Det här är kärnan i anledningarna bakom varför Motargument sammanställde denna serie: avdemokratisering är inte en enskild lagjustering. Det är en avsiktlig, medveten inriktning. Ett samhälle där kontroll blir dygd, och rättighet blir misstanke. Där det alltid finns en grupp som ska “åtgärdas” — och där alla andra uppmanas att vara tysta för att de “sköter sig”.
Motionerna SD skrivit till riksdagshuset visar avslöjande exakt vad de vill utföra. Tidö-samarbetets beslut visar vad som blir möjligt när deras vilja görs regeringsduglig.
Det är så man ska förstå innehållet i videon om ”V-Dem-kurvorna”: inte som ett exotiskt undantag, utan som en varning om hur snabbt ett rikt land kan vänja sig vid undantag. Sverige ligger inte där än. Men vi har börjat gå på samma sorts stig: fler genvägar för staten, mer misstänkliggörande av vissa grupper, mer press på institutioner som ska stå fria.
Se videon, den är endast 6 minuter.
Demokratin dör sällan med ett brak. Den dör med hjälp av en bred agenda och lämnar spår i offentliga protokoll.
Artikelserien skrevs av David Fuentes, Motargument.se
Det finns en princip som borde få varje demokrat att bli stel i ryggen: att staten eller regeringspartier vill skapa olika nivåer av skydd beroende på vem du är.
Moderater har motionerat om återkallande av medborgarskap. Motion 2021/22:3644. (riksdagen.se)
Moderater har motionerat om att svenska medborgarskapet ska bli indraget vid brott, om den skyldiga har två medborgarskap. Motion 2025/26:2045. (riksdagen.se)
Och Tidö-regeringen har tillsatt utredning om återkallelse/fråntagande kopplat till dubbelt medborgarskap och säkerhetsfrågor.
När man väl accepterat principen att vissa kan bli av med sin tillhörighet — att vissa är “svenskar på prov”, att medborgarskap i Sverige kan anses vara ”tillfälligt” för vissa — då har man också accepterat att likhet inför lagen inte längre är en självklarhet utan en politisk förmån.
Oberoende rättsväsende och rättssäkerhet – när staten tar helt nya vägar.
Här har vi avdemokratiseringens mest effektiva område: det tekniska i juridiska teknikaliteterna. För här somnar de flesta i publiken. Och medan publiken sover flyttas gränserna.
Riksdagen har antagit säkerhetszoner. Prop. 2023/24:84. (riksdagen.se)
Riksdagen har antagit anonyma vittnen. Prop. 2024/25:20. (riksdagen.se)
De förändringarna säljs in som livsnödvändiga. Det är alltid nödvändigt. Undantag från tidigare rättspraxis är alltid nödvändiga. Det är därför de kombinerade förändringarna av allt det vi rapporterar om i hela denna artikelserie är så farliga: när flera eller gud sig förbarme samtliga av undantagen väl blivit den nya normen — då har staten den dagen redan vant sig vid att slippa förklara sig, och medborgaren vant sig vid att tåla och försöka stå ut.
Motarguments skribent David Fuentes har skrivit denna artikelserie.
Det är inte de enskilda orden som har risker — utan sammanlagda konsekvenserna av totalen av alla förslag — om de skulle bli gällande lag i Sverige.
Följ alla delar i denna viktiga artikelserie.
Demonstrationsfrihet – när ”säkerhet” blir ett veto
Demonstrationsfriheten brukar aldrig vilja avskaffas. Den görs istället villkorad. Den görs dyr. Den görs osäker. Den görs beroende av en myndighetsbedömning av risk.
Regeringen har lagt fram propositionen Prop. 2025/26:133 om stärkt säkerhet vid allmänna sammankomster och offentliga tillställningar, som ger förändringar i riktning mot mer ingripande verktyg kring demonstrationer. (riksdagen.se)
Och i riksdagen kan vi se en linje från ledamöter i regeringspartierna, där “aktivism” görs till ett problem att lagstifta mot — ett tillkännagivande om skärpt lagstiftning mot det som kallas “samhällsfarlig aktivism”. (riksdagen.se)
Det börjar alltid med att man säger att det gäller de farliga. Sedan räcker det att du blir besvärlig.
Serien är skriven av David Fuentes. Läs alla delar.
Artikelserie av David Fuentes, http://www.Motargument.se Detta är inledningen och vi kommer publicera en ny del varje dag i en vecka.
Sverige har utvecklat sin demokrati under flera sekler. Det finns en sorts svensk trygghetsreligion: en allmänt spridd uppfattning om att demokratin är något man ‘har’ — som att man har den för alltid, per automatik — demokrati är väl inget man ‘gör’? Som ett personnummer. Som en köksfläkt. De bara existerar, och den som antyder motsatsen betraktas som antingen alarmist, okunnig eller oartig.
Det är därför avdemokratisering tyvärr fungerar som smort här. Den kommer inte i uniform. Den kommer i politiska propositioner. I ideologiskt motiverade utredningar. I många trend-ord som låter som hederlig omtanke: “trygghet”, “ordning”, “säkerhet” och ”sverigevänner”. Vi kan faktiskt identifiera en lång, obehaglig rad av många små, till synes rationella, undantag som blivit till en slags vardag i morgontidnignarna. En politisk kultur där människor har börjat lära sig att kalla rättigheter för “naivitet”.
Organisationen V-Dem och flertalet andra demokratiforskare tittar inte på känslor. De tittar på grundlagsskyddade friheter och mänskliga rättigheter som urholkas: rösträtt, yttrandefrihet och fri media, organisering och demonstrationsfrihet, och ett rättsväsende som bör stå självständigt, neutralt, när makten blir otålig.
Och det är här Sverige har blivit extremt intressant — inte på ett särskilt positivt sätt. Inte för att vi plötsligt skulle vara som Ungern eller USA, utan för att vi nu, år 2026, har en politisk konstruktion där Sverigedemokraterna, via Tidö-samarbetet, och L:s Sverigelöfte har fått en sorts indirekt regeringsmakt. Alla de vanliga riksdagsledamöterna trycker på knapparna, SD anas bakom alla ordch pekar på instrumentpanelen. SD säger vilken varningslampa som alla måste ignorera och förringa (alltså, alla de sakkunniga experterna i alla remissinstanserna som SD svartmålar som politiska motståndare).
Låt oss gå igenom det, rättighet för rättighet. Inte med moralpanik, utan med faktabaserade dokument och källhänvisningar. Följ med i vår artikelserie i en vecka.
När Ebba Busch (KD) i ett inlägg på X beskriver ett kommande riksdagsval som ett ”värderingsval” mellan svenska och ”islamistiska” värderingar, är det inte en oskyldig analys. Det är ett sätt att förskjuta svensk politik från att handla om sakfrågor till att handla om kulturkamp. Resultatet blir att en hel religion och dess utövare misstänkliggörs – och att grundläggande demokratiska rättigheter ifrågasätts.
När Busch talar om att vissa uttryck för islam – böneutrop, religiös klädsel eller moskéers verksamhet – inte ”hör hemma” i Sverige, riktar hon sig inte mot våldsbejakande extremism, utan mot helt legitima religiösa uttryck. Det är en glidning från att bekämpa brott till att begränsa friheter.
Skärmdumpar från Ebba Buschs (KD) officiella X-konto 250922:
Den stora majoriteten muslimer lever vanliga liv
I Sverige bor över en halv miljon muslimer. De allra flesta lever vanliga liv som grannar, kollegor, småföretagare, lärare, klassföräldrar och samhällsmedborgare.
De extrema exempel Busch nämner – imamer som motsätter sig lagar, influencers som propagerar för könsapartheid eller demonstrationer med antisemitiska inslag – är verkliga problem. Men de representerar en försvinnande liten minoritet.
Och här är det centrala: extremism finns i alla läger, inte bara i den muslimska världen. Vi har sett kristna fundamentalister i Europa som attackerar HBTQ-personer, nationalistiska grupper som sprider antisemitism, och politiska extremister som hotar demokratin. Att peka ut islam som unik bärare av extremism är därför både vilseledande och orättvist.
Buschs sätt att tala om islam som ett värderingsmässigt problem ligger mycket nära Sverigedemokraternas motioner i riksdagen. Några exempel:
I dessa motioner utmålas muslimska friskolor som ett särskilt hot mot svenska värderingar, trots att samma problem också förekommer i andra skolmiljöer.
• Stöd för kristna friskolor
Samtidigt driver SD motioner där de vill skydda och främja kristna friskolor.
• 2023/24:1892 – Kronlid och Emilsson (SD) vill bevara kristna friskolor och tillåta skolavslutningar i kyrkan.
• 2022/23:2271 – Kronlid m.fl. (SD) vill att regeringen ska skydda det kristna kulturarvet och stötta kristna friskolor.
Detta är en tydlig dubbelstandard: muslimska skolor ska förbjudas, kristna skolor ska bevaras.
”Värderingsgemenskapen” som exkluderingsverktyg
Busch talar om en ”överordnad värderingsgemenskap” som alla måste underordna sig för att bli en del av Sverige. Men här uppstår ett centralt problem: vem bestämmer vad som räknas som svenska värderingar?
Vi har redan en gemensam värdegrund i lagstiftningen – demokrati, jämställdhet, mänskliga rättigheter. Att kräva något mer, en kulturell likriktning, går bortom rättsstatens ramar.
Historiskt har vi sett hur krav på en enhetlig ”gemenskap” använts för att utesluta minoriteter. I 1930-talets Tyskland talades det om ”folkgemenskapen” (Volksgemeinschaft), där den som inte passade in först förlorade sina rättigheter och sedan sin trygghet. Att hänvisa till ”värderingar” som villkor för att vara del av nationen är en farlig väg, oavsett vilka partier som driver den.
Busch skriver att språk och arbete inte längre räcker för integration. Men att ställa krav på en specifik kulturell identitet går bortom vad en liberal demokrati kan legitimera. Integration handlar om jämlika möjligheter och gemensamma spelregler i form av lagar, inte om att staten ska bestämma vilken kultur som är ”rätt”.
Här går KD:s partiledare i samma riktning som SD: svenskhet definieras inte längre av medborgarskapet, utan av lojalitet till en påstådd ”värderingsgemenskap”.
När demokratin villkoras
Busch oroar sig över islamistiska partier och muslimska demonstrationer. Men i en demokrati har människor rätt att organisera sig politiskt och uttrycka sina åsikter – så länge det sker inom lagens ramar. Att kollektivt stämpla muslimska organisationer som hot är i sig ett hot mot demokratin.
En fri demokrati bygger på principen att alla får delta. Om staten börjar välja bort vilka grupper som anses ha ”rätt” värderingar för politiskt deltagande, då är det demokratin som blir villkorad.
Buschs utspel framstår som ett försvar av ”svenska värderingar”. Men i praktiken är det en attack på de grundläggande friheter som just utgör Sveriges värdegrund: religionsfrihet, yttrandefrihet, föreningsfrihet.
När politiker kräver att en viss kultur ska vara överordnad alla andra, och när en religion pekas ut som ett särskilt hot, rör vi oss bort från demokratins kärna.
Det verkliga ”värderingsvalet” handlar inte om islam kontra Sverige. Det handlar om huruvida vi ska fortsätta försvara alla människors lika fri- och rättigheter – eller låta politiker börja definiera vilka värderingar som ”hör hemma här” och vilka som inte gör det.
Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.
Hur kan statsråd missat att grundlagen gäller alla i Sverige? En kort artikel i omni valde vi att dela upp i segment för att kommentera alla tankevurpor i, direkt efter varje citerat påstående.
”Moderaternas migrationsminister Johan Forssell tycker att de propalestinska demonstranter som följde efter Carl-Oskar Bohlin ska kunna utvisas för bristande vandel, rapporterar Expressen.” – ”Man får gärna demonstrera för Palestina.” Motargument kommenterar: Vad de utpekade personerna gjort är just exakt det; kräver fred, nödhjälp, mänskliga rättigheter till alla i Palestina. De kritiserar också svensk regering om passivitet i de frågorna med sin grundlagsskyddade yttrandefrihet och rätt att hålla torgmöten och demonstrationer.
”Men de här personerna hyllar terror, ” Motargument kommenterar: det finns ännu inte några som helst belägg för att just de här aktuella personerna har gjort det. Påståendet är nära förtal. (Om en person hyllar terrorister ska det utredas av polis och rättsväsendet innan någon misstänkt eller oskyldigt utpekad förtalas offentligt. Rättsväsendets uppgift — inte statsrådens roll.)
”förföljer folkvalda” Motargument: det finns såvitt vi vet ännu inga bevis för att någon på platsen hade det syftet. De har varit utomhus på torg samtidigt som statsrådet Bohlin, promenerat samtidigt som Bohlin promenerade och i samma riktning. Återigen snuddar påståendet vid förtal. Bohlin hade kanske kunnat polisanmäla för ofredande, men det är ej detsamma eller likadant som att bli förföljd.
”och hotar vår trygghet.” Motargument: Exakt hur blir man otrygg eller hotad av att andra går på samma offentliga plats och skanderar för fred och höjer rösterna i sin kritik?
”Då ska man inte vara i Sverige, säger han.” Motargument: de som är bosatta, är folkbokförda eller är turister i Sverige har full rätt att vara i Sverige. Alla har yttrandefrihet och rätt att demonstrera och ropa, även om de inte har uppehållstillstånd eller medborgarskap. Politiskt förtroendevalda har inte ensidiga tolkningsföreträdet över sådant. Klassiskt, traditionellt, svenskt myndighetsutövande ger att det är Migrationsverket som avgör, helt fritt från statsrådens egna åsikter. (Kan det naiva påståendet ’ska inte vara i Sverige’ måhända bero på en aning av främlingsfientlighet? Det är snarlikt som Richard Jomshofs: ”Samla ihop drägget och kör bort dom”?)
Sverige har INTE ministerstyre över detaljer i myndigheterna, och svenska myndigheter ska inte ha politiker som lägger sig i deras ärenden.
”Flera av de utpekade aktivisterna ska enligt Expressens kartläggning sakna svenskt medborgarskap och har dömts för brott.” Motargument: Även personer dömda för brott har yttrandefrihet och rätt att delta i manifestationer på torg. Har de dömda personerna sonat sina straff ska de slippa bli ’kartlagda’ av journalister eller uthängda av politiker, när de fredligt utövar sin rätt att delta i fredsmanifestation och nyttjar sin yttrandefrihet.
”Enligt Forssell är det faktum att aktionen bedöms falla inom yttrandefrihetens gränser ett tydligt exempel på att lagstiftning om bristande vandel som skäl för utvisning behövs.” — citaten är ur en artikel från omni.se
En sista kommentar angående kraven på utvisning: Ingen av oss kan se på utseendet på en persons ansikte om den är svenskfödd eller född utomlands, om personen varit svensk medborgare i hela sitt liv, eller ej. Det går inte att se på utseendet på personer och veta om deras föräldrar är födda i Sverige eller utomlands.
MOTARGUMENT tror att det finns stor risk att statsråden Bohlin och Forssells uttalanden i detta ärende inte går i linje med svensk grundlag eller lagstiftning och tyvärr undergräver tilliten till demokrati, politiker, mänskliga rättigheter och samhällsgemenskapen.
När man följer den politiska debatten och man har frihetliga progressiva värderingar, dvs man står för mänskliga rättigheter, inklusive kvinnors och minoriteters rättigheter, då är det lätt att få intrycket av att den konservativa rörelsen i Sverige och andra länder är motståndare till dessa rättigheter. Om man specifikt talar om den organiserade konservativa rörelsen, då skulle jag säga att ja, tyvärr stämmer det generellt.
Konservativa värderingar i sig går faktiskt att ha samtidigt som man respekterar mänskliga rättigheter. När ens konservativa värderingar gör att man inte vill ligga runt utan vill vara oskuld tills man gifter sig. Eller om en kvinna själv väljer att inte genomföra abort pga sina konservativa värderingar. Eller om man själv väljer att inte dricka alkohol. Eller om en man eller kvinna själv täcker sig av kyskhetsskäl (vilket för övrigt är en del av både kristendom, islam och judendom, inte bara en del av islam så som samhällsdebatten får det att verka som).
Vad vityvärr ser från många av de organiserade rörelser som idag kallar sig konservativa så nöjer de sig inte där. De kräver nämligen att även andra människor ska rätta sig efter deras värderingar. Andra människor ska vara oskulder tills giftermål. Andra kvinnor ska förbjudas rätten till abort. Andra människor ska förbjudas att dricka alkohol. Andra människor ska tvingas täcka sig av kyskhetsskäl.
Baserat på om man vill tvinga andra att följa konservativa värderingar eller inte så kan man kalla de två inriktningarna för auktoritär konservatism respektive frihetlig konservatism.
Här är ett exempel från mitt privatliv: Jag har sedan min barndom valt att aldrig dricka alkohol. Jag har aldrig velat ligga runt utan istället så har jag alltid velat ha seriösa, långvariga och romantiska relationer. Min sambo, som kommer från en muslimsk familj från Mellanöstern, brukar skämta om att jag som ateist är mer halal än vad hon är, eftersom hon inte har något emot att dricka alkohol medan jag däremot är nykterist!
Jag har alltså vissa konservativa värderingar, som jag låter guida mitt egna privatliv, samtidigt som jag är antiauktoritär, frihetlig, progressiv och respekterar de mänskliga rättigheterna och därmed inte vill tvinga någon annan att följa de konservativa värderingar jag har. Det innebär i praktiken att jag själv valt att vara nykterist, men jag vill inte förbjuda alkohol. Jag själv har valt att vara i seriösa långvariga relationer, men jag vill varken förbjuda sex före äktenskap eller för den delen försöker skambelägga de som vill ligga med hundratals olika människor, leva i polyamorösa öppna relationer eller leva i andra samtyckesbaserade relationer. Jag täcker mig mer än genomsnittet men jag vill inte tvinga någon annan att täcka sig – eller förbjuda andra att täcka sig för den delen! Det senare är en viktig poäng för mig då den auktoritära åsikten att man bör förbjuda vissa konservativa kyskhetsplagg. I svensk samhällsdebatt handlar det specifikt om att förbjuda hijaben i olika situationer, något som är något som tyvärr blivit en populär åsikt och som har drivits hårt av högerextremister och som tyvärr många som anser sig vara goda människor har gått på och börjat tycka.
Så för att sammanfatta, även om jag mestadels har progressiva värderingar, så har jag även vissa frihetliga konservativa värderingar.
I samhällsdebatten görs det tyvärr aldrig distinktion mellan dessa två helt olika sorters konservatism, där den ena är kompatibel med demokratiska värderingar och den andra inte. Det gör tyvärr att auktoritära konservativa dominerar samhällsdebatten och till synes får bestämma vad konservatism är och inte är.
Auktoritära konservativa rörelser ser vi tyvärr ofta vara högerextrema. Vi ser det i Sverige där det högerextrema partiet Sverigedemokraterna är del av den auktoritära konservativa rörelsen, där auktoritära åsikter om kvinnor och minoriteter går hand i hand. Vi ser det i MAGA-rörelsen i USA. Vi kan se det i många andra länder. Vi kan även se det historiskt i Nazityskland där den nazistiska högerextremismen med sin världskända antisemitism, exempelvis även var kvinnofientlig på ett auktoritärt konservativt sätt, exempelvis med abortlagarna och att de var homofoba på ett auktoritärt konservativt sätt
Även om rasism som struktur, åsikter och värderingar har funnits även efter Nazitysklands fall, så har den organiserade högerextrema rörelsen varit relativt liten under en längre tid i Sverige och andra länder. Även om det inte bara finns en orsak till varför högerextrema partier världen över, inklusive SD, kunnat bli så stora och inflytelserika i politiken, så är högerextremismens samverkan med auktoritär konservatism en viktig faktor till hur de har fått så mycket framgång och makt.
Konservatismen, eller konservativa värderingar, har använts i högerextrem rekryteringspropaganda riktad mot människor med konservativa värderingar. Vissa kanske redan hade auktoritära konservativa värderingar och kunde snabbt upptas i den högerextrema rörelsen. Andra hade mer frihetliga konservativa värderingar, men de kunde ändå radikaliseras på olika sätt, dels med skrämselpropaganda men även med en på ytan positiv och lockande propaganda som talar om familjevärderingar, att barn ska få ha en mamma och en pappa. Att barn ska få ha skolavslutningar i kyrkan. Propaganda som inte uttalat talar om förtryck och minskade rättigheter för andra, utan istället fokuserar på en vit pappa och vit mamma med sina vita barn som leker, skrattar och ser glada ut på en somrig blomsteräng. Det auktoritära och förtryckande är underförstått, det är den nödvändiga vägen dit för att komma till den lockande bilden av den lyckliga vita familjen.
Att inte göra skillnad på auktoritär konservatism och frihetlig konservatism gynnar bara den högerextrema rörelsen. Det är dags att börja skilja dem åt. Det är dags att ta ställning mot auktoritär konservatism.
Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.
5 juni 2025 presenterade Tidöregeringen en straffrättsreform med skärpta straff på en rad områden. En iögonfallande förändring är att gängkriminella ska straffas hårdare just för att de är gängkriminella. Samma brott – dubbla straff.Särbehandling av människor, oavsett om de är kriminella eller inte, är inte förenligt med mänskliga rättigheter, den liberala demokratin, grundlagen och rättsstatens grundläggande princip om allas likhet inför lagen.
Regeringens utredare, rikspolischef Petra Lundh, som står bakom förslaget, förutspår att reformen kommer att leda till ett högre tryck på kriminalvården. Förslagen, som vinner laga kraft 1 januari 2028, kommer att leda till ca 16 000 fler fängelseår per år, vilket i sin tur kommer att öka kostnaderna med ca 16,3 miljarder kronor per år.
Många delar i regeringspolitiken är ren SD-politik. Det är egentligen inte så märkligt, SD är det största partiet i regeringsunderlaget. Det är framför allt på SD:s favoritområden Kriminalitet samt Migration och Integration som partiets inflytande har märkts av.
Tidöavtalet har kritiserats av såväl fackförbund som offentliganställda för att vara repressivt i den mening att det bryter mot mänskliga rättigheter, grundläggande fri- och rättigheter, Barnkonventionen, grundlagen samt rättssäkerheten. Det har också framförts att Tidöavtalet strider mot etiska riktlinjer och yrkesetiska koder.
CRD (Civil Rights Defenders) menar att kriminalpolitiken som bedrivs är straffpopulistisk, dvs beslutsfattare fokuserar snarare på straffrättsliga påföljder för att blidka väljare, inte för den brottsförebyggande effekten. Det finns inte stöd i vare sig forskning eller erfarenhet från andra länder för att höjda straffrättsliga påföljder minskar brottsligheten. Mänskliga rättigheter dikterar att straffrättsliga påföljder måste vara proportionerliga. Vidare påpekar CRD att flera åtgärder i Tidöavtalet ”direkt skulle strida mot internationella och regionala skyldigheter och konventioner som Sverige förbundit sig till samt mot vår egen grundlag”.
Straffrättsreformen kommer i sin förlängning att få som direkt konsekvens att juridisk status och grupptillhörighet fäller avgörande för vilka rättigheter en människa har. Mänskliga rättigheter, rättsstatens principer och den liberala demokratin kan komma att sättas ur spel.
Mattias Karlsson, en av Sverigedemokraternas mest inflytelserika företrädare, föreslog nyligen i ett Facebook-inlägg att Sverige borde byta namn på första maj till “Folkrörelsernas dag”. Han kallade det “motbjudande” att ha en helgdag som han menar skapades till åminnelse av “anarkistiska terrorister som dödade poliser”.
Uttalandet är ett exempel på hur historien används politiskt snarare än faktabaserat. Karlsson refererar till Haymarketprotesterna i Chicago 1886. Det var en facklig demonstration som urartade när en bomb kastades – av en okänd gärningsman. Flera fackliga aktivister dömdes till döden trots brist på bevis, och processen har i efterhand bedömts som rättsvidrig. Denna händelse inspirerade Andra Internationalen att 1889 införa första maj som en internationell dag för arbetarrätt.
Att likställa detta med ett firande av terrorism är inte bara historiskt felaktigt – det förvränger medvetet syftet med en dag som idag firas i över 60 länder som en symbol för rättigheter och demokrati.
SD har dessutom flera gånger föreslagit att avskaffa första maj som helgdag:
Motion 2022/23:1001 Grundlag, punkt 7: SD vill att regeringen ska överväga första maj som helgdag och föreslår att övriga helgdagar ska införas i grundlagen – men exkludera första maj.
Karlsson själv har i tidigare motioner (t ex Motion 2012/13:K284 Politisk tv-reklam) visat en konsekvent linje i att misstänkliggöra plattformar han menar gynnar andra ideologier, och i flera sammanhang velat forma offentlighetsprincip och kulturarv utifrån en konservativ ram.
Vad SD driver här är inte bara en kamp om en dag i kalendern – det är en strid om själva historieskrivningen. De uppvisar en vilja att rensa bort spår av folkrörelser, rättighetskamp och kollektiv organisering ur den svenska berättelsen.
Men första maj tillhör inte ett parti. Det är inte ett socialistiskt monument. Det är en dag som vilar på bred historisk grund – en hyllning till kampen för anständiga villkor, rättssäkerhet och mänsklig värdighet.
Att Mattias Karlsson försöker göra om detta till en fråga om terrorism säger mer om hans politiska mål än om historien. Och det är just därför vi måste säga ifrån – inte bara som historiskt intresserade, utan som medborgare.
Motargument 