Etikettarkiv: religion

Krönikor

Ingen Newton utan Thabit ibn Qurra?

Det slängs ibland ut ogenomtänkta frågor, som: ”Vad har islam någonsin gjort för nytta?”. Och så kräver en del av dessa frågeställare, att bevis måste visas upp för att det har funnits någon som tror på islam, som har utfört viktig, avgörande forskning eller uppfinning.

Till att börja med: Det är inte religioner som utför några handlingar, det är människor och företag som utför handlingar, mäter, testar, utvecklar, uppfinner, konstruerar och bygger.

Det finns inte heller något som helst krav från någon, i något samhälle – gentemot någon religion eller religiös person eller grupp – att något s k ‘värdefullt’ och ‘nyttigt’ tekniskt underverk måste visas upp för att deras existens ska ‘godkännas’.

Pyreneiska halvön 830 & 1150 (klicka på bilden för att förstora den)
Pyreneiska halvön 830 & 1150 (klicka på bilden för att förstora den)

Men, OM några av våra läsare känner att de behöver argumentera emot sådana påståenden med lite detaljer i sakfrågan, kan man kanske till exempel börja med att peka på att en kalif i arabvärlden beordrade att man skulle samla på sig texter och manuskript, cirka år 780-800. De översatte, kommenterade och bearbetade texterna. Den första ”Madrasa” grundades i Fes, Marocko. Det satte igång en trend; att samla kunskap. Fartyg som lade till vid arabiska kuststäder genomsöktes i jakten efter manuskript som kunde skrivas av och översättas. Från 700-talet till 900-talet grundades Al-Andalus på Iberiska halvön. Under korstågen från år 1096 till slutet av 1200-talet, förekom det att böcker skrivna på arabiska transporterades till olika städer i Europa.

Många historiker beskriver ungefär likadant; att delar av antika Greklands lärdomar glömts bort under Europas mörkaste medeltid. Andra delar av vad som i Europa påstods vara ”kunskap”, var i själva verket helt felaktigt, som ”De 4 elementen”, människans inre anatomi, de 4 vätskorna o s v. Studenter från hela Europa lockades till olika nyinrättade universitet i Cordoba, Toledo, Salamanca, Bologna, Modena, Paris, Oxford, o s v (de grundades till stor del inspirerat från ”madrasa”-modellen) och där växte upplysningens nya generationer filosofer och forskare fram.

Citat ur ”Idéhistoriens huvudlinjer” av Gunnar Eriksson och Tore Frängsmyr:

I den västerländska kulturutvecklingen kom araber att spela en stor roll, framförallt som förmedlare av det grekiska kulturarvet. Under sina erövringståg hade araber framförallt i Syrien och Egypten kommit i kontakt med den grekiska vetenskapslitteraturen, med verk av Aristoteles, Ptolemaios, Hippokrates, Galenos och andra. Dessa arbeten översattes nu till arabiska och bifogades ofta med utförliga tolkningar och kommentarer. Särskilt betydelsefulla filosofer blev Avicenna, och Averroës. De fick stort inflytande i Europa för tolkningen av dittills rätt okända grekiska vetenskapliga litteraturen. Avicennas stora medicinska arbete ”Canon” […] tongivande för medicinens utveckling under hela medeltiden. Med Averroës kulminerade det arabiska inflytandet i Västeuropa […] det var i hans version den aristoteliska filosofin först blev närmare känd.
Araber förmedlade viktiga kunskaper även inom enskilda vetenskaper. […] Inom andra vetenskaper upptog och vidareutvecklade araberna grekernas insikter. […] fördes av araber över till Europa på 1100-talet.

De medicinska dogmerna som levt kvar från Hippokrates och Galenos tid, började kritiseras och långsamt förändras till nutida medicin först efter att Mondino de Liuzzi började obducera människolik vid Bologna universitet, år 1315. Andra, mycket kända personer som sedermera bidrog till att modernisera vetenskap tack vare upplysningstidens ”bokjägare” (Dante, Petrarca, Boccaccio osv) kan man nämna Andreas Vesalius anatomi/medicin och Isaac Newton, matematik, fysik.

Citat ur en biografi om Newton, skriven av författaren James Gleick:

Den grekiska matematiken var nästan bortglömd. I sekler hade endast islamiska matematiker hållit den vid liv och under tiden uppfunnit de abstrakta metoder för problemlösning som kallades algebra.
[Newton] … läste nu Euklides noggrant. ”Elementa” – vidarebefordrad från antikens Alexandria, via bristfälliga grekiska avskrifter, översatta först till medeltidsarabiska [av Hunayn ibn Ishaq och Thabit ibn Qurra] och sedan till latin.
Ingen hade trots allt till fullo utforskat antikens matematiska hemligheter. Förlorade manuskript dök fortfarande upp i dammiga samlingar. Det fanns en sådan storslagenhet och renhet i dessa gamla sanningar, vilka plötsligt kunde vakna till liv efter att under årtusenden ha bevarats på arabiska…

Mer fördjupning kan ni göra med några av dessa utgångspunkter: Bayt al-Hikma – Visdomens Hus & Om Översättningstrenden & ”Att översätta och tänka nytt” & ”Muslimska gåvor till Europas barbarer” & Betydelsen av arabisk vetenskap & La Convivencia i dåtidens Andalus, Spanien & Al-Andalus & Al Farabi & Ibn al-Haytham (al Hazen)

Till er som föredrar video-formatet för att ta till er kunskap, se på ett par mycket bra dokumentärer som vi tipsade om här: Islam, vetenskap och kaffe

För kalenderbitare finns det sammanställda listor över muslimska Nobelpristagare och muslimska vetenskapare och forskare

Jämför gärna årtal för grundandet av olika europeiska universitet med när denna Madrasa i Fes, Marocko grundades

Metalogicon av John av Salisbury, 1159. (klicka på bilden för att förstora den)
Metalogicon av John av Salisbury, 1159. (klicka på bilden för att förstora den)

Jag anser personligen att varje forskare och upptäckare bör hyllas för dennes egna bedrifter, och inte på grund av sin eventuella religiösa trosuppfattning. Så i ett sekulärt samhälle är det enligt mig irrelevant om någon muslim uträttat något ‘nyttigt’ eller ej. Och slutligen försöker jag mig på att översätta en text, som även Newton citerat: ”Vi är likt kortväxta på jättars axlar. Vi se mer, längre bort än de. Inte för att vår syn är överlägsen, eller för att vi är högre upp, utan för att våra föregångare lyft oss upp och för att vi bygga på vad de grundat.” Textens original kommer troligtvis från John of Salisbury som skrev den i ”Metalogicon”, om logik, som gavs ut på latin, år 1159.

Krönikor, Myter

Att kleta etikett på människor

Hos många av oss uppstår ibland behoven att kategorisera och att dela in människor efter olika kriterier. Ibland kan det vara en nödvändighet att förenkla, för att t ex diskussioner ska bli mindre komplicerade, men ibland används det som ett verktyg för att markera tillhörighet och icke-tillhörighet. I denna krönika analyseras etikettering som har sin grund i en rad olika faktorer.

Det vi ofta inte tänker på när vi väljer att kleta en etikett, en stämpel, en kategori eller en tillhörighet på oss själva eller på andra är att vi i samma andetag riskerar peka ut och slå fast skillnader mellan människor. Dessa skillnader är i sådana fall sällan av positiv karaktär. Anledningen till att vi generaliserar och delar in oss i grupper har ibland sin grund i att man vill hävda sig själv, eller framhäva en grupp som man själv anser sig ingå i. Andra faktorer som kan spela roll är att man kanske uppfattar andra som avvikande, skrämmande eller främmande. Det kan finnas en inneboende rädsla för de man väljer att peka ut som ”något annat” än vad man själv är. Mindervärdeskomplex kan vara ytterligare en faktor till varför man tycker att det är viktigt att dela in människor i olika kategorier. Etiketten kan vara ett sätt att manifestera en (inbillad?) överlägsenhet.

Olika etiketter för olika människor

blank-labels-coloured-largeJag ska nu ge några exempel på etikettering som jag funderar över. Sådana kategoriseringar används ibland på ett ogenomtänkt sätt. Det kan göras av vana, eller för att sammanhanget man befinner sig i verkar ”kräva” det, för att man inte vill riskera att sticka ut eller uppfattas som annorlunda, eller feg. Det kan vara del i en jargong, eller i en nedvärderande attityd gentemot andra, och i viss utsträckning mot sig själv. Exempel på jargong, eller nedvärderande attityd, är när vissa svenskar kallar sig själva för ”svenne” och en del invandrare benämner sig själva som ”blatte” i vissa sammanhang. Då någon framhäver andras etnicitet, religiösa tillhörighet, sexuella läggning eller funktionsnedsättning i syfte att peka på skillnader mellan människor, så är man ute på hal is. Ofta är dessa etiketter en del av samhället och den attityd som finns hos många, i större eller mindre utsträckning. Det man gör när man kletar etiketter på människor är att man undviker att se personen bakom etiketten. Man väljer istället att se det ”avvikande”, det skrämmande eller det farliga. Valet ger utlopp för behovet av att behöva skilja på folk och folk.

Den gemensamma nämnaren för dessa etiketter är att de inte är självvalda. Man har inte valt sin hudfärg, att vara homosexuell, jude eller att ha en utvecklingsstörning. Problemet med att kleta etiketter på människor är att man, i samma stund, generaliserar om hur vissa människor förväntas vara. Att generalisera utifrån ”avvikande” egenskaper är en farlig väg att gå, eftersom det kan leda till något mycket större än bara etiketten. Beroende på sammanhang och vilka man angriper, och vilka man angriper tillsammans med, så kan beteendet eskalera och innefatta mobbning, trakasserier, hot och våld.

Att kleta etiketter för politisk vinning

I Sverige finns idag ett parti som är, nästintill, besatt av att kleta etiketter på människor. Sverigedemokraterna ser det som en självklarhet, och nödvändighet, att kategorisera människor i ”svenskar” och ”invandrare”. Det var inte länge sedan andre vice talman Björn Söder talade om att judar och samer inte är svenskar. Ytterligare generaliserande etiketter som SD-politiker, och en stor andel av deras sympatisörer, använder sig av är ”vänsterextremist” och ”PK”. Skiljelinjen mellan muslimer och islamister är ytterst diffus, och grovt generaliserande, hos dessa i SD.

Varför är det så viktigt, för några, att syna, kategorisera och generalisera utifrån egenskaper som personer inte kan råda över? När det handlar om åsikt, och ideologi, har alla rätt att ifrågasätta och granska, eftersom de är åsikter och föränderliga. Däremot är etnicitet, religion, sexuell preferens och funktionsnedsättningar beständiga, väldigt privat, och inte heller självvalda. Varför är det så fundamentalt viktigt för politiker i ett parti, och för SD-sympatisörer, att diktera hur, och vad, andra människor är, eller känner sig som?

SD:s syfte med den generaliserande stigmatiseringen av människor i Sverige är att peka ut, och synliggöra, skillnader mellan människor utifrån ursprung, religion eller nationalitet. Genom att generalisera så skuldbeläggs, avsiktligt och medvetet, massor av människor enbart baserat på de rådande fördomarna om vad alla individerna i den gruppen anses ha för egenskaper. Man väljer ut egenskaper som man tycker skiljer sig åt från den gruppen man själv tror sig tillhöra och lyfter fram de andras egenskaper för att försöka skapa en polarisering mellan det ”svenska” och det som inte är ”svenskt”. Det man gör är att hierarkiskt dela in befolkningen, och samtidigt pekar man ut vissa som mindre värda, som lägre stående. Vissa betraktas som en ”andra klassens medborgare”, de är människor som eventuellt får vara i Sverige på nåder. Kraven är att alla måste sköta sig och, explicit, bli ”svenska”.

Alternativ medias roll

En viktig roll i stigmatiseringsprocessen spelar alternativ, s k opinionsbildande, media. Den utger sig för att sitta på ”den oretuscherade sanningen”. Nättidningar som Avpixlat, Fria tider och de numera nedlagda Dispatch International och Exponerat har främlingsfientligheten, hatet, polariseringen och skuldbeläggandet som livselixir. Taktiken som dessa använder sig av är att misstänkliggöra, generalisera och att peka ut vissa människor enbart på grund av vilken grupp de anses tillhöra. Att dessa hatsajter inte drar sig för att tulla på korrektheten i sina artiklar kan vi se både här, där och lite varstans. Kopplingen mellan Avpixlat och SD är omtalad, och dokumenterad.

groups-29097_640Utopisamhället som SD vill ha är ett etniskt homogent Sverige. Mer om SD:s tankar om nationen, nationalismen, svensk kultur, mångkulturalism, repatriering (d v s resebidrag till återvandring) och invandring finns att läsa här. Tanken om assimilation är stark, och nödvändig för SD. Med assimilation menas att invandrare, eller nationella minoriteter, måste helt överge sin kultur och sina traditioner, och helt anamma svensk kultur och svenska traditioner. För SD är det inte tänkbart att personer själv kan få kombinera valfria delar ur två, eller flera, kulturer. Åtminstone inte så länge de vill leva i Sverige. Det är smått tragikomiskt då man funderar över hur utlandssvenskar firar midsommar, äter blodpudding och har svenska flaggor.

Orden ”sverigevän” och ”svenskfientlighet” är populära och används frekvent av såväl SD-företrädare som SD-sympatisörer. Sverigevänner är enligt dem endast de personer som värnar om allt det ”svenska”, om att behålla Sverige svenskt. För en sverigevän är det viktigt att det inhemska premieras före allt utländskt som ska undvikas. SD:s iver att försöka tysta åsiktsmotståndare, de s k ”vänsterextremisterna”, har resulterat i en riksdagsmotion, kallad ”Intensifierat arbete mot svenskfientlighet”, skriven av riksdagsledamöterna David Lång och Paula Bieler. Motionen går i korthet ut på att SD anser att invandrare, och några svenskar, trakasserar och diskriminerar de som anses vara ”sverigevänner”. I motionen nämns att lagen om Hets mot folkgrupp (16 kap., 8 §) används på ett för svenskar otillräckligt sätt. Mycket av retoriken handlar om den s k ”omvända rasismen”, vilken, enligt många, inklusive mig själv, faller på eget grepp.

Det finns ett inneboende behov hos alla människor att benämna sig själv, och andra. För några handlar det om att försöka skapa sig en trygghet, men i många fall handlar det om att beskriva tillhörighet och icke-tillhörighet. Man vill, oftast, tillhöra en grupp. Samtidigt vill man förpassa andra till en annan grupp. Retoriken skapar olika lag, och till och med fiender. Det obehagliga är att dessa metoder används för att underbygga och stärka en politisk agenda. Nu presenteras denna agenda i en ”snygg förpackning”, levererad av SD med ett ivrigt ackompanjemang signerat alternativ media. Det är då det blir riktigt farligt.

Jag har berört detta ämne i några krönikor tidigare:

Vem är svensk?

”Allas lika värde”?

Tillsammans kan vi

Krönikor

Déjà-vu: nationalitetsregistrering

Under året har det förekommit ett veritabelt motionsregn från Sverigedemokraternas sida. Många av motionerna handlar om invandring, och hur synen på invandrare bör förändras. Förslagen handlar, exempelvis, om medborgarskap, fängelsestandard och trohetsförklaring till kungen för nysvenskar. Det är ingen slump att det är just SD som lägger fram motioner av detta slag.

Det är nu tredje året i rad som sverigedemokraten Kent Ekeroth skriver samma motion. I korta ordalag går motionen, som kallas ”Reformering av lag om behandling av personuppgifter”, ut på att Kriminalvården och andra myndigheter ska ges laglig rätt att registrera ursprungsnationalitet på fångar i svenska fängelser som har en, eller två, utlandsfödda föräldrar, eller som själva invandrat. Orsaken till förslaget är att Ekeroth menar att värderingar och kultur spelar roll för benägenheten att begå brott.

Ekeroth bygger sin motion på att han är av uppfattningen att mer än 50 % av Sveriges fängelsekunder faller inom ramen för nationalitetsregistrering. Förslaget innebär att människor med annan bakgrund ska urskiljas och sedan särbehandlas. Genom att föra statistik över dömdas ursprung skulle man kunna härleda att vissa nationaliteter skulle komma att begå fler brott än andra. Idag registrerar inte Kriminalvården interners ursprungsnationalitet eller deras föräldrars nationalitet.

Enligt Sverigedemokraternas pressansvarige, Martin Kinnunen, avviker inte Ekeroths motion från partilinjen. Jag avser här och nu reda ut vad motionen egentligen innebär och vad den kan komma att få för konsekvenser i framtiden.

Är brottslighet kulturellt betingat?

Ekeroth vill med förslaget till lagförändring kunna föra statistik över ”brottsbenägna” nationaliteter. Det Ekeroth inte tar med i beräkningen är att många som döms i Sverige förvisso är utländska medborgare, men de är inte med säkerhet invandrare. En del av dem är med i internationella ligor som reser runt och begår brott, men de bor inte i landet de begår brott i. En överrepresentation av en nationalitet behöver därför inte vara ett ”invandringsproblem”. Svenskar finns representerade i utländska fängelser, liksom att utlänningar finns representerade i svenska fängelser.

Med rådande lag finns möjlighet för BRÅ att forska, men incitamentet för Ekeroth, och SD, är att kunna ges tillgång till rådata som kan ge dem möjlighet att extrahera egna, optimerade tabeller som, exempelvis, ”från 12 februari 2014 till 5 januari 2015 begicks alla brott i östra Kalmar av afrikaner”.

För att kunna förstå trender, mönster och hur samhället utvecklas kan vi inte blunda för den invandrarrelaterade brottsligheten eller de ekonomiska konsekvenserna bland den första eller andra generationens invandrare som erhållit svenskt medborgarskap.

Registreringen av egen eller föräldrars nationalitet motiveras av Ekeroth med att det ska finnas tillgång till statistiska underlag för att kunna se hur brottsbenägenheten skiljer sig åt mellan olika grupper. Förslaget understryker skillnaderna mellan olika ursprung, det vill säga att kultur och värderingar, och i samma andemening brottsbenägenheten, inte försvinner på grund av att man erhållit svenskt medborgarskap.

Problemet är att motiveringen till förslaget om nationalitetsregistrering baserar sig på Ekeroths egenhändigt hopsnickrade tes, sprungen ur egna fördomar om människors olikheter utifrån etnicitet, i detta fall omskrivet till nationalitet, för att framstå mer rumsrent. Att kleta etnicitet, eller nationalitet, på människor i brottsstatistiska sammanhang är inget annat än främlingsfientlighet, byggd på fördomar om det som upplevs främmande och skrämmande. De lagar som omfattas av motionen är Lagen om behandling av personuppgifter inom Kriminalvården, Personuppgiftslagen och Lagen om den officiella statistiken.

EkerothMotionen nöjer sig alltså inte med att registrera ursprungsnationalitet på utländska medborgare, utan innefattar också första, och andra, generationens invandrare. De omfattar alltså människor som bara haft svenskt medborgarskap.

Anledningen till att Ekeroth för tredje gången skriver denna motion är att han menar att det finns tydliga bevis på att invandrare är mer brottsbenägna än svenskar. Men, som tidigare påpekats, är det inte bara invandrare som fångas upp av denna lagförändring, utan även utländska medborgare som inte ens bor i Sverige.

Registrering av nationalitet, eller etnicitet, ger en déjà-vu-upplevelse. 1935 gjordes detta i Nazityskland (Nürnberglagarna) för att urskilja judar från andra medborgare. Särbehandlingen blev nästa steg. Ekeroths förslag innebär urskiljning av människor. Det finns ingen enhetlig kriminologisk forskning som säger att kriminalitet är kulturellt betingat, men SD, och Ekeroth är övertygade om, och vill bestyrka, att invandrare är kriminella. Förslaget grundas i en önskan om att stärka fördomarna om, misstänkliggörandet av och generaliseringarna kring invandrare och brottslighet.

Det motsägelsefulla i motionen är att Kent Ekeroth själv har en mamma med icke-svensk nationalitet, och att han själv, om lagförslaget blir verklighet, skulle komma att bli ämne för denna registrering. Är det kanske så att Ekeroth själv är mer brottsbenägen än en människa som är alltigenom svensk? Ekeroths mormor flydde från nazisterna och hamnade i Sibirien. Hon tog sig sedermera tillbaka till Polen och 1969 kom hon och Ekeroths mamma till Malmö. Mot bakgrund av den förföljelse som mormodern råkade ut för tycker man att Ekeroth borde ha lärt sig att slik registrering är början på en hierarkisk indelning av människor utifrån etnicitet.

En möjlig förklaring till Ekeroths vilja att registrera människors ursprungsnationalitet och dess betydelse för kriminalitet kan ha sin grund i att Ekeroths uppväxtår präglas av invandrartäta klasser och en tidig åsikt om människor med annan bakgrund, vilka han i en öppenhjärtig intervju i Ystads Allehanda väljer att benämna ”packet”.

”Kultur” är det nya ”ras”.

Statsvetare Ann-Cathrine Jungar menar att, istället för att, som på 1930-talet, särskilja människor utifrån ras, innebär motionen att man särskiljer människor utifrån kultur. Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg twittrar: ”SD:s Kent Ekeroth motionerar om att Kriminalvården ska registrera ursprungsnationalitet på intagna. Varför inte ett tygmärke på jackan också?”.

Ekeroths motion spär ytterligare på den stigmatisering, och de fördomar, som finns gentemot invandrare. Den bidrar till att skapa större exkludering av vissa grupper, som redan befinner sig i utanförskap, i svenska samhället. Människor som redan har fördomar får ytterligare vatten på sin kvarn, då Ekeroth utgår ifrån att människor med annat ursprung begår fler brott än de med svenskt ursprung. Det finns ingen enhetlig forskning som styrker Ekeroths ogrundade tes, och det är vedervärdigt att gå händelserna i förväg och peka ut vissa människor som andra klassens medborgare, som människor som begår fler brott än andra. Att peka finger åt människor, och att hävda att de är kriminella beroende på kultur och ursprung är ytterligare ett led i att skapa en skiljelinje mellan vad som är svenskt och vad som inte är det. Ur integrationssynpunkt är det förkastligt att ställa grupper mot varandra på detta sätt.

På den ena planhalvan hittar vi de riktiga svenskarna, och på den andra finner vi invandrarna. Integrationsarbetet försvåras då man misstänkliggör vissa människor, eftersom integration bygger på ett ömsesidigt förtroende. Forskning säger, däremot, att det finns en kriminell överrepresentation på grund av låg socioekonomisk status, psykisk funktionsnedsättning, arbetslöshet, låg utbildning och missbruksproblematik. Mer om detta finns att läsa i Kriminalvårdens klientkartläggning.

Det är inte så att data saknas. BRÅ kan exempelvis dra slutsatser och skriva rapporter. Forskare och övriga intresserade kan begära ut domar, intervjua intagna och göra egna analyser.

Sverige har i EU förbundit sig att följa det som brukar kallas The Data Protection Directive, och som sedan 1995 reglerar vad som får och inte får sparas i register med persondata. Direktivet ligger till grund för svenska personuppgiftslagen, och där framgår tydligt att persondata inte får sparas, såvida det inte finns ett tydligt syfte och en ”nödvändighet” – de kan inte bara sparas för att det ”kan vara intressant”. Att i kriminalvårdens persondatabaser registrera nationalitet skulle enligt all rimlig bedömning vara ett brott mot detta direktiv. Den lagändring Ekeroth föreslår står därmed i strid med europeisk lag.

Kent Ekeroth vill göra det möjligt för Statistiska Centralbyrån (SCB) och Kriminalvården att registrera ursprungsnationalitet på fångar i svenska fängelser. Statistiken ska ge underlag för att styrka att invandrare är kriminella. Med ett sådant underlag blir det enkelt, och naturligt, att propagera för att invandringen ska minskas med 90 %. Det är svårt att hitta någon annan anledning till varför Ekeroth, och SD, väljer att, gång på gång, föreslå denna lagförändring. Jag ser det som ytterligare ett led i polariseringen, mellan svenskar och invandrare, som SD arbetar för att stärka. För Ekeroth och hans partivänner är detta början på drömmen om det etniskt homogena Sverige. Vari ligger annars den ständiga tjusningen att etikettera människor utifrån ursprung? Det troliga är att motionen avslås. Men vi kan räkna med att motionen läggs fram nästa år igen.

Krönikor

"Allas lika värde"?

Allas lika värde. Smaka på orden. Visst låter det fint? Visst känns det, näst intill, som en självklarhet? Visst tycker du, och jag, att alla har samma värde? Naturligtvis är det så att alla människor är lika mycket värda? Parollen allas lika värde används, av oss alla, dagligen och är ett uttryck för allt, men det är samtidigt ett uttryck för ingenting. Om vi synar och analyserar frasen och dess innebörd ser vi att det, allt som oftast, blott är tomma ord. Vi säger dessa ord för att vi ska kunna se oss själva i ögonen och för att vi ska kunna ge oss rätten att känna oss som goda, förstående och omtänksamma människor. För alla vill vi väl vara goda? Alla vill vi väl andra väl? Eller?

imagesBegreppet allas lika värde genomsyrar FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Hur är det egentligen? Efterlever vi, och samhället, denna devis? Svaret på frågan är otvetydigt nej. Jag tänker i denna krönika förklara närmare på vilka punkter jag tycker att vi brister i vår vilja att erkänna alla människors lika värde.

I samhället stöter vi varje dag på företeelser och exempel på att människor inte har samma värde. Vi ser det genom att människor diskrimineras på arbetsmarknaden, på arbetsplatser, i skolan, på banken och på bostadsmarknaden. Detta är exempel på strukturell diskriminering. Vi ser varje dag tecken på att alla människor inte har samma värde. I vår vardag ges ständigt uttryck för att vi brister i vår vilja att erkänna alla människors lika värde. Vi kan se det på fotbollsarenan, på bussen, på jobbet, på gatan eller i affären. Vi ser människor som behandlar andra människor på ett sätt som inte, på något sätt, korrelerar med att vi alla har samma värde. Det kan röra sig om glåpord, att tala nedsättande, att titta snett på, att nonchalera eller, i värsta fall, så kan det uttryckas genom våld. Hatbrott är ett obehagligt, men återkommande, bevis på att människor inte anses ha samma värde.

Det finns massor av orsaker till att vi tycker att människor har lika värde. Det finns minst lika många orsaker till att vi inte tycker det. Faktorer som spelar in i vår uppfattning, eller i vår bedömning, om andra människor är etnicitet, kultur, religion, sexuell läggning, kön, ålder och funktionsnedsättning. Dessa faktorer är exempel på hur vi människor skiljer oss åt. Tyvärr är det så att många av oss har fördomar. Detta i kombination med en uppfattning om att det som är annorlunda, exempelvis ursprung, kultur, religion, homosexualitet eller utvecklingsstörning, gör att vi också tycker att något, eller någon, har ett lägre värde.

205905_700b1-thumb1Det är enkelt, och inte alltid smärtfritt, att ge människor som har uppfattning om andra människor, utifrån nämnda faktorer, påklistrade benämningar som rasist, homofob, sexist eller funkofob. Rasism, homofobi, kulturrasism, sexism och funkofobi är uttryck för åsikter som innebär att vi tullar på devisen om allas lika värde. För mig är det viktigt att poängtera att detta är åsikter. Det är föränderliga åsikter. De är icke beständiga och, på samma gång, inte en del av vår egna person. Jag vill flytta fokus till åsikten eller handlingen, och, samtidigt, flytta fokus från själva människan som diskriminerar, mobbar eller trakasserar. Jag tror på att alla människor har en förmåga att förändra stereotypa uppfattningar om andra människor. För att det ska kunna bli verklighet är det viktigt att samhället, och lagsystemet, eliminerar risken för strukturellt utövande av rasism, homofobi, köns- och åldersdiskriminering eller funkofobi.

Det är viktigt att vi inser att vi alla har ett ansvar att reagera, agera och ifrågasätta när människor ger uttryck för brister i principen om allas lika värde. När vi inte reagerar, agerar och ifrågasätter dessa attityder ger vi samtidigt vårt samtycke till attityderna. Vi godkänner dem. Är det inte svårt att godkänna saker som går stick i stäv med vad du anser om människovärde? Det kan vara bra att ha med sig nästa gång du hör fotbollspappan skrika nedsättande invektiv om någon i barnets motståndarlag, eller när tanten på bussen raljerar över busschauffören med invandrarbakgrund.

Alla människor har lika värde, oavsett allt och inget. Vi måste bara förstå det.

 

Jag har tidigare berört ämnet i några krönikor här på Motargument:

Tillsammans kan vi

Vilka mekanismer styr näthat?

Artiklar, Myter

Religionskritik eller rasism?

Gästinlägg från Politifon

I Sverigedemokraternas valfilm från 2010 hörs en röst säga: ”All politik handlar om prioriteringar. Nu har du ett val. ”, samtidigt som man ser burkaklädda kvinnor tränga sig före en gammal kvinna med rullator. Inför valet 2014 är Sverigedemokraternas tal om muslimer och det som partiet kallar för smygislamisering betydligt mer nedtonad.

I deras principprogram kan man läsa att ” Islam och i synnerhet dess starka politiska och fundamentalistiska gren är enligt Sverigedemokraternas uppfattning den religiösa åskådning som visat sig ha svårast att harmoniskt samexistera med den svenska och västerländska kulturen. Islamismens inflytande på det svenska samhället bör därför i största möjliga utsträckning motverkas och invandringen från muslimska länder med starka inslag av fundamentalism bör vara mycket starkt begränsad.”

Med det sagt uppstår förstås frågan om vad som får sägas om islam och muslimer inom Sverigedemokraterna?  Bertil Malmberg är Sverigedemokrat i Trosa kommun och reser runt bland landets Sverigedemokrater och föreläser om islam. Malmberg har respekt med sig inom partiet och finns med på en intern lista över resurser som kan användas i partiets lokala föreningar som föreslagen föreläsare.

För P1:s program Människor och tro uppger Malmberg att syftet med föreläsningarna är att sprida kunskap om islam och” bemöta den delvis förljugna bild som ges i svenska medier om islam. Och av så kallade islamologer och religionsvetare.” Malmberg menar att islam är en totalitär ideologi och anser att islam är lika illa som nazism och fascism. Islam var något som Malmberg började studera efter terrordådet den 11 september 2001. Studierna bygger på litteratur som är kopplad till Counterjihadrörelsen.

Islamisering och veganisering

Under en föreläsning i Jönköping säger Malmberg att ”de vill ju att vi ska vika ner oss på alla de här punkterna. Halalkött i skolan, särskilda badtider, skaka hand eller inte skaka hand och allt detta. Annat passar inte dem, det är inte bekvämt för dem, för då kan de inte infiltrera med islam.”

Att religionsfriheten i vår liberala demokrati skulle ha en effekt på våra interaktioner med andra grupper i samhället är uppenbarligen inte en politisk analys som är relevant här. Hans utvärdering är ungefär lika rimlig som att skolans valbara vegankost skulle ha inarbetats i det svenska skolschemat av radikala djupekologiska grupper med avsikt att smygveganisera ungdomen.

Sharialag i svensk domstol

På en annan föreläsning, i Stockholm, säger Malmberg att sharialagar redan praktiseras i Sverige. Och på frågan om sharialagar även kommer gälla de som inte är muslimer så svarar Malmberg att ”Om vi inte sätter ner foten väldigt snabbt så kommer de göra det när de blir tillräckligt många.” Och syftar här på när muslimerna blir tillräckligt många i Sverige.

Politifonen har tidigare behandlat myten om shariadomstolar. Svensk lag vidhåller under vissa omständigheter att utländsk lag är rådande; det är ett rättsområde som går under namnet internationell privaträtt. Den har som syfte att bland annat effektivisera affärsliv över nationella gränser. Lagen är inte specifikt utformad för att vara tillämplig för sharia som rättsområde, men den kan betrakta civilrättsliga överenskommelser mellan två parter som vägledande inom ramen för utländsk lag (även för sharialag). Shariahysterin är därför ogrundad.

Muslimer ljuger bra

Malmberg gör många påståenden om muslimer i sina föreläsningar. Bland annat att muslimer har rätt att ljuga. ”Lögner har de använt sen Mohammeds tid. Så det är inget nytt. Det grundas i takia. Så man förstår inte här uppe att islam inte bara är en religion, islam är egentligen mera ideologi, totalitär ideologi.” Malmberg anser alltså att det är inrotat i den islamiska kulturen att ljuga.

Politifon har tidigare behandlat mytbildningen om muslimer som lögnare. Det kan ni läsa om här, här och här.

Det behövs inga religiösa paragrafer för att bedra. Förmodligen skulle de religiösa teknikaliteterna bara komplicera saken ytterligare. När Malmberg känner för att ljuga gör han det förmodligen bäst utan några religiösa influenser.

Eurabia är verklighet

Vidare säger Malmberg ”Jag är övertygad om att en del av den här invasionen av emigranter hit, speciellt från den muslimska världen, är en del av smygande jihad. Hur många tror att riktiga flyktingar kan hosta upp 100 000 kr? Jag kan inte göra det, trots att jag inte är flykting.” Vidare menar han att ”Jag är övertygad om att det ligger oljepengar bakom det här, som en del av jihad.” Malmberg konspirerar alltså att flyktingar stöds av islamistiska rörelser, att det handlar om en strategi för att få inflytande i västvärlden.

Det är här som Malmbergs politiska analyser blir “avancerade”. När muslimer flyr från förtryck och krig skall det tydligen ses som en ondskefull plan orkestrerad av typ den muslimska motsvarigheten till den populariserade konspirationsidén om Bilderberggruppen eller ZOG: muslimer med ekonomiskt och politiskt inflytande som använder sina gräsrötter lite som marionetter i kampen för det ideologiska övertagandet av Europa.

Hans antagande bottnar också i föreställningar som är närbesläktade med idén om att öppna gränser skulle medföra en tsunamivåg av fattiga människor. Enligt honom är emigration först möjlig när det finns ett visst mått av kapital med i bilden. Det kapitalet menar han är oljefinansierat av jihadister. I verkligheten är det förmodligen mycket enklare än så. Det är helt enkelt inte de fattigaste befolkningssegmenten som flyr. En ny studie visar på att fattiga länder med högre inkomstnivåer har högre utvandringsfrekvens än länder med lägre. Det är således inte från samhällets lägsta stratum som man finner den största migrationsaktiviteten.

Björn Söder håller med

Med anledning av Malmberg som rekommenderad föreläsare har P1:s program Människor och tro frågat Sverigedemokraternas partisekreterare Björn Söder vad han anser om Malmbergs uttalanden om islam. Söder säger bland annat att ”Det är uppenbart att och bevisat att islamska företrädare från arabvärlden ser den muslimska invandringen till Europa som ett verktyg att islamifiera västvärlden”.

Visst. Det kan de få tro. Men att de delar sin migrationspolitiska analys med samma ideologiska utgångspunkt som ett antal radikala religionsinternationalister i fanatiska miljöer har förmodligen mer värde för den politiska utvärderingen än någonting annat.

Söder får frågan om man kan förena Sverigedemokraternas nolltolerans mot rasism och Malmbergs föreläsningar om muslimer och svarar att ”Utifrån det jag hört så ser jag inte att det skulle strida mot vår nolltolerans. Däremot så tycker jag att det är viktigt att man följer kommunikationsplanen som vi har antagit och att man också är noga med att man uttrycker sig nyanserat. Men det vi ser från vårt partis sida, som vi vill peka på, det är den pågående islamifieringen av det svenska samhället som vi ser som en fara. Där vi allt mer anpassar oss enligt islamiskt påbud. Och vi menar också på att islam i sin nuvarande form är oförenligt med demokrati.”

Söder säger till Sverige Radio att det inte handlar om en smygislamisering utan om en islamisering. Att den inte är osynlig utan att den är ganska synlig överallt i Sverige. Något som partiledaren Jimmie Åkesson håller med om då han anser att islam är vårt största utländska hot sedan andra världskriget.

Frågan är när kritik av en religion någonsin kan betraktas som rasism enligt Sverigedemokraterna. Trots nolltolerans verkar de ha betydligt högre i tak än någon annan. Är det etiskt försvarbart att tala om muslimer på det här sättet?  Låt oss titta i Sverigedemokraternas egna etiska riktlinjer.

Där framgår detta:

Helt central för oss är också FN:s deklaration om de mänskliga fri- och rättigheterna. Partiet tar starkt avstånd ifrån diskriminering av människor på grundval av kön, religiös och politisk tillhörighet eller etnisk bakgrund. 

De etiska riktlinjerna poängterar att det för företrädare för Sverigedemokraterna, som medlem, kandidat, förtroendevald eller anställd, medföljer ett ansvar mot partiet och mot väljarna. Därför skall alla medlemmar, kandidater, förtroendevalda och anställda i tillämpliga delar följa partiets etiska riktlinjer. Riktlinjerna skall ses som en vägledning vid etiska och moraliska avgöranden. Man menar inom partiet att ”Alla bör ha ingångsvärdena att vara ärliga och uppriktiga samt att tala sanning.”

Hur moraliskt försvarbart det är att beskriva muslimsk migration som en del av ett ideologiskt krig mot väst, det får ni som läsare bedöma. I vår mening är det inte det.

 Författare: Jeni Al och Bruce Stålnacke

Artiklar, Myter

Terminologi – islamofobi

Motargument publicerar en artikelserie där vi reder ut brännande föreställningar och termer. Vi inleder med islamofobi.

Enligt Nationalencyklopedin benämns islamofobi på följande sätt;

islamofobi´
(av islam och fobi), rädsla för islam, överdrivna föreställningar om att islam är en religion som leder till negativa beteenden och att muslimers närvaro i ett samhälle utgör en fara. Islamofobin kombineras ofta med idéer om en stor muslimsk konspiration som avser att störta det västerländska samhället. Jämför antisemitism.

IslamofobiIslamofobi är ett begrepp som inte riktigt korrelerar med vad det egentligen handlar om. Islamofobi är en ideologi, likt nazism, som riktar in sitt hat mot en specifik grupp människor och en specifik religion, i detta fall muslimer och islam. Begreppet har förekommit i lite drygt 10 års tid och kanske är det därför ideologin ännu inte fått ett namn den förtjänar. Hatet mot, och rädslan för ett påstått hot från, muslimer och islam har emellertid funnits sedan 600-talet.

Den svenske religionshistorikern Mattias Gardell väljer att definiera islamofobi så här;

”socialt reproducerade fördomar om och aversion mot islam och muslimer, samt handlingar och praktiker som angriper, exkluderar eller diskriminerar människor på basis av att de är eller antas vara muslimer och associeras till islam”

Det svenska Integrationsverket definierar islamofobi som:

”rasistiska och diskriminerande uttryck gentemot muslimer. Dessa uttryck kan resultera i våld och hot eller genom exkludering av muslimer.”

Ett problem beträffande islamofobin och all främlingsfientlighet är att människor gärna generaliserar och klumpar ihop många personer till grupper, rädsla och hat riktas mot både praktiserande muslimer och mot sådana som enbart till utseendet liknar muslimer. Rasismen av idag är, hos högerextrema grupper men också hos gemene man, i stor grad ett muslimhat.

Då man resonerar kring begreppet islamofobi är det svårt att inte halka in på Sverigedemokraterna. Sverigedemokraternas ideologi har växlat. I början av partiets historia, då de 1988 bildades ur bland annat rörelsen ”Bevara Sverige Svenskt”, fokuserade de på att hata judar. Förutom att man har förklätt sitt ideologiska hat genom att byta ut uniformer & bomberjackor mot kostym, så har de dessutom ändrat sin ideologi. Idag är det istället hatet mot muslimer och islam som står för lejonparten av partiets ideologi. Hatet syns som en röd tråd. Retoriken, om än något dold av diverse ‘kodord’, är densamma.

Det målas upp skrämselpropaganda, som gör att man får med sig andra, som visar på att alla muslimer är fundamentala islamister och delaktiga i det man brukar beteckna konspirationsteorin, det vill säga en tanke om att muslimer planerar att ta över hela världen, likt Hitler och Nazityskland planerade att göra. Konspirationsteorin, som bland annat stöds och uttrycks av Sverigedemokraterna, kallas Eurabia och grundades 2005 med boken Eurabia – The Euro-Arab Axis, skriven av amatörhistorikern Bat Ye´or. Teorin går i korthet ut på att muslimer vill förvandla Europa till Eurabia. Detta är en av anledningarna till att personer generaliserar och illvilligt pekar ut muslimer som de nya nazisterna.

Grundtankarna som konspirationsentusiasterna har om den förmodade fundamentalistiska ideologin är att alla muslimer aktivt kommer att bekämpa kristendom och västlig kultur, samt att de är antisemitiska. De som stöttar och sprider irrläran menar att konspirationen planerades och startades redan på 600-talet, i islams vagga, och har sedan dess haft en ondsint, dold agenda som innefattar en ockupation av Europa. Ockupationen möjliggörs genom tillgång på oljepengar, sammansvärjningar på högsta nivå, samt invandring och omfattande barnafödande. Sanningshalten i konspirationsteorin är ytterst ifrågasatt, många forskare förkastar den helt och hållet. Sverigedemokraterna gör det inte.

Begreppet islamofobi är, i mina ögon, inte ett tillräckligt starkt begrepp för att beskriva ideologin. Att det finns människor som idag anser att islam och muslimer är det största hotet mot västvärlden, borde leda till att begreppet för den irrläran bör vara lika starkt som ordet nazism.

Det finns en hel del fördomar och märkliga uttryck man kan stöta på i samhället. Det kan handla om grannar, vänner, gubben på bussen eller någon i snabbköpet. Det finns fördomar om muslimer som kan uppfattas som kränkande, som är grova generaliseringar och förnedrande uttryck. Med lätthet finner man mängder av exempel på dessa fördomar på de olika omtalade hat- och rasistsajterna, bland folk i din närhet samt, till och med, i Sverigedemokraternas retorik. Tvångskonvertering till islam omtalas flitigt. Att tvingas bli muslim genom hot eller påtryckning är inte godkänt enligt islam.

Vi bör vara på det klara med att islam, liksom andra religioner, har baksidor: bland annat en minoritet av fundamentalister som bidrar till negativ syn på islam, på ett olyckligt sätt. Fundamentalister är ofta övertygade om att de sitter på den enda sanningen och väljer att göra politik av sin tolkning av religionen. Såväl fundamentalister som är troende muslimer samt fundamentalister inom ett svenskt politiskt parti.

Jimmie Åkesson, partiledare för Sverigedemokraterna, utmålar muslimer som det största hotet sedan andra världskriget. Det som är skrämmande är att han och Sverigedemokraterna potentiellt själva – på grund av just detta – utgör ett stort hot. Problemet är att Sverigedemokraternas ideologi grundar sig på precis lika illasinnade och ondskefulla grunder som ”Counter-Jihad” påstår att islam står för. Islamofobi är ytterligare en irrlära som gör skillnad mellan olika människor. Tyvärr är vårt samhälle fyllt av dessa krafter och åsikter. Vi stöter på dem dagligen, och eftersom islamofobin spridits på många nivåer är den, i mina ögon, det största hotet i Sverige idag. Det är vår gemensamma skyldighet att uppmärksamma, ifrågasätta, kritisera, debattera och informera om detta hot.

Källor för fördjupning:

Nationalencyklopedin NE.se
Om Islamofobi på Levande Historia
Debattartikel om uppmärksammat reportage på Uppdrag Granskning via http://www.islamguiden.com (pdf)
Svenska Dagbladet granskar Sverigedemokraternas retorik, 2009

Krönikor

"Han är ingen riktig buddist"

Gästinlägg av Svarten

Jag gjorde en fullständigt ovetenskaplig undersökning bland mina fyra arbetskamrater i kväll. Jag frågade dem om de hört talats om vansinnesdådet i Washington i måndags, då en man sköt ihjäl tolv personer och skadade fjorton andra. Ingen hade hört om det, men en av dem hade i alla fall sett något på en löpsedel.

Sedan frågade jag om de kände till bombdåden som skedde vid målgången av Boston Marathon i april i år. Jorå, det gjorde samtliga av dem. De visste även att de attentatsmännen var muslimer. Terrorister.

Jag gjorde ännu en liten opretentiös undersökning. Gick in på Google/News/U.S. Edition och sökte efter namnet på attentatsmannen i Washington. Det blev 160 000 000 träffar. När jag lade till ”buddhist” efter namnet sjönk antalet träffar till 43 200.

Jag rekommenderar artikeln Yes, the navy yard shooter was a Buddhist, som innehåller en hel del intressanta reflektioner att fundera över.

Gästinlägg av Svarten

Krönikor

Islamisterna skriker!

Om du ser ett foto av en person som skriker — känner du något då? Om du ser detaljer i personens klädsel eller hens övriga attribut som gör att du kan tro att hen kan vara muslim — vet du helt säkert om den personen har en religiös tro och om hen är muslim? Om någon påstår att fotot är av en muslimsk eller islamistisk demonstration — är det verkligen så? Vilken gren av islam tror du den personen känner sig hemma hos? Kan det rent av vara ett fotografi av en sekulär, ateist i ett land där de flesta människor enligt dig ser ut att vara muslimer eller islamister?

A man shouts 'God is great' as demonstrators in background
coolloud / Foter / CC BY-NC-ND

Tror du att den mannen du ser på bilden alltid skriker varje dag? Tror du att alla män som har liknande religiösa tro som den mannen också skriker exakt likadant för exakt samma saker som den är upprörd över? Tror du att mannen som skriker är mycket mer religiös eller djupare troende — om det ser ut som att han skriker mycket, ofta, länge och högljutt på fotot?

Är personen på bilden den enda representanten som du känner till för alla personer som har en viss religion? Kan det verkligen vara en representant för alla andra människor som har den religion som du enligt dina fördomar tycker att mannen på bilden har? Eller är han just på den bilden mer av en representant för en känsla av sorg, frustration eller hopplöshet? Om du ser en enda skrikande man på ett foto — varför direkt hoppa till felaktiga slutsatser om alla män som är religiösa eller bor i det området?

Skilj på kollektiv och individer

De personer som har liknande religiös tro eller bor i samma område som personen på bilden har inte automatiskt exakt samma åsikter som personen som du ser. Det är bara de personer som du ser skrika på bilden som är den enda som skriker. Men vet du varför de skriker? Kanske skriker mannen för att hans älskade har blivit skadad t.ex. i en bilolycka. Det kan kanske bero på att hans favoritfotbollslag just har vunnit eller förlorat en slutspelsmatch.

skrikandemanKan du minnas senaste gången som ett nyhetsteam har åkt till Mosul, Bagdad, Kabul eller till Casablanca, Tunis, Kairo för att filma alla de miljontals muslimer som inte skriker?

Det talas mer och mer bland de som ”bara är kritiska till invandringspolitiken” om skrikande islamister och muslimer. De sätts nästan uteslutande i samband med antivästliga åsikter och omänskliga värderingar i ett perspektiv som om att varje enstaka muslimsk person är ett bevis för ett mönster av systematisk ondska.

Jag har letat länge, har ännu inte funnit någon nationalist, patriot eller socialkonservativ som ens har börjat försöka nyansera sin egen bild av religiösa människor från andra länder. Ingen av dom verkar ha tänkt tanken att de skulle kunna prova analysera sina egna fördomar och sina egna åsikter om bilderna som visas i media.

Ett foto på en arg person som skriker i en demonstration i ett fjärran land — är det något att vara rädd för?
En skrikande person på ett foto är i princip bara ett foto av en skrikande person.

Se även mer om bildanalys i denna artikel eller läs andra artiklar som publicerats på Motargument.se om källkritik och mediagranskning.

Artiklar

Kyrkovalet 2013

Motargument.se analyserar väl valda delar av Kyrkovalet, resultatet och vad man kan utläsa av de avlagda rösterna.

Ett av de stora rikskända politiska partierna ställde upp i Kyrkovalet med 102-103 olika kandidater, sammanlagt från alla olika stift. De uppgav dock tidigare i höst en siffra på att de hade anmält ”nästan 140 kandidater”. Det var ett stort antal individer av dessa kandidater som hade anmälts till ett flertal olika stift.

Jämställdheten

28-29 olika kvinnor var anmälda som kandidater från detta parti, som grundades 1988. Försöker det partiet påstå att de efter 25 år, endast har så få representativa kvinnliga medlemmar som dels är medlemmar i Svenska Kyrkan och dels är villiga att ställa upp som förtroendevald? Är detta den ”Fädernas kyrka” som SD använde som slogan på sin (numera nedlagda) valkampanjsida:

www.fadernaskyrka.se
Angående statistiken: Med reservation för att de kandidater som är anmälda med namnen Louise Erixon och Louise Eriksson är två olika personer eller en och samma person.

SD:s stoppade annons
SD:s stoppade annons

Annonsering

Av reklamkampanjerna inför valet kan man göra bedömningen att partiet försökte använda slogans som ”kyrkoskatten bekostar reklamkampanjer för ökad invandring” och ”Svenska Kyrkan anställer imamer”. Ingen SD-politiker har ännu visat upp något exempel på reklam som propagerar för ökad invandring eller hur. Det är oklart hur många imamer som har anställts av Svenska Kyrkan och hur många som idag jobbar för Svenska Kyrkan eller hur de anses göra det. En imam som man kan hitta fakta om, som tidigare varit anställd hos Svenska Kyrkan, är Othman Al Tawalbeh. Det var en tidsbestämd projektanställning på 9 månader, i samarbete med Fryshuset som den stormen i ett vattenglas gällde.

Och nu anklagas dessutom detta parti för att ha bluffat om att den reklamkampanjen blev bojkottad.

Röstresultat

Sverigedemokraterna fick sammanlagt 40288 röster till kyrkomötet. Det är lite mindre än 12% av det antal väljare som röstade på partiet i riksdagsvalet 2010 (339 610 stycken).

Det har också gnällts om valfusk eller försök till valfusk. Alla Sverigedemokratiska politiker borde tala mer tydligt till sina väljare om att vem som helst får ta en blank valsedel och skriva dit valfritt partis namn på denna. Så länge man har stavat rätt så räknas den rösten som en röst på det partiet.

Analys

Sverigedemokraternas egen analys är att valet gav ett oerhört starkt resultat och var en stor succé. En fråga som uppkommer när man läser deras kommentar är t.ex. varför SD aldrig tidigare nämnt så många ord om sin ”toppkandidat Aron Emilsson” i kampanjerna inför valet?

Mitt eget spontana första försök till analys är att en stor andel av de 40 288 personerna som röstade på SD anser att en kyrka inte skall anställa någon imam. Men jag gissar även att nästan alla andra av de röstberättigade anser att det är helt okej om Svenska Kyrkan i framtiden själv får välja vilka de vill anställa och varför.

Om en politisk grupp som ofta påstår att många av svenskarna inte vill ha någon islam i Sverige, bara får 40 288 röster. Då för inte det partiet en politik som några andra än just de 40 288 personerna vill ha inom Svenska kyrkan. Och då är det hög tid att fråga väljarna om vad de tycker. Är islam och imamer ett hot mot majoriteten av alla vanliga svenskar?

Förslag

Några av Sveriges församlingar/pastorat är mycket små, med färre än 3000 röstberättigade. I ett flertal av dessa var det blott mellan ca 160-350 röstande, och inga SD-representanter som ställde upp. Jag anser att vilken politisk gruppering som helst hade kunnat skaffa egen majoritet (minst 50,1%) i väldigt många kyrkofullmäktige, om de grundades redan 1988 och har kvitterat ut miljontals kronor i statligt partistöd både 2006 och 2010. Allt som hade krävts:

  1. Ambition att ta sig in i kyrkofullmäktige
  2. Några frivilliga bosatta i området som vill bli kyrkopolitiker
  3. Värva minst 161-351 röstberättigade väljare i varje församling/pastorat (med extremt litet antal röstande i förra valet)
  4. Skapa ett okomplicerat partiprogram som appellerar till majoriteten av det svenska folkets vilja och åsikter.

Så, för att tala klartext, det beror förmodligen mest av allt på snålhet inom SD. De ville kanske inte spendera mer av skattebetalarnas pengar på PR för att försöka skaffa fler väljare? De har kanske inte större ambition än så att kommunicera med alla potentiella väljare? Eller beror det bara på deras tjugofemåriga historik av brutal inkompetens att ett riksdagsparti fick 40288 röster, i fria val ifrån samtliga av medlemmarna i Svenska Kyrkan som är över 16 år?

Krönikor, Myter

Stoppa skadliga riter

Gästkrönika från Anders Hesselbom
Riskerna med rituell omskärelse, alltså religiöst eller kulturellt motiverat avlägsnande av förhud, varierar med hur de olika riterna ser ut. Att vi accepterar att denna sed får fortgå, kostar några barnaliv per år — bara i västvärlden. Ibland får barnet infektioner och ibland leder det till sterilitet. Även ett s.k.”lyckat” ingrepp har inneburit en omotiverad risk för den som utsätts och leder till onödigt lidande.

circumcision set
istolethetv / Foter / CC BY

Ett sätt att ducka för kulturellt eller religiöst motiverade riter är att bara försöka rationalisera kring fenomenet. En del försöker hindra kritik mot omskärelse genom att t.ex. påstå att det finns hygieniska skäl bakom. Hygien-argumentet är pseudovetenskap, kopplingen eller korrelationen mellan hygien och förhud är fortfarande ej medicinskt bevisad.

Bland de riter som förekommer hittar vi t.ex. de där en rabbin med sin mun suger upp en droppe blod från förhuden. Barnets smärta anses av vissa vara ett självändamål. Även här håller man den pseudovetenskapliga flaggan högt. Bland judiska utövare förekommer föreställningen att spädbarnets smärta på något sätt skulle bidra till bildandet av självkännedomen.

Det finns sällan verkliga medicinska skäl att utföra en omskärelse, men det förekommer. Riskerna och de ev. negativa konsekvenserna blir ofta begränsade eftersom ingrepp genomförs av kompetenta läkare med sterila verktyg.

Många religioner har spända förhållanden till sex och barnaalstring, och ett av de verkliga motiven bakom omskärelse är att det gör onani aningen mer omständigt än vad det behöver vara.

Anders Hesselbom
Anders Hesselbom

I många kulturer anses onani vara uttryck för sjukliga fixeringar. Ett närliggande område är synen på preventivmedel och abort, något som också orsakat ofattbara kvantiteter av onödigt lidande.

För min del finns det inga som helst tvivel om att en eventuell kränkning av vuxnas religionsfrihet — när vi avråder från religiöst eller kulturellt motiverad omskärelse — är ett långt mindre problem. Vi ska inte fortsätta se mellan fingrarna på en avskyvärd hantering av barn eller vara rädda för att applicera vår moral på vad vi anser är vidriga religiösa yttringar.

/ Anders Hesselbom, gästkrönikör. Redigerat av Johan Löfström

För fördjupning i ämnet, läs debattartikeln i sin helhet på Anders blogg.

Kvinnlig omskärelse ur ett muslimskt perspektiv