Etikettarkiv: generaliseringar

I fokus, Krönikor

När högerextremister trampar på terrorns offer

Idag syns ytterligheterna igen. Det är lätt att tro att kampen står mellan dem två, när kampen egentligen står mellan allas lika värde och totalitarism. Egentligen har dessa två ytterligheter väldigt mycket likheter med varandra, även om det är lätt att tro precis tvärtom.



Men vilka två är det jag syftar på? Jo, dessa två skräcködlor i kamp med varandra är Daesh, som orsakat enorma terrordåd i Bryssel, Ankara och Istanbul, och högerextremister/nationalister som idag på Bryssels gator utnyttjar terrordådet för att sprida invandrarfientlig propaganda.

Enligt rapportering från CNN har alltså flera svartklädda män, troligen i hundratal, vissa medtagande alkoholhaltiga drycker, anlänt till minnesplatsen i Bryssel ungefär kl 14:45 under måndagen den 28 mars. När andra människor i frid och stilla lugn sökt sig dit för att hedra offren som terrordåden skördat har dessa svartklädda män stört ordningen genom att heila och skrika invandrarfientliga slogans.

Redan där kan man argumentera för att deras så kallade ”demonstration” är så urbota dum att det knappt finns ord för det. Att störa andra som befinner sig i en sorgeprocess, sådana som också kan ha mist en anhörig i terrordåden, är djupt ovärdigt. Det finns inga ursäkter för ett sådant beteende. Punkt slut.

Sedan anvä160327141745-brussels-attack-memorial-nazi-salute-protest-field-00000000-exlarge-teasender högerextremisterna terrordåden för att sprida sin människofientliga vidriga propaganda. Att vara emot Daesh är sunt, det borde alla vara. Men att applicera Daeshs vidrigheter på invandrare och flyktingar är ohederligt, då det är just denna terrorsekts barbari som dessa flyktingar flyr från. Man ska ej heller glömma att de Daesh-soldater som åkt iväg från Belgien ofta är folk som är födda i Belgien eller som bott där sedan barnsben. Alltså, de är belgier och inte syrier.

Att dessutom applicera detta på etnicitet är ännu dummare. För då är vi tillbaka i 1920-talets rasbiologiska termer, som idag betraktas som ren pseudovetenskap. Man har inte ett visst beteende i blodet, punkt slut. Ens beteende uppstår av de val man gör i livet. Att dessutom övergeneralisera alla med en viss religiös tro är också fel. Man ska komma ihåg att det finns ca 1,6 miljarder muslimer i världen, och att en stor del av dessa inte har samma världsbild som Daesh.

Dessutom har jihadister och högerextremister mycket mer gemensamt än man vill tro. Båda styrs av ett totalitärt tänk, där man vill ha en stark ledare som andra ska falla i underkastelse för. Båda drivs av hat mot andra grupper. Faktiskt, så är Daesh också rasister mot bland annat kurder, men också kristna, judar etc. Sedan finns det en stark machokultur. Kvinnan ska vara i underkastelse, och det finns en allmän skräck för femininitet. Där spelar homofobin också en viktig roll.

Kampen står alltså inte mellan muslimer och kristna européer, den står mellan demokrati och totalitarism. De som står för totalitarism är extremister från alla håll och kanter, de som med råge gör skillnad på folk och folk. När det gäller oss som står för demokrati och allas lika värde, är vi av olika sort. Muslimer, kristna, judar, sikher, ateister, heterosexuella, homosexuella, CIS, trans, och av olika etniciteter. Kontexten här är att vi alla är människor oavsett.

Det är lätt att stirra sig blind på ytterligheter vid hårda tider som dessa, och tro att kampen står mellan dessa två. Här vill jag passa på att beskriva dessa ytterligheter såsom Astrid Lindgren beskrev kommunismen och nazismen på 1940-talet: ”Högerextremismen och jihadismen. Det är som två skräcködlor i kamp med varandra”.



Artikeln är tidigare publicerad på Frihetssmedjan.

Krönikor

Vi är A-laget, dom är B-laget

I Sverige har det genererats en motsättning som under de senaste decennierna har delat in Sverige i ett A– och ett B–lag. Det polariserade samhällsklimatet har format lägermentaliteter.

De senaste decenniernas objektifierande och demoniserande av de som i vardagsspråket kallas ”invandrare” har skapat ett nytt socialt skikt. I Sverige är vi formellt likställda inför lagen, men i praktiken har vi en utbredd social diskriminering. Den typen av diskriminering är återigen aktuell varför en redogörelse för den kan vara lämplig.

I Sverige talar vi om ”svenskar” och ”invandrare”. Det är långt ifrån så enkelt som dess bokstavliga betydelser. De människor som i vardagsspråket kan kallas invandrare kan paradoxalt nog vara svensk medborgare och passet som ger dig kvittot på att du är en svensk.

En svensk invandrare?  Eller en invandrare som är svensk? Eller bara svensk?

Vi pratar till och med om ”andra generationens invandrare”. Den distinktionen och vad det begreppet talar om för oss att de är unga och  födda här, men de är inga ”riktiga svenskar”.

Om personen inte kan vara ”riktig svensk” och inte heller kommer någon annanstans ifrån. Är den personen inte ”riktig” då?

Zlatan Ibrahimović
Varför tycker inte alla att Zlatan är svensk?

”Invandrarna” har i praktiken och i praxis sämre villkor och förutsättningar än de som allmänheten betraktar som ”riktiga svenskar” (SOU 2006:40, 2006:73). Det trots att majoriteten av de människorna är födda i landet. De ”riktiga svenskarna” behöver inte anstränga sig lika hårt. Att vara stämplad som ”invandrare” medför att du behöver bevisa dig dubbelt. Gör du fel blir du dubbelt bestraffad.

I Sverige är ”riktiga svenskar” A-laget, och ”invandrare”, och ”andra generationens invandrare”, är B-laget.

B-laget har en annan etnicitet, dom har andra seder, dom har andra vanor, dom har andra traditioner, dom har andra kulturer, dom har andra bakgrunder, dom har andra kroppsspråk, dom har, dom, dom, dom.

Det ironiska och magstarka i det hela, som gör problemet synligt, är att det finns människor som de facto är invandrade till Sverige, men inte alls behöver bli klassificerade eller objektifierade som ”invandrare”. Språkbruket är långt ifrån konsekvent.

Till exempel är arbetare, forskare, läkare, studenter och andra som invandrat till Sverige i olika ärenden inte alls benämnda som ”invandrare” i de flestas vardagsspråk. Anhöriginvandrare är ”invandrare” om de inte är ”riktiga svenskar”. Villkoret för att hamna i A-laget i vardagsspråket är att invandraren kommer från ett land där utseendet är som vi, sederna är som vi, kulturen är som vi, som vi, vi, vi.

Etnicitet är ett sätt att beskriva ”oss” och rasism ett sätt att beskriva ”dom andra”.

Sverige är ett land där ”vi” och ”dom” är vardag för många. Det märks i vårt språk, i vårt agerande mot varandra, i vårt sätt att diskutera, i vårt sätt att distansera oss. Vi är alla människor och ingen människa är stöpt i en form. Vi är alla ett enda lag. Vi är människor som har behov och förutsättningar. Vi behöver inte dela in oss i A och B.

Sveriges U21-landslag visade med vårt historiska EM-guld 2015 att vi inte behöver något A- eller B-lag
Krönikor

Flykting anno 2015

Tänk dig en flykting.
Föreställ dig en bild av vad hen flydde ifrån. Vad tänker du på?
Öken? Halvnakna barn? Tält? Vatten i tunnor?

Nu är det 2015.

Flyktingar idag är inte uppvuxna i ökenläger, i tält, i misär.

Fortfarande har västvärlden en syn på sig själva som överlägsna i alla kategorier. Men världen har förändrats. Och själva utvecklingen har utvecklats.

I Sverige har kvinnor haft rösträtt i knappt 100 år. Vad som inte är lika allmänt känt är att Afghanistan kunde varit en av de första nationerna i världen med kvinnlig rösträtt. Om nu inte britterna hetsat till uppror mot kungen med argumentet att han infört för stora friheter för kvinnor… Upproret blev starten på en av de längsta och mest kvinnoförtryckande konflikter jag känner till.
Det går fort från frihet till förtryck, när makt står på spel.

De som kommer till Sverige och får asyl här, är till absolut största delen syrier. De kommer från en tillvaro som tills relativt nyligen varit fullt jämförbar med din och min; med arbete och skola, internet och TV, kylskåp och toalett. Nu har deras hem, deras samhälle, deras land, slitits sönder av konflikter.

Livet är hotat.
Inte av långvarig brist på resurser, men av brist på fred och politiska lösningar.

Det kommer också många afghaner. Antalet exilafghaner i Iran är stort, mycket stort. De lever där utan uppehållstillstånd och därmed långt ner i samhällshierarkin.
Nu, 2015, har dock Iran öppnat en möjlighet (?) för exilafghanerna i landet: Genom att gå med i armén och strida för Iran i Syrien, mot IS – i utbyte mot en summa pengar och uppehållstillstånd.  Rekryteringen sker med delvis tomma löften och även med tvång. Väl i strid Syrien hamnar de i första linjen; ”kanonmat” är ett annat ord. Det är troligt att flyktingvågen av afghaner från Iran kommer öka.

Livet är hotat.
Inte av långvarig brist på resurser, men av brist på fred och politiska lösningar.

Runtom i världen frodas kunskap, nya uppfinningar görs och lokal och global kultur berikar varandra. Kunskap skapas på fler ställen än i västvärlden. Internet har frigjort plats och kunskap från varandra. Med toppen av ditt finger kan du swipa dig fram över hela världen.

war-952967_960_720

När dåden i Paris genomfördes fick de flesta nyheten via sociala medier. När Aylan Kurdi spolats upp på stranden i Turkiet, var det sociala medier som spred bilden över världen och riktade allas blickar mot gränsen mellan EU och Mellanöstern. När situationen för Burmas munkar blev allt mer desperat var det via Facebook som situationen överhuvudtaget kunde uppmärksammas, och den världsomfattande röda-tröjan-manifestationen sattes i gång.
När tsunamin glufsade i sig människor på Thailands öar, var det med mobiler och internet som överlevande kunde få kontakt med omvärlden. Jag har inte hört ett enda ifrågasättande av att de lyckades få med sig sina mobiltelefoner. Tvärtom. “Vilken jäkla tur att man alltid har mobilen i fickan nuförtiden!” Men människor som ett decennium senare flyr undan krig och förföljelser, ifrågasätts då de har mobil med sig. “Är de verkligen flyktingar?”

På lärosäten runtom i världen knyts kontakter och internationella utbytesprogram mellan såväl studenter som lärare emellan skapas, eftersom det är berikande för alla som deltar.
Ändå ifrågasätts fortfarande kunskapen hos alltifrån läkare till svetsare. Jag har till och med varit med om att en personalchef inom ett landsting varit bekymrad över de blanketter (på engelska) som en utomeuropeisk läkare måste fylla i. “Det där klarar hon aldrig!” Hallå?! Vi talar om en person med åtminstone åttaårig universitetsutbildning….!

Nu är det 2015.

Vi lever i en värld som är föränderlig. Vår världsbild behöver uppdateras! Var inte förvånad över vem som har mobiler, frågar efter internet, eller för den delen, känner till Ingmar Bergman.
Människor som nu söker asyl kommer från samhällen som varit fungerande, informerade och utvecklade.
Många är utbildade. Många är välorienterade. Och alla vill fortsätta livet, som tagit en brutal vändning.

Livet är hotat.
Inte av långvarig brist på resurser, men av brist på fred och politiska lösningar.

De söker trygghet. Förutsägbarhet. En förvissning om att det finns en morgondag.

Lästips

Hög kompetens hos nyanlända (Helsingborgs Dagblad)

Krönikor

Generaliseringar och dess konsekvenser

Det går sällan en dag utan att vi gör det. Alla gör det. Vi alla verkar ha någon form av ständigt närvarande behov av att göra det. Med rätta har ordet en negativ klang, och vi vill inte bli anklagade för att göra det. Men ändå gör vi det.

Det vi gör är att generalisera. Vi generaliserar av vana, för att förenkla och, framför allt, vi gör det utifrån våra fördomar.

Att generalisera innebär att vi drar slutsatser om en företeelse eller en grupp människor utifrån vad vi har lärt oss och vad vi tror, tycker eller tänker om just denna företeelse eller grupp av människor. Framför allt ger vi oss själva mandat att dra slutsatser utifrån enstaka fall. Ibland är generalisering av godo, då det kan fungera som ett ”kitt” mellan människor. Vi tycker att vi förstår varandra och får, på så sätt en potentiellt bättre grund för att knyta relationer till varandra. ”Har du också tänkt på det?” eller ”jag håller med dig helt och hållet” är uttryck som bekräftar våra generaliseringar sinsemellan.

En del generaliseringar vi svänger oss med har egentligen ingen betydelse och påverkar egentligen inte något, eller någon heller för den delen. Exempel på sådana generaliseringar, som jag vill lägga i facket harmlösheter, är då vi uttrycker oss om vädret. ”De svenska somrarna är alltid kalla och regniga” är en populär klyscha. Andra exempel är t ex ”Tyskland spelar tråkig fotboll”,  eller ”lamm smakar kofta”. Visst bygger dessa uttryck på fördomar och vi säger dessa saker av gammal vana och för att vi inbillar oss att de stämmer överens med verkligheten. Det kan hända att de inte stämmer eller att de stämmer ibland, eller till viss del. Men de fungerar som en gemensam, kollektiv, grund för att vi ska känna gemenskap och för att kunna bekräfta varandra.Deutsche_Fußballnationalmannschaft_2011-06-03_(01)Då vi kommer till generaliseringar om andra människor, och kanske framför allt grupper av människor, börjar det bli både problematiskt och farligt. Genom att dra allmänna slutsatser utifrån enstaka företeelser eller enstaka människor, är vi varken logiska eller ger uttryck för en god människosyn. Då vi uttrycker oss svepande om människor, oavsett vilken relationen till människan, eller människorna, vi har så begår vi ett generalfel: vi blundar för individen och tillskriver denne egenskaper och förmågor som denne, troligtvis, inte har. Jag ska ge några exempel som är värda att tänka till om.

”Svenskar är kalla och tråkiga”. Visst gör det ont att höra? Är vi ”kalla och tråkiga”? Är det så att fler svenskar än, t ex, danskar är ”kalla och tråkiga”? Vad innebär det att vara ”kall och tråkig”? Detta är en generalisering byggd på fördomar om hur svensken anses vara. Den pekar ut svenskar på ett negativt sätt och den är ett exempel på en vanlig generalisering. Att fler väljer att ge uttryck för dessa egenskaper hos svenskar innebär inte att det är en korrekt iakttagelse. Svenskar är inget kollektiv där alla har likadana personligheter, och det är därför denna generalisering faller.

Det finns än allvarligare generaliseringar som bygger på främlingsfientliga fördomar om andra. Ett vedertaget exempel är ”alla zigenare är tjuvar”. Stämmer detta? Naturligtvis inte. Liksom för resten av mänskligheten är majoriteten av romer inte tjuvar. Ett annat exempel är ”alla som röstar på SD är rasister”. Alla som röstar på SD är inte rasister. I det första fallet, om romers tjuvaktighet, finns statistik att tillgå. Statistik som motsäger fördomen. I det andra fallet, om SD-sympatisörers eventuella rasism, finns inget att gå på. Men jag anser att det fel att utgå ifrån att de är rasister.

En annan fördom är att ”människor med Downs syndrom är alltid glada”. Forskning visar att detta är en myt, människor med Downs syndrom besitter samma känsloregister som alla människor. Fördomarna och generaliseringarna använder vi som vapen för att stärka den egna åsikten, och det kollektiv vi väljer att sortera in oss i.

Det finns en seglivad myt om att ”homosexuella flyttar in till storstäderna, eftersom chansen att träffa en partner är större där än i en småstad”. Det finns inget som styrker att homosexuella, i större utsträckning än heterosexuella, väljer att flytta till stan. Anledningarna, och antalet, är desamma oavsett sexuell läggning.

Vi spinner vidare på den inslagna vägen. Andra problematiska och farliga formuleringar vi svänger oss med är myter om muslimer, som ”muslimer stödjer IS” och ”muslimska män slår sina fruar” eller alla oändliga myter och fördomar om judar, t ex att ”alla judar ansvarar för Israels politik på Gaza” eller ”judar vill ta över världen och styra över media och världsekonomin”. Ingen av dessa myter stämmer: majoriteten av muslimer stödjer inte IS (majoriteten fördömer IS), en bråkdel av muslimska män slår sina fruar (tips från coachen: mäns våld mot kvinnor existerar bland oss alla) och judar vill inte ta över världen eller styra över varken media eller världsekonomin. Fördomar och myter om muslimer och judar, i större sammanhang är, allt som oftast, konspirationsteorier.

frat5n-2-webVad är orsaken till att vi har ett ständigt behov av att generalisera och kategoriskt tillskriva en företeelse eller en grupp människor egenskaper och förmågor? Jag har redan varit inne på tillfredsställelsen i att tycka lika, att vi har en tydlig överenskommelse om att ”Tyskland spelar tråkig fotboll”. Det för oss samman, det är ett ”kitt” och vi stärker relationerna till människor i vår närhet.

De mer problematiska generaliseringarna om människor, eller grupper av människor, är svårare att förstå sig på. Samma behov som i nyss nämnda ”harmlösa” generaliseringar tillfredsställs också då vi väljer att påklistra andra människor egenskaper, eller förmågor, utifrån enstaka fall. Uttrycket ”muslimska män slår sina fruar” är en obehaglig slutsats som fördömer och misskrediterar en väldig massa människor. Det hade varit mer korrekt att säga att ”mäns våld mot kvinnor är ett ständigt problem”, eftersom fenomenet mansvåld, tyvärr, är en del av samhället.

Vi är alla olika. Att vi är svenskar, romer, SD:are, har Downs syndrom, är homosexuella, judar eller muslimer innebär inte, per automatik, att vi är likadana som andra som också utgör en del av  samma grupp. Vi är individer.

Fördomar och myter är nödvändiga ingredienser i vårt behov av kollektivt generaliserande. När fördomarna och myterna grundar sig i rädsla och/eller hat mot det, eller de, som uppfattas som avvikande, och används i syfte att stigmatisera, att peka på olikheter och att framställa vissa som sämre, mindre värda eller mer kriminella än andra, det är då vi har halkat in på fel kurs. Det är då vi lägger ytterligare ett vedträ på intoleransens brasa. Vi har alla, individuellt och kollektivt, ett ansvar i att släcka brasan.

Lästips:

Fördomar är felaktiga generaliseringar

Argumentationstips

Att kleta etikett på människor

Krönikor, Myter

Att kleta etikett på människor

Hos många av oss uppstår ibland behoven att kategorisera och att dela in människor efter olika kriterier. Ibland kan det vara en nödvändighet att förenkla, för att t ex diskussioner ska bli mindre komplicerade, men ibland används det som ett verktyg för att markera tillhörighet och icke-tillhörighet. I denna krönika analyseras etikettering som har sin grund i en rad olika faktorer.

Det vi ofta inte tänker på när vi väljer att kleta en etikett, en stämpel, en kategori eller en tillhörighet på oss själva eller på andra är att vi i samma andetag riskerar peka ut och slå fast skillnader mellan människor. Dessa skillnader är i sådana fall sällan av positiv karaktär. Anledningen till att vi generaliserar och delar in oss i grupper har ibland sin grund i att man vill hävda sig själv, eller framhäva en grupp som man själv anser sig ingå i. Andra faktorer som kan spela roll är att man kanske uppfattar andra som avvikande, skrämmande eller främmande. Det kan finnas en inneboende rädsla för de man väljer att peka ut som ”något annat” än vad man själv är. Mindervärdeskomplex kan vara ytterligare en faktor till varför man tycker att det är viktigt att dela in människor i olika kategorier. Etiketten kan vara ett sätt att manifestera en (inbillad?) överlägsenhet.

Olika etiketter för olika människor

blank-labels-coloured-largeJag ska nu ge några exempel på etikettering som jag funderar över. Sådana kategoriseringar används ibland på ett ogenomtänkt sätt. Det kan göras av vana, eller för att sammanhanget man befinner sig i verkar ”kräva” det, för att man inte vill riskera att sticka ut eller uppfattas som annorlunda, eller feg. Det kan vara del i en jargong, eller i en nedvärderande attityd gentemot andra, och i viss utsträckning mot sig själv. Exempel på jargong, eller nedvärderande attityd, är när vissa svenskar kallar sig själva för ”svenne” och en del invandrare benämner sig själva som ”blatte” i vissa sammanhang. Då någon framhäver andras etnicitet, religiösa tillhörighet, sexuella läggning eller funktionsnedsättning i syfte att peka på skillnader mellan människor, så är man ute på hal is. Ofta är dessa etiketter en del av samhället och den attityd som finns hos många, i större eller mindre utsträckning. Det man gör när man kletar etiketter på människor är att man undviker att se personen bakom etiketten. Man väljer istället att se det ”avvikande”, det skrämmande eller det farliga. Valet ger utlopp för behovet av att behöva skilja på folk och folk.

Den gemensamma nämnaren för dessa etiketter är att de inte är självvalda. Man har inte valt sin hudfärg, att vara homosexuell, jude eller att ha en utvecklingsstörning. Problemet med att kleta etiketter på människor är att man, i samma stund, generaliserar om hur vissa människor förväntas vara. Att generalisera utifrån ”avvikande” egenskaper är en farlig väg att gå, eftersom det kan leda till något mycket större än bara etiketten. Beroende på sammanhang och vilka man angriper, och vilka man angriper tillsammans med, så kan beteendet eskalera och innefatta mobbning, trakasserier, hot och våld.

Att kleta etiketter för politisk vinning

I Sverige finns idag ett parti som är, nästintill, besatt av att kleta etiketter på människor. Sverigedemokraterna ser det som en självklarhet, och nödvändighet, att kategorisera människor i ”svenskar” och ”invandrare”. Det var inte länge sedan andre vice talman Björn Söder talade om att judar och samer inte är svenskar. Ytterligare generaliserande etiketter som SD-politiker, och en stor andel av deras sympatisörer, använder sig av är ”vänsterextremist” och ”PK”. Skiljelinjen mellan muslimer och islamister är ytterst diffus, och grovt generaliserande, hos dessa i SD.

Varför är det så viktigt, för några, att syna, kategorisera och generalisera utifrån egenskaper som personer inte kan råda över? När det handlar om åsikt, och ideologi, har alla rätt att ifrågasätta och granska, eftersom de är åsikter och föränderliga. Däremot är etnicitet, religion, sexuell preferens och funktionsnedsättningar beständiga, väldigt privat, och inte heller självvalda. Varför är det så fundamentalt viktigt för politiker i ett parti, och för SD-sympatisörer, att diktera hur, och vad, andra människor är, eller känner sig som?

SD:s syfte med den generaliserande stigmatiseringen av människor i Sverige är att peka ut, och synliggöra, skillnader mellan människor utifrån ursprung, religion eller nationalitet. Genom att generalisera så skuldbeläggs, avsiktligt och medvetet, massor av människor enbart baserat på de rådande fördomarna om vad alla individerna i den gruppen anses ha för egenskaper. Man väljer ut egenskaper som man tycker skiljer sig åt från den gruppen man själv tror sig tillhöra och lyfter fram de andras egenskaper för att försöka skapa en polarisering mellan det ”svenska” och det som inte är ”svenskt”. Det man gör är att hierarkiskt dela in befolkningen, och samtidigt pekar man ut vissa som mindre värda, som lägre stående. Vissa betraktas som en ”andra klassens medborgare”, de är människor som eventuellt får vara i Sverige på nåder. Kraven är att alla måste sköta sig och, explicit, bli ”svenska”.

Alternativ medias roll

En viktig roll i stigmatiseringsprocessen spelar alternativ, s k opinionsbildande, media. Den utger sig för att sitta på ”den oretuscherade sanningen”. Nättidningar som Avpixlat, Fria tider och de numera nedlagda Dispatch International och Exponerat har främlingsfientligheten, hatet, polariseringen och skuldbeläggandet som livselixir. Taktiken som dessa använder sig av är att misstänkliggöra, generalisera och att peka ut vissa människor enbart på grund av vilken grupp de anses tillhöra. Att dessa hatsajter inte drar sig för att tulla på korrektheten i sina artiklar kan vi se både här, där och lite varstans. Kopplingen mellan Avpixlat och SD är omtalad, och dokumenterad.

groups-29097_640Utopisamhället som SD vill ha är ett etniskt homogent Sverige. Mer om SD:s tankar om nationen, nationalismen, svensk kultur, mångkulturalism, repatriering (d v s resebidrag till återvandring) och invandring finns att läsa här. Tanken om assimilation är stark, och nödvändig för SD. Med assimilation menas att invandrare, eller nationella minoriteter, måste helt överge sin kultur och sina traditioner, och helt anamma svensk kultur och svenska traditioner. För SD är det inte tänkbart att personer själv kan få kombinera valfria delar ur två, eller flera, kulturer. Åtminstone inte så länge de vill leva i Sverige. Det är smått tragikomiskt då man funderar över hur utlandssvenskar firar midsommar, äter blodpudding och har svenska flaggor.

Orden ”sverigevän” och ”svenskfientlighet” är populära och används frekvent av såväl SD-företrädare som SD-sympatisörer. Sverigevänner är enligt dem endast de personer som värnar om allt det ”svenska”, om att behålla Sverige svenskt. För en sverigevän är det viktigt att det inhemska premieras före allt utländskt som ska undvikas. SD:s iver att försöka tysta åsiktsmotståndare, de s k ”vänsterextremisterna”, har resulterat i en riksdagsmotion, kallad ”Intensifierat arbete mot svenskfientlighet”, skriven av riksdagsledamöterna David Lång och Paula Bieler. Motionen går i korthet ut på att SD anser att invandrare, och några svenskar, trakasserar och diskriminerar de som anses vara ”sverigevänner”. I motionen nämns att lagen om Hets mot folkgrupp (16 kap., 8 §) används på ett för svenskar otillräckligt sätt. Mycket av retoriken handlar om den s k ”omvända rasismen”, vilken, enligt många, inklusive mig själv, faller på eget grepp.

Det finns ett inneboende behov hos alla människor att benämna sig själv, och andra. För några handlar det om att försöka skapa sig en trygghet, men i många fall handlar det om att beskriva tillhörighet och icke-tillhörighet. Man vill, oftast, tillhöra en grupp. Samtidigt vill man förpassa andra till en annan grupp. Retoriken skapar olika lag, och till och med fiender. Det obehagliga är att dessa metoder används för att underbygga och stärka en politisk agenda. Nu presenteras denna agenda i en ”snygg förpackning”, levererad av SD med ett ivrigt ackompanjemang signerat alternativ media. Det är då det blir riktigt farligt.

Jag har berört detta ämne i några krönikor tidigare:

Vem är svensk?

”Allas lika värde”?

Tillsammans kan vi

Krönikor, Myter

Statistik används avhumaniserande

Ett fåtal personer verkar anse att det är viktigt att beräkna statens samtliga kostnader per antal invånare. Jag tycker att många fler borde kritisera varenda en av dessa sifferkonstnärer och deras uppenbara agenda, då de nämner en siffra ”per capita” och påstår att ”varje invandrare kostar så mycket”.

Vissa individer försöker peka på att det skulle vara ”överrepresentation” inom brottslighet, kollektivtrafikresandet, tandvårdsbehov etc. för att sedan ta ”kostnad per capita” och multiplicera med en ”faktor” som de själva bestämt till 2 eller 4. Siffertrixandet är grovt generaliserande och klumpar ihop alla personer som de anser höra till en viss ”grupp”. Alla i denna grupp skulle, i så fall, vara exakt likadana, något som baseras enbart på att de påstås höra till denna ”utpekade grupp”.

SD skriver årligen budgetpropositioner om att de vill minska antalet beviljade asylansökningar med 90%, och kollektivt dömer ett stort antal personer som vill söka asyl här – på förhand – som att de alla automatiskt är ”tärande”, och aldrig kan bli ”närande”.

Det är rasistiska förslag, baserat på rasistiska stereotyper och åsikter från politiker som är invalda i vår svenska riksdag. Några av dessa politiker hävdar även att de är antirasister.

Om man vill ge ett seriöst intryck och behålla trovärdigheten, så får man inte ”glömma bort” att även räkna Sveriges BNP, statens samtliga intäkter, naturresurser och övriga tillgångar per invånare.

Sveriges järnmalmstillgångar är enorma och 2013 var Sveriges järnmalmsproduktion 90-91% av hela EUs järnmalmsproduktion. Sverige producerar 40% av EUs hela blyproduktion, ungefär 25% av hela EUs guldproduktion osv…Den svenska skogen är ca 22 miljarder hektar och den beräknas vara värd mer än 5 000 miljarder kronor. Varje invånare ”har” grovt räknat 2,5 hektar skog per person.

Varje gång någon utger sig för att vara ”lite kritisk mot invandringspolitik” och försöker sig på att räkna ut ”kostnader” för vägar, räddningstjänst, sjukvård osv. per capita på ett grovt förenklat vis – avhumaniserar de människor, de glömmer rätten att kunna söka asyl i Sverige. Sådana räkneförsök sker ofta pga en rasistisk agenda, och är också ofta rasistiskt. För oavsett hur man väljer att räkna, så bör man aldrig stämpla enstaka individer eller skuldbelägga ett kollektiv pga vad man kommer fram till för siffror eller vad man har för fördomar.Staged

Sverige har inte människor som invånare i landet för att staten skulle tjäna pengar på människorna. Staten existerar för att den ska ordna och administrera samhällsfunktionerna, som vi demokratiskt röstat om att vi ska ha, och att vi som kollektiv ska betala skatt för dessa.

Man bör aldrig basera argument på fördomar eller stämpla någon med skällsord som ”tärande” eller ”parasit” utifrån olika godtyckligt konstruerade räkneexempel. Vi kan inte, vi bör inte och vi ska inte, hindra någon som kommer hit, baserat utifrån elaka, rasistiska stereotypa bilder eller godtyckligt ihopklumpande. Det spelar ingen roll om det någonstans finns prognoser på en statistikblogg som försöker visa att ingen från en utpekad region skulle kunna försörja sig själv, eller att alla av dem eventuellt kommer utföra brottsliga handlingar. Alla personer som inte misstänks för något brott ska anses lika inför lagen och förtjänar att inte behöva utsättas för kollektiv bestraffning.

Ofta får ”invandringskritikernas” gissningar stå helt okritiserade. Många journalister glömmer, dessutom, bort att ställa följdfrågor. Hela den lögnaktiga skrämselpropagandan om ”invandringens kostnader” bygger ofta bara på tesen att vissa människor, vissa invandrare, skulle leva på ett visst sätt, under hela deras livstid, enbart pga vad några ”tror” om deras födelsestad, deras ”nedärvda essens”, deras uppfostran eller deras kultur.

Att generalisera så grovt och stämpla personer som att de enbart kommer utgöra en kostnad, att de aldrig kommer kunna bidra på något sätt, enbart pga vad man anser om personens födelseland eller kultur – det är per definition rasistiskt.

Krönikor

Vad är din hemliga agenda, Nalin Pekgul?

Krönika av Ida Dzanovic

Nalin Pekgul (S) har, i en artikel i Dagens Industri, framlagt grova anklagelser mot Mehmet Kaplan (Mp). Anklagelserna är identiska med teorin om Eurabia.

På grund av rädsla för att stämplas som islamofob vågar ingen ifrågasätta Mehmet Kaplan och hans dolda agenda

Paradoxalt nog, efter att Pekgul ifrågasatt Kaplan med en tapetlång text, så säger hon att ingen vågar göra just det. Hon förklarar att man inte vågar för att man kan komma att stämplas som islamofob, samtidigt som hon använder typisk islamofobikryddad retorik.

Vad som är Kaplans dolda agenda har Pekgul naturligtvis aldrig förklarat eller belagt. Det verkar som att det viktiga är att slänga ut anklagelser, skrämma allmänheten, nå dramatikens topp och kanske vinna mer uppmärksamhet för sin nyutkomna bok. Eller vad är Pekguls hemliga agenda?

Mehmet Kaplan
Mehmet Kaplan

Senast, i en intervju i SVT 14 oktober 2014 talade Nalin Pekgul om sin bok och i frågan kring muslimer så delade hon upp muslimer i ”fundamentalistiska” och ”sekulära”. Om jag hade varit den journalist som hållit mikrofonen framför Pekgul, så skulle jag bett henne förklara vilka som är fundamentalistiska och vilka som är sekulära muslimer i hennes ögon. Den här frågan skulle jag se som väldigt intressant och viktig i sammanhanget för att få Pekgul att förklara varför hon identifierar Kaplan som islamist.

Kaplan var ordförande för SUM (Sveriges Unga Muslimer) mellan 2000 och 2002, något som används som belägg för att han bör granskas som en islamist. Egentligen borde, i så fall, alla vi muslimer som någon gång haft någon kontakt med muslimska ideella organisationer, och varit aktiva i församlingar, granskas som islamister.
Personligen har jag utfört en rad projekt i arbete och samarbete med alla muslimska organisationer. Det finns tusentals muslimer som på olika sätt har varit aktiva i alla dessa organisationer, med olika aktiviteter, arbete, samarbete, föreläsningar och projekt. Många har suttit i styrelserna och haft tillfälliga ordföranderoller, men ändå så ser de på ett sekulärt samhälle, liksom jag själv, som en odiskutabel självklarhet.

Här ser vi de totala och helt medvetna generaliseringarna av muslimer, vi ser brist på nyans, vi ser en vilja att se muslimer som en homogen grupp där alla tycker, tror och tänker på samma sätt, likt klonade kopior, enbart för att alla har funnits på samma plats, i samma moské eller i samma församling.

Det är ett typiskt islamofobiskt tankesätt.

Inte ens den före detta ordföranden för SMF (Sveriges Muslimska Förbund) Mahmoud Aldebe, som har grundat Muslimska Brödraskapet i Sverige och som satte igång ett samarbete med det internationella Brödraskapet FIOE, har en enda gång, nämnt Mehmet Kaplan i sammanhanget som vare sig kollega eller medlem. Dokument finns och visar tydligt vilka som är med och vilka som inte är med i Brödraskapet, om vi väljer att tala med fakta och bevis istället att slänga ut grova anklagelser.

Framför allt så handlar det om den långa period som förflutit sedan Mehmet Kaplan ”var” ordförande i det som idag är den problematiska organisationen SUM (Sveriges Unga Muslimer). Allt som hände i den här organisationen under denna långa period försöker Pekgul skuldbelägga Kaplan för och säger att SUM är ”hans organisation”, precis som att Kaplan är organisationens livstidsägare efter att han har varit ordförande för 12-14 år sedan.

Hur rimligt är det?

När en talare, som bjöds in i riksdagen av Mehmet Kaplan, ifrågasattes i medierna för sina antijudiska uttalanden, så var Kaplan snabbast att kalla en spade för spade. Han valde konsekvent att se ett fel som ett fel. Han kände inte till bakgrunden av föreläsaren och bad om ursäkt.

Minns att Leni Björklund (S), för många år sedan, bjöd in internationellt efterlysta krigsförbrytare från Tjetjenien till en militär övning i Sverige. Alla kan begå misstag men allt beror på hur man väljer att handskas med misstaget. En annan som kritiserats i debatten är Omar Mustafa. Han är ett exempel på motsatsen till Kaplan, Mustafa har har förnekat att en rasist är rasist och trots kritiken och varningar under 2 år har sagt att han ska fortsätta bjuda in talare som han brukar göra.

Han har inte bett om ursäkt. Det är stor skillnad.

En skillnad som Nalin Pekgul inte ser eller inte vill se alls.

Nalin Pekgul
Nalin Pekgul

Jag förstår inte att Pekgul saknar hänsyn till att Kaplan är en offentlig person som brukar röra sig bland muslimer, vilket innebär att man träffar olika typer av människor, blåa, randiga, blommiga, prickiga, fyrkantiga, gröna och rosa muslimer, men det är helt orimligt att tillskriva honom alla dessa färger och former.

För Pekgul gäller det bara en enda form – islamist! Islamistfärg och islamistform för att man fanns i organisationer, moskeer, föreningar och församlingar där alla, någon gång, på något sätt, har varit aktiva oavsett vilken syn på samhället eller vilken religion man har.
Det kopplar hon med hemliga agendor kända från Eurabia-teorin och ordförandeskap i SUM för 12 till 14 år sedan.

Jag är fullständigt övertygad att Kaplan inte är en perfekt person eller politiker.
Ingen av oss är det. Hans förslag att det behövs mer pengar för att bekämpa radikalisering har vi inte hört i sin helhet, med nödvändiga konkreta planer och skisser. Därför vet vi inte om förslaget är bra eller dåligt. Personligen har jag andra idéer kring kampen mot radikalisering bland muslimer där det inte behövs extra ekonomiska resurser, men om detta kommer jag skriva i en annan text här på Motargument. När det gäller Mehmet Kaplans uttalande kring ”jihadister” som åker till Syrien så hänvisar jag gärna till texter som Torbjörn Jerleup har skrivit, till exempel ”Kaplan har helt rätt om Syrien”.

Men vilken hemlig agenda som Nalin Pekgul egentligen har är fortfarande ett frågetecken.

Enligt Pekgul så är vi, mer eller mindre, alla islamister och det vill hon att man inte ska se som problematiskt och islamofobiskt. Precis som en SD:are så säger Pekgul mellan raderna att ”man inte får säga allt man vill…” samtidigt som hon slänger ur sig tomma anklagelser. I Pekguls texter finner man också många goda saker som de allra flesta av oss kan hålla med om, men personligen så ser jag henne inte som en person som talar utifrån kunskap, belägg, nyans eller balans då det gäller muslimer. Det är mer eller mindre hennes panikslagna fördomar som talar. Det kan också vara ett publicistiskt skrik på hjälp då hon behöver en livbåt så att hon kan ta sig fram till rampljuset.

Krönikor

N****(?)bollens dag

En krönika av Andrea Daleflod
text n-boll 3

Jag föddes i mitten av 80-talet, i en tid då det fortfarande var hyfsat socialt accepterat att säga n****boll. Och kanske gjorde jag det också, när jag som mycket liten bakade med mormor. Men ganska snabbt insåg jag att ”N-ordet” inte användes som ett neutralt ord, detta trots att jag fortfarande inte var mer än kanske 7-8 år. Nu, 20 år senare, är det i skrivande stund 21.000 personer på Facebook som anmält sig till eventet ”N****bollens dag 2014”.

När jag började som praktikant på Språkrådet i vintras efter min kandidatexamen i svenska trodde jag att jag skulle bli ännu mer språkkonservativ än jag redan var. Jag hade fel. Det finns nämligen två sätt att beskriva språket: normerande (preskriptivt) och beskrivande (deskriptivt). På Språkrådet är man mycket öppen för förändringar i språket och bevakar dessa förändringar för att kunna ge rekommendationer i svenskt språkbruk.

Om man söker på ”N-ordet” i Språkrådets frågelåda kommer detta upp (Språkrådet väljer ut frågor till frågelådan som har ett svar som kan appliceras på likartade frågor):

fråga:
Är neger neutralt? Kan det t.ex. användas i en polisrapport?
svar:
Nej, neger är inte neutralt. Det bör inte användas i polisrapporter. I stället får man använda exempelvis svart eller mörkhyad, om man måste ange hudfärg.
Ordet neger har kommit att uppfattas som nedsättande. Detta beror sannolikt på att motsvarande ord på engelska (negro) under en lång tid undan för undan har glidit nedåt på stilskalan och nu i det närmaste av många uppfattas som ett skymford. Det hjälper inte att hänvisa till att neger kommer av lat. niger som betyder ‘svart’. Ordet har av utomspråkliga skäl blivit så gott som oanvändbart. Detta gäller även i sammansättningar som negerboll.

Skulle du säga ”Vill du ha kaffet med mjölk eller n****?”, som en av mina medarbetare på Motargument använde i en intern konversation för att just visa på hur bisarrt det är att hävda att ”N-ordet” används som benämning av en färg. Eller ”Åh, vilken snygg n****jacka jag köpte idag!” Ska det kanske vara särskrivet, ”n**** jacka”, om det ska användas på samma sätt som en ”svart jacka”?

Jag vågar ta mig friheten att svara på min egen fråga här med ett: Nej, det skulle du inte. ”N-ordet” må komma från latinets niger = svart, och senare spanskans negro, men i svensk språkanvändning används ”N-ordet” knappast som en färg.

Därför är du välkommen att säga vitlök, gul lök, grönpeppar, rödpeppar, ja till och med svartpeppar (!). Finska pinnar, svenska köttbullar, turkiska köttbullar, marockanska köttbullar, afrikansk linsgryta, europeisk matkultur, kör på bara! Förleden till de begrepp jag räknat upp här kan delas in i tre kategorier:

Kategori 1: vit, gul, grön, röd, svart = färger
Kategori 2: Finland, Sverige, Turkiet, Marocko = länder
Kategori 3: Afrika, Europa = världsdelar

Vill du på allvar hävda att ”N-ordet” passar in och är lika neutralt som dessa kategorier? Om du vill det tycker jag verkligen du ska läsa vidare i krönikan.

text negerboll 2En del personer hävdar att det inte är ”n****” utan ”n*gger” som är den nedsättande termen. Detta argument faller samman främst p.g.a. två skäl:

1. Båda orden har samma urspung, dvs. latinets niger och började användas under slavhandelns dagar när vita behövde avhumanisera svarta.

2. ”N*gger” används knappast i svenskt språkbruk längre och har inte gjorts på åtminstone några decennier. Om man går in på SAOB online och skriver in ”n*gger” står det numera ”se n****”. Klickar man sig vidare till ”n****” finns det två huvudbenämningar för detta ord:

 

1) manlig individ tillhörande den människoras som är inhemsk i Central- o. Sydafrika o. som bl. a. kännetecknas av mycket mörk (stundom chokladbrun) hy, ulligt, krusigt hår, bred, platt näsa o. tjocka läppar

2) om person som icke tillhör negerrasen, men som i fråga om sinnelag, kulturell, moralisk ståndpunkt o. d. liknar 1. (punkt 1 ovan, min anm.)  anse(tt)s likna negrerna: ”barbar”, ”vilde”

Ett ännu sämre argument som jag (tyvärr) har fått ta del av är ”Jag tänker inte säga chokladboll, bakverket innehåller inte choklad utan kakao”. Då vill jag ta upp det faktum att jag aldrig har hört någon opponera sig mot att behöva säga t.ex. chokladkaka. En chokladkaka, alltså typ sockerkaka med kakao i, innehåller mig veterligen inte heller ren choklad.

Men om du nu är så mån om att säga rätt, även om ordet n****boll knappast heller är korrekt eftersom vi nu har rett ut att ”N-ordet” inte används som en färg i svenskt språkbruk, så har jag ett mycket kreativt förslag som även Språkrådet skulle uppmuntra: skapa ett eget ord. Kakaoboll om du så vill? Det kanske blir nästa års nyord!

För övrigt säger mormor chokladboll sedan många år tillbaka och det skulle kännas fullständigt främmande att hon skulle säga något annat numera eftersom hon, 20-talist och 85 år gammal, inte har några problem med att ta till sig förändringar i samhällsstrukturen eller att inse när ett ord är förlegat. 

Artiklar

Dåligt perspektiv från Nima Gholam Ali Pour

Nima Gholam Ali Pour, politisk samhällsdebattör, tidigare socialdemokrat och nuvarande sverigedemokrat, kritiserar i sitt blogginlägg ”Dåligt perspektiv från Östermalm” Borzoo Tavakolis öppna brev i Dagens Nyheter till Kent Ekeroth.

Ali Pour tycks resonera som så att Tavakoli är hycklande och brister i insikt om samhällsproblem, enligt Ali Pour särskilt kopplade till invandring. Allt på grund av att Tavakoli valt att flytta till Östermalm. Ali Pour tycker sig veta att Tavakoli flyttat till Östermalm för att han vill slippa en mångkultur som han älskar.

Ali Pour påpekar att Tavakoli inte representerar den sociala nivå som merparten invandrare befinner sig på. Hans slutsats är riktig men detsamma kan sägas om nästan alla som bor på Östermalm. Oavsett deras etniska ursprung.

Ali Pour skriver:

Han och hans åsikter representerar en liten minoritet av det här landets invandrare som har haft den ekonomiska möjligheten att flytta till områden där det knappt finns några invandrare.
Under my Umbrella
*Kicki* / Foter.com / CC BY-NC-ND

Om Tavakoli valt att flytta för att slippa se grannar omkring sig som ser ut som han själv får han sägas ha misslyckats. Över 13 000 personer med utländsk bakgrund bor på Östermalm. Det motsvarar mer än halva Rosengårds befolkning (sid. 6 i rapporten ”Rosengård! Strategier för hållbar utveckling i en stadsdel” utgiven 2008 av Malmö stadsbyggnadskontor).

Drygt  20%, eller en av fem av Östermalms invånare, är antingen utrikesfödda eller har två utrikesfödda föräldrar. Lägger man till dem som har minst en utrikesfödd förälder bland Östermalmsborna börjar andelen med utländsk bakgrund på Östermalm närma sig motsvarande andel i Malmö.

Invånare från Iran (Tavakolis & Ali Pours födelseland), Irak, Turkiet, Libanon, Syrien, samt kontinenterna Sydamerika och Afrika utgör sammantaget den näst största gruppen invandrare på Östermalm (cirka 2 500 personer). Den näst största gruppen utrikesfödda på Östermalm utgörs av personer från Marocko, Thailand, Sydkorea, Indien, Kina, övriga Asien, Mellanamerika, OSS, Oceanien och statslösa (cirka 3 000 personer). Den största gruppen utrikesfödda på Östermalm utgörs av personer från Nordamerika, Polen, Tyskland, Jugoslavien, Grekland, Baltikum, Storbritannien, Bosnien, Ungern, Italien, Spanien, Frankrike, Rumänien och ”övriga Europa” (cirka 5 600 personer). Invandrare från Norden utgör cirka 2 000 personer. (sid. 33 & 34 i rapporten ”Statistik om Stockholm”)

Mångkulturen har även invaderat stadsdelen på många andra sätt. Gymnasieskolor på Östermalm har lett till en påtaglig mångfald. Stadsdelen har restauranger som serverar mat från hela världen. Den har flera nattklubbar där andelen besökare med utländskt ursprung ligger skyhögt över riksgenomsnittet (en subjektiv bedömning av författaren till denna artikel i Motargument, som ofta besöker klubbarna och restaurangerna).

För att inte tala om att Östermalm ligger 5-10 minutes promenad från Norrmalm där utrikesfödda bor, jobbar, vistas och utgör ett påtagligt inslag i stadsbilden. Ali Pour rekommenderas att besöka centrala Stockholm om han vill granska saken själv.

Motargument vill slutligen gratulera Nima Gholam Ali Pour till hans nya engagemang inom Sverigedemokraterna.

Artiklar, Myter

ABC i antisemitism för vänsteraktivister

Vid demonstrationen mot nazisterna på kristallnatten i Stockholm nu i helgen var det en person som tog med sig en israelflagga. Detta väckte ont blod hos en del av vänsteraktivisterna som blev mer arga på israelflaggan än på  nazisterna.

Israel 2Palestinaflaggor anses inte vara något problem. Sådana ser man ofta på antirasistiska demonstrationer. Men israelflaggor ska tydligen förbjudas.

Och inte nog med att en del vänsterfolk vill förbjuda symbolen för Israel; en del går längre och hatar själva davidsstjärnan – oavsett om den sitter på en israelisk flagga eller inte. Jag känner folk som blivit utsatta för hat eftersom de klart visat att de är judar, och burit davidsstjärnor, i demonstrationer mot rasism. ”Inga israelvänner här”, heter det.

Jag vet att det finns en del folk inom vänstern i Sverige som tycker det är svårt att samordna demonstrationer och evenemang med representanter för det judiska Sverige. I Helsingborg ville en del vänsteraktivister dra samman ett evenemang mot nazismen på kristallnatten för något år sedan och fick inte med sig några judiska representanter. Aktivisterna frågade mig varför. Jag googlade på namnen på de ledande organisatörerna där och hittade artiklar som talade väl om det antisemitiska Hamas. Dessutom berättade en judisk bekant att han fått tillsägelse av en av organisatörerna att inte bära ”israeliska symboler” på en antirasistisk demonstration i Helsingborg tidigare.

Det var den judiska symbolen, davidsstjärnan, han bar. Är det så konstigt att vänstern i Helsingborg har svårt att få judar med sig på sina antirasistiska evenemang då?

Israels flagga får bäras – inte minst på kristallnattsdemonstrationer

När judar känner att de inte kan ha med sig israels flagga på demonstrationer mot kristallnattens nazism är det något som är fel.

Och det värsta är att de vänsterextrema tillåts uttrycka sitt hat utan att andra i vänstern reagerar nämnvärt mot det. Antirasister borde ju bli rasande över att folk som bär israelflaggor mobbas ut vid antirasistiska evenemang.

Så, här kommer några tips för vänsterfolk som undrar varför de har så svårt att få judiska representanter att delta i deras antirasistiska evenemang.

  • Mycket av judehatet sen andra världskriget har varit förklätt som antisionism och anti-israelisk retorik. Till och med antisemiter som Ahmed Rami och Gyllene Gryningen pratar oftare om ”sionismen som ”problemet” snarare än judarna. Israelkritik och kritik mot sionismen KAN vara antisemitisk. Är den ensidig och överdrivet ”demoniserande” eller generaliserande ÄR den troligtvis antisemitisk. Ett exempel på det senare är frasen ”sionister är rasister”. Sionister är lika lite en enhetlig grupp som judar eller muslimer är det. Så om ni skanderar att ”sionism är rasism” kommer troligen en hel del folk att dra sig för att delta. En del skulle kalla er antisemiter eftersom ni låter EXAKT som Ahmed Rami och nazisterna.
  • Om ni  anser att Israels flagga bör förbjudas men inte Palestinas flagga, är det ett uttryck för fördomar av något slag. Det är i högsta grad inkonsekvent. Om ni inte vill dra in konflikten i mellanöstern i det antirasistiska arbetet så ska givetvis inte heller palestinas flagga tillåtas. Inte heller bör kurdiska flaggor tillåtas – för de vill ju också ha en stat för sitt folk – likt judar en gång ville.
  • Det finns många skäl att kritisera Israel, men mycket av kritiken mot Israel är ensidig. Det nämns att landet har problem med rasism, att det finns demokratiproblem och förtryck av palestinier, men ofta utelämnas att grannländerna är sju resor värre. Rasismen mot judar i Palestina och Israels grannländer är faktiskt ett problem. Israeler har skäl att vara rädda för t.ex. Hamas. Hamas skriver i sitt partiprogram att de vill utrota alla judar, och citerar myten om Sions vises protokoll. Det pratas ganska allmänt om ”judarna” som problemet till och med i palestinsk statsmedia. Detta är ett GIGANTISKT problem, vare sig du anser det eller inte. Och det är INTE Israels fel att antisemitismen sprids.
  • Lyft gärna fram Ship to Gaza i antirasistiska sammanhang. Men om ni gör detta utan att kritisera Hamas och fördöma Hamas antisemitism så är ni ensidiga och därmed sprider ni den rasism ni säger er vilja förhindra.
  • Om ledande politiker som säger sig tro på ”judiska konspirationer (som ”broderskaparen” Kaba i Malmö) deltar bör ni inte vara förvånade om judiska representanter inte vill delta. Inte heller om islamiska Förbundet, Ifis, deltar som arrangörer eller om folk som Mahmoud Aldebe tillåts härja fritt. Judar brukar inte tycka om antisemitism. Minst av allt vill de se detta på demonstrationer mot nazismen.
  • Om du ogillar denna text bör du fråga dig varför. Du kanske tycker att den känns generaliserande om vänstern, trots att jag skriver ”DELAR AV VÄNSTERN”. Bra! Tänk dig då hur det känns för en jude, sionist eller israelvän att se generaliserande hat mot dem på kristallnatten.
  • Anser du att det palestinska och kurdiska folket ska ha en stat men att det var fel att judarna ville ha en stat för hundra år sen, så är du inkonsekvent.
  • Sist men inte minst: På kristallnatten bör man hålla KÄFT om vilken flagga en jude, eller en person som är aktiv mot antisemitism väljer att bära, eller vilken symbol denne väljer att visa upp då denne demonstrerar mot antisemitism.

Mer läsning

Avgörande att förstå antisemitisk retorik (Expo)

Fördomar om sionism och islamism (Motargument)

När går Israelkritik över i antisemitism (Motargument)

Om ”racism by proxy” (Motargument)

israel