Sverigedemokraterna kan nu äntligen kasta ut oönskade personer eller grupper från Sverige. Andra punkter som Sverigedemokraterna önskar få uppfylla är särskilda visitationszoner och dubbla straff för vissa kriminella.
Richard Jomshof
Ett utskott är en specialiserad grupp kunniga inom området. En rapport från ett utskott blir ofta framröstad som lag, särskilt om riksdagens fördelning är densamma som rapporten är skriven av. Det är även ordförandens uppgift att lägga sitt avgörande om utskottet röstat jämnt.
Diskrimineringslagen vill SD, med Jomshof som ordförande i riksdagens justieutskott (och SD som ordförande i arbetsmarknadsutskottet), revidera eller helst ta bort. Vilka delar av diskrimineringslagen de vill ta bort och om det handlar om diskriminering mot etniska minoriteter och religioner andra än kristendomen, är i skrivande stund fortfarande oklart.
Denna lag har till ändamål att motverka diskriminering och på andra sätt främja lika rättigheter och möjligheter oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder. (Källa: Riksdagen.se)
Samma sak gäller med SD:s tankar om vandel, vad betyder då ordet vandel. Enligt svenska Akademiens ordbok innebär vandel ”leverne” eller ”livsföring i (yttre) moraliskt hänseende”. Det är alltså en lag som dels bygger på ett gammalt språk, 1604 och som bygger på tolkningar av ordet från fall till fall där SD ges tolkningsutrymme och där den som döms för vandel också riskerar utvisning.
För att kunna genomföra framtida kostnadsbesparingar, och delvis avhjälpa den överbeläggning som finns för svensk kriminalvård idag, bör möjligheterna att hyra fängelseplatser i andra länder utredas. Dessa ska delvis kunna användas för livstidsdömda, långtidsdömda eller utländska medborgare när det inte är möjligt att placera dem i ett fängelse i deras hemland för att hålla nere kostnaderna, men även för att hantera tillfällig överbeläggning. (Källa: Riksdagen.se)
SD vill även höja straffen och med hjälp av ytterligare kameraövervakning, avlyssning av samtal och polisövervakning av kriminella även de som redan avtjänat straff ska övervakas. I Sverigedemokraternas partiprogram ägnar man två hela stycken åt att berätta om invandrare under punkten brott och straff. Dels ska den dömde kunna sättas i förvar i främmande land. Här kan alltså till exempel gängkriminella (vars föräldrar inte är födda i Sverige) dels ges dubbla straff där de först sätts i fängelse i främmande land för att efter avtjänat straff bli utvisade på grund av bristande vandel.
Sverigedemokraterna vill även införa särskilda visitationszoner i specifika, läs utsatta, områden. I dessa områden ska vem som helst kunna utsättas för visitation utan misstanke om brott.
Vad kan utgöra vandel och vilka grupper kommer att sättas i fängelse, i ett främmande land? Invandrare kommer att vara den första högriskgruppen. Vilka andra kommer att anses vara de ”tärande” människorna som SD påstår är ”oförmögna att bidra till samhället”?
Sällan har vi sett hur politiker som Moderaternas Ulf Kristersson och Johan Forssell dragit lans mot det rättssamhälle, vilket byggts under hundratals år, för att värna individens friheter, rättigheter och skyldigheter.
Ingen kan ha undgått hur riksdagsledamöter och främlingsfientliga anklagar och angriper ett stort antal oskyldiga individer baserat på de enstaka gemensamma nämnare de kanske har med dömda förövare.
Varför tillåts svenska lagstiftare åsidosätta både svensk grundlag och internationella avtal?
När blev det juridiskt och moraliskt accepterat att begå egna brott, bara för att man tror andra enskilda individer ej vill efterleva lag, ordning och göra rätt för sig i samhället?
Brott med rubriceringen hets mot folkgrupp och egna uttalande i direkt strid mot Förenta Nationernas Mänskliga Rättigheter, artikel tio och elva, de om rätten till domstol och att alla antas vara oskyldiga tills dess att skuld bevisats?
Partiledaren för Moderaterna kräver nu, utöver tidigare uttalande om att invandringen utgör en stor andel av kriminaliteten i Sverige, att se maktdemonstrationer från polisen, i form av bland annat vattenkanon.
Ulf Kristersson vill, utan vidare förklaring, även tvångsomhänderta fler barn. Räcker det inte med de barn Ulf Kristersson potentiellt tvångsomhändertagit från andra delar av världen, i strid med Barnkonventionen under sin tid som VD för Adoptionscentrum?
Ulf Kristersson pratar om stökiga månader. Sverige har haft det ‘stökigt’ i många år. Ingen kan vara naiv, förstå att det är olika maffiagäng som ligger bakom en betydande andel av brotten i Sverige.
Medlemmarna avkrävs lojalitet och lydnad under regler med en viss hederskodex och straffas med döden om de bryts.
Maffia är starkt hierarkisk och finns bland mc-gäng, i vissa förorter och bland svenskfödda. De har, vad flera svenska partier vill införa, hårdare straff för att uppnå disciplin, lydnad. Men vad vi ser som resultat av den typen av ledarskap är bara flera dåd och mera död.
Om Moderaterna väljer modellen att utvisa någon, utan att denne blivit dömd så gör de sig inte bara skyldiga till ett potentiellt eget brott, utan personen i fråga kommer bara att ersättas av någon annan.
Regeringen måste ta tag i problemen genom internationellt samarbete och tillsammans med Europol för att bekämpa alla maffior och göra det med stöd av just det regelverk som föddes efter den nionde maj, 1945.
Ja, vi behöver slå ner de olika maffiagängen som styr delar av vårt land och delar av verksamheter, inte bedriva hets mot folkgrupp bara för att blidka väljare.
Betänkande gjort av av Kommittén om förbud mot rasistiska organisationer. (SOU 2021:27)
Att rättfärdiga egna brott med hänvisning till andras kriminella handlingar är varken juridiskt eller moraliskt försvarbart i vårt rättssamhälle.
Att bedriva potentiell rasistisk verksamhet är inte förenligt med svenska värderingar och inte med det ämbete Ulf Kristersson och Johan Forssell besitter.
Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.
Enligt färska siffror från UNHCR befinner sig 0,3% av världens flyktingar i Sverige. Små, fattiga och tätbefolkade länder i närheten av, eller i, katastrofområdena tar in mångdubbelt fler flyktingar än vi gör i Sverige.
I debatten snickrar man kreativt ihop föreställningen om en s k ”massinvandring” med ett populärt mantra. Mantrat är ihåligt och utan substans samt bygger på en främlingsfientlig myt. Myten jag tänker bemöta i denna artikel är denna:
”Sverige är inte hela världens socialkontor”.
Det som med emfas påstås vara ett legitimt argument ingår i den retorik som som används av en del i flyktingdebatten. Det är en retorik som anammats av ”invandringskritiker”, även kallade ”sverigevänner”, men som jag helst benämner ”sverigehatare”. Först och främst används myten för att man tror på den, men den används också i tron att den inte går att bemöta – ett vapen omöjligt att värja sig mot. Men det fina är att den visst går att bemöta.
82,4 miljoner människor befinner sig på flykt i världen (uppgift från juni 2021). De vanligaste orsakerna till flykt är krig, förföljelse, konflikter, terror, tortyr, våld och brott mot mänskliga rättigheter.
48 miljoner av dessa flyktingar är s k internflyktingar, dvs placerade i det egna hemlandet.
20,7 miljoner av världens flyktingar finns under UNHCR:s beskydd.
7,6% Europa (mer än hälften av dessa befinner sig i Turkiet)
2% Nordamerika och Karibien
0,2% Oceanien
Libanon är fortsatt det land med störst andel flyktingar, 1 av 6 som befinner sig i Libanon är flykting.
97,3 miljoner människor betraktas i skrivande stund av UNHCR vara ”persons of concern” (flyktingar, internflyktingar, asylsökare, statslösa och vissa som inte passar in i dessa kategorier) befann sig 244 942 i Sverige. 0,3% av världens flyktingar hittar vi alltså i Sverige. (Källa: UNHCR)
Människor som faller in i kategorin ”persons of concern” befinner sig (främst) i:
I flyktingdebatten finns människor som hävdar att Sverige går på knäna, och det beror på ”massinvandringen”. Det finns varken rim eller reson i att använda sig av detta som ett argument. Mot bakgrund av att små, fattiga och tätbefolkade länder i närheten av, eller i, katastrofområdena tar in mångdubbelt fler flyktingar än vi gör i Sverige, som i förhållande till dessa länder är extremt rikt och glesbefolkat, så håller inte argumentet.
Sammanfattningsvis kan vi konstatera följande:
7,6% av världens flyktingar uppehåller sig i Europa. 0,3% av världens flyktingar uppehåller sig i Sverige. Således är myten en lögn, som troligtvis har en mängd olika orsaker; rädsla, oro, främlingsfientlighet, människosyn, naivitet och okunskap är faktorer som gör att myten lever vidare.
Debattera gärna, men jag ber er som deltar i debatten att göra det sakligt och utan att sprida lögner och myter.
Så, nej, Sverige är inte hela världens socialkontor. Och, nej, Sverige har ingen ”massinvandring”. Det är en myt som används av ”invandringskritiker”, främlingsfientliga och rasister. För att bemöta myten krävs att vi har rätt fakta.
Det var 2016, som dåvarande invandrings- och migrationsminister, Inger Støjberg brötmot lagen då hon utfärdade order till danska invandringsmyndigheter att separera alla gifta par som sökt asyl, om en var minderårig och även om de hade barn. Hon hade varnats för att ordern kunde vara olaglig, vilket den visade sig vara eftersom det inte fanns någon individuell bedömning av varje par.
I ett pressmeddelande 10 februari 2016 förklarade Støjberg att hon givit order till Utlänningsstyrelsen (avdelningen som hanterar asylärenden i Danmark), att omedelbart vidta åtgärder så att minderåriga inom det danska asylsystemet skulle separeras från en vuxen make eller partner.
I pressmeddelandet förklarades det emellertid inte att undantag kunde göras och att varje enskilt fall måste prövas individuellt. Resultatet av ordern blev att 22 eller 23 par separerades. Bland dessa fanns några få fall där det rörde sig om en större åldersskillnad, men i de flesta fall hade makarna ungefär samma ålder.
Det visade sig att Støjberg var medveten om att ordern stred mot gällande lagar. En granskningskommission fastslog att hennes order inte hade stöd i lagen, samtidigt som den bröt mot bl a Barnkonventionen och Europakonventionen om mänskliga rättigheter.
Domen mot den f d danska ministern föll den 13 december 2021, efter en riksrättsprocess på 11 dagar. Støjberg ska avtjäna 60 dagars ovillkorligt fängelse.
Den danske statsvetaren Rune Stubager menar att domen kan göraStøjberg till martyr, och att hennes politiska karriär inte behöver sluta i och med detta. Många välkomnar domen, medan andra anser att hon har gjort det riktiga.
Inger Støjberg har många anhängare. 21 december 2021 förklarades Støjberg ovärdig att vara medlem av folketinget. I omröstningen röstade 98 ledamöter för att utesluta henne, och 18 röstade för att inte göra det. Såväl Dansk Folkeparti som Nye Borgerlige förväntas bli hennes nästa parti, om hon skulle välja fortsätta. Støjberg har en genomslagskraft och popularitet som bl a grundar sig i hennes skarpa hållning i migrationsfrågor.
Det finns röster i debatten som gör gällande att politiker och debattörer inte tar antisemitismen i Sverige på allvar. Detta är en myt. Såväl på regeringsnivå som i den politiska debatten och media adresseras hatet mot judar. Det är ett ständigt pågående arbete att ta fram åtgärder för att motverka antisemitism och för att få ut information om vad den innebär, hur den ser ut och vad som behöver göras.
”Antisemitism är en viss uppfattning av judar som kan uttryckas som hat mot judar. Retoriska och fysiska yttringar av antisemitism riktas mot judiska eller icke-judiska personer och/eller deras egendom samt mot de judiska samfundens institutioner och utrymmen för religiöst bruk.” (Källa: International Holocaust Remembrance Alliance (IHRA))
För fördjupning i antisemitism/judehat rekommenderas artikeln Terminologi – antisemitism i Motarguments terminologi-serie.
Det finns en utbredd föreställning i Sverige att det inte görs något åt antisemitismen. Detta stämmer inte. Det har gjorts, och görs, stora satsningar på att informera, utbilda och arbeta förebyggande mot antisemitism. Samtidigt finns utrymme för straffskärpning då ett brott begås med hatbrottsmotiv. Hatbrott innefattar hets mot folkgrupp och olaga diskriminering.
I slutet av 2018 presenterade FRA (EU:s byrå för grundläggande rättigheter) en rapport som vittnar om att antisemitismen i Europa ökar.
En ledarskribent på Gefle Dagblad uttryckte i en ledare 2018 det som en icke försumbar andel journalister och enskilda personer menar är verkligheten, nämligen att antisemitiska hatbrott inte tas på allvar, då det inte utdöms tillräckligt hårda straff till gärningspersonerna.
På Malmö stads hemsida finns massor av information om vad man gör för att motverka antisemitism. Bl a satsas det mycket resurser på att upplysa förskole- och skolelever. Det fanns en planering för att det under våren och hösten 2020 skulle göras s.k. ”hågkomstresor” till förintelseläger i Polen.
Forum för demokrati och mänskliga rättigheter är en mötesplats där politiker (alla partier i Malmös kommunfullmäktige är representerade) möter olika aktörer och medborgare. I dialog med politiker finns möjlighet för organisationer och allmänhet att delge sina synpunkter och förslag på initiativ i arbetet mot antisemitism i exempelvis styrelser och nämnder. Tanken med detta forum är att skapa delaktighet, öka trygghet och tillgänglighet, öka valdeltagandet samt minska antalet hatbrott. Två gånger om året ges möjlighet att ha en dialog med politikerna.
I november 2019 presenterade Malmö stad ett samarbetsprojekt med Judiska Församlingen. Som en del av satsningen presenterade kommunledningen åtgärder fram till 2023. Kommunen avsätter 20 miljoner kronor på arbetet mot antisemitism de kommande tre åren. Syftet är att förbättra judars liv i Malmö. De ekonomiska medlen ska bl a gå till Judiska Församlingens uppstartsstöd till utbildningscenter i synagogan. Församlingen får också ekonomiskt stöd för att stötta stadens arbete med att synliggöra judisk kultur och identitet, t. ex. genom visning av synagogan och högtidlighållandet av Förintelsens minnesdag. Två miljoner kronor öronmärks årligen för att grundskolorna i Malmö ska arbeta aktivt mot antisemitism.
Informations- och undervisningsmaterial om antisemitism
På Forum för levande historia hittar man mycket information om antisemitism och hatbrott med antisemitiska motiv. Här finns också länkar till BRÅ (Brottsförebyggande rådet) med rapporter och analyser.
Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA) är en ”religiöst och politiskt obunden organisation som förebygger och motverkar antisemitism och rasism”. På hemsidan finns digitalt informations- och undervisningsmaterial om antisemitism. Här finns också artiklar om bl a regeringens arbete mot antisemitism. SKMA tar emot donationer. På SKMA:s blogg finns nyhetsbrev och berättelser.
Forum för levande historia och SKMA har tillsammans tagit fram informations- och undervisningsmaterial, kallat ”Antisemitism – då och nu”.
Genom historien har den judiska minoriteten fått utstå omfattande diskriminering och förföljelser, i Sverige och i andra länder. Judars och judiska församlingars utsatthet för antisemitiska handlingar tar sig bland annat uttryck i hot, hets mot folkgrupp och ärekränkning. Både nationella och internationella rapporter har på olika sätt lyft att upplevelser av utsatthet, hot och hat har ökat bland judar i Sverige den senaste tiden. (Källa: Regeringen.se)
Två år senare, i maj 2019, var studien klar. BRÅ presenterade då ”Antisemitiska hatbrott – rapport 2019:4”. Rapporten är framtagen för att kunna arbeta förebyggande mot antisemitism.
Regeringen tar antisemitism på allvar
Regeringen har nyligen presenterat ett meddelande om ett antal ”Insatser mot antisemitism och för ökad säkerhet”. I dokumentet kan vi läsa om såväl insatser som har genomförts som insatser som pågår. Flera av insatserna ingår i den nationella planen mot rasism, liknande former av fientlighet och hatbrott som regeringen antog 2016. Insatserna består av (klicka på länken här för mer information):
Hågkomst av Förintelsen
Insatser för utbildning och kunskapshöjande insatser
Stöd till det civila samhället
Insatser inom rättsväsendet
Insatser mot våldsbejakande extremism
Internationellt samarbete
Som ett led i regeringens satsningar på att motverka antisemitism kommer en internationell sammankomst att äga rum i Malmö. Ursprungligen skulle ”Malmö International Forum on Holocaust Remembrance and Combating Antisemitism” ske i oktober 2020, 75 år efter andra världskrigets slut och befrielsen av Auschwitz-Birkenau, samt 20 år efter den första Stockholm International Holocaust Forum och grundandet av International Holocaust Remembrance Alliance (IHRA). Pga den pågående pandemin är sammankomsten framskjuten till 13-14 oktober 2021. Inbjudna är stats- och regeringschefer, forskare, experter och representanter från civilsamhället från totalt 50 länder.
International Holocaust Remembrance Alliance (IHRA) är ett internationellt samarbete som ”förenar regeringar och experter i syfte att stärka, främja och verka för utbildning, ihågkommande av och forskning om förintelsen överallt i världen och att upprätthålla åtagandena i Stockholmsdeklarationen från 2000”. Sverige är ett av 31 medlemsländer.
Att antisemitismen i Sverige inte skulle tas på allvar av politiker, media eller av enskilda personer är en myt. Det görs kraftfulla och riktade satsningar på att informera, utbilda och arbeta förebyggande mot antisemitism. Media uppmärksammar hatbrott mot judar och publicerar insändare och artiklar som handlar om antisemitism. Det finns många enskilda personer som delar med sig av egna erfarenheter i olika forum.
I Malmö förs ett levande och aktivt arbete som involverar staden såväl som andra organisationer och allmänheten. Konsensus råder om att hatbrott mot judar är ett allvarligt samhälls- och demokratiproblem.
Den 15 juni antog ungerska parlamentet nästan enhälligt (157 röster mot 1) en ny lag som förbjuder HBTQI-relaterat material i skolan och i TV-program för barn under 18 år. Lagen, som verkställdes 8 juli, motiverades med att den ska komma att bekämpa pedofili. Enligt pressmeddelandet från EU-parlamentet 9 juli inskränker den nya lagen såväl yttrandefrihet som barns rättigheter.
I ett pressmeddelande förkunnar EU-parlamentet följande angående den ny HBTQI-lagen i Ungern:
Den nya ungerska lagen utgör en tydlig överträdelse av EU:s värden, principer och lagar
Politisk censur och en stegvis nedbrytning av de grundläggande rättigheterna i Ungern
Kommissionen och EU-länderna bör vidta brådskande rättsliga åtgärder
Stryp anslag om EU:s budget hotas av nationell lagstiftning som strider mot unionens värden (Källa: Europaparlamentet)
Vidare i pressmeddelandet läser vi följande:
”Europaparlamentet fördömer i starkast möjliga ordalag den nya ungerska hbtqi-fientliga lagen samt nedbrytningen av demokratin och rättsstaten i landet.” (Källa: Europaparlamentet)
8 juli antog EU-parlamentet en resolution som fastställer att den nya lagen är en tydlig överträdelse mot det som står i EU-stadgan om grundläggande rättigheter.
EU-parlamentet konstaterar vidare att den nya HBTQI-fientliga lagen är ytterligare ett led i nedmonteringen av den ungerska demokratin. Ungern beskrivs som ett land där statsstödd HBTQI-fobi och desinformationskampanjer medvetet används som verktyg för att skapa politisk censur. Även mediefriheten inskränks, och dessa återkommande kränkningar av mänskliga rättigheter utgör del av en bredare politisk agenda och ignorerar systematiskt EU:s värden.
Det har nyligen gjorts ändringar i den ungerska konstitutionen som uttrycker att ”modern är kvinna och fadern är man” och ”Ungern skyddar barns rätt att identifiera sig med det kön som de föds med, och säkerställer deras uppväxt baserat på vår nationella identitet och kristna kultur”. Dessutom finns ett de facto-förbud mot rättsligt erkännande av könstillhörighet för intersexuella och transpersoner. Resolutionen som EU-parlamentet antagit betonar vikten av mångfald, tolerans och acceptans för att ”se till att barnets bästa respekteras”.
EU-parlamentet förklarar att brådskande åtgärder krävs. Kommissionen åläggs att inleda ett överträdelseförfarande mot de ungerska myndigheterna. EU-parlamentet yrkar på att kommissionen ska använda sig av alla applicerbara verktyg som finns i EU-domstolen. Där ingår interimistiska åtgärder samt påföljder för brist i efterlevandet.
Utifall att kommissionen inte agerar åberopar parlamentet EU-staterna att förmedla ärendet till EU-domstolen, samt att mellanstatligt åtala Ungern i den Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna.
Ett antal åtgärder och händelseförlopp i Ungern som anses problematiska kräver att EU:s nya ”förordning om villkorlighet i samband med rättsstatsprincipen” impliceras för att skydda EU:s budget. EU-parlamentet betonar att det är nödvändigt att, som ledamöterna tidigare föreslagit, inrätta en permanent EU-mekanism för att skydda de grundläggande rättigheterna, rättsstatsprincipen och demokratin. Slutligen förkunnar EU-parlamentet att det kommer att ske en grundlig utredning av finansieringen av HBTQI-fientliga kampanjer i unionen.
15:e juni 2021 antog Ungerns parlament en lag för att diskriminera och trakassera HBTQ-personer. I likhet med den motsvarande lag som sedan tidigare gäller i Ryssland så utgår lagen från den falska premissen att tonåringar inte skulle kunna vara HBTQ-personer, utan istället behöver ”skyddas” från att få veta om att HBTQ-personer existerar. Sålunda blir det olagligt att ha med några HBTQ-personer i skolmaterial, reklam eller TV-program som riktar sig till barn under 18 år .
Som medlemsland i EU har Ungern redan åtagit sig att skydda HBTQ-personers likabehandling och mänskliga rättigheter. Den nu antagna lagen bör sålunda ses som ett försök att smita undan dessa sina åtaganden, som en del av en större maktkamp om synen på alla människors lika värde. Jämför med hur rasistiska krafter i USA:s sydstater ända sedan inbördeskriget har tagit till alla förevändningar och kamouflage de kunnat hitta, om än aldrig så genomskinliga, för att förvägra afroamerikaner deras medborgerliga rättigheter.
Vad skulle en bättre invandrarkvot (Sverigedemokraternas uttryck för antalet invandrare som kommer in i landet) ge Sverige? Skulle det innebära en fullständig kollaps eller skulle det fungerande förlösande? Ett omval skulle ge oss ungefär de samma siffror som vi fick senast eftersom de flesta jag frågat vid mina bokbord (uttryck för när politiker möter väljarna på olika offentliga platser), för mitt lokala parti, svarat att de är övertygade inom deras skrå. Sverigedemokraterna stegar fram, men jag hoppas att ljusets krafter ska segra.
Invandrare står inför ett dilemma som vi vanliga svenskar inte behöver bemöta. Jag har en vän som jag väljer att kalla Ahmed. Han skickade in ett antal CV till olika företag i två identiska exemplar, ett med namnet Ahmed och ett med namnet Johansson. Han fick noll svar på de CV i sitt egna namn, medan han fick svar på flertalet med Johansson. De CV som han skickade in var identiska med varandra sånär som på namnen, vilket innebär att han sökte med exakt samma utbildning som tekniker, men han fick enbart svar och återkoppling på de ansökningar som var signerade med Johansson. Vad detta handlar om är den osynliga men strukturella rasism som råder i landet.
I landet finns det ett antal motbevis som står mellan fakta och myt. Just i detta fall finns det en myt om att alla invandrare lyfter en högre eller lika hög pension som personer som verkat för att bygga upp samhället. Vad det egentligen handlar om är att flyktingar som fått permanent uppehållstillstånd har rätt till garantipension, och i vissa fall även har rätt att räkna upp sin pension till en standard som motsvarar den svenska garantipensionen. Detta eftersom dessa personer annars hamnar under existensmedium. Detta är dock något som bekostas av grundtrygghetsförmåner som inte kommer bekostas av pensionssystemet. Dock kommer denna kostnad att skjutas framåt eftersom de flesta flyktingar är unga och har många år på sig att fylla på pensionskassan genom de skatter de betalar.
Det är ett ytterst litet fåtal som har rätt att räkna upp den pension som faller under garantipension, och de flesta har dessutom arbetat under flera år inom svenskt näringsliv.
Vad säger vetenskapen om strukturell rasism? Detta står att läsa på ARA om strukturell rasism, att strukturell rasism uppstår när samhällskulturer exkluderar människor på exempelvis arbetsmarknaden, den politiska marknaden eller utbildningssystemet på urvalet av vilken etnicitet eller namn en person har. Här sker rasismen på ett mer sublimt sätt och agerar dolt från allmänheten genom att slå undan fötterna på fullt arbetsföra invandrare. Strukturell rasism, eller som den också kallas institutionell rasism, hindrar alltså medborgare med annan härkomst än svensk att komma åt utbildningsplatser och arbetsplatser. Här ska man vara medveten om att det även kan handla om vardagsrasism eller kulturell rasism. Jag väljer att kalla de två senaste som individuell rasism då dessa handlar om kränkande särbehandling av människor på individnivå. Strukturell- eller institutionell rasism sker med andra ord på mer svåråtkomligt då den agerar inom samhällsramar och mot underordnade och överordnade grupper inom samhället, medan den individuella rasismen som riktar in sig på underordnade grupper av människor.
Frågan är egentligen ganska enkel, önskar vi att invandrare integrerar sig med den svenska kulturen eller är den högsta önskan att bli av med oönskade etniciteter och kulturer? Kan svensken tänka sig att finna sig i att det i vissa butiker finns svenskt halalgodkänd mat i köttdisken och att det på vissa platser sker böneutrop som är relativt hårt reglerade, särskilt om man jämför med städer som Istanbul? Eller handlar protesterna mer om någon form av tjurskallighet mot att släppa in nya element i vår kultur? Vad händer när just din kultur hotas att bli svartlistad på Sverigedemokraternas altare? Det enklaste sättet att inkludera invandrare i samhället är genom att börja samtala med dem.
En ”källarmoské” är en lokal som används som moské trots att den inte är ändamålsenligt byggd för att vara en moské. I Sverige ryms dessa moskéer ofta i en källare i ett flerfamiljshus, men de kan också vara en föreningslokal, en lägenhet eller ett kontorsutrymme.
Bakgrunden till det kontroversiella och olagliga arbetet för att stänga alla källarmoskéer i Malmö är en artikel i Kvällsposten den 7 december 2020 om en imam i en källarmoské i Rosengård som ”spridit hat och legitimerat våld”.
Magnus Olsson (SD) har lämnat in ett nämndsinitiativ till Malmö stads kommunstyrelse där han föreslår att stadskontoret ska utreda hur källarmoskéer kan stängas ner genom kommunala åtgärder och i samarbete med privata aktörer. (Källa: SD Malmö)
Oppositionsråd Olsson kommenterar på SD Malmös hemsida:
– Man kan inte endast prata bort dessa extremister. Kommunen måste agera. Dessa hatiska människor ska inte ha några forum i vår stad. Därför vill vi att kommunen ska se vilka möjligheter som finns för att stänga ner dessa hatets källare. (SD Malmö)
I en kommentar till den högerextrema nätbloggen Samhällsnytt säger Olsson:
”Hela syftet med vårt förslag är att stänga ner den omnämnda moskèn och i förlängningen alla källarmoskèr. Därför anser vi det rimligt att först via en utredning se över hur det bäst låter sig göras. Sen ska det genomföras skyndsamt.” (Källa: Samhällsnytt)
Grundlagen, Europakonventionen och de mänskliga rättigheterna
religionsfrihet: frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion. (Källa: Riksdagen.se)
Vi ska vara på det klara med att religionsfriheten enligt 2 kap. 20 § regeringsformen är den enda av de positiva opinionsfriheterna som inte får begränsas genom lag. Enligt 2 kap. 20 § regeringsformen kan yttrandefriheten, informationsfriheten, mötesfriheten, demonstrationsfriheten och föreningsfriheten begränsas genom lag.
Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion och trosuppfattning och att, ensam eller i gemenskap med andra, offentligen eller enskilt, utöva sin religion eller trosuppfattning genom undervisning, andaktsutövning, gudstjänst och religiösa sedvänjor. (Källa: FN.se, sid 6)
Artikel 9 – Tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet
1. Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet; denna rätt innefattar frihet att byta religion eller tro och frihet att ensam eller i gemenskap med andra, offentligt eller enskilt, utöva sin religion eller tro genom gudstjänst, undervisning, sedvänjor och ritualer. (Källa: ECHR)
SD Malmö ägnar sig åt kollektiv skuldbeläggning gentemot alla muslimer i Malmö med motiveringen att en imam ”spridit hat och legitimerat våld”. Konsekvensen blir att muslimer i Malmö fråntas sin lagstadgade rätt att utöva sin religion, en mänsklig rättighet.
I och med detta utspel ställer sig SD Malmö över lagen. SD har i många sammanhang gett uttryck för att de anser att islam inte har någon plats i Sverige.
En debatt som blossat upp på internet i allmänhet, och Facebooks hatsidor i synnerhet, är vilken färg på kläder som Nyamko Sabuni (L) ska ha. Jag försökte att föra fram att den enda personen som har rätten att avgöra vilken färg någon person, vem som helst bör ha ska avgöras av individen. Här mötte jag direkt på patrull, det tillhör tydligen yttrandefriheten att säga vad en person, läs kvinna, ska ha på sig. Mitt ifrågasättande gjorde tydligen intrång på dessa människors yttrandefrihet.
I en debatt som blossat upp i en hatgrupp på Facebook gick ut på att Liberalernas partiledare Nyamko Sabuni till sitt senaste riksdagsframträdande hade valt en specifik färg på sin klänning. Önskemålen flödade om vilken färg på klänningen hon borde ha valt istället. Detta sker alltså i en grupp på Facebook år 2020, frågan ställdes dessutom ihop med om man skulle bli stämplad som rasist. Jag lade in en kort replik att man förvisso inte skulle bli klassad som rasist, men däremot som mansplainande mansgris men att han gärna fick testa själv för att se hur hans ytterst privata önskemål skulle mottas av Sabuni.
Något senare, när debatten kring hennes val av färg på klänning hade bubblat på ett tag, gjorde jag en jämförelse med kalifatets åsikter om vad kvinnor bör klä sig i. Den jämförelsen var långt ifrån accepterad. Vi återgår till min tankebana om de påståenden som florerade i denna grupp på Facebook, där en grupp män gör sig till talespersoner för vad en kvinna bör bära för färg på sin klänning, eller för den delen vad för sorts kläder hon bör bära då är vi farligt nära samma sorts styre som kalifatet nyttjar: Män bestämmer vad en kvinna ska ha på sig.
Här blir debattören tillsagd att hen visst får ha åsikter men att man inte alltid behöver uttala dem. Varpå debattören blir stött och menar att han blivit tillsagd att inte ha åsikter om en annan människas klädval. Detta är ett typiskt debattfel som begås i hatgrupper likt den aktuella här. Yttrandefrihet är att få säga vad man vill utan att bli emotsagd. Det finns en diskrepens mellan åsiktsfrihet och yttrande frihet. där åsikten ger dig fritt att ha vilka åsikter du vill, medan yttrandefriheten förvisso ger dig rätt att säga vad du vill, men där du kommer att stöta på meningsmotståndare och även rättsligt motstånd i form av förtal och/eller hets mot folkgrupp.
Lång tradition av kvinnoförtryck
För att skapa ytterligare en dimension i dessa klädkoder citerar jag några rader om klädkoder och i detta fall om slöjans historia.
Huvudbonader har uttryckt status och tillhörighet i alla kulturer och tider. Långt in på 1900-talet bar gifta kvinnor på den svenska landsbygden huvudduk eller sjalett för att markera ”ärbarhet och dygd”. I vissa delar av Sverige tvingades ogifta kvinnor som blev med barn att bära en röd så kallad horklut. De fick inte gå barhuvade som andra ogifta kvinnor, och inte bära den huvudduk som gav de gifta kvinnorna status. (Källa: Feministiskt initiativ, Slöjan har en historia av både förtryck och befrielse)
Slöjan har haft en lång historia även i Sverige. Det är inte länge sedan kvinnor bar schalar som täckte deras hår och det var inte enbart när de besökte kyrkan, det rör sig om mindre än 40 år sedan. I en essä i SvD läser vi bl a:
Men Paulus påbud om kvinnas hår formades inte i ett vakuum. För tvåtusen år sedan var normen bland såväl judinnor som romerska kvinnor att dölja sitt hår från och med giftermålet. Det var ett tecken på kyskhet. Judiska män kunde begära skilsmässa utan att betala tillbaka hemgift om kvinnan gått barhuvad utomhus. Gifta romerska kvinnor bar i regel ett slags kappa eller mantel som dolde allt utom händer och ansikte då de visade sig offentligt. (Källa: SvD, Slöjan har en lång historia i Sverige)
Män har i alla tider runt om i världen försökt styra över vad kvinnan ska bära för kläder med olika bestraffningsmetoder om hon skulle bryta mot dessa. En artikel i Expressen tar upp några bra exempel på hur män har försökt, och än idag försöker, styra hur kvinnor ska klä sig. Vi män bör konstant ställa oss frågan ”på vilket sätt kan jag ha varit med och bidragit till fenomenet?”. Jo, genom att exempelvis tala om för en kvinna vilken färg på klänningen som hade varit snyggare, genom att förklara för sin minderåriga dotter att hon bör nog ha en baddräkt istället osv. Ett av exemplen är att:
Det tvådelade klädesplagget skapades 1946 i Frankrike. Påven bannlyste plagget och även andra länder som Italien, Spanien, Portugal och Australien, förbjöd kvinnor på den här tiden att bära bikini. (Källa: Expressen)
Jag väljer att peka på dessa företeelser då jag anser att de visar på att problemet med att män bestämmer vad kvinnor ska och inte ska ha på sig är ett arv som vi bär med oss i våra kulturer långt tillbaka i tiden.
Rent juridiskt finns det ett antal paragrafer som skyddar individen att själv uttrycka hur hen ska klä sig och uttrycka sig i form av alla möjliga utsmyckningar. På regeringens hemsida står det att läsa bland annat:
Den handlar om att människor har rätt att leva i frihet och att kunna bestämma över sina liv. Människor har rätt att till exempel tycka, tänka och säga vad de vill så länge det inte skadar andra människor. (Källa: Regeringen: Vad är mänskliga rättigheter?)
Kan vi då via lag kräva vilka kvinnor kläder ska ha på sig, eller bör vi helt enkelt låta kvinnor bestämma det själva? Kan vi enas kring att kvinnor vet bäst vad de trivs med att ha på sig, oavsett om det handlar om en färg på en klänning eller om en hijab? I Sverige var det mindre än 100 år sedan kvinnan valde att täcka håret utifrån kristen tro. Min mormor bar hijab för att visa att hon var en gift kvinna och detta var för mindre än 50 år sedan. Kan vi enas kring det faktum att kvinnor faktiskt kan välja fritt bland det klädutbud som finns att bära?
Det handlar alltså om en tunn linje att vandra längs om man vill hålla sig inom lagens råmärken. Visst kan du uttrycka dina känslor kring en persons kläder, men du riskerar att hamna inför domstol om du disrespekterar andra människors rätt att utrycka sig själv. Det handlar till syvende och sist om varje individs rätt att uttrycka sig själv i kläder och utseende som kanske provocerar dig och hur du tänker att denna person ska utrycka sig. Detta gäller oavsett om det som provocerar dig handlar om, tatueringar, piercingar, hårfärg eller att täcka valda delar av kroppen. Vad kommer att bli vår nästa strid kring vad som är acceptabelt att bära? Piercingar, tatueringar, eller kanske rent utav frisyrer? Kan vi snälla enas kring det faktum att individen vet bäst hur hen vill se ut när hen går ut bland människor?
Motargument 