Etikettarkiv: KD

Debatt

Tidö raderar ordet ”islamofobi” – relativiserar verkligheten

Det börjar alltid så oskyldigt. En minister tar ordet “problematiskt” i sin mun, lutar sig tillbaka och låtsas att det handlar om språk. Som om världen förändras för att man byter etikett på en pärm. I riksdagen den 24 april 2026 säger utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M): “Jag delar bedömningen att begreppet islamofobi är problematiskt. Regeringens föredragna term är antimuslimsk rasism.”

Det låter nästan ansvarstagande, som om regeringen hittat ett mer precist begrepp. Och visst: i handlingsplanen mot rasism och hatbrott (beslutad 12 december 2024) slås fast att antimuslimsk rasism är en form av rasism riktad mot muslimer och personer som uppfattas vara muslimer.

Men det är här den politiska mekaniken syns. För samtidigt gör regeringen – påhejad av Sverigedemokraternas ideologiska fixering vid begreppskrig – något som är mycket större än en redaktionell ändring: den öppnar dörren för att själva namnet på ett samhällsproblem ska göras till slagträ, misstänkliggöras och på sikt bortförhandlas även internationellt.

Ministern säger det rakt ut, lite för rakt ut, nästan som om hon glömde dramaturgin: FN-dagen “International Day to Combat Islamophobia” är en officiell FN-dag, och “man kan ha synpunkter på namnet och tycka att man i FN bör jobba för att förändra det.”

Där har du projektet. Inte att bekämpa hatet, utan att korrigera rubriken.

Ordet som hinder för strategin

Det här är inte första gången högern låtsas att ett ord är farligare än det ordet försöker beskriva. I interpellationen som ledde fram till debatten (Interpellation 2025/26:396 Begreppet islamofobi) skriver Richard Jomshof (SD):

”Ett av de vapen islamisterna använder sig av är det kritiserade begreppet ”islamofobi”. Genom att stämpla människor som ”islamofober” försöker dessa antidemokrater tysta legitim kritik av islam och den pågående islamiseringen”. (Källa: Riksdagen)

Det är en gammal propagandamodell: flytta fokus från brotten, diskrimineringen, hoten – till den som försöker sätta ord på dem. Om du kan få publiken att tro att begreppet är en del av fiendens plan, behöver du inte längre diskutera vad människor faktiskt utsätts för.

När ministern i protokollet dessutom återger kritiken mot “fobi”-delen – att det leder tankarna till “enskilda individers irrationella rädslor” snarare än diskriminering – låter det sakligt.

Men det är också en elegant rökridå: man kan byta ord utan att byta vilja, resurser, uppföljning, ansvar – och sedan peka på språkbytet som bevis för handlingskraft.

Den verkliga konsekvensen: avpolitisering och ansvarsflykt

När staten byter begrepp i styrdokument handlar det inte om Svenska Akademien. Regeringen kan inte bestämma “definitioner av ord” i samhället. Men den kan bestämma statens vokabulär – och därmed vad som blir mätbart, uppföljningsbart och politiskt synligt.

Det som riskerar att hända när “islamofobi” görs till förbjuden mark i officiella sammanhang är tre saker:

  1. Problemet blir lättare att relativisera. “Islamofobi” fungerar i offentligheten som ett etablerat paraplyord för hat, diskriminering och avhumanisering riktad mot muslimer eller personer som uppfattas som muslimer. När ordet delegitimeras blir nästa steg att varje påtalande kan avfärdas som “språkpolisiärt”, “känslostyrt” eller – som Jomshof skriver – ett “vapen”.
  2. Fokus flyttas från struktur till individens känslor. Regeringen säger att man vill bort från “fobi”-associationen. Men den politiska effekten kan bli den motsatta: debatten fastnar ännu mer i semantik och “rädsla”, medan diskriminering, hot och hatbrott får spela statist i kulisserna.
  3. Internationellt blir Sverige en bromskloss i fel fråga. FN har en officiell observansdag och en särskild funktion kopplad till begreppet.

EU:s institutioner arbetar explicit med att bekämpa antimuslimskt hat/anti-Muslim hatred, och har gjort det under lång tid.

Om Sverige lägger diplomatisk energi på att “jobba för att förändra namnet” i FN, så är det inte neutral ordvård. Det är ett val av strid: att angripa terminologin runt ett minoritetsskydd snarare än att förstärka skyddet.

Och allt detta sker i en politisk miljö där SD – regeringsunderlaget – gång på gång försökt göra muslimers plats i Sverige till en fråga om lojalitet, misstanke och kulturkrig. I det sammanhanget är språkbytet inte oskyldigt. Det är ett sätt att flytta gränsen för vad som anses legitimt att kalla rasism.

Regeringen vill alltså byta ord för att tydliggöra att det handlar om människor, inte religion. Men samma regering och samma underlag ägnar riksdagsdebatt åt att misstänkliggöra själva benämningen – och öppnar för att Sverige ska arbeta för att FN ska byta namn på sin dag. Man kan kalla det politiskt hantverk. Man kan också kalla det vad det är: en metod att göra problemet svårare att formulera, svårare att hålla ansvariga för och därmed enklare att leva med. Hatet bryr sig inte om ord. Men makten gör det – när orden hotar att bli bevis.

Källor:

Riksdagen: Interpellationsdebatt 24 april 2026 Begreppet islamofobi

Regeringen: Handlingsplan mot rasism och hatbrott

Riksdagen: Interpellation 2025/26:396 av Richard Jomshof (SD) Begreppet islamofobi

Artiklar

Tidö gör det olagligt att delta i kriminella gäng

Regeringen och Sverigedemokraterna vill göra det straffbart att delta i kriminella gäng. Lagförslaget har mött omfattande kritik från många håll och instanser, då en eventuell lag om kriminalisering av deltagande i kriminella gäng riskerar att undergräva rättssäkerheten och grundlagsskyddade rättigheter. Kritiken handlar också om hur effektiv en sådan lag egentligen skulle vara samt hur den ska kunna tillämpas i praktiken.

Tidöpartierna har under nuvarande mandatperiod med emfas visat hur de anser att kriminalitet ska bekämpas. Inte sällan har de kritiserats för att bedriva symbolpolitik, dvs att de skulle vara mer benägna att skicka signaler till väljare om en moralisk ståndpunkt snarare än att faktiskt vilja lösa problemen med kriminalitet.

Regeringen och Sverigedemokraterna tillsatte i mars 2025 en utredning om kriminalisering av deltagande av kriminella gäng. Utredningen redovisades 13 februari 2026 och utredaren föreslår två nya brott:

  • samröre med kriminell sammanslutning
  • deltagande i kriminell sammanslutning

Det finns flera frågor att beakta härvidlag:

  1. Det är svårt att juridiskt definiera vad ett kriminellt gäng är.
  2. Det är resurskrävande att bevisa någons ”roll” eller ”tillhörighet” i en kriminell sammanslutning då kriminella gäng ofta är löst sammansatta och saknar formella strukturer samt att gängmedlemmar sällan vittnar mot varandra.
  3. Det finns en oro för att unga personer i socialt utsatta områden kan dras in i rättsprocesser bara genom att umgås med fel personer (guilt by association), även om de själva inte har begått några brott.
  4. Forskning och expertis ifrågasätter om kriminalisering av medlemskap faktiskt minskar brottsligheten. Det finns en risk att gängen istället omorganiserar sig eller blir mer hemliga.
  5. En lag om kriminalisering av deltagande i kriminella gäng kan leda till rättsosäkerhet och godtycklighet i rättsprocesser samt stigmatisering av enskilda individer.
  6. Enligt regeringsformens formulering om föreningsfrihet har alla rätt att sammansluta sig med andra. Kritiker menar att en lag om kriminalisering av deltagande i kriminella gäng riskerar att inskränka denna grundlagsskyddade rättighet om definitionen av en ”kriminell organisation” är för luddig.

I Tidskrift för KRIMINALVÅRD sammanfattar Henrik Tham, professor emeritus i kriminologi, Tidöregeringens kriminalpolitik:

”Straff har gått från att ha varit medlet i brottsbekämpningen till att bli målet”.

Källor:

Regeringen: Regeringen tillsätter utredning om en kriminalisering av deltagande i kriminella gäng

SVT: Gängutredning presenteras – föreslår två nya brott

Brottsförebyggande rådet: Kriminella nätverk

Dagens Juridik: ”Orimliga beviskrav i gängmålen riskerar leda till parallella rättssystem”

Brottsförebyggande rådet: Barn och ungas brottslighet

Tidskrift för KRIMINALVÅRD: Straff har blivit målet istället för medlet

SvD: Flera risker när gängdeltagande ska bli olagligt

Civil Rights Defenders: Kriminalisering av deltagande i kriminella gäng

Krönikor

Burka- och niqabförbud: Två fel gör inte ett rätt

Ebba Busch (KD) och Jimmie Åkesson (SD) vill se förbud mot burka och niqab. Övriga partiledare motsätter sig i detta läge (dvs utan utredning) ett förbud, och ett par uttrycker att de vill se andra åtgärder än att införa förbud.

Enligt en ny opinionsundersökning vill 47 % av svenska folket se ett förbud mot burka och niqab. 36 % vill inte se ett sådant förbud, och 17 % är tveksamma. Det vi ska ha i beaktning när vi diskuterar förbud mot burka och niqab är följande:

  • Vi förändrar inte människors traditioner och kvinnoförtryck genom förbud mot burka och niqab. Upplysning är bättre än förbud.
  • Vi vet inte hur många som tvingas bära burka och niqab.
  • De kvinnor (ett hundratal i Sverige) som bär burka eller niqab kommer i mer eller mindre utsträckning att isoleras, dvs stanna hemma.
  • Är det integration att exkludera kvinnor från samhället?
  • Det är inte mer rätt att tvinga av kvinnor kläder än att tvinga på kvinnor kläder. Två fel gör inte ett rätt.
  • Tyck och tänk vad du vill, men håll det för dig själv. Du har inte rätten att bestämma andra människors val av kläder.
  • Förbud mot burka och niqab skapar segregation och polarisering, ”Vi och Dom”.
  • Sverige är inte värdigt klädkodslagar. Det kan totalitära stater och diktaturer syssla med.
  • Ska kvinnor som eventuellt är förtryckta och tvingas ha burka och niqab straffas? Hur har förbudsivrarna tänkt att lagen ska tillämpas?
  • Ett förbud mot burka och niqab strider mot ett flertal lagar, t ex grundlagen (dvs religionsfriheten), diskrimineringslagen och Europakonventionen (som stärker religionsfriheten och mänskliga rättigheter)

Naturligtvis handlar Buschs och Åkessons förbudsiver om symbolpolitik och att de vill göra livet så surt som möjligt för muslimer, det handlar inte om omtanke om kvinnor som eventuellt är förtryckta.

För kännedom har Sverigedemokraterna motionerat för ett förbud mot burka och niqab på offentlig plats ända sedan 2011. Inget annat parti har motionerat om ett sådant förbud. Frågan behandlades så sent som i oktober 2026 av konstitutionsutskottet med anledning av motion 2025/26:568 av Richard Jomshof (SD) Förbud mot heltäckande muslimsk slöja. Motionen avslogs av utskottet.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Källa:

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/svtverian-nara-halften-av-svenskarna-vill-se-forbud-mot-burka

I fokus

Tidö hastar igenom lagändring om dubbla straff för gängkriminella

Idag förkunnade Tidöregeringen och Sverigededemokraterna att de kommer att driva igenom straffrättsreformen där gängkriminella ska straffas hårdare just för att de är gängkriminella.

Smaka på detta:

Samma brott – dubbla straff. Särbehandling av människor, oavsett om de är kriminella eller inte, är inte förenligt med mänskliga rättigheter, den liberala demokratin, grundlagen och rättsstatens grundläggande princip om allas likhet inför lagen.

Straffrättsreformen kommer i sin förlängning att få som direkt konsekvens att juridisk status och grupptillhörighet fäller avgörande för vilka rättigheter en människa har.

Den danske kriminologen och docenten i sociologi David Sausdal säger till TT att dubbla straff för gängkriminella inte är ett effektivt sätt att minska brottsligheten.

Sausdal menar att det borde satsas på förebyggande åtgärder och mer resurser till polisen. Tidöpartierna har länge talat sig varma för den danska modellen, och vill nu i princip kopiera danskarna med devisen ”danska straff för svenska brott”.

”– Det är nästan tragikomiskt. I princip all forskning säger samma sak. Det danska justitiedepartementets forskningsenhet har publicerat flera rapporter där de sammanställt forskning som visar att de danska förlängda straffen inte är effektiva. De kan till och med vara kontraproduktiva och förvärra situationen.” (Källa: Omni)

Sausdal har svårt att förstå att svenskarna är så förälskade i den danska modellen om syftet är att minska brottsligheten. Han menar att det finns stark evidens för vad som fungerar och vad som inte fungerar för att minska brottsligheten. Kritiken innefattar att Tidö nu använder svenska skattepengar till något som inte är effektivt.

Lagförslaget avstyrktes av lagrådet, som bland annat ansåg att det var ett ”hastverk”. Justitieminister Gunnar Strömmer (M) håller inte med om den kritiken, men säger att vissa lagtekniska justeringar har gjorts.

Förutom de moraliska, rättsprincipiella och juridiska aspekterna finns evidens för att skärpta straff inte är effektiva, utan kostar istället staten en massa pengar. Men Tidöpartierna bryr sig inte om forskning och evidens, de är mer måna om att upprätthålla sin populistiska symbolpolitik.

Straffskärpningen ska gälla från 1 augusti 2026.

Källa:

Omni: Kritik mot dubbla straffen: ”Inte effektivt” – TT

I fokus

Tidö: Fler utvisningar pga ”bristande vandel”

Regeringen och Sverigedemokraterna vill se skärpta s k vandelskrav för att kunna möjliggöra fler utvisningar. Vandelskrav kan i korthet beskrivas som att personer med uppehållstillstånd inte ska brista i levnadssätt och skötsamhet. De nya kraven ska även gälla retroaktivt. Tidöpartiernas förhoppning är att fler uppehållstillstånd nekas eller återkallas. Den direkta konsekvensen är att fler personer kommer att utvisas.

Migrationsminister Johan Forssell (M) utvecklar vad som är att betrakta som bristande vandel:

”– Att följa lagar och regler är en självklarhet. Men det måste också vara en självklarhet att efter bästa förmåga leva skötsamt och inte skada vårt land”. (Källa: Aftonbladet)

”– Om man till exempel struntar i att betala sina skulder, om man inte följer beslut från svenska myndigheter, om man bidragsfuskar eller om man fuskar sig till ett svenskt uppehållstillstånd – ja, då har man inte rätt att vara här”. (Källa: Aftonbladet)

Att arbeta svart, utgöra säkerhetshot, inte följa lagen eller inte betalar böter kommer att utgöra bristande vandel, medan prostitution, missbruk eller tiggeri är undantagna i lagförslaget.

Enligt regeringens kalkyl kommer ett hundratusental att beröras av det nya vandelskravet. Migrationsverket kommer att pröva vandel och beslut ska överklagas till migrationsdomstolarna.

Kritiker anför att utvisningar pga bristande vandel ruckar på grundläggande principer, är rättsosäkra samt riskerar att bli godtyckliga och kan komma att missbrukas.

Regeringens egna utredare har avrått från att vandelskravet ska gälla retroaktivt, något som regeringen väljer att inte hörsamma då de varit tydliga med att den kommande lagen ska gälla även retroaktivt.

Lagändringarna föreslås träda i kraft 13 juli 2026.

Källor:

Regeringen: Lagrådsremiss Skärpta och tydligare krav på vandel för uppehållstillstånd

Aftonbladet: Nytt vandelskrav – de som inte sköter sig ska utvisas

Civil Rights Defenders: Vad är bristande vandel och vad innebär förslaget om vandelskrav för uppehållstillstånd?

Delmi: Att väga och värdera invandrares levnadssätt

Dagens juridik: JO skarpt kritisk till förslaget: Vandel ett ”omodernt ord”

Arbetsvärlden: Vandelsutredningen: Oskötsamma ska utvisas

Ergo: Vandelsutredningen väcker kritik inom akademin

I fokus

Tidö: indragna medborgarskap nedmonterar demokratin

Tidöregeringen vill ändra grundlagen för att kunna möjliggöra återkallelse av svenskt medborgarskap i vissa fall. Det börjar som det alltid gör när makten vill flytta fram sina positioner utan att väcka alltför mycket oväsen. Man väljer en fråga som ser oskyldig ut på ytan. Vem vill försvara fusk? Vem vill försvara den som ljugit sig till ett medborgarskap?

Statsminister Ulf Kristersson (M) skriver:

”Svenska pass ska inte delas ut till vem som helst och hur som helst. Medborgarskapet är en stor fråga som man ska förtjäna och känna stolthet över.” (Källa: Ulf Kristerssons officiella Facebookkonto)

Det är en formulering avsedd att låta folklig och självklar. Men den döljer vad saken faktiskt gäller. Det här handlar inte om att svenska pass i dag delas ut “till vem som helst”. Det handlar om att regeringen vill ändra grundlagen för att kunna återkalla medborgarskap i vissa fall. Man ändrar inte grundlagen för att rätta till ett administrativt slarvfel. Man ändrar grundlagen när man vill flytta gränsen för statens makt över medborgaren.

Det verkligt allvarliga är att detta inte ska gälla alla lika. Förslaget riktas mot personer med dubbla medborgarskap. Därmed införs i praktiken ett graderat medborgarskap, där vissa svenskars tillhörighet blir mindre trygg än andras. En grupp får veta att deras medborgarskap är fast. En annan får lära sig att det kan omprövas. Det är inte likhet inför staten. Det är en medveten uppdelning av medborgarna i olika säkerhetsklasser.

Och detta är inte någon olycka i arbetet. Det är Tidöpolitik. Sverigedemokraternas inflytande märks inte bara i tonläget utan i själva konstruktionen: mer misstänksamhet, mer kontroll, svagare rättighetsskydd. Staten vänjer sig steg för steg vid tanken att vissa människors tillhörighet ska vara mer villkorad än andras.

Sedan kommer nästa led: det utökade tjänstemannaansvaret. På papperet låter det oskyldigt, nästan dygdigt. Vem kan vara emot ansvar? Men i verkligheten innebär det också att de tjänstemän som ska hantera dessa ärenden — inte minst på Migrationsverket, om myndigheten får rollen att utreda och besluta om återkallelse av medborgarskap — kommer att arbeta under ett hårdare politiskt tryck. När staten både ger sig själv starkare verktyg mot medborgaren och samtidigt skärper trycket på dem som ska fatta besluten, då skickas ett mycket tydligt budskap nedåt i systemet: fatta inte fel beslut, gå inte emot den politiska viljan, var hellre hård än rättssäker. En självständig förvaltning riskerar då att förvandlas till en rädd förvaltning.

Och ovanpå detta ligger frågan om Palantir och övervakningen. När staten samtidigt vill göra vissa medborgarskap återkalleliga, sätta hårdare press på tjänstemännen och öppna dörren för mer avancerade övervakningsverktyg, då ser man mönstret tydligt. Varje reform säljs in som rimlig var för sig. Men tillsammans pekar de i samma riktning: mer kontroll, mindre rättssäkerhet och en stat som samlar allt fler medel för att hålla människor under uppsikt och under disciplin.

Det är så demokratisk nedmontering ser ut i ett modernt land. Inte med stöveltramp på gatorna, utan med propositioner, utredningar, lagrådsremisser och välpolerade pressmeddelanden. Först gör man en grupps rättigheter mer villkorade. Sedan ökar man trycket på dem som ska verkställa politiken. Och hela tiden försäkrar man allmänheten om att allt bara görs för trygghetens skull.

Så när Kristersson talar om att medborgarskapet ska “förtjänas”, bör man höra den verkliga innebörden: att vissa svenskars tillhörighet ska vara mer provisorisk än andras, att staten ska få större makt över individen, och att myndigheterna ska känna den politiska viljan starkare än den demokratiska principen. Det är inte administrativ ordning. Det är ett stegvis mer auktoritärt styrelsesätt.

Källor:

Inlägg på Ulf Kristerssons (M) officiella Facebookkonto

Regeringen: Proposition 2025/26:78 En grundlagsskyddad aborträtt samt utökade möjligheter att begränsa föreningsfriheten och rätten till medborgarskap

Regeringen: SOU 2026:21 Återkallelse av svenskt medborgarskap

Regeringen: Lagrådsremiss Ett utökat straffrättsligt tjänstemannaansvar

Featured image attribution: https://creativecommons.org/licenses/by-sa/4.0/deed.en

Korta motargument

Tidö och S eniga om lönekrav på 33 390 kronor för arbetskraftsinvandrare

Riksdagen sa 18 mars 2026 ja till regeringens lagförslag där villkoren för arbetskraftsinvandring skärps, samtidigt som invandring av högkvalificerad arbetskraft främjas.

Detta innebär bl a att det fr o m 1 juni 2026 kommer att krävas en minimilön på 90 % av medianlönen i Sverige för att erhålla arbetstillstånd, dvs ha rätt att som utlänning ha rätt att arbeta här. I dagsläget innebär det en månadslön på minst 33 390 kronor.

De partier som röstade för lönekravet var Tidöpartierna samt Socialdemokraterna. De partier som röstade nej till lönekravet var Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet.

Källa:

Riksdagen: Beslut: Nya regler för arbetskraftsinvandring

Lästips:

Motargument: Höjt försörjningskrav innebär färre arbetstillstånd

Motargument: SD skryter om minimilön på 33 390 kronor för arbetskraftsinvandrare

Artiklar, I fokus

Tidös arbetslinje – att utvisa arbetande barnfamiljer

Gabriella är 8 år. Hon har levt hela sitt liv i Forsbacka, Gävle. Nu ska hon utvisas till El Salvador eftersom hennes pappa inte beviljats förnyat arbetstillstånd. Anledningen är att han tjänar 25 000 kronor, vilket regeringen anser är för lite för att ha rätt att vistas i landet.

Sedan den nya lagstiftningen infördes 2023, kan den som tjänar mindre än 80 procent av medianlönen i Sverige inte få förnyat arbetstillstånd och ska därför utvisas, oavsett hur länge personen befunnit sig i landet. Enligt SCB:s lönestatistik ligger genomsnittslönen för exempelvis barnskötare, vårdbiträden och hemtjänstpersonal långt under den månadslön på ca 29 600 kronor som krävs för att få uppehållstillstånd baserat på arbete. Med andra ord kommer regeringen att utvisa i stort sett alla som arbetar inom dessa yrken om de lever i Sverige baserat på arbetstillstånd. Men regeringen nöjer sig inte med detta. I år kommer kravet höjas till 90 procent av medianlönen, alltså 33 390 kronor i månaden.

Att detta slår sönder tryggheten för många barn som är födda och uppväxta i Sverige är, enligt migrationsminister Johan Forssell, ”känslosamt”. Samtidigt förklarar han att krav som ställs måste följas för att ha någon betydelse. Det är således rimligt att fråga sig: vad betyder egentligen de krav som regeringen infört tillsammans med Sverigedemokraterna?

Det officiella motivet till att just lågavlönade utvisas är att minska fusk men framför allt att de luckor som uppstår vid utvisningarna ska fyllas av personer som idag står utanför arbetsmarknaden.

Vad gäller det förstnämnda är den nya lagen ett trubbigt sätt att motverka fusk. Till exempel slår den mot alla berörda yrken, inklusive den offentliga sektorn. Dessutom fanns det sedan tidigare krav på god försörjningsförmåga för arbetstillstånd, där villkoren för anställningen kopplades till gällande kollektivavtal.

Det huvudsakliga argumentet bakom lagstiftningen—att utvisade arbetande ska ersättas av individer som idag står utanför arbetsmarknaden—förbryllar om möjligt ännu mer. Regeringens parallella attack på a-kassan bygger nämligen på argumentet att det redan idag finns ett betydande utbud av lediga tjänster. Den som accepterar regeringens logik bör fråga sig varför det behövs fler lediga tjänster när de som finns idag inte tillsätts.

I praktiken innebär lagen att regeringen önskar utvisa och ersätta hårt arbetande men lågavlönade invandrare med personer som har svårt att arbeta men ändå tvingas ta samma jobb. Detta trots att regeringen anser att jobben inte ger tillräcklig försörjning för att få rätt att leva i Sverige.

I sammanhanget kan nämnas att flera tunga arbetsgivarorganisationer avstyrkte förslaget i sina remissvar när lagen utreddes. Svenskt Näringsliv ansåg exempelvis att det var missvisande att lagförslaget utgick ifrån ”god försörjningsförmåga”. Man insåg att innebörden av det enkelt kan tolkas som att regeringen anser att rådande marknadslöner inte lever upp till definitionen av god försörjningsförmåga.

Vad gäller frågan om lagstiftningens uttalade syften lär de knappast uppnås. Förutom att människor utanför arbetsmarknaden tenderar att slussas runt i spillrorna av vårt välfärdssamhälle, så gäller lönekraven i lagstiftningen inte EU-medborgare, vilket innebär att rekryteringen möjligen kan komma att riktas mot EU:s inre marknad. Vad lagen däremot otvivelaktigt uppnår är att barnfamiljer utvisas om de har fel ursprung, såsom i 8-åriga Gabriellas fall. Kanske är det själva syftet.

Källor:

Aftonbladet: Gabriella, 8, utvisas från Sverige – har levt hela livet här

Regeringen: Försörjningskravet för arbetskraftsinvandrare höjs

SCB: Lönestatistik – Hur mycket tjänar…?

Regeringen: Ny lönenivå för arbetskraftsinvandring och skärpta krav för anhöriginvandring

Aftonbladet: Johan Forssell om utvisningen av Gabriella: ”Känslosamt”

Aftonbladet: Johan Britz (L) om nya a-kassan: Orimligt att leva på bidrag

Svenskt Näringsliv: Remiss av departementspromemorian Ett höjt försörjningskrav för arbetskraftsinvandrare

Korta motargument, Krönikor

Teodorescu Måwes (KD) definition av antisemitism är osaklig

Alice Teodorescu Måwe (KD) kan argumentera politiskt. Alltsedan starten på kriget mellan Hamas och Israel har ATM metodiskt avfärdat all kritik mot Israels regim som ”antisemitism”:

Det moderna antisemiter inte öppet vill säga om judar – det säger de om Israel istället. Och det som inte längre kan sägas om judar sägs om ”sionister”. (Källa: Klartext med Alice Teodorescu Måwe)

Men det är inte hennes roll att definiera vad etablerade begrepp som antisemitism, antisionism eller rasism betyder.

Begrepp formas genom forskning, internationella konventioner, rättspraxis och långvarig samhällelig användning – inte genom politisk opinion eller debattartiklar. När politiska aktörer försöker omdefiniera dem för att passa ett eget narrativ handlar det inte om analys, utan om makt över språket.

Det påminner om hur kreationister försöker tänja på innebörden av den vetenskapliga metoden för att få religiösa övertygelser att framstå som vetenskap. Resultatet blir inte klarhet, utan begreppsförvirring.

I en fungerande demokrati är det inte politiker eller opinionsbildare som avgör vad centrala analytiska begrepp betyder. De kan förhålla sig till dem – men inte skriva om dem efter behov.

Detta är nåt som bör belysas i debatten. Man blir lite trött på att dessa politiker försöker att ända begreppen så att det ska få deras argument att bli mer trovärdiga och inte lika kontroversiella.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Lästips:

Klartext med Alice Teodorescu Måwe: Antisionism – det gamla hatets nya språk

Göteborgs-Posten: Bara genom att erkänna att antisionismen är antisemitisk kan vi bekämpa judehatet

Motargument: Terminologi – antisemitism

Motargument: Israel-Palestina: Generalisera inte om judar och muslimer!

Motargument: Att kritisera Israel är inte antisemitism

Motargument: Myt: ”Kritik mot Israels regim är antisemitism”

Motargument: Antisionism är oftast inte antisemitism

I fokus, Korta motargument

Busch (KD): ”Håll packet borta”

Kristdemokraterna (KD) har under Ebba Buschs ledning radikaliserats, såväl vad gäller sakpolitik som retorik. Det är svårt att inte se detta som en anpassning till Sverigedemokraternas skarpa politik och retorik. I Kristdemokratiska ungdomsförbundets (KDU) podd ”Vad sa du nu?” säger Busch i ett samtal om svenska värderingar:

”– Vi behöver sätta en glasklar gräns för vad vi accepterar i vårt land och inte. Det är av två anledningar. Dels för att så att säga hålla packet borta. Men också för att göra vägen in i det svenska samhället för den som vill bli en del av Sverige”. (Källa: Expressen)

Buschs retorik avhumaniserar och demoniserar människor. Motargument välkomnar diskussion och debatt, men när våra största makthavare använder sig av retorik som denna, hur ska vi då kunna förvänta oss att vi vanliga dödliga ska kunna hålla en sansad och saklig ton i våra samtal?

Vän av ordning känner sig tvingad att fråga Ebba Busch:

”Vad sa du nu?”

Källa:

Expressen: Busch: Måste ha en gräns för att ”hålla packet borta”