Om vi kikar på beviljade uppehållstillstånd för asylsökare på familjeanknytningsgrunder ser vi att 56 % av dessa ansökningar har beviljats uppehållstillstånd.
Under 2019 sökte 44 569 personer asyl på familjeanknytning i Sverige. 7 350 av dessa hade asyl-/flyktinggrunder. 8 796 var barn födda i Sverige till förälder med PUT. 62 var adopterade. 15 557 var ”övriga”*.
Under 2019 avgjordes 43 145 ärenden i kategorin asyl på familjeanknytning. 24 171 av dessa personer beviljades uppehållstillstånd under förra året.
I slutet av december var 31 117 familjeanknytningsärenden öppna ärenden, dvs ärenden som inkommit men inte fått beslut än.
Om vi kikar på beviljade uppehållstillstånd för asylsökare ser vi att 1/4 av alla asylsökare, exklusive anknytning, i Sverige har beviljats uppehållstillstånd.
Under 2019 sökte 21 958 personer asyl i Sverige, exklusive anknytning. 13 133 av dessa var män, inklusive pojkar. 8 825 var kvinnor, inklusive flickor. 6 415 var barn, inklusive de 902 ensamkommande. Genomsnittlig handläggningstid för alla asylansökningar är 288 dagar.
Ensamkommande utgör 4 % av alla asylansökningar. Av de 672 ensamkommande som fick sin asylansökan prövad beviljades 254 uppehållstillstånd i Sverige. Handläggningstiden för ensamkommande är i genomsnitt 215 dagar.
I slutet av december var 14 890 asylärenden öppna ärenden, dvs ärenden som inkommit men inte fått beslut än.
6 540 personer beviljades uppehållstillstånd. Under året återvände 5 980 frivilligt till sina hemländer.
Om vi kikar på avgjorda ansökningar ser vi att av de 21 958 personer som sökte asyl fick 12 186 avslag, 2 643 ska få asylansökan prövad i annat land enligt Dublinförordningen och 3 200 har inte prövats i sak ( t ex avskrivning av ansökan pga avvikning eller återtagande av ansökan).
De vanligaste ursprungsländerna 2019 var Syrien (2 647 personer), Iran (1 090 ), Irak (1 054), Uzbekistan (1 052), Georgien (975) och statslös (880).
Bland ensamkommande var de vanligaste ursprungsländerna Syrien (151 personer), Marocko (125), Somalia (124) och Afghanistan (121).
Motargument har kikat på siffrorna som visar på att antalet asyl- och flyktinggrundade uppehållstillstånd – inklusive anknytning – är långt mindre än andra grunder, som t ex studier och arbetsmarknad.
Om vi slår ihop de, enligt ”invandringskritikerna”, s k ”dåliga” grunderna för uppehållstillstånd får vi fram siffran 26 551. Den totala siffran på beviljade uppehållstillstånd 2019 var alltså 119 568. Om vi räknar på detta i procent ser vi att drygt 20 % av alla beviljade uppehållstillstånd grundar sig på asyl och anknytning relaterat till asyl-/flyktinggrunder. Alltså endast en av fem: 1/5.
I genomgången av beviljade uppehållstillstånd för 2018 låg procentsiffran för beviljade uppehållstillstånd för asyl och anknytning relaterat till asyl-/flyktinggrunder låg på drygt 31 %, dvs en av tre: 1/3. Siffran har alltså sjunkit.
I debatten talas det ofta svepande om att Sverige beviljar massvis med uppehållstillstånd. Det som inte framgår är vilka det egentligen är som erhåller uppehållstillstånd. Motargument har kikat på siffrorna som visar på att antalet asyl- och flyktinggrundade uppehållstillstånd – inklusive anknytning – är långt mindre än andra grunder, som t ex studier och arbete.
I migrationsdebatter påvisas återkommande siffror som gör gällande att Sveriges invandring fortsatt befinner sig på alarmerande höga nivåer.
Motargument har tidigare granskat siffrorna för 2018 vad gäller beviljade uppehållstillstånd. Sammanfattningsvis konstaterade vi att siffran 132 696 (antalet beviljade uppehållstillstånd) innefattade 41 755 personer som beviljats uppehållstillstånd på asyl- och flyktinggrunder.
Migrationsverket släppte nyligen siffrorna för beviljade uppehållstillstånd som redovisar siffrorna för 2019. Dessa siffror visar att procentandelen som beviljats uppehållstillstånd på grunder som av s k ”invandringskritiker” betraktas som ”dåliga” har sjunkit ännu mer sedan år 2018. Röster i debatterna gör gällande att personer som beviljats uppehållstillstånd på asyl- och flyktinggrunder samt på anknytning relaterat till asyl- och flyktinggrunder är uppehållstillstånd som är ”dåliga” för Sverige.
Så hur ser siffrorna ut?
Totalt beviljades 119 568 uppehållstillstånd under 2019. Dessa fördelar sig enligt följande:
1/5 av uppehållstillstånden är asyl- och flyktingrelaterade
Om vi slår ihop de, enligt ”invandringskritikerna”, s k ”dåliga” grunderna för uppehållstillstånd får vi fram siffran 26 551. Den totala siffran på beviljade uppehållstillstånd 2019 var alltså 119 568. Om vi räknar på detta i procent ser vi att drygt 20 % av alla beviljade uppehållstillstånd grundar sig på asyl och anknytning relaterat till asyl-/flyktinggrunder. Alltså endast en av fem: 1/5.
I genomgången av beviljade uppehållstillstånd för 2018 låg procentsiffran för beviljade uppehållstillstånd för asyl och anknytning relaterat till asyl-/flyktinggrunder på drygt 31 %, dvs en av tre: 1/3. Siffran har alltså sjunkit.
Motargument välkomnar debatter i frågor som rör migration och flyktingpolitik. Däremot vill vi varna för att det tyvärr förekommer ohederligheter i debatterna.
Oavsett vilken inställning man har i asyl- och migrationsfrågan är det viktigt att alla är medvetna om hur den migrationspolitik vi har ser ut. Okunskap leder till att det sprids lögner och myter. Hur kommer den framtida migrationspolitiken att se ut? Nuvarande regeringspartier ska inom ett år att presentera en långsiktig hållbar migrationspolitik.
I juni 2019 beslutade regeringen att regeringspartierna (Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna) att en parlamentarisk kommitté ska utreda hur en hållbar och långsiktig migrationspolitik ska se ut.
Man är av uppfattningen att detta är nödvändigt för att upprätthålla en rättssäker, human och effektiv migrationspolitik. Man vill samtidigt minimera förekomsten av tillfälliga lösningar, vilket varit mer regel än undantag de senaste åren.
Senast den 15 augusti 2020 ska kommittén lägga fram sitt betänkande.
Vad är det som kommittén ska ta ställning då? Sveriges migrationspolitik är i behov av en bred nationell reglering som ska vara gällande utöver det reviderade europeiska asylsystemet.
Det finns ett par springande punkter som kräver ett ställningstagande (Källa: Regeringen.se):
• om asylsökande som uppfyller kriterierna för att beviljas
uppehållstillstånd i Sverige som huvudregel ska beviljas tidsbegränsade eller permanenta uppehållstillstånd,
• längden på uppehållstillstånden, om tillstånden som huvudregel ska vara tidsbegränsade samt under vilka förutsättningar som permanenta uppehållstillstånd ska kunna beviljas, och
• om asylsökande ska kunna beviljas uppehållstillstånd på ytterligare grunder än de som följer av EU-rätten och svenska konventionsåtaganden, och i så fall vilka dessa grunder bör vara.
Kommittén ska därvid särskilt ta ställning till om en ny humanitär grund för uppehållstillstånd ska införas.
i vilken utsträckning som anhöriginvandring ska vara möjlig om den person som utlänningen åberopar anknytning till har sökt asyl och beviljats uppehållstillstånd i Sverige, och
om ett försörjningskrav ska gälla vid anhöriginvandring och hur ett sådant krav då bör utformas.
(Text i fetstil är gjord av mig)
Kommitténs arbete ska leda till förslag på författningsändringar innefattande nyss nämnda punkter. Man vill med arbetet säkerställa att en större andel av de människor som kommer till Sverige gör det på lagliga och säkra vägar.
Arbetet syftar också till att undersöka andra EU-länders regelverk och vilka faktorer som påverkar människor att söka asyl i Sverige.
Kommittén kommer vidare att arbeta för att finna lösningar så att asylprocessen blir mer rättssäker.
Sammanfattningsvis ska kommittén redogöra för samhällsekonomiska och andra effekter av de ställningstaganden som fattas.
Under flyktingkrisen 2015 sökte 162 788 personer asyl i Sverige.
I Aftonbladets artikel ”Så många fick stanna efter flyktingkrisen” presenteras en granskning baserad på nya siffror från Migrationsverket och SCB. Granskningen visar att lite drygt hälften av asylsökarna har fått stanna i Sverige. Dessa personer är uppdelade i (avrundade siffror):
Permanenta uppehållstillstånd: 60 500
Tillfälliga uppehållstillstånd: 24 000
Avslag: 47 000
Avskrivna ansökningar: 18 600
Ej materiellt prövade: 12 000
Annica Dahlqvist, kommunikatör med pressinriktning på Migrationsverket, förklarar:
”Avskrivna ärenden är personer som tagit tillbaka sin asylansökan eller inte kommit till möten vi kallat till”. (Källa: Aftonbladet)
Angående de asylansökningar som inte är materiellt prövade säger Dahlqvist:
”Det är exempelvis personer vars asyl ska prövas av ett annat land enligt Dublinförordningen”. (Källa: Aftonbladet)
Marie Demker, professor i statsvetenskap, resonerar kring hur migrationsdebatten ser ut:
”Generellt har människor ganska dålig uppfattning om hur många och vilka som får stanna. Det är inte så konstigt eftersom det finns en medial diskussion som friskt blandar begrepp som asylsökande, uppehållstillstånd och arbetskraftsinvandring. För en medborgare med vanligt intresse för frågan är det lätt att allt flyter ihop.” (Källa: Aftonbladet)
Sysselsättningsgraden i Sverige för människor med invandrarbakgrund är fortsatt låg i jämförelse med majoritetsbefolkningen. Sverige har mycket kvar att göra vad gäller integration och faktumet att det finns en diskriminering gentemot människor med invandrarbakgrund.
I ett Facebook-inlägg publicerat 29 september skriver en f d anställd på Migrationsverket sin sanning om hur det egentligen ser ut med uppehållstillstånd, bidrag, pensioner och allt fusk hen har bevittnat genom åren. Motargument har dissekerat inlägget, en del av det stämmer, men annat är lögner.
Så här lyder Facebook-inlägget i sin helhet:
Den f d anställdas Facebook-inlägg. Skärmdump 191003.
Vi går igenom inlägget bit för bit.
1. ”Människor som kom hit och som reste hem så fort dom fått tillstånd med våra bidrag intakta. ”
Om man får uppehållstillstånd i Sverige på grund av kris i hemlandet, och sedan flyttar tillbaka, förlorar man sitt uppehållstillstånd och därigenom relaterade bidrag. När man har uppehållstillstånd är det tillåtet att befinna sig utomlands i upp till två år under förutsättning att man ansökt om detta hos Migrationsverket. Så ser regelverket ut. Lämnar man Sverige i mer än två år, förlorar man sitt uppehållstillstånd.
Det är alltså lögn att personer med uppehållstillstånd kan bo utomlands på obegränsad tid så som den f d anställda på Migrationsverket skriver i sitt Facebook-inlägg.
Dock är det ytterst tveksamt att man väljer att flytta tillbaka till ett land som befinner sig i en krissituation.
2. ”Människor som bodde i 40 kvm delade på nästan 100 pers för att behålla bidrag.”
Ibland skriver sig flera asylsökande på samma adress för att göra det svårare för dem att bli utvisade om de får avslag. Om de inte följer sin utvisning inom angiven tidsfrist, har de inte heller rätt till ekonomiskt stöd från Migrationsverket. Den som fortfarande kan ha rätt till bidrag (t ex barnfamiljer) kan få minskad dagersättning.
3. ”Människor som lånade hur mycket som helst för studier och sedan åker tillbaka till länderna de kom ifrån. T.ex. Somalia, Afghanistan och Irak.”
Se punkt 1. Om man gjort en ansökan hos Migrationsverket för att vistas utomlands hos Migrationsverket, får man lämna Sverige och behålla till exempel studiebidrag- och lån. Efter två år måste det förlängas och du måste redovisa din vistelse i Sverige.
Vistas man mer än ett halvår per år utomlands så kan man både mista rätten till uppehållstillstånd, och hela tiden för vistelse i Sverige under det året dras av som totalt räknad vistelse som grund för uppehållstillstånd.
Garantipensionen baseras på hur många år en person har bott i Sverige, och för att få ut maximalt belopp måste personen ha bott i Sverige i minst 40 år. För varje år som en person inte har bott i Sverige, minskas beloppet med en 1/40. Det innebär att om personen har bott i Sverige i tre år, får hen ut 3/40 av garantipensionen. Resterande belopp är äldreförsörjningsstöd.
Personen som har skrivit Facebook-inlägget förklarar att personer som aldrig har levt i Sverige har tjänat sina pensioner, alternativt att man hade uppehållstillstånd och därför tjänat pension. Det stämmer inte.
5. ”Efterlevandepensioner till barn vars föräldrar sägs ha avlidit. Upp till över 70 000 kronor trots att föräldrarna aldrig satt sin fot här och trots att det inte finns dödsintyg. Ingen har blivit återbetalningsskyldig när förälder/föräldrarna återuppstått.”
Man kan inte få efterlevandepension utan dokument som bekräftar att föräldern har avlidit. Om förälder ”återuppstått” som den f d anställda på Migrationsverket skriver, blir man återbetalningsskyldig.
Som barn har man rätt till efterlevandepension tills man är 20 år.
”Har föräldern aldrig arbetat eller bott i Sverige är det enbart efterlevandestöd på 1 477 kronor per månad som blir aktuellt, eller 2 954 kr per månad om bägge föräldrarna är avlidna.” (Källa: Pensionsmyndigheten)
En del av oss vill göra gällande att kriget i Syrien är slut. Detta ska enligt de personerna då betyda att hela Syrien är ett säkert land och att vi kan börja skicka tillbaka flyktingar – och att alla från Syrien som söker asyl här ska nekas asyl. Detta är en felaktig uppfattning.
Syrien är, till viss del, bedömt som relativt säkert. Men i många delar av landet finns fortsatta risker för att invånare utsätts för ”urskillningslöst våld”. Vi kan INTE skicka tillbaka människor som har ett uppehållstillstånd i Sverige, och Sverige kan inte neka alla syriska asylansökningar.
”Konflikten i Syrien har pågått i cirka sju års tid och har under denna tid utvecklats till en internationaliserad inre väpnad konflikt. Ryssland, Iran, Turkiet, Israel och USA (jämte flera allierade) är direkt involverade i krigföringen om än i olika grad och på olika nivåer.
Konfliktnivån har under senare tid dämpats i stora delar av landet och risken för civila att drabbas av urskillningslöst våld med anledning av konflikten har minskat i flera provinser.” (Källa: Rättsligt ställningstagande…, s. 17-18)
Vidare i dokumentet läser vi att det finns en förväntad konflikteskalering i staden Idlib, vilket ”sannolikt [kommer] att leda till ett mycket stort antal offer och i övrigt förhöjda risker för civila”(Källa: Rättsligt ställningstagande…, s. 18). Det finns en risk att detta kan få påverkan på provinser i närområdet, exempelvis Aleppo, Latakiya och Hama.
Rättslig bedömning av säkerhetsläget i Syrien just nu:
Det får anses föreligga en inre väpnad konflikt i utlänningslagens mening i hela Syrien med undantag för provinsen Tartous.
”Såsom nämnts ovan måste ett helhetsperspektiv intas där både kvantitativa och kvalitativa aspekter tas hänsyn till vid bedömningen av säkerhetsläget. Bland annat måste den kumulativa effekten av en långvarig väpnad konflikt beaktas vid bedömningen enligt artikel 15 c i skyddsgrundsdirektivet.” (Källa: Rättsligt ställningstagande…, s. 17)
Det finns flera faktorer att beakta gällande bedömningen av säkerhetsläget, som i sin tur ligger till grund för utredning av asylansökningar. Grunden i bedömningen utgörs av den rådande konfliktintensiteten och våldsnivån. Det görs en avvägning av hur det sett ut tidigare och prognoser för framtida prognoser eller risker. I prognoserna kikar man på huruvida en pågående väpnad konflikt kan komma att eskalera och huruvida nya konfliktsituationer kan komma att uppstå. Nya konflikter kan uppstå mot bakgrund av instabiliteten i Syrien eller delar av Syrien.
I vilka delar av landet finns det risk för att drabbas av ”urskillningslöst våld”?
Migrationsverket sammanfattar säkerhetsläget i Syrien:
”Sammantaget är Migrationsverkets rättsliga bedömning att risken att drabbas av urskillningslöst våld med anledning av den väpnade konflikten i Damaskus/Rif Dimashq, Dara’a, Hassakah, Latakiya, Quneitra eller Suwayda inte är så allvarlig att alla och envar riskerar att drabbas. Vid bedömningen av om en sökande med hemvist/vanlig vistelseort i dessa provinser är att anse som alternativt skyddsbehövande måste därför en individuell prövning av den sökandes utsatthet och personliga förhållanden göras i enlighet med Elgafaji-domens kriterier. Det innebär att vid prövning av skyddsbehov ska konfliktnivån bedömas på så sätt att ju högre konfliktnivån är desto lägre krav ställs på den sökandes individuella utsatthet för att personen ska bedömas vara skyddsbehövande (”den glidande skalan”). Härvid bör särskilt beaktas t.ex. barns utsatta situation i Syrien. Den som vid en individuell prövning bedöms vara skyddsbehövande på grund av säkerhetsläget omfattas av artikel 15 c i skyddsgrundsdirektivet och 4 kap. 2 § första stycket 1 andra ledet utlänningslagen.
I provinserna Aleppo, Deir ez-Zour, Hama, Homs, Idlib och Raqqa får det alltjämt anses föreligga en personlig risk för alla och envar att drabbas av urskillningslöst våld. Det finns därför grundad anledning att förmoda att en civilperson genom att bara vistas i någon av dessa provinser, utan att det föreligger ett specifikt hot mot personen, löper en verklig risk att utsättas för sådan skada som avses i artikel 15 c i skyddsgrundsdirektivet. Kriterierna för alternativt skyddsbehov enligt 4 kap. 2 § första stycket 1 andra ledet utlänningslagen är därmed uppfyllda. ” (Källa: Rättsligt ställningstagande…, s. 20)
Av Syriens 13 provinser som Migrationsverket nämner i sitt rättsliga ställningstagande bedöms 6 stycken vara så pass osäkra att vem som helst löper en stor risk att drabbas av s k urskillningslöst våld. I ytterligare 6 provinser bedöms säkerhetsläget någorlunda stabilt. Vidare läser vi att provinsen Tartous , som under många år varit under regeringskontroll, har tagit emot en ansenlig mängd internflyktingar. Vad gäller Tartous läser vi följande:
”Det synes för närvarande i provinsen saknas väpnade grupper som för vapen mot den syriska regimen eller andra grupper. De tendenser till oppositionell gruppering som har funnits har slagits ner hårt av regimen. I Tartous bedöms det därmed föreligga andra svåra motsättningar i enlighet med 4 kap. 2 a § första stycket 1 andra ledet utlänningslagen.” (Källa: Rättsligt ställningstagande…, s. 20-21)
Skärmdump från Migrationsverkets dokument ”Rättsligt ställningstagande angående prövningen av skyddsbehov för personer från Syrien”
Kan vi neka asyl eftersom ”kriget är slut i Syrien”?
Vi kan konstatera att föreställningen att kriget i Syrien är slut är en sanning med stor modifikation. I 6 av Syriens 13 provinser råder inre väpnad konflikt, där det föreligger risk för alla och envar att drabbas av det urskillningslösa våldet. I ytterligare 6 provinser råder inre väpnad konflikt. I en (1) provins råder andra svåra motsättningar.
Migrationsverket utför primärt en prövning huruvida den asylsökande är flykting i enlighet med 4 kap. 1 § utlänningslagen (2005:716). Här ska beaktas huruvida personen tillhör en särskilt utsatt grupp i Syrien.
Vad gäller sökande från de 6 provinser där det råder inre väpnad konflikt, där det föreligger risk för alla och envar att drabbas av det urskillningslösa våldet, uppfyller alla sökande kriterierna för alternativt skyddsbehov. Vad gäller sökande från de 6 provinser där det råder inre väpnad konflikt ska en individuell prövning göras.
Vad gäller sökande från provinsen Tartous råder andra svåra motsättningar och ansökan ska prövas för att utreda om den sökande är övrigt skyddsbehövande.
Rättsskyddet i Syrien är så svagt att det inte är möjligt att hänvisa människor till syriska staten för myndighetsskydd. I nuläget finns inte heller någon annan instans eller organisation som kan sörja för detta.
Vidare finns inte laglig grund att återkalla statusförklaring, dvs uppehållstillstånd och beviljad asyl, mot bakgrund av ett förbättrat säkerhetsläge i Syrien. Undantag görs om det framkommer att den sökande har uppgett felaktiga uppgifter eller bedömts vara bortom skyddsstatus.
Vad gäller repatriering även i relativt fredliga områden finns det mycket som talar för att Syrien bryter mot FN:s konvention om sociala, ekonomiska och kulturella rättigheter. I klartext innebär det att vi inte får utvisa människor som mer eller mindre garanterat hamnar under eller nära gränsen för svält, eller att de hamnar i bostadslöshet och att barnen inte får utbildning. Eller att de alla får leva i tältläger under överskådlig framtid, alternativt i utbombade ruiner.
Vilka grupper bedöms som utsatta?
Det finns, i enlighet med såväl Lifos som UNHCR:s rapport, ett antal riskgrupper, som anses utsatta. Människor som ingår i en eller flera av dessa kategorier, riskerar att utsättas förföljelse. Ett antal av dessa kategorier är:
Motståndare eller förmodade motståndare till regimen (här ingår t ex läkare, vårdpersonal, MR-personer, akademiker, journalister, konstnärer, aktivister, medborgarjournalister, mediepersoner och hjälparbetare
Motståndare eller förmodade motståndare till grupperingar som är regimmotståndare
Politisk uppfattning
Desertörer från regimstyrkorna
Religiösa och etniska minoriteter, t ex yezidier, druser och kristna samt statslösa palestinier och statslösa kurder. Beroende på område även sunniter och shiiter
Kvinnor, särskilt kvinnor utan manligt nätverk och kvinnor som riskerar att utsättas för våld i hemmet, sexuellt våld, tvångsgifte och trafficking
HBTQ-personer
Det finns röster i debatten som vill göra gällande att kriget i Syrien är slut, eftersom IS anses besegrat. Det råder emellertid inre väpnade konflikter i 12 av Syriens 13 provinser, och människor som flyr från dessa provinser har rätt att söka asyl och har rätt att få sin asylansökan prövad. Det finns inte heller laglig grund för att återkalla beviljade asylansökningar eller beviljade uppehållstillstånd.
Svaret på frågorna i rubriken blir, mot bakgrund av Migrationsverkets rättsliga ställningstagande angående prövningen av skyddsbehov för personer från Syrien, att vi inte kan neka alla asylsökande från Syrien asyl. Vi kan inte heller skicka tillbaka de som beviljats asyl respektive uppehållstillstånd med motiveringen att ”kriget är slut”.
Den alternativa mediebloggen Samhällsnytt har gjort ett ”scoop”. Man har funnit ”bevis” på att en person har två födelsedagar, eftersom det personnummer som står i folkbokföringen inte överensstämmer med de födelsedagsgratulationer som personen fått på Facebook. Det man inte vet är att det är vanligare än man kan tro att människor med ursprung i andra länder får fel personnummer i folkbokföringen.
Samhällsnytts Simon Kristoffersson tycker sig ha gjort ett stort avslöjande. I artikeln ”AVSLÖJAR: Afghanledaren Omid har två födelsedagar – får pris av kungen” publicerad 16 april 2019 har detektivarbetet från Samhällsnytts påläggskalv burit frukt. Kristoffersson har genom efterforskningar – egna eller någon annans framgår inte – kommit fram till att grundaren av Ensamkommandes förbund, Omid Mahmoudi, har två födelsedagar.
Naturligtvis tror inte Kristoffersson att Mahmoudi har två födelsedagar, det är ju en fysisk omöjlighet. Det han insinuerar är att Mahmoudi i samband med sin asylansökan medvetet har ljugit om sitt födelsedatum.
Hur är det möjligt att folkbokföringen säger att Mahmoudi är född 6 februari 1995 när han samtidigt får födelsedagsgratulationer på Facebook i maj året innan han får permanent uppehållstillstånd, dvs 2011?
Det där med att människor med ursprung i andra länder får fel personnummer i folkbokföringen är inte helt ovanligt. I april 2017 var det fler än 11 000 personer folkbokförda i Sverige som hade fel födelsedatum i sitt pass. Året innan låg siffran på 2 500. Det finns ett flertal faktorer till detta:
Personnumren för vissa datum räcker inte till. Det beror i sin tur på invandring från länder (t ex Syrien och Irak) där folkbokföringen inte varit lika noggrann som i Sverige.
Det har begåtts fel på ambassaden i ursprungslandet i omräkningen då personens födelsedatum ska fastställas. Detta kan i sin tur bero på slarv eller att man inte med säkerhet vet korrekt födelsedatum.
Det har begåtts fel i ”översättningen” av födelsedatum för människor med ursprung i länder där man använder en annan kalenderräkning – solkalender, månkalender, kurdisk kalender etc.
Personen har, medvetet eller omedvetet, uppgett felaktigt födelsedatum.
I de fall där personnumren inte räcker till förskjuts födelsedatumet en eller ett par dagar. I de fall där det har begåtts fel i omräkningen kan det skilja sig desto mer, i vissa fall över ett år.
Problemet med att människor får felaktiga personnummer i folkbokföringen är bl a att människors ålder blir högre än den faktiska åldern. Detta ställer till problem för barn som går i skolan, då de kan bli tvungna att gå i en årskurs högre än de egentligen skulle. Det påverkar även företeelser som giftasålder, rösträtt, adoption, bidrag, rättsliga påföljder vid brottslighet etc.
I en artikel i Bohusläningen från 2008 erfar vi att en pojkes födelsedatum i folkbokföringen fastställts till maj 1992, fastän han, enligt pappan, är född i november 1993. Ur artikeln saxar vi:
”Pojken är född i ett annat land och det var när han kom till Sverige som han fick ett felaktigt personnummer. Enligt pappan är pojken född i november 1993, medan hans personnummer säger att han föddes i maj 1992. Följden blir alltså att pojken är drygt ett och ett halvt år yngre än personnumret uppger. Pappan menar att felet begicks på ambassaden i hemlandet.” (Källa: Bohusläningen)
Min bekantskapskrets innehåller människor som har erhållit felaktiga födelsedatum i folkbokföringen. Ett par av dem har t o m fått fel på året. Felet är inte till deras fördel, då de enligt folkbokföringen fått sitt födelseår ändrat till året innan de faktiskt är födda. Jag har tidigare nämnt konsekvenser för individer vars födelseår är högre än det faktiska födelseåret: skolgång, rösträtt, giftemål, adoption, bidrag etc.
Mahmoudi erhåller 2012 sitt permanenta uppehållstillstånd. I samband med detta ändrar han informationen om födelsedatum på Facebook. Mot bakgrund av att han erhöll födelsedagsgratulationer på Facebook mellan den 6 och den 9 maj 2011 så är det rimligt att anta att hans egentliga födelsedag inträffar någon gång under de dagarna. Men eftersom han har fått fel personnummer i folkbokföringen väljer han att ändra informationen på Facebook så att den överensstämmer med folkbokföringen.
Vi på Motargument är väl medvetna om att det finns människor som uppger fel ålder då de söker asyl. Uppenbarligen förhåller det sig inte så i detta fallet. Troligtvis är Mahmoudi i själva verket yngre än vad som står i folkbokföringen.
I debatten florerar myter och konspirationsteorier om vad FN:s globala ramverk om migration egentligen innebär för Sverige. Bl a sprids ”fakta” om att avtalet är bindande och att det kommer att innebära förändringar i svensk lagstiftning, inskränkningar i yttrande- och pressfrihet samt att vi kommer att bevittna en ny flyktingvåg med ”öppna gränser” och ”massinvandring”. Det mesta stämmer inte.
Det var i samband med högnivåkonferensen i Marrakech, Marocko, 10-11 december som en stor majoritet av FN:s över 160 medlemsstater röstade för ramverket ”Global Compact for Safe, Orderly and Regular Migration (GCM)”. Det globala migrationsramverket ska sörja för säker, ordnad och reguljär migration. Det dröjde inte länge förrän alarmistiska röster började ifrågasätta och sprida lögner, myter och konspirationsteorier om hur illa detta skulle komma att påverka Sverige.
Resultat av FN:s generalförsamlings omröstning om det globala migrationsramverket.Grönt = röstade för. Rött = röstade mot. Gult = avstod från att rösta. Grått = inte närvarande. By ThecentreCZ – BlankMap-World8.svg., CC BY-SA 4.0.
Vad handlar avtalet om?
Den 19 december 2018 antogs migrationsramverket via en resolution i FN:s generalförsamling. Det är, till skillnad från vad starka röster i opinionen vill göra gällande, inte ett internationellt avtal och inte heller rättsligt bindande.
Ramverket inleds med 10 grundläggande principer för global migration. I principerna ingår bl a nationell suveränitet på migrationsområdet, att avtalet inte är juridiskt bindande samt engagemanget för mänskliga rättigheter.
Bekämpa människosmuggling och människohandel på ett gränsöverskridande sätt
Minska grundorsaker som ger upphov till irreguljär migration
Stärka och skydda migrerande barn och kvinnors åtnjutande av sina mänskliga rättigheter
Stärka internationellt samarbete och globala partnerskap för säker, ordnad och reguljär migration
Säkra att alla migranter har lagliga identitetsbevis och adekvat dokumentation
Rädda liv och etablera koordinerade internationella insatser för försvunna migranter
Använda migrantförvar enbart som en sista utväg och arbeta för andra alternativ
Berättiga migranter och samhällen att kunna bereda full inkludering och sociala sammanhang
Eliminera all form av diskriminering och främja evidensbaserade offentliga samtal
Investera i färdighetsutveckling och underlätta ömsesidigt erkännande av färdigheter, kvalifikationer och kompetens
Skapa villkor för migranter och flyktingar att kunna bidra till hållbar utveckling i alla länder
Samarbeta för att underlätta säkra och värdiga återvandringar, återtaganden och hållbar återanpassning i hemlandet
Myterna och konspirationerna om ramverket
Det har spridits desinformation och vissa (såväl medborgare som journalister och politiker) har läst in saker i migrationsramverket som saknar sanningshalt. För att kunna hålla en sund och sansad debatt är det nödvändigt att vi utgår från korrekt fakta. Vilka är då myterna och konspirationsteorierna som spridits sedan Sverige gav sitt stöd till migrationsramverket?
MYT. ”Det är ett skriftligt bindande avtal”.
SVAR. Joanna Abramsson, pressekreterare på Justitiedepartementet, säger i en intervju till SvD att ”Det är inget avtal och det är inte bindande, det rör sig om en internationell samsyn om migration som länder kan välja att ge sitt stöd till under högnivåmötet i Marrakech”. (Källa: SvD)
MYT. ”Debatten kring ramverkets innehåll, godkännande och konsekvenser tystas medvetet i medier”.
SVAR. Joanna Abramsson menar att EU- och FN-frågor i sin komplexitet kan vara svåra att förstå. Detta kan påverka missnöjet. Hon understryker att regeringen har varit transparent och öppen i informationen och hänvisar till regeringens hemsida.
Mediearkivet (Nordens största digitala nyhetsarkiv) låter hälsa att ramverket har nämnts fler än 2 500 gånger i svenska digitala och tryckta medier sedan initiativet till ramverket togs 2016. (Källa: SvD)
MYT. ”Avtalet kommer att innebära förändringar i nationell lagstiftning”.
SVAR. Nej. Den nationella suveräniteten är en grundprincip i migrationsramverket. I avtalet läser vi följande: ”National sovereignty. The Global Compact reaffirms the sovereign right of States to determine their national migration policy and their prerogative to govern migration within their jurisdiction, in conformity with international law. Within their sovereign jurisdiction, States may distinguish between regular and irregular migration status, including as they determine their legislative and policy measures for the implementation of the Global Compact, taking into account different national realities, policies, priorities and requirements for entry, residence and work, in accordance with international law”.(Källa: Migrationsramverket, punkt 15c)
På regeringen.se läser vi: ”Migrationsramverket är inte ett internationellt avtal och har därför ingen rättslig inverkan på nationella rättssystem.” (Källa: Regeringen.se)
MYT. ”Migrationsramverket kommer att medföra kostnader”.
SVAR. Nej. Då avtalet inte är juridiskt bindande kommer inga obligatoriska kostnader att finnas för medlemsstaterna.(Källa: Regeringen.se)
MYT. ”Migration kommer att bli en mänsklig rättighet”.
SVAR. Nej. Medlemsstater kommer att fortsätta besluta om uppehållstillstånd, viseringar och gränsfrågor. Samtidigt understryker migrationsramverket alla migranters mänskliga rättigheter. Här ingår stöd till migranter i utsatta situationer, särskilt barn, i enlighet med gällande skyldigheter i internationell rätt. (Källa: Regeringen.se)
I november startades ett nätupprop med syfte att ”stoppa Sveriges påskrift av FN:s avtal att illegal invandring ska bli en mänsklig rättighet”. Uppropet har hittills fått över 10 000 underskrifter. (Källa: Viralgranskaren)
MYT. ”Den illegala invandringen kommer att fortsätta”.
SVAR. Migrationsramverkets avsikt är att göra migrationen säkrad, ordnad och reguljär. Till exempel ska avtalet sörja för att grundorsaker i ursprungsländerna som leder till irreguljär migration ska minimeras, att människosmuggling och människohandel ska bekämpas gränsöverskridande och att gränshantering ska samordnas bättre.(Källa: Regeringen.se)
MYT. ”Avtalet kommer att få negativa konsekvenser”.
SVAR. Migrationsramverket har förutsättningar att ge ekonomisk och social utveckling, för såväl den enskilde migranten som för dennes familj samt hem- och mottagarlandet. I Sverige råder brist på arbetskraft inom flera sektorer på arbetsmarknaden. Arbetskraftsinvandring utgör en stor del av avtalet. Migration skapar internationella kontakter som ger förutsättningar för ökade investeringar och ökad handel i såväl hem- som mottagarland. Remitteringar (ca 600 miljarder dollar 2017) från migranter till sina hemländer bidrar till nödvändiga inkomster för familjer, samt till investeringar i hälsa, boende och utbildning. 450 av de 600 miljarderna gick till utvecklingsländer, dvs tre gånger så mycket som det totala officiella utvecklingsbiståndet. (Källa: Regeringen.se)
MYT. ”Avtalet kommer att påverka yttrandefriheten”.
SVAR. Nej. Delmål 17 i migrationsramverket säkrar evidensbaserat offentligt samtal och ger fullt skydd åt yttrandefriheten. Det finns en punkt (33c) i mål 17 som har varit föremål för (medveten ?) feltolkning: Det har höjts röster som gör gällande att det skulle vara obligatoriskt att införa åtgärder vad gäller statligt stöd till medier i Sverige. Åtgärderna är frivilliga och utgår ifrån vad medlemslandet önskar och anser relevant. Det statliga stödet till medier ska fortsatt utgå ifrån förordningar som styrs av Yttrandefrihetslagen och Tryckfrihetsförordningen.(Källa: Regeringen.se)
MYT. ”Avtalet kommer att påverka pressfriheten”.
SVAR. Nej. Återigen är det delmål 17, punkt 33c, som (medvetet ?) feltolkats. I punkten läser vi: ”[…] and stopping allocation of public funding or material support to media outlets that systematically promote intolerance, xenophobia, racism and other forms of discrimination towards migrants, in full respect for the freedom of the media”.Punkten har kritiserats av såväl ett flertal europeiska (och svenska) partier som norska och svenska journalistförbundet. De menar att pressfriheten kan komma att påverkas negativt. (Källa: SvD)
Regeringen svarar på sin hemsida att ”Mål nr 17 i migrationsramverket talar om vikten av evidensbaserat offentligt samtal och fullt skydd för yttrandefriheten. Det innebär bland annat att stater, i enlighet med internationell rätt, bör arbeta mot rasism och diskriminering av migranter.” (Källa: Regeringen.se)
Sammanfattningsvis går det att konstatera att det globala migrationsramverket som antagits av en majoritet av FN:s medlemsstater (undantagen är USA, Polen, Tjeckien, Ungern och Israel som röstade mot ramverket) har blivit föremål för spridning av desinformation, myter och konspirationsteorier.
