Etikettarkiv: åsiktsfrihet

Motarguments årskrönika 2017

Nu när året sjunger på sista versen tycker jag att det är dags att titta på yttrandefriheten och vad den innebär. Ofta möts vi av åsikten att det ”goda hatet” tystar röster av åsikter som står i bjärt kontrast med de konventionella eller ”PK”-åsikterna. Vidare menar man ofta att det innebär censur när ett företag inte tillhandahåller en lokal eller liknande forum för att framföra sina åsikter.

Vi hör alltför ofta argument att vi censurerar oliktänkande eller att det är ett brott mot yttrandefriheten när ett hotell eller skola vägrar Sverigedemokraterna ett forum att framföra sina åsikter på. Vi får också höra att vi genom ”det goda hatet” tystar andra åsikter än våra egna och på detta sätt det inte går att framföra dessa åsikter samt att åsikter som faller under hets mot folkgrupp får framföras med skydd av yttrandefriheten.

Jag är innerligt trött på att denna debatt ständigt blossar upp och att jag varje gång ska behöva undervisa i grundläggande kunskaper som tillhör grundskolans samhällskunskap. Det borde tillhöra allmän kunskap att veta vad en av våra mest betydande grundlagar innebär och vad man får eller inte får uttrycka.

yttrandefrihetJag ska börja med att bena ut begreppet yttrandefrihet och hur denna lagstiftning är formulerad. Yttrandefrihetsgrundlagen innebär med andra ord inte att man har rätt att stå oemotsagd. Andra människor har all rätt att bemöta det du säger med egna åsikter eller fakta. Vidare finns det inget i yttrandefrihetsgrundlagen som säger att andra aktörer måste ställa ett forum till förfogande för alla som har åsikter att yttra.”.

Något som också ofta hörs i debatterna är att åsikter censureras genom att de inte får stå oemotsagda, men med censur avseende yttrandefrihetsgrundlagen menas att staten eller någon annan myndighet inte får gå in och redigera bort någon information i en uttryckt åsikt.

Yttrandefriheten har dock några få inskränkningar och dessa rör lagen om hets mot folkgrupp, och med folkgrupp menas exempelvis hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, sexuell läggning eller liknande omständigheter. Även våldsskildringar mot människor eller djur utgör en sådan inskränkning av yttrandefrihetsgrundlagen.

Det finns med andra ord inget stöd i yttrandefrihetsgrundlagen för att man inte får säga emot en åsikt eller möta en åsikt med fakta eller en egen åsikt. Vidare finns det inget i yttrandefrihetsgrundlagen som säger att man måste ställa ett forum till förfogande för att framföra denna åsikt och ingen censur förekommer då en åsikt möts med fakta eller annan åsikt.

Kan vi enas om att inte hävda att man har grundlagstiftad rätt att uttrycka kränkande och nedsättande åsikter kring hudfärg, religiös övertygelse, nationell eller etniskt ursprung eller mot människor av en specifik sexuell läggning? Kan vi vidare enas om att bli motsagd inte innebär att du blivit censurerad och att ingen har skyldighet att tillhandahålla forum för att uttrycka dina åsikter?

Jag hoppas och önskar att 2018 ska bli det år som vi kan börja debattera sakfrågor istället för sådant som är enkelt att leta upp fakta kring och som inte är öppet för eget tyckande som våra grundlagar. En fråga jag ofta ställer, men som jag aldrig har fått svar på är vilka lösningar Sverigedemokraterna har på de problem de menar att Sverige dras med. Kanske kan denna fråga debatteras med framgång 2018 då vi inte längre behöver återuppfinna hjulet om och om igen genom att vi tvingas lägga fram samma fakta i frågor som är så lätta att kolla upp själv.

Ha nu ett gott nytt år och förhoppningsvis även ett bättre och vänligare debattklimat under 2018.

Källor:
Yttrandefrihetslag
Polisen
Grundlagarna

Nazisttanten Oredsson

Artikel av Polimasaren

1 maj var jag i Borlänge för att protestera mot nazistiska Nordiska motståndsrörelsen. Att nazister tillåts demonstrera på svensk mark är ett omtvistat ämne. En del vill förbjuda organisationen helt och hållet medan andra värnar om åsiktsfriheten och yttrandefriheten. Sverige har skydd av FN:s konventioner om de skulle vilja förbjuda nazistiska organisationer.

Konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering (CERD) antogs av FN:s generalförsamling 1965 och trädde i kraft 1969.

Regeringar som har ratificerat konventionen erkänner :

  • definitionen av diskriminering som varje åtskillnad, uteslutning, inskränkning eller förmån baserad på ras, hudfärg, börd eller nationell eller etnisk härkomst, vilka har till syfte eller verkan att upphäva eller försämra erkännandet, åtnjutandet eller utövandet på likställd fot av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter på samhällslivets politiska, ekonomiska, sociala, kulturella eller andra områden
  • att de ska avskaffa rasdiskriminering, förbjuda diskriminerande praxis och, där så är berättigat, tillse att vissa rasgrupper får utvecklas och åtnjuta skydd
  • att de ska göra det straffbart att sprida idéer som är grundade på teorier om rasöverlägsenhet eller hat och att olagligförklara varje organisation som verkar för rasism

Yttrandefriheten eller åsiktsfriheten är inget problem. De kan ha åsikter och yttra sig var de vill bara det inte är bebyggt område. Där är det ingen som hindrar dom. En annan konvention vi måste ta i beaktning är Europas konvention om föreningsfriheten.

Mötes- och föreningsfrihet, artikel 11:

1. Var och en har rätt till frihet att delta i fredliga sammankomster
samt till föreningsfrihet, inbegripet rätten att bilda och ansluta sig
till fackföreningar för att skydda sina intressen.

2. Utövandet av dessa rättigheter får inte underkastas andra
inskränkningar än sådana som är föreskrivna i lag och som i
ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till
den nationella säkerheten eller den allmänna säkerheten, till
förebyggande av oordning eller brott, till skydd för hälsa eller
moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter.
Denna artikel hindrar inte att det för medlemmar av de väpnade
styrkorna, polisen eller den statliga förvaltningen görs lagliga
inskränkningar i utövandet av de nämnda rättigheterna.

Som vi ser så finns det möjligheter även här att förbjuda nazister att organisera sig.

Tillbaks till Borlänge. Nordiska motståndsrörelsen som, enligt Säpo, är den nazistiska organisation som är mest farlig för rikets inre säkerhet samlades i en park efter att ha marscherat genom staden. De möttes av burop och de sedvanliga antirasistiska slagorden och ramsorna. I bland ifrågasätts argumentet att NMR skulle vara nazister. Svaret på det är enkelt. De kallar sig själva för nationalsocialister.

Förutom ett hundratal uniformerade nazister (svarta byxor, vit skjorta och svart slips) så följdes NMR av civilt klädda nazister och sympatisörer. En av dom var den den ökände Vera Oredsson, före detta partiledare för Nordiska rikspartiet (NRP). NRP fostrade flera av Sverigedemokraternas grundare och tidiga medlemmar. Vera kom till Sverige 1945 med de vita bussarna. Hennes far var medlem i Sturmabteilung (SA). Hon gifte sig med partiledaren för Nationalsocialistiska arbetarepartiet Sven Olov Lindholm. 1960 gick hon med i NRP och kort därefter så gifte hon sig för andra gången och den här gången var det Göran Assar Oredsson som var den lycklige.

Att göra en sån kallad ”hitlerhälsning” är brottsligt och klassas som hets mot folkgrupp. Ett par företrädare hade väldigt svårt för att hålla sig. Det ryckte lite i högerhanden så att säga. Den som inte kunde hålla sig och fullföljde var just Vera Oredsson.

vera
Foto: Fredrik Almroth

Det är lustigt att dessa storslagna alfahannar i Nordiska motståndsrörelsen inte kan få en gammal kär… nazisttant som Oredsson att hålla fan på sig.

Nedan en bild på en yngre Vera där hon lär ut hur man gör en korrekt hitlerhälsning

veraoredsson-heil

 

SD:s Sverige – kartläggning och åsiktsregistrering

Artikel av Polimasaren

Alla kommer väl ihåg vilket rabalder det blev när Kent Ekeroth la en motion där han ville registrera människor efter ursprungsnationalitet. Han ville inte bara registrera de som är födda utomlands utan även de vars föräldrar är födda utomlands. Även om bara en förälder är född utomlands så skulle deras barn registreras. Detta har gjorts tidigare i historien och vi vet att det slutade väldigt illa. Nu är det ett steg mellan att registrera någons nationalitet och det som skedde då på 1930- och 1940-talen, men det var så det började. Ekeroth har också motionerat att det ska vara straffbart för utländska människor att tigga, men inte för svenskar. Det ska också vara skillnad på vilken typ av fängelse människor ska sitta i, och även det ska vara avhängigt vilken etnicitet personen har. Som svensk ska du ha en status och som utlänning ska du ha en annan.

2011 begär Sverigedemokraterna att Riksdagens utredningstjänst ska kartlägga vilka riksdagsledamöter som besitter dubbla medborgarskap, något som SD fick avslag på. Inte helt oväntat lade Ekeroth och Thoralf Alfsson, ni vet han som uppmanade sina fotsoldater att ge sig på en myndighet, in en motion om att förbjuda människor med dubbla medborgarskap att bli riksdagsledamöter. Då var vi där igen: enligt Nürnberglagarna, som kom 1935, så gjordes det skillnad på de ”riktiga” tyskarna och ett minoritetsfolk. I de tillägg som kom i november det året så förlorade judarna sin rösträtt och de förbjöds att inneha offentliga ämbeten eller att vara statstjänstemän.

Alldeles nyligen gick partiledaren Jimmie Åkesson ut med att han vill kartlägga muslimer och deras åsikter. Viljan att kartlägga är alltså förankrad i den absoluta partitoppen, men enligt rättsexperter så är det olagligt att föra register på människor beroende på politisk och religiös grund. Det verkar inte hindra partiledaren att det skulle bryta mot både regeringsformen och Europakonventionen.

Då det framkom att polisen hade fört register på romer för ett par år sedan så var alla partier emot detta. Det fanns ett undantag och det var Thoralf Alfsson som var riksdagsledamot på den tiden. Han försvarade ett register som det  fanns oskyldiga och till och med små barn i. Detta enbart för att de hade romskt ursprung.

Även journalister ska åsiktsregistreras enligt en lokalpolitiker i Norrtälje. Anledningen är att han vill att journalister ska kvoteras in efter partitillhörighet. Kent Ekeroths blogg går steget längre och vill även förfölja journalister:

När journalisterna nu på riktigt börjar förfölja folk och åsiktsregistrera dem, kommer vi snart att börja använda exakt samma metoder mot dem själva. Vi gissar att det inte kommer att uppskattas. Fortsättning följer.

Att detta är en verklighet för många journalister och även för andra som granskar eller skriver negativt om Sverigedemokraterna kan ni läsa om här. Riksdagsledamot Kent Ekeroth, som även är ledamot i justitieutskottet, har vid flera tillfällen uttalat sig om att han vill byta ut eller stoppa media. ”I sinom tid” hette det i ett av hans tweets för ett tag sen och då passar det bra om den yrkeskåren redan är registrerad?

klarRiksdagsledamoten Robert Stenqvist, mer känd som den som bar nazistiska symboler i Almedalen 2014, och som gjorde så även i riksdagen, påbörjade 2009 ett register över meningsmotståndare, feminister och fackligt aktiva. Personindexet innehöll såväl persondata som åsikter.

En annan riksdagsledamot vill i en motion utöka en myndighets möjlighet att kartlägga människors ”ras, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse och sexualliv”. Visserligen vill han att uppgifterna ska avkodas personuppgifter, men att myndigheten ska kunna härleda de anonymiserade kodnumret tillbaks till ett personnummer.

Sverigedemokraterna har lagt motioner om att styra media med hot om att dra in presstödet. De vill se över ledningen i SVT och SR eftersom de rapporterar felaktigt om Sverigedemokraterna, de vill sparka polisledningen när de tar makten, de vill likrikta folkbildningen, de vill förbjuda viss konst, de vill förbjuda fackliga stridsåtgärder (strejker) och de vill förbjuda adoption och insemination för samkönade. Allt detta och mer därtill är något Sverigedemokraterna vill inskränka i den framtid där människor alltså är registrerade efter ursprung, åsikter, politisk hemvist och religiös åskådning.

Denna bild är en bild av den framtid som vi kan förvänta oss om Sverigedemokraterna får egen majoritet i Sveriges riksdag. Det är en framtid med åsiktsregistrering och med kartläggning av människor. Det är en förbannat otäck framtid som jag absolut inte vill ha.

Vad man inte får säga i det här jävla landet

Visst är det jobbigt att bli sårad och ledsen? Särskilt när en massa personer uttrycker förakt och avsky för vad man säger, vad ens ord symboliserar och att man betraktas som en dålig människa? Ni vet när man känner sig sådär ensam. När rösten stockar sig, man blir tyst och vemodigt eftertänksam. Man kanske får en klump i halsen, kanske tårar i ögonen. Kanske kommer ilskan även från vänner eller andra personer man tycker om. Kanske från personer som har makt över en, från kunder eller personer vars hjälp och uppskattning man vill ha och behöver.

Det är det här skeendet som av många i Sverige uppfattas att man inte får säga vissa saker.

free speech 2
dogwelder / Foter.com / CC BY-NC

Stina Dabrowski, ordförande för Publicistklubben, professor i TV-produktion, välkänd journalist och debattör, är en av de som anser att det finns saker som man inte får säga i det här landet.

I sin artikel ”Talets gåva” beskriver hon hur journalister inte vågar skriva eller uttala sig på olika sätt av rädslan för att ”stämplas” som antifeminister eller rasister. Dabrowski framförde även samma analys av debattklimatet i Sverige i programmet ”Agenda” på SVT, där hon debatterade om att hon och andra reportrar hade svårt att säga vad de sade utan att alla gillade vad de sade.

Hon menar till och med att filosofen John Stuart Mill (som på sent 1800-tal förespråkade fri debatt i samhället) skulle bli besviken om han följde debatten i dagens Sverige. Ett Sverige som ett drygt halvsekel efter hans död förvandlades till en demokrati med allmän rösträtt, fria tidningar, därefter radio, TV och slutligen hemsidor, bloggar och chattsidor. Ett Sverige som under John Stuart Mills levnadstid såg långt mer än en miljon svenskar lämna landet på grund av åsiktsförtryck blandat med den yttersta fattigdom.

Elisabeth Höglund, som är ytterligare en av Sveriges mest kända journalister och som fått yttra sig mer än de flesta i vårt land, instämde i Dabrowskis bedömning i sin artikel ”Tystnaden banar väg för rasismen” hävdar hon bland annat:

De som tycker att debatten i stället borde föras brett, alltså även tillåta personer med avvikande uppfattningar att delta, de stämplas som rasister och potentiella sverigedemokrater. Marcus Birro kallar det åsiktsförtryck.Den som anser att Sveriges invandringspolitik har havererat har inte rätt att säga det, inte heller att flyktingmottagandet är ojämnt och orättvist fördelat över landet. Avgångna socialdemokratiska kommunalrådet i Malmö, Ilmar Reepalu, påpekade ofta denna ojämna bördefördelning men stämplades som rasist, anti­semit, ja till och med fascist. Nu har Reepalu avgått och tystnadens konformism kommer att råda även i Malmö.

Så journalist efter journalist, politiker efter politiker ser sig själva ‘förbjudna’ att säga vad de vill utan att folk kan bedöma dem på olika sätt, ogilla dem för deras ord och även ogilla deras åsikter. Att Sverige enligt dem skulle vara ett land där människor förtrycks för sina åsikter?

Hur det nu än ligger till med den saken finns det många andra som vet vad man inte får säga i det här jävla landet. Alltså det där jävla landet som de kommer ifrån. Hundratusentals människor har torterats för vad de inte fick säga i det där jävla landet. De fick sina tillgångar konfiskerade, förlorade sina jobb, släktingar mördade för vad de sagt i det där jävla landet.

Vad man inte fick säga om apartheid i det där jävla landet

Författaren till denna artikel hade en far som i likhet med Stina Dabrowski och Elisabeth Höglund jobbade som socialarbetare och därefter journalist. Arbetet utfördes inte i Sverige utan i Sydafrika. Hela det politiska etablissemanget där och miljontals sydafrikaner som priviligierades av apartheidsystemet ogillade min fars åsikter. Men han flydde inte från Sydafrika på grund av att han blev ledsen av ogillandet eller kände sig stämplad för sina åsikter. Istället var det säkerhetspolisens jakt på honom som gjorde att han fick fly hals över huvud för att undgå tortyr och mord.

Han ansåg sig i likhet med Stina Dabrowski, Elisabeth Höglund, Marcus Birro och Ilmar Reepalu lida av ett visst ”åsiktsförtryck” och att han inte fick säga vad han ville i det där jävla landet.

Vad man inte får säga om ayatollahregimen i det där jävla landet

Fler än hundra tusen iranier har flytt från Iran på grund av vad man inte fick säga i det där jävla landet. Man kunde bli och man blir fortfarande torterad i det där jävla landet och förföljd av säkerhetspolisen i det där jävla landet. Under de senaste åren har den nyvaknade demokratirörelsen med den unga internetgenerationen försökt hålla demonstrationer i det där jävla landet. De har tvingats skrika ut sina protester och spela in regimkritiska dikter, från hustak i nätternas mörker, i det där jävla landet.

De har fortsatt fly till det här jävla landet på grund av vad de inte vågade säga i det där jävla landet.

I likhet med Stina Dabrowski, Elisabeth Höglund, Marcus Birro och Ilmar Reepalu anser sig iranier lida av ett visst ”åsiktsförtryck” och att de inte får säga vad de ville i det där jävla landet.

Vad man inte fick säga om Pinochet i det där jävla landet

Många tusentals chilenare flydde från Chile för att de kritiserade den statskupp och efterföljande diktatur som övertog Chile under general Augusto Pinochet. Många regimkritiker torterades och mördades i det där jävla landet. Tidningar förböjds i det där jävla landet.

Många chilenare sökte sig till Sverige för att de ansåg att de här till skillnad från där fick säga vad de inte fick säga i det där jävla landet.

Och som de flesta kanske förstår kan listan nästan göras oändlig.

Lagbok bildMånga har sökt sig till Sverige tack vare de rättigheter och friheter som Stina Dabrowski själv hänvisat till vår tryckfrihetsförordning. De sökte sig till Sverige bland annat för några vackra rader i andra kapitlets första paragraf (2 kap. 1 §) i den svenska regeringsformen:

Var och en är gentemot det allmänna tillförsäkrad
1. yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor,
2. informationsfrihet: frihet att inhämta och ta emot upplysningar samt att i övrigt ta del av andras yttranden,
3. mötesfrihet: frihet att anordna och delta i sammankomster för upplysning, meningsyttring eller annat liknande syfte eller för framförande av konstnärligt verk,
4. demonstrationsfrihet: frihet att anordna och delta i demonstrationer på allmän plats,
5. föreningsfrihet: frihet att sammansluta sig med andra för allmänna eller enskilda syften, och
6. religionsfrihet: frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion.

Svensk grundlag skyddar friheten att utrycka sina åsikter. Men hindrar inte någon annan att få uttrycka sina åsikter om dina åsikter. Men det får man väl inte säga i det här jävla landet?

Eller? Jo, förresten, jag gjorde ju exakt just det.

Demonstrera på första maj!

Idag är det första maj och Motargument tar därför ledigt. Det är en helgdag som vi uppmanar alla att använda till att demonstrera. Demonstrera mot det i samhället och politiken du anser vara fel. Demonstrera oavsett vem du är, vad du tycker, vilket parti du stödjer eller inte stödjer. Om du är född i Sverige eller om du flyttat hit. Om du är ung, gammal, kvinna eller man. Oavsett vilken sexualitet du har eller vilken etnicitet du har. Om du är religiös eller inte och oavsett vilken religion du eventuellt tillhör.

Svenska flagganUttryck din sympati för politik eller din protest mot en politik. Demonstrera till stöd för vår regerings politik eller mot regeringens politik. Visa upp plakat som tar avstånd från politiska reformer, eller visa upp plakat med dina egna förslag till politiska reformer.

Använd din yttrandefrihet i det Sverige där demokrati förvärvades för ungefär hundra år sedan, efter enträgen kamp. De rättigheter vi åtnjuter i vårt land har inte alltid varit oss given och är aldrig garanterad. Demokratin måste återerövras varje dag och lever bara om den lever i våra hjärtan och i våra hjärnor.

Och oavsett om du demonstrerar eller inte under denna dag, hoppas vi att du vill läsa artiklar på Motargument och att du har nytta av dom när du åtnjuter din frihet att uttrycka dig. I detta fall i debatter med vänner, släktingar, kollegor eller främlingar.

Glad första maj på dig!

Verbalt förtryck

I en debatt mellan två parter såsom Avpixlat och Motargument är det lätt hänt att man kan bli frustrerad över den andra partens oförstånd över det man vill försöka få fram. Det är inte ett dugg konstigt, eftersom det tyvärr är så att båda parter kan vara grymt insnöade på att ”vi har rätt”.

Mats Dagerlind är en av krönikörerna på ”nyhetssajten” Avpixlat. Som sådan har han förmåga att uttrycka sig i ord på ett något mer avancerat sätt än standardkommentatorn på samma sajt. Trots detta kan man rikta skarp kritik mot hans sätt att uttrycka sig.

Mats DagerlindBland annat består stora delar av hans krönikor av personangrepp, samt ett överutnyttjande av epitet som är uppfunna av den så kallade ”Sverigevänliga” falangen av det politiskt intresserade Sverige. Dessa epitet består av högeligen förolämpande uttryck som används för att läsaren ska förstå att Mats själv är en god, samhällstjänande individ som står oförstående inför det han själv kallar näthat riktat mot sig själv.

Det finns inte en enda vettig människa som egentligen förstår sig på vad Mats Dagerlind är ute efter när han kallar journalister för diktatorhyllare, antidemokrater, eller när han anklagar dem för att använda härskartekniker. I min värld är det ganska precis exakt tvärtom.

Det här är den teknik Dagerlind med flera skribenter och debattörer på den främlingsfientliga sidan ständigt försöker använda sig av i sina enträgna angrepp avsedda att försöka få alla oss andra att komma till insikt om att vi har haft helt fel.

De, rasisterna, kallar sig själva Sverigevänliga och oss andra svenskfientliga — enbart för att de tror att vi ska börja tvivla på oss själva. De är så övertygade om sin egen renhet och demokratiska anda att de fullkomligen missar det faktum att den politik de eftersträvar är odemokratisk på de mest osmakliga sätt.

Faktiskt är de så fanatiska i sin tro på sverigevänlighetens under, att man nästan skulle kunna tro att de är en sekt. Mats Dagerlind skulle förmodligen göra sig bra som sektledare.

På det stora hela anser jag att det är ganska tydligt att Dagerlind med anhang (läs; kommentatorerna på Avpixlat) inte riktigt verkar ha koll på hur han ska föra fram sina åsikter för att få oss andra att förstå. Han verkar vara en rejält kränkt man i sina bästa år, som misslyckats med att anpassa sig i ett samhälle han inte vill ha. Ett samhälle där de flesta av hans medmänniskor (nej, förlåt, de flesta av hans meningsmotståndare, antidemokraterna och diktaturhyllarna) utvecklat ett sätt att kommunicera där han helt enkelt inte hinner med.

Det är troligen också därför Mats Dagerlind känner behovet av att verbalt förtrycka sina meningsmotståndare, eftersom han inte känner till hur det nya svenska språket fungerar. Inte känner till hur han på bästa sätt skall kommunicera det han vill så att den största delen av den svenska befolkningen faktiskt ska förstå vad det är han vill.

Dagerlind har en av många saker gemensamt med gemene man som regelbundet besöker Avpixlat, och det är oförståndet inför hur yttrandefriheten fungerar. Se här vad han skriver som PS 2 i sin krönika om sitt deltagande i Publicistklubbens debatt;

… endast medlemmar släpps in men att jag som debattdeltagare får ta med mig EN gäst. Det skulle ju varit trevligt och psykologiskt stärkande för mig med en liten hejaklack i lokalen då man kan förvänta sig att en majoritet av Publicistklubbens medlemmar inte står på min sida, men dessvärre är detta inget att göra åt. Det är dessa regler som gäller och det är samma för alla debattdeltagare.

Jag kan inte underlåta att trycka tillbaka ett visst mått av roat skratt åt denna mening. Mats Dagerlind kan alltså erkänna att det är samma regler som gäller för alla debattdeltagare, men han kan vare sig erkänna eller tro på att exempelvis yttrandefriheten ser likadan ut för alla, oavsett hur ”svensk” man är eller vilka åsikter man har.

Vi som ligger bakom Motargument ser rätt tydligt vad främst skribenterna på Avpixlat sysslar med; de uppviglar sina läsare till hat, misstro mot allt och alla — men de vägrar själva att inse detta faktum. I deras värld är deras ord lag och sanning.

Men de och i främsta ledet Mats Dagerlind som populär krönikör på tidigare nämnda så kallade nyhetssajt, verkar inte ha någon som helst koll på att samma regler gäller för alla även utanför Publicistklubbens väggar.

Relaterat

Här kan du se Publicistklubbens debatt dit Mats Dagerlind var inbjuden för att diskutera om, och i så fall hur, man kan stoppa näthatet.

Svenska inbördeskriget under 2000-talet

Så kanske det står i historieböckerna om hundra år. Svenska inbördeskriget under första halvan av 2000-talet. Århundradet då Sverige slets itu av skilda åsikter om den svenska kulturen och historien.

Det är inte ett helt osannolikt scenario. Läser man i kommentarsfälten på nyhetssidor såsom Nationell.nu, Avpixlat.info med flera, är det inte helt ovanligt att hitta kommentarer i stil med ”Nu är det KRIG” eller liknande. Det senaste jag såg i den vägen var i en kort text på Nationell.nu.

Det som i ett sådant inbördeskrig skulle utspela sig, föreställer jag mig, är kampen om vem som har rätten till den svenska historien och den svenska kulturen. Och med det menar jag kultur i ordets bredaste mening; både den konstnärliga kulturen och vår levnadskultur med mat, barnuppfostran, företagskultur, hur vi beter oss i kassan på ICA och så vidare. De nationalistiska och rasistiska rörelser vi känner till här i Sverige är ju av den uppenbara meningen att den svenska kulturen håller på att gå i stå, och att vi (nämnda rörelser) måste kämpa för att få behålla det som är svenskt.

Något man kan uppfatta som ganska underhållande i det hela är att Sverige inte har deltagit i något krig på väldigt många år. Vårt deltagande i andra världskriget är i jämförelse med andra deltagande länder att anse som i det närmaste obefintligt. Vi har alltså ingen större erfarenhet av hur vi ska hantera en krigssituation. Jag föreställer mig att risken för att det skulle uppstå ett behov för somliga svenskar att fly landet inte är helt osannolik (notera att jag inte har någon tanke om vilken grupp av svenskar; det skulle lika gärna kunna vara nationalister som det skulle kunna vara multi-kulti).

Förutsatt att det är nationalisterna som måste fly landet för att slippa multi-kulti och kulturmarxisterna (det vill säga; oss), så skulle jag bra gärna vilja vara en fluga på väggen när de anländer till det land de valt för sin framtid. Hur blir de mottagna? Hur kommer de att behandlas av de människor som kommer att hjälpa dem integreras i samhället när det gäller språk, kultur och så vidare. Hur kommer befolkningen att ta emot dem? Och det mest intressanta av allt; hur skulle en svensk nationalist själv hantera att befinna sig i den roll han själv debatterat så starkt emot att släppa in i Sverige?

Frågorna är givetvis desamma om det vore jag som var tvungen att lämna mitt land. Och med risk för att låta negativ och destruktiv, så är kanske sannolikheten — att det är jag som får lämna Sverige i ett sådant scenario — mycket större än att nationalisten gör det.

För just den nationalistiska och rasistiska (kanske speciellt sistnämnda) världsbilden och människan har en tendens att se alla andras åsikter och uttryck som motstånd mot den egna, och att den egna åsikten är den enda som hotas av omvärldens konspirationer och att åsiktsfriheten är kraftigt hotad. I deras realitet är det därför enklast att mota bort alla åsikter som inte överensstämmer med den egna, för att på så sätt skapa en åsiktsfrihet som passar dem.