Etikettarkiv: människor

Är ”etnicitet” det nya ”ras”?

I Sverige talar vi sällan om ”ras”. I andra länder, t ex USA, talas det bara om ”ras”, då man ska definiera människor. Det är sedan ganska länge klarlagt att indelning av människor i ”raser” tillhör historien. I Sverige använder vi oftast ordet ”etnicitet” när vi vill definiera människor utifrån ursprung. Men är det bättre? Har ordet ”etnicitet” ersatt ordet ”ras”? Svaret är både ja och nej.


Vi börjar med lite fakta angående begreppet ”ras”. Ordet har sitt ursprung i medeltidsfranskans ”race” och definieras som ”människor av gemensamt ursprung”,  tidigare ”razza” (”ras”, ”stam”, ”härkomst”, ”familj”). Etymologer bestrider att ordet har sitt ursprung i latinets ”radix” (”rot”), men att ordet kan ha haft betydelse vad gäller definitionerna ”stam” och ”nation”. Den moderna betydelsen, ”en av de stora indelningarna av människosläktet baserat på fysiska särdrag”, härrör från slutet av 1700-talet, närmare bestämt 1774. (Källa: Online Etymology Definition)

Kort historik om ”ras” och rasism

Under kommande århundraden gjordes många ”vetenskapliga” försök att definiera och klassificera s k rastyper. Man brukar tala om åren 1850-1945 som rasbiologins era. Under denna period rådde konsensus om hur människor skulle definieras och klassificeras utifrån biologiska faktorer.

Chart to describe Nuremberg Laws of 15 September 1935 and the respective regulation of 14 November 1935. The ”Nuremberg Laws” established a pseudo-scientific basis for racial identification. Only people with four non-Jewish German grandparents (four white circles in top row left) were of ”German blood”. A Jew was defined by the Nazis as someone who descended from three or four Jewish grandparents (black circles in top row right). In the middle stood people of ”mixed blood” of the ”first or second degree.” A Jewish grandparent was defined as a person who was ever a member of a Jewish religious community. Also includes a list of allowed marriages (”Ehe gestattet”) and forbidden marriages (”Ehe verboten”).

Begreppet ”ras” har gett upphov till företeelsen ”rasism”, som innebär att det finns en utbredd uppfattning om att vissa ”raser” är bättre och andra är sämre. I ljuset av detta har vi företeelserna ”rasbiologi”, ”rashygien” och ”eugenik”. Under rasbiologins era var det bland såväl forskare som gemene man nödvändigt att ”rasen” skulle hållas ren. Detta innebar i praktiken att människor från olika ”raser” skulle hindras att få barn. Detta säkerställdes främst i västerländska samhällen (och spred sig till kolonialimperierna och resten av världen) genom officiell lagstiftning eller social stigmatisering så långt in som på andra hälften av 1900-talet.

Exempel på s k raslagar i modern tid är apartheid i Sydafrika (1948 till början av 1990-talet) och de amerikanska raslagarna (som officiellt avskaffades under 1960-talet). Trots att s k raslagar har avskaffats innebär det inte att rasismen, och den strukturella diskriminering som följer med den, har upphört.

Vad är ”etnicitet”?

Vi börjar med lite fakta angående begreppet ”etnicitet”. Ordet härrör från senlatinets ”ethnicus” och grekiskans ”ethnikos”, som betyder ”av/för en nation/nationell”. Grekiskans ”ethnos” betyder ”grupp människor som bor tillsammans; nation, folk, stam”. (Källa: Online Etymology Definition)

Till skillnad från begreppet ”ras” är ”etnicitet” en definition och klassificering av människor mot bakgrund av kulturella och sociologiska faktorer, såsom språk, gemensamt och historiskt kulturarv och gemensamt ursprung. En folkgrupp, etnicitet, definieras utifrån kulturella, inte biologiska, särdrag. Kulturella särdrag innefattar språk, normer och värderingar som har sitt ursprung i ett specifikt samhälle, geografiskt område och/eller religion. (Källa: Thoughtco.com)

Med begreppet ”etnicitet” finns förutsättningar för människor att känna sig hemma i flera ursprung. Vi talar om svenskamerikaner, svenskkurder och svenska muslimer, svenska romer eller svenska judar. Det är också viktigt att skilja mellan en persons etniska tillhörighet och hens etniska bakgrund, eftersom en persons identitet och gruppgemenskap kan förändras över tid.

Genom historien har begreppets betydelse skiftat från biologi till socialt arv. Eftersom ”etnicitet” inte är avhängigt biologi innefattar t ex ”etniska svenskar” adopterade, invandrare och konvertiter.

Hundar kan definieras och klassificeras i ”raser”. ”Leading Breeds of Dogs” av F.E. Wright (1910) är hämtad från Webster’s New Illustrated Dictionary. Attribution: Attribution 2.0 Generic (CC BY 2.0)

Är ”etnicitet” det nya ”ras”?

Jag återkommer nu till frågeställningen i inledningen av artikeln:

Har ordet ”etnicitet” ersatt ordet ”ras”?

Jag svarade ”både ja och nej” på frågan. Anledningen till det är att många människor inte ser skillnad på begreppen. Medan ”ras” är avhängigt biologiska faktorer, så är ”etnicitet” avhängigt sociologiska och kulturella faktorer. ”Ras” är ett begrepp som gett upphov till ”rasismen”, vilken syftar till att hierarkisera människor utifrån biologiska förutsättningar. I begreppet ”etnicitet” innefattas andra faktorer, t ex språk, tradition, religion, geografiska områden och/eller ursprung.

Många är av åsikten att man kan undkomma anklagelser om rasism genom att byta ut ordet ”ras” mot ”etnicitet”. Detta stämmer inte. Det är nödvändigt att vi tar reda på de olika innebörderna av begreppet innan vi börjar använda oss av dem. Först därefter kan vi använda oss av uttryck som t ex ”etnisk svensk”. I det begreppet innefattas inte bara människor som ser ”typiskt svenska ut” (den gamla rasbiologin). Det är en falsk föreställning, i vilken vi har ersatt ordet ”ras” med ”etnicitet”.

Och ja, du är rasist om du uttrycker fördomar om andra etniciteter, diskriminerar mot bakgrund av etnicitet, eller har föreställningar om att vissa etniciteter är bättre an andra.

Så ja, för en del av oss är ”etnicitet” det nya ”ras”. Och det är inte ett dugg bättre.

Och nej, för en del av oss är ”etnicitet” inte det nya ”ras”. För de av oss som förstår skillnaden mellan begreppen är det helt OK att använda begreppet ”etnicitet”.

Problemet är att det är vanskligt att använda begreppet ”etnicitet” mot bakgrund av att många uppfattar ”etnicitet” som definition och klassificering av människor utifrån biologiska faktorer. Vi riskerar att ordet ”etnicitet” förbrukas. Hur löser vi det?

Genom mer folkbildning och upplysning.


Featured image attribution: J. C. Prichard: skulls from different races; 1826 Copyrighted work available under Creative Commons Attribution only licence CC BY 4.0 http://creativecommons.org/licenses/by/4.0/

Slöjförbud i Staffanstorp och Skurup är olagligt

De skånska kommunerna Staffanstorp och Skurup har infört slöjförbud i skolan och förskolan för såväl elever som personal. Besluten om slöjförbud bryter mot svensk lag på flera punkter. Framförallt strider det mot svensk grundlag och regeringsformen. I denna artikel förklarar vi varför det är förbjudet att förbjuda slöja i skolan. Förbud mot slöja i skolan strider mot svensk lag, inklusive grundlagen.


Det 22 maj 2019  som kommunfullmäktige i Staffanstorp beslutade om ett slöjförbud i skolan. En av motiveringarna då var att det skulle bidra till integrationen av nyanlända. I Staffanstorp kommer slöjförbudet att gälla upp till årskurs 6. Vi noterar att slöjförbudet gäller även personal. Vi återkommer till Staffanstorp lite senare i denna text.

Den 16 december 2019 var det dags för Skurups kommunfullmäktige att bifalla Sverigedemokraternas motion om slöjförbud. I motionen läser vi ”att huvudduk, burka, niqab och andra klädesplagg som har som syfte att dölja elever och personal inte skall vara tillåtet i Skurups kommuns förskolor”. Samma formulering finns vad gäller förbudet i grundskolor. (Källa: SVT)

Vi återkommer även till Skurup lite senare i denna text.


Skolverket konstaterade 2012 att det inte i enlighet med svensk grundlag är möjligt att införa generellt slöjförbud.

Jag kommer nu att punkta upp vilka lagar som är aktuella i sammanhanget. Vi börjar med skollagen och diskrimineringslagen. Dessa lagar kan Sverige förvisso ändra i, men som de ser ut idag är ett slöjförbud i skolan olagligt.

Skollagen

Vi saxar följande ur 1 kap. 8 § i skollagen:

”Lika tillgång till utbildning

Alla ska, oberoende av geografisk hemvist och sociala och ekonomiska förhållanden, ha lika tillgång till utbildning i skolväsendet om inte annat följer av särskilda bestämmelser i denna lag.

I diskrimineringslagen (2008:567) finns bestämmelser som har till ändamål att motverka diskriminering och på andra sätt främja lika rättigheter och möjligheter inom utbildningsområdet oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder. Lag (2014:960).” (Källa: Riksdagen.se)

Diskrimineringslagen

Vi saxar följande ur diskrimineringslagen 1 kap. 3 § och 4 §:

”Lagen är tvingande

3 §   Ett avtal som inskränker någons rättigheter eller skyldigheter enligt denna lag är utan verkan i den delen.

Diskriminering

4 §   I denna lag avses med diskriminering

1. direkt diskriminering: att någon missgynnas genom att behandlas sämre än någon annan behandlas, har behandlats eller skulle ha behandlats i en jämförbar situation, om missgynnandet har samband med kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder,
2. indirekt diskriminering: att någon missgynnas genom tillämpning av en bestämmelse, ett kriterium eller ett förfaringssätt som framstår som neutralt men som kan komma att särskilt missgynna personer med visst kön, viss könsöverskridande identitet eller uttryck, viss etnisk tillhörighet, viss religion eller annan trosuppfattning, viss funktionsnedsättning, viss sexuell läggning eller viss ålder, såvida inte bestämmelsen, kriteriet eller förfaringssättet har ett berättigat syfte och de medel som används är lämpliga och nödvändiga för att uppnå syftet” (Källa: Riksdagen.se)

I diskrimineringslagen 2 kap. 5 § läser vi:

”Utbildning

Diskrimineringsförbud

5 § Den som bedriver verksamhet som avses i skollagen (2010:800) eller annan utbildningsverksamhet (utbildningsanordnare) får inte diskriminera något barn eller någon elev, student eller studerande som deltar i eller söker till verksamheten. Anställda och uppdragstagare i verksamheten ska likställas med utbildningsanordnaren när de handlar inom ramen för anställningen eller uppdraget.
Lag (2014:958).” (Källa: Riksdagen.se)

Som jag nämnde tidigare så kan Sverige utan större åthävor ändra i såväl skollag som diskrimineringslag. Däremot finns ytterligare lagar att ta hänsyn till. En av dem är Barnkonventionen, som enligt beslut den 13 juni 2018 kommer att bli svensk lag 1 januari 2020.

Barnkonventionen blir svensk lag 2020

I Barnkonventionen artikel 2 läser vi följande:

  • ”Konventionsstaterna ska respektera och tillförsäkra varje barn inom deras jurisdiktion de rättigheter som anges i denna konvention utan åtskillnad av något slag, oavsett barnets eller dess förälders eller vårdnadshavares ras, hudfärg, kön, språk, religion, politiska eller annan åskådning, nationella, etniska eller sociala ursprung, egendom, funktionsnedsättning, börd eller ställning i övrigt.

  • Konventionsstaterna ska vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att barnet skyddas mot alla former av diskriminering eller bestraffning på grund av föräldrars, vårdnadshavares eller familjemedlemmars ställning, verksamhet, uttryckta åsikter eller tro” (Källa: Unicef)

Och i Barnkonventionen artikel 14 läser vi följande:

”1. Konventionsstaterna ska respektera barnets rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet.

2. Konventionsstaterna ska respektera föräldrarnas och, i förekommande fall, vårdnadshavares rättigheter och skyldigheter att på ett sätt som är förenligt med barnets fortlöpande utveckling ge barnet ledning då det utövar sin rätt.

3. Friheten att utöva sin religion eller tro får underkastas endast sådana inskränkningar som är föreskrivna i lag och som är nödvändiga för att skydda den allmänna säkerheten, rättsordningens grunder, folkhälsan eller den allmänna moralen eller andra personers grundläggande fri- och rättigheter.” (Källa: Unicef)

Likt Europakonventionen är Barnkonventionen ”ett rättsligt bindande  internationellt avtal”. Således kommer det som står i Barnkonventionen från och med 1 januari 2020 vara rättsligt bindande. (Källa: Unicef)

Europakonventionen utgör svensk lag sedan 1995. Europakonventionen är överordnad svensk lag, och ingår därmed i den svenska grundlagen. Detta innebär att det i princip är omöjligt för Sverige att göra ändringar i denna lag. Det innebär också att eventuella förändringar i skollagen respektive diskrimineringslagen som strider mot Europakonventionen inte går att genomföra. Europakonventionen ingår i regeringsformen.

Europakonventionen står över svensk lag och ingår i regeringsformen

I regeringsformen 1 kap. 2 § läser vi följande:

”2 § Den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.

[…]

Det allmänna ska verka för att alla människor ska kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället och för att barns rätt tas till vara. Det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller den enskilde som person.” (Källa: Riksdagen.se)

Vi saxar följande ur regeringsformen 2 kap. 1 §:

 6. religionsfrihet: frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion (Källa: Riksdagen.se)

I regeringsformen 2 kap. 12 § hittar vi följande stycke:

12 § Lag eller annan föreskrift får inte innebära att någon missgynnas därför att han eller hon tillhör en minoritet med hänsyn till etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande eller med hänsyn till sexuell läggning. Lag (2010:1408). (Källa: Riksdagen.se)

I regeringsformen  2 kap. 19 § läser vi följande om Europakonventionen:

”19 § Lag eller annan föreskrift får inte meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Lag (2010:1408).” (Källa: Riksdagen.se)

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att slöjförbud i skolan strider mot en mängd lagar. I första hand strider förbud mot slöja i grundskolan respektive förskolan mot skollagen och diskrimineringslagen. Eventuella ändringar i dessa lagar som strider mot Europakonventionen kan inte genomföras. Vidare strider ett slöjförbud mot såväl Barnkonventionen som Europakonventionen. Europakonventionen är överordnad svensk lag, och är således en grundlag och ingår dessutom i regeringsformen. Sverige får inte på egen hand ändra en enda bokstav eller ett enda kommatecken i vare sig Barnkonventionen eller Europakonventionen. Svensk lag (i detta fall Skollagen och Diskrimineringslagen) påverkas av Barnkonventionen såtillvida att den påverkar rättstillämpningen på alla nivåer i offentlig verksamhet.


Vad gäller slöjförbudet i Staffanstorp så ändrades den ursprungliga formuleringen, ”slöja” ersattes med ”huvudduk”. Vad har då skett sedan slöjförbudet infördes i Staffanstorp? Sydsvenskan har ringt runt till skolor i kommunen – och det visar sig att ingen skola har vidtagit några åtgärder mot barn eller personal som bär slöja. Med facit i hand är detta en tandlös lagstiftning med massor av signalpolitik.

Vad gäller slöjförbudet i Skurup säger den sverigedemokratiske motionsförfattaren att förbudet ingår i en mer övergripande integrationsplan. Hur många barn och personal som kommer att påverkas direkt av slöjförbudet i Skurup är ännu inte klarlagt.

Slöjförbuden i Staffanstorp och Skurup strider mot religionsfriheten samt ett flertal lagar, inklusive regeringsformen.

Källor:

Riksdagen: Skollagen

Riksdagen: Diskrimineringslagen

SKL: Barnkonventionen blir svensk lag

Unicef: Barnkonventionen

Lawline: EKMR och rättighetsstadgan

Riksdagen: Regeringsformen

Regeringen: Vägledning vid tolkning och tillämpning av FN:s konvention om barnets rättigheter Ds 2019:23

Vi talar om barn

Artikel uppdaterad 191221

I torsdags 19 december tillkännagav utrikesminister Ann Linde (S) att regeringen arbetar intensivt för att få hem de svenska barn som finns i läger för IS-anhängare i Syrien.

Orsaken till att regeringen nu intensifierar arbetet är att Röda Korset kritiserat regeringen för att de gör för lite. Tidigare har även Rädda Barnen framfört kritik. Det rör sig om ungefär 70 barn, varav färre än fem ska ha förlorat sin mamma, som Sverige inte har lyckats få hem. Det är framför allt barnen som har förlorat sina föräldrar som man räknar med att få hem under de närmaste månaderna.

Livsödena i lägren för IS-anhängare är fruktansvärda. I lägren bor änkor, fruar och barn till IS-terrorister. Förutom att de sanitära förhållanden är undermåliga så präglas vardagen i lägren av våld, hot och hat. Det finns uppgifter som gör gällande att fanatiska kvinnor, änkor eller fruar till IS-terrorister, upprättat ett eget ”kalifat” i ett av lägren, al-Hol, som går att likna vid en terrorstat. Det finns rapporter om mord, övergrepp och misshandel.

Regeringen för en tät dialog med andra EU-länder som också hämtat hem barn från Syrien. I våras lyckades Sverige hämta hem sju föräldralösa barn, vilket är den totala siffran fram till dags dato.

Det är en svår situation, och varje enskilt fall måste hanteras individuellt. Orsakerna till att Sverige inte fått hem alla barn är att det finns omständigheter som försvårar, t ex svårigheter med identifiering, att reda klarhet i vårdnadshavarna och att det finns praktiska omständigheter som gör det svårt.


”IS-barn”. Så. Nu har jag skrivit det. Och kommer inte att göra det igen.

Smaka på det där ordet. Kan du tänka dig ett mer illvilligt epitet? Tyvärr är ordet medvetet valt för att skapa sensation och alarmism. Jag kan förstå att rasister, nationalister och populister gärna frekventerar epitetet, men att etablerad media också gör det är skrämmande. Det visar också på hur stor makt och inflytande som högerextremismen besitter.

Vi talar om barn. Barn får aldrig skuldbeläggas för vad deras föräldrar har gjort, eller haft för åsikter. Vi pysslar inte med arvsynd. Barn kan aldrig ställas till svars för sina föräldrars gärningar.

Vi talar om barn. Radikalisering, illgärningar och atrociteter är INTE avhängigt arv, dvs gener, eller miljö. Nu protesterar säkerligen en hel del, men låt mig förklara. Miljö är naturligtvis en påverkansfaktor och jag vet att många av dessa barn har bevittnat värsta tänkbara illdåd. Jag vet att många av dem också har indoktrinerats med en fasansfull, våldsbejakande syn på andra människor. MEN de flesta av barnen är små (enligt terrorforskare Magnus Ranstorp är nästan alla barn under tio år), och kan formas till att bli älskade barn, på samma sätt som ditt eller mitt. Även de barn som är lite äldre förtjänar att få vara älskade och leva i sammanhang där de känner sig trygga.

Vi talar om barn. Opinionsbildare som bl a Katerina magasin, Ledarsidorna och annan högerextrem alternativmedia pratar om arvsynd och ”missar” den ack så viktiga detaljen att vi pratar om oskyldiga barn. I deras propaganda finns inga som helst skrupler för hur vi ska intalas att se på dessa barn. De är i deras värld redan förlorade till våldsbejakande terrorism. För dessa aktörer är övertygelsen om att dessa barn utgör en fara för vårt samhälle oändligt stark. Retoriken de använder för att manifestera sin demagogi är ovärdig barn i allmänhet, och dessa barn i synnerhet.

Vi talar om barn. Jag kan för mitt liv inte förstå hur det ens kan vara en debatt huruvida dessa barn, med maximal otur i föräldralotteriet, ska få en fristad i det land som de antingen är födda i, eller där deras föräldrar är, eller var, medborgare.

Vi talar om barn. Många av dessa barn är föräldralösa. Det är inte värdigt. Dessa barn behöver föräldrar. Det är vår plikt att se till att de får det.

Vi talar om barn. Barn som har oantastliga rättigheter, precis som ditt, eller mitt, barn. Det handlar om mänsklig säkerhet i allmänhet, och för dessa barn i synnerhet.

Vi talar om barn. Barn är vår framtid, barn symboliserar liv och hopp därom. Dessa barn har ingen framtid. De har inget värdigt liv. Och om vi inte ser till att dessa barn sätts i ett annat sammanhang än det helvete de befinner sig i nu, ja då pulvriserar vi symbolen för liv eller hopp därom.

Vi talar om barn. Jag ställer mig frågan huruvida dessa skribenter och de läsare som tar till sig deras retorik på allvar tror att de här barnen är förutbestämda att växa upp till terrorister. Eller är det blott en rationalisering för att förklara varför man vill straffa barnen för föräldrarnas brott?

Vi talar om barn. Att låta barn bära skuld för sina föräldrars handlingar, att inte se dem som egna individer utan straffa dem för familjens brott, är att propagera för arvsynd. Det vill jag inte se i mitt Sverige.


Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Skribenten ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Myt: Politikerna gör inget mot hedersvåldet

I invandringsdebatten hör vi ofta alarmistiska uttryck om att svenska politiker inte vågar stöta sig med ”mångkulturens värderingar” och därför inte tar tag i problemen. I soppan av ”sverigevänliga” argument för att stoppa den s k ”massinvandringen” finner vi det hedersrelaterade våldet och förtrycket. Det är direkt felaktigt att hävda att politikerna inte gör något för att komma åt hedersvåld och förtryck.


Det finns en myt som florerar i debatten om att politikerna inte gör något för att komma åt hedersvåldet. En del av myten är att det är religion, och framför allt islam, som ligger till grund för hedersproblematiken. ”Sverigevänner” menar att orsaken till den påstådda flatheten är att man inte vill gå i clinch med ”mångkulturens värdegrund”, och att det ingår i hela konceptet om ”massinvandring” och ”islamisering”.

Men det stämmer inte. Varför det inte stämmer återkommer vi till lite senare i denna artikel.

Hedersrelaterat våld och förtryck innebär kulturella, och kollektiva, mönster som tar sig uttryck i psykiska och fysiska verktyg för att styra, manipulera, skrämma, hota och i värsta fall döda. Det kan vara såväl kvinnor som män som utsätts. En särskilt utsatt grupp är HBTQ-personer. Förövarna är oftast familjemedlemmar, släktingar eller någon som på annat sätt ingår i den kollektiva gemenskapen. Ofta handlar våldet och förtrycket om att den enskilde inte följer gemenskapens åsikter om val av partner. Gruppens ord är lag.

Polisens hemsida läser vi följande beskrivning av begreppet:

”Hedersrelaterade brott är ofta riktade mot en släkting som enligt gärningspersonen, familjen, släkten eller annan liknande grupp riskerar att vanära eller redan har vanärat gärningspersonens, familjens, släktens eller gruppens heder.

Hedersrelaterade brott kan exempelvis handla om frihetsberövande, tvång, äktenskapstvång, vilseledande till tvångsäktenskapsresa, hot, kränkande fotografering, ofredande, misshandel, mord eller mordförsök.

Många unga utsätts idag för kränkningar och begränsningar av sin frihet och integritet som ibland, men inte alltid, utgörs av brottsliga handlingar. Oavsett om handlingarna är brottsliga eller inte får de enorma konsekvenser för den som drabbas i de sammanhang och med den systematik som de utförs.”(Källa: Polisen.se)

Varje fall av hedersrelaterat våld och/eller förtryck i Sverige är ett fall för mycket. Det är ett komplext arbete att förebygga, förhindra och stoppa hedersvåldet. Men att påstå att ingenting görs, eller att använda hedersvåldet som ett argument mot invandring, är i första fallet direkt felaktigt, och i andra fallet generaliserande och en form av kollektiv skuldbeläggning.

Vad innebär då hedersförtryck i praktiken?

Hedersrelaterat våld och förtryck kränker de mänskliga rättigheterna, då det får till följd att individen begränsas i sin frihet, sin rätt till liv och personlig säkerhet. Här är exempel på hur hedersförtrycket kan ta sig uttryck:

  • Att inte få klä sig som man vill – eller tvingas bära vissa plagg mot sin vilja
  • Att inte få gå ut
  • Att inte få umgås socialt med de man vill
  • Att inte få gifta sig med den man vill
  • Att inte få bestämma över sin egen kropp, sitt liv eller sin sexualitet
  • Att vara alltid bevakad och kontrollerad
  • Att inte få studera vidare, eller studera vidare bara på samma ort som familjen bor på
  • Att styras av de i familjen/släkten som har mer makt än man själv

Det finns olika sätt att angripa hedersbegreppet. Vissa hävdar att det handlar om ett könsperspektiv, andra att det handlar om ett kulturperspektiv. Båda perspektiven, och sannolikt flera, är nödvändiga för att angripa problemet.

Eftersom Sverige är ett av världens mest jämställda länder hamnar ibland människor från andra kulturer och med annan syn på könsroller, i polemik med den rådande samhällsnormen då de invandrar till Sverige. Det kan vara svårt att förändra beteenden och normer, och inte sällan hamnar individen i ett livsfarligt dubbelliv, då man å ena sidan lever enligt familjens normer, och å andra sidan enligt samhällets normer.

Heder i kulturens och traditionens namn

Hedersnormer är inte specifikt kopplad till en etnicitet, eller religion. Hedersnormer kan vara kultur i ett helt land, eller så kan det vara en subkultur där vissa grupper använder sig av det. Det är viktigt att poängtera, för att undkomma alla anklagelser om generalisering, att inom grupper finns de som förespråkar, men också de som tar avstånd ifrån, hedersnormer. Traditioner är hos de allra flesta av oss starka.

Hedersnormer har funnits långt innan våra moderna religioner bildades. Hedersvåld är inte kopplat till religion, vilket illustreras av att det förekommer i såväl kristna, som muslimska och judiska samhällen.

Hedersnormer är alltid kopplat till klanstrukturer, alltså en syn på samhället där klanen/familjegruppen/intressegruppen är den enda garantin för individens fysiska och ekonomiska trygghet, och där klanens status (och därmed förmåga att garantera individen trygghet) hänger på klanens ”heder”, som avgörs av individernas beteende. Det är därför det blir så viktigt för klanen att kontrollera och begränsa hur individerna beter sig.

Motsatsen till klanstrukturen är den individualistiska samhällssynen i rättsstaten (lagsamhället), där staten, genom rättsväsendet och välfärdssystemet, är garanten för individens trygghet.

Man måste förstå det här, för att förstå skillnaden mellan hedersförtryck och förtryck som bottnar i svartsjuka eller en vidrig kvinnosyn.

Men det är en svår balansgång att förklara att klansamhället är ett kulturmönster som kan finnas i alla länder, religioner, kulturer – utan att diskussionen spårar in i ”kulturella skillnader” som genast kopplas till etnicitet och religion.

En gemensam nämnare för mäns våld i nära relationer och hedersvåld är patriarkalt förtryck. För att angripa båda formerna är det viktigt att vi ser skillnaderna. En viktig skillnad är att hedersvåldet är kollektivt sanktionerat. I mäns våld i nära relationer är förövaren ensam, ofta sker brottet oplanerat och det fördöms av människor i förövarens närhet. Vad gäller hedersrelaterad brottslighet är förövarna ofta flera personer, oftast sker brottet planerat och förövarna har stark lojalitet från resten av gruppen.

FN och Sverige bekämpar hedersvåld

FN arbetar kontinuerligt med att uppmärksamma och förebygga, samt förhindra, förekomsten av hedersvåld. United Nations Population Fund (UNFPA) uppskattar att 5 000 kvinnor världen över varje år mördas mot bakgrund av hedersnormer. FN har, i enlighet med Human Rights Council resolution (14/12) från 2010, utformat krav på att medlemsländer vidta åtgärder för att eliminera kvinnovåld, då det inskränker såväl på mänskliga rättigheter som kvinnorättigheter.

Vad gör då våra svenska politiker för att angripa hedersnormer, hedersvåld och förtryck? På den frågan vill jag svara ”massor”. Häng med.

I ”Regeringens arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck” får vi en inblick i hur man tänker:

”Regeringen satsar på kraftfulla åtgärder mot hedersrelaterat våld och förtryck. Kvinnor och män är lika mycket värda. Jämställdhet är inte något som är villkorat, gäller vissa, på särskilda platser eller på vissa tider. Jämställdhet och mänskliga rättigheter är något som gäller alla, överallt, hela tiden. Svensk lag gäller alla som lever i Sverige, säger jämställdhetsminister Åsa Regnér.” (Källa: Regeringen.se)

Regering och riksdag arbetar ständigt med den komplexa frågan om mäns våld mot kvinnor, vilken inkluderar hedersvåld och förtryck. Det görs en flerårig satsning med stora resurser (100 miljoner kronor 2018 och 57 miljoner såväl 2019 som 2020). Arbetet syftar till att flickor, pojkar, kvinnor och män ska ha rätt till sin kroppsliga integritet och att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Man är av uppfattningen att ökad segregation i utsatta områden kan bidra till att förstärka hedersnormer. Därför behövs resurser för att stödja jämställdhetsarbete och specifikt de våldsförebyggande insatserna gentemot pojkar och män i en hederskontext. Att arbetet mot hedersvåldet är tvärpolitiskt blir tydligt då ”Satsningen är inom ramen för regeringens tioåriga nationella strategi för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor”. (Källa: Regeringen.se)

I den nationella strategin mot våld och förtryck (som startade 1 januari 2017 och planeras pågå i tio år) ingår följande punkter:

  • Ett utökat och verkningsfullt förebyggande arbete mot våld
  • Förbättrad upptäckt av våld och starkare skydd och stöd för våldsutsatta kvinnor och barn
  • Effektivare brottsbekämpning
  • Förbättrad kunskap och metodutveckling
    (Källa: Regeringen.se)

Våren 2017 gav regeringen Socialstyrelsen ”i uppdrag att stödja genomförande och uppföljning av den nationella strategin för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor”. I uppdraget ingår att göra en nationell kartläggning av hedersrelaterat våld och förtryck samt barn- och tvångsäktenskap.

Syftet med Socialstyrelsens uppdrag är:

  • att förbättra kunskapen om förekomsten av mäns våld mot kvinnor och insatser på nationell, regional och lokal nivå,
  • att specifikt förbättra kunskapen om förekomsten av mäns våld mot kvinnor och våldsrelaterade insatser inom socialtjänst och hälso- och sjukvård på kommunal respektive regional nivå,
  • att förstärka kompetensstödet till vård- och omsorgspersonal, samt
  • att utveckla bedömnings- och behandlingsmetoder i socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens arbete med våldsutövare samt våldsutsatta kvinnor och barn
    (Källa: Regeringen.se)

Slutredovisningen av Socialstyrelsens nationella kartläggning står att läsa i ”Ett liv utan våld och förtryck” som publicerades i april 2019. Rapporten riktar sig till ”beslutsfattare, tjänstemän, verksamhetschefer på olika nivåer, yrkesverksamma som möter våldsutsatta och personer som har erfarenheter av våldsutsatthet”.

Socialstyrelsens rapport är uppdelad i en kvalitativ intervjustudie (235 personer med kunskap om hedersrelaterat våld och förtryck intervjuades i 95 intervjuer) och en kvantitativ enkätstudie (6 002 niondeklassare i Malmö, Göteborg och Stockholm besvarade en enkät om relationer, begränsningar och olika former av utsatthet i hemmet, skolan och på fritiden).

Vi läser följande om resultatet i den kvantitativa enkätstudien:

”Utifrån de definitioner som används i studien så beräknas andelen av de undersökta ungdomarna i Göteborgs stad som lever med hedersrelaterade normer och förtryck till 8–13 procent. Motsvarande intervall beräknas vara 9–20 procent för Malmö och 7–10 procent för Stockholm. Omfattningen beskrivs befinna sig inom det intervall som redovisats i tidigare enkätstudier genomförda bland ungdomar i Sverige. På den lägre sidan av intervallet ligger den grupp individer som utsatts för någon form av kollektivt (familjen eller släkten) legitimerad våldsanvändning, och på den högre sidan av intervallet ligger den grupp individer som lever med normer som begränsar sexualitet och det fria utövandet av denna. Dessa två grupper överlappar endast i begränsad omfattning varför slutsatsen dras att studien fångar två olika hedersutsatta grupper.” (Källa: Socialstyrelsen)

Vi läser följande om resultatet i den kvalitativa intervjustudien:

”Den kvalitativa delen visar på ett stort antal mönster och faktorer som har betydelse för olika former av våld i hederskontexter: Hedersrelaterat våld och förtryck beskrivs exempelvis näras av minoritetsskap, särskilt i kombination med statslöshet, krig, migration och segregation. Social, ekonomisk och politisk rörlighet däremot, tycks urholka våldsnormerna och minska våldsanvändandet.” (Källa: Socialstyrelsen)

18 juli 2019 beslutade regeringen om direktiv för straffrätten vad gäller hedersbrott. I dokumentet ”Straffansvar för hedersrelaterat våld och förtryck” läser vi att utredaren ska

  • analysera och ta ställning till om det bör införas en särskild straffbestämmelse, med en egen brottsbeteckning, som uttryckligen tar sikte på hedersrelaterat våld och förtryck,
  • lämna förslag på en sådan reglering oavsett ställningstagande när det gäller frågan om huruvida ett särskilt hedersbrott bör införas,
  • om utredaren bedömer det ändamålsenligt, lämna förslag på hur ett effektivare straffrättsligt skydd mot hedersrelaterat våld och förtryck kan åstadkommas på något annat sätt,
  • överväga hur preskriptionstiden för sådan brottslighet bör beräknas och ta ställning till om särskilda preskriptionsregler bör gälla om brott har begåtts mot en person under 18 år,
  • analysera svensk domstols behörighet att döma över sådan brottslighet begången utomlands, samt
  • lämna förslag på nödvändiga författningsändringar
    (Källa: Regeringen.se)

Det finns en företeelse som går ut på att unga människor tvingas stanna kvar i utlandet mot sin vilja. Det kan handla om tvångsgifte eller s k ”uppfostringsresor”. I samband med skollov noterar Utrikesdepartementet (UD) att dessa ärenden ökar. Mot bakgrund av detta lanserar UD tillsammans med Skolverket en annonskampanj mot hedersförtryck. Kampanjen riktar sig till ungdomar som riskerar att drabbas samt till yrkesverksamma. Den hänvisar till hedersförtryck.se och uppmanar skolor att vara observanta och agera då det finns misstanke om att en elev ska föras ut ur landet. Skolverket erbjuder stödmaterial. Kampanjen pågår under veckorna 48-51 2019 (dvs inför jullovet) och syns i kollektivtrafiken i Malmö, Göteborg och Stockholm.

Lokala och nationella aktörer i kampen mot hedersförtryck

Det finns en uppsjö speciella verksamheter som erbjuder stöd och hjälp till personer som är hedersutsatta. Exempel på dessa verksamheter är Origo, ett resurscentrum mot hedersrelaterat våld och förtryck beläget i Stockholm. Ytterligare fyra län i Sverige har på regeringsuppdrag  fått i uppgift att starta upp resurscentra. En annan speciell verksamhet som verkar för att hjälpa personer som är hedersutsatta är Gryning, som funnits sedan 2004 och är beläget i Göteborg. Gryning är en skyddsverksamhet som arbetar på uppdrag av socialtjänsten och erbjuder skyddsutredning, skyddat boende, råd, stöd och konsultationer. Även i Malmö finns en speciell verksamhet som heter Resursteam heder och är en del av socialtjänsten.

Utöver de speciella verksamheterna finns Brottsofferjouren Sverige, en ideell verksamhet bestående av lokala jourer, ett förbundskansli och en nationell stödlinje. 2017 hade Brottsofferjouren Sverige en uppskattad ärendemängd på 26 723. Kvinnofridslinjen är en nationell stödtelefon för kvinnor som bl a är hedersutsatta.

RFSL (Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners, queeras och intersexpersoners rättigheter), ROKS (Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige) och Unizon (en verksamhet som samverkar med 140 kvinno- och tjejjourer i Sverige) är exempel på ideella nationella organisationer som samverkar med Socialstyrelsen.

Argumentet att hedersvåldet är en anledning till att stoppa, eller kraftigt minska, invandring, är inte rationellt. Det bygger på generaliseringar och kollektiv skuldbeläggning. Argumentet ”beläggs” med att politikerna är flata och blundar för företeelsen, eller att de inte vågar stöta sig med ”mångkulturens värdegrund” är inget annat än nonsens. Det finns ett aktivt, pågående och tvärpolitiskt arbete för att förebygga och bekämpa hedersvåld och förtryck.

Att påstå att politikerna inte tar hedersproblematiken på allvar är direkt felaktigt. Tvärtom, politikerna gör massor och tar problemen på största allvar.


För att förekomma eventuell kritik, vill vi på Motargument med emfas understryka att vi tar hedersvåld och förtryck på allra största allvar. Hedersnormer har ingen plats i en modern rättsstat.

Tips:

UR Samtiden – Mellan klan och stat. Hedersrelaterat våld och förtryck

Källor:

Dina rättigheter.se: Hedersrelaterat våld och förtryck

Polisen: Hedersrelaterade brott – fakta om

Dagens Samhälle: Klantänkande det normala – det är vi som sticker ut

Riksdagen: Regeringens arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck

Riksdagen: Socialstyrelsen ska öka kunskapen om mäns våld mot kvinnor

Socialstyrelsen: Ett liv utan våld och förtryck

Regeringen: Straffansvar för hedersrelaterat våld och förtryck

Regeringen: Kampanj mot hedersförtryck

Hedersförtryck.se

United Nations General Assembly: Report of the Special Rapporteur on violence against women, its causes and consequences,Rashida Manjoo

Statsministern faller i fällan att tala om etnicitet

I SVT Agenda häromkvällen intervjuades statsminister Stefan Löfven. På frågan om han kopplar samman invandringen med kriminaliteten svarar statsministern att ”om du sätter dit människor som är födda i Sverige under samma förutsättningar så får du samma resultat”. Varför är det farligt att anamma retoriken om ”invandrare” och ”svenskar”?


Jag vill inleda med att säga att jag förstår poängen som statsministern vill göra. Men, uttalandet ger alla s k ”sverigevänner”, som jag brukar kalla sverigehatare, vatten på sina kvarnar.

Uttalandet intensifierar det stora sociala mediedrev som redan finns. Uttalandet riskerar också att öka det redan ansträngda debattklimatet och den polarisering, som redan är stor.

De arga, anonyma tangentbordskrigarna har gått i taket över att Löfven uttrycker att ”invandrare” och ”svenskar” är av samma skrot och korn. Även mer seriösa aktörer i debatten reagerar kraftfullt mot hur Löfven pratar om brottslighet, ”invandrare” och ”svenskar”.

Jag är övertygad om att Löfven har goda avsikter med det han säger. Han poängterar att de likheter och olikheter som finns hos oss människor i Sverige finns där oavsett varifrån vi eller våra föräldrar kommer ifrån, eller vilken tro, eller icke-tro, vi har.

Jag anser dock att Löfvens uttalande är kontraproduktivt. Vi vet redan att riskfaktorerna för att falla i kriminalitet inte innefattar etnicitet. Däremot finns det mängder av andra riskfaktorer. Dessa riskfaktorer har jag avhandlat flertalet gånger här på Motargument.

I debatten pekas invandrare ut som kriminella mot bakgrund av ursprung

Löfven faller i intervjuarens fälla att dela upp människor i ”invandrare” och ”svenskar”. Tyvärr gör debatten allt som oftast gällande att det är etnicitet som är avgörande. Även människor som inte är sverigehatare eller rasister använder sig av den retoriken.

När vi hänfaller åt att tala i termer som ”invandrare” och ”svenskar” så ser vi att vi har lurats in i fällan att rätta oss efter populisters och rasisters spelregler.

I intervjun nämner Löfven fattigdom, utanförskap, sysselsättning och skola som orsaker till kriminalitet i de utsatta områdena.

Löfven har, efter stormande kritik, utvecklat sitt resonemang och formulerat ett långt inlägg på Facebook. För mig blir det ännu tydligare vad han faktiskt vill säga. Och för mig räcker detta Facebook-inlägg för att jag ska vara OK med hans förklaring om att riskfaktorerna inte innefattar etnicitet, hudfärg eller religion:

”Det är inte hudfärg eller etnicitet som avgör, utan samhörigheten med samhället och upplevelsen av att sakna framtidsutsikter”. (Källa: Stefan Löfvens FB-inlägg)

Problemet är att skadan redan är skedd.

Det människor kommer att minnas är att han talade om ”invandrare” och ”svenskar”. Dessutom finns artiklarna i diverse nättidningar kvar för alltid. Detta i sig betyder att effekterna av skadan kommer att fortleva.

Vi får inte glömma att invandrare är överrepresenterade i brottsstatistiken. Detta är inget nytt. Men vad är orsakerna?

Grundar sig orsakerna i etnicitet, ett näst intill urvattnat ord som i princip ersatt ordet ”ras”, och är brottsligheten i så fall ett resultat av invandring?

Riskfaktorerna är såväl individbaserade som generella. Gemensamt för faktorerna är att de inte innefattar geografiskt ursprung eller religion. Däremot innefattar de bl a psykisk ohälsa, socialt och genetiskt arv, uppväxtförhållanden, socioekonomi, missbruksproblematik, integration, segregation, trauma kopplat till t ex förhållanden i ursprungslandet, diskriminering, kön och ålder.

Bland riskfaktorerna finner vi alltså inte etnicitet eller religiositet/ateism. Det finns inte heller stöd i svensk forskning att s k ”kulturkonflikter” är en riskfaktor.

En sak som vi gärna ”glömmer bort”, eller ärligt faktiskt inte vet, är att människor med invandrarbakgrund diskrimineras i alla led i rättsprocessen. Det finns forskning och statistik på att människor med invandrarbakgrund diskrimineras i polisens operativa verksamhet, i den brottsutredande processen och i den dömande processen.

De av oss som blir upprörda över faktumet att det inte spelar någon roll vilken etnicitet eller religion du har när det kommer till brottsbenägenhet är rasister.

De av oss som tror att ”svenskar” begår mindre brott pga sin etnicitet eller religion är rasister.

De av oss som tror att invandrare begår fler brott pga sin etnicitet eller religion är rasister.

De av oss som förstår varför invandrare är överrepresenterade i brottsstatistiken och att det inte har med etnicitet eller religion att göra är inte rasister.

Svårare än så är det inte!

Statsministerns avsikter med uttalandet är goda, men uttrycket blir fel.

Det är beklagligt att statsministern använder sig av samma ordval som populister och främlingsfientliga. Vi kommer aldrig ifrån att det är individer som begår brott, inte deras etnicitet eller religiösa tillhörighet. Att kategorisera människor i ”invandrare” och ”svenskar” så som många av oss gör  hjälper inte. Det som händer är istället att avstånden i samhället blir längre och det ovärdiga ”vi och dom” lever kvar och förstärks.


Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Skribenten ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Featured image attribution: Photo by Victor Svedberg. Attribution-NoDerivs 2.0 Generic (CC BY-ND 2.0)

Siffror i ett land utan perspektiv

Gästkrönika av Thomas Lindhstorm

Statistiken talar sitt eget klara språk. Vissa typer av brott har legat på samma nivå i flera år, men vi väljer att bli mörkrädda och kräver att våra politiker agerar. Vi skyller samhällets fel och brister på invandringen. Samtidigt valde 1 268 människor att ta sitt liv.
Vi har siffrorna, men har vi rätt perspektiv?


Vad jag menar är att vi i media, av alla dess slag, översköljs av en lavin av siffror som statistiskt underlag för vår bild av samhället. Antalet sprängningar i landet i allmänhet och i Malmö i synnerhet är för nästan alla välbekant, men ändå olika beroende vems syften som skall verklighetsförankras. Vad som i ett forum presenteras som ett samhälleligt moras, visar sig med ett annat perspektiv vara en standardförbättring.

Siffror används för att bevisa och motbevisa. Ibland är siffrorna bara ett utslag av någons fantasi, ibland resultatet av envis forskning. I en värld full av lögner, är sanningen både dyrbar och svårupptäckt.

Var femte svensk är född utomlands och således invandrare. Var femte svensk säger sig sympatisera med SD, och menar i princip att invandringen är roten till allt ont, från tandvärk till skogsbränder. Kvar har vi tre av fem som varken är invandrare eller ”sverigevän”.

Photo by Bridget Coila. Attribution-ShareAlike 2.0 Generic (CC BY-SA 2.0)
Vi har koll på siffrorna

2015 invandrade ca 160 000 till Sverige, de flesta var flyktingar från krigsdrabbade Syrien. Totalt sett har nästan sju miljoner flytt från Syrien. Över vår gräns kom alltså ca 1 – 2% av alla syriska flyktingar. När det hände var Sverige och svenskarna makalöst humana, åtminstone till en början. Hjärtan brast av bilder på drunknade barn i Medelhavet.

Snart nog blev tonen en annan. Idag har invandringen bytt karaktär och merparten av den är s k arbetskraftsinvandring. Men tonen, den råa och främlingsfientliga har fastnat och bilden av den drunknade treåringen Alan Kurdi har bleknat, liksom minnena av alla andra som drunknade det året. Sedan 2014 har ungefär 15 000 människor omkommit på Medelhavet.

Vi är ett åldrande land. Vi behöver unga produktiva människor som kan betala in skatt, så att framtidens åttiotalister kan få en anständig pension. Vi vet att det kostar samhället drygt fem miljoner att ”producera” en svensk nittonåring. Sett ur ett krasst samhällsekonomiskt perspektiv så är det ju då en sanslös förtjänst att få hit ”billiga” nittonåringar, t ex afghanska ensamkommande, som kan gå skräddarsydda utbildningar inom bristyrken. Med rätt politik kostar nämligen en afghansk ensamkommande mycket mindre än en svensk nittonåring.

Vi har siffrorna, men vågar fortfarande inte se perspektivet

Det går inte en dag utan att media beskriver det dödliga våldet med skjutningar och sprängningar. Vi kan siffrorna, och olika mörkerkrafter tävlar i att förklara hur illa det är ställt med landet.

De som kallar sig patrioter, förklarar sitt hat mot det samhälle de påstår sig älska. Det dödliga våldet har i 30-40 års tid i stort sett legat fast på 100-120 mord per år. På sociala medier tävlar privatpersoner med partiledare i att beskriva situationen som krig och anarki, ju mörkare bild desto bättre.

En kvinna förklarade att hon var livrädd för att gå ut om kvällen hemma i Mjurås (51 invånare), och det är inte för att hon är mörkrädd.

10 000 nya poliser ska tryckas igenom utbildningssystemet fram till 2024. Regering och riksdag (nåja, de flesta) har enats om ett program om 34 punkter mot gängkriminalitet.Vad

Samtidigt, i det tysta, utan att egentligen någon bekymrar sig särskilt mycket, så breder sig en våg av psykisk ohälsa över landet, inte minst bland unga.

Förra året såg 1 268 människor ingen annan utväg än att ta sitt liv. Ingen politiker pekar med hela handen, inga rasande medborgare kräver åtgärder, inga svarta rubriker förklarar hur många som igår tog sitt liv.

Nå, vi har SIFFRORNA , men vi saknar verkligen PERSPEKTIVEN.

Gästkrönikör, Thomas Lindhstorm


Featured image by Boris Thaser. Attribution 2.0 Generic (CC BY 2.0)

Bjuder Malmöpolisen kriminella på pizza?

Samhällsnytt skriver att polisen i Malmö ska be kriminella om ursäkt och bjuder dem på pizza. Artikeln fångar min uppmärksamhet, eftersom jag finner det högst otroligt att polisen äter pizza med kriminella för nöjes skull. Faktum är att Malmöpolisen ingår i ett pilotprojekt med beprövade metoder som visar sig ha fungerat i USA. Arbetsmetoden syftar till att varna kriminella och ge dem möjlighet till ett annat liv.


Artikeln i Samhällsnytt från 13 november 2019 handlar om att polisen haft möte med kriminella i Malmö, det tredje inom loppet av ett par år. Syftet med dessa möten, är att minska skjutningar och explosioner. Tidigt i artikeln nämns att polisen, enligt det nya arbetssättet, ska be de kriminella om ursäkt. Det hävdas också att polisen vill “bygga kompisliknande relationer” med de kriminella.

Även detta fångar mitt intresse. Vad handlar det här egentligen om?

Som tur är, så har författaren av artikeln länkat till en annan artikel som han tidigare har skrivit. Jag läser i artikeln från 29 september 2019, att Malmöpolisen deltar i ett pilotprojekt där Group Violence Intervention (GVI) ska provas i Sverige. GVI har utarbetats av amerikanen David Kennedy. Det är alltså Kennedy, som enligt artikelförfattaren, säger att svensk polis ska be kriminella om ursäkt för att komma tillrätta med våldet.

Jag känner mig här inte riktigt nöjd med de svar Samhällsnytt har levererat. Fortfarande känns allt detta underligt. Författaren har i sin senaste artikel refererat till Expressen. För att försöka få en klarare bild, läser jag även där.

GVI är ett pilotprojekt som ska ge kriminella andra alternativ

Expressen formulerar sig något annorlunda än Samhällsnytt. Den 12 november publiceras artikeln, som fokuserar på att polisen i Malmö kallat ett antal kriminella till ett informationsmöte, enligt det nya pilotprojektet grundat i GVI. Mötet syftar till att varna de kriminella samt ge dem möjlighet till ett annat liv. Tidigare möten har skett och fler kommer. De som deltog på mötet var inskrivna på Frivården och förhoppningen är att de sprider den nya informationen vidare till andra kriminella. Det finns en kort faktaruta om projektet, men jag funderar fortfarande på vad Kennedy egentligen har sagt.

Jag googlar GVI Kennedy och hittar till Brottsförebyggande rådet (BRÅ). Här finns information kring GVI och även en inspelad föreläsning med Kennedy. Föreläsningen är från Kennedys besök i Malmö och publicerades av BRÅ den 3 april 2017.

Kennedy förklarar på ett lättförståeligt sätt om sitt långa förebyggande arbete mot våld. Han fokuserar på grupper och deras processer, samt att arbetet måste präglas av förutsägbarhet, tillit och tydlighet.

Tolkar Samhällsnytt medvetet fel om att polisen ska be om ursäkt?

Kennedy börjar prata om hur polisväsendet och andra myndigheter under lång, lång tid förtryckt och segregerat svarta. Det är här det plötsligt händer, han säger att en polis offentligt bett om ursäkt! Detta var dock inget Kennedy hade uppmanat polisen att göra. Polisen ifråga hade bett om ursäkt för historien, för förtrycket som drabbat framför allt de svarta, för hur myndigheter under så lång tid sett mellan fingrarna, för att de svarta fortfarande förtrycks. Under resten av föreläsningen nämner inte Kennedy detta med att be om ursäkt mer. Inte någon gång hör jag honom säga att den svenska polisen ska göra likadant, eller att det skulle ingå i GVI-konceptet.

För den som faktiskt ser föreläsningen, blir det uppenbart att GVI handlar om något annat än vika sig för kriminaliteten. Det handlar om ett medmänskligt sätt att handskas med de kriminella och om att se betydelsen av nätverk och grupper. Det inger hopp och styrka att prova något annat, som fungerat så bra någon annanstans.

För den som vill få sina perspektiv vidgade från Samhällsnytts ensidiga lögnaktiga och vinklade artiklar, rekommenderar jag att läsa brevet från polismästaren i Malmö till de kriminella.

Samhällsnytt utelämnar mycket viktig information i sin artikel och vinklar den till något fult. Det är dessutom en ren lögn att, som Samhällsnytt betonar, ”att be om ursäkt till kriminella” skulle vara en del av GVI.

För den som är intresserad, länkar jag nedan till Kennedys föreläsning:

Källor:

Samhällsnytt: Malmöpolisen bjöd grovt kriminella på pizza: ”Det satte sig verkligen”

Samhällsnytt: Malmöpolisens nya arbetsmetod: ska be kriminella om ursäkt

BRÅ: Sluta skjut (GVI)

Expressen: Kriminella i hemligt möte med polis och åklagare

Malmö stad: Sluta skjut

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Skribenten ansvarar för innehållet i sina krönikor.

SD: Smutskasta Sverige för att göra landet ”oattraktivt”

Richard Jomshof (SD) har vid ett flertal tillfällen motionerat om att Sverige ska införa smutskastningskampanjer för att göra Sverige mindre ”attraktivt” för asylsökande och deras anhöriga.

2015 bedrev en smutskastningskampanj då de delade ut flygblad på Lesbos. Flygbladen innehöll många osanningar och har kritiserats högljutt. De var undertecknade med bl a ”The People of Sweden”. I en artikel i Aftonbladet 9 november 2015 intervjuas SD:s kommunikationschef Joakim Wallerstein. Han förkunnade att det handlade om en ”jättesatsning” från SD som kostade ”många miljoner”:

– Vi kommer också att köpa rätt mycket utrymme i media, i tv och tidningar utanför Europa. Målet är att det ska nå folk innan de börjar åka. (Källa: Aftonbladet)

Den som vill läsa SD:s flygblad kan finna det i den här länken. Klicka fram till foto 3 av 4 i artikelns början och klicka på flygbladet för att förstora.

I motionen 2019/20:2683 ”Annonskampanj i syfte att minska antalet asylsökande och anhöriginvandrare” skriver Jomshof bl a:

”Den danska regeringen valde den 7 september 2015 att sjösätta en upplysningskampanj med syftet att minska antalet asylsökande som tar sig till Danmark. I en annonskampanj i libanesiska och turkiska tidningar berättade den danska regeringen att man valt att sänka ersättningen med nästan hälften, att man inte har rätt att återförenas med sina familjer samt att man kan räkna med permanent uppehållstillstånd i Danmark tidigast efter fem år i landet.” (Källa: Riksdagen)

”Den stora invandringen påverkar det svenska samhället mycket negativt. Det finns därför all anledning att genomföra en liknande kampanj från svensk sida i syfte att minska antalet asylsökande och anhöriginvandrare som tar sig till Sverige.” (Källa: Riksdagen)

Vad är det Jomshof tänker sig ska finnas med i annonskampanjerna, och i vilket forum ska de marknadsföras? Om han tänker sig planka Danmarks giv om annonskampanjer så innebär det för svensk del att annonsera i utländska tidningar om att ersättningarna för asylsökande har minskat kraftigt, att det tar minst fem år att få permanent uppehållstillstånd och att det inte går att återförenas med sina familjer.

SD vill smutskasta Sverige för att göra landet mindre ”attraktivt” för asylsökande

Sverigedemokraterna vill, likt t ex Danmark, lagstifta om annonskampanjer i syfte att ”prata ner” Sverige som ett bra land för de allra flesta. Orsaken till att SD vill svartmåla landet är att de vill göra Sverige mindre ”attraktivt” för asylsökande och anhöriginvandrare.


Varje höst läggs ett stort antal motioner i riksdagen. Det är intressant att läsa om stort och smått. Alla partier har en hel del bra idéer om saker att lagstifta om. Partisekreterare Richard Jomshof är en av de mest flitiga motionsskrivarna. Han lägger varje höst motioner som han har lagt flera gånger förr. Är det så att trägen vinner?

Jomshof har vid ett flertal tillfällen motionerat om att Sverige ska införa smutskastningskampanjer för att göra Sverige mindre ”attraktivt” för asylsökande och deras anhöriga.

SD har redan bedrivit en smutskastningskampanj då de delade ut flygblad på den grekiska ön Lesbos. Flygbladen, som innehöll många osanningar, har kritiserats högljutt. De var undertecknade med bl a ”The People of Sweden”. I en artikel i Aftonbladet 9 november 2015 intervjuas SD:s kommunikationschef Joakim Wallerstein som bekräftade att SD låg bakom flygbladet, men att han inte ville kommentera de osanna påståendena. Wallerstein förkunnade att det för tiden handlade om en ”jättesatsning” från SD som kostade ”många miljoner”:

– Vi kommer också att köpa rätt mycket utrymme i media, i tv och tidningar utanför Europa. Målet är att det ska nå folk innan de börjar åka. (Källa: Aftonbladet)

Den som vill läsa SD:s flygblad kan finna det i den här länken. Klicka fram till foto 3 av 4 i artikelns början och klicka på flygbladet för att förstora.

Att det är OK att kalla Sverigedemokraterna för ett främlingsfientligt parti har nyligen avgjorts i en prövning av Granskningsnämnden. Själva hävdar de att de är ett ”invandringskritiskt” parti. Det är svårt att se att Jomshofs motion om smutskastningskampanjer strider mot epitetet främlingsfientlighet.

CC BY-SA 3.0

I motionen 2019/20:2683 ”Annonskampanj i syfte att minska antalet asylsökande och anhöriginvandrare” skriver Jomshof bl a:

”Den danska regeringen valde den 7 september 2015 att sjösätta en upplysningskampanj med syftet att minska antalet asylsökande som tar sig till Danmark. I en annonskampanj i libanesiska och turkiska tidningar berättade den danska regeringen att man valt att sänka ersättningen med nästan hälften, att man inte har rätt att återförenas med sina familjer samt att man kan räkna med permanent uppehållstillstånd i Danmark tidigast efter fem år i landet.” (Källa: Riksdagen)

Jomshof menar att Danmark är ett föregångsland vad gäller migration och invandring. Partiledare Jimmie Åkesson har vid ett par tillfällen uttryckt samma sak. Vi minns Åkessons skönmålande av Danmark i SR:s serie ”Mitt Sverige” då vi fick följa med honom till danska Hvidovre. Problemet är att Danmark vid flera tillfällen har lagstiftat om politik som är rasistisk och främlingsfientlig.

Bland årsregler, burkaförbud, ghettolagar och asylstopp

Vi minns den s k ”24-årsregeln” från 2002. Den innebär att utländska medborgare som gifter sig med en dansk medborgare inte kan bo i Danmark. Regeln gäller om någon av parterna är under 24 år, och är ett försök att minska tvångsgifte. Regeln har varit ett misslyckande, då siffror från 2012 visar att 90 % av unga från Pakistan och Turkiet fortsatt gifter sig med människor inom samma grupp.

Vi minns den s k ”28-årsregeln” från 2003, som 2011 omvandlades till en ”26-årsregel”. Denna regel innefattar ett anknytningskrav, dvs att ett äkta pars samlade anknytning till Danmark ska vara väsentligen större än till ett annat land, om familjeåterföreningen ska ske i Danmark. Regeln infördes primärt för att stoppa den s k ”kedjeinvandringen” till Danmark.

Vi minns burkaförbud på allmän plats 2018. ”Egentligen” är burkaförbudet ett maskeringsförbud, som isolerar ett hundratal danska kvinnor eftersom de inte vill gå ut utan att täcka sina ansikten. Att förbudet slår mot muslimska burka- och niqabbärare blir smärtsamt tydligt då undantag görs för maskeradutstyrsel, tomtemasker och halsdukar i ansiktet när det är kallt. Efter ett halvår av burkaförbud i januari 2019 hade tolv kvinnor bötfällts.

Vi minns införandet av s k ”ghettolagar” 2018. Lagarna innebär brottsstraffen är högre i särskilda områden (”ghetton”) än i ”vanliga” områden. Lagarna har skapat stora rubriker i internationell media.

Vi minns smyckeslagen 2016. Lagen, som Jomshof också motionerar om årligen, innebär att migranter ska fråntas sina ägodelar för att kunna finansiera sig själva under asylprocessen. I början av 2019, efter tre års smyckeslag i Danmark, hade staten beslagtagit ägodelar för 184 800 danska kronor och en bil. Lagen hade i början av 2019 tagits i bruk tio gånger, vilket av många anses som ett misslyckande.

Vi minns att danska Socialdemokraterna har föreslagit asylstopp 2018. Den s k asyl- och utlänningsreformen har fått arbetsnamnet ”Retfærdig og Realistisk”. Den danska regeringen vill införa deportation av asylsökande och anhöriginvandrare till ett särskilt danskdrivet läger i t ex Nordafrika. SD har i en knappt två månader gammal debattartikel skriven av Åkesson och migrationspolitiske talespersonen Paula Bieler talat om partiets nollvision gällande flyktinginvandring.

Danmark, med en befolkning på 6 miljoner, tar årligen emot 3 100 asylsökande. 2014 låg siffran på 15 000 asylsökande. Danska Socialdemokraterna vill minska antalet, vilket är en stramare politik än Dansk Folkeparti står för. Det högerextrema och muslimfientliga Stram Kurs var på vippen att ta sig in i Folketinget vid senaste valet. Partiet vill förbjuda islam och deportera hundratusentals människor som de menar utgör ett ”hot mot nationen”.

Jomshof vill göra Sverige mindre ”attraktivt” för asylsökare och deras anhöriga

I Jomshof-motionen om annonskampanjen läser vi vidare att

”Den stora invandringen påverkar det svenska samhället mycket negativt. Det finns därför all anledning att genomföra en liknande kampanj från svensk sida i syfte att minska antalet asylsökande och anhöriginvandrare som tar sig till Sverige.” (Källa: Riksdagen)

Vad är det Jomshof tänker sig ska finnas med i annonskampanjerna, och i vilket forum ska de marknadsföras? Om han tänker sig planka Danmarks giv om annonskampanjer så innebär det för svensk del att annonsera i utländska tidningar om att ersättningarna för har minskat kraftigt, att det tar minst fem år att få permanent uppehållstillstånd och att det inte går att återförenas med sina familjer.

Detta är smutskastningspropaganda. SD smutskastar åter vårt Sverige. SD:s Sverigebild är dystopisk och mörk. Begreppet ”sverigevänner” har sedan länge spelat ut sin roll för Sverigedemokraterna.

Annonskampanjer har SD redan genomfört. Det är moraliskt förkastligt att sprida desinformation på det sätt som partiet gjorde. Det är dock inte förbjudet. Däremot krävs det en hel del lagändringar för att statligt sanktionerad propaganda, som SD vill införa, ska kunna bli sann och korrekt i sin information.

Källor:

Richard Jomshofs motioner om annonskampanjer

Aftonbladet: Här fotograferar SD flyktingar på Lesbos

SvD: Granskningsnämnden: Tillåtet att kalla SD främlingsfientligt

Riksdagen: ”Annonskampanj i syfte att minska antalet asylsökande och anhöriginvandrare”, Motion 2019/20:2683 av Richard Jomshof (SD)

Sydsvenskan: Sverigedemokraterna ger sig in i den danska valrörelsen

SR: Jimmie Åkesson tar oss till danska Hvidovre

Helsingborgs Dagblad: Invandringsfrågan väger tungt i Danmark

Altinget: 28-års regel ændres til 26-års regel

Sydsvenskan: Tolv har fått böta efter danska burkalagen

DR: Dansk ghettolov trækker overskrifter i internationale medier

Riksdagen: ”Beslagtagande av asylsökandes ägodelar” Motion 2019/20:2684 av Richard Jomshof (SD)

Nettavisen: Dansk smykkelov har gitt lite penger i statskassa

DR: Socialdemokratiet klar med første store valgoplæg: Slut med at søge asyl i Danmark

Aftonbladet: Asylmottagningen måste ner till noll

Aftonbladet: De danska hårda tagen tar aldrig slut

Aftonbladet: Extremhögern redo ta plats i Danmarks finrum


Featured image by Mogul. Attribution 2.0 Generic (CC BY 2.0)

Kriminalstatistiken bekräftar att det grova våldet har minskat i Sverige

Egentligen är allting mycket enkelt. Fakta ÄR. Spelar ingen roll hur många som frustar och skriker, spelar ingen roll hur mycket det hetsas från vissa håll, spelar ingen roll hur stora rubrikerna är, och det spelar heller ingen som helst roll hur många invektiv folk kan häva ur sig per sekund. Fakta bara ÄR. Därför sitter jag lugn när det stormar på diverse kommentarsfält.


Den märkliga polarisering som just nu präglar diskussionen om våldsbrottslighet i Sverige är samtidigt sorglig. Och vi är nu alltfler som reagerar mot detta. Instinktivt inser alltfler att dessa försök att reducera argument till partsinlagor och diskussionen till ett krig är något vi bör undvika.

I onsdags 25 september kom Socialstyrelsens årliga uppdatering med siffror över antalet patienter som 2018 fick vård för ”Skador och Förgiftningar” – där skador av våld ingår.

Den utveckling som jag beskrev i min förra artikel håller i sig. Våldet minskar. I pressmeddelandet från Socialstyrelsen lyfte man också fram just det minskande våldet:

Denna minskning har alltså pågått i mer än tio år – och statistiken har varit fullt tillgänglig för var och en. Men när jag återgav dessa data så slog de ner som en bomb och betraktades som kontroversiella. Situationen är bisarr.

Det handlar alltså om återkommande officiell statistik som år ut och år in har redovisat en stadig minskning utan att detta har satt något avtryck i debatten. Inte bland politiker. Inte bland journalister. Och när jag lyfter fram fakta ur denna offentliga myndighetsstatistik så blir jag anklagad för att ljuga och vilseleda.

Ja, situationen är onekligen bisarr.  Man kan ställa sig frågan vad vi ska ha offentlig statistik till om den betyder så litet för debatten i dessa frågor.

För det råder ingen tvekan. Socialstyrelsens statistik – både över slutenvård och specialiserad öppenvård – visar att antalet personer som fått vård för våld har minskat kontinuerligt och kraftigt. Och är idag den lägsta sedan den här statistiken började föras i slutet av 1980-talet.

Men låt mig nu vara djävulens advokat. Kan det vara så att Patientregistret och Socialstyrelsen har fel? Kan det finnas en felkälla som gör att våldet – särskilt det grova – ändå ökar, trots att antalet personer som fått vård för våld har minskat kraftigt?

Ett förslag som har framförts är att minskningen skulle bero på ändrade vårdrutiner. Denna ”idé” har framförts av Tino Sanandaji. Han tillbakavisar alla försök att använda sig av Patientregistret när det gäller att studera våldsutvecklingen i Sverige. Sanandaji hävdar att ”Patientregistret är värdelöst”.

Enligt honom beror minskningen i Patientregistret inte på att våldet har minskat utan på ändrade vårdrutiner. Framför allt när det gäller hjärnskakning. Eftersom allt färre generellt blir inskrivna i slutenvård för just hjärnskakning så skulle detta förklara minskningen av patienter med skador av våld i Patientregistret.

Men denna hypotes håller inte. Det är nämligen relativt få som får hjärnskakning av våld av det totala antalet inskrivna patienter med våldsskador. Även om lika många hade skrivits in med hjärnskakning av våld 2018 som tidigare år så hade vi ändå haft en minskning av det totala antalet patienter som vårdats för våld.

Patientregistrets data visar helt enkelt att det våld som leder till att människor blir inlagda på sjukhus har minskat – särskilt de senaste tio åren.

Låt oss nu göra en annan sorts felsökning. Kan vi på något oberoende sätt bekräfta eller dementera den bild som vi får av Patientregistret? Finns det andra källor när det gäller utvecklingen av våld?

Ja, en sådan viktig källa är givetvis kriminalstatistiken. Och det visar sig att denna statistik över polisanmälda brott bekräftar Patientregistrets data. Antalet polisanmälningar av grov misshandel har minskat med 16 % under tioårsperioden 2009-2018. Motsvarande minskning i Patientregistrets data är 15 %.

Kriminalstatistiken bekräftar alltså de data vi har från Patientregistret. Våldet har minskat i Sverige – både det grova våld som syns i antalet patienter som får sjukhusvård för våld, och i antalet polisanmälningar om grov misshandel.

I likhet med Patientregistret är även Kriminalstatistiken ett offentligt lättillgängligt register. Båda dessa visar alltså att våldet stadigt har minskat.

Under denna period har den offentliga debatten samtidigt drabbats av panik. Med rubriker som skriker för att överträffa varandra om det tilltagande, allt grövre våldet.

Sedan flera år har den offentliga debatten i Sverige präglats av en bild, som har väldigt litet med sakliga fakta att göra. Vecka ut och vecka in, år efter år översköljs vi av budskapet om ett allt grövre våld som bara ökar och ökar.

Mycket få stannar upp och ställer sig frågan – vad har vi för belägg för detta? Överallt – från media och politiker – trumpetas samma budskap ut:

Våldet är grovt, det ökar ständigt och extraordinära åtgärder krävs för att stoppa det. ”Vi behöver utländsk hjälp för att stoppa våldet!”

Samtidigt har alltså två centrala källor inte ens kontrollerats.

Återigen – det handlar alltså om återkommande officiell statistik, statistik som har varit fullt tillgänglig för var och en. Statistik som i flera år har redovisat en stadig minskning av våldet i Sverige, utan att detta har satt något som helst avtryck i debatten. Inte bland politiker. Inte bland journalister.

Och när jag återger dessa data ur denna offentliga myndighetsstatistik anklagas jag för att ljuga och vilseleda och siffrorna ses som kontroversiella. Finns bara en rimlig kommentar kring detta. Det är pinsamt.