Etikettarkiv: retorik

Debatt

Tidö raderar ordet ”islamofobi” – relativiserar verkligheten

Det börjar alltid så oskyldigt. En minister tar ordet “problematiskt” i sin mun, lutar sig tillbaka och låtsas att det handlar om språk. Som om världen förändras för att man byter etikett på en pärm. I riksdagen den 24 april 2026 säger utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M): “Jag delar bedömningen att begreppet islamofobi är problematiskt. Regeringens föredragna term är antimuslimsk rasism.”

Det låter nästan ansvarstagande, som om regeringen hittat ett mer precist begrepp. Och visst: i handlingsplanen mot rasism och hatbrott (beslutad 12 december 2024) slås fast att antimuslimsk rasism är en form av rasism riktad mot muslimer och personer som uppfattas vara muslimer.

Men det är här den politiska mekaniken syns. För samtidigt gör regeringen – påhejad av Sverigedemokraternas ideologiska fixering vid begreppskrig – något som är mycket större än en redaktionell ändring: den öppnar dörren för att själva namnet på ett samhällsproblem ska göras till slagträ, misstänkliggöras och på sikt bortförhandlas även internationellt.

Ministern säger det rakt ut, lite för rakt ut, nästan som om hon glömde dramaturgin: FN-dagen “International Day to Combat Islamophobia” är en officiell FN-dag, och “man kan ha synpunkter på namnet och tycka att man i FN bör jobba för att förändra det.”

Där har du projektet. Inte att bekämpa hatet, utan att korrigera rubriken.

Ordet som hinder för strategin

Det här är inte första gången högern låtsas att ett ord är farligare än det ordet försöker beskriva. I interpellationen som ledde fram till debatten (Interpellation 2025/26:396 Begreppet islamofobi) skriver Richard Jomshof (SD):

”Ett av de vapen islamisterna använder sig av är det kritiserade begreppet ”islamofobi”. Genom att stämpla människor som ”islamofober” försöker dessa antidemokrater tysta legitim kritik av islam och den pågående islamiseringen”. (Källa: Riksdagen)

Det är en gammal propagandamodell: flytta fokus från brotten, diskrimineringen, hoten – till den som försöker sätta ord på dem. Om du kan få publiken att tro att begreppet är en del av fiendens plan, behöver du inte längre diskutera vad människor faktiskt utsätts för.

När ministern i protokollet dessutom återger kritiken mot “fobi”-delen – att det leder tankarna till “enskilda individers irrationella rädslor” snarare än diskriminering – låter det sakligt.

Men det är också en elegant rökridå: man kan byta ord utan att byta vilja, resurser, uppföljning, ansvar – och sedan peka på språkbytet som bevis för handlingskraft.

Den verkliga konsekvensen: avpolitisering och ansvarsflykt

När staten byter begrepp i styrdokument handlar det inte om Svenska Akademien. Regeringen kan inte bestämma “definitioner av ord” i samhället. Men den kan bestämma statens vokabulär – och därmed vad som blir mätbart, uppföljningsbart och politiskt synligt.

Det som riskerar att hända när “islamofobi” görs till förbjuden mark i officiella sammanhang är tre saker:

  1. Problemet blir lättare att relativisera. “Islamofobi” fungerar i offentligheten som ett etablerat paraplyord för hat, diskriminering och avhumanisering riktad mot muslimer eller personer som uppfattas som muslimer. När ordet delegitimeras blir nästa steg att varje påtalande kan avfärdas som “språkpolisiärt”, “känslostyrt” eller – som Jomshof skriver – ett “vapen”.
  2. Fokus flyttas från struktur till individens känslor. Regeringen säger att man vill bort från “fobi”-associationen. Men den politiska effekten kan bli den motsatta: debatten fastnar ännu mer i semantik och “rädsla”, medan diskriminering, hot och hatbrott får spela statist i kulisserna.
  3. Internationellt blir Sverige en bromskloss i fel fråga. FN har en officiell observansdag och en särskild funktion kopplad till begreppet.

EU:s institutioner arbetar explicit med att bekämpa antimuslimskt hat/anti-Muslim hatred, och har gjort det under lång tid.

Om Sverige lägger diplomatisk energi på att “jobba för att förändra namnet” i FN, så är det inte neutral ordvård. Det är ett val av strid: att angripa terminologin runt ett minoritetsskydd snarare än att förstärka skyddet.

Och allt detta sker i en politisk miljö där SD – regeringsunderlaget – gång på gång försökt göra muslimers plats i Sverige till en fråga om lojalitet, misstanke och kulturkrig. I det sammanhanget är språkbytet inte oskyldigt. Det är ett sätt att flytta gränsen för vad som anses legitimt att kalla rasism.

Regeringen vill alltså byta ord för att tydliggöra att det handlar om människor, inte religion. Men samma regering och samma underlag ägnar riksdagsdebatt åt att misstänkliggöra själva benämningen – och öppnar för att Sverige ska arbeta för att FN ska byta namn på sin dag. Man kan kalla det politiskt hantverk. Man kan också kalla det vad det är: en metod att göra problemet svårare att formulera, svårare att hålla ansvariga för och därmed enklare att leva med. Hatet bryr sig inte om ord. Men makten gör det – när orden hotar att bli bevis.

Källor:

Riksdagen: Interpellationsdebatt 24 april 2026 Begreppet islamofobi

Regeringen: Handlingsplan mot rasism och hatbrott

Riksdagen: Interpellation 2025/26:396 av Richard Jomshof (SD) Begreppet islamofobi

Artiklar

SD och den enda muslimska friskolan

Sverigedemokraterna har under många år motionerat för ett förbud mot muslimska friskolor i Sverige. Under lika många år har SD utmålat muslimska friskolor som ett tecken på s k ”islamisering” i Sverige. I återkommande propagandabilder på sociala medier kräver partiet ett förbud mot konfessionella friskolor. Men, förbudet ska bara gälla muslimska friskolor. Idag finns en (1) muslimsk friskola i Sverige.

Sedan 1997 tillåts konfessionella skolor enligt lag. Konfessionella friskolor har en religiös profil, där det erbjuds konfessionella inslag i utbildningen. Eftersom dessa skolor ska följa skollagen och läroplanen ska undervisningen vara icke-konfessionell och saklig. Eventuella konfessionella inslag ska erbjudas utanför lektionstid. Dessa inslag ska vara frivilliga. I de fall skolor har granskats har det framkommit att vissa skolor har konfessionell praxis blandats med undervisningen, samt att undervisningen inte varit saklig eller vilat på vetenskaplig grund. Dessa skolor har tvingats att stänga verksamheten. Förespråkare av konfessionella friskolor hänvisar till religionsfriheten, medan motståndare hänvisar till segregation och att undervisningen ska vara fri från konfessionella inslag.

På SD:s sociala medier postades senast 24 april ett inlägg med en tillhörande propagandabild. I inlägget läser vi:

”Gång på gång har det avslöjats om missförhållanden på muslimska friskolor. Trots flera avslöjanden har vi med stor sannolikhet endast skrapat på ytan vad gäller problematiken med de här skolorna.

Det är av största vikt att vi gör allt som står i vår makt för att motverka den pågående islamiseringen av Sverige. Detta oavsett om den drivs på av krafter inom landets gränser eller av islamistiska stater i den muslimska världen.

Därför måste vi med omedelbar verkan införa ett stopp för nyetablering av muslimska friskolor i Sverige samt verka för att så snart det är möjligt stänga ned de muslimska friskolor som redan existerar och därmed införa ett förbud mot alla former av muslimska friskolor i Sverige.” (Källa: Sverigedemokraternas officiella Facebookkonto)

Skärmdump från Sverigedemokraternas officiella Facebookkonto 260424.

På Ungsvenskarnas (SD:s ungdomsförbund) sociala medier postades senast 16 april ett inlägg med en tillhörande propagandabild. I inlägget läser vi:

”Sverige gynnas inte av mer islam, tvärtom. Islam är ett hot mot Sverige och vårt sätt att leva. Vi måste riva extremistiska moskéer, stänga muslimska friskolor, utvisa islamister och stoppa alla moskébyggen. Islams hot mot Sverige får inte gå obemärkt förbi. Islam göder islamism, därför måste vi begränsa islams påverkan på Sverige.” (Källa: Ungsvenskarnas officiella Facebookkonto)

Skärmdump från Ungsvenskarnas officiella Facebookkonto 240416.

Om vi granskar citaten målar propagandaenheterna upp en bild av att det skulle existera ganska många muslimska friskolor i Sverige än vad det faktiskt gör. Så hur utbrett är ”problemet” med muslimska friskolor idag?

Motargument har granskat statistiken över friskolorna i Sverige. Resultatet är att det på förskole- och grundskolenivå finns 49 kristna friskolor, 2 judiska friskolor och 1 muslimsk friskola. På gymnasienivå finns 5 kristna friskolor.

Sammanfattningsvis finns alltså 54 kristna, 2 judiska och 1 muslimsk friskola i Sverige.

SD:s livselixir idag är muslimhatet. De vill med sin antimuslimska propaganda göra sken av att det skulle existera många fler muslimska friskolor i Sverige än vad det faktiskt gör. Att de inriktar sig på att förbjuda specifikt muslimska friskolor är egentligen inte särskilt förvånande. Partiet har fortsatt att motionera om att förbjuda muslimska friskolor samt postat antimuslimsk propaganda relaterad till friskolor trots att det under flera års tid endast existerat en (1) muslimsk friskola i Sverige.

Sedan motionsåret 2018/19 har Richard Jomshof (SD) årligen motionerat för ett förbud mot specifikt muslimska friskolor.

Då det endast återstår en (1) muslimsk friskola antar Motargument att SD inte är nöjda förrän den inte längre existerar. SD kommer att göra allt i sin makt för att det inte ska etableras nya muslimska friskolor. Än så länge röstar alla riksdagspartier emot SD:s förslag om att förbjuda muslimska friskolor. Däremot finns andra partier som vill förbjuda såväl alla friskolor som de friskolor med konfessionella inslag.

Källor:

Skolinspektionen: Skolor med konfessionell inriktning

Sverigedemokraternas officiella Facebookkonto

Ungsvenskarnas officiella Facebookkonto

Skolverket: Skolenhetsregistret

Riksdagen: Motion 2025/26:571 av Richard Jomshof (SD) Förbud mot muslimska friskolor

Artiklar

Flam: ”Islamofobi finns inte”

Aron Flam har vid flera tillfällen hävdat att islamofobi inte finns och att begreppet används för att “tysta kritik” mot islam. Det är en felaktig beskrivning av många anledningar. Islamofobi är ett etablerat begrepp inom forskning, internationella institutioner och myndighetsarbete samt används för att beskriva verkliga uttryck för hat, rasism och diskriminering riktade mot muslimer. Att acceptera att islamofobi finns och påverkar muslimer negativt innebär inte att förbjuda religionskritik utan att skilja mellan saklig kritik av idéer och fientlighet mot människor.

Komikern och aktivisten Flam har vid flera tillfällen under de senaste åren dels förnekat att islamofobi finns och dels uttalat att islamfobi skulle vara ett påhittat begrepp med syfte att tysta kritik mot islam. Dessa påståenden är dock felaktiga, orimliga och missvisande. Islamofobi är ett väl dokumenterat beteende och begrepp med en modern historia.

Att avfärda islamofobi som ett påhitt främjar i praktiken hat, vardagsrasism och diskriminering som drabbar många muslimer. Att förneka att islamfobi finns är ungefär som att förneka antisemitism samt hat och rasism riktat emot judar. Det finns dessutom flera anledningar till varför Flams påståenden saknar grund.

Begreppet islamofobi används i forskningen för att bland annat beskriva irrationell rädsla för, fientlighet mot eller hat mot islam och muslimer i allmänhet. Det är alltså ett samlande namn för negativa stereotyper, fördomar, rasistiska åsikter och diskriminerande attityder som riktas mot muslimer som grupp.

Islamofobi liknas ofta vid andra former av rasism eller fördomar som till exempel antisemitism och används för att synliggöra systematiska och strukturella uttryck för muslimhatisk retorik och beteenden. Moderna forskare och experter ofta understryker att det finns en skillnad mellan saklig religionskritik och generaliserande hat mot människor för deras tro. Idag är fallet att ett stort antal muslimer globalt sett upplever fientliga attityder, hat, fördomar, rasism och andra beteenden som orsakar lidande, rädsla och negativ stress.

FN:s generalförsamling erkände fenomenet genom att utse den 15 mars till ”internationella dagen mot islamofobi”, vilket visar att begreppet är erkänt på internationell nivå. Även Sveriges myndigheter arbetar aktivt mot islamofobi där det till exempel finns till exempel ett nationellt åtgärdsprogram för att motverka islamofobi och antimuslimsk rasism som del i regeringens arbete mot rasism.

Hat, fördomar, rasism och irrationell rädsla

Islamofobi handlar alltså inte om att förbjuda saklig religionskritik eller selektivt skydda islam som idé eller muslimer som religiös grupp. Vad det handlar om är att bland annat undersöka, analysera och kommunicera om verkliga problem som hat och rasism som muslimer utsätts för.
Islamofobi är inte heller något nytt beteende från eftersom det finns äldre historiska perioder och exempel på hat och diskriminering särskilt riktat emot muslimer. Under såväl medeltiden som under 1400-talet och kolonialtiden och under 1800-talet existerade bland annat negativa stereotyper om ”orientalisk kultur”, som bidrog till populärt stöd för korståg och kolonialism där samtida muslimer och andra utsattes för beteenden som idag skulle anses vara omänskliga, brutala och kriminella.
Som begrepp fick islamofobi en bredare användning under 1990-talet. Begreppet tillkom mer avgränsat i samband med akademisk forskning i USA under slutet av 1980-talet och bland annat i samband med Runnymede Trust-rapporten 1997 i Storbritannien under namnet “Islamophobia: a challenge for us all”.

Rapporten kom efter decennier av växande antimuslimska fördomar i formellt västliga länder som Storbritannien. Redan i början av 1990-talet fanns exempel på islamofobisk retorik men det var i samband med konflikter och migration som termen började användas mer strukturerat.

I bakgrunden av händelser som Gulfkriget (1990–91) och ”kriget mot terrorismen” efter 11 september 2001, formulerades islamofobi som en parallell till antisemitism eller rasism mot andra minoriteter. Allt fler nationer och offentliga institutioner har sedan slutet av 1990-talet erkänt islamofobi som ett separat problem.

Under de senaste fem åren har Flam, som tidigare argumenterat för vikten av öppen och saklig samhällsdebatt, upprepat att islamofobi inte skulle finnas och att uttrycket bl a används för att “tysta islamkritiker”.

Ett problem med Flams påståenden är att det inte finns något motsatsförhållande mellan saklig kritik av islam och islamofobi då begreppet islamofobi avser rasism och hat som riktas mot människor, oavsett vad en anser om islam som religion.

Ett större problem och felaktighet är att påstå att islamofobi inte finns överlag eftersom både begreppet i sig liksom praktiska beteenden är utforskade och dokumenterade sedan tidigare. Att kalla islamofobi ”ett hittepå” betyder också att medvetet förneka och ignorera de många exempel på hur muslimer bland annat utsätts för rasistiska attacker, trakasserier och strukturella fördomar.

Flams beteende kring begreppet och åsikter om muslimer är dessutom extra problematisk med tanke på att han själv ofta uttalar sig om antisemitism och hat mot judar. Eftersom både judar och muslimer upplever samma känslor, rädsla och stress i samband med rasistiska och hatiska beteenden så borde Flam avstå från att marginalisera, förneka eller relativisera just islamofobi.

Verkligheten är viktigare än godtyckliga åsikter

Bland det viktigaste i diskussioner rörande samhällsutvecklingen är inte bara om ett ord accepteras eller inte utan vilken verklighet en väljer att erkänna. Islamofobi är inte ett retoriskt knep för att stoppa debatt eftersom det handlar om ett begrepp som vuxit fram därför att många människor under lång tid har utsatts för fördomar, misstänkliggörande, diskriminering och hat just för att de är muslimer eller uppfattas som muslimer.

En seriös saklig diskussion kräver därför flera saker samtidigt som rätten att kritisera religioner och idéer liksom viljan att erkänna när kritik övergår i hat och rasism. Den som påstår att islamofobi inte finns suddar ut denna nödvändiga gräns och resultatet blir inte större yttrandefrihet eller ett bättre samhälle överlag utan blir en mer fördummande och hatisk diskussion där verkliga erfarenheter av utsatthet, rasism och obefogad rädsla förnekas.

Källor:

Forum för levande historia: Islamofobi – en studie av begreppet, ungdomars attityder och unga muslimers utsatthet

Lunds Universitet: Svartvit syn på muslimer bakom ökad islamofobi

UN: International Day to Combat Islamophobia
15 March

PubMed Central: Islamophobia and Public Health in the United States

Regeringen: Arbetet mot antimuslimsk rasism Utdrag ur regeringens handlingsplan mot rasism och hatbrott

Runnymede Trust: Islamophobia: A Challenge For Us All

SO-Rummet. Islamofobi – en studie av begreppet, ungdomars attityder och unga muslimers utsatthet

Spotify: Aron Flam: Dekonstruktiv kritik

The Conversation: Orientalism: Edward Said’s groundbreaking book explained

Krönikor

Du kan inte rösta på rasism och kalla dig ickerasist

De lagförslag som har presenterats den senaste tiden undanröjer alla tvivel om huruvida denna regering accepterar rasism. Förändringen innebär i praktiken att människor som röstar på något av Tidöregeringens partier i kommande val, ställer sig bakom en politik som möjliggör rasism.

De grupper som berörs har sannolikt saknat representation i eventuella konsekvensanalyser som gjorts, under frågans beredning.

Det finns inget rimligt sätt att påstå något annat.

Människor är fria att välja vilka partier de vill, men man kan inte rösta på en politik som präglas av rasism och samtidigt hävda att man själv inte är rasist.

En röst på något av Tidöpartierna kommer att få livsavgörande konsekvenser för ett stort antal människor i Sverige.

Många människor som tillhör samhällets mest utsatta grupper kommer att drabbas på ett fullständigt oproportionerligt sätt, om de snubblar eller misslyckas.

Här ser vi hur riskgrupper såsom personer med neuropsykiatriska variationer, människor i missbruk eller personer som exempelvis dragit på sig skulder efter misslyckade försök att starta företag kommer att vara särskilt utsatta.

Deras utsatthet, och i vissa fall begränsade handlingsutrymme, riskerar att användas emot dem på ett sätt som saknar proportionalitet. Samtidigt kommer detta att skapa en orimlig och djupt orättvis stress, utöver den belastning som redan ofta följer av att tillhöra en minoritet.

Strukturell rasism riskerar att utvecklas till ett djupt omänskligt system när den sanktioneras politiskt.

Samtidigt som samhället rör sig i en alltmer auktoritär riktning, där vanliga människor förväntas bära ett större ansvar, ser vi en motsvarande brist på ansvarstagande bland politiker, liknande den som länge präglat vissa amerikanska högerpolitiska miljöer.

Om denna utveckling fortsätter riskerar vi ett samhälle där allt ansvar läggs på individen, medan makten koncentreras till en liten, privilegierad elit.

Villkoren för vanliga människor kommer att försämras utan att de bakomliggande strukturerna ifrågasätts.

Istället kommer fokus att riktas mot enskilda individer som misslyckas, vilka framställs som problem eller hot, medan makthavare undgår granskning.

Människor är fria att rösta på Tidöpartierna men den som gör det kan inte samtidigt hävda att man står för alla människors lika värde eller är emot rasism.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Krönikor, Myter

Myten om ”vänsterliberalism”

Onsdagen den 18:e mars publicerade P4 Extra på Facebook några korta citat om att Birgitta Ohlsson går med i Centerpartiet. Vad som fick mig att reagera på just detta inlägg var dock inte sakfrågan i sig utan språket som Ekots politiska kommentator Helena Gissén använde:

”… många vänsterliberaler är arga på L-ledaren Simona Mohamsson efter uppgörelsen med Sverigedemokraterna”. (Källa: P4 Extra på Facebook)

”Vänsterliberaler” är ett begrepp som jag personligen tidigare bara har hört från högerextrema grupperingar och partier som SD. Det är verkligen illa när sådant publiceras på SR som ska vara politiskt opartiska. Det är tyvärr lätt att ryckas med i dagens radikaliserade medier och samhällsdebatt, och att därför utan illvilja eller sympati för högerextrem ideologi börja använda högerextrema begrepp som det på ytan inte verkar vara något konstigt eller högerextremt med.

För vad skulle det egentligen vara för fel med att kalla folk för ”vänsterliberaler”?

Varför begreppet ”vänsterliberaler” är antivetenskapligt

Vänster och höger är en ekonomisk skala där, grovt förenklat, vänster är för mer skatt, mer regleringar och mer makt för arbetaren. Högern är för mindre skatter, färre regleringar och mer makt för företagsägaren.

Liberalism är i praktiken ett samlingsnamn för socialliberalism och ekonomisk liberalism.

Socialliberalism betyder frihet för människor i allmänhet och kan inkludera saker som att stå upp för LGBTQ+, etniska och religiösa minoriteter, mänskliga rättigheter och att stå upp mot auktoritära krafter, mot högerextremism osv.

Ekonomisk liberalism betyder ekonomisk frihet för företagsägare och kapitalägare, vilket innebär t ex lägre skatter, färre regleringar och mer makt åt företagsägare.

Då liberalismens ställningstagandena om ekonomi ligger tydligt på högerskalan så är liberalism de facto en högerideologi.

Så varför använder vissa grupper begreppet ”vänsterliberaler” trots att liberalism så tydligt är en högerideologi?

För att hitta svaret på den frågan så måste man förstå några saker först.
Högerextrema grupperingar är antivetenskapliga, de är antiintellektuella och de är ohederliga. Detta innebär att det finns två sorters högerextremister: de som vet att liberalism är en högerideologi men som ljuger om det, och de som faktiskt inte förstår bättre pga att de själva matats av högerextrem propaganda.

Anledningen till varför högerextremister använder begreppet ”vänsterliberaler” och kallar liberaler och specifikt socialliberaler för vänster görs i syfte att få en enhetlig högerextrem höger där socialliberalism kastas ut och inte längre är välkommen. Syftet är att få bort all form av HBTQ-vänlig politik, att få bort all respekt för mänskliga rättigheter  och viktigast av allt: att få bort all form av motstånd mot högerextrem politik. I en sådan höger så är fortfarande ekonomisk liberalism inte bara välkommen utan fullständigt normaliserad, men i de icke-ekonomiska frågorna så dominerar högerextrem ideologi.

Den stora faran med att normalisera och acceptera begreppet ”vänsterliberalism”

Det kan tyckas inte vara en stor grej att kalla liberaler för vänster, men konsekvensen blir att all form av respekt för mänskliga rättigheter, respekt för minoriteters rättigheter, respekt för kvinnors rättigheter, kamp mot rasism osv blir allmänt accepterad att det är en vänsteråsikt, dvs en politiskt icke-neutral ståndpunkt. Om du är för mänskliga rättigheter så blir du automatiskt vänster. Alla myndigheter, SVT, även de delar av svensk lag som talar om mänskliga rättigheter blir då en del av ”vänstern” och den radikaliserade högern kan därmed argumentera för att ta bort all respekt för mänskliga rättigheter  som en del av att göra myndigheter, lagar, SVT osv till ”politiskt neutrala”.

Konsekvensen av denna process om den får fortgå blir att vi omvandlar vårt demokratiska samhälle till ett högerextremt auktoritärt samhälle där endast högerextrema åsikter och värderingar är tillåtna. Det kan låta alarmistiskt men det är åt det hållet vi är på väg just nu och det är dit vi kommer komma om vi inte byter riktning snarast.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Källa:

P4 Extra på Facebook

Myter

Falska korancitat politisk lögnpropaganda

1 kommentar

Det finns många exempel på desinformation och lögnpropaganda vad gäller innehållet i Koranen. Ett vanligt modus operandi är att skapa felaktiga citat, kraftigt vinklade översättningar, cherry-picking och att ta religiösa texter ur sitt historiska sammanhang. De falska korancitaten är skapade som politisk propaganda med syfte att misskreditera och demonisera islam och muslimer. Motargument bemöter en propagandabild med påstådda citat från Koranen.

Exempel på desinformation och lögnpropaganda om Koranen.

I skärmdumpen ovan finns en hel del att dissekera.

Flera citat är felöversatta eller påhittade

Flera formuleringar i bilden finns inte i Koranen. Ord som:

  • “terrorisera otrogna”
  • “halshugg dem när tillfälle ges”
  • “bränn dem levande”

förekommer inte i dessa verser i den formen. De är ofta parafraser eller helt påhittade formuleringar.

Exempel på felöversättningar och rena påhitt:

  • Koranen 8:60 handlar om att förbereda försvar för att avskräcka fiender i krig, inte att terrorisera civila.
  • Koranen 5:33 handlar om straff för väpnade banditer/krigsbrott i en statlig rättskontext, inte om att attackera vanliga människor.

Verserna tas ur sitt historiska sammanhang

Många av dessa verser handlar om specifika krigssituationer på 600-talet.

Exempel på sådana situationer::

  • Koranen 2:191 och 9:5 handlar om strider mellan den tidiga muslimska gruppen i Medina och fiender som brutit fredsavtal och attackerat dem.
  • Samma passager innehåller ofta också uppmaningar som:
    • att inte angripa först
    • att sluta strida om fienden slutar
    • att skydda dem som söker fred

De delarna utelämnas i den bifogade skärmdumpen.

Selektivt urval (cherry-picking)

Bilden listar bara verser om krig men ignorerar andra verser som t ex:

  • Koranen 5:32 – att döda en oskyldig är som att döda hela mänskligheten.
  • Koranen 60:8 – muslimer ska vara rättvisa och vänliga mot människor som inte krigar mot dem.
  • Koranen 2:256 – ingen tvång i religion.

Politiskt budskap

Rubriken “Politiker och det svenska folket. Vad är det ni inte förstår?” visar att bilden är politisk propaganda, inte en seriös religiös analys.

Den försöker skapa intrycket att islam i sig uppmanar till våld mot alla icke-muslimer. Det är däremot inte hur de flesta muslimska teologer eller forskare tolkar texterna.

Här är verserna från bilden jämförda med vad de faktiskt säger i etablerade översättningar (t.ex. Knut Bernström – Koranens budskap och M.A.S. Abdel Haleem – Oxford University Press). I genomgången av verserna förklaras också sammanhanget.

1. Koranen 2:191

Påståendet i bilden:
“Dräp otrogna var du hittar dem.”

Versen i sammanhang (2:190–191):

“Kämpa för Guds sak mot dem som för krig mot er, men begå inte övergrepp.”
(2:190)

“Och döda dem där ni möter dem och driv bort dem därifrån varifrån de drev bort er…”

Problem i bilden:

  • Den utelämnar versen innan som förbjuder aggression.
  • Kontext: krig efter att muslimer drivits från Mecka.

2. Koranen 3:28

Påståendet:
“Muslimer får ej ha otrogna vänner.”

Faktisk betydelse:

Versen varnar för politiska allianser med fientliga grupper under krigstid.

Samma kapitel säger också:

“Gud förbjuder er inte att visa godhet och rättvisa mot dem som inte bekämpar er.”
(60:8)

3. Koranen 3:85

Påståendet:
“Annan religion än Islam är inte tillåten.”

Versen säger:

“Den som söker en annan religion än underkastelse inför Gud kommer inte att få den accepterad.”

Det är en teologisk utsaga, inte en uppmaning till våld eller förbud mot andra religioner.

4. Koranen 5:33

Påståendet:
“Lemlästa och korsfäst otrogna.”

Faktisk vers:

Den handlar om straff för väpnat uppror och banditism (krig mot samhället).

I tafsir (t ex Ibn Kathir) kopplas den till banditer som mördade resenärer.

5. Koranen 8:12

Påståendet:
“Halshugg dem som inte tror.”

Faktiskt sammanhang:

Versen handlar om Slaget vid Badr (624 e.Kr.), ett militärt slag.

Den beskriver en stridssituation, inte en generell regel för civila.

6. Koranen 8:60

Påståendet:
“Muslimer måste terrorisera otrogna.”

Faktisk text:

“Förbered mot dem vad ni kan av styrka… för att avskräcka Guds fiender och era fiender.”

Ordet “terrorisera” är en vinklad översättning av ett ord som betyder avskräcka eller inge fruktan i krig.

7. Koranen 8:65

Påståendet:
“Uppmana muslimer att bekämpa otrogna.”

Detta är en militär uppmaning under krig (Badr-perioden), och inte en generell uppmaning mot alla icke-muslimer.

8. Koranen 9:5 (den så kallade “svärdsversen”)

Påståendet:
“Döda otrogna varhelst du stöter på dem.”

Men versen börjar efter detta sammanhang:

Den handlar om specifika stammar som brutit fredsavtal.

Och samma passage säger:

“Om någon av avgudadyrkarna söker ditt beskydd, ge honom skydd.”
(9:6)

Det utelämnas i bilden.

9. Koranen 9:30

Påståendet:
“Bekämpa judar och kristna.”

Versen kritiserar teologiska idéer (t ex att Jesus är Guds son).

Den uppmanar inte till våld.

10. Koranen 9:123

Påståendet:
“Strid mot otrogna i din omgivning.”

Faktisk betydelse:

En uppmaning till försvar mot angripande grupper runt Medina.

11. Koranen 22:19

Påståendet:
“Bränn dem levande och smält deras hud.”

Det är en beskrivning av straff i helvetet i efterlivet, inte något människor ska göra.

12. Koranen 47:4

Påståendet:
“Halshugg dem när tillfälle ges.”

Versen beskriver vad som sker i ett slag och fortsätter:

“Sedan skall ni antingen visa nåd eller ta lösen.”

Alltså regler för krigsfångar.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att den bifogade propagandabilden är just propaganda. Citaten är felöversatta, lösryckta ur sitt sammanhang och ibland direkt felaktiga, vilket ger en missvisande bild av vad Koranen säger. Många formuleringar i bilden är förändrade och saknar kontext.

Här är kontrollerbara källor där du kan läsa verserna själv och jämföra med texten i bilden. Källorna delas med fördel upp i tre typer: koranöversättningar, akademiska kommentarer och forskning om kontext.

Koranen själv (översättningar): Det enklaste sättet att kontrollera påståendena är att läsa verserna direkt i etablerade översättningar.

  • Knut Bernström – Koranens budskap
    (den mest använda svenska översättningen)
    https://www.koranensbudskap.se
  • Sahih International
    https://quran.com
  • M.A.S. Abdel Haleem – The Qur’an (Oxford University Press) Engelska (akademiskt använda)

Exempel:
2:190–193 (hela stycket om krig) kan läsas här:
https://quran.com/2/190-193

Där står bl a:

“Fight in the way of God those who fight you but do not transgress.”
(2:190)

Den delen saknas i bilden.

Klassiska och moderna korankommentarer (tafsir). De förklarar historiskt sammanhang.

Klassiska:

  • Ibn Kathir – Tafsir al-Qur’an al-Azim
  • Al-Tabari – Jami’ al-Bayan

Moderna akademiska:

  • The Study Quran – Seyyed Hossein Nasr (HarperCollins, 2015)
    En av de mest omfattande moderna kommentarerna.
  • Tafsir Ibn Kathir (engelsk översättning)
    https://quranx.com/Tafsir

Akademisk forskning om Koranens krigsverser. Forskare inom islamstudier diskuterar ofta just dessa verser.

Böcker:

  • Karen Armstrong – Muhammad: A Prophet for Our Time
  • Reza Aslan – No God but God
  • John Esposito – Islam: The Straight Path
  • David Waines – An Introduction to Islam

Universitet / akademiska resurser:

  • Oxford Islamic Studies Online
  • Encyclopaedia of Islam (Brill)

Exempel på faktisk vers vs. påståendet i bilden:

Koranen 8:60

Bildens påstående:
“Muslimer måste använda alla medel för att terrorisera otrogna.”

Faktisk översättning (Abdel Haleem):

“Prepare whatever forces you can muster… to deter the enemies of God and your enemies.”

Källa:
Abdel Haleem, The Qur’an, Oxford University Press.

Koranen 2:191

Den citeras ofta utan versen före.

Koranen 2:190

“Fight those who fight you but do not transgress.”

Källa:
https://quran.com/2/190

Krönikor

Åkesson (SD) beskriver sin ”verklighet”

Jimmie Åkesson (SD) har skrivit ännu ett av sina långa, självsäkra inlägg på sociala medier. Den här gången handlar det inte främst om invandring, utan om något som är viktigare i en valrörelse: vem som ska få beskriva verkligheten. Det är därför han börjar med att rita upp sin egen karta. Det var “kaos” för tio år sedan, säger han. Sedan har debatten varit “förhållandevis nykter”. Och vilka var det som inte var nyktra? “Extremisterna”, de som “försvarade Sveriges huvudlösa politik”. Språket är inte till för att förklara. Det är till för att stämpla.

Sedan kommer huvudnumret: angreppet på journalistiken. Åkesson påstår att “vänsterliberal media” staplar enskilda fall på varandra i en tävling om “det mest ömmande fallet”. Han beskriver rapportering som teater – “storslagen journalistisk kreativitet” – och tar i så att det knakar när han kallar Sveriges Radios uppgifter “groteska fabulerande” om utvisning av spädbarn. Poängen är enkel: om politiken får konsekvenser som ser vidriga ut i dagsljus, angrip dagsljuset. Gör berättelsen misstänkt. Smeta “vänsterliberal” över den och hoppas att publiken slutar lyssna. För om människor lyssnar, börjar de fråga. Och frågor är farliga.

Åkesson vill att invandringspolitiken ska diskuteras som ett diagram, inte som liv. Han säger det nästan rakt ut: “tuffa reformer” blir inte mindre nödvändiga även om ett “relativt fåtal” hamnar “mellan stolarna”. Det är den putsade formuleringen. Den råa betydelsen är att några kan krossas, bara maskinen får fortsätta rulla. Problemet är inte att han står för en hård linje. Problemet är att han vill ha applåden för hårdheten utan att ta ansvar för vad den gör när den möter verkliga människor och verkliga beslut.

Och så kommer disciplineringen. Han beskriver “sossar och finborgare” som vindflöjlar som “under galgen” tvingats till “retorisk avbön” men egentligen inte förstått någonting. Det är förakt, serverat som analys. De saknar övertygelse, de kommer vända igen, de måste pressas. Därför skriver han: “Moteld har således aldrig varit viktigare.” Och han preciserar vad han menar: “De måste både känna och förstå att den politiska kostnaden … är alltför hög.” Det där är inte ett argument. Det är ett hot i välkammat språk. Inte “övertyga dem”, utan “gör det dyrt för dem”.

Till sist spänner han upp scenen: höstens val blir “ännu ett invandringsval”. Allt ska dras in under samma rubrik, och två slagord ska räcka: stoppa “tvångsblandning” och mota varje försök att “urholka” reformerna. Det är en valmaskin i textform: först skrämsel om att “kaoset” kan återvända, sedan smutskastning av medier som visar konsekvenser, och till sist krav på mobilisering och lydnad.

Det leder till en offentlighet där rättssäkerhet och mänskliga följder ska bort från bordet. Den som visar vad politiken gör ska kallas extrem eller lögnare. Den som vill täppa igen uppenbara glapp ska anklagas för “urholkning”. Och den som tvekar i samarbetet ska “känna kostnaden”. Det är så man flyttar gränsen: inte genom att vinna debatten, utan genom att göra debatten farlig.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Länk till Jimmie Åkessons (SD) X-inlägg

Krönikor

Är antisionism antisemitism eller är sionism rasism?

Kanske det största problemet med debatten om antisemitism och sionism är att det bland sionister och antisionister inte råder konsensus kring vad ordet ”sionism” faktiskt betyder.

Det finns en tro att ordet ”sionist” betyder ungefär ”Den som vill att judar ska få leva i området som kallas för Israel”. Och med den definitionen så blir ju definitionen av antisionister ”de som vill etniskt rensa alla judar bort från området som kallas israel.” Och att vilja etniskt rensa bort alla judar från Israel är givetvis antisemitism!

Problemet är att i praktiken så är det inte det som är definitionen på sionism! Fråga vilken person som helst som definierar sig som sionist följande två frågor:

Fråga 1: Anser du att palestinier som har körts bort från sina hem i området som kallas Israel idag ska få komma tillbaka till sina hem?

I princip alla kommer att svara nej! Med den vanligaste motiveringen att detta skulle göra så att judar inte är i majoritet i Israel längre och det vore ett hot mot judar som folk.

Fråga 2: Anser du att Israel ska vara en ”judisk stat”?

I princip alla kommer att svara ja! Med den vanligaste motiveringen ”Alla andra har egna stater, varför skulle inte judar få ha en egen stat? Judar behöver en egen stat för att skydda sitt folk, särskilt efter Förintelsen!”

Konsekvensen av detta blir i praktiken tyvärr att definitionen på ordet ”sionism” är att anse att Israel ska vara en etno-nationalistisk stat där de etniskt rensade palestinierna inte ska få komma tillbaka till sina hem.

Dvs den logiska konsekvensen av denna definition är att man är för etno-nationalism och för etnisk rensning om man är sionist!

Det helt avgörande problemet blir då att med definition 1 så är man rasist (antisemit) om man INTE är sionist, och med definition 2 så är man rasist (anti-palestinsk, anti-arabisk, anti-muslimsk) om man ÄR sionist!

Så hur ska en person som vill vara mot rasism inklusive mot antisemitism förhålla sig till detta? Ska en person som vill vara mot alla former av rasism inklusive antisemitism vara sionist eller antisionist? Folk i allmänhet vill vara goda människor och alla vet att man är en dålig människa om man är rasist. Så frågan om definition 1 eller 2 är den korrekta blir ju då fullständigt avgörande för vilken ställning man tar i frågan om sionism, Israel och Palestina!

Jag har själv varit sionist tidigare i mitt liv och jag såg mig själv som en god människa då för jag trodde på definition 1, dvs jag ansåg att vara sionist är en del av att INTE vara en rasist och ett sätt att bry sig om och skydda judar.

Idag är jag antisionist för att jag anser att definition 2 är den realistiska definitionen av sionism, och då är man rasist om man ÄR sionist. Min omtanke om och vilja att skydda judar har sedan jag ändrat åsikt om sionism inte försvagats utan tvärtom förstärkts. Skillnaden idag från tidigare är endast metoden. Jag vill inte längre använda en etno-nationalistisk stat för att skydda världens judar, istället vill jag använda stärkandet av mänskliga rättigheter inklusive minoritetsrättigheter för att skydda judar i alla länder världen över. De flesta judar bor inte i Israel och judar världen över ska inte behöva flytta till Israel för att känna sig trygga utan de ska kunna känna sig trygga i alla världens länder. Och tills de gör det så är kampen mot antisemitism inte över.

Sionism är idag i praktiken en rasistisk och etno-nationalistisk ideologi som är för etnisk rensning och för folkmord av palestinier, detta är tyvärr ett faktum.

Att judar ska få leva i Israel eller Palestina eller vad man nu vill kalla det området, det är en mänsklig rättighet! Det stod jag för som sionist och det står jag fortfarande för som antisionist.

Att judar ska få driva en etno-nationalistisk högerextrem stat som folkmördar och etniskt rensar palestinier bryter inte bara mot de mänskliga rättigheterna utan är givetvis fullständigt moraliskt fel att stötta som antirasist.

Att folkmordet i Gaza har varit så synligt tack vare sociala medier har lett till att konsekvenserna av etno-nationalism, etnisk rensning och folkmord har blivit extremt tydliga för fler än någonsin nu världen över.
Att Israels högerextrema och etno-nationalistiska regering samarbetar med högerextrema och etno-nationalistiska partier ute i Europa och övriga världen får fler och fler att inse att Israel som ett etno-nationalistiskt projekt är på fel sida av historien.

Vi som är för mänskliga rättigheter och som har lärt oss av historien vilket otroligt stort hot högerextremism och etno-nationalism är, vi måste också alliera oss och tillsammans motarbeta högerextremism och etno-nationalism. Oavsett var i världen den förekommer och oavsett vilken etnicitet som en etno-nationalistisk stat bygger på.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Korta motargument, Krönikor

Teodorescu Måwes (KD) definition av antisemitism är osaklig

Alice Teodorescu Måwe (KD) kan argumentera politiskt. Alltsedan starten på kriget mellan Hamas och Israel har ATM metodiskt avfärdat all kritik mot Israels regim som ”antisemitism”:

Det moderna antisemiter inte öppet vill säga om judar – det säger de om Israel istället. Och det som inte längre kan sägas om judar sägs om ”sionister”. (Källa: Klartext med Alice Teodorescu Måwe)

Men det är inte hennes roll att definiera vad etablerade begrepp som antisemitism, antisionism eller rasism betyder.

Begrepp formas genom forskning, internationella konventioner, rättspraxis och långvarig samhällelig användning – inte genom politisk opinion eller debattartiklar. När politiska aktörer försöker omdefiniera dem för att passa ett eget narrativ handlar det inte om analys, utan om makt över språket.

Det påminner om hur kreationister försöker tänja på innebörden av den vetenskapliga metoden för att få religiösa övertygelser att framstå som vetenskap. Resultatet blir inte klarhet, utan begreppsförvirring.

I en fungerande demokrati är det inte politiker eller opinionsbildare som avgör vad centrala analytiska begrepp betyder. De kan förhålla sig till dem – men inte skriva om dem efter behov.

Detta är nåt som bör belysas i debatten. Man blir lite trött på att dessa politiker försöker att ända begreppen så att det ska få deras argument att bli mer trovärdiga och inte lika kontroversiella.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Lästips:

Klartext med Alice Teodorescu Måwe: Antisionism – det gamla hatets nya språk

Göteborgs-Posten: Bara genom att erkänna att antisionismen är antisemitisk kan vi bekämpa judehatet

Motargument: Terminologi – antisemitism

Motargument: Israel-Palestina: Generalisera inte om judar och muslimer!

Motargument: Att kritisera Israel är inte antisemitism

Motargument: Myt: ”Kritik mot Israels regim är antisemitism”

Motargument: Antisionism är oftast inte antisemitism

I fokus, Korta motargument

Busch (KD): ”Håll packet borta”

Kristdemokraterna (KD) har under Ebba Buschs ledning radikaliserats, såväl vad gäller sakpolitik som retorik. Det är svårt att inte se detta som en anpassning till Sverigedemokraternas skarpa politik och retorik. I Kristdemokratiska ungdomsförbundets (KDU) podd ”Vad sa du nu?” säger Busch i ett samtal om svenska värderingar:

”– Vi behöver sätta en glasklar gräns för vad vi accepterar i vårt land och inte. Det är av två anledningar. Dels för att så att säga hålla packet borta. Men också för att göra vägen in i det svenska samhället för den som vill bli en del av Sverige”. (Källa: Expressen)

Buschs retorik avhumaniserar och demoniserar människor. Motargument välkomnar diskussion och debatt, men när våra största makthavare använder sig av retorik som denna, hur ska vi då kunna förvänta oss att vi vanliga dödliga ska kunna hålla en sansad och saklig ton i våra samtal?

Vän av ordning känner sig tvingad att fråga Ebba Busch:

”Vad sa du nu?”

Källa:

Expressen: Busch: Måste ha en gräns för att ”hålla packet borta”