Etikettarkiv: retorik

Krönikor

SD:s besatthet av den icke-existerande ”svenskfientligheten”

Sverigedemokraterna har i många år hävdat att den s k ”svenskfientligheten” skulle vara ett utbrett samhällsproblem. Partiföreträdare har skrivit massvis av motioner och interpellationer. Oändliga mängder anföranden har gjorts i riksdagen och åtskilliga debattinlägg i media har skrivits. Vi på Motargument har bemött argumenten många gånger. SD menar att ”rasism mot svenskar” inte är ett allvarligt samhällsproblem.

SD har argumenterat för att svenskar ska innefattas i lagen om hets mot folkgrupp (HMF). När partiföreträdare diskuterar begreppet ”svenskfientlighet” är det påstådd ”rasism mot svenskar” som åsyftas. Argumenten består av:

  • svenskar påstås kunna utsättas för rasistiska motiv vid brott
  • begreppet bör erkännas officiellt och behandlas som andra former av rasism
  • en nationell åtgärdsplan bör tas fram
  • svenskfientlighet drabbar både personer med svensk bakgrund och personer med invandrarbakgrund som anammar svensk livsstil

Flera debattörer och skribenter lyfter att:

  • begreppet riskerar att skapa oklara juridiska definitioner, eftersom ”svensk” kan tolkas på olika sätt
  • hatbrottslagstiftning historiskt fokuserar på grupper som utsatts för systematiskt förtryck, vilket gör symmetrin politisk snarare än juridisk
  • begreppet kan förstärka en ”vi och dom”-retorik och polarisering

    Regeringens förhållningssätt mot SD:s aggressiva politik gällande s k ”svenskfientlighet” innefattar:
  • erkännande av att hatbrott mot svenskar kan förekomma
  • avser inte att ta fram ett separat åtgärdsprogram för ”svenskfientlighet”
  • arbetet ska i stället ingå i bredare insatser mot rasism och hatbrott

    Inget av övriga partier är överens med SD om att ”svenskfientlighet” eller ”rasism mot svenskar” skulle vara ett problem i Sverige. Således anser en stor majoritet av politiker och ”vanliga” människor att det i själva verket är ett luftslott. Begreppet ”svenskfientlighet” återkommer ständigt i SD:s vokabulär, och är en medveten retorik som skapar splittring och polarisering, och förstärker den för partiet så viktiga uppdelningen mellan ”vi och dom”, dvs svenskar vs invandrare. Begreppet är ett sätt att låta rasism och nazism ta plats och normaliseras.

    Min, och många andras, åsikt är att rasism sparkar nedåt, inte uppåt. Följaktligen är ”rasism mot svenskar” en icke-fråga. Ofta får man höra att Sverige skulle vara ”världens minst rasistiska land”. Det är svårt att mäta huruvida det är sant, men rasism existerar i högsta grad i Sverige. Den kommer inte att försvinna, men vi har alla ett ansvar att bekämpa den. Rasismen i Sverige sker inte mot majoritetssvenskar. Den sker mot nationella minoriteter och mot människor med annat ursprung än det svenska.

Lästips:

Motarguments artiklar om ”svenskfientlighet” och ”rasism mot svenskar”

Korta motargument, Myter

Myt: ”Islam är en vedervärdig religion”

Det florerar många myter om islam. Många av dessa bygger på missförstånd. Etablerad forskning fastslår att religionen är mångfacetterad och tolkas på olika sätt i olika samhällen.

Islam är en monoteistisk världsreligion som uppstod på Arabiska halvön under 600-talet. Islam bygger på tron på en Gud (Allah) och att Muhammed är den sista profeten.

Den bygger på tron på en Gud (Allah) och på att Muhammed är den sista profeten.

Koranen och profetens sunna utgör det centrala i islam. Islam är idag världens näst största religion med omkring två miljarder anhängare.

Myter om islam uppstår ofta pga att man blandar ihop kulturella traditioner, politiska system samt enskilda gruppers handlingar med den grundläggande läran. Forskning fastslår att islam praktiseras på olika sätt beroende på historiska, sociala samt geografiska faktorer. Myterna blir till sanning i den antimuslimska propagandan.

Lästips:

Motargument: Falska korancitat politisk lögnpropaganda

Motargument: SD och myten om ”islamisering”

Motargument: Myter om muslimer: Ett eller många islam?

Korta motargument, Krönikor

SD:s öppna ”raskrig” splittrar partiet

Jimmie Åkessons (SD) utspel om att svenskhet skulle sitta i medborgarskapet går stick i stäv med allt vad han och Sverigedemokraterna alltid har hävdat.

Det ”etniska” kriget i SD fortsätter. Vi ser tydligt två falanger:

  • De uttalade rasisterna
  • De icke uttalade rasisterna

Är Åkessons populistiska utspel ett spel för gallerierna för att bli mer rumsren?

Frågan är hur oense de egentligen är i partiet, eftersom de alla alltid har delat upp människor i ”vi och dom”.

För oss som inte är SD-sympatisörer är det naturligtvis tacksamt med den öppna krigföringen som vi nu ser.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Källa:

TT: Åkesson: Svår fråga varför Tidö tappat stöd

Krönikor

Asplings (SD) utspel om ”etniska svenskar” skapade spricka i SD

En anledning till att Ludvig Asplings (SD) uttalande om att ”Sverige har för många personer som inte är en del av den etniskt svenska befolkningen” har rört upp så mycket känslor i partiet, är att det är ”alldeles för mycket information alldeles för tidigt”. En av Sverigedemokraternas starka sidor är att man varit relativt bra på att anpassa flera av partiets budskap till den rådande tidsandan.

Man har visat en förståelse för hur långt man kan gå i olika sammanhang och olika tillfällen.

Ibland har man gått för fort fram vilket har lett till bakslag.

Ett sådant exempel var bland annat när en grupp busschaufförer vägrade köra sina bussar eftersom dessa hade klätts med antisomaliska budskap.

Samtidigt har partiets underliggande målsättning alltid varit glasklar, dvs att se till att så många människor med andra etniciteter förvägras inträde eller lämnar Sverige.

Partiet har lyckats genomföra flera övergångar där man exempelvis har gått från ett fokus på ras och etnicitet till kultur.

Man har också förstått att det är enklare att rida på befintliga politiska strömningar och fokusera på en minoritet i taget än att angripa samtliga minoriteter på en gång.

Därför har man under de senaste åren lagt ner stor energi på att angripa muslimer, samtidigt som man försökt bygga allianser med invandrargrupper som bär på antimuslimska tankar och idéer.

Devisen har varit den klassiska ”Ni är ok, men muslimerna…”

De flesta av oss känner igen denna taktik.

Samtidigt har partiets målsättning legat kvar, dvs att rensa Sverige på människor som inte passar in på SD:s etnonationalistiska definition av svenskhet.

Asplings uttalande kan i detta sammanhang betraktas som ”för starkt och för tidigt”.

Tanken har varit att man ska kunna behålla stödet bland personer med minoritetsbakgrund som är ok med att muslimer demoniseras och skickas ut innan man börjar angripa dessa grupper.

Aspling var i detta sammanhang lite väl snabb på avtryckaren och exponerade tankar och idéer som inte skulle offentliggjorts förrän långt senare.

Reaktionen hos personer med minoritetsbakgrund i partiet har varit stark.

Det är lätt att föreställa sig hur de inre resonemangen hos vissa av de drabbade har sett ut.

”Jag trodde det bara handlade om muslimer…”

”Jag som har gjort mig ovän med familjemedlemmar och nära vänner, hur kan ni göra detta mot mig”.

För människor som känner till partiet sedan tidigare kommer Asplings uttalande inte som en överraskning, det enda som överraskar är att han sa det rakt ut.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Källa:

Expressen: SD-toppar oense efter Asplings ord om ”etniska svenskar”

Artiklar

Argumentationsfel: ”Dra inte rasistkortet!”

Att säga ”dra inte rasistkortet” i en diskussion är ett argumentationsfel, mer specifikt ett försök till avledning eller en variant av ad hominem. Ett argumentationsfel uppstår när slutsatsen inte på rätt sätt följer av premisserna, ofta pga att det finns brister i logiken, pga distraktion eller genom felaktig kritik mot person istället för att bemöta argumentet.

Så vilka är mekanismerna bakom argumentationsfelet ”dra inte rasistkortet”?

  • Ad hominem: Den som säger ”dra inte rasistkortet” bemöter inte själva sakfrågan, utan försöker istället ogiltigförklara den andre personens påpekande om rasism genom att insinuera att det skulle finnss en vilja av manipulation eller beräknande.
  • Avledningsmanöver: Uttalandet kan snedvrida den andra personens argument, genom att tolka ett berättigat påpekande av rasism med avsikt att vinna argument.
  • Irrelevant slutsats: Argumentationsfelet tenderar att ta fokus från huruvida ett faktiskt rasistiskt beteende eller uttalande har begåtts, till en diskussion om en påstådd taktik.

Om någon påpekar rasism och möts med ”dra inte rasistkortet” får vi en felaktig slutsats:

  1. Premiss: Personen hävdar att något är rasistiskt.
  2. Avledande påstående: Personen ”drar rasistkortet” i eget syfte.
  3. Slutsats: Påståendet om rasism blir ogiltigt.

Problemet är att slutsatsen ovan inte är logisk utifrån premisserna. Även om någon kan ha ett subjektivt motiv påverkar det inte det objektiva innehållet i sakfrågan. Detta är ett grundläggande sakfel – att misstro argumentets innehåll baserat på talarens motivation kallas ad hominem med personliga omständigheter.

Den direkta konsekvensen av detta förfarande är att det tenderar att tysta ner, dvs att människor börjar tveka kring att påpeka rasism pga rädsla av att bli anklagade för att manipulera.

Argumentationsfelet gör också att den sakliga diskussionen riskerar att försvinna. Diskussionen flyttas från faktiska problem med diskriminering och rasism till personliga attacker eller misstankar om motiv.

Vi kan konstatera att ”dra inte rasistkortet” är ett argumentationsfel eftersom det innebär att man inte bemöter sakfrågan, utan syftar istället till att ogiltigförklara en viss typ av argument (diskriminerande/rasistiska). Det sker genom attack mot personen eller hens påstådda motiv. Det riskerar att ta bort förutsättningarna för en saklig diskussion.

Om du vill inte vill bli kallad rasist, sluta uttryck dig rasistiskt.

Krönikor

Tack, Jimmie!

Jimmie Åkesson (SD) valde att slutföra sin valspurt i sann ‘edgelord’-anda. Han tog sig därför till Rinkeby, ett område där det bor många människor som tillhör de minoriteter som Jimmie och Sverigedemokraterna demoniserat de senaste åren, för att lägga sin förtidsröst där.

Väl på plats kunde han inte undvika att spy ur sig lite förakt. Bland annat i form av uttalanden om att ”det inte kändes som han var i Sverige” osv.

Jag vet inte vad Jimmie tänkt han skulle kunna åstadkomma med sitt lilla jippo, men det verkar som att ödet kom tillbaks för att bita honom i hans bakdel.

En nära vän till mig som bor i Rinkeby berättade att Jimmies besök ledde till att flera människor som tidigare varit tveksamma att rösta, bestämde sig för att ta sig till vallokalen och lägga sin röst.

I efterhand kanske det är på sin plats att vi tackar Jimmie för hans insats.

Även om den bidrog till ett annat resultat än Jimmie sannolikt förväntat sig och var grundad på omdömeslöshet och destruktiva begär.

Någon kanske skulle ha förklarat för Jimmie att hans närvaro närmast kan liknas vid en fis i rymden, för människor som överlevt krig och enorma utmaningar, som går till vissa av arbetsmarknadens minst gynnsamma arbeten och som bidrar till samhället varje dag.

Det är mer än vad man kan säga om Jimmie som har högst frånvaro av alla riksdagsledamöter och samtidigt företräder sveriges mest kriminellt belastade parti.

De låga förväntningarnas politik

Vi behöver inte fastna vid prestationer eller avsaknaden av sådana, låt oss istället avsluta med ett positivt budskap.

Jag vill tacka dig för att du kom till Rinkeby och bidrog till att fler personer valde att rösta.

Du är välkommen tillbaks om du kan uppföra dig anständigt.

Kom bara ihåg: ingen människa är värd mer än någon annan.

Åsikter i krönika står skribenten helt och fullt för själv.

Myter

Myt: SD är som dåtidens S

Inte sällan använder sverigedemokrater sig av påståendet att Sverigedemokraterna skulle ha samma åsikter som svunna tiders socialdemokrater vad gäller synen på invandrare. Det är ett falskt narrativ som även drivs av aktiva SD-politiker. SD:s moderna syn på invandring betonar assimilation, kulturell och etnisk homogenitet, medan Socialdemokraterna på t ex 1960-talet fokuserade på inkluderande integration, jämlikhet och utbildning.

S retorik på 1960-talet betonade invandrares rättigheter och möjligheter att delta i samhället. Invandrare sågs som arbetskraftsresurser och skulle inkluderas i utbildning, arbetsliv och samhällsgemenskap på lika villkor. Motargument har tidigare berättat om att arbetskraftsinvandringen i mitten/senare delen av 1900-talet inte var så idyllisk som många vill göra sken av.

Socialdemokratins politik på 1960-talet gick bl a ut på att ge ALLA rätt till svenskundervisning samt att integrera nyanlända med stöd i arbetsmarknad, bostad och sociala strukturer.

I Socialdemokraternas Sverige var multikulturalism ett ideal, men huvudsyftet var att skapa jämlikhet och social sammanhållning. Retoriken var föränderlig och positiv, och målet var att minska diskriminering och utanförskap.

Om vi kikar på hur SD:s nuvarande retorik ser ut, kan vi se betydande skillnader mot hur S har uttryckt sig historiskt. SD framhåller behovet av assimilation till svensk kultur, minskad invandring och kontroll av samhällspåverkan. Invandrare betraktas oftast som en kostnad, potentiell farlighet eller negativ påverkan på samhället, snarare än vad de faktiskt bidrar med. SD bedriver en populistisk, etnonationalistisk politik, där ”vi och dom” är avgörande.

Om vi kikar på hur Socialdemokraternas retorik ser ut i modern tid ser vi att de har anpassat sig efter Sverigedemokraternas politik. S anpassar sig numera efter SD:s politik, genom att betona en mer kravfokuserad och restriktiv linje. Det kvarstår fortsatt en skillnad i grundtonen: SD beskriver invandrare som problem, medan S fortsatt försöker hålla en humanitär människosyn.

Att SD idag skulle vara som S i historien är en myt. Sammanfattningsvis är skillnaden mest tydlig i ton, syn på invandrare och metodik: Socialdemokraterna förr i tiden såg inkluderande integration som en rättighet och resurs, medan SD:s retorik idag fokuserar på begränsning, krav och kulturell homogenitet.

Källor:

Mälardalens Högskola Eskilstuna Västerås: Integrationspolitiken i Sverige -Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna synsätt på integration utifrån två idealtyper

Institutet för framtidsstudier: Framtider En negativ syn på invandring, riksdag och samhällsförändringar förenar Sverigedemokraternas väljare

Stockholms universitet: “Språket är nyckeln!”: Språkideologier och problemrepresentationer i Socialdemokraternas, Moderaternas och Sverigedemokraternas diskurser om språk kopplat till integration och invandring

Myter

Sharia-myten

Huruvida muslimer stöder sharia beror på hur man definierar “sharia” och vilken muslim man frågar. Sharia är inte en enhetlig lagbok, utan en omfattande religiös och moralisk vägledning som tolkas på olika sätt globalt.

De flesta muslimer i sekulära länder, inklusive Sverige, vill inte ersätta landets lagar med ett islamiskt rättssystem.

Vad innebär sharia för majoriteten av muslimer?

För en genomsnittlig muslim handlar sharia i vardagen mer om personlig religiositet än om politik eller strafflagar. Det fungerar som en etisk kompass för att leva ett gott liv enligt islam:

  • Hur man ber och fastar.
  • Att ge till välgörenhet (zakat).
  • Att äta halalmat.
  • Hur man behandlar sina föräldrar och grannar med respekt.

De flesta praktiserande muslimer stöder sharia i dess privata och moraliska bemärkelse.

Skärmdump från Richard Jomshofs (SD) officiella X-konto 260824.

Politisk islam förespråkar sharia som statlig lag

När det gäller sharia som statsskick eller straffrätt (inklusive stening, piskrapp och begränsningar av religionsfriheten) är åsikterna starkt delade världen över.

En liten minoritet av världens muslimer, ofta kallade islamister, förespråkar att sharia ska vara landets högsta lag och styra hela samhället, likt i länder som Saudiarabien, Iran eller under talibaner i Afghanistan.

En stor majoritet av världens muslimer, inklusive sekulära och moderata, förespråkar demokrati och sekularism. De anser att religion är en privatsak och att statens lagar ska gälla lika för alla, oavsett religiös tillhörighet.

Skärmdump från Richard Jomshofs (SD) officiella X-konto 260824.

Hur ser situationen ut i Sverige och Europa?

Undersökningar och forskning, inklusive studier från Pew Research Center, visar att muslimer i västvärlden i hög grad accepterar det sekulära demokratiska systemet.

Inom islam finns en stark teologisk princip som betonar vikten av att muslimer respekterar och följer lagarna i det land där de bor, förutsatt att de har frihet att utöva sin tro privat.

Många muslimer i Sverige är sekulära eller kulturella muslimer, och praktiserar inte sin religion aktivt i vardagen, på samma sätt som många svenskar är sekulära eller kulturella kristna.

Att påstå att alla muslimer förespråkar sharia i politisk mening är felaktigt. För de flesta är sharia en fråga om personlig tro och moral. Idén om att införa sharia som statlig lag drivs av extremistiska eller strikt islamistiska grupper, som inte representerar den muslimska befolkningen i stort.

Antimuslimska rasister tjänar på att sprida myten att en majoritet av världens muslimer vill ha sharia-lagar som sitt lands högsta lag. I Sverige är det främst Sverigedemokraterna som driver detta falska narrativ. Det är en bekväm och förenklad sanning som många tyvärr går på.

Lästips:

Motargument: Sharia för dummies

Källor:

Pew Research: What Role Should Religion play in Muslim and Jewish Majority Countries?

Pew Research: The World’s Muslims: Religion, Politics and Society

Forskning & Framsteg: Åsikter i den muslimska världen

Islam.se: Vad är sharia? Betydelse, källor och fiqh

Svenska Afghanistankommittén: Skilda tolkningar när islam styr

Artiklar

M-politik på SD-vis: ”Vi och dom”

Gästinlägg av Viktoria Sterner

Ytterligare ett steg mot ett ”vi och dom”-samhälle från Moderaterna, med en politik som alltmer präglas av SD:s sätt att dela upp människor i grupper.

Jag tror på alla människors lika värde. Ett samhälle ska inte ställa människor mot varandra – den som har arbete mot den som är arbetslös, den som är frisk mot den som är sjuk eller den som är född i Sverige mot den som är född någon annanstans.

Att skuldbelägga människor som är beroende av bidrag eller annat stöd är dessutom oanständigt när det kommer från ett parti som ofta har starkt stöd bland de mest välbärgade i samhället.

Skärmdump från Moderaternas officiella Facebookkonto 260825.

För att vara tydlig – det finns INGET parti som är för bidrag. Självklart ska fusk motverkas. Precis som skattefifflande miljonärer ska motverkas. Men det är en enorm skillnad mellan att bekämpa fusk och att misstänkliggöra människor som faktiskt behöver samhällets stöd.

Lite fakta för den som inte känner till nivåerna:

Dagersättning för asylsökande:
En ensamstående vuxen asylsökande som saknar egna pengar kan få 61-71 kronor per dag i dagersättning. Det ska bland annat räcka till mat, hygien, telefon och andra personliga utgifter. Asylsökande omfattas inte av riksnormen för försörjningsstöd, och får alltså nöja sig med 1 800 kronor i månaden.

Riksnormen för försörjningsstöd:
För en ensamstående vuxen är riksnormen 5 220 kronor per månad. För sammanboende är den 8 510 kronor per månad. Riksnormen gäller människor som uppfyller villkoren för försörjningsstöd – oavsett bakgrund. (gäller ALLA i Sverige.)

Så till Moderaterna – försök leva på de här nivåerna. Och då menar jag inte bara att försöka få pengarna att räcka till mat och det allra mest nödvändiga. Jag menar att faktiskt leva ett värdigt liv på den summan, utan att vara hungrig.

Politik handlar inte bara om siffror.

Det handlar om människor.

Och ett anständigt samhälle bygger inte på att vi ställer människor mot varandra.

Krönikor

Var saklig i argumentationen mot SD:s antimuslimska politik

Sverigedemokraternas alltmer uppskruvade retorik om islam och muslimer, samt konkreta, antidemokratiska förslag förtjänar ännu hårdare granskning.

Att sakligt kritisera religiösa idéer eller migrationspolitik är en sak – att generalisera om en hel grupp människor är något helt annat.

När muslimer gång efter gång utmålas som ett kollektivt problem riskerar det att öka misstänksamhet mot och fördomar om människor som bara vill leva sina liv som alla andra.

Skärmdump från Aftonbladet 260817.

Sverige behöver en politisk debatt där vi kan diskutera integration, religion och migration öppet, men utan att kollektivt skuldbelägga människor på grund av deras tro.

Skärmdump från SvD 260817.

Svensk demokrati bygger på att medborgarskap och rättigheter inte ska graderas efter etnisk eller religiös bakgrund. De grundläggande positiva friheterna i grundlagen, t ex religionsfriheten, gäller alla invånare i Sverige. SD har med obehaglig uppriktighet klargjort att de anser att det inte ska gälla den muslimska minoriteten.

En nationell identitet kan bygga på språk, historia, kultur och gemensamma demokratiska institutioner. Etnonationalism – som SD förespråkar, utifrån politiska förslag och uttalanden – riskerar däremot att göra människors härkomst till ett mått på hur ”svenska” de anses vara.

Skärmdump från Richard Jomshofs officiella X-konto 260817.

Demokrati innebär inte bara majoritetsstyre. En fungerande liberal demokrati innebär också att majoriteten inte fritt kan ta ifrån minoriteter deras grundläggande rättigheter. Detta är en helt avgörande faktor när debatten handlar om muslimer, invandrare eller andra minoriteter.

När någon, politiker eller vanliga människor, talar om ”muslimer”, ”invandrare” eller andra stora grupper som om de vore homogena, kan det vara effektivt att be dem precisera vilka människor och vilka problem de faktiskt menar. Det flyttar diskussionen från svepande generalister till konkret politik och argumentation.

Skärmdump från Dagens Nyheter 260817.

Jag vill egentligen inte tro att alla som röstar på SD är rasister, muslimhatare eller antidemokrater. Däremot anser jag att väldigt mycket av partiets politik och retorik ska kritiseras stenhårt. Med en sådan inställning blir det svårare för motdebattörer att vända debatten till en pseudodiskussion om huruvida vi förolämpar sverigedemokratiska väljare.

Det är helt nödvändigt att vi inte tröttnar på att kritisera SD:s politik, som är såväl antidemokratisk som etnonationalistisk. Kritiken bör vara saklig och syfta till att argumentera mot partiets konkreta förslag och medvetet spetsiga uttalanden. Det är när vi glömmer bort att vara sakliga och börjar misskreditera SD-väljare som grupp som vi dribblar bort möjligheten att kunna påverka just dem som väljer att lägga sin röst på SD.

På vår hemsida www.Motargument.se finns massor av artiklar som ger oss fakta och motargument som kan hjälpa oss att fortsätta vara sakliga i debatten mot Sverigedemokraterna.

#svpol #SDhaveri #val2026

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.