För åtta år sedan rådde inga större tveksamheter om Sverigedemokraternas rasism. Sedan dess har bilden av dem förändrats, men partiets rasism har bestått. Inför valet 9 september 2018 lanserar Motargument därför en artikelserie med syfte att en gång för alla slå fast att SD är ett rasistiskt parti.
I förra delen av artikelserien om SD:s rasism redogjorde vi för vad rasism är och hur vi menar att det är relevant att kalla SD för ett rasistiskt parti. Nu är det dags att titta närmare på deras historia.
Sverigedemokraterna – bruna rötter och sköra blad
2018 fyller Sverigedemokraterna 30 år. Många försök har gjorts till uppfräschning av både retorik och utseende sedan partiets födelse. Nolltolerans mot rasism har införts och den brinnande facklan i blågult har bytts ut mot en blåsippa. Motargument har djupdykt i den bruna mylla av rasism och fascism där dagens SD sög upp sin första näring.
”De bruna fläckarna på Sverigedemokraternas rotsystem är många. Rottrådarna löper både in i 1970- och 1980-talens rasistiska skinheadsmiljöer och ner i den djupa förkrigsmyllan.”
Överlevande nazister från andra världskriget slog sig samman med yngre representanter från den nyare extremhögern, så som Bevara Sverige Svenskt (BSS) och lade grunden till det som skulle komma att bli Sverigedemokraterna.
En av de mer framträdande profilerna i detta skede var Gustav Ekström, han utsågs till revisor när partiets första lokalförening bildades i Malmö. Ekström som vid tidpunkten var 81 år gammal var tidigare SS-korpral och hade jobbat direkt i Högkvarteret under ledning av SS-chefen Heinrich Himmler. Han var en av de uppemot 270 frivilliga SS-svenskar under andra världskriget och har i intervjuer förklarat att engagemanget syftade till att ”bekämpa världsjudendomen”.
Vid samma möte var Gösta Bergquist en annan av nyckelpersonerna. Bergquist tillhörde under 40-talet nazistpartiet Lindholmarna, därefter fortsatte han i andra nazistiska grupperingar.
Året efter mötet i Malmö närvarade Bergquist vid ett hemligt SS-möte i Tyskland tillsammans med andra svenska nynazister och Hitlerfans. Vid mötet klargjorde han att han blivit föreningskonsult åt det nyfödda Sverigedemokraternas lokalavdelning i Malmö. Hans främsta uppdrag var då att söka ekonomiska medel från staten och ordna fram möteslokaler. Bergquist har bland annat i ETC:s granskning beskrivits som:
”Den siste nazisten i Sverige som vågade gå omkring i Stockholm i nazistuniform. Den 1 maj 1945, när Hitler tagit livet av sig och världen chockats av bilderna från nazisternas utrotningsläger, stod han som 17-åring på Stureplan och sålde nazisttidningen ¨Den Svenske Folksocialisten.”
Fyra år senare bildades ungdomsförbundet SDU med nazisten Robert Vesterlund i täten. Han lämnade enligt Per Svensson partiet några år senare och blev en centralgestalt i den nynazistiska subkulturen. Vid denna tidpunkt var det fortfarande vanligt med Hitlerhälsningar och bruna nazistuniformer på partiets sammankomster.
Det var i detta parti som Jimmie Åkesson valde att bli medlem, han har själv hävdat att det var partiets EU-motstånd som lockade och att partiet vid denna tidpunkt vilade på en helt annan ideologisk grund än det gjort några år tidigare. Enligt Aftonbladets granskning var Tina Hallgren Bengtsson en av de första partikollegorna som Åkesson kom i kontakt med och enligt egen utsago ska hon ha lämnat över det första informationsmaterialet till Åkesson. Året därpå ledde hon ett nazistmöte i skånska Höör, iklädd nazistuniform med brun skjorta med koppel och svart slips.
Listan på kopplingar till både övervintrad nazism och nyfödd högerextremism kan göras lång, så kan även listan på försök till uppfräschning av den ruffa fasaden. Till sådana initiativ hör bland annat uniformsförbud på möten och nolltolerans mot rasism. Faktum kvarstår dock att det var i en sammanslagning av högerextrema rörelser som Sverigedemokraterna växte fram, och trots försök till ny fasad letar sig de bruna rötterna fram mellan blåsippans skira blad.
SD är ett rasistiskt parti.
I nästa del av artikelserien kommer vi att redogöra för SD:s rasism i principprogrammet.
Bildkällor:
1. Foto på Gustaf Ekström, upphovsman John Leffmann.
2. Foto på riksdagen, upphovsman Johannes Jansson.
3. Foto på Jimmie Åkesson, upphovsman Sverigedemokraterna.
Varför pratar i stort sett hela den främlingsfientliga rörelsen om “massinvandring”? En snabb jämförelse mellan det framförallt politiska partiet Sverigedemokraterna (SD) och den framförallt nynazistiska kamporganisationen Nordiska Motståndsrörelsen (NMR) visar hur båda dessa organisationer – NMR i sitt 60-sidiga partiprogram och SD i sitt 48-sidiga principprogram – tar sin utgångspunkt i frågan om just massinvandringen och det mångkulturella samhället. Och de är knappast ensamma om det.
Nästintill varje punkt i respektive program åtminstone snuddar vid dessa frågor ur en eller annan aspekt. Men vad innebär egentligen “massinvandringen”? Vad menar SD/NMR när de talar om den?
Jag har inte för avsikt att i denna text bolla med siffror för att avslöja massinvandringen som den myt den också är. Det har vi på Motargument gjort tidigare; både här, här, här och i vår senaste mytknäckare på samma tema: ”Vi har fullt, vi kan inte ta emot fler”.
Den här gången kommer texten istället att kretsa kring ”massinvandringen” som begrepp och som ett slags känslouttryck – en väg för den främlingsfientliga rörelsen att sätta ord på ett snart 43-årigt trauma och en möjlig förklaring till varför ”massinvandringen” är så central för den.
”Massinvandringen” i SD:s principprogram
SD skriver i sitt principprogram – under rubriken “Sverigedemokraterna och invandringen” (s. 23) – om hur en “oerhört omfattande invandring” utgör ett direkt hot mot “vår nationella identitet eller mot vårt lands välfärd och trygghet”. SD:s lösning är att minska invandringen, skärpa asylreglerna så att flyktinginvandringen begränsas “till en mindre mängd flyktingar som uppfyller kraven i FN:s flyktingkonvention och som endast beviljas tillfälliga uppehållstillstånd under den period som de livshotande konsekvenserna av den konflikt eller naturkatastrof man har flytt ifrån varar” samt se över anhöriginvandringen. SD förespråkar även ett “aktivt och generöst stöd” för repatriering.
Vad gäller frågan om “utlandsbistånd och hjälp på plats”, skriver SD att de är beredda att ge generösa bistånd till utlandet, men att “(s)tor varsamhet skall vidtas för att undvika riskerna med så kallad fungibilitet, det vill säga att biståndet får oönskade effekter till exempel i form av att ett frigörande av resurser som icke demokratiska regimer kan använda för att öka förtrycket av den egna befolkningen eller till att föra krig mot sina grannar”. SD förespråkar en bistånds-/flyktingpolitik som ska ”vara inriktad på att hjälpa flyktingar på plats, i krisområdenas närhet” (Principprogrammet, s. 23) – i kontrast till att ta emot flyktingar i Sverige.
1975
Förståelsen av invandringen som ett hot mot vår “nationella identitet” är central och kan spåras tillbaka till ett och samma avgörande årtal: 1975.
“Vårt alternativ till mångkulturalismen är en återgång till en gemensamhetsskapande assimilationspolitik liknande den som rådde i landet fram till år 1975, där målsättningen är att invandrare skall ta seden dit de kommer och på sikt överge sina ursprungliga kulturer och identiteter för att istället bli en del av den svenska nationen.” -Principprogrammet, s. 21
Den s k “Invandrarutredningen” tillsattes 1968 som ett uttryck för insikten att invandringen till Sverige inte längre kunde förstås som ett tillfälligt efterkrigstidsfenomen, utan att rörligheten över statsgränserna var här för att stanna och att den tills dess oproblematiserade uppfattningen om att de invandrade självklart både ville och skulle assimileras in i det svenska samhället hade börjat skeva. Bl a fackföreningar hade dessutom, genom att uppmärksamma hur “invandrade arbetares ställning var betydligt svagare än den infödda arbetarklassen” (SOU 2005:56), börjat sätta ord på en pågående, strukturell diskriminering av gruppen “invandrare” och ställde därför krav på särskilda insatser för att underlätta deras position och inkludering i samhället.
Invandrarutredningen presenterade så småningom sitt huvudbetänkande (SOU 1974:69) vilket resulterade i ett enigt riksdagsbeslut om de nya riktlinjerna för svensk invandringspolitik; den ödesdigra proposition 1975:26. Och det är alltså dessa då nya riktlinjer som SD (och resten av den främlingsfientliga rörelsen) vänder sig så starkt emot. Det var då Sverige blev – eller “skulle göras” – mångkulturellt. Det var då allting rasade samman.
Nysvenska Rörelsen har rötterna i studentföreningen Det Nya Sverige, som bildades i Uppsala 1930. Genom åren har rörelsen genomgått namnbyten och omorganisationer och hunnit förknippas med både nazism och fascism. (Källa: Expo)
Beslutet och det följande fokus som lades på invandrade grupper av människor blev ett slags trauma för de främlingsfientliga krafterna. Per Engdahl och Nysvenska Rörelsen (NSR) formulerar i aprilnumret 1979 av sin medlemstidning Vägen framåt hur “invandring, som skapar betydande minoriteter med egna mönster utgör /…/ ett hot mot ett folks existens och därmed mot den kultur, som det representerar”.
Leif “Zeilon” Ericsson beskriver på ett liknande sätt sitt personliga trauma när han vid tiden efter 1975 plötsligt insåg att “invandrarna från avlägsna länder och kulturer nu blivit så många att de skulle kunna utgöra direkta hot mot svenska värden. Inte bara kulturellt utan även historiskt, moraliskt, etniskt, socialt och politiskt. Vårt folks själva existens skulle hotas, vårt lilla folk skulle försvinna så småningom – om inget gjordes för att stoppa invasionen” (ur BSS – Ett Försök Att Väcka Debatt (1990)).
Det plötsliga synliggörandet av invandrarna som en grupp/flera grupper med i Engdahls och Ericssons ögon inkräktande, kulturella rättigheter blev alltså till (bevis för) en slags invasion. Som motreaktion grundade Ericsson “kampanjorganisationen” Bevara Sverige Svenskt (BSS), som sedermera skulle upplösas och återfödas under beteckningen Sverigedemokraterna
Ett mångkulturellt trauma
När SD eller någon annan grupp ur den främlingsfientliga rörelsen talar om “massinvandringen” är det alltså framförallt att förstå som sviterna av det trauma som drabbade dem 1975, när det som idag (av SD) hänvisas till som “etablissemanget” enhälligt slog fast att till Sverige invandrade människor skulle ha samma rätt till sitt sätt att leva – till sin kultur – som alla andra här i vårt land. Sverige blev helt enkelt mångkulturellt.
“Massinvandringen” handlar med andra ord inte om siffror. Det är snarare – för att tala med dagens nyhetsspråk – ett uttryck för den främlingsfientliga rörelsens inneboende otrygghet. En otrygghet inför prospektet att inte längre med självklarhet stå i samhällets blickfång och centrum. Att glömmas bort. Bli osynlig. Så när Leif “Zeilon” Ericsson i SD’s förhistoria talar om hotet mot “vårt folks själva existens” och när SD i sitt principprogram varnar för hotet mot “vår nationella identitet” är det ett desperat rop på hjälp.
Att låta dem sätta agendan är dock uteslutet. De uttryck av bl a rasism och radikalnationalism som kännetecknar grupper som SD går stick i stäv med vårt samhälles demokratiska värderingar. Och att gå dem till mötes kan bli en väg mot att – i demokratins och samförståndets namn – börja göra våld på våra egna medmänskliga och demokratiska principer.
Så hur gör vi? Hur botar vi traumat från 1975?
Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Skribenten ansvarar för innehållet i sina krönikor.
SD:s första partiprogram från 1989 innehåller ingen extremism utan präglas av demokratisk nationalism och konservatism. I detta tidiga partiprogram var man öppen för viss utomeuropeisk invandring och slog fast att alla svenska medborgare, oavsett ursprung, skulle ha samma rättigheter och värde
Mattias Karlsson hävdade i en replik till Behrang Kianzad att det har aldrig funnits någon extremism i deras första partiprogram från 1989. Programmet är döpt till ”För Sveriges bästa”. Jag ska försöka visa vad som står i programmet och vad för likheter det har med program från andra högerextrema organisationer, men först lite historia.
Historia
Johan Rinderheim som sägs ha skrivit Sverigedemokraternas första program var också aktiv i Sverigepartiet (SvP) alltså det parti som bildades som en hopslagning av Framstegspartiet och kampanjorganisationen Bevara Sverige Svenskt. BSS har jag för övrigt skrivit om här. Rinderheim var redan på BSS-tiden en sympatisör och blev sedan politiskt aktiv i SvP. Han var tillsammans med sex andra personer med på det möte där Sverigedemokraterna bildades, som egentligen var ett möte för Sverigepartiet. De andra var Leif Zeilon, Sven Davidson, Jerker Magnusson, Ulf Ranshede, Lars Ljung och Johnny Bergh. Mötet skedde hemma hos Jerker Magnusson och det var faktiskt Ranshede som kom på namnet Sverigedemokraterna. Bildandet av Sverigedemokraterna var ett försök till att på ett parlamentariskt sätt nå ut med sina åsikter. Både Magnusson och Zeilon hade ett förflutet i det nazistiska Nordiska rikspartiet (NRP). Redan till första årsmötet hade flera med bakgrund i NRP gått med i partiet och än fler till årsmötet året efter.
Nordiska rikspartiet bildades 1955 Göran Assar Oredsson och lades ner 2005 och var också partiets ledare under dess existens förutom mellan åren 1975 och 1978 då hans fru Vera partiledare. Vera föddes i Tyskland och före kriget var hennes pappa medlem i Sturmabteilung (SA) medan hon själv var med i Bund Deutscher Mädel, ett sorts Hitlerjugend för kvinnor i tonåren. Partiet var känd för sin Riksaktionsgrupp som fysiskt gav sig på politiska motståndare och de låg bakom flera mord på 80-talet. Nedan en bild på makarna Oredsson i sin partilokal och en bild där Vera visar hur man gör den så kallade Hitlerhälsningen korrekt. Hon lever fortfarande och sa i en intervju förra året att hon är en nationalsocialist in i graven.
I en intervju av Lisa Bjurwald och Marie Blomqvist som är återgiven i deras bok Goddag kampsyster berättar Vera (en skärmdump tillsammans med källförteckning finns sist i inlägget)
Ja, det är klart, de har tagit våra programpunkter helt och hållet, både Sverigedemokraterna och BSS och alla de där.
Vera Oredsson förklarar också att hon inte är så glad över detta då dessa partier tagit kraft från NRP. Hon har rätt för likheterna på vissa punkter är slående och några av punkterna visas nedan.
Jämförelse mellan Sverigedemokraternas program från 1989 och NRP:s program från 1972
Om Kulturen
Nordiska rikspartiet (NRP): Det nordiska sinnelaget karaktäriseras av en offervillig idealism och en ljus och kampglad tro. Detta sinnelag har nu förgiftas av internationalistiska irrläror, som kommit folket att glömma vår historia och våra ärvda traditioner(…) Familjeanda och hemkultur måste befrämjas(…) Hembygdsvård, fornkunskap och fornminnesforskning måste kraftigt stödjas.
Sverigedemokraterna (SD): Svenskarna har ett rikt kulturarv som inte får gå förlorat för framtida generationer. Detta kulturarv är idag allvarligt hotat av dålig kulturundervisning i skolorna, det ökade utomeuropeiska invandringen samt den kommersiella, USA-inspirerade ”skräpkulturen”. Därför måste den svenska grundskolan i undervisningen ge eleverna ökade kunskaper om de lokala kulturyttringarna i hembygden, det svenska och nordiska kulturarvet.
Om familjen
NRP: För alla samhällsnyttiga människor, som uppnått mogen ålder, måste skapas ekonomiska möjligheter till familjebildning. En sund livsvilja måste väckas hos vårt folk. Alla måste stärkas så att den leder till en ökas familjebildning med många barn. Familjen är nationens kärna och rasens kraft källa. Därför måste hemmet åter göras till den fasta punkten i tillvaron.. Redan för ett folk som tillämpar tvåbarnssystemet är utdöendet bara en tidsfråga.
SD: Familjen är och förblir den grundläggande beståndsdel kring vilken vårt samhälle är uppbyggt. Endast ett familjevänligt samhälle har förutsättningar att erbjuda dess medborgare en god uppväxt miljö. Därför vill Sverigedemokraterna skapa en familjevänlig atmosfär i hela samhället (…) Barnen är vår framtid och de ska vara välkomna till lycka och glädje för föräldrarna och inte som nu – en ekonomisk belastning för vilken man måste ordna förvaring! Familjepolitiken måste utformas så att den uppmuntrar familjebildning och främjar flerbarnsfamiljer.
Om hälsopolitik
NRP: Den moderna människans onaturliga livsföring har haft många skadliga verkningar , vilket klart framgår av statistiken över civilisationssjukdomar. Ty utan tvivel beror en stor del av sjukdomar på det naturvidriga livet i luftförpestade stenöknar, som moderna städer utgöra.
SD: Ett samhälle som vill ha friska och sunda medborgare måste ha en god förebyggande hälsovård. Redan i skolan måste vi informera om sådant som kan ge upphov till sjukdomar i framtiden och försöka skapa sunda vanor. Vi måste skapa en giftfri mat, en drogfri miljö och lära oss att undvika stress och jäkt från början.
Om kriminalitet
NRP: Lagen måste klarare och tydligare ta sikte på brottslighetens orsaker, framför allt på den moralupplösande propagandan som bedrivs i landet. Brottsligheten ska förebyggas genom moralhöjande åtgärder och straffsatsernas skärpning för till exempel narkotika handel samt skärpa kontroller av invandringen.
SD: Förebyggande kriminalpolitiska insatser ska sättas in i hem, skola och ungdomsverksamhet, t ex inom idrottsrörelsen. Upplysningen som motverkar missbruk av alkohol och droger ska ge i förebyggande syfte med sikte på ett sunt och friskt folkhem (…) De som döms för brott ska bli skyldiga att gå obligatoriska kurser i medmänsklighet beteende och studera etiskt uppbyggande informationsmaterial
Om jordbruket
NRP: Nordiska rikspartiets målsättning är fullständig uppodling av hela svenska landsbygden och 100 procent självförsörjning av livsmedel som kunna produceras inom landet.
SD: Det svenska jordbruket ska utvecklas så väl att landets försörjning av livsmedel klaras utan import.
1989 års partiprogram är något som självaste partiledaren tycker är bra och att det liknar den politik partiet för nu. Även andra i partiet gillar deras första partiprogram.
Jämförelse mellan BSS, Sverigepartiet och Sverigedemokraterna
För att visa på utvecklingen från Bevara Sverige Svenskt via Sverigepartiet (SvP) till Sverigedemokraterna så tittar vi på några punkter ur respektives program.
Om invandringen
BSS: Invandringen ska begränsas till seriösa invandrare från kulturellt och etniskt besläktade länder
SvP: Endast personer av europeisk härkomst ska principiellt kunna accepteras som invandrare i Sverige
SD: Människor bör leva där de har en chans att skapa en nationellt identitet. Därför bör vi huvudsakligen ta emot flyktingar och invandrare av europeisk härkomst.
Om repatriering
BSS: Svenska staten bör energiskt understödja repatriering av invandrare från etniskt och kulturellt främmande länder och av dem som inte kan anpassa sig till svenska förhållande.
SvP: Svenska staten ska, genom ett särskilt utvandrarverk, genomföra återflyttning av alla invandrare av utomeuropeisk härkomst och flyktingar som kommit till Sverige sedan den 1 januari 1960.
SD: Sverige måste kraftigt begränsa invandringen samt verka för återflyttning av invandrare av utomeuropeisk härkomst.
Om familjen
BSS: Familjen är och förblir samhällets kärna, den cell varur samhället väst upp och kretsar kring.
SvP: Familjen är och förblir samhällets kärna, den cell varur samhället växt upp och kretsar kring.
SD: Familjen är och förblir den grundläggande beståndsdel kring vilken vårt samhälle är uppbyggt.
Om skatterna
BSS: Istället för understöd bör kraftiga skattelättnader införas för flerbarnsfamiljer i proportion till antalet barn.
SvP: (…) Därutöver föreslår Sverigepartiet ytterligare skattelättnader i proportion till antalet barn.
SD: Sverigedemokraterna vill ge skattelättnader till barnfamiljer enligt en skala där skatten blir lägre för varje barn.
Om adoptioner
BSS: Adoption av utländska barn förbjuds i lag.
SvP: (…) adoption av utländska barn ska förbjudas i lag.
SD: Kopplingen mellan abortönskemål och adoptionsbehov bör utredas för att komma till rätta med onaturliga inslag i befolkningspolitiken.
Om aborter
BSS: Abortpolitiken ska bli restriktivare.
SvP: (…) önskemålet måste vara att antalet [aborter] starkt begränsas.
SD: Sverigedemokraterna vill skärpa lagstiftningen när det gäller aborter.
Jämförelse mellan Sverigedemokraternas idéprogram och NRP:s partiprogram från 1972
SD:s invandrarpolitiska program: Massinvandringen, tillsammans med den höga nativiteten hos vissa invandrargrupper och frånvaron av en assimileringspolitik, innebär att svenskarna inom några decennier att bli en minoritet i det egna landet.
NRP: I dagens mångkulturella Sverige är nativiteten hos den svenska befolkningen låg, medan de för de invandrade rasfrämlingarna är många gånger större, vilket utan åtgärd leder till vårt folks utdöende.
SD:s familjepolitiska Idéprogram: För att öka barnafödande måste samhället därför kunna garantera medborgarnas trygghet såväl ekonomiskt som fysiskt och socialt.
NRP: Det är statsmakternas roll att stimulera barnrikedom genom positiva sociala reformer.
SD:s kriminalpolitiska idéprogram: Kvinnofriden är mer hotad nu än på många år. Därtill kommer de numera uppmärksammade gruppvåldtäkterna, som Sverigedemokraterna lyft fram i ljusen de senaste åren.
NRP: Den skrämmande verkligheten med raskravaller, gruppvåldtäkter, rån, misshandel och mord med mångkulturella förtecken talar sitt tydliga språk.
SD:s familjepolitiska idéprogram: Vi inser att kvinnor och män har olika biologiska förutsättningar av naturen, och vi tar bestämt avstånd från feminismen och den så kallade genusvetenskapen som påstår att kön är en social konstruktion.
NRP: Män och kvinnor är inte skapade likadana och kan därför i olika sammanhang ta olika utgångspunkter och göra olika saker på olika sätt.
SD:s kriminalpolitiska idéprogram: För den som ådöms fängelsestraff ska domstolen särskilt kunna ange att villkorlig frigivning inte får ske, oavsett om detta annars är möjligt i ifrågavarande mål.
NRP: De som begått riktigt grova brott som exempelvis mord, våldtäkter, barnsexbrott och landsförräderi, har förverkat sin plats i folkgemenskapen och skall därför kunna dömas till verkligt livstidsstraff och permanent avskiljas från samhället.
SD:s familjepolitiska idéprogram: Abort skall tillåtas då moderns liv är i fara, efter våldtäkt, där fostret befaras missbildat eller drabbat av svår ärftlig sjukdom.
NRP: Vi ser mycket negativt på landets höga aborttal.
SD:s invandrarpolitiska program: Invandringen av personer från kulturellt avlägsna länder ska begränsas till ett minimum.
NRP: Utlänning av icke närbesläktad ras kan i undantagsfall, som definieras i främlingslagen, tillåtas att bosätta sig i Sverige.
SD:s idéprogram för demokratisk utveckling: Det har idag gjorts till en närmast vedertagen uppfattning att demokrati är likställt med alla människors rätt att bosätta sig i Sverige och åtnjuta svensk välfärd. Det är naturligtvis en felaktig tolkning.
NRP: Istället för den ursprungliga betydelsen folkstyre, så är numera demokrati lika med mångkultur och globalisering.
SD:s idéprogram för skola och utbildning: Sverigedemokraterna vänder sig samtidigt emot friskolor baserade på ickekristen religiös grund då sådana försvårar assimilation. Vi motsätter oss även skattefinansierad hemspråksundervisning på skoltid.
NRP: Ett rent nordisk livsinställning och moraluppfattning skall prägla svenskt kulturliv och folkbildningsarbete.
SD:s kriminalpolitiska idéprogram: Den som inte betalar det skadestånd som han ådöms på grund av brott ska kunna få skadeståndet omvandlat till straffarbete, för att där få möjlighet att arbeta ihop skadeståndet.
NRP: Arbetsläger kan göras i stort sätt självförsörjande och bidraga till samhället, samtidigt som de fungerar som fostringsanstalter för kriminella.
SD:s idéprogram för skola och utbildning: Ett led i det arbete är att ge våra elever en naturlig relation till äldre generationer och motverka de ökande åldersklyftorna i samhället.
NRP: Ett folk som vanhedrar sina förfäder och som inte hyser aktning för sitt förgångna i alla dessa stadier, med dess stora personligheter, ringaktar sig självt och förtjänar ingen framtid.
SD:s invandrarpolitiska program: Assimilering är en lång och svår process som inte alltid lyckas och som i vissa fall kan ta flera generationer att fullborda. De invandrare som istället föredrar att återvända till sitt hemland skall ges ett generöst stöd till frivillig återvandring.
NRP: Invandring av rasfrämmande måste motverkas, och de som idag befinner sig i Sverige måste återsändas till sina hemländer/hemregioner, då dessa skiljer sig för mycket från vårt biologiska och kulturella arv för att kunna assimileras och bli en del av vår nation.
Som vi ser finns det likheter även här. Eftersom detta är hämtat ur olika dokument handlar det säkerligen inte om en kopiering som i de tidigare fallen utan mer om att det finns en ideologisk och politisk likhet partierna emellan.
Några citat från Sverigedemokraternas partiprogram från 1989
Detta är det partiprogram som Mattias Karlsson ansåg saknade extrema inslag. Kunde inte låta bli så jag har kommenterat vissa av citaten.
Trots att vårt folk länge var fattigt, trots att översåtligt förmynderi, länge under främmande fogdevälde, och de ledande klassernas förtryck svårt drabbade vårt folk, kunde ändå en storartad ekonomisk och social utveckling ske fredligt och konstruktivt i Sverige – främst tack vare just den stora nationella samhörigheten och frånvaron av främmande folkminoriteter. Vi var eniga och kunde enas.
”vi svenskar lever i en oändligt mycket lyckligare situation. Vårt lands befolkning är homogen, inte bara i fråga om rasen utan också i många andra avseenden.” Ett välmående fritt folk i en homogen svensk stat
Citatet i citatet är från 1965 och som vi ser väljer Sverigedemokraterna att återanvända ett 24 år gammalt citat om homogenitet och ras. (red. anm.)
Vi tror att en etniskt och kulturellt homogen nation har större förutsättningar för en fredlig och demokratisk utveckling är en mångkulturell heterogen statsbildning.
Etniskt homogen nation? (red. anm.)
För att få förmånen att bli svensk medborgare ska man som icke-nordbo, ha varit bosatt minst 10 år i Sverige och dessutom behärska det svenska språket i tal och skrift på ett fullgott sätt samt besitta vissa kunskaper i svensk historia.
Utöver skatt på konsumtionsvaror bör skatten på lyxvaror, vissa överflödsvaror och sådant som skapar ett osunt livsmönster, är onyttigt eller skadligt för människan eller miljön, skärpas.
Här vill de styra vad vi ska konsumera. (red. anm.)
Det gäller också att försöka undvika splittring av flergenerationsfamiljerna, vilket sker när uppväxande ungdomar i glesbygden tvingas flytta till tätorterna, t ex av arbetsmarknadsskäl. Sverigedemokraterna vill ge skattelättnader till barnfamiljer enligt en skala där skatten blir lägre för varje barn.
Sverigedemokraterna anser att Sverige i sin homogena befolkningssammansättning har haft en ovärderlig tillgång
Homogena befolkningssammansättning? (red. anm.)
Människor bör leva där de har en chans att skapa sig en nationell identitet. Därför bör vi huvudsakligen ta emot flyktingar- och invandrare av europeisk härkomst då européerna är de som bäst etniskt och kulturellt kan smälta in i det svenska samhället.
De vill inte ha hit utomeuropeiska människor. (red. anm.)
Alla former av skattefinansierade presstöd måste avskaffas.
Det betyder att en stor del av all media riktad till små grupper kommer att försvinna. (red. anm.)
Det här är alltså en inblick i det arv från den nazistiska rörelsen som Sverigedemokraterna har. En annan stor del av Sverigedemokraternas ideologi kommer ifrån den så kallade unghögern, samma idékrets som fascistiska Nysvenska rörelsen och nazianstrukna Sveriges nationella förbund har hämtat sina tankar ifrån. Kanske kommer jag så småningom göra en genomgång av det också. Det får framtiden visa.
Källor
Goddag kampsyster, kvinnorna i extremhögern av Lisa Bjurwald och Marie Blomqvist ISBN: 978-91-7389-879-9 sid 101-102
Sammanställningarna av de 4 partiernas partiprogram är gjord av Anna-Lena Lodenius och Stieg Larsson och finns att läsa i
Extremhögern av Anna-Lena Lodenius och Stieg Larsson ISBN:91-550-3686-4 sidorna 56 och 87-88
Åkesson påstår att det inte har funnits någon nazism i sitt parti, men de som grundade partiet, och de som var med i de två första årsmötena, säger annorlunda. Först ut har vi då de som samlades för att omvandla det nazistiska partiet Sverigedemokraterna som bestod av BSS och Framstegspartiet. 6 februari 1988 bildades alltså Sverigedemokraterna och redan 21 februari hade Malmös lokalavdelning det första årsmötet. Som vi ser nedan i det fullständiga protokollet från det mötet så är de flesta namnen överstrykta, men jag bifogar lite mer slarvigt inskannade kopior på protokollet där namnen syns
Enligt protokollet var alltså dessa personer med. (Jag nämner också vilka organisationer de hade kopplingar till)
Ulf Ranshede (Skinhead och dömd för misshandel av 14-åring pojke med invandrarbakgrund)
Gösta Ekström (har ett gediget förflutet i bland annat Sveriges Fascistiska Kamporganisation (SFKO), Nationalsocialistiska Partiet (NSAP), Nordisk Ungdom (NU) och han sökte sig till tyska Waffen-SS där han till sist får graden Rottenführer som motsvarar korpral efter att ha tjänstgjort mellan åren 1941 till 1943.
Några av namnen har jag inte hittat någon information om och därför har jag lämnat det tomt efter namnen. Sammanlagt ska det ha funnits 23 personer närvarande på detta möte. Har någon mer information om de personer som jag inte hittat något på så hör gärna av er.
Ett år senare så hade de nästa årsmöte och denna gång i Stockholm den 10 juni 1989 och de som var med på det här mötet listas nedan
Ola Sundberg (Uttalade sig väldigt rasistiskt och här är ett citat: ”Det är onaturligt och osvenskt med främmande barn på dagis. Jag vill inte använda ordet ras, men det ser äckligt ut när man ser två föräldrar med en indisk unge mellan sig”)
Detta är alltså de personer som var med och grundade Sverigedemokraterna och som vi ser är det till stor del människor med ett gediget förflutet i nazistiska och rasistiska organisationer.
Motargument publicerar en artikelserie där vi reder ut brännande föreställningar och termer. Vi inleder med islamofobi.
Enligt Nationalencyklopedin benämns islamofobi på följande sätt;
islamofobi´
(av islam och fobi), rädsla för islam, överdrivna föreställningar om att islam är en religion som leder till negativa beteenden och att muslimers närvaro i ett samhälle utgör en fara. Islamofobin kombineras ofta med idéer om en stor muslimsk konspiration som avser att störta det västerländska samhället. Jämför antisemitism.
Islamofobi är ett begrepp som inte riktigt korrelerar med vad det egentligen handlar om. Islamofobi är en ideologi, likt nazism, som riktar in sitt hat mot en specifik grupp människor och en specifik religion, i detta fall muslimer och islam. Begreppet har förekommit i lite drygt 10 års tid och kanske är det därför ideologin ännu inte fått ett namn den förtjänar. Hatet mot, och rädslan för ett påstått hot från, muslimer och islam har emellertid funnits sedan 600-talet.
Den svenske religionshistorikern Mattias Gardell väljer att definiera islamofobi så här;
”socialt reproducerade fördomar om och aversion mot islam och muslimer, samt handlingar och praktiker som angriper, exkluderar eller diskriminerar människor på basis av att de är eller antas vara muslimer och associeras till islam”
Det svenska Integrationsverket definierar islamofobi som:
”rasistiska och diskriminerande uttryck gentemot muslimer. Dessa uttryck kan resultera i våld och hot eller genom exkludering av muslimer.”
Ett problem beträffande islamofobin och all främlingsfientlighet är att människor gärna generaliserar och klumpar ihop många personer till grupper, rädsla och hat riktas mot både praktiserande muslimer och mot sådana som enbart till utseendet liknar muslimer. Rasismen av idag är, hos högerextrema grupper men också hos gemene man, i stor grad ett muslimhat.
Då man resonerar kring begreppet islamofobi är det svårt att inte halka in på Sverigedemokraterna. Sverigedemokraternas ideologi har växlat. I början av partiets historia, då de 1988 bildades ur bland annat rörelsen ”Bevara Sverige Svenskt”, fokuserade de på att hata judar. Förutom att man har förklätt sitt ideologiska hat genom att byta ut uniformer & bomberjackor mot kostym, så har de dessutom ändrat sin ideologi. Idag är det istället hatet mot muslimer och islam som står för lejonparten av partiets ideologi. Hatet syns som en röd tråd. Retoriken, om än något dold av diverse ‘kodord’, är densamma.
Det målas upp skrämselpropaganda, som gör att man får med sig andra, som visar på att alla muslimer är fundamentala islamister och delaktiga i det man brukar beteckna konspirationsteorin, det vill säga en tanke om att muslimer planerar att ta över hela världen, likt Hitler och Nazityskland planerade att göra. Konspirationsteorin, som bland annat stöds och uttrycks av Sverigedemokraterna, kallas Eurabia och grundades 2005 med boken Eurabia – The Euro-Arab Axis, skriven av amatörhistorikern Bat Ye´or. Teorin går i korthet ut på att muslimer vill förvandla Europa till Eurabia. Detta är en av anledningarna till att personer generaliserar och illvilligt pekar ut muslimer som de nya nazisterna.
Grundtankarna som konspirationsentusiasterna har om den förmodade fundamentalistiska ideologin är att alla muslimer aktivt kommer att bekämpa kristendom och västlig kultur, samt att de är antisemitiska. De som stöttar och sprider irrläran menar att konspirationen planerades och startades redan på 600-talet, i islams vagga, och har sedan dess haft en ondsint, dold agenda som innefattar en ockupation av Europa. Ockupationen möjliggörs genom tillgång på oljepengar, sammansvärjningar på högsta nivå, samt invandring och omfattande barnafödande. Sanningshalten i konspirationsteorin är ytterst ifrågasatt, många forskare förkastar den helt och hållet. Sverigedemokraterna gör det inte.
Begreppet islamofobi är, i mina ögon, inte ett tillräckligt starkt begrepp för att beskriva ideologin. Att det finns människor som idag anser att islam och muslimer är det största hotet mot västvärlden, borde leda till att begreppet för den irrläran bör vara lika starkt som ordet nazism.
Det finns en hel del fördomar och märkliga uttryck man kan stöta på i samhället. Det kan handla om grannar, vänner, gubben på bussen eller någon i snabbköpet. Det finns fördomar om muslimer som kan uppfattas som kränkande, som är grova generaliseringar och förnedrande uttryck. Med lätthet finner man mängder av exempel på dessa fördomar på de olika omtalade hat- och rasistsajterna, bland folk i din närhet samt, till och med, i Sverigedemokraternas retorik. Tvångskonvertering till islam omtalas flitigt. Att tvingas bli muslim genom hot eller påtryckning är inte godkänt enligt islam.
Vi bör vara på det klara med att islam, liksom andra religioner, har baksidor: bland annat en minoritet av fundamentalister som bidrar till negativ syn på islam, på ett olyckligt sätt. Fundamentalister är ofta övertygade om att de sitter på den enda sanningen och väljer att göra politik av sin tolkning av religionen. Såväl fundamentalister som är troende muslimer samt fundamentalister inom ett svenskt politiskt parti.
Jimmie Åkesson, partiledare för Sverigedemokraterna, utmålar muslimer som det största hotet sedan andra världskriget. Det som är skrämmande är att han och Sverigedemokraterna potentiellt själva – på grund av just detta – utgör ett stort hot. Problemet är att Sverigedemokraternas ideologi grundar sig på precis lika illasinnade och ondskefulla grunder som ”Counter-Jihad” påstår att islam står för. Islamofobi är ytterligare en irrlära som gör skillnad mellan olika människor. Tyvärr är vårt samhälle fyllt av dessa krafter och åsikter. Vi stöter på dem dagligen, och eftersom islamofobin spridits på många nivåer är den, i mina ögon, det största hotet i Sverige idag. Det är vår gemensamma skyldighet att uppmärksamma, ifrågasätta, kritisera, debattera och informera om detta hot.
Det pågår inom vit-makt-miljön en propagandaspridning som tar formen av en folkmordsanklagelse. Påståendet är att ljushyade människor är en sammanhängande grupp, så kallade vita, och att dessa är utsatta för ett pågående folkmord. Relativt ofta anförs FN:s konvention om förebyggande och bestraffning av folkmord som beskrivning av vad som pågår, närmre bestämt artikel II.
Den lyder enligt följande:
I denna konvention förstås med folkmord envar av följande gärningar förövad i avsikt att helt eller delvis förinta en nationell, etnisk, rasmässigt bestämd eller religiös grupp såsom sådan nämligen,
a) att döda medlemmar av gruppen;
b) att tillfoga medlemmar av gruppen svår kroppslig eller själslig skada;
c) att uppsåtligen påtvinga gruppen levnadsvillkor, som äro avsedda att medföra dess fysiska undergång helt eller delvis;
d) att genomföra åtgärder, som äro avsedda att förhindra födelser inom gruppen;
e) att med våld överföra barn från gruppen till annan grupp.
Jag har hämtat översättningen ur Said Mahmoudis antologi Folkrättsliga texter, Norstedts Juridik 2006. Den engelska texten kan läsas här.
Vanligast är att c) används som gärningsbeskrivning av vitmaktförespråkarna och att immigration av andra än ljushyade till länder som Sverige, USA och England påstås vara gärningen. Se exempelvis den presstödsberättigade tidningen Nationell Idag, nynazistiska SMR:s webbplats eller den här tråden på ‘ungdomsforumet’ Hamsterpaj.
Folkmordskonventionen ställer relativt höga krav på vad som utgör folkmord. För det första är folkmord en gärning, där vit-makt-aktivisterna menar att lagstiftning i linje med FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna, flyktingkonventionen och andra traktater är själva gärningen. De kallar det för massinvandring och andra skrämselord. Problemet är givetvis att tillåtande av invandring under starkt reglerade former efter demokratiska beslut inte är en gärning av det slag som ändamålet med folkmordskonventionen omfattar. Migrationsrätten är till stor del en följd av FN-traktater och annan folkrätt, så påståendet blir indirekt att FN påbjuder folkmord samtidigt som FN förbjuder folkmord, vilket knappast kan vara avsikten med FN:s regelverk.
För det andra ska gärningen vara förövad i avsikt att förinta människor. Det framgår av preambler till traktaterna (ett slags vägledande förord) samt förarbeten till lagar som utlänningslagen, vilka reglerar rätten till migration, att avsikten med dem inte är att förinta någon människa utan att skydda individuell frihet och göra det möjligt för människor att fly förföljelse och omänsklig behandling.
Vidare påstås att c) är tillämplig på migrationsrättens tillåtande av invandring. Antagandet är alltså att lagstiftningen är påtvingad befolkningen inom dess jurisdiktion, något som är helt på tvärs med hur det demokratiska statsskicket faktiskt fungerar. Det är heller inte så att människor i Sverige tvingas bo på vissa platser eller tvingas att flytta hit, eller på annat sådant sätt tvingas, vilket är något som ordalydelsen i c) kräver för att vara tillämplig på en situation.
Vit-makt-aktivisternas idé är att om en grupp människor är i minoritetsställning gentemot en annan grupp så hotas dess överlevnad. Grupperna som ställs emot varandra är ljushyade gentemot alla andra. Föreställningen är fantastiskt banal och premissen säger i princip att om jag bjuder in tre mörkhyade personer att bo i mitt hem så försöker jag förinta mig själv. Bakom premissen finns en idé om att det pågår ett raskrig, där människor med olika hudfärg är inbegripna i att försöka utrota varandra, vilket alltså även skulle komma till uttryck i parlamentariska sammanhang. Idén tar sig flera olika uttryck, från utgångspunkten att hudfärg medför särskilda politiska intressen och därmed är determinerande för hur människor använder parlamentariska institut till att hudfärg bestämmer att människor vill utrota andra.
Att det är en löjlig förutsättning torde vara uppenbart för envar. Ett konkret exempel på att den inte stämmer är Sverige idag, där det finns många minoritetsgrupper med annan hudfärg eller etnicitet än den som emellanåt benämns som etniskt svensk, ett begrepp som i sig är kontroversiellt. Romerna och samerna är exempel på sådana grupper, men för att göra exemplet riktigt tydligt kan vi helt enkelt peka på gruppen somalier istället då de generellt är mörkhyade och är relativt få. Det är knappast så att somalier i Sverige är utsatta för folkmord här, trots att de är i minoritet i förhållande till många andra grupper.
Med gärningsbeskrivningen kraftigt ifrågasatt och påståendet om avsikt helt undanröjt samt resonemanget rörande minoritetsställning avfärdat återstår mycket lite av vit-makt-aktivisternas resonemang. Myten om folkmordet på ljushyade är ändå relativt livskraftig, så vi får antagligen anledning att återkomma till den flera gånger framöver.
När jag läser webbsidor som Vita Kränkta Män (facebooksida), Inte Rasist, Men (antirasistisk webbtidning) och andra sidor som gör sig lustiga över de galenskaper som våra vardagsrasister sysslar med så upptäcker jag en sak. Det är mycket fokus på att SD diskrimineras – än mer när jag läser SD-positiv media. Med partiets historia, är det så konstigt?
”Till skillnad från samtliga andra riksdagspartier som ger utförliga beskrivningar om ursprung, förankring, utveckling och historiska kopplingar ter sig Sverigedemokraterna tämligen ovilliga att diskutera sin historia. Detta borde föranleda andra aktörer i offentlig debatt att i större utsträckning göra det åt dem.”
SD är inget nytt parti. Partiet har funnits sedan 1988. Men enligt SD skall denna historia inte synas. Det vore inte riktigt bra.
Tydlig rasism
Vi kan i medierna se hur sverigedemokratiska politiker gör uttalanden som är direkt rasistiska. Exempel ett, i vilket namnet tagits bort då personen lämnat SD:
Två poliser som kom till platsen följde XXXXX (SD) in och blev vittne till hur hen enligt uppgift förolämpade vakten med anspelningar på dennes invandrarbakgrund, spottade i luften och gjorde grisljud. Det visade sig att XXXXX (SD) inte hade blivit rånad på sin ryggsäck, den återfanns sedan, kvarglömd på en restaurang.
Exempel två, även här har namnet strukits, då personen lämnat SD:
Hjärtat skriker: Jag vill totalförbjuda Islam, kriminalisera den muslimska tron och straffbelägga all muslimsk verksamhet i hela världen
Det finns människor som röstar på SD för att ”röra om i grytan” eller för att de är ”missnöjda” med regeringen. Att röra om i grytan genom att rösta på människor med denna etik är underligt. Att SD skulle stå emot etablissemanget stämmer inte heller, eftersom SD röstar som Alliansen i de flesta frågor:
BSS är SD:s ursprung. Inget att hymla om.
”I de 235 fall där SD har varit vågmästare har man enbart röstat emot regeringen 19 gånger. Alltså har man valt att rösta så att regeringens förslag vunnit 216 av 235 gånger.” – Länk till Alliansfritt Sverige
SD:s ursprung – Bevara Sverige Svenskt
Att det framkommer så många rasistiska tillmälen från SD-politiker är inte så konstigt. SD har sitt ursprung i Bevara Sverige Svenskt, BSS, som bl.a. ville att det endast skulle vara människor som var etniskt besläktade med nordbor som skulle få kallas flyktingar… Att rösta på SD är att rösta på de personer som jag ovan citerat. Svårare än så är det inte.
Vill man ha en fungerande välfärd så är det knappast SD som är rätt val. De anser sig bli diskriminerade för att de väljer att stå för åsikter som går emot de flestas värderingar. Det är klart att det finns människor som delar värderingarna, de ska ju få komma till tals de också — det är ett fritt land där åsiktsfrihet råder. Det kan dock vara bra att veta vilken åsikt som stöds i och med vilken lapp som läggs i valurnan.
Denna krönika är skriven av Andreas Meijer. Läs gärna fler texter av Andreas på hans blogg, Världen, politiken och miljön.
Islamofobi är ett begrepp som inte riktigt korrelerar med vad det egentligen handlar om. Islamofobi är en ideologi, likt nazism, som riktar in sitt hat mot en specifik grupp människor och en specifik religion, i detta fall muslimer och islam. Begreppet har förekommit i lite drygt 10 års tid och kanske är det därför ideologin ännu inte fått ett namn den förtjänar. Hatet mot, och rädslan för ett påstått hot från, muslimer och islam har emellertid funnits sedan 600-talet.
Motargument 
