Etikettarkiv: Judar

Artiklar

Pogromer

Då och då dyker det upp besynnerliga påståenden om att judiska personer skulle höra till en privilegierad grupp. Detta förekommer bland annat i lögnaktiga konspirationsteorier och från personer som försöker förneka och förringa Förintelsen, och annan rasism emot judar.

Pogromer och andra rasistiskt motiverade brott som massakrer, lynchningar och så vidare emot judar:

  • År 167 före vår moderna tideräkning var sabbatsfirande förbjudet. Innehav av judisk litteratur kunde bestraffas med avrättning.
  • År 38 i Alexandria, Egypten, attackerades judar och många torterades, mördades och fick sina hem förstörda.
  • År 117-138 i romerska imperiet var religionsstudier av Torah förbjudet och alla som ansågs höra till judendomen straffbeskattades.
  • År 627 mördades 400-900 judiska män i Banu Qurayza, Jerusalem.
  • År 1011 förföljdes och trakasserades judar i Córdoba, Spanien. 
  • År 1033 blev ungefär upp till 6 000 judar mördade i Fez, Marocko.
  • År 1066 skedde en massaker i Granada, Spanien, där fler än 1 500 familjer mördades.
Under de ”heliga korstågens” tid
  • År 1095-1291 förföljdes judiska familjer i England, Tyskland, Frankrike och bevis för detta finns i många olika källor från denna tid.
  • År 1096 förstördes flera judiska samhällen helt i Rhenlandet.
  • År 1146 skedde massakrer emot judar i Rhenland, Köln osv.
  • År 1251 skedde attacker i Amiens och Bourges, Frankrike.
  • År 1276 sker ytterligare en massaker i staden Fez, i Marocko.
  • År 1290 tvångsutvisades alla judar från England.
  • År 1320 attackerades judar i Frankrike och i Aragón, Spanien.
  • Kring år 1348-1350 blev hundratals judiska samhällen helt förstörda i Europa på grund av att människor anklagade judarna för digerdöden, ”svarta döden”, pesten. Bland alla hemska exempel så brändes ungefär 900 levande personer till döds av en folkmobb i Strasbourg.
  • År 1396 utvisades ungefär 100 000 judar från Frankrike.
  • År 1421 utvisades några tusental från Österrike.
  • År 1465 sker ytterligare ännu en massaker i staden Fez, Marocko.
  • År 1677-80 drevs många judar ut från Jemens städer i ”Mawza-exilen”.
Modernare tid
  • År 1819 skedde ”Hep-hep-upploppen” med lynchmobbar i många städer i Tyskland, bland annat Darmstadt, Frankfurt, Köln, Bremen, Hamburg.
  • År 1828 blev judar massakerade i Bagdad, Irak.
  • År 1839 lynchades ungefär 40 personer i staden Mashhad, Iran.
  • År 1840 skedde ”Damaskus-affären” i nutida Syrien.
  • År 1844 Kairo, Egypten.
  • År 1847 Jerusalem.
  • År 1867 skedde ett massmord i staden Barfurush, Iran.
  • År 1881-1884 skedde en lång våg av många våldsamma upplopp i flera städer i Ryssland, bland annat i Warzawa, Kiev, Odessa.
  • År 1903-1906 skedde återkommande våldsamma upplopp och lynchningar av flera tusen i många städer i Ryssland.
  • År 1919 skedde våldsamma upplopp i Buenos Aires, Argentina.
  • 1920-21 skedde våldsamma upplopp i Palestina, som sedan fick följder i flera upplopp och lynchningar år 1929.
  • 1941 mördades ungefär 200-400 judar, och upp till 900 hem blev plundade och förstörda i Bagdad, Irak i Farhud-pogromen
Förintelsen – Holocaust cirka 1940 – 1945

Rekommendation för fördjupning i mer läsning för att visa att Sverige ej varit förskonat från folkmobbar eller upplopp:

Raskravallerna i Jönköping, emot resande, år 1948.

Förföljelse av judendomen och judiska personer

Pogromer förklarade (på engelska)

I fokus

Björn Söder (SD) och svenskheten

Eftersom Björn Söder återigen (den här gången i Kristianstadsbladet 26 oktober) hävdar att han aldrig sagt att judar och samer i Sverige inte samtidigt kan vara både svenskar, och judar eller samer, vill jag förklara varför han inte bara sagt just detta, utan varför det också är ett resonemang fast förankrat i Sverigedemokraternas principprogram.

Till att börja med måste man förstå att i Sverigedemokraternas språkbruk, är ”nation” inte en nationalstat, eller ens människorna som är medborgare i en nationalstat: I SD:s språkbruk är ”nation” ett etniskt homogent folk.

En medborgare i nationalstaten Sverige är alltså inte alls självklart tillhörig det SD menar med ”den svenska nationen”.

Sverigedemokraterna skiljer på medborgarskap i den svenska staten och tillhörighet till den svenska nationen, men anser samtidigt att alla medborgare oavsett nationstillhörighet skall vara lika inför lagen och ha samma rättigheter och skyldigheter.
Ur Sverigedemokraternas principprogram 2019, avsnitt 5 ”Sverigedemokraterna och nationen”

Enligt SD:s principprogram kan man bara vara tillhörig den svenska nationen om man känner större lojalitet med den, än med någon annan.
Man måste också leva ”i enlighet med den svenska kulturen” och se ”den svenska historien som sin egen”.

Sverigedemokraterna definierar den svenska nationen i termer av lojalitet, gemensam identitet, gemensamt språk och gemensam kultur. Medlem av den svenska nationen kan man enligt vår uppfattning bli genom att antingen födas in i den eller genom att senare i livet aktivt välja att uppgå i den. Som infödd svensk räknar vi den som är född eller i tidig ålder adopterad till Sverige av svensktalande föräldrar med svensk eller nordisk identitet. Som assimilerad till den svenska nationen räknar vi den med icke-svensk bakgrund som talar flytande svenska, uppfattar sig själv som svensk, lever i enlighet med den svenska kulturen, ser den svenska historien som sin egen och känner större lojalitet med den svenska nationen än med någon annan nation. På samma sätt som den som är född in i en annan nation senare i livet kan bli en del av den svenska nationen menar vi också att man även som infödd svensk kan upphöra att vara en del av den svenska nationen genom att byta lojalitet, språk, identitet eller kultur.
Ur SD:s principprogram 2019, avsnitt 5

Svenska judar och samer som känner lika stor eller större lojalitet med sin judiska eller samiska identitet som med sin svenska, platsar därför inte i SD:s svenska nation.

De får heller inte leva i enlighet med judisk eller samisk kultur, om de ska få tillhöra SD:s svenska nation.

Och de måste betrakta den svenska historien, inte den judiska eller samiska historien, som sin egen, om de ska få tillhöra SD:s svenska nation.

Kort sagt: de måste vara fullständigt assimilerade till den svenskhet som SD definierar, och radera sin judiska eller samiska identitet, om de ska få tillhöra SD:s svenska nation.

Så vad sade då sade Björn Söder egentligen, i den där intervjun i Dagens Nyheter 14 december 2014? För att inte rycka hans ord ur sitt sammanhang, väljer jag att visa utdrag ur intervjun:

Intervju med Björn Söder i Niklas Orrenius reportage ”Den leende nationalismen”, DN 14/12 2014

För att sammanfatta, säger Björn Söder i intervjun att han

  • skiljer mellan medborgarskap och nationstillhörighet
  • menar att det finns människor i Sverige som tillhör den judiska eller samiska nationen
  • tror att de flesta med judiskt ursprung som blivit svenskar lämnar sin judiska identitet
  • inte tror att man kan tillhöra två nationer samtidigt

Detta är alltså tankar direkt hämtade ur SD:s principprogram, tankar som fortfarande idag har lika central plats i Sverigedemokraternas ideologi som de hade 2014.

Det är ingen felsägning.
Det är ingen felcitering.
Det är inte taget ur sitt sammanhang.

Detta är SD:s ideologi.

Myter

Myten att antisemitismen inte tas på allvar

Det finns röster i debatten som gör gällande att politiker och debattörer inte tar antisemitismen i Sverige på allvar. Detta är en myt. Såväl på regeringsnivå som i den politiska debatten och media adresseras hatet mot judar. Det är ett ständigt pågående arbete att ta fram åtgärder för att motverka antisemitism och för att få ut information om vad den innebär, hur den ser ut och vad som behöver göras.

”Antisemitism är en viss uppfattning av judar som kan uttryckas som hat mot judar. Retoriska och fysiska yttringar av antisemitism riktas mot judiska eller icke-judiska personer och/eller deras egendom samt mot de judiska samfundens institutioner och utrymmen för religiöst bruk.” (Källa: International Holocaust Remembrance Alliance (IHRA))

För fördjupning i antisemitism/judehat rekommenderas artikeln Terminologi – antisemitism i Motarguments terminologi-serie.

Det finns en utbredd föreställning i Sverige att det inte görs något åt antisemitismen. Detta stämmer inte. Det har gjorts, och görs, stora satsningar på att informera, utbilda och arbeta förebyggande mot antisemitism. Samtidigt finns utrymme för straffskärpning då ett brott begås med hatbrottsmotiv. Hatbrott innefattar hets mot folkgrupp och olaga diskriminering.

I slutet av 2018 presenterade FRA (EU:s byrå för grundläggande rättigheter) en rapport som vittnar om att antisemitismen i Europa ökar.

Svante Weyler, ordförande i Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA), framförde i en intervju med Sveriges Radio 2019 konstruktiv kritik och menar på att Sverige och Europa måste ta antisemitismen på allvar.

Judiska centralrådet uppmärksammar att det finns en misstro och en bild av att Polisen inte tar antisemitiska hatbrott på allvar.

En ledarskribent på Gefle Dagblad uttryckte i en ledare 2018 det som en icke försumbar andel journalister och enskilda personer menar är verkligheten, nämligen att antisemitiska hatbrott inte tas på allvar, då det inte utdöms tillräckligt hårda straff till gärningspersonerna.

Alternativa nättidningen Ledarsidorna.se anammar en konfrontativ, och mindre konstruktiv metod i sin kritik, som bl a riktar sig till politiker och debattörer.

Antisemitismen i Malmö

Malmö nämns ofta som skräckexempel vad gäller antisemitism. I motsats till vad som ofta påstås tar politikerna i Malmö judehatet på största allvar.

Hatbrott med antisemitiska motiv är vanligare i Malmö än i andra delar av landet. En bidragande orsak till detta är konflikten i Israel-Palestina. Det finns människor med rötter i Mellanöstern som tar med sig konflikten till Malmö. En annan bidragande orsak är att det traditionellt finns en uttalad antisionism hos såväl Socialdemokraterna som Vänsterpartiet. Gränsen mellan antisionism och antisemitism är luddig, och det finns fall där det är rotat i antisemitism. En tredje bidragande orsak till den ökande antisemitismen är att den antisemitism som ansågs ha minskat efter andra världskrigets slut och Förintelsen åter blossar upp. En förklaring till det kan vara att människor som växer upp idag inte har tillräckliga kunskaper om antisemitismens konsekvenser i framförallt Nazityskland.

Malmö synagoga 2007. Attribution: jorchr. Attribution-ShareAlike 3.0 Unported (CC BY-SA 3.0)

På Malmö stads hemsida finns massor av information om vad man gör för att motverka antisemitism. Bl a satsas det mycket resurser på att upplysa förskole- och skolelever. Det fanns en planering för att det under våren och hösten 2020 skulle göras s.k. ”hågkomstresor” till förintelseläger i Polen.

Forum för demokrati och mänskliga rättigheter är en mötesplats där politiker (alla partier i Malmös kommunfullmäktige är representerade) möter olika aktörer och medborgare. I dialog med politiker finns möjlighet för organisationer och allmänhet att delge sina synpunkter och förslag på initiativ i arbetet mot antisemitism i exempelvis styrelser och nämnder. Tanken med detta forum är att skapa delaktighet, öka trygghet och tillgänglighet, öka valdeltagandet samt minska antalet hatbrott. Två gånger om året ges möjlighet att ha en dialog med politikerna.

I november 2019 presenterade Malmö stad ett samarbetsprojekt med Judiska Församlingen. Som en del av satsningen presenterade kommunledningen åtgärder fram till 2023. Kommunen avsätter 20 miljoner kronor på arbetet mot antisemitism de kommande tre åren. Syftet är att förbättra judars liv i Malmö. De ekonomiska medlen ska bl a gå till Judiska Församlingens uppstartsstöd till utbildningscenter i synagogan. Församlingen får också ekonomiskt stöd för att stötta stadens arbete med att synliggöra judisk kultur och identitet, t. ex. genom visning av synagogan och högtidlighållandet av Förintelsens minnesdag. Två miljoner kronor öronmärks årligen för att grundskolorna i Malmö ska arbeta aktivt mot antisemitism.

Informations- och undervisningsmaterial om antisemitism

På Forum för levande historia hittar man mycket information om antisemitism och hatbrott med antisemitiska motiv. Här finns också länkar till BRÅ (Brottsförebyggande rådet) med rapporter och analyser.

För att få historien bakom fotot, klicka på https://knowyourmeme.com/memes/death-to-all-juice

Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA) är en ”religiöst och politiskt obunden organisation som förebygger och motverkar antisemitism och rasism”. På hemsidan finns digitalt informations- och undervisningsmaterial om antisemitism. Här finns också artiklar om bl a regeringens arbete mot antisemitism. SKMA tar emot donationer. På SKMA:s blogg finns nyhetsbrev och berättelser.

Forum för levande historia och SKMA har tillsammans tagit fram informations- och undervisningsmaterial, kallat ”Antisemitism – då och nu”.

Region Stockholms årliga pris för arbete mot främlingsfientlighet och rasism gick 2019 till Aktionsgruppen mot antisemitism och rasism vid Karolinska universitetssjukhuset och till Sahar Almashta som står bakom podden ”Integration i praktiken”.

Brottsförebyggande rådet (BRÅ) fick 2017 ett regeringsuppdrag att göra en fördjupad studie om antisemitiska hatbrott. På regeringens hemsida läser vi:

Genom historien har den judiska minoriteten fått utstå omfattande diskriminering och förföljelser, i Sverige och i andra länder. Judars och judiska församlingars utsatthet för antisemitiska handlingar tar sig bland annat uttryck i hot, hets mot folkgrupp och ärekränkning. Både nationella och internationella rapporter har på olika sätt lyft att upplevelser av utsatthet, hot och hat har ökat bland judar i Sverige den senaste tiden. (Källa: Regeringen.se)

Två år senare, i maj 2019, var studien klar. BRÅ presenterade då ”Antisemitiska hatbrott – rapport 2019:4”. Rapporten är framtagen för att kunna arbeta förebyggande mot antisemitism.

Regeringen tar antisemitism på allvar

Regeringen har nyligen presenterat ett meddelande om ett antal ”Insatser mot antisemitism och för ökad säkerhet”. I dokumentet kan vi läsa om såväl insatser som har genomförts som insatser som pågår. Flera av insatserna ingår i den nationella planen mot rasism, liknande former av fientlighet och hatbrott som regeringen antog 2016. Insatserna består av (klicka på länken här för mer information):

  • Hågkomst av Förintelsen
  • Insatser för utbildning och kunskapshöjande insatser
  • Stöd till det civila samhället
  • Insatser inom rättsväsendet
  • Insatser mot våldsbejakande extremism
  • Internationellt samarbete

Som ett led i regeringens satsningar på att motverka antisemitism kommer en internationell sammankomst att äga rum i Malmö. Ursprungligen skulle ”Malmö International Forum on Holocaust Remembrance and Combating Antisemitism” ske i oktober 2020, 75 år efter andra världskrigets slut och befrielsen av Auschwitz-Birkenau, samt 20 år efter den första Stockholm International Holocaust Forum och grundandet av International Holocaust Remembrance Alliance (IHRA). Pga den pågående pandemin är sammankomsten framskjuten till 13-14 oktober 2021. Inbjudna är stats- och regeringschefer, forskare, experter och representanter från civilsamhället från totalt 50 länder.

International Holocaust Remembrance Alliance (IHRA) är ett internationellt samarbete som ”förenar regeringar och experter i syfte att stärka, främja och verka för utbildning, ihågkommande av och forskning om förintelsen överallt i världen och att upprätthålla åtagandena i Stockholmsdeklarationen från 2000”. Sverige är ett av 31 medlemsländer.

Att antisemitismen i Sverige inte skulle tas på allvar av politiker, media eller av enskilda personer är en myt. Det görs kraftfulla och riktade satsningar på att informera, utbilda och arbeta förebyggande mot antisemitism. Media uppmärksammar hatbrott mot judar och publicerar insändare och artiklar som handlar om antisemitism. Det finns många enskilda personer som delar med sig av egna erfarenheter i olika forum.

I Malmö förs ett levande och aktivt arbete som involverar staden såväl som andra organisationer och allmänheten. Konsensus råder om att hatbrott mot judar är ett allvarligt samhälls- och demokratiproblem.

Rekommenderad läsning:

Terminologi – antisemitism

Källor:

International Holocaust Remembrance Alliance: IHRA:s arbetsdefinition av antisemitism

Polisen.se: Hatbrott

FRA (EU:s byrå för grundläggande rättigheter): Experiences and perceptions of antisemitism – Second survey on discrimination and hate crime against Jews in the EU (2018)

Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA)

SR.se: ”Vi måste ta antisemitismen på allvar”

SR.se: Polisen vill få fler att anmäla antisemitism

Gefle Dagblad: Bawar Ismail: Hur ska Sveriges judar känna sig trygga om antisemitiska hatbrott inte leder till kännbara straff?

Ledarsidorna.se: Anarki med inslag av antisemitism präglar dagens samhällsdebatt

Aftonbladet: Varannan svensk: Antisemitismen har ökat i Sverige

Aftonbladet: Forskning: ”Antisemitism mer utbredd bland svenska muslimer”

SVT.se: SSU-demonstranter sjöng ”krossa sionismen” – kritiseras för antisemitism

Expressen: V publicerar antisemitiska teorier på lokala hemsidan

Smedjan: Antisemitismen är en skam för vänstern

Malmö stad: Arbete mot antisemitism

Malmö stad: Forum för demokrati och mänskliga rättigheter

Malmö stad: Nytt samarbete och program för att förbättra judars liv i Malmö

Forum för levande historia: Sökning på ”antisemitism”

Forum för levande historia och Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA): Antisemitism då och nu

Region Stockholm: Aktion mot antisemitism och människors historia i fokus när pris delades ut

Regeringen.se: Uppdrag till Brottsförebyggande rådet att göra en fördjupad studie om antisemitiska hatbrott

Brottsförebyggande rådet (BRÅ): Antisemitiska hatbrott – Rapport 2019:4

Regeringen.se: Insatser mot antisemitism och för ökad säkerhet

Government.se: Malmö International Forum on Holocaust Remembrance and Combating Antisemitism

Krönikor

Hur kan man kritisera religion utan att bli kallad rasist?

Många gånger har man hört röster om att man inte kan kritisera religion i Sverige utan att bli anklagad för att vara rasist, men stämmer det eller beror det helt enkelt på hur man väljer att presentera sin så kallade kritik. Det talas ofta om att den som vill debattera religion blir censurerade om de blir emotsagda. Det är då viktigt att hålla två saker i huvudet, a) censur kan enbart utföras av staten mot en person, och b) att bli emotsagd är själva själen i att debattera.

Kritik är en viktig del av ett demokratiskt samhälle och debatterna går ofta varma, men tyvärr finns det alltför många som inte vet skillnad mellan saklig kritik och exempelvis hets mot folkgrupp (HMF).

För att kunna debattera och kritisera religion är det därför viktigt att du som debattör undviker argumentationsfel och att man tänker på att det är religion du debatterar samt att du är medveten och ödmjuk inför att det finns människor som vet mer än du i olika delar av ämnet. Allt ska kunna debatteras och bli kritiserat, men att bli emotsagd är det som själva debatterandet går ut på. Eller som en person en gång sade, om du bemöts av ett argument som inte motsvarar vad du själv tänkt, så kan du tänka att, ”aha, så man kan alltså se på saken på det viset också.” Är du så pass ödmjuk i ditt debatterande så kommer du att känna dig mer tillfreds med ditt liv och det kommer också att hålla ditt blodtryck lågt och fint.

Att kritisera en religion är alltså fullt möjligt, men gör dig inte till en sanningens riddare rustad med alla svar på komplexa frågor. Känner du dig osäker på en fråga i ämnet, ställ då en öppen och inlyssnande fråga så kommer du att få svar som förklarar hur det ligger till inom just den frågan. Tänk också på att oavsett vilken religion du önskar kritisera så finns det miljoner följare av denna religion och i många fall lika många svar på frågan.

En annan sak att tänka på när man kritiserar oavsett vad det kan handla om är att ställa sig frågan är det en person eller en företeelse som jag håller på att kritisera. Om vi tar ett ämne som länge varit uppe för debatt så är det islam. Du kan aldrig börja en mening i en debatt med att alla muslimer är si eller så, däremot bör detta argument föras fram liknande islam är si eller så. Dock är det viktigt att tänka på att det finns många grenar inom islam som kan skilja sig drastiskt åt. Detsamma kan sägas om kristendomen och även judendomen. Var även beredd på att du kommer att få mothugg även här, var därför ödmjuk inför att det kan finnas människor som vet bättre än du. Det går heller inte att gripa ett kort stycke ur en sura (avsnitt i koranen) och säga att titta här så här står det i koranen. Ofta behöver man läsa flera stycken både före och efter det text avsnitt som du vill debattera/kritisera. För att fullständigt förstå en religiös text behöver du dels läsa hela boken flera gånger och dels behöver du förstå kontexten under vilken den religiösa texten en gång skrevs.

Många menar att koranens begrepp ”kuffar” syftar till alla med en religion annan än islam, vilket givetvis är fel och att koranen därför uppmanar till att döda kristna och judar. Med ”kuffar” menar man dyrkan av flera gudar eller avgudadyrkan med andra ord en som inte tror på samma gud som de gör. Inom teologin så har vi tre stora religioner som sorteras under abrahamitiska religioner (judendomen, kristendomen och islam). Dessa tre religioner menar att de samtliga är söner och döttrar av Abraham samt att de alla tre ber till samma gud. Vidare så ingår Jesus i den islamiska tron som en äkta profet och är högt älskad av muslimer.

Vänder vi blicken mot bibeln ser vi även där ord som ”Du ska inga andra gudar hava utom mig” gud bestraffade även de som börjat med avguda dyrkan av en gyllene kalv samt dränkte hela jorden i syndafloden bara för att rädda två av varje art som han såg som trogna hans bud.

Det går med andra ord visst att kritisera religioner och även islam utan att bli kallad rasist. Det är bara viktigt att tänka sig för om det är en person eller en företeelse som man kritiserar samt att kritiken inte ringaktar religionen på ett sådant sätt att utövaren känner att kritiken egentligen är riktad mot hen som person.

Vill du läsa mer om fallgropar inom debatteknik så har jag en artikel som behandlar de flesta och mest vanligt förekommande i en tidigare artikel som du hittar här.

Artiklar

Ny rapport om antisemitism erbjuder försiktig optimism

Forum för levande historia har under 2020 genomfört en större undersökning som belyser antisemitiska attityder. Rapporten, som publicerades i juni 2021, visar dels i vilken grad attityderna är utbredda i det svenska samhället och dels hur de har förändrats över tid. En snarlik undersökning gjordes 2005 vilken de nya resultaten jämförts mot. Glädjande är att antisemitiska attityder i stort har minskat i jämförelse med studien 2005.

I studien har tre kategorier av antisemitism undersökts; Förintelserelaterad antisemitism, Israelrelaterad antisemitism och social distans. En viss minskning av antisemitiska attityder har kunnat ses i alla kategorier.

Precis som Motargument belyst i tidigare artiklar om antisemitism så framgår tydligt att antisemitiska attityder återfinns i hela samhället – bland majoritetsbefolkningen i stort, i olika politiska opinioner och i grupper med olika religionstillhörighet. Dock visar rapporten att attityderna varierar i både omfattning och form beroende på var i samhället den förekommer. Här tydliggörs bland annat att det finns något fler män än kvinnor i den Förintelserelaterade kategorin av antisemitiska attityder medan motsatt förhållande råder i den Israelrelaterade. Högre ålder kan också knytas till mer negativa attityder samtidigt som högre utbildningsnivå kan kopplas till en lägre nivå av antisemitiska attityder. Vidare visar rapporten att antisemitiska attityder är något mer utbredda bland befolkningsgrupper födda utanför Europa med muslimsk religionstillhörighet samt bland grupper som sympatiserar med Sverigedemokraterna. Rapporten betonar dock att attityderna inte kan isoleras till dessa grupper utan förekommer på bred front.

Forskarna bakom studien har också använt sig av ett perspektiv som tillåter dem att se olika attityders intensitet genom att låta respondenterna uppge antalet antisemitiska påståenden de instämmer med. Det har kunnat visa att 5% instämde i 5 eller fler antisemitiska påståenden och beskrivs därför hysa starka antisemitiska åsikter. Detta är en minskning med en procentenhet i jämförelse med rapporten 2005. 14 procent av respondenterna har instämt i 2–4 antisemitiska påståenden och beskrivs därför bära på en antisemitisk inställning med svagare intensitet. Ytterligare 14 procent instämde  i ett påstående.

Trots en viss minskning av antisemitiska attityder från undersökningen 2005 kvarstår alltså faktum att antisemitism i olika former fortsatt återfinns hos en inte obetydlig andel av befolkningen. Tidigare rapporter bland annat från Brottsförebyggande Rådet och Malmö stad visar på konsekvenserna när antisemitiska attityder kommer till uttryck i form av hatbrott både i skolan och i samhället i stort, vilket på många olika plan påverkar den judiska befolkningen.

Forskarna till rapporten spekulerar i huruvida minskningen kan kopplas till ett ökat fokus på frågorna i samhällsdebatten under det senaste decenniet och därigenom ökad kunskap och medvetenhet. De pekar även på omfattande utbildningsinsatser från olika samhällsaktörer kopplat till både Förintelsen och övriga folkmord vilket kan ha höjt kunskapsnivån och därmed bidragit till minskningen av antisemitiska attityder.

Rapporten i sin helhet: Antisemitism i Sverige – En jämförelse av attityder och föreställningar 2005 och 2020

Artiklar

Antisemitism i Malmö-skolor

I februari publicerades rapporten Skolgårdsrasism, konspirationsteorier och utanförskap – En rapport som undersöker antisemitism och det judiska minoritetskapet i Malmös skolor. Rapporten är skriven av Miriam Katzin som en del av samverkansöverenskommelsen mellan Malmö stad och Judiska Församlingen i Malmö.

I rapporten lyfter Katzin judiska barns utsatthet i Malmös skolor. Hon sätter fingret på en betydande problematik som bekräftats i annan religions-och utbildningsvetenskaplig forskning – nämligen att religion tenderar att porträtteras som något förlegat och avvikande i relation till den ateistiska eller protestantiska normen. Beskrivningen av den troende baseras ofta på stereotypa föreställningar och polariserande exempel. Katzin lyfter hur det främst förmedlas två judiska berättelser i skolan; en om ortodox judendom som eleverna möter i religionsundervisningen, och en kopplad till Förintelsen. Detta gör det svårt för det judiska att ses som en del av den svenska självbilden, och förstärker föreställningen judendom som något avvikande.

Rapporten visar att fenomenet inte är unikt för judendomen utan att arbetet med de nationella minoriteterna på många skolor är underutvecklat. Katzin beskriver att bristande arbete med de nationella minoriteterna innebär en missad chans att ge eleverna fler berättelser av vad det innebär att höra till någon av minoriteterna än de stereotypa bilderna som förmedlas både i skolan och i samhället i stort.

Studien visar vidare hur lärare i Malmös skolor upplever det svårt att ta upp frågor om antisemitism men även andra frågor som kan upplevas känsliga eller konfliktfyllda. Katzin efterlyser bland annat kompetensutveckling kring hur lärare kan arbeta med Israel/Palestina-frågan på sätt för att motarbeta antisemitism, men också ökad kunskap kring konspirationsteorier i allmänhet och i synnerhet varför antisemitiska konspirationsteorier fått så starkt fäste.

Den svåra situationen för Malmös judar har länge diskuterats och beskrivs som en antisemitism med tydliga kopplingar till konflikter i Mellanöstern. Antisemitismen är dock närvarande i hela landet och hatet kommer från olika håll. Ungdomar jag har mött vid skolbesök i Göteborgs kranskommuner vittnar om hur de valt att dölja sin judiska identitet för att ducka hat och hot från extremhögern som historiskt vuxit sig starka i områdena. Precis som DN:s ledarredaktion konstaterade i mars; ”Vi har vetat. Ändå fortsätter det. Antisemitismen i Malmö, liksom i landet i stort, kommer från flera håll. Den frodas hos nazistgrupper som NMR, den pyr bland vissa av vänsterns ”Israelkritiker” och den får ny luft av konspirationsteorier hos allt från svenska Trumpanhängare till vaccinmotståndare.”

Låt oss hoppas att initiativet från Malmö stad och Judiska Församlingen i Malmö ger ringar på vattnet. Skolpersonal behöver stöd, strukturer och verktyg för att hantera dessa svåra frågor i skolan. Det kan omöjligt bäras fram av enskilda eldsjälar utan måste genomsyra hela verksamheten och all skolans personal.

I fokus

Böneförbudet i Bromölla hävt

Våren 2019 beslutade Sverigedemokraterna i Bromölla, med stöd av Kristdemokraterna, Moderaterna och lokala partiet Alternativet, att det ska vara förbjudet att be på arbetstid. Nu hävs beslutet av Förvaltningsrätten i Malmö, då det strider mot religionsfriheten som den står skriven i grundlagen och Europakonventionen.

Det var 28 maj förra året som ”Riktlinje avseende arbete och religion” fastställdes. Beslutet omfattade kommunanställda, och innebar att ”bönestund på betald arbetstid inte är tillåtet”.

En månad senare inledde Diskrimineringsombudsmannen (DO) ett tillsynsärende. Böneförbudet anmäldes också till Justitieombudsmannen (JO).

Förbudet har fått utstå stark kritik då det anses strida mot såväl religionsfriheten som diskrimineringslagen. Röster i debatten har argumenterat utifrån att förbudet grundar sig i islamofobi, då det i första hand drabbar muslimer.

”Kommunen verkar göra ett problem av något som kanske inte är ett problem. Att fika, småprata, kolla Facebook, ta lite luft, springa till kiosken och ha friskvårdstimme på yogamattan går bra. Varför inte be?” – Jacob Rudenstrand, Svenska evangeliska alliansen. (Källa: Världen idag)

”I vanliga fall anser vi att frihetens gräns går vid när mitt handlingsutrymme drabbar andra. Men att någon ber, läser en bok på sitt hemspråk eller äter viss mat skadar ingen annan. Det Bromölla, Staffanstorp och Sölvesborg ägnar sig åt är en slags högerpopulistisk folkuppfostran. De nöjer sig inte med att styra sina kommuner – nu vill de lägga undersåtarnas liv till rätta.” – Anders Lindberg, krönikör. (Källa: Aftonbladet)

”- Precis som det inte är tillåtet att gå ifrån sitt arbete för att röka är det inte heller tillåtet att gå ifrån för att be. Det är samma sak, säger han, och syftar på att kommunen är en rökfri arbetsplats. Ingen annan ska behöva gå in och täcka upp för dig på arbetsplatsen för att du ska gå ifrån och be.” – Eric Berntsson, SD Bromölla, som nu har lämnat politiken. (Källa: Världen idag)

”Ingen arbetsgivare får neka sina anställda att på betald arbetstid ägna sig åt bön till Allah i stället för att utföra sina arbetsuppgifter.” (Källa: Samhällsnytt)

”Be ständigt. 1 Thessalonikerbrevet 5:17. #bromölla #religionsfrihet #svpol” – Equmeniakyrkan. (Källa: Facebook)

”Det här beslutet är ett brott mot religionsfriheten. Det skickar också signaler som om att det är problem i Bromölla kommun att muslimer går ifrån och ber på arbetstid och att de inte gör sitt jobb, och vad jag vet har inte detta hänt nån gång i Bromöllas historia. Det är inget bekymmer.” – Pernilla Franklin, socialsekreterare, Bromölla. (Källa: TV4)

En kristen socialsekreterare i Bromölla anmälde sig själv efter att vid upprepade tillfällen ha bett till gud på arbetstid. Anledningen till att hon gjorde det var att visa på hur absurt böneförbudet var.

Krönikor

Du som röstar SD, vad lockar dig?

SD är numera Sveriges största parti*.

Det är ett alarmerande underbetyg till övriga riksdagspartier, men sanningen är att även media har skuld i utvecklingen.

Tyvärr är det så att många i min närhet och på nätet sympatiserar med SD. Jag kan inte se det på utsidan, men jag kan till viss del förstå vilka det rör sig om. Jag förstår det utifrån hur människor uttrycker sig och hur övertygade de är om saker som faktiskt inte stämmer.

Den bild av Sverige som partiet målar upp är inte korrekt. Vi har en förkärlek för att tro och känna det som beskrivs runt omkring oss. SD:s Sverigebild är fylld av lögner, myter och halvsanningar.

Framför allt spelar partiet på människors rädsla, oro och otrygghet. Ju mer partiet hamrar in hur illa ställt det är i Sverige, desto mer verkar människor lyssna. Även media bär ansvar.

Du, just du, där i mitt flöde som redan röstar på SD, eller funderar på att göra det, vad är det som lockar dig?

Var kritisk, ifrågasätt den där bilden, ta reda på fakta och granska de artiklar, FB-inlägg och historier som cirkulerar. Du kommer snart bli varse att väldigt mycket inte stämmer. Rena lögner sprids för att misskreditera minoriteter i allmänhet, muslimer och invandrare i synnerhet.

Många personer som i mina ögon alltid varit humana och omtänksamma människor, har gått på SD:s lögner och propaganda.

Fotot är från 1991. Sverigedemokraternas årliga 30 novembermarsch. Attribution: Expo.

Det knyter sig i magen och känns tomt i bröstet när jag hör människor i min närhet eller på nätet uttrycka SD-åsikter. Det händer dagligen, många gånger.

Tyvärr är jag troligtvis mer än nödvändigt misstänksam, då en ogenomtänkt tanke uttalas öppet. Varje gång det händer försöker jag intala mig att det är en för personen enstaka åsikt baserad på missförstånd och okunskap. Jag vill inte acceptera att personen jag håller av hyser rasistiska tankar och åsikter. Samtidigt innebär din röst på SD att du godkänner deras förkastliga människosyn, tankar och åsikter.

Jag har svårt att bortse från att personer jag håller av faktiskt sympatiserar med ett parti grundat av nazister och rasister, och som dessutom inte har förändrat sin politik sedan starten.

Jag är medveten om att jag i stunden kanske dömer dig för snabbt. Som en ryggradsreflex antar jag att din uttalade ”SD-åsikt” per automatik innebär att du sympatiserar med SD.

Det vi måste ha med oss är att SD är samma parti som de alltid har varit. Under 80- och 90-talen var SD öppet nazistiska. Tankegodset idag är detsamma. Förpackningen och outputen är annorlunda. Fokus har ändrats från judar till muslimer. Idag är det muslimer som utmålas som det STORA HOTET mot Sverige.

SD saluför ständigt den rasistiska konspirationsteorin och myten om Eurabia, dvs muslimernas skickligt iscensatta övertagande av Europa.

SD-propaganda 90-tal.

Myten om Eurabia (uppstod på 70-talet) och folkutbytesmyten (uppstod långt tidigare, hade sin storhetstid under Nazityskland) salufördes förr enbart av fascister, nazister och rasister, men nu har de accepterats alltmer.

Även ett demokratiskt valt parti som SD saluför nu dessa myter och konspirationsteorier helt öppet. Och gemene man går på deras lockbete.

Richard Jomshof på Twitter 2017.

För SD är en (1) invandrare en (1) för mycket. SD har alltid fört en extrem migrationspolitik, oavsett hur flyktingströmmarna har sett ut under åren de existerat som parti.

Vi minns Balkankriget på 90-talet och Syrienkriget på 10-talet. Men dessförinnan och däremellan har flyktingströmmarna varit små. SD:s syn på migration har aldrig förändrats.

SD kräver numera stopp för kvotflyktingar – de allra mest utsatta som Sverige är skyldiga att ta emot – och flyktingstopp. I deras vilja är numera nettoåtervandring, dvs fler ut än in vad gäller människor, högprioriterad. Förr kallades detta repatriering, men ordet är stigmatiserat och därför väljer man ordet återvandring.

Mattias Karlsson på Facebook 2017.

SD pratar ständigt om massinvandring och islamisering, att Sverige befinner sig på avgrundens kant. Man pratar om att Sverige befinner sig i inbördeskrig.

Partiet har påverkat opinionen så till den grad att media (såväl mainstream- som alternativ) förmedlar samma Sverigebild.

Fakta säger något annat:

Sverige är fortsatt ett av världens bästa länder att leva i.

Kriminaliteten ökar INTE.

Massinvandringen existerar inte.

Den största delen invandrare är återvändande svenskar, arbetskraftsinvandring (samt deras anhöriga) och gäststudenter.

Den s k islamiseringen existerar inte. På vilket sätt islamiseras Sverige? På vilket sätt har DU påverkats av att muslimer också är svenskar?

Jag vet att många argumenterar utifrån att välfärden är under all kritik. Ja, det stämmer. Det vi glömmer bort är att det inte är något nytt orsakat av den påstådda massinvandringen. Det har genom åren funnits stora brister i välfärden.

Orsaken är inte invandring. Orsaken är fördelning. Fördelning av resurser (skattepengar) och fördelning av människor. Vissa kommuner tar emot massor av flyktingar, medan andra knappt tar emot några. Självklart belastas då välfärden.

Svaret är inte invandringsstopp. Svaret är att vi måste förändra fördelningen av resurser och människor.

22% av invandringen till Sverige är asyl- och flyktingrelaterad. Egentligen är siffran lägre, då EU-medborgare inte räknas in i siffrorna.

SD och Jimmie Åkesson vill göra gällande att 120 000 invandrare 2019 är flyktingar.

Det är lögn. Strax över 26 000 personer beviljades uppehållstillstånd på asyl- och flyktinggrunder.

Vi ska vara på det klara med att den mest stigmatiserade och utskällda invandringsgruppen, ensamkommande, utgör 0,2% av totala antalet beviljade uppehållstillstånd. Totalt 254 ensamkommande beviljades uppehållstillstånd förra året.

Mattias Karlsson på Facebook 2014.

Det är skrämmande hur SD:s propagandaapparat och undergångsretorik attraherar människor. SD talar sällan korrekt fakta. SD säger sig vara ”sverigevänner”. I själva verket hatar de Sverige. SD lyfter ALDRIG fram något positivt med Sverige.

Jag vägrar tro att ca 25% av svenskarna har anammat SD:s Sverigebild. Jag har svårt att greppa att så många människor ser partiets enformiga, monotona och sverigehatande politik som bra.

Såväl partiets företrädare som politik fastställer att minoriteter, oavsett om det är hbtq-personer, kvinnor, samer, judar, romer, muslimer eller andra invandrargrupper, är andrahandssortering. Sverige är för svenskarna, och det gamla slagordet ”Bevara Sverige svenskt” från 80-talet lever i allra högsta grad.

* I TV4:s sammanvägning av flera väljarbarometrar är SD största parti med 24,0%. S får 23,5%.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Skribenten ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Artiklar

#näthat: Muslimska elever uppmanas ”äta fläsk och hålla käften, eller återvandra”

På den SD-kopplade, alternativa, mediebloggen Samhällsnytt är det högt i tak i kommentarsfälten. Fördomar, hat och kollektiv skuldbeläggning är snarare regel än undantag. Objektivt sett är kommentarerna extrema, men om kommentarsfältherrarna själva – oftast anonyma – får förklara sig så handlar det om ”kritik”. När ämnet är specialkost i skolan går tangentbordskrigarna i taket.

Vem som helst kan var som helst och hur som helst lufta sina åsikter på Internet. I kommentarsfält, i slutna och öppna Facebook-grupper och på diverse bloggar råder total anarki vad gäller det som skrivs. Vissa ämnen upprör mer än andra. Vi ska kika närmare på kommentarsfältet på en artikel i den SD-kopplade alternativa mediebloggen Samhällsnytt.

Anonyma människor vid tangentbordet har inte sällan falska föreställningar om att de är onåbara, att de kan skriva vad som helst utan att det får några konsekvenser. Det stämmer i stor utsträckning, men sådant som är olagligt IRL är det också på nätet. Många glömmer bort det. Och det innebär att du kan bli åtalad och dömd för saker du skriver på nätet som bryter mot lagen. Det går att spåra även anonyma konton, och det görs i allt större utsträckning.

Om vi kikar på Samhällsnytts kommentarsregler ser vi att kommentarer inte förhandsgranskas av bloggen. Det är inte tillåtet att hota eller uppmana till brott, och inte heller att hänga ut personuppgifter och/eller posta bilder på personer.  Vidare uppmanas de som kommenterar att använda ett vårdat språk, och att man ska hålla sig till artikelns ämne. Tydligen modereras kommentarsfälten av externa, ideellt arbetande moderatorer. Det finns också en varning om att om kommentarsreglerna inte följs kan kommentaren raderas eller redigeras. Vid återkommande överträdelser kan användaren bli avstängd från att kommentera.

I en nyligen publicerad artikel på bloggen, som handlar om specialkost i skolor går ”debatten” varm i kommentarsfältet. Vi ska ha med oss att specialkosten i skolorna har ökat kraftigt senaste åren. Det som efterfrågas av elever är kost som är laktos-, mjölk- och glutenfri, men även fläskfritt, vegetariskt och veganskt. Elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, t ex autism och ADHD, kan behöva anpassade måltider då de kan vara selektiva med vad de äter. De som skriver gör det med olika alias, och det raljeras över bokstavskombinationer, veganism och allergier. Det insinueras att det är påhitt. Men det som upprör allra mest är specialkost baserat på religion. Framför allt är det muslimska elever som pekas ut.

Jag har plockat ut några av kommentarerna till nämnda artikel. Många av kommentarerna förefaller bryta mot flera av Samhällsnytts kommentarsregler. Detta är skärmdumpar tagna direkt från bloggen.

Namnlös

Namnlös2

Namnlös3

Namnlös4

Namnlös5

Namnlös6

Namnlös7

Namnlös8

Namnlös9

Namnlös10

Namnlös11

Namnlös12

Namnlös13

Detta är ett axplock. Artikeln är relativt nypublicerad och tangentbordskrigarna kommer att fortsätta skriva kommentarer som förefaller bryta mot kommentarsreglerna. Men de tillåts finnas kvar, trots att Samhällsnytt påstår att de har personer som granskar kommentarer.

Samhällsnytt frånsäger sig juridiskt ansvar för vad kommentarsfältherrarna skriver. Att de externa, frivilliga granskarna tillåter kommentarer som strider mot kommentarsreglerna innebär att bloggen kan skippa dessa regler. Istället bör de ha en uppmaning på hemsidan: ”Skriv vad du vill”.

Näthat är vidrigt, oavsett vem som sitter och knappar på tangentbordet. Hot, mordhot, hat, kränkningar och kollektiv skuldbeläggning är ständigt pågående. Näthat innebär att mobbning och utfrysning aldrig tar paus, den är närvarande alla dygnets timmar.

På näthatshälpen.se finns information om vad som är näthat, vad som gäller enligt svensk lag och hur du ska polisanmäla näthat.

Krönikor

Vithetsnormen inte bra som enda utgångspunkt för rasism

Rasism kan inte utgå från vithetsnormen där man menar att rasism inte kan förekomma om offret är vit. Vi har mängder av folkgrupper i Sverige som är vita men trots sin hudfärg varit utsatta för rasism i hundratals år. Att använda hudfärg som utslagsfaktor för huruvida en diskriminering är rasism eller ej är problematiskt och lurar in oss i en smygrasistisk diskurs.

Vi har ett problem med begreppet rasism i Sverige där en del tycks tro att rasism är något som endast vita kan begå som brott mot mörkhyade. Detta är dock en felaktig bild av hur begreppet används. Vi har en mängd olika folkgrupper som fallit offer för rasism. Bara i Sverige har vi exempelvis judar, finländare, romer och samer bland många andra.

black-1294326_960_720
Begreppet rasism får inte begränsas till att enbart utgå från hudfärg.

Vi har dessvärre en lång historia av rasism i Sverige där förföljelse av romer började redan på 1500-talet och samerna har varit utsatta för rasism sedan åtminstone 1800-talet. Att då låta hudfärgen få monopol för att avgöra huruvida det rör sig om rasism är problematiskt eftersom det då utesluter stora grupper av minoriteter.

Hudfärg inte nödvändigt kriterium för rasism

Folkgrupper har utsatts för rasism i flera hundra år och det är inte hudfärgen som varit utgångspunkten för rasismen utan snarare att det finns något hos gruppen nyanlända som skiljer sig från vad man uppfattar som normen för samhället man lever i. Under 90-talet var det polackerna som var annorlunda och kom för att stjäla våra jobb. Strax innan muslimerna kom i fokus för rasismen hade vi människor från diverse baltstater som samtliga var kriminella och stal allt som inte var fastskruvat i golv eller väggar.

Ett argument som jag nyligen använde mig av i en debatt i en Facebook-grupp var att jag som svensk med finländsk mor inte fick lära mig finska under mina uppväxtår. Min mor ansåg att det var en stark nackdel att kunna tala finska i Sverige under 70-80-talen. Vidare minns jag också synen på finländare i Sverige för den här tiden som personer som super och slåss samt använder kniv. Även detta kan man läsa mer om på Forum för levande historia.

Under denna debatt med en påstådd antirasist så hävdade hen att hudfärg var ett absolut kriterium för huruvida man kunde tala om rasism. Han sa att ”är du vit har du aldrig upplevt rasism”. Jag frågade då om min fru som är kurd från Irak kunde bli utsatt för rasism. Det kunde hon givetvis, hon var ju rasifierad, menade personen. Jag talade om att min fru är blekare än jag och frågade då hur det förhöll sig med hens första kriterium för rasism. Denna fråga vägrade personen att svara på. Jag upprepade min fråga flera gånger och när jag sedan valde att posta min fråga i en annan del av hens tråd som följdfråga på en annan persons frågeställning så hävdade personen att han hade svarat på min fråga redan. Kort efter detta blev jag utslängd ur gruppen.

Till att börja med vill jag bemöta påståendet att vita aldrig kan utsättas för rasism. Detta är en kraftig förenkling som är problematisk när man börjar kika på vilka implikationer en sådan definition får. Om vi börjar med att kika på folkgruppen samer i Sverige så har de under hundra tals år rapporterat om hur de utsätts för rasism, såväl systematisk som mer personlig sådan. Vill man läsa mer om hur den här typen av rasism kan se ut så finns en hel del att läsa på Forum för levande historia.

Samisk_kvinna_-_Nordiska_Museet_-_NMA.0033065Rasism är rasism oavsett vem som utsätts för den eller vem som utövar den, alla människor oavsett vilken nationalitet hen har kan vara rasist. Det finns människor som kommer från Chile som är rasister lika mycket som att det finns människor som kommer från Kenya eller Thailand som är rasister. En sak ska jag dock ge personen rätt i och det är att i Sverige finns ingen strukturell rasism riktad mot människor som är ursprungligen svenska. Detta är dock inte synonymt med att det i Sverige inte förekommer rasism mot vita eller bleka människor.

Det finns mängder av folkgrupper i Sverige som är utsatta för rasism men som inte har hudfärgen som talar emot dem. Deras lidande är dock inte mindre och ska inte relativiseras för att det finns andra grupper som anses vara mer utsatta. Att som den här personen mena att rasism endast finns mot människor med brun hudfärg är direkt rasistiskt. Hen fastnade dessutom i ett resonemang om att bleka människor från olika geografiska områden ändå omfattas av begreppet då man väljer att gradera människors lidande efter ett upplevt utanförskapskriterium. Jag har även mött argumentet att vithet inte är synonymt med att ha ljus hudfärg. Om vi ska börja fundera i dessa banor och använda oss av rasisters retorik landar vi i att den vita automatiskt är gärningsmannen. Men viktigast i sammanhanget blir då att den färgade personen alltid är ett offer, vilket i sin tur leder till begrepp som omvänd rasism. Omvänd rasism är en tanke att färgades diskriminering mot vita skulle vara en form av omvänd rasism. Detta är dock helt fel eftersom all diskriminering är ett uttryck för rasism.

Strukturell rasism mot svenskar?

Som vän av ordning måste jag här klargöra för mitt ställningstagande i en tidigare artikel jag skrivit på Motargument där jag menar att strukturell rasism mot svenskar inte finns i Sverige. Detta menar jag fortfarande är gällande, men det finns flera former av rasism där den strukturella ofta slår hårdast och är mest skoningslös mot den som drabbas. Detta gäller eftersom det handlar om hela samhällsstrukturer som agerar diskriminerande mot människor av annat ursprung än majoriteten. Det finns däremot även en mer personlig rasism, den rasism som utförs av individer och riktas mot individer. Den här formen av rasism finns bland alla nationaliteter och är riktad mot alla möjliga folkgrupper och individer.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Skribenten ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Källor
Forum för levande historia, Historisk forskning om rasism och främlingsfientlighet
Forum för levande historia, Rasism och diskriminering av samer
Motargument, Strukturell rasism i Sverige
Samer, Samepolitik i rasismens tidevarv