”Israelkritik är inte antisemitism” och ”antisemitism är inte israelkritik” har vi hört många gånger i debatten. Och det kan nog de flesta hålla med om. Men var exakt går egentligen gränsen mellan antisemitism och israelkritik? Frågan är mer relevant än någonsin i en tid där både kritiken mot israel och antisemitismen mot judar har ökat.
Här är ett exempel på sammanblandningen av antisionism och antisemitism:
KD-politiker påstår i en debattartikel att antisonism och antisemitism är samma sak.
Talespersonen för Jews for Israeli Palestinian peace Dror Feiler svarar och menar att antisionism inte är antisemitism.
Några exempel på när debattörer konstaterar att israelkritik och antisemitism inte är samma sak:
Jonathan Leman, Expo: ”Sluta kalla antisemitism för israelkritik”
Anna Sundström, Olof Palmes Internationella Center, ”Att illvilligt kalla kritik mot den israeliska regeringen för antisemitism är stötande”
Aron Verständig, Judiska Centralrådet: ”Det går utmärkt att kritisera Israel hårt”
Mathan Shastin Ravid, SKMA, resonerar om olika definitoner av antisemitism
Problemet
De flesta människor skulle skriva under på konstaterandena att ”israelkritik är inte antisemitism” och att ”antisemitism är inte israelkritik”. Dessa konstateranden är väldigt lätta att göra men tar oss inte närmare en lösning. Problemet är att det i debatten inte finns en konsensus kring ett tydligt och objektivt konstaterande om var exakt gränsen går.
Ta följande citat som exempel. I princip ingen skulle påstå att ”jag gillar inte Netanyahus utrikespolitik” är ett antisemitiskt citat. Inte heller skulle någon påstå att ”judar är kackerlackor och Hitler borde ha avslutat jobbet” inte är ett antisemitiskt citat.
Dessa två citat kan anses höra hemma på de två ytterkanterna, där det första citatet är längst ut på kanten av ”israelkritik” och det andra citatet är längst ut på kanten av ”antisemitism”.
Gråzonen
Förvirringen börjar när det i debatten ska diskuteras saker som, rätt eller fel, kan anses ligga i gråzonen mellan de två självklara ytterkanterna.
”Israel har inte rätt att existera som en judisk stat” är ett exempel som har debatterats mycket mellan pro-palestinier och pro-israeler.
Pro-israeler skulle säga att detta påstående är ett bevis för antisemitism hos personen som säger det för att ”alla andra etniciteter har egna länder och ofta flera länder, judar har bara ett land, ett väldigt litet land, och inte ens det ska judar få ha efter förintelsens enorma lidande? Det är uppenbarligen antisemitism!”.
Pro-palestinier skulle säga att en ”judisk stat” är de facto en etnonationalistisk stat som då kodifierar apartheid mot palestinier, både de som inte är medborgare i Israel men som bor på ockuperade områden, men också de som är medborgare i Israel, och att etnonationalism per definition är rasistiskt och antidemokratiskt, och att endast en icke-etnonationalistisk demokratisk stat där judar och palestinier har lika rättigheter har rätt att existera.
Om pro-israelerna har rätt så är citatet antisemitiskt. Om pro-palestinierna har rätt så är citatet inte antisemitiskt.
Så vem har rätt? Kan vi konstatera vem som har rätt på ett vetenskapligt, objektivt och icke-politiskt sätt? Eller är det omöjligt att konstatera utan att göra ett politiskt ställningstagande? Och vad borde officiella seriösa organisationer som kämpar mot antisemitism så som SKMA och EXPO ha för ställningstagande i frågan om Israels existens som en judisk stat för att bara ta ett av många exempel?
Kan lösningen vara opolitisk?
Det är lätt att vifta bort obekväma frågor om gråzonen och säga att det där är en politisk och ideologisk fråga och att det ska inte organisationer som strikt arbetar mot antisemitism och rasism ta ställning till. Och vad jag vet så har varken SKMA eller EXPO tagit ställning till just den frågan och säkert är det många andra frågor som kan anses ligga i gråzonen som de inte har tagit ställning till heller. Men om de inte tar ställning till den och andra frågor som kan anses ligga i gråzonen så blir ju konsekvensen att det blir otydligt från deras sida vad exakt som är antisemitism och vad som inte är det. Och denna otydlighet leder till att det allt viktigare motståndet mot antisemitismen försvagas och förvirras.
En annan allvarlig bieffekt av otydligheten i samhällsdebatten är den rasism som palestinier och pro-palestinska invandrare utsätts för där många målas upp som antisemiter och terrorister och där de i debatten om antisemitismen målas upp som ”ett muslimskt problem” och ett ”invandringsproblem” som ”importerats från Mellanöstern”.
Generella konstateranden räcker inte
För att i samhällsdebatten nå fram till en tydlig gräns mellan antisemitism och israelkritik så räcker det inte med generella påståenden om att ”israelkritik är inte antisemitism” och ”antisemitism är inte israelkritik”. Organisationer vars syfte är att arbeta seriöst mot antisemitism måste arbeta fram tydliga avgränsningar och kunna säga ”Här exakt går gränsen mellan israelkritik och antisemitism, och här är de vetenskapliga resonemang som har lett oss till den slutsatsen”. Vidare så måste dessa organisationer pedagogiskt och enkelt kunna förklara detta för folk i allmänhet genom folkbildning, utbildningsinsatser, i debatter osv.
Världen är full av människor som anser att palestinier och israeler är lika mycket värda och som känner väldigt starka känslor av sorg och ilska för lidandet hos det israeliska och det palestinska folket men som kanske är vilsna i var exakt gränsen går mellan hat och kritik. Idag mer än någonsin behöver världen vägledning i var exakt gränsen går mellan kritik och hat. Där har SKMA och EXPO ett särskilt viktigt ansvar.
Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.
