Alla inlägg av David E

Humanist med patos som främsta verktyg.

Invandrare diskrimineras i alla led i rättsprocessen

Invandrare, eller människor med invandrarbakgrund, anmäls oftare, och döms hårdare, än resten av befolkningen. Detta är en orsak till varför invandrare är överrepresenterade i brottsstatistiken.

Vi på Motargument har tidigare gått igenom s k riskfaktorer och icke-riskfaktorer för att hamna i kriminalitet. Det finns en viktig faktor till att beakta då man talar om invandrares överrepresentation i brottsstatistiken.

Den strukturella diskrimineringen

Invandrare diskrimineras i tre led av rättsprocessen:

  1. Polisens operativa verksamhet
  2. Brottsutredande processen
  3. Dömande processen

Det finns forskning som visar på att invandrare, och framförallt utomeuropeiska invandrare, i högre grad anmäls för brott och dessutom döms hårdare än resten av befolkningen. Christian Diesen, professor i processrätt vid Stockholms universitet, menar att den dokumenterade särbehandlingen inte har sin bakgrund i medveten diskriminering.

Diskriminering i polisens operativa verksamhet

Han menar däremot att det finns fördomar och också ”en professionell misstänksamhet” inom polisen gentemot invandrare. Det finns också belägg för att polisen väljer att prioritera och rikta resurser specifikt mot områden där man får utdelning, dvs i den operativa verksamheten. Dessa områden är de omtalade utanförskapsområdena (felaktigt ofta kallade ”no go-zoner”) där majoriteten är människor med invandrarbakgrund. I Brottsförebyggande rådets rapport (BRÅ 2008:4) kan vi läsa

hur stereotyper om kriminalitet bland olika grupper i befolkningen kan påverka polisens arbete på ett sätt som leder till att personer med minoritetsbakgrund diskrimineras.

Det finns omfattande svensk polisforskning som visar att det förekommer grov rasistisk retorik i den informella kommunikationen poliser emellan. Denna typ av rasism inom poliskåren är inte unik för Sverige. Det finns belägg (BRÅ 2008:4) för att polisen fattar förhastade beslut som baserar sig på otillräcklig inhämtning av information för att kunna göra en korrekt bedömning av en brottssituation. Vi har tidigare på Motargument redogjort för fenomenet Etnisk profilering. vilket innebär att polisen vid kontroller i högre utsträckning väljer att kontrollera människor med minoritetsbakgrund.

Den oundvikliga följden av detta blir att etniska svenskar, i större utsträckning än invandrare, undkommer anmälningar och förundersökningar, vilket i sin tur innebär att fler invandrare döms. Invandrare misstänks oftare, och man innehar oftare rollen som brottsoffer. Diesen utvecklar sitt resonemang:

Misstänkta invandrare utsätts för negativ särbehandling i varje led av rättsprocessen

Det sker en särbehandling i flera led. Och då blir konsekvensen att det blir strukturell diskriminering

Diskriminering i den brottsutredande processen

Forskarrapporten Likhet inför lagen (med underrubriken ”Undermedveten strukturell diskriminering av etniska minoriteter”) är resultatet av en studie där flera tusen fall ingår. Resultatet visar att invandrare, eller människor med invandrarbakgrund, oftare anmäls för brott. I rapporten kan vi också få till oss att invandrare utreds mer ingående och också under längre tid, dvs man utsätts för diskriminering i utredningsprocessen.

Det har bedrivits socialpsykologisk, juridisk och kriminologisk forskning som ger bevis för att invandrare, i jämförelse med övrig befolkning,  häktas i högre grad, under en längre tid och på lösare grunder än etniska svenskar (BRÅ 2008:4, s. 32-33). Språkskillnader och stereotyper är viktiga faktorer till att invandrare diskrimineras i utredningsprocessen. Människor med sämre språkkunskaper (det kan handla om att personen stakar sig, inte finner ord, språkliga fel eller tveksamhet vid ordval) uppfattas som mindre trovärdiga. Detta blir inte minst tydligt i ”ord-mot-ord-situationer”.

Diskriminering i den dömande processen

Diskriminering i den dömande processen innebär att invandrare åtalas i högre utsträckning, och när domen fastställs döms invandrare oftare och de beläggs dessutom med hårdare straff än övrig befolkning. Även här är stereotyper och språkskillnader avgörande för diskriminering. Den muntliga framställningen av en brottshändelse spelar en stor roll i den dömande processen. Såväl brottsoffer som åtalade med bristande språkkunskaper riskerar således att missgynnas även i denna process. Intervjuer med åklagare och advokater skvallrar om att domstolsförhandlingar är betydligt svårare att genomföra där en, eller flera, part/er använder tolk. (SOU 2006:30)

Det finns internationell forskning som bekräftar att människor med minoritetsbakgrund löper större risk att dömas till fängelse än människor från majoritetsbefolkningen. (BRÅ 2008:4, s. 36)

Så innan vi drar de klassiska, svepande och generaliserande argumenten om varför invandrare i högre utsträckning sägs begå brott, måste vi vara medvetna om alla parametrar kring varför statistiken visar att invandrare är överrepresenterade. Allt är inte så enkelt som det kan förefalla vid första anblicken.

Vi måste vara kritiska, forskande och lägga ner att använda oss av generalfelet kollektiv skuldbeläggning. Förfarandet polariserar samhället, och skapar allt större klyftor mellan människor. Föreställningen om vi och dom är något vi, till varje pris, måste undvika.

Källa:

SvD: Invandrare döms hårdare i rätten

Likhet inför lagen?

BRÅ: Diskriminering i rättsprocessen (2008:4)

Lästips:

Varför är invandrare överrepresenterade i brottsstatistiken?

Utomeuropéer döms hårdare

Varför är invandrare överrepresenterade i brottsstatistiken?

”Invandringskritiker” väljer inte sällan att bortse från vedertagen forskning och fakta vad gäller invandrare och brottslighet. Att generalisera och stigmatisera människor som mer brottsbenägna mot bakgrund av etnicitet, religion, kultur eller ursprung är inget annat än rasism.

Vi vet sedan länge att invandrare är överrepresenterade i brottsstatistiken och att invandrare i högre utsträckning misstänks för brott, men att det inte har med ovan nämnda parametrar att göra. Det finns däremot andra faktorer som har inverkan på varför vissa människor väljer en kriminell bana i livet. Vi på Motargument har nämnt dessa förr, och vi kommer att fortsätta nämna dem:

Socioekonomisk status – denna faktor har via nyare forskning visat sig vara av underordnad betydelse. Dock är den socioekonomiska statusen i kombination med andra faktorer en bidragande orsak till kriminalitet. Uppväxtförhållandena och dess betydelse för individen är i många fall avgörande för huruvida en människa faller i kriminalitet.

Fattigdom – att leva på, eller under, existensminimum, i bidragsberoende är ett avgörande kriterium vad beträffar brottsbenägenhet.

Arbetslöshet/sysselsättning – att vara arbetslös skapar en lägre nivå av KASAM* och socialt kapital hos individen. Detta plussat med  den ekonomiska statusen det innebär att vara arbetslös, ofta i kombination med dålig kunskap om, och utnyttjande av, det sociala skyddsnätet (bidragsberoende) är inte försumbara faktorer vad gäller brottsbenägenhet.

Utbildning – utbildningsnivå hos såväl individen som hos dennes umgängeskrets är vedertagna orsaksfaktorer till kriminalitet.

Neuropsykiatriska funktionsvariationer – människor med olika varianter av neuropsykiatriska funktionsvariationer, såsom ADHD och Tourettes syndrom har en högre tendens till att falla i kriminalitet. En orsak till detta kan vara dålig impulskontroll.

Psykisk ohälsa – människor med psykisk ohälsa, t ex PTSD (Posttraumatiskt stressyndrom), bipolaritet och schizofreni, löper en större risk att hamna i kriminalitet.

Riskfaktorer:

Fattigdom
Socioekonomisk klass
Socialt och genetiskt arv
Neuropsykiatriska funktionsvariationer
Psykisk ohälsa
Missbruksproblematik
Uppväxtförhållanden
Integration och segregation
Begåvning
Utbildning
Arbetslöshet
Traumatiska erfarenheter
Diskriminering
Kön
Ålder

Begåvning – låg begåvning är en riskfaktor för individen att hamna i kriminalitet.

Missbruksproblematik – missbrukare begår brott för att finansiera sitt missbruk. Människor med missbruk kommer sällan in på arbetsmarknaden. 94% av missbrukande män i 30-årsåldern är kriminellt belastade. Missbruksproblematik är således en riskfaktor för att falla i kriminalitet.

Integration och segregation – människor som lever i s k utanförskapsområden har en större benägenhet att ägna sig åt brottslighet. Det krävs större resurser för att bedriva socialt arbete och integration. KASAM är återigen ett nyckelord som beskriver segregationsproblematiken vi har i Sverige. Att bryta segregation och stärka den undermåliga integrationen är essentiella pusselbitar i det förebyggande arbetet kring kriminalitet. Detta arbete ansvarar hela samhället för. Rasism är ett integrationsproblem, vilket bl a kan ses på den rasistiska diskriminering som invandrare utsätts för på arbetsmarknaden. (Se vidare punkt ”Diskriminering”)

Socialt, psykosocialt och och genetiskt arv – det finns en del ärftliga faktorer som i kombination med den miljö man växer upp i kan leda till en större sårbarhet och löper större risk att falla i grov kriminalitet. Samspelet mellan genetik och sociala faktorer leder till att vissa människor begår många brott, att de begår grova brott och att de hamnar i fängelse.

Uppväxtförhållanden – en dålig uppväxt är en riskfaktor för att falla i kriminalitet. Barn till skilda föräldrar och barn som växer upp i våldsam familjemiljö, kanske med alkohol och droger inblandat, löper större risk att hamna snett. Övergrepp, misshandel och tidiga debuter vad gäller tobak, alkohol och droger samt ”fel” umgänge och mycket frånvaro i skolan är ytterligare riskfaktorer. Brist på kärlek, tillsyn och omsorg under uppväxtåren kan också spela roll för individens framtid.

Förhållanden kopplade till ursprungslandet eller barndomen – traumatiska händelser (krig, förtryck, våld, tortyr, naturkatastrofer etc) är icke försumbara faktorer att ta hänsyn till vad gäller brottsbenägenhet.

Diskriminering – statistiken är talande och ger bevis på att människor som är föremål för rättsprocess diskrimineras utifrån faktorer som etnicitet, ursprung, kultur och religion. Statistiken brukar gälla registrerade för misstanke om brott. Strukturell diskriminering påverkar sannolikheten för personer med olika ursprung att rapporteras och registreras som misstänkta för brott – både skyldiga och oskyldiga.

Faktorer som INTE är risker:

Etnicitet
Religiositet/ateism
Geografisk bakgrund
Föräldrarnas födelseort

Kön – statistiken visar att män är kraftigt överrepresenterade i brottsstatistiken (endast var femte misstänkt brottsling är kvinna). Det finns också tydliga indicier på att kvinnor begår mindre andel våldsbrott än vad män gör. Stöld, snatteri, mened och falskt åtal är typiskt ”kvinnliga” brott. Narkotikabrott, rån, sexualbrott samt hot- och våldsbrott är typiskt ”manliga” brott.

Ålder – unga människor begår brott i större utsträckning än äldre. Även brottsutsattheten är större bland unga.

Det förekommer ständigt diskussioner om huruvida kulturkonflikter mellan kultur i ursprungsland och ankomstland är en förklaring till brottslighet. Det är viktigt att poängtera att den svenska forskningen inte har funnit något samband mellan kulturkonflikter och kriminalitet.

Det finns forskning som visar på att invandrare, och framförallt utomeuropeiska invandrare, i högre grad anmäls för brott och dessutom döms hårdare. Christian Diesen, professor i processrätt vid Stockholms universitet, menar att särbehandlingen inte har sin bakgrund i medveten diskriminering, men att det finns fördomar och ”en professionell misstänksamhet” inom polisen gentemot invandrare. Dessutom finns det belägg för att polisen väljer att prioritera och rikta sina resurser mot områden där det ger utdelning. Dessa områden är utanförskapsområden, där majoriteten är människor med invandrarbakgrund. Detta får till följd att svenskar i större utsträckning än invandrare undkommer anmälningar och förundersökningar. Att vara invandrare är dessvärre en belastning såväl när man misstänks som utsätts för brott. Diesen utvecklar sitt resonemang:

Misstänkta invandrare utsätts för negativ särbehandling i varje led av rättsprocessen

Det sker en särbehandling i flera led. Och då blir konsekvensen att det blir strukturell diskriminering

I forskarrapporten Likhet inför lagen? har man gått igenom flera tusen fall. Resultatet av studien visar på att invandrare oftare blir anmälda för brott. Vi kan också se att invandrare utreds mer ingående och under längre tid. Det finns bevis för att invandrare, jämfört med ”svenskar”, häktas oftare och att häktade invandrare sitter häktade längre tid än ”svenskar”. Människor med invandrarbakgrund åtalas i högre utsträckning, och när domen fastställs döms invandrare oftare och de beläggs dessutom med hårdare straff än ”svenskar”.

Majoriteten av människor begår inte brott. Det finns mängder av riskfaktorer när det kommer till att finna orsaker till kriminalitet hos individer. Det är viktigt att ha i åtanke att etnicitet, religion, och ursprung INTE utgör någon av riskfaktorerna. Forskning har inte heller funnit belägg för att kultur skulle utgöra en riskfaktor.

Tyvärr är det fakta att invandrare oftare uppfyller flera av kriterierna för de ovan nämnda riskfaktorerna. Att invandrare dessutom bedöms annorlunda än ”svenskar” bidrar naturligtvis också till överrepresentationen.

*KASAM = Känsla Av SAMmanhang – begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet är viktiga ingredienser i begreppet KASAM

Fördjupning:

Kriminalvården: Orsaker till kriminalitet (Sammanfattningsrapport från 2014)

Kriminalvården: Begåvning och brottslighet bland svenska män

Karolinska Institutet: Känsla av sammanhang påverkar upplevelsen av livskvalitet

Karolinska Institutet: Forskare försöker bryta onda cirklar

Missbruket boven bakom kriminalitet

BRÅ: Brottslighet bland personer födda i Sverige och utlandet

Jerzy Sarnecki: Är rättvisan rättvis?

Sambandet mellan ungdomsarbetslöshet och brottslighet

Därför blir vissa våldsbrottslingar

IFAU: Utbildning och brottslighet – vad hände när man förlängde yrkesutbildningarna på gymnasiet?

BRÅ: Barns väg till kriminalitet

Ungdomar och brott – en intervju med Jerzy Sarnecki

Likhet inför lagen?

Tidö: Stopp för ‘spårbyte’

Tidöpartierna, dvs regeringspartierna Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna med stöd av Sverigedemokraterna stoppar genom en lagändring möjligheten till s k ‘spårbyte’. Tidigare har avvisade asylsökande kunnat beviljas arbetstillstånd förutsatt att de uppfyllt alla krav utan att behöva lämna landet. Den nya lagen träder i kraft 1 april 2025.


Migrationsverket varnar nu för att det snabba avskaffandet av ‘spårbyte’, utan övergångsregler, kommer att påverka många som är i en pågående process. Den nya lagändringen står i strid med vad experter har uttryckt, nämligen att lagen hade behövt kompletteras med övergångsregler.

Usprungligen ingick ‘spårbytet’ i ett större lagpaket med syfte att reformera svenska arbetstillstånd. Lagpaketet var tänkt att träda i kraft i juni. Istället valde Tidöpartierna att lyfta ut ‘spårbyte’ och skynda på processen. Experterna har inte fått tillräckligt med tid att varna för konsekvenserna av lagen, inte minst med tanke på konsekvenserna för dem som direkt berörs.

De som tidigare valt ‘spårbyte’ och beviljats arbetstillstånd kommer inte att kunna förlänga sitt arbetstillstånd när det går ut. Den nya lagen kommer att kräva att man lämnar landet och ansöker från utlandet. I de flesta fall kommer de som inte får beslut före 1 april kunna kvalificera sig för en förlängning. I dagsläget väntar 2 000 personer på beslut.

Tidöpartierna viftar alltså bort kritiken och hävdar att syftet med att avskaffa ‘spårändringar ‘spårbyte’ är att skapa större incitament för personer med utvisningsbeslut att lämna Sverige.

Migrationsverket uppskattar att ungefär 4 700 personer som bor i Sverige kommer att påverkas av avskaffandet av ‘spårbyte’, vilket inte bara kommer att tvinga tidigare asylsökande som har använt detta alternativ att lämna landet, utan även deras familjer. Det snabba avskaffandet av ‘spårbyte’ innebär att många inte kommer att hinna förstå informationen innan det är för sent.


Källor:

The Local: Swedish Migration Agency warns of fast-tracked abolition of ‘spårbyte’ without transitional rules

Migrationsverket: Möjligheten till spårbyte försvinner

Riksdagen: Preskription av avlägsnandebeslut, avskaffande av spårbyte och vissa frågor om återreseförbud

Órbans krig mot HBTQ

Ungerns regering utgörs av en supermajoritet bestående av en koalition innehållande nationalkonservativa Fidesz och högerextrema kristdemokraterna KDNP. Med förkrossande majoritet (136-27) i en omröstning 18 mars 2025 lagstiftar nu Ungern om förbud mot Prideparader.


Att förbjuda människor från att demonstrera för HBTQ-personers rättigheter är inget annat än grov homofobi, och skickar tydliga signaler till personer som inte passar in i heteronormativiteten. Det är samtidigt en obehaglig påminnelse om hur fascismen idag letar sig in i många länders politik.

Förbudet, som ska ”skydda barn och ungdomar”, är en förlängning av lagstiftningen från 2021, som förbjuder information och positiva ordalag om samkönad kärlek och könsidentiter. Denna lag är under prövning i EU-domstolen, eftersom den anses diskriminera HBTQ-personer.

Den som trots förbudet deltar i HBTQ-demonstrationer kommer att bötfällas med motsvarande 500 Euro.

På uppmaning av oppositionspartiet Momentum protesterade tusentals människor mot lagändringen bara några timmar efter beslutet. Även i andra europeiska länder har det förekommit protester i kölvattnet av den nya lagstiftningen.

Enligt Hungarian Helsinki Committee strider lagändringen mot flera grundläggande rättigheter, framför allt förbudet mot diskriminering, mötesfriheten och rätten till skydd av personuppgifter.

Ministern för statsrådets kansli kunde på en direkt fråga från ungerska nyhetssajten Telex inte presentera några bevis eller forskning som stödjer att Prideparader skulle försvåra barns fysiska och psykologiska utveckling. Ministern uttryckte att ”sunt förnuft” rättfärdigar att motverka Pride, eftersom ”människor med familj vanligtvis inte går nära Pride” och att de aktivt skulle undvika den delen av staden under festivalen. Erfarenheten av detta är att dessa påståenden inte stämmer.

En advokat på Ungerska unionen för medborgerliga rättigheter uttalar sig om lagändringen:

”Man kan tycka om eller inte tycka om Pride, men denna lagändring är en tydlig intention att avskräcka människor från att stå upp för lika rättigheter för sina medmänniskor”. (Källa: Telex)

Budapests borgmästare uttrycker ilska mot lagändringen, då han på Facebook uttrycker att Budapest

”kommer att skydda alla som haft och har modet att stå upp för sin självkänsla, sin gemenskap, sin frihet och för kärlekens kraft. Vi ska ha Pride!” (Källa: Telex)

Budapest Pride, som är en veckolång festival, har sedan 1997 lockat tusentals människor varje år.


Källor:

QX: Bittra protester i Ungern och Europa mot Prideförbudet: ”detta är fascism”

Telex: Hungarian parliament adopts law banning Budapest Pride

Att vara svensk – på riktigt

Avdelning samhällsorienteringskurs (om 250 timmar!) för nyanlända som gått bananas:

  • Matlådan ska inte lukta för mycket för att det inte uppskattas av svenskar som är känsliga för dofter.
  • Ett förhållande är ”lyckligt” om man delar på hushållssysslorna helt lika.

Vän av ordning undrar varför vissa människor är rädda för mat från andra kulturer, och varför andra ska lägga sig i hur enskilda familjer lever sina liv.

Simon Bauer, filosofie doktor vid Göteborgs universitet har skrivit en avhandling om samhällsorienteringskursen, som eventuellt kommer att bli obligatorisk, och problematiken i hur den är utformad:

Analysen visar att det skett ett skifte i svensk politisk diskurs, det vill säga hur politiska frågor och idéer uttrycks och diskuteras genom språket.

– I sammanhang där politiker och journalister tidigare pratade om ”värden” eller ”grundläggande och demokratiska värderingar” används det från år 2016 istället ”svenska värderingar”, säger Simon Bauer.

– Detta speglar hur nationalistiska idéer fått ett allt starkare fäste i svensk debatt. (Källa: Nyanlända utbildas till ”goda medborgare” i integrationsprogram)

Att använda sig av pekpinnar som dessa är segregerande och kan få konsekvenser av att man inte känner sig välkommen i Sverige. Att skapa en snäv mall för vad det innebär att vara svensk är direkt olämpligt. Många svenskar känner inte igen sig i de här normerna som tas upp i samhällsinformationskursen.

För den som vill anmäla sig till denna gedigna kurs, som förresten kan vara bra för såväl nyanlända som för oss som är födda eller levt länge i Sverige, så finns den tillgänglig på många orter. Vi kan alla lära oss mer om hur man ska göra för att på ett ultimat sätt passa in i normen om hur man ska vara för att vara svensk – på riktigt.

Förslaget är att denna samhällsinformationskurs ska bli obligatorisk. Men den borde öppnas upp för alla, inte bara nyanlända!

Om du vill ta del av Riksdagens kommittédirektiv 2023:169 om ”En förbättrad samhällsorientering för nyanlända” klicka på länken: http://www.riksdagen.se/…/en-forbattrad…/

Nyanlända utbildas till ”goda medborgare” i integrationsprogram


Källa:

SR: Kursen för nyanlända: Lär ut hur matlådan inte ska lukta

Samnytts Dagerlind slipper fängelse

SD-kopplade Samnytts ansvarige utgivare och politiske chefredaktör, Mats Dagerlind, döms av Stockholms tingsrätt till en månads fängelse för två fall av yttrandefrihetsbrottet förtal och ett fall av grovt förtal. Dagerlind ska också betala 20 000 kronor i skadestånd till den utpekade personen. Efter nekad rättsprövning ändras fängelsestraffet till att han ska ha fotboja i en månad.


Grunden till domen är tre artiklar där nätbloggen publicerat uppgifter om en person i den numera nedlagda föreningen Näthatsgranskaren.

Personen har av Samnytt beskrivits som klandervärd och brottslig. Det har också påståtts att personen är en ”vedervärdig människa”. Dagerlind förnekar brott och menar att uppgifterna går att motivera publicistiskt, vilket han bl a baserar på att han anser att personen i fråga är en makthavare. Han uttrycker vidare att nätbloggen bara har nyhetsbevakat en rättsprocess mot personen i fråga. Tingsrätten motiverar fängelsedomen med att Dagerlind dömts för förtal en gång tidigare samt att denna dom om grovt förtal fått mycket stor spridning.

Dagerlind dömdes i december 2022 för grovt förtal, då han pekade ut en journalist på Dagens Nyheter som ”misstänkt jihadist”. Mot bakgrund av detta, samt att det grova förtalet fått mycket stor spridning, har Dagerlind nu av Stockholms tingsrätt dömts till fängelse då de anser att det finns en förhöjd risk att Dagerlind ska begå liknande brott.

Samnytt lämnade det medieetiska systemet i början av 2023 efter att ha varit med i två år. Sannolikt lämnade nätbloggen för att de inte beviljades redaktionsstöd 2022 och för att slippa begränsas av de medieetiska reglerna. Samnytt hade då anmälts 18 gånger och klandrats sex gånger.

I en intervju på nätbloggen säger Dagerlind:

– Det är en bisarr dom, som om den står sig kan innebära långtgående inskränkningar i tryckfriheten inte bara för oss utan alla medier som ägnar sig åt kriminaljournalistik. Vi kommer med största sannolikhet att överklaga domen. Den visar att förtalslagstiftningen måste ändras. (Källa: Samnytt)

Det återstår att se hur Samnytt väljer att bedriva sin journalistik efter fängelsedomen mot Dagerlind. Motargument fortsätter granska nätbloggen.

EDIT 250114:

Expo rapporterar att domen har överklagats, men att Högsta domstolen inte beviljar prövningstillstånd.

EDIT 250308:

DET BLEV INTE FÄNGELSE FÖR DAGERLIND

Samnytts tidigare ansvarige utgivare, numera politisk chefredaktör, Mats Dagerlind dömdes förra året till en månads fängelse för förtal och grovt förtal. Dagerlind hade rapporterat om rättsprocessen mellan Tomas Åberg (Näthatsgranskaren) och frilansjournalisten Joakim Lamotte. I januari 2025 nekades Dagerlind prövningstillstånd.

På den SD-kopplade nätbloggen, tillika SD:s propagandaorgan, läser vi:

”Den allvarligaste punkten rubriceras grovt förtal, och handlar om bevakningen av rättsprocessen mellan Tomas Åberg och Joakim Lamotte i januari 2023. Tingsrätten anser att Samnytt, genom att i en av artiklarna publicera en skärmdump ur en domstolshandling, gett sina läsare olagligt mycket information om rättsprocessen.” (Källa: Samnytt)

Nu visar det sig att fängelsestraffet inte ska avtjänas i fängelse. Dagerlind kommer att tillbringa en månad i sitt hem med en fotboja.

Dagerlind kommer att kunna fortsätta sprida främlingsfientliga artiklar under den månad han ska avtjäna sitt fängelsestraff. Han kommer att få gå till gymmet två timmar om dagen (för sin fysioterapi) och dessutom utepermission två timmar på lördagar och söndagar.

Länkarna till Samnytts artiklar är sparade i Webarchive, vilket betyder att Samnytt inte får klick om du följer länken.


Källor:

EXPO: Samnytts ansvarige utgivare döms till fängelse

Samnytt: Samnytts ansvarige utgivare döms till fängelse – efter journalistik om Näthatsgranskaren

EXPO: Fängelsedom mot Samnytts utgivare slås fast

Samnytt: Nu ska Mats avtjäna fängelsestraff för olaglig journalistik

Samnytt är SD:s propagandaorgan

På den SD-kopplade nätbloggen Samnytt finns rullande propaganda med bilder på de sverigedemokratiska Europaparlamentarikerna Beatrice Timgren, Dick Erixon och Charlie Weimers. Varje bild är försedd med en ”klatschig” slogan.

I Europaparlamentet ingår SD i den högerkonservativa partigruppen Europeiska konservativa och reformister. I den partigruppen ser vi en uppsjö nationalkonservativa, EU-skeptiska, högerpopulistiska, ultranationalistiska, högerextremistiska och anti-federala partier. De stora partierna i partigruppen är polska Lag och rättvisa (20 mandat) och italienska Fratelli d’Italia (24 mandat). SD har som jämförelse 3 mandat i Europaparlamentet.

Om det fram till nu har funnits en osäkerhet på huruvida Samnytt är SD-vänliga har vi definitivt fått svaret nu. Samnytts grundare och VD Kent Ekeroth är numera oppositionsråd i SD Dalarna, samt politisk sekreterare på 30%.

Samtiden ägdes tidigare av SD och anses av många fortfarande vara SD:s partiorgan. Samnytt, däremot, är SD:s inofficiella partiorgan.

Islamofobi och muslimhat

I diskussioner om islamofobi hamnar ofta sakfrågan i skymundan. Genom att påstå att begreppet ”islamofobi” skulle vara påhittat slipper man ta ansvar för sin främlingsfientlighet. Huruvida begreppet är påhittat eller inte är inte relevant, vad som är relevant är sakfrågan.


Istället för att stå upp för sin islamofobi, som i korthet kan beskrivas som fördomar och hat mot islam och muslimer, duckar man frågan och ansvaret för sin islamofobi. Personer som hävdar att islamofobi inte finns eller är påhittat är oftast de personer som själva är islamofober, eller uttrycker sig islamofobiskt.

Ett annat ord för företeelsen är ”muslimhat”, som en parallell till ”judehat”. Det är allvarligt att hat och fördomar dribblas bort genom att styra diskussionen till att handla om semantik istället för om sakfrågan. Det kan vara bra att ha med sig att begreppen islamofobi och muslimhat i det närmaste är synonymer.

Personer som tar bort fokus från sakfrågan, dvs hat och fördomar mot islam och muslimer, gör detunder förevändningen att de ”bara kritiserar en religion”. Nu är det nästan alltid så att dessa personer inte ”bara kritiserar islam”, eller mer specifikt ägnar sig åt saklig islamkritik, utan nästan alltid hänfaller åt hat och fördomar mot BÅDE islam och muslimer. Inte sällan kommer argumentet att islam skulle vara en ideologi.

När jag träffar på personer som duckar frågan och ansvar för sitt hat och sina fördomar gentemot islam och muslimer brukar jag fråga hur de ser på annan främlingsfientlighet med efterleden -fobi, t ex xenofobi, homofobi, funkofobi, afrofobi och kristofobi. Oftast dör pseudodiskussionen om semantik här, alternativt börjar personen tala om t ex ”nazifobi” (som inte är ett vedertaget begrepp).

Anledningen till att islamofober/muslimhatare ifrågasätter begreppet ”islamofobi” är att de anser att det inte kan vara en fobi att vara kritisk mot islam, utan att det skulle vara rationellt. Tyvärr är det bara en täckmantel för att kunna ducka ansvaret för sitt muslimhat och på så sätt kunna fortsätta spy hat och fördomar mot islam och muslimer.


Detta är en kortare version av krönikan/mytknäckaren Myt: ”Islamofobi finns inte”. I den finner du adekvata länkar.

SD:s parallella universum – Avsaknaden av HBTQ-politik

På Sverigedemokraternas hemsida finns numera inte någon information alls om HBTQ, det avsnittet är bortplockat. SD är fortsatt det parti i riksdagen som har den sämsta politiken för HBTQ-personer och deras rättigheter och möjligheter. 


Inför valet 2014 gjorde jag en valspecial om partiernas ståndpunkter i frågan om HBTQ-personers rättigheter. Bland intervjufrågorna som jag ställde för drygt 10 år sedan återfinner vi bl a frågorna om ett tredje juridiskt kön, samkönad adoption och insemination för lesbiska par.

2019 gjorde jag en uppföljning för att se om SD hade förändrat sitt förhållningssätt. SD hade då gett med sig rörande frågan om insemination för lesbiska par. De visade då ett fortsatt motstånd till samkönad adoption.

Nu, 6 år senare, är det hög tid för en uppdatering. Nog borde SD vid det här laget ha börjat ta HBTQ på allvar, det är ju ändå 2025? Jag kontaktade återigen SD:s informationsavdelning för att få en uppdatering. I mailet ställde jag följande frågor:

  • SD utesluter ”Q:et” i HBTQ. Erkänner SD inte begreppet ”queer”?
  • Hur ser SD på ett tredje juridiskt kön?
  • Hur ser partiet på könsbyten?
  • Hur ser ni på samkönad adoption?

Informationsassistenten svarade:

”Hej David!

Jag bifogar avsnittet ur vår valplattform angående HBT+ nedan”

Resten av mailet är ett inklistrat dokument från SD:s valplattform inför valet 2022. Under rubriken ”Vad vi vill” på partiets hemsida listar SD sina ”viktigaste frågor” och ”andra viktiga frågor”. Under rubriken ”övriga dokument” finner vi ”valplattformen 2022”, med ett avsnitt om ”HBT+”. Det är detta avsnitt som informationsassistenten klippt och klistrat in i sitt mailsvar.

Här läser vi skrivelser som:

”Men på många platser och sammanhang har normerna för hur det i praktiken är tillåtet att leva sitt liv rullats tillbaka. En omfattande invandring från kulturer med en reaktionär och religiöst strikt syn på privatlivet och könsroller har gjort att hatbrotten ökat och att många begränsas i möjligheten att offentligt vara öppen med vem man är. Hedersförtryck och kulturella normer gör att rätten att leva som den man är eller att välja partner begränsas för många unga.” (Källa: SD:s valplattform 2022)

”Barn och unga ska inte heller av offentliga institutioner ledas till att problematisera kring sexualitet och identitet -det viktigaste måste vara att alla barn växer upp med en positiv självbild. Samhällets hantering av barn med könsdysfori och dess långsiktiga konsekvenser ska utredas.” (Källa: SD:s valplattform 2022)

Dokumentet avslutas med fyra punkter om vad SD vill. Punkterna är luddiga och man tar inga egentliga ställningstaganden. Det vi ser i dokumentet om ”HBT+” är egentligen bara ett bevis på SD:s paradgren, nämligen att beskylla invandringen. Inte heller denna gång kan de undanhålla sin besatthet av att peka ut invandrare och andra kulturer.

Istället för att svara på mina konkreta frågor snöar partiet in på hedersförtryck. En sak är i alla fall tydlig: SD erkänner inte ”Q:et” i HBTQ. Vad ”+:et” står för i SD:s parallella universum är oklart. Att jag får en klipp och klistra-text som svar är symptomatiskt, och bevisar hur oviktig frågan om HBTQ-rättigheter är för partiet.

I ett tidigare mailsvar nämner informationsassistenten Pride:

”Gällande Pride så känner vi att om det hade handlat om det som det borde handla om, det vill säga HBT-personers rättigheter och inget annat, så hade vi som parti gärna deltagit. Tyvärr upplever vi att Pride mer och mer blivit ett politiskt arrangemang, där kampen för HBT-personers rättigheter bara kommit att omfatta de HBT-personer som har ”rätt” politisk åsikt. Det verkar som att man som socialkonservativ och HBT-person inte är värd samma rättigheter som andra HBT-personer, då man inte ens välkomnas i tåget för att man har ”fel” politisk åsikt och i samband med Pride också tillskrivs åsikter man inte har och därefter hånas och kritiseras för dessa påstådda åsikter. Vi har flera HBT-personer som företrädare och medlemmar, som tar väldigt illa vid sig av hur de blir bemötta av de som arrangerar och deltar i Pride.”

Vän av ordning påminner om att Pride handlar om just det SD påstår att det inte handlar om, nämligen HBTQ-personers erkännande och rättigheter, oavsett sexuell läggning och könsidentitet. Att SD själva valt att ställa sig utanför Pride, istället för att omfamna HBTQ-rättigheter, är deras eget val och kan inte belastas Pride. Pride är politiskt och religiöst obundet.


I SD:s parallella universum är vi alla lika, vi ska alla passa in i SD:s mall för hur en människa ska vara, se ut, känna, tycka och tänka. Personer som bryter normer ska pekas ut och problematiseras. Inte heller vad gäller HBTQ kan SD undvika att peka ut invandrare som roten till allt ont i Sverige. Samtidigt sviker de en stor andel av befolkningen, genom att inte vara tydliga i vad de faktiskt vill. Vet de inte, eller vill de inte berätta?


Källor:

Motargument: HBTQ – en bortglömd valfråga?

Motargument: SD sämst i klassen på HBTQ

Sverigedemokraternas hemsida: Vad vi vill

SD:s valplattform 2022

Jomshofs (SD) hangup på böneutrop

Med jämna mellanrum publicerar Sverigedemokraterna en propagandabild i sociala medier med ordalydelsen: ”Böneutrop hör inte hemma i Sverige”. I textem till postningen läser vi:

”Sverigedemokraterna har tidigare föreslagit ett nationellt förbud mot böneutrop eftersom vi anser att böneutrop inte hör hemma i Sverige. Alla människor har rätt till frihet från religiösa uttryck och religiös propaganda i det offentliga rummet. Förbjud böneutrop nu!” (Källa: SD:s Facebooksida)


På riksdagens hemsida går det att läsa motioner bakåt i tiden till 2012/2013. Varje år, med undantag av 22/23 och 23/24 har Richard Jomshof (SD) skrivit motionen ”Förbud mot böneutrop”.

Hittills har Jomshof inte fått särskilt stort gehör för sin åsikt. Ytterligare ett parti, Kristdemokraterna, har sedan 2018 också motionerat om ett nationellt förbud mot böneutrop. KD har dock inte varit lika explicita i debatten som SD, även om partiledare Ebba Busch redan 2018 också uttryckte sig positivt om ett förbud mot böneutrop.

I motionen, som haft i princip samma innehåll varje gång den lämnats in, läser vi bl a:

”Denna skillnad [dvs att kristna klockringningar är oartikulerade budskap till skillnad från böneutrop som är artikulerade, min anm.] är av avgörande betydelse vad gäller religionsfrihetens rätt till frihet från religiösa budskap på offentlig plats. Religionsfrihet innebär nämligen inte att man har rätt att göra vad som helst. Religionsfrihet innebär också en frihet från tvång, en frihet från religiösa uttryck och religiös propaganda i det offentliga rummet.” (Källa: Riksdagen.se)

Motargument har vid flera tillfällen redogjort för att Jomshofs återkommande motion om förbud mot böneutrop skulle kräva en grundlagsändring, då religionsfriheten som den står skriven inte proklamerar att religionsfrihet skulle innebära frihet från religion i det offentliga rummet. I Europakonventionen, som står över svensk lag, finns inte heller stöd för att kunna förbjuda böneutrop. I FN:s allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna åberopas rätten att ensam eller i gemenskap med andra utöva sin religion i det offentliga rummet. Också Diskrimineringslagen stödjer rätten till böneutrop i det offentliga rummet. I länkarna nedan kan du läsa mer om hur dessa lagar värnar religionsfriheten.

”Med anledning av vad som framförs ovan bör det vara förbjudet med böneutrop från moskéer. Frågan är dock större än så. En medborgares rätt till frihet från religiösa uttryck och religiös propaganda i det offentliga rummet gäller naturligtvis inte bara islam. Därför bör förbudet mot böneutrop gälla alla religioner.” (Källa: Riksdagen.se)

Detta avsnitt är ett sätt för Jomshof att ge sken av att han inte vill peka ut specifikt islam och muslimer. Det är en skenhelig manöver, då det är just det han repetitivt, i hätska ordalag, gjort under hela sin politiska karriär. Han har också varit föremål för att åtalas för hets mot folkgrupp. Det finns ingen annan religiös grupp i Sverige som önskar rätten till att kunna utföra böneutrop.

Som lagarna står skrivna idag är decibel-argumenten (böneutrop kräver polistillstånd) angående förbud mot böneutrop den enda möjligheten att stoppa böneutrop. Det är polisen som beviljar tillstånd till böneutrop med ljudnivån som avgörande faktor.


Lästips:

Sverigedemokraternas FB-sida

Expressen: Ebba Bush Thor: ”Böneutrop hör inte hemma i Sverige”

Riksdagen: Motion 2024/25:231 av Richard Jomshof (SD) Förbud mot böneutrop

Motargument: Att förbjuda böneutrop är förbjudet

Motargument: SD:s besatthet av böneutrop

Motargument: Myt: Religionsfrihet innebär ”frihet från religion”