Etikettarkiv: propaganda

Krönikor

Var saklig i argumentationen mot SD:s antimuslimska politik

Sverigedemokraternas alltmer uppskruvade retorik om islam och muslimer, samt konkreta, antidemokratiska förslag förtjänar ännu hårdare granskning.

Att sakligt kritisera religiösa idéer eller migrationspolitik är en sak – att generalisera om en hel grupp människor är något helt annat.

När muslimer gång efter gång utmålas som ett kollektivt problem riskerar det att öka misstänksamhet mot och fördomar om människor som bara vill leva sina liv som alla andra.

Skärmdump från Aftonbladet 260817.

Sverige behöver en politisk debatt där vi kan diskutera integration, religion och migration öppet, men utan att kollektivt skuldbelägga människor på grund av deras tro.

Skärmdump från SvD 260817.

Svensk demokrati bygger på att medborgarskap och rättigheter inte ska graderas efter etnisk eller religiös bakgrund. De grundläggande positiva friheterna i grundlagen, t ex religionsfriheten, gäller alla invånare i Sverige. SD har med obehaglig uppriktighet klargjort att de anser att det inte ska gälla den muslimska minoriteten.

En nationell identitet kan bygga på språk, historia, kultur och gemensamma demokratiska institutioner. Etnonationalism – som SD förespråkar, utifrån politiska förslag och uttalanden – riskerar däremot att göra människors härkomst till ett mått på hur ”svenska” de anses vara.

Skärmdump från Richard Jomshofs officiella X-konto 260817.

Demokrati innebär inte bara majoritetsstyre. En fungerande liberal demokrati innebär också att majoriteten inte fritt kan ta ifrån minoriteter deras grundläggande rättigheter. Detta är en helt avgörande faktor när debatten handlar om muslimer, invandrare eller andra minoriteter.

När någon, politiker eller vanliga människor, talar om ”muslimer”, ”invandrare” eller andra stora grupper som om de vore homogena, kan det vara effektivt att be dem precisera vilka människor och vilka problem de faktiskt menar. Det flyttar diskussionen från svepande generalister till konkret politik och argumentation.

Skärmdump från Dagens Nyheter 260817.

Jag vill egentligen inte tro att alla som röstar på SD är rasister, muslimhatare eller antidemokrater. Däremot anser jag att väldigt mycket av partiets politik och retorik ska kritiseras stenhårt. Med en sådan inställning blir det svårare för motdebattörer att vända debatten till en pseudodiskussion om huruvida vi förolämpar sverigedemokratiska väljare.

Det är helt nödvändigt att vi inte tröttnar på att kritisera SD:s politik, som är såväl antidemokratisk som etnonationalistisk. Kritiken bör vara saklig och syfta till att argumentera mot partiets konkreta förslag och medvetet spetsiga uttalanden. Det är när vi glömmer bort att vara sakliga och börjar misskreditera SD-väljare som grupp som vi dribblar bort möjligheten att kunna påverka just dem som väljer att lägga sin röst på SD.

På vår hemsida www.Motargument.se finns massor av artiklar som ger oss fakta och motargument som kan hjälpa oss att fortsätta vara sakliga i debatten mot Sverigedemokraterna.

#svpol #SDhaveri #val2026

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Krönikor

När hatet blir politik

Richard Jomshof skriver att han hatar islam. Han skriver att islam vill islamisera hela världen genom jihad, förfölja och döda icke-muslimer, göra kvinnor mindre värda, sprida antisemitism och avskaffa demokratin. Och så kommer slutklämmen, den som egentligen förklarar resten: han hatar också ”alla dessa medlöpare som springer islamisternas ärenden och hjälper dem med att ta vårt land ifrån oss”.
Det är där den gamla föreställningen om att detta bara skulle handla om hård religionskritik blir ganska svår att upprätthålla.

För religionskritik är tillåten. Man får avsky islam, kristendom, sharia, Bibeln, Koranen, präster, imamer och religiösa dogmer. Man får kritisera islamism, jihadism, kvinnoförtryck och antisemitism hur hårt man vill.

Skärmdumpar från Richard Jomshofs (SD) officiella Facebookkonto 260819 och Aftonbladet 260817.

Men Jomshof gör något annat. Han förvandlar islam till en enda politisk aktör med en gemensam vilja, ett gemensamt mål och i stort sett en gemensam generalstab. Denne märklige figur vill erövra världen, döda icke-muslimer, förtrycka kvinnor och avskaffa demokratin. Sedan behöver bara muslimen kopplas till denna figur, så är jobbet gjort.

Det är rasism.

För att konstruktionen ska fungera måste skillnaden mellan islam, islamism och jihadism först försvinna.

  • Om problemet heter jihadism är problemet jihadister.
  • Om problemet heter våldsbejakande islamism är problemet våldsbejakande islamister.
  • Om problemet heter hedersförtryck kan man bekämpa hedersförtryck.

Men om problemet heter islam blir hotet betydligt mer användbart. Då kan moskén, slöjan, Ramadan, bönen och den vanlige muslimen stoppas in i samma berättelse om ett pågående övertagande.

Det betyder inte att problemen Jomshof räknar upp är påhittade.

  • Islamistisk terrorism finns.
  • Kvinnor utsätts för religiöst motiverat förtryck.
  • Antisemitism finns i islamistiska och muslimska miljöer.
  • Auktoritära religiösa regimer finns.

Det är verkliga problem och de ska bekämpas. Men därifrån följer inte att världens muslimer är ett politiskt kollektiv med samma mål.

Muslimer är demokrater, konservativa, socialister, liberaler, feminister, fundamentalister, sekulära och politiskt ointresserade. De tycker olika.

Det är ett mycket enkelt konstaterande, men det förstör tyvärr hela propagandabilden.

För propagandan behöver inte människor. Den behöver grupper.

Det mest avslöjande i Jomshofs text är därför inte ens att han säger sig hata islam. Det är orden ”ta vårt land”. Vems land? Är Sverige mindre den muslimska sjuksköterskans land än Richard Jomshofs? Den muslimske polisens? Den kvinna som bär hijab och är född i Malmö? Den muslim som avskyr islamismen och försvarar demokratin? Jomshof behöver inte svara. Retoriken fungerar bättre om gränsen mellan ”vi” och ”dom” lämnas lagom oklar.

Islam görs till fienden och människor som förknippas med islam får sedan bära misstanken.

Och sedan kommer ”medlöparna”. Där blir den auktoritära logiken tydlig. Först definieras ett existentiellt hot. Sedan kopplas en grupp till hotet. Därefter görs även den som protesterar misstänkt. Den politiske motståndaren har inte bara fel. Han hjälper fienden. Det är ett gammalt och effektivt knep, eftersom det gör kritiken själv till bevis för konspirationen.

Det är därför Jomshofs text är allvarligare än ännu ett grovt utspel. Den handlar om normalisering. Det som först väcker avsky blir nästa gång en kontrovers, därefter en legitim ståndpunkt och till sist en fullt normal del av den politiska debatten. Jomshof säger inte att han hatar jihadism. Han säger inte att han hatar islamism. Han säger att han hatar islam och avslutar med att människor hjälper ”dom” att ta ”vårt land”.

Man behöver alltså inte leta efter någon dold signal.

Det finns ingen dold signal.

Det är rasistisk retorik, öppet formulerad. Och det farliga är inte bara att en riksdagsledamot skriver så.

Det farliga är om resten av samhället vänjer sig.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Artiklar, Krönikor

Svensk nog att köra Sverige till jobbet – men inte att kalla Sverige sitt hem

Det finns en gammal föreställning i svensk politik om att alla riksdagspartier i grunden är jämförbara. De vill olika saker, använder olika slogans och bråkar om skatter, vård, skola, kriminalitet och migration. Sedan går väljarna hem och röstar. Det är en behaglig föreställning. Problemet är bara att den ibland inte stämmer.

Det blev tydligt i Skaraborg när Sverigedemokraterna satte upp valreklam på bussar med budskapet:

”Saknar du Mogadishu? Återvandringsbidraget hjälper dig hem.” (Källa: Aftonbladet)

Ett tjugotal bussförare med somaliska rötter sjukskrev sig i protest. Västtrafik beslutade därefter att ta ner reklamen och konstaterade att man inte hade förutsett den arbetsmiljörisk som uppstod.

Och där borde diskussionen egentligen börja. För det här handlar inte om att någon blev upprörd över en valaffisch. Människor blir upprörda över valaffischer varje dag. Det tillhör demokratins enklare nöjen. Det handlar om någonting annat. Bussen är förarens arbetsplats och arbetsredskap. Föraren kan inte byta kanal, bläddra vidare eller lägga reklamen åt sidan. Han ska köra den, timme efter timme.

Om föraren själv har somalisk bakgrund blir situationen närmast absurd. Han förväntas utföra sitt arbete i ett fordon som samtidigt meddelar människor med hans bakgrund att det finns ekonomisk hjälp att få om de vill åka ”hem”. Det är svårt att föreställa sig en motsvarande situation med något annat riksdagsparti. En moderat kan naturligtvis tvingas köra en buss med socialdemokratisk reklam och tycka att budskapet är fullständigt fel. En socialdemokrat kan på motsvarande sätt köra omkring med moderata budskap om skattesänkningar. Men ingen av dem behöver fundera på om reklamen samtidigt ifrågasätter deras rätt att betrakta Sverige som sitt hem.

Det är skillnaden, och det är därför den vanliga invändningen – ”alla partier annonserar ju” – är så ointressant. Ja, alla partier annonserar. Men alla partier gör inte människors ursprung och tillhörighet till en del av själva budskapet.

Det är dessutom inte första gången SD:s reklam i kollektivtrafiken skapar problem för dem som arbetar där. Under valrörelsen 2022 protesterade tunnelbaneförare i Stockholm mot ett helt tåg täckt av SD-reklam. Fackförbundet Seko krävde riskbedömning och pekade både på personalens mående och på risken för konflikter och säkerhetsproblem. Fyra år senare har budskapet blivit betydligt mindre diskret. Nu står det Mogadishu på bussen.

Nästan samtidigt uppstod en annan konflikt kring SD:s valreklam, denna gång på Stockholms centralstation. Där hade partiet placerat delar av sin kampanj på stationens dörrar. Budskapet byggde på en så kallad ”två dörrars politik”, där vissa människor markerades som icke önskvärda. Jernhusen tog ner delar av kampanjen och uppgav bland annat att reklamen kunde uppfattas som att vissa resenärer inte var välkomna på stationen. SD invände mot den beskrivningen och mot hur godkännandeprocessen hade hanterats.

Det intressanta här är inte att fallen är identiska, för det är de inte. Det intressanta är mönstret. På Centralstationen kunde budskapet uppfattas som att vissa människor inte var välkomna. På bussarna erbjuds människor med koppling till Somalia ekonomisk hjälp för att åka ”hem”. Samtidigt går SD till val under det betydligt mjukare huvudbudskapet ”Vi gör Sverige till Sverige igen.”

Det är skicklig reklam. Lite nostalgi, lite folkhem, en antydan om att någonting har gått förlorat och nu ska återställas. Men slogans av det slaget fungerar bara så länge ingen ställer den uppenbara frågan: När slutade Sverige vara Sverige? Vad var det som gjorde landet mindre Sverige? Och vilka människor förknippas med denna förändring?

Frågan blir särskilt intressant med tanke på Sverigedemokraternas historia. I partiets politiska förhistoria finns Bevara Sverige Svenskt, BSS. Dagens slogan är naturligtvis inte densamma. ”Bevara Sverige Svenskt” och ”Vi gör Sverige till Sverige igen” är två olika formuleringar och det vore ohederligt att påstå något annat. Men tankefiguren har en påfallande familjelikhet: Sverige har förändrats, någonting har gått förlorat och landet måste återställas.

Sedan kommer de andra kampanjerna och hjälper till med tolkningen. På den stora valaffischen finns nostalgin. På bussen står Mogadishu.

SD:s idéer om återvandring är inte nya. De har funnits länge. Det som har förändrats är hur öppet och konkret delar av politiken kommuniceras. Det handlar inte längre bara om migrationsvolymer, integration eller hur många människor Sverige kan ta emot. Budskapet riktas till människor som redan bor och arbetar här. ”Saknar du Mogadishu?”

Det är där ordet ”hem” blir så viktigt. För vem avgör var en annan människas hem ligger? En person kan vara född i Somalia och ha sitt hem i Skövde. Han kan arbeta här, betala skatt här, ha sina barn här och köra tusentals andra människor till jobbet varje vecka. Ändå placerar den politiska reklamen hans tänkta hem i Mogadishu.

Det är etnifierande politik. När människors tillhörighet till Sverige på detta sätt görs beroende av ursprung blir det rasistisk politik i praktiken. Och när samma människa dessutom förväntas köra omkring med budskapet under sin arbetsdag blir den politiska teorin plötsligt en arbetsmiljöfråga.

Det är därför bussförarnas protest är mer avslöjande än många timmars partiledardebatt. Den gör den abstrakta diskussionen om nationalism konkret. En människa sitter bakom ratten och gör exakt det som politiker ständigt säger att invandrare ska göra: arbetar, försörjer sig, håller samhället igång och kör resten av oss till jobbet. På sidan av hans buss står samtidigt ett politiskt budskap som pekar mot ett annat land och kallar det ”hem”.

Där finns hela motsägelsen. Svensk nog för att köra Sverige till jobbet, men tydligen inte självklar nog för att kalla Sverige sitt hem.

Det är inte en vanlig konflikt mellan höger och vänster. Det är inte en strid om några procentenheter i kommunalskatten. Det handlar om vem som anses höra till.

SD vill gärna betraktas som ett parti bland andra. De sitter i riksdagen, förhandlar med regeringen och köper reklamplats precis som alla andra. Men parlamentarisk normalisering förändrar inte innehållet i politiken. Ibland räcker det med en buss för att påminna oss om det.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Källa:

Aftonbladet: SD:s valreklam tas ner efter protest

I fokus

SD utnyttjar judar för att demonisera muslimer

I ett inlägg på X 260816 skriver Judiska Ungdomsförbundet i Sverige (JUS) följande:

”Jimmie Åkesson använder vår bok och därmed den judiska minoriteten i sin retorik mot islam. Det här är inget vi står bakom. Sluta använda judar som politiska slagträn för att demonisera andra minoriteter. Skärpning.” (Källa: X)

I en propagandafilm som Sverigedemokraterna använder sig av i sin valkampanj ser vi partiledare Jimmie Åkesson hålla i en bok där han är mån om att boktiteln är synlig. Boken han stolt exponerar är ”Stolt jude”. Det är inte en slump att det är just den han håller i.

”Stolt jude” är ett svenskt initiativ och projekt som lyfter fram unga judars egna berättelser om identitet, vardag och framtid i Sverige. Det startades år 2015 av Judiska Ungdomsförbundet (JUS) och fungerar som ett Instagram-stafettkonto där unga judar delar sina personliga erfarenheter. Projektet har även blivit en bok och en uppmärksammad utställning hos Forum för levande historia för att öka kunskapen om den judiska minoriteten.

Att SD återigen understryker att de skulle vara jude-/Israelvänliga handlar möjligen om att de sitter på en historisk skuld pga den nazistiska bakgrunden.

Att SD är tydliga med sitt ställningstagande för Israel i kriget mellan Israel och Hamas beror på att SD numera manifesterar sin grova antimuslimska rasism.

I länken nedan finns klippet på Jimmie Åkesson där han håller i boken.

Källa:

Judiska Ungdomsförbundet i Sveriges officiella X-konto

Forum för levande historia: Stolt jude

Krönikor

SD hycklar om heltäckande ansiktsplagg

Gästinlägg av #TNKVRT

Hyckleriet är ändå imponerande. Ena stunden: ”Det här kommer aldrig att bli svenskt!” om en kvinna i heltäckande ansiktsplagg. Nästa stund: Jimmie Åkesson samarbetar och turnerar med kvinna i heltäckande ansiktsplagg.

Skärmdump från #TNKVRTs Instagramkonto 260814.

Tydligen är heltäckande ansiktsplagg svenskt så länge det är rätt heltäckande ansiktsplagg.

—

Oavsett vad man tycker om niqab tycker jag att det är något väldigt obehagligt med att politiker aktivt polariserar ytterligare med skylt utanför en moské med en bild på en kvinna i niqab och säger att hon aldrig kommer att bli svensk. Svenskhet är ingen lista över godkända klädesplagg. Sverige är ett land där människor ser olika ut, tror på olika saker, bär olika kläder och lever sina liv på olika sätt. Staten ska självklart kunna stifta lagar när det finns legitima skäl för det, men politikens uppgift är inte att bestämma vilka kulturella eller religiösa uttryck som är tillräckligt ”svenska” för att få höra hemma här.

Skärmdump från #TNKVRTs Instagramkonto 260814.

Man kan kritisera niqab. Man kan diskutera kvinnosyn, religion, integration och till och med argumentera för begränsningar. Men då får man göra just det. Att istället använda en muslimsk kvinnas klädsel som symbol för något främmande som aldrig kan bli svenskt skickar ett betydligt större budskap: du kan bo här, kanske till och med vara född här, men vissa kommer ändå vilja bestämma att du aldrig riktigt hör hit.

Är det verkligen politikers uppgift att dela upp människors kläder i svenska och osvenska?

#TNKVRT

I fokus

Åkesson (SD) vill ”lägga exakt noll kronor på integrationen”

Inför valet 13 september har Sverigedemokraterna, i en intervju med partiledare Jimmie Åkesson (SD) i SR Ekot, aviserat att de vill lägga noll kronor på integration. Att helt strypa resurserna i integrationspolitiken skulle få allvarliga konsekvenser: stora samhällskostnader, ökd segregation och en skadad ekonomi. Kritiker menar att integration inte sker automatiskt utan kräver aktiva statliga insatser.

Att SD inte vill ha någon integrationspolitik är i sig ingen nyhet, men att de intensifierar valkampanjen med skarp retorik är ingen slump. Det är ett tämligen riskfritt vallöfte, då inget annat parti är av åsikten att Sverige inte ska ha någon integrationspolitik. Däremot sänder budskapet en viktig signal till väljarna.

I en intervju med SR Ekot utvecklar Åkesson resonemanget:

”Jag skulle vilja lägga exakt noll kronor på integration, det är inte en pengafråga, det är en fråga om ett individuellt ansvar att anpassa sig till samhället eller inte”. (Källa: Dagens industri)

Åkesson är tydlig med att orsaken till att SD anser att Sverige inte bör ha någon integrationspolitik i grunden är en principfråga för partiet och att det inte egentligen inte har något med att spara i budgetutgifter att göra.

I samma intervju säger Åkesson att han inte ser några nya reformer komma vad gäller integrations- och migrationspolitik, eftersom nuvarande mandatperiod inneburit många repressiva reformer på två av SD:s favoritområden.

De viktigaste motargumenten mot SD:s nollkronevision för integrationen är:

Ekonomi

  • Högre långsiktiga kostnader: Att dra in stöd till språkutbildning (SFI) och arbetsmarknadsåtgärder förlänger tiden till självförsörjning, vilket ökar statens utgifter för försörjningsstöd.
  • Förlorade skatteintäkter: Utan integrationsinsatser tar det längre tid för utrikes födda att komma i arbete, vilket minskar skattebasen som finansierar välfärden.
  • Arbetskraftsbrist: Många sektorer (exempelvis vård, omsorg och transport) är helt beroende av att nyanlända snabbt validerar sin kompetens och kommer ut i jobb.

Sociala aspekter, välfärd, arbete och säkerhet:

  • Ökad segregation och utanförskap: Att lämna hela ansvaret på individen riskerar att cementera parallellsamhällen där nyanlända isoleras utanför det svenska majoritetssamhället.
  • Kriminalitet och gängrekrytering: Utan fungerande skolgång och vägar till lagliga jobb ökar risken för att unga i s k utsatta områden dras in i kriminalitet.
  • Sämre språkinlärning: Språket är nyckeln till samhället. Att dra in resurser till riktad svenskundervisning försvårar kommunikation med myndigheter, skola och arbetsgivare.
  • Systemfel i välfärden: Skolor, socialtjänst och sjukvård drabbas hårt om nyanlända inte får grundläggande samhällsorientering och stöd tidigt.
  • Individen behöver verktyg: Även om individen har ett eget ansvar krävs det strukturella verktyg (såsom validering av utländska betyg) för att anpassningen överhuvudtaget ska vara praktiskt möjlig.
  • Skapar en permanent underklass: Förslaget riskerar att skapa en permanent underklass av människor som befinner sig i Sverige lagligt men saknar reella chanser att bli en del av samhället.

Varför vill SD satsa noll kronor på integrationen?

Officiellt säger de att integration är ett individuellt ansvar som inte bör belastas staten. I själva verket går uttalandet hand i hand med SD:s nollvision på asylinvandring, och det uttalade målet för nettoinvandringen är att den ska vara kraftigt negativ, vilket innebär att betydligt fler personer ska lämna Sverige än som flyttar hit.

Utspelet om att Sverige bör avsätta noll kronor på integrationspolitik är såväl valstrategiskt som symbolpolitiskt.

#val2026

Källor:

Aftonbladet: Åkesson: Vill lägga exakt noll på integration

Dagens industri: Åkesson: Vill lägga exakt noll på integration

Sverigedemokraternas hemsida

I fokus, Krönikor

Jomshof (SD) kallar sina motståndare förrädare – och kallar det demokrati

Richard Jomshof (SD) förkunnar i ett inlägg på X att den enda ministerposten han skulle kunna tänka sig är ”avislamiseringsminister”. Han beskriver Socialdemokraternas väljare som ”importerade islamistiska kärnväljare” och hävdar att segregation, gängkriminalitet, organiserad brottslighet, förnedringsrån och gruppvåldtäkter är resultatet av en medveten socialdemokratisk politik. Sedan kommer ordet ”förräderi” och ännu en hänvisning till Vidkun Quisling. Det är värt att granska vad som faktiskt sägs – och vad som saknar täckning.

Jomshof fortsätter: ”Jag vet nämligen att det riskerar att slå hårt mot era importerade islamistiska kärnväljare.”

Redan där gör Jomshof tre helt olika kategorier till en och samma: utrikes födda, muslimer och islamister. Det finns inget stöd i SCB:s partisympatistatistik för en sådan slutsats. SCB visar visserligen att Socialdemokraterna har större stöd bland utrikes födda än bland inrikes födda. Men undersökningen redovisar partisympatier efter bland annat födelseland, kön, ålder och utbildning – inte efter religion och definitivt inte efter huruvida väljaren är islamist. Att kalla människor för ”importerade islamistiska kärnväljare” är alltså inte statistik. Det är Jomshofs egen politiska etikettering.

I denna diskussion måste vi skilja på islam, islamism och radikal islamism. Motargument har tidigare berört detta ämne ett flertal gånger.

Men Jomshof skriver inte ”antiislamismminister”. Han skriver ”avislamiseringsminister”. Det är en betydande skillnad. Om ”avislamisering” betyder att staten ska motarbeta själva religionen islam eller människors möjlighet att utöva den, uppstår ett uppenbart problem: religionsfriheten är grundlagsskyddad. Regeringsformen garanterar var och en friheten att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion. Jomshof borde därför förklara vad han faktiskt vill ”avislamisera”: islamistisk extremism – eller Sverige från islam och muslimer? De två sakerna är inte synonyma.

Sedan kommer nästa steg. Jomshof räknar upp ”den accelererade segregationen, det växande utanförskapet, gängkriminaliteten, den organiserade brottsligheten, islamiseringen, förnedringsrånen eller överfalls- och gruppvåldtäkterna” och slår fast: ”Allt är en följd av den högst medvetna politik ni har tvingat på det svenska folket.”

Det är ett närmast skolboksmässigt exempel på en monokausal förklaring av komplicerade samhällsproblem. Migration spelar roll för samhällsutvecklingen och forskning visar också överrepresentation för vissa migrantgrupper inom delar av brottsligheten. Det finns ingen anledning att förneka det. Men därifrån följer inte att migration eller S ensamma förklarar ”allt”.

Brå:s forskningssammanställning Migration och brott från 2025 beskriver hur migration kan ha både brottshöjande och brottsreducerande effekter och hur resultaten varierar beroende på bland annat typ av migration, brottslighet, samhälle och tidsperiod. Forskningen är betydligt mer komplex än Jomshofs påstående om en enda politisk orsak till en lång lista av samhällsproblem.

Även historieskrivningen om svensk migrationspolitik blir märklig om ansvaret läggs uteslutande på S. År 2008 genomförde Fredrik Reinfeldts borgerliga regering en omfattande reform av arbetskraftsinvandringen som gjorde det betydligt enklare att rekrytera arbetskraft från länder utanför EU. Efter flyktingkrisen 2015 gjorde den S-ledda Löfvenregeringen det motsatta och lade fram lagstiftning som begränsade möjligheten att få uppehållstillstånd och anpassade regelverket till EU-rättens miniminivå. Man får naturligtvis kritisera båda regeringarnas beslut. Men berättelsen om en ”högst medveten” S-plan som ensam skapat dagens problem håller inte ens mot Sveriges moderna politiska historia.

Och så kommer Quisling – igen. Jomshof skriver: ”Jag skulle vilja gå så långt som att säga att den är ett förräderi mot Sverige och det svenska folket.” Sedan tillägger han att det finns en historisk parallell till ”en viss norsk landsförrädare”. Ingen behöver fundera särskilt länge över vem han menar.

Vidkun Quisling var inte en norsk politiker som råkade föra en politik hans motståndare ogillade. Han var fascist, samarbetade med Nazityskland efter invasionen av Norge och ledde en pronazistisk marionettregim under den tyska ockupationen. Efter kriget dömdes han för landsförräderi. Hans namn blev internationellt synonymt med en person som förråder sitt land genom samarbete med en ockupationsmakt.

När Jomshof återkommande använder denna referens om demokratiska politiska motståndare handlar det därför inte bara om ett ”hårt ordval”. Han placerar dem symboliskt i samma moraliska kategori som en landsförrädare som samarbetade med en främmande ockupationsmakt.

Det är här Jomshofs text blir mer intressant än ännu ett aggressivt inlägg på sociala medier. Argumentationen följer en tydlig struktur: S-väljare beskrivs som ”importerade islamistiska kärnväljare”. Samhällsproblemen sägs vara resultatet av en medveten politik. Politiken påstås vara riktad mot ”det svenska folket”. Jomshof själv och hans politiska sida sägs däremot ”sätta Sverige främst”. Och motståndarna jämförs slutligen med Quisling.

Det är en förskjutning från normal demokratisk konflikt till något annat. I en demokrati kan en regering fatta katastrofalt dåliga beslut. Politiker kan vara naiva, inkompetenta eller ideologiskt förblindade. De kan kritiseras hårt och röstas bort. Men det gör dem inte till landsförrädare.

När politiska motståndare i stället beskrivs som människor som medvetet har förrått nationen upphör de gradvis att framställas som legitima deltagare i samma demokratiska system. De blir i retoriken fiender till landet och folket. Det är särskilt anmärkningsvärt eftersom Jomshof i samma text skriver: ”Till skillnad från er så tror jag på demokratin.”

Demokrati innebär inte att det egna partiet ensamt representerar Sverige eller ”det svenska folket”. Demokrati innebär att människor med olika uppfattningar om migration, religion, kriminalpolitik och integration har samma rätt att delta i det politiska systemet – och att den som förlorar ett val fortfarande är en legitim politisk motståndare, inte en förrädare.

Islamistisk extremism ska bekämpas. Gängkriminalitet ska bekämpas. Antisemitism, kvinnoförtryck och religiös fundamentalism ska bekämpas oavsett varifrån de kommer. Men inget av detta kräver att miljoner svenska väljare misstänkliggörs som en importerad islamistisk väljarbas eller att demokratiska motståndare jämförs med en nazistisk kollaboratör. Tvärtom. Ett demokratiskt samhälle måste kunna försvara sig mot extremism utan att själv börja använda extremismens klassiska uppdelning av samhället i det sanna folket och dess förrädare.

Det är den skillnaden Richard Jomshof tycks få allt svårare att upprätthålla.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Källor:

Inlägg på Jomshofs officiella X-konto

Motargument: Terminologi – islamism

Riksdagen: Religionsfrihetslag (1951:680)

Brå: Migration och brott

I fokus, Myter

SD och M sprider desinformation om S och ”mängdrabatten”

På Sverigedemokraternas och Moderaternas officiella sociala mediekonton sprids missvisande propaganda om att Socialdemokraterna inte skulle vilja avskaffa den s k ”mängdrabatten”, egentligen straffrabatten, eftersom de röstade nej till Tidöregeringens förslag 260813.

De fyra rödgröna partierna (S, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centerpartiet) gjorde i god tid klart att de skulle rösta nej till propositionen som helhet. Lagrådet och en rad myndigheter har kritiserat förslaget för att sakna tillräcklig analys och beredning.

S har lagt ett motförslag, men det var Tidöregeringens proposition om bl a straffrabatten som det röstades om i riksdagen.

Sammanfattningsvis handlar det om att S inte anser att förslaget är seriöst. Kriminalvården bedömer att det inte finns fängelseplatser nog för att täcka upp för ett totalt stopp för straffrabatt förrän tidigast 2040. S hävdar att Tidöregeringens löfte om att genomföra det till 2030 är orealistiskt.

Skärmdump från Sverigedemokraternas officiella Facebookkonto 260806.

S menar att Tidöregeringens förslag om ett totalt slopande är orealistiskt och ”en bluff”. S förespråkar i stället ”repression med precision”.

Skärmdump från Moderaternas officiella Instagramkonto 260806.

S vill avskaffa mängdrabatten för grova vålds- och sexualbrott, samt skärpa straffen för upprepad gängkriminalitet. De vill däremot behålla en reformerad mängdrabatt för lindrigare brottslighet (t ex seriesnatterier eller mindre egendomsbrott) för att inte helt överbelasta rättsväsendet. De vill också införa ett helt nytt, icke tidsbestämt, säkerhetsstraff för återfallsvåldtäktsmän.

SD och M kritiserar S och hävdar att ett nej till deras lagförslag skulle innebära att serievåldtäktsmän och gängkriminella fortsätter att få stora rabatter på sina straff. Mot bakgrund av att S har uttryckt att de vill avskaffa straffrabatten för grova vålds- och sexualbrott, samt för upprepad gängkriminalitet, är påståendet direkt felaktigt. Det går inte att se SD:s och M:s missvisande propaganda som något annat än valfläsk.

Skärmdumpar från SD:s och M:s sociala medier 280806.

Källor:

https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/proposition/2026/07/prop.-202526297

https://www.expressen.se/debatt/debatt-strommers-forslag-ar-en-bluff-han-vet-om-det/

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/d4G1PA/andersson-och-kristerssons-brak-om-mangdrabatt-desperation

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/slopad-mangdrabatt-drojer-fangelser-for-fulla

https://www.socialdemokraterna.se/var-politik/a-till-o/lag-och-ordning

https://www.expressen.se/debatt/debatt-strommers-forslag-ar-en-bluff-han-vet-om-det/

https://www.vlt.se/opinion/debatt/repression-med-precision-s-vill-sla-hardare-mot-gangen-nu/

https://www.socialdemokraterna.se/var-politik/a-till-o/sexualbrott

I fokus

Dubbelmoral när SD-Samnytt och SD-Riks dissar politiska kampanjer på arabiska

Två av Sverigedemokraternas propagandaorgan, Samnytt och Riks, rasar i nyligen publicerade artiklar över att Socialdemokraterna och Centerpartiet använder sig av arabiska i sina valkampanjer. Propagandaorganen ”glömmer” att även SD spridit propaganda på arabiska.

Motargument påminner om att det egna partiet SD vid ett par tillfällen också använt sig av arabiska i sin propaganda.

Vi minns 2023 och Jimmie Åkessons (SD) tal till nationen häromåret, då en AI-klon av Jimmie pratade knackig arabiska.

Våren 2026 kampanjade SD Hylte med flygblad på arabiska med budskapet ”Sätt stopp för att socialtjänsten omhändertar era barn”. Kampanjen kritiserades för att sprida desinformation liknande LVU-kampanjen.

Våren 2024 avslöjade TV4:s Kalla Fakta via dold kamera hur SD systematiskt och omfattande via anonyma konton spridit desinformation om politiska motståndare på sociala medier. På en film från SD:s kommunikationsavdelning syns hur anställda diskuterade en desinformationskanpanj om S på arabiska, där de bl a uppmanar till ”våldsamt motstånd”. Bl a köptes två domännamn på arabiska för att kunna sprida desinformation.

Samnytt och Riks är SD-propagandakanaler som Motargument gång på gång avslöjat med lögner, desinformation och skev verklighetsuppfattning. Att man i sin iver att misskreditera politiska motståndare väljer att bortse från att deras eget parti också marknadsfört sig på arabiska är egentligen inga konstigheter.

Källor:

SVT: SD i Hylte delade ut flygblad till familjer med uppmaning att stoppa socialtjänsten – dras nu tillbaka https://www.svt.se/@helenachdur nyheter/lokalt/halland/sd-i-hylte-delade-ut-flygblad-till-familjer-med-budskapet-satt-stopp-for-socialtjansten

Expressen: SD publicerar AI-klon av Åkesson på arabiska https://www.expressen.se/nyheter/sd-publicerar-ai-klon-av-akesson-pa-arabiska/

TV4: SD-anställda planerar desinformationskampanj mot Socialdemokraterna https://www.tv4.se/artikel/4hrXTie4NAg6BkHwKwfcsy/sd-anstaellda-planerar-desinformationskampanj-mot-socialdemokraterna

DN: SD ville starta desinformationskampanjer på arabiska https://www.dn.se/sverige/sd-ville-starta-desinformationssajter-pa-arabiska/

I fokus

SD Malmö ljuger om nyanlända och lyxbostäder

På Sverigedemokraterna Malmös officiella Facebookkonto sprids just nu en lögn om att nyanlända med försörjningsstöd i Malmö som en skänk från ovan får ”nyproducerade lyxlägenheter”.

Skärmdump från Sverigedemokraterna Malmös officiella Facebookkonto 260704.

Motargument vill med denna artikel informera om att nyanlända med försörjningsstöd i Malmö inte har rätt till lyxlägenheter; bostadsförmedlingen följer socialtjänstens normer och prioriterar mer normala hyresnivåer.

Kommunens boendepolicy

Malmö stad ansvarar för att ordna tillfälligt boende för nyanlända, det kan handla om hyreslägenheter, bostadsmoduler eller gruppboenden. Boendet är tidsbegränsat, vanligtvis upp till fyra år, med målet att hushållen ska få ett förstahandskontrakt på sikt. Kommunen erbjuder stöd och vägledning för att underlätta etablering och bostadssökning via Boplats Syd, men det finns inga särskilda regler som ger nyanlända med försörjningsstöd förtur till exklusiva eller dyra lägenheter.

Försörjningsstöd och bostadsbidrag

Personer som får försörjningsstöd måste följa aktivitetskrav och delta i aktiviteter som leder mot arbete eller studier. Nyanlända kan även ansöka om bostadsbidrag från Försäkringskassan, vilket hjälper till att täcka boendekostnader. Bidraget beräknas utifrån hyra, hushållets inkomst och antal barn, och gäller samma regler som för övriga invånare. Etableringsersättning räknas som inkomst vid beräkning av bostadsbidrag.

Begränsningar för lyxlägenheter

Enligt Malmö stads nya bostadspolicy ska högst tio procent av nya lägenheter kunna förmedlas till personer med försörjningsstöd, och dessa lägenheter måste följa socialtjänstens normer för hyresnivå. Kommunalrådet Andreas Schönström (S) betonar att det inte är meningen att nyanlända med försörjningsstöd ska få lyxlägenheter. Syftet är att undvika hög koncentration av försörjningsstödstagare i vissa områden och främja integration.

Nyanlända med försörjningsstöd i Malmö får stöd för boende och kan ansöka om bostadsbidrag, men de har ingen rätt till lyxlägenheter. Kommunen arbetar för att erbjuda rimliga hyresnivåer och stöd för att hitta långsiktiga bostadslösningar, samtidigt som integration och spridning av hushåll med låg inkomst prioriteras.

Källor:

Sverigedemokraterna Malmös offiiciella Facebookkonto

Malmö stad: Asylsökande och nyanlända

Malmö stad: Nya regler för försörjningsstöd

Malmöhem: Bostadsbidrag för nyanlända