Enligt färska siffror från UNHCR befinner sig 0,1% av världens flyktingar i Sverige. Små, fattiga och tätbefolkade länder i närheten av, eller i, katastrofområdena tar in mångdubbelt fler flyktingar än vi gör i Sverige.
I debatten snickrar man kreativt ihop föreställningen om en s k ”massinvandring” med ett populärt mantra. Mantrat är ihåligt och utan substans samt bygger på en främlingsfientlig myt. Myten jag tänker bemöta i denna artikel är denna:
”Sverige är inte hela världens socialkontor”.
Det som med emfas påstås vara ett legitimt argument ingår i den retorik som som används av en del i flyktingdebatten. Det är en retorik som anammats av ”invandringskritiker”, även kallade ”sverigevänner”, men som jag helst benämner ”sverigehatare”. Först och främst används myten för att man tror på den, men den används också i tron att den inte går att bemöta – ett vapen omöjligt att värja sig mot. Men det fina är att den visst går att bemöta.
I flyktingdebatten finns människor som hävdar att Sverige går på knäna, och att det skulle bero på ”massinvandringen”. Det finns varken rim eller reson i att använda sig av detta som ett argument. Mot bakgrund av att små, fattiga och tätbefolkade länder i närheten av, eller i, katastrofområdena tar in mångdubbelt fler flyktingar än vi gör i Sverige, som i förhållande till dessa länder är extremt rikt och glesbefolkat, så håller inte argumentet.
Sammanfattningsvis kan vi konstatera följande:
15% av världens flyktingar uppehåller sig i Europa. 0,1% av världens flyktingar uppehåller sig i Sverige. Således är myten en lögn, som troligtvis har en mängd olika orsaker; rädsla, oro, främlingsfientlighet, människosyn, naivitet och okunskap är faktorer som gör att myten lever vidare.
Debattera gärna, men jag ber er som deltar i debatten att göra det sakligt och utan att sprida lögner och myter.
Så, nej, Sverige är inte hela världens socialkontor. Och, nej, Sverige har ingen ”massinvandring”. Det är en myt som används av ”invandringskritiker”, främlingsfientliga och rasister. För att bemöta myten krävs att vi har rätt fakta.
Den 12 juli 2026 avskaffades permanenta uppehållstillstånd (PUT) som huvudregel i Sverige genom regeringens proposition om att slopa PUT. Ändringen anpassar de svenska asylreglerna till EU:s miniminivå. De största nackdelarna med att slopa permanenta uppehållstillstånd (PUT) till förmån för tidsbegränsade uppehållstillstånd är försämrad integration, psykisk ohälsa, minskad ekonomisk tillväxt och ökad byråkrati. Kritiken kommer bland annat från forskare, fackförbund och Migrationsverket, som betonar att brist på långsiktig trygghet motverkar syftet med integrationspolitiken.
Motverkar integration och språkinlärning
Minskat incitament: Utan garanti om att få stanna minskar motivationen att lära sig svenska eller etablera sig i samhället.
Kortsiktigt fokus: Individer fokuserar på omedelbar överlevnad och tillfälliga jobb snarare än långsiktig utbildning eller karriärval.
Svagare förankring: Det civila engagemanget och viljan att bli en del av det svenska föreningslivet försvagas när framtiden är oviss.
Negativa effekter på arbetsmarknad och ekonomi
Svårare att starta företag: Utländska medborgare drar sig för att investera kapital och starta bolag om de riskerar utvisning.
Minskad köpkraft: Banker nekar ofta bolån och långsiktiga krediter till personer utan PUT, vilket minskar konsumtion.
Kompetensflykt: Högkvalificerad arbetskraft väljer bort Sverige till förmån för länder som erbjuder snabbare vägar till permanent trygghet.
Psykisk ohälsa och social utsatthet
Konstant stress: Att leva i ständigt limbo skapar konstant oro och traumatiserar individer på nytt.
Drabbar barnen: Barn i familjer utan PUT upplever en otrygg uppväxt, vilket försämrar deras skolresultat och mående.
Ökat skuggsamhälle: Personer som får avslag efter att ha rotat sig i flera år väljer i högre grad att gömma sig och leva papperslösa.
Ökad byråkrati och statliga kostnader
Extrem administrativ press: Migrationsverket tvingas hantera miljontals återkommande förlängningsärenden, vilket skapar enorma handläggningsköer.
Skattepengar slösas: Enorma resurser läggs på att ompröva redan godkända fall i stället för att fokusera på nya asylsökande eller brottsbekämpning.
Svenska arbetsgivare, branschorganisationer och fackförbund har reagerat med stor oro, skarp kritik och varningar för allvarlig kompetensbrist. Reaktionen är särskilt stark eftersom slopandet av permanenta uppehållstillstånd (PUT) sker parallellt med andra skärpningar, såsom det höjda försörjningskravet för arbetskraftsinvandring.
Gabriella är 8 år. Hon har levt hela sitt liv i Forsbacka, Gävle. Nu ska hon utvisas till El Salvador eftersom hennes pappa inte beviljats förnyat arbetstillstånd. Anledningen är att han tjänar 25 000 kronor, vilket regeringen anser är för lite för att ha rätt att vistas i landet.
Sedan den nya lagstiftningen infördes 2023, kan den som tjänar mindre än 80 procent av medianlönen i Sverige inte få förnyat arbetstillstånd och ska därför utvisas, oavsett hur länge personen befunnit sig i landet. Enligt SCB:s lönestatistik ligger genomsnittslönen för exempelvis barnskötare, vårdbiträden och hemtjänstpersonal långt under den månadslön på ca 29 600 kronor som krävs för att få uppehållstillstånd baserat på arbete. Med andra ord kommer regeringen att utvisa i stort sett alla som arbetar inom dessa yrken om de lever i Sverige baserat på arbetstillstånd. Men regeringen nöjer sig inte med detta. I år kommer kravet höjas till 90 procent av medianlönen, alltså 33 390 kronor i månaden.
Att detta slår sönder tryggheten för många barn som är födda och uppväxta i Sverige är, enligt migrationsminister Johan Forssell, ”känslosamt”. Samtidigt förklarar han att krav som ställs måste följas för att ha någon betydelse. Det är således rimligt att fråga sig: vad betyder egentligen de krav som regeringen infört tillsammans med Sverigedemokraterna?
Det officiella motivet till att just lågavlönade utvisas är att minska fusk men framför allt att de luckor som uppstår vid utvisningarna ska fyllas av personer som idag står utanför arbetsmarknaden.
Vad gäller det förstnämnda är den nya lagen ett trubbigt sätt att motverka fusk. Till exempel slår den mot alla berörda yrken, inklusive den offentliga sektorn. Dessutom fanns det sedan tidigare krav på god försörjningsförmåga för arbetstillstånd, där villkoren för anställningen kopplades till gällande kollektivavtal.
Det huvudsakliga argumentet bakom lagstiftningen—att utvisade arbetande ska ersättas av individer som idag står utanför arbetsmarknaden—förbryllar om möjligt ännu mer. Regeringens parallella attack på a-kassan bygger nämligen på argumentet att det redan idag finns ett betydande utbud av lediga tjänster. Den som accepterar regeringens logik bör fråga sig varför det behövs fler lediga tjänster när de som finns idag inte tillsätts.
I praktiken innebär lagen att regeringen önskar utvisa och ersätta hårt arbetande men lågavlönade invandrare med personer som har svårt att arbeta men ändå tvingas ta samma jobb. Detta trots att regeringen anser att jobben inte ger tillräcklig försörjning för att få rätt att leva i Sverige.
I sammanhanget kan nämnas att flera tunga arbetsgivarorganisationer avstyrkte förslaget i sina remissvar när lagen utreddes. Svenskt Näringsliv ansåg exempelvis att det var missvisande att lagförslaget utgick ifrån ”god försörjningsförmåga”. Man insåg att innebörden av det enkelt kan tolkas som att regeringen anser att rådande marknadslöner inte lever upp till definitionen av god försörjningsförmåga.
Vad gäller frågan om lagstiftningens uttalade syften lär de knappast uppnås. Förutom att människor utanför arbetsmarknaden tenderar att slussas runt i spillrorna av vårt välfärdssamhälle, så gäller lönekraven i lagstiftningen inte EU-medborgare, vilket innebär att rekryteringen möjligen kan komma att riktas mot EU:s inre marknad. Vad lagen däremot otvivelaktigt uppnår är att barnfamiljer utvisas om de har fel ursprung, såsom i 8-åriga Gabriellas fall. Kanske är det själva syftet.
På många håll har det länge höjts röster om att flyktingströmmarna till Europa skulle vara alltför omfattande. USA, Storbritannien och flera EU-länder, bl a Frankrike, Italien och Tyskland har skurit kraftigt i sitt bistånd till UNHCR. Konsekvenserna av att länder som tidigare har stått för högt bistånd nu stryper biståndet är att flyktingströmmarna beräknas öka kraftigt.
USA:s bistånd till UNHCR kapades med 80% när Trump tillträdde som president. Storbritannien har sänkt biståndet till UNHCR med 60%, Frankrike har sänkt sitt bistånd till UNHCR med 70%, Italien och Tyskland med 50% respektive 80%. Trenden är tydlig. Konsekvenserna är förödande för människor som tvingats fly sin hemregion, eftersom flyktingläger i UNHCR:s regi inte längre har resurser att tillgodose de allra mest basala behoven. Många flyktingar som befinner sig i flyktingläger ser ingen annan utväg än att ta sig vidare, mot Europa.
Skärmdump från Financial Times 250730.
Biståndspolitiken är avgörande för att kunna reglera flyktingströmmar. Men när stora aktörer nu kraftigt skär ner biståndet får det motsatt effekt: antalet flyktingar som tar sig till Europa ökar. De människor som talar högt om att deras land skulle ha tagit emot för många flyktingar kommer nu att höja rösterna ännu mer. Redan polariserade samhällen kommer att bli ännu mer polariserade.
Det är framför allt flyktingar som befinner sig i Afrika som drabbats av nedskärningarna i bistånd. Vägen via Libyen har fått en ökad flyktingström, och ett flertal EU-länder vill nu ge libyska myndigheter resurser att hindra flyktingar från att ta sig till Europa via Libyen. Också Tunisien har fått påtryckningar av EU-länder för att hindra flyktingar att ta sig till Europa.
Skärmdump från UNHCR:s rapport ”On the brink-devastating-toll-aid-cuts-people-forced-flee”.
Filippo Grandi, FN:s högsta flyktingansvarige, menar att EU istället borde öka resurserna för att skapa bättre förutsättningar för UNHCR i länder med många flyktingar, som t ex Tchad, Kenya och Iran. Flyktingorganet rapporterar att man har tvingats pausa förflyttningen av flyktingar till säkrare områden. Skolor i flyktinglägren har tvingats stänga, och kliniker är underbemannade. Det saknas rent vatten och mat. Även återetableringen, dvs att skapa förutsättningar för flyktingar att återvända, påverkas av att resurserna minskar.
Skärmdump från UNHCR:s rapport ”On the brink-devastating-toll-aid-cuts-people-forced-flee”.
Kraftigt sänkta bistånd skapar ökade flyktingströmmar till Europa, då människor inte ser någon annan utväg än att lämna de flyktingläger de befinner sig i. Konsekvenserna är ett ökat asyltryck på EU-länder. Detta i sin tur leder till det som är det mest alarmerande, nämligen att många fler människor riskerar att dö, till följd av människosmugglares exploatering, drunkning etc, då de försöker ta sig till Europa.
Vän av ordning vill veta hur ansvariga i de länder som skär ner biståndet till UNHCR tänker. Å ena sidan vill de minska flyktingströmmar till sina länder. Å andra sidan stryper de möjligheterna för UNHCR att upprätthålla humana förhållanden i flyktinglägren. Det går inte ihop. När egenintresset och självcentreringen får styra havererar moraliska ansvaret för planeten. De riktiga förlorarna är de som tvingats överge sina hem.
Sedan grundandet av Sverigedemokraterna har majoriteten av både politiker, medarbetare och väljare som röstat på partiet varit män, och det finns goda grunder till att partiet haft svårt att få grepp om de kvinnliga väljarna.
Partiet har tidigare, som enda parti, velat begränsa den svenska aborten genom att sänka fri abortmöjlighet från vecka 18 till vecka 12. Detta var dock en mjukare linje jämfört med deras tidigare starkt abortfientliga politik i partiprogrammet mellan 1989-1999. Även om partiet idag valt att lägga sig bakom dagens abortgräns fortsätter partiet att samarbete med en rad högerextrema och högerradikala partier i Europa som antingen kraftigt vill inskränka aborträttigheten eller totalt förbjuda möjligheten att utföra en abort. Ett flertal SD-politiker på både lokal och nationell nivå fortsätter dessutom att publicera abortfientligt material sedan partiet ändrat linje. Partiet har ytterligare röstat fram motioner för att tillåta vårdpersonal att vägra utföra aborter i Kronoberg, Stockholm och Blekinge.
Partiet står som enda svenskt riksdagsparti utan politikområdet ”våld mot kvinnor” i sitt partiprogram. SD (tillsammans med KD) vill ytterligare avskaffa; de så kallade ”pappamånaderna” vilket experter varnar kan leda till en högre grad av återvändande av traditionella kvinnoroller.
I den ”feministiska valkompassen” som tas fram av organisationen Kvinna till kvinna, får partiet som enda parti inte godkänt i en enda kategori. I kategorierna runt abortfrågan och exploatering av kvinnors kroppar får partiet en varning, i de resterande fem kategorierna får partiet underkänt. Kvinna till kvinna varnar för att SD-politik hotar jämställdheten, både i Sverige men även i Europa.
SD har i EU-parlamentet bland annat röstat emot att göra könsbaserat våld till ett EU-brott och som enda svenska parti röstade man emot EU:s handlingsplan för jämställdhet i biståndet. Det kanske säger tillräckligt att SD representerades i EU-parlamentet i 8 år av Peter Lundgren som 2018 sexuellt ofredade en partikollega och sedermera dömdes i hovrätten för brottet.
På den SD-kopplade nätbloggen Samnytt finns rullande propaganda med bilder på de sverigedemokratiska Europaparlamentarikerna Beatrice Timgren, Dick Erixon och Charlie Weimers. Varje bild är försedd med en ”klatschig” slogan.
I Europaparlamentet ingår SD i den högerkonservativa partigruppen Europeiska konservativa och reformister. I den partigruppen ser vi en uppsjö nationalkonservativa, EU-skeptiska, högerpopulistiska, ultranationalistiska, högerextremistiska och anti-federala partier. De stora partierna i partigruppen är polska Lag och rättvisa (20 mandat) och italienska Fratelli d’Italia (24 mandat). SD har som jämförelse 3 mandat i Europaparlamentet.
Om det fram till nu har funnits en osäkerhet på huruvida Samnytt är SD-vänliga har vi definitivt fått svaret nu. Samnytts grundare och VD Kent Ekeroth är numera oppositionsråd i SD Dalarna, samt politisk sekreterare på 30%.
Samtiden ägdes tidigare av SD och anses av många fortfarande vara SD:s partiorgan. Samnytt, däremot, är SD:s inofficiella partiorgan.
2024 var det år med lägst antal beviljade uppehållstillstånd av asylskäl på 40 år. I migrationsdebatter påvisas återkommande siffror som gör gällande att Sveriges flyktinginvandring fortsatt befinner sig på så kallat ”alarmerande höga nivåer”. Det som inte framgår är vilka det egentligen är som erhåller uppehållstillstånd. Motargument har kikat på siffrorna som visar på att antalet asyl- och flyktinggrundade uppehållstillstånd – inklusive anknytning – är långt mindre än andra grunder, som t ex studier och arbete.
Migrationsverkets statistik över beviljade uppehållstillstånd visar att Sverige beviljar färre uppehållstillstånd på asyl-/flyktinggrund idag jämfört med under flyktingvågen relaterad till kriget i Syrien för ett antal år sedan. Motargument har ännu en gång granskat Migrationsverkets statistik över beviljade uppehållstillstånd. Vid närmare efterforskning visar det sig att endast 1 av 5 beviljade uppehållstillstånd under 2024 var asyl-/flyktinggrundade.
Så hur ser siffrorna ut?
Totalt beviljades 93 895 uppehållstillstånd under 2024. Dessa fördelar sig enligt följande:
1/20 av uppehållstillstånden går till utomeuropeiska flyktingar
Om vi slår ihop de, enligt ”invandringskritikerna”, så kallade ”dåliga” grunderna för uppehållstillstånd blir siffrorna 15 526 + 2 920 + 784 personer = 19 230 (Den första siffran är siffran för asyl (skydd), den andra siffran är siffran för uppehållstillstånd som anhörig till en person som har asyl-/flyktinggrunder, och den tredje siffran är verkställighetshinder. Antalet beviljade uppehållstillstånd under 2024 enligt massflyktsdirektivet, dvs flyktingar från Ukraina, är 11 038. Medan den totala siffran på 2024 års beviljade uppehållstillstånd är 93 895. Om vi räknar ut procentandelen ser vi att 20 % av alla beviljade uppehållstillstånd grundar sig på asyl och anhöriganknytning relaterat till asyl-/flyktinggrunder. Alltså ett av fem: 1/5.
Det finns de som anser att uppehållstillstånd för utomeuropeiska flyktingar är ”sämre” än uppehållstillstånd för flyktingar från Ukraina. Motargument är av uppfattningen att en flykting är en flykting, oavsett ursprung. Antal beviljade uppehållstillstånd för personer med utomeuropeisk bakgrund är 4 488. Om vi räknar ut procentandelen ser vi att 5 % av alla beviljade uppehållstillstånd är för personer med utomeuropeisk bakgrund. Alltså ett av 20: 1/20.
2024 års beviljade uppehållstillstånd är 93 895. Om vi räknar ut procentandelen ser vi att 20 % av alla beviljade uppehållstillstånd grundar sig på asyl och anhöriganknytning relaterat till asyl-/flyktinggrunder. Alltså ett av fem: 1/5.
Vi påminner om att 2024 är året med lägst antal beviljade uppehållstillstånd av asylskäl på 40 år.
För den som vill läsa mer om t ex fördelningen mellan tillfälliga och permanenta uppehållstillstånd, persontyp (ensamstående, familj eller ensamkommande) samt kön kan hitta det på Migrationsverket.se.
Motargument välkomnar debatter i frågor som rör migration och flyktingpolitik. Däremot vill vi varna för att det tyvärr förekommer ohederligheter i debatterna.
* 2017 är ”toppåret” vad gäller beviljade uppehållstillstånd på anknytning med asyl-/flyktinggrund: 19 129 personer.
2024 var det år med lägst antal beviljade uppehållstillstånd av asylskäl på 40 år. I migrationsdebatter påvisas återkommande siffror som gör gällande att Sveriges flyktinginvandring fortsatt befinner sig på så kallat ”alarmerande höga nivåer”. Det som inte framgår är vilka det egentligen är som erhåller uppehållstillstånd. Motargument har kikat på siffrorna som visar på att antalet asyl- och flyktinggrundade uppehållstillstånd – inklusive anknytning – är långt mindre än andra grunder, som t ex studier och arbete.
Totalt beviljades 93 895 uppehållstillstånd under 2024. Dessa fördelar sig enligt följande:
1 av 20 uppehållstillstånd går till utomeuropeiska flyktingar
Om vi slår ihop de, enligt ”invandringskritikerna”, så kallade ”dåliga” grunderna för uppehållstillstånd blir siffrorna 15 526 + 2 920 + 784 personer = 19 230 (Den första siffran är siffran för asyl (skydd), den andra siffran är siffran för uppehållstillstånd som anhörig till en person som har asyl-/flyktinggrunder, och den tredje siffran är verkställighetshinder. Antalet beviljade uppehållstillstånd under 2024 enligt massflyktsdirektivet, dvs flyktingar från Ukraina, är 11 038. Medan den totala siffran på 2024 års beviljade uppehållstillstånd är 93 895. Om vi räknar ut procentandelen ser vi att 20 % av alla beviljade uppehållstillstånd grundar sig på asyl och anhöriganknytning relaterat till asyl-/flyktinggrunder. Alltså ett av fem: 1/5.
Det finns de som anser att uppehållstillstånd för utomeuropeiska flyktingar är ”sämre” än uppehållstillstånd för flyktingar från Ukraina. Motargument är av uppfattningen att en flykting är en flykting, oavsett ursprung. Antal beviljade uppehållstillstånd för personer med utomeuropeisk bakgrund är 4 488. Om vi räknar ut procentandelen ser vi att 5 % av alla beviljade uppehållstillstånd är för personer med utomeuropeisk bakgrund. Alltså ett av 20: 1/20.
Vi påminner om att 2024 är året med lägst antal beviljade uppehållstillstånd av asylskäl på 40 år.
För den som vill läsa mer om t ex fördelningen mellan tillfälliga och permanenta uppehållstillstånd, persontyp (ensamstående, familj eller ensamkommande) samt kön kan hitta det på Migrationsverket.se.
Detta är en spinoff på artikeln Myten om de 93 895 uppehållstillstånden (2024). Där finns adekvata länkar till Migrationsverket.
2024 var det år med lägst antal beviljade uppehållstillstånd av asylskäl på 40 år. I migrationsdebatter påvisas återkommande siffror som gör gällande att Sveriges flyktinginvandring fortsatt befinner sig på så kallat ”alarmerande höga nivåer”. Det som inte framgår är vilka det egentligen är som erhåller uppehållstillstånd. Motargument har kikat på siffrorna som visar på att antalet asyl- och flyktinggrundade uppehållstillstånd – inklusive anknytning – är långt mindre än andra grunder, som t ex studier och arbete.
Migrationsverkets statistik över beviljade uppehållstillstånd visar att Sverige beviljar långt färre uppehållstillstånd på asyl-/flyktinggrund idag jämfört med under flyktingvågen relaterad till kriget i Syrien för ett antal år sedan. Motargument har ännu en gång granskat Migrationsverkets statistik över beviljade uppehållstillstånd. Vid närmare efterforskning visar det sig att ungefär 1 av 5 beviljade uppehållstillstånd under 2024 asyl-/flyktinggrundade.
Migrationsverket släpper månadsvis uppdaterade siffror. Dessa aktuella siffror visar att procentandelen som beviljats uppehållstillstånd på grunder som av s k ”invandringskritiker” betraktas som ”dåliga” har sjunkit ännu mer. Röster i debatten gör gällande att personer som beviljats uppehållstillstånd på asyl- och flyktinggrunder samt på anknytning relaterat till asyl- och flyktinggrunder är uppehållstillstånd som är ”dåliga” för Sverige.
Så hur ser siffrorna ut?
Totalt beviljades 93 895 uppehållstillstånd under 2024. Dessa fördelar sig enligt följande:
1 av 5 uppehållstillstånd är asyl- och flyktinggrundat
Om vi slår ihop de, enligt ”invandringskritikerna”, så kallade ”dåliga” grunderna för uppehållstillstånd blir siffrorna 15 526 + 2 920 + 784 personer = 19 230 (Den första siffran är siffran för asyl (skydd), den andra siffran är siffran för uppehållstillstånd som anhörig till en person som har asyl-/flyktinggrunder, och den tredje siffran är verkställighetshinder. Antalet beviljade uppehållstillstånd under 2024 enligt massflyktsdirektivet, dvs flyktingar från Ukraina, är 11 038. Medan den totala siffran på 2024 års beviljade uppehållstillstånd är 93 895. Om vi räknar ut procentandelen ser vi att 20 % av alla beviljade uppehållstillstånd grundar sig på asyl och anhöriganknytning relaterat till asyl-/flyktinggrunder. Alltså ett av fem: 1/5.
Det finns de som anser att uppehållstillstånd för utomeuropeiska flyktingar är ”sämre” än uppehållstillstånd för flyktingar från Ukraina. Motargument är av uppfattningen att en flykting är en flykting, oavsett ursprung. Antal beviljade uppehållstillstånd för personer med utomeuropeisk bakgrund är 4 488. Om vi räknar ut procentandelen ser vi att 5 % av alla beviljade uppehållstillstånd är för personer med utomeuropeisk bakgrund. Alltså ett av 20: 1/20.
För den som vill läsa mer om t ex fördelningen mellan tillfälliga och permanenta uppehållstillstånd, persontyp (ensamstående, familj eller ensamkommande) samt kön kan hitta det på Migrationsverket.se.
Som en jämförelse kan vi kika på siffrorna över beviljade uppehållstillstånd under 2016, dvs det år då Sverige historiskt sett hittills beviljat störst antal uppehållstillstånd*. Under 2016 beviljades totalt 150 535 uppehållstillstånd. Av dessa beviljades 71 671 personer uppehållstillstånd på asylskäl och 15 148 personer beviljades uppehållstillstånd på anknytning med asyl-/flyktinggrund. Antalet så kallade ”dåliga” uppehållstillstånd under 2016 var alltså 71 671 + 15 148 = 86 819. Om vi räknar ut procentandelen ser vi att knappt 58 % av alla beviljade uppehållstillstånd grundar sig på asyl och anhöriganknytning relaterat till asyl-/flyktinggrunder. Alltså nästan tre av 5: 3/5.
I genomgången av beviljade uppehållstillstånd för 2019 låg andelen beviljade uppehållstillstånd för asyl och anknytning med asyl-/flyktinggrund vid ungefär en av fem: 1/5.
I genomgången av beviljade uppehållstillstånd för 2020 låg andelen beviljade uppehållstillstånd för asyl och anknytning med asyl-/flyktinggrund vid en av sex: 1/6.
I genomgången av beviljade uppehållstillstånd för 2021 låg andelen beviljade uppehållstillstånd för asyl och anknytning med asyl-/flyktinggrund vid en av sex: 1/6.
I genomgången av beviljade uppehållstillstånd för 2022 låg andelen beviljade uppehållstillstånd för asyl och anknytning med asyl-/flyktinggrund vid två av fem: 2/5.
I genomgången av beviljade uppehållstillstånd för 2023 låg andelen beviljade uppehållstillstånd för asyl och anknytning med asyl-/flyktinggrund vid ett av fem: 1/5.
Trenden de senaste åren är att andelen sjunkit år efter år. Siffrorna sjönk i såväl faktiska antal som i procentandel. Mellan 2016-2021 (en femårsperiod) hade andelen beviljade uppehållstillstånd på asyl-/flyktinggrund långt mer än halverats. Under 2022 ökade andelen till ”rekordnivåer”. Detta har delvis sin orsak i att det pågår ett krig i Ukraina, vilket har medfört att miljontals flyr landet. Under 2023 och 2024 har andelen minskat igen. Det har också sin orsak i att svensk asyl- och migrationspolitik har stramats åt under senare år.Vi påminner om att 2024 är året med lägst antal beviljade uppehållstillstånd av asylskäl på 40 år.
Motargument välkomnar debatter i frågor som rör migration och flyktingpolitik. Däremot vill vi varna för att det tyvärr förekommer ohederligheter i debatterna.
* 2017 är ”toppåret” vad gäller beviljade uppehållstillstånd på anknytning med asyl-/flyktinggrund: 19 129 personer.
En myt som ständigt cirkulerar i den migrationspolitiska debatten är den om att Sverige och Tyskland är de länder som tar emot flest asylsökande i förhållande till sin folkmängd. Fakta visar att de länder i EU som 2023 tog emot flest asylsökande i förhållande till sin befolkningsmängd är:
Cypern 0,8 %
Grekland 0,6 %
Österrike 0,6 %
Tyskland 0,4 %
Luxemburg 0,3 %
Bulgarien 0,3 %
Irland 0,3 %
Slovenien 0,3 %
Estland 0,3 %
Spanien 0,3 %
Belgien 0,2 %
Frankrike 0,2 %
Nederländerna 0,2 %
Italien 0,2 %
Lettland 0,09%
Malta 0,09%
Finland 0,08%
Sverige 0,08 %
EU 0,2 %
Av listan att döma ser vi att Sverige hamnar på 18:e plats av 28 länder i EU vad gäller asylsökande i förhållande till befolkningsmängd 2023, med 0,08 %. Motsvarande siffra för hela EU är 0,2 %.
Schweiz, som inte är medlem i EU, tog emot fler asylsökande än Sverige 2023, 0,3 %.
Storbritannien, som inte är medlem i EU, tog emot fler asylsökande än Sverige 2023, 0,1 %.
Island, som inte är medlem i EU, tog emot fler asylsökande än Sverige 2023, 0,1 %.
Norge, som inte är medlem i EU, tog emot fler asylsökande än Sverige 2023, 0,09 %.
Det land i EU som tar emot minst antal asylsökande i förhållande till befolkningsmängd 2023 är Ungern. Med en befolkningsmängd på knappt 9,7 miljoner tog landet emot 30 asylsökande förra året.
Motargument 