledare var det inte ovanligt att bruden var barn vid giftemålet.


För någon vecka sen kom en dom i Europadomstolen om kvinnan från Österrike som kallade profeten Muhammed för pedofil. Den domen har debatterats en hel del den sista tiden.

Domen kan absolut kritiseras. Det känns konstigt att en domstol ska fastställa vilka religiösa källor som är ”sanna”. Dessutom måste det vara tillåtet att kunna kalla religiösa personer för hårda, fula ord, vare sig det gäller Muhammed, Jesus, Maria eller Gud fader själv.

Men det är inte vad jag ska prata om här, utan myten om Aisha och Muhammed.

Det var nämligen inte ovanligt med barnäktenskap. Inte ens i kristendomen. Gud fader hade sex med jungfru Maria då hon var 12, 13 eller 14 (åldern varierar). Maria hade då varit gift med den mycket äldre snickaren Josef ganska länge.

Gratianus, vars arbeten på 1100-talet påverkade lagen i alla kristna länder, angav puberteten som ”lämplig” giftasålder, dvs 12-14 år. Men han menade också att det var lämpligt att få brudens medgivande till bröllopet i de fall de var äldre än sju år.

Bättre eller sämre?

Barnäktenskap är vidrigt. Men det är inte bättre någon annanstans på jorden. Och värst var det bland kungar och rika människor av börd.

Profeten Muhammed var både rik och statsledare runt 620 då han gifte sig med Aisha, vid en tid då statsmän ofta gifte sig ungt.

Äktenskap var inte bara en relation utan även en affärsöverenskommelse, och diplomati.

Denna sed är givetvis barbarisk.

Men innan man gör en stor sak av detta bör man sätta in det i sitt historiska sammanhang. Då bör man fråga sig om Muhammeds, och tidiga islams, syn på kvinnor och barn innebar en förändring till det bättre eller sämre historiskt sett.

Om man gör det råder inga som helst tvivel. Det tidiga islam införde idéer om arvsrätt för kvinnor och män, om att man alltid skulle fråga efter kvinnans medgivande vid giftemål, om att män skulle hjälpa till i hemmet, och stoppade lokala barbariska seder med brudröveri och liknande.

Bland kungar och herrefolk

Isabella av Valois var sju år när hon gifte sig 1386 med den engelska kungen Richard 2, som var 30 år vid giftemålet. Syftet med äktenskapet var att avsluta kriget mellan England och Frankrike.

År 1200 gifte sig den engelska kungen John med Isabella av Angouleme. Hon var 12 (eller 14) vid giftemålet.

Var man redan kung föredrog man att gifta sig med en könsmogen flicka, för man ville få ett barn snabbt. Därför skedde de flesta äktenskap med en sittande kung med flickor som var 12 till 18 år gamla. Undantaget var om månggifte var tillåtet. Men det var inte ovanligt att prinsar och prinsessor giftes bort vid ung ålder. Giftemål var inte en fråga om kärlek, det var diplomati, man knöt samman två länder eller ätter.

Sveriges första kvinnliga drottning var drottning Margareta Valdemarsdotter (1353-1412) som förlovades med Håkan Magnusson vid 5 års ålder och gifte sig med honom när hon var 10 år. Och prinsessan Ingeborg var 10 då hon gifte sig med den danska barnkungen Erik Menved 1296.

Den franska drottningen Marie Antoinette förlovades vid 13 års ålder 1769 och gifte sig vid 14 års ålder. Samma åldrar gäller för Elisabeth av Österrike som gifte sig vid 13 och förlovade sig med den dansk-svenske kungen Kristian II vid 14 års ålder.

Gustav III blev kung 1771 men förlovades redan som litet barn med Sofia Magdalena av Danmark. Båda var fem år vid förlovningen. Det var tänkt att de skulle gift sig vid 16 års ålder men av diplomatiska skäl dröjde det till 1769.

Bysantinsk historia är full av barnäktenskap. Prinsessan Simonida var fem år då hon 1299 gifte sig med den serbiske kungen Milutin.

Etc, etc. Jag skulle kunna skriva en lång lista på exempel från hela världen.

Hade de samlag?

Över hela världen har man av hävd skilt mellan giftasålder och ålder för samlag (äktenskapets fullbordande). Samlagen skedde då bruden nått puberteten. Vilket historiskt sett varit då hon var mellan 11 och 14 år.

Undantag finns säkert. Förr i tiden sågs inte äktenskapet som fullbordat förrän samlaget var fullbordat.

Det fanns till och med tjänstemän, och kvinnor, runt kungarna och kejsarna som hade som uppgift att kontrollera lakanet efter giftemålet. Fanns det sperma och/eller blod ansågs giftemålet fullbordat och juridiskt sett lagligt.

Därför var det bråttom att få till ett samlag, efter att parterna gift sig och var bruden ung och kungen eller prinsen gammal skedde samlaget så snart bruden fått mens. Det var en viktig statshandling som inte kunde vänta.

Vem vinner på mytbildningen?

”Profeten Muhammed var pedofil” och ”islam är en pedofilireligion”. Detta hör man allt oftare från nationalister av olika slag. Samhällsnytt hade en artikel av Mohammed Omar om det i veckan. Även personer som inte tillhör Sverigedemokraterna gör en stor sak av det. Den moderata riksdagsmannen Hanif Bali är en av dem.

Frågan är varför man ens pratar om detta. Beror det på okunskap eller rasism?

Att fokusera på att ”Muhammed var pedofil” med enda meningen att smutskasta islam och kränka muslimer är lika rasistiskt som då nazisterna på 1930-talet påstod samma saker om judarna, med hänvisning till olika ledare i Gamla Testamentet. ”Judendomen är en pedofilreligion”, hette det då. Idag heter det att islam är det.

Att peka ut profeten Muhammed och kalla honom pedofil är att bortse från tidsandan, och från historiska realiteter. Även våra gamla kristna förebilder, Gud fader själv och en lång  europeiska kristna kungar gifte sig med barn. Det var vidrigt. Men det gör varken kristendomen eller islam till en ondskefull pedofilireligion.

Men var Gud fader och profeten Muhammed och Richard II pedofiler? Ja, sett med vår tids glasögon var de det!

Läs även:
Del ett av denna artikelserie om kvinnors rättigheter i tidiga islam på Motargument.