Etikettarkiv: människosyn

Artiklar

Har alla jämförbar demokrati? – del 1

1 kommentar

Artikelserie av David Fuentes, http://www.Motargument.se Detta är inledningen och vi kommer publicera en ny del varje dag i en vecka.

Sverige har utvecklat sin demokrati under flera sekler. Det finns en sorts svensk trygghetsreligion: en allmänt spridd uppfattning om att demokratin är något man ‘har’ — som att man har den för alltid, per automatik — demokrati är väl inget man ‘gör’? Som ett personnummer. Som en köksfläkt. De bara existerar, och den som antyder motsatsen betraktas som antingen alarmist, okunnig eller oartig.

Det är därför avdemokratisering tyvärr fungerar som smort här. Den kommer inte i uniform. Den kommer i politiska propositioner. I ideologiskt motiverade utredningar. I många trend-ord som låter som hederlig omtanke: “trygghet”, “ordning”, “säkerhet” och ”sverigevänner”. Vi kan faktiskt identifiera en lång, obehaglig rad av många små, till synes rationella, undantag som blivit till en slags vardag i morgontidnignarna. En politisk kultur där människor har börjat lära sig att kalla rättigheter för “naivitet”.

Organisationen V-Dem och flertalet andra demokratiforskare tittar inte på känslor. De tittar på grundlagsskyddade friheter och mänskliga rättigheter som urholkas: rösträtt, yttrandefrihet och fri media, organisering och demonstrationsfrihet, och ett rättsväsende som bör stå självständigt, neutralt, när makten blir otålig.

Och det är här Sverige har blivit extremt intressant — inte på ett särskilt positivt sätt. Inte för att vi plötsligt skulle vara som Ungern eller USA, utan för att vi nu, år 2026, har en politisk konstruktion där Sverigedemokraterna, via Tidö-samarbetet, och L:s Sverigelöfte har fått en sorts indirekt regeringsmakt. Alla de vanliga riksdagsledamöterna trycker på knapparna, SD anas bakom alla ordch pekar på instrumentpanelen. SD säger vilken varningslampa som alla måste ignorera och förringa (alltså, alla de sakkunniga experterna i alla remissinstanserna som SD svartmålar som politiska motståndare).

Låt oss gå igenom det, rättighet för rättighet. Inte med moralpanik, utan med faktabaserade dokument och källhänvisningar. Följ med i vår artikelserie i en vecka.

Direktlänkar till alla delar: del 1 | del 2 | del 3 | del 4 | del 5 | del 6 | del 7 | del 8

En artikelserie med många källhänvisningar, skapad av David Fuentes, Motargument.se

Krönikor

Du kan inte rösta på rasism och kalla dig ickerasist

De lagförslag som har presenterats den senaste tiden undanröjer alla tvivel om huruvida denna regering accepterar rasism. Förändringen innebär i praktiken att människor som röstar på något av Tidöregeringens partier i kommande val, ställer sig bakom en politik som möjliggör rasism.

De grupper som berörs har sannolikt saknat representation i eventuella konsekvensanalyser som gjorts, under frågans beredning.

Det finns inget rimligt sätt att påstå något annat.

Människor är fria att välja vilka partier de vill, men man kan inte rösta på en politik som präglas av rasism och samtidigt hävda att man själv inte är rasist.

En röst på något av Tidöpartierna kommer att få livsavgörande konsekvenser för ett stort antal människor i Sverige.

Många människor som tillhör samhällets mest utsatta grupper kommer att drabbas på ett fullständigt oproportionerligt sätt, om de snubblar eller misslyckas.

Här ser vi hur riskgrupper såsom personer med neuropsykiatriska variationer, människor i missbruk eller personer som exempelvis dragit på sig skulder efter misslyckade försök att starta företag kommer att vara särskilt utsatta.

Deras utsatthet, och i vissa fall begränsade handlingsutrymme, riskerar att användas emot dem på ett sätt som saknar proportionalitet. Samtidigt kommer detta att skapa en orimlig och djupt orättvis stress, utöver den belastning som redan ofta följer av att tillhöra en minoritet.

Strukturell rasism riskerar att utvecklas till ett djupt omänskligt system när den sanktioneras politiskt.

Samtidigt som samhället rör sig i en alltmer auktoritär riktning, där vanliga människor förväntas bära ett större ansvar, ser vi en motsvarande brist på ansvarstagande bland politiker, liknande den som länge präglat vissa amerikanska högerpolitiska miljöer.

Om denna utveckling fortsätter riskerar vi ett samhälle där allt ansvar läggs på individen, medan makten koncentreras till en liten, privilegierad elit.

Villkoren för vanliga människor kommer att försämras utan att de bakomliggande strukturerna ifrågasätts.

Istället kommer fokus att riktas mot enskilda individer som misslyckas, vilka framställs som problem eller hot, medan makthavare undgår granskning.

Människor är fria att rösta på Tidöpartierna men den som gör det kan inte samtidigt hävda att man står för alla människors lika värde eller är emot rasism.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Korta motargument, Myter

Barns modersmål är tyvärr slagträ igen

Sverigedemokraterna gör ny reklamkampanj på FB med ännu ett extremt populistiskt utspel om immigranter i Sverige. Denna gång allra särskilt arabiska språket.

Och symptomatiskt beskriver SD själva att de riktar udden i retoriken och kraften i förslaget mot arabisktalande barn.

SD skriver minst ett grovt faktafel i sin text, kanske flera. Det finns rejält med solida forskningsunderlag om nyttan med modersmålsundervisning.

Omfattningen av modersmålsundervisningen kan vi se på att ungefär 7 procent av alla elever i Sverige är berättigade till arabiska som modersmål i svensk grundskola. Totalt sett är ungefär 29 procent av alla elever berättigade till modersmålsundervisning enligt Skolverket. Ungefär 50-51.000 barn i hela landet har lektionerna på arabiska modersmålet enligt ett par olika källor. Vi har en lista med källor nedanför bilden.

I Sverige ska elever lära sig svenska — och engelska — och ett tredje valfritt språk från 6:an — och elever kan få lektioner på sitt modersmål, om de behöver det för sin utveckling och talar sitt modersmål med föräldrarna hemma. Alla elever i nationella minoriteter har rätt till språklektioner på sitt/sina språk.

Skärmdump från SD:s officiella Facebookkonto 260309.

Källor:

Vi Lärare: Rätt till modersmålsundervisning

Vi Lärare: Språk i skolan

Vi Lärare: ”Falskt om forskning i modersmål”

Vi Lärare: 9 av 10 lärare: Tidö-partierna har fel om modersmål

Krönikor

SD har mörkat sina åsikter

Partistyrelsen i Sverigedemokraterna arbetade hårt i många år med att få sina medlemmar att förfina retoriken, putsa ordvalen, undvika rasistiska uttalanden.

Kanske tyglade de inte sina egna för att de ville ändra på något. Det handlade troligen bara om att försöka få färre av sina politiker att bli avslöjade som extremister. Richard Jomshof har skrivit han är orolig över att medlemmar spelar in varandras uttalanden, för att SD vill minska antalet som avslöjas i läckor till massmedia. SD har inte råd med fler skandaler.

SD:s ledning har alltid varit öppna med att de inte skulle byta åsikter. De kommer inte sluta påstå att allt dåligt skulle bero på invandrarna. Deras medlemsutskott som utreder interna personärenden har nöjt sig med ‘varningar’ till högt uppsatta som brutit mot partiets nolltolerans och kommunikationspolicy — emedan andra, måhända bara de oviktigaste, lokalpolitiker fått gå för exakt samma slags övertramp.

Troligtvis var försöket att avgränsa tidsramarna för den så kallade ‘Vitboken’ (tidsperioden före september 2010) också bara ett försök att mörka de egentliga främlingsfientliga åsikterna i SD idag. Deras parti grundades av en grupp välkända antisemiter. SD hade antisemitism som sin enda ideologi under många år. Om en svensk bar en nazi-inspirerad uniform på 1990-talet var denne antisemitisk.

Jimmie Åkesson har senaste tiden försökt tvätta byken med det extremt naiva: ”Jag har aldrig stött på en vanlig svensk som är antisemit.”

Jimmie gick med i ett parti som just samtidigt införde ett uniformsförbud på sina egna möten.

En gissning är att all svartmålning vi ser de riktar mot påstådda antisemitiska invandrare har samma syfte som den organiserade ‘whataboutismen’ mot Socialdemokraterna — som troligen är en toppstyrd instruktion. Den kan eventuellt vara organiserad på internutbildningar för att försöka minimera alla diskussioner om och fortsätta mörka SD:s egentliga politiska ideologi.

Alla propagandaförsöken att ständigt byta samtalsämnet eller polera ordvalen har ännu inte lurat mig, och kommer väl inte lura någon.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Källor:

Jimmie Åkesson har aldrig hört om ‘svenska antisemiter’: https://kvartal.se/nyheter/artiklar/akesson-antisemitism-ar-kopplad-till-invandring/cG9zdDo2NjQyOQ

Emelie Pilthammar får en ‘varning’ för samma typ av formuleringar som tidigare fått flertalet andra utkastade ur SD: https://www.expressen.se/nyheter/politik/sd-utreder-pilthammar-efter-expressens-avslojande/

Polimasaren om SD:s nutida antisemitism: https://polimasaren.se/sverigedemokraternas-antisemitism-efter-2010/

Krönikor

En text till män

Jag är pappa till en son.

Det finns vissa saker som jag är noga med i hans uppfostran.

Bland annat att han ska uppföra sig på ett anständigt sätt.

Jag är inte så fokuserad på det man brukar kalla för etikett, såsom bordsskick och liknande det viktigaste är etiken.

Stå upp för människor som är utsatta, oavsett om det handlar om mobbning eller andra former av utsatthet.

Stå upp för andra barn som har svårt att stå upp för sig själva

Det kan handla om barn som befinner sig i någon form av underläge, som behandlas illa eller är påverkade av negativt grupptryck osv.

Bete dig schysst, jag accepterar inte skitsnack om andra barns utseende, hudfärg eller liknande.

Jag har varit noga med att han dels ska stå upp för sig själv, men inte bara sig själv.

Han är mentalt och fysiskt stark vilket gör att han har kraft och ansvar att säga ifrån när han exempelvis märker att flera går ihop för att försöka köra över något annat barn.

Han vet att jag kommer skälla på honom om han beter sig illa mot någon annan, vilket kommer att hända eftersom han trots allt är ett barn.

Samtidigt vet han att jag inte släpper sådana saker, ett dåligt beteende mot någon annan kommer med konsekvenser.

En av hans finaste egenskaper är att han är empatisk, vilket jag är otroligt tacksam för.

Mina stoltaste ögonblick som förälder har inte varit när han gjort bra ifrån sig i skolan, inte heller inom idrotten, trots att det funnits en del tillfällen där som stått ut.

Det har istället varit när han visat att han kunnat stå emot grupptryck, när han ställt sig upp för någon som behövt det och försvarat någon som behövt hans hjälp.

Det finns ett tillfälle som jag alltid kommer vara oerhört stolt över.

Det var när en mamma till en annan elev på hans skola ringde mig och var uppenbart rörd och oerhört tacksam för att min son ställt sig upp mot en grupp av elever som hade behandlat hennes son illa vid flera tillfällen.

Det är förmodligen mitt stoltaste ögonblick som förälder.

Jag tänker mycket på dessa och liknande frågor.

Tankarna går ofta till hur många män beter sig idag.

När man läser olika inlägg på nätet som skrivits av män, kan man se att dom dryper av förakt, rädsla och bitterhet.

Man hånar och förminskar människor som står upp för anständiga värderingar.

Förlöjligar människor som står upp för schyssta värden och försöker göra samhället bättre.

Ser ner på människor för att de har en annan tro eller etnicitet.

Det är svårt att komma från en känsla av att många vuxna män har svikit vissa grundläggande ideal.

Man står inte upp för de som skulle behöva det.

Istället ansluter man sig till den grupp som står på mobbarens sida.

Det är en besvikelse.

Vi kan inte klaga på att unga människor förlorar respekt och skiter i vuxna, om vi inte kan leva upp till vår roll som förebilder.

Hur ska bittra, konflikträdda vuxna som sparkar på människor som de upplever som svagare, kunna lära unga människor något om heder och respekt?

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Krönikor

EU-parlamentariker anstiftar till muslimhat

Den officiella Facebook-sidan för Sverigedemokraternas EU-parlamentariker har publicerat: ”Moskéer ska rivas”, den 16 januari 2026. Tillåt mig upprepa det där; år 2026 — det är varken 1980-talet eller 1930-talet — 2026, och vi har tyvärr detta konstanta hat från SD. Samma SD som för ett halvt år sedan försökte be om ursäkt för sin antisemitism åren 1988-2010, men som 2010-2026 spridit enormt mycket hat mot arabisktalande och afrosvenskar som om att alla de skulle vara extremister.

Tänker någon av er att den propagandabilden hade legat kvar i tio dygn, om den hade innehållit någon annan formulering, som till exempel: ”synagogor ska rivas/katolska kyrkor ska rivas”?

Läs gärna på om lagarna om hets mot folkgrupp (som inkluderar religionstillhörighet) och svenska grundlagar som skyddar allas religionsfrihet, föreningsfrihet och mötesfrihet i landet. (FB har regler om att man inte får publicera något på FB som är nedsättande, nedvärderande, kränkande eller hotfull mot någon religiös.)

SD i EU-parlamentet sprider sin grova propaganda samtidigt som allt fler av mina vänner, grannar, släktingar vittnar om det ökande antal trakasserier och attacker mot kvinnor och män som gärningspersonen tror är arab eller muslim — vid busshållplatser, på torg, i kön i matbutikerna — mitt i allas vårt Sverige, år 2026.

När kommer rättsväsendet och de största nyhetskanalerna ta allvarligt på mängden av de ständiga, återkommande, politiska angrepp på muslimers fri- och rättigheter som SD nästan varenda månad gör sig skyldiga till? Ni blev väl inte helt bortkollrade av Jimmies halvhjärtade ursäkt till judarna i ”vitboken”, i Almedalen 2025?

Du som röstar SD, och du som är medlem i SD: inser du vilket grovt, demokratifientligt övertramp det är som du gör, när du stöder SD då de kampanjar så hårt, nedsättande och grovt emot vanliga medmänniskors demokratiska rättigheter, religionsfrihet och mötesfrihet?

Tar du ansvar för att du står vid SD:s sida och normaliserar hatet mot muslimer? Eller kommer du som röstat SD nu att vakna upp och ta aktivt avstånd, kanske en dag be om ursäkt offentligt för att du faktiskt bidragit till att ge det grundlagsfientliga, demokratiförstörande, otrygghetsskapande partiet SD mer politisk makt?

Redaktör och medgrundare av Motargument Johan Löfström.

Vi bifogar flera bilder som vi har skapat, för att försöka väcka fler till att tänka om exakt vad de stöder när de stöder SD. Originalet finner du som utvald bild för denna text.

Artiklar

Kulturell rasism, ny forskning (del 2)

Detta är andra delen av två i en artikelserie om hur rasismen förändrades när biologiska argument om ”ras” blev motbevisade.

Mer eller mindre samma beteenden finns också i Sverige, bland annat hos Sverigedemokraternas politiska kommunikation. Trots att biologiska rasidéer i princip inte finns i politiken lever en ny sortering kvar genom begrepp som ”svenska värderingar” och olika föreställningar om vem som kan bli ”riktigt svensk”.

När människor bedöms utifrån en påstådd “kulturell essens” snarare än sina individuella handlingar fungerar det som en modern variant av äldre rasideologi. Det avgörande är därför inte vilka ord som används. Rasism kan existera utan att någon uttalar ordet ”ras”. Det viktiga är vilken funktion språket fyller, om hur det begränsar människors rätt att leva och verka i samhället liksom människors möjlighet att förstås som likvärdiga invånare eller medborgare, eller om det ger politiskt stöd åt att vissa grupper ska ha färre rättigheter

För att förstå och bemöta dagens rasism måste fler, enligt Cornelissen, se hur kultur och nation blivit dess nya språk. Det är först när vi synliggör dessa mönster som vi kan bygga en antirasism som faktiskt svarar på vår tids verklighet. När det inte längre gick att säga att ”vita britter” var biologiskt överlägsna, började politiker och opinionsbildare istället tala om kultur, tradition, religion och nationell identitet. Eftersom att identifiera sig som svensk inte är detsamma som att en är mer värd eller överlägsen jämfört med människor i fattigare och mindre utvecklade samhällen som Syrien och Somalia. För retoriken om “svenska värderingar” handlar om tanken att vissa värderingar ska vara reserverade för svenskar. Vad det bland annat handlar om är att förepråka godtyckliga hinder för migration, inskränkning av rättigheter och misstänkliggörande av vissa grupper som muslimer.

Dessutom kvarstår, enligt Cornelissen, den strukturella rasismen, där historiska och nutida ojämlikheter fortsätter att producera skillnader i inkomst, bostadsvillkor, hälsa och utsatthet för polis och myndigheter. Även om “ingen” längre säger ”vi tror på rasbiologi” lever konsekvenserna av tidigare rasism kvar i samhällets institutioner och i människors livschanser. Rasismens kärna är fortfarande att rangordna människor och begränsa deras rätt att höra till kan leva vidare under andra etiketter, till exempel när ”kultur” eller ”värderingar” används för att vilja behandla människor illa och orättvist.

Källor:

The Conversation: Racism never went away – it simply changed shape

UCL: Neoliberalism and Race

Forum för levande historia: Eugenik – igår, idag och i övermorgon (Torbjörn Tännsjö)

Artiklar

Kulturell rasism, ny forskning (del 1)


Detta är första delen av två i en artikelserie om hur rasismen förändrades när biologiska argument om ”ras” blev motbevisade.

Akademikern Lars Cornelissen visar genom sin forskning att rasismen i Storbritannien aldrig försvann efter andra världskriget, utan att den bara ändrade på sina uttryck och ord. När biologiska argument och ras blev motbevisade och socialt oacceptabla ersattes dom av kommunikation om kultur, nationell identitet och värderingar.

Politikers retorik från 1960-talet och framåt har handlat därför mindre om ”raser” och mer om hotet från ”andra kulturer”. Budskapet var i praktiken detsamma, om att vissa grupper inte hör hemma i landet. Denna kulturella rasism är idag den mest utbredda formen och normaliseras genom ett språk som ironiskt nog utger sig för att vara ”icke-rasistiskt”. Cornelissen menar därför att dagens rasism främst opererar genom retorik om kultur, nation och identitet samt och hur den fortsätter att skapa ojämlikhet, orättvisa och godtycklig exkludering.

I en ny artikel i The Conversation skriver politologen Lars Cornelissen, verksam vid Manchester Metropolitan University och knuten till Independent Social Research Foundation, om hur rasismens uttryck har förändrats i Storbritannien efter andra världskriget. Utgångspunkten är också temat i hans nya bok Neoliberalism and Race, där han undersöker hur rasism överlevt i samhällen som officiellt tagit avstånd från rasbiologi och idéer om raser som över- och underlägsna. Cornelissen intresserar sig för hur språk, politiska projekt och ekonomiska förändringar tillsammans omformar rasism utan att göra den mindre farlig.

Rasismen är idag inte mindre närvarande än tidigare, men den uttrycks på andra sätt. I stället för att handla om falska föreställningar om biologiska raser som under större delen av 1900-talet, formuleras dagens rasism främst genom föreställningar om kultur och nation. När politiker och debattörer säger att dom bara oroar sig för värderingar hos vissa invandrare, sammanhållning eller nationens framtid är det lätt att tro att detta ligger långt från gårdagens rasbiologi. Utvecklingen i Storbritannien visar enligt bland andra Cornelissen att mer eller mindre samma beteenden och intressen fortsätter att styra vem som anses höra hemma i landet och vem som definieras som ett problem och hot.

Cornelissen menar bland annat att före det andra världskriget var idéer om raslig överlägsenhet djupt integrerade i det brittiska politiska tänkandet. Sådana idéer rättfärdigade kolonialismen och gav stöd åt eugenik och föreställningar om den ”vita rasens” överlägsenhet. Efter nazismens brott genom dödsläger och Förintelsen som folkmord emot judar och andra blev sådana tankar politiskt omöjliga att försvara. En global uppgörelse med ”vetenskaplig rasism” följde, ledd av FN och Unesco, som slog fast att inga människor är över- eller underlägsna. Cornelissen och andra menar att trots sådana framgångar så försvann inte rasismen eller rasistiska beteenden. I stället skedde en förändring där rasismen överlevde genom att använda nya ord, begrepp och uttryck.

Enligt Cornelissen blev utvecklingen först tydlig under 1960- och 70-talen, när invandringen från tidigare kolonier ökade. Brittiska politiker kunde inte längre tala om ”rasrenhet”, men dom kunde tala om kultur, nationell identitet och ”oförenliga värderingar”. När invandrare beskrevs som en kulturell fara eller som ett hot mot “brittisk livsstil” var det egentligen samma ambitioner och intressen som tidigare framförts med rasbiologiska termer. Skillnaden var att det nu presenterades som oro för kultur i stället för ras. Den som yttrade sig kunde dessutom säga att detta ”inte var rasism”, eftersom begreppet ras aldrig nämndes. Det är detta som forskare sedan tidigare kallar kulturell rasism, nämligen att idéer som upprätthåller hierarkier mellan grupper genom att påstå att vissa kulturer skulle vara förbestämt sämre, mer underlägsna, primitiva eller mindre kapabla till att bli del av nationen.

Med tiden har denna språkförskjutning normaliserats, menar Cornelissen. Retorik som tidigare hade orsakat politisk skandal, till exempel liknelser mellan migranter och naturkatastrofer eller ord som ”invasion”, har i Storbritannien blivit en vardaglig del av debatter rörande invandring, migration och flyktingar. Journalister och opinionsbildare har beskrivit grupper av människor med avhumaniserande metaforer, och högerpopulistiska politiker och skribenter skriver och talar öppet om vissa kulturer som underlägsna. Samtidigt används enligt Cornelissen ofta en mycket snäv definition av rasism där endast öppna glåpord, hatbrott eller våld räknas. Den bredare och mer subtila nivån av rasism, som bygger på kultur och nation, förblir på det sättet ofta ignorerad.

Källor:

The Conversation: Racism never went away – it simply changed shape

UCL: Neoliberalism and Race

Forum för levande historia: Eugenik – igår, idag och i övermorgon (Torbjörn Tännsjö)

Krönikor

Att skuldbeläggas för andras tankar och handlingar

En ständigt återkommande diskussion, som spänner över ett stort spektrum, är diskussionen om att människor förväntas ta, ofta kraftfullt, avstånd från vad andra människor hyser för åsikter eller vilka handlingar andra utför. Det kan handla om åsikter som förfäder, eller föregångare, har uttryckt eller verkat för, eller så kan det röra sig om gärningar som utförs idag, av människor som antas ha samma åsikt som en själv.

När det kommer till att ta avstånd från andras tankar och handlingar, missar vi att det finns en skillnad i kravet på personligt, och kollektivt, avståndstagande. Det är inte rimligt att kräva enskild persons avståndstagande från vad andra gör eller tycker, med motiveringen att man råkar tillhöra ”samma grupp”. MEN vi har alla, oavsett bakgrund eller åsikt, ett kollektivt ansvar att ta avstånd från andra människors ondskefulla handlingar. Detta är dock INTE avhängigt vem du själv är, eller vem du råkar ha en koppling till.

Har vi ett personligt ansvar för vad andra tycker och tänker?

Ska enskilda människor krävas att ta avstånd för att man råkar ha samma tro som t ex radikala islamister i IS eller Boko Haram utger sig för att ha? Den enskilde muslimen, i detta fall, har inget personligt ansvar för vad följare av själlös radikal islamism utför i ”islams namn”. Den enskilde har aldrig något egenansvar för vad andra människor gör eller tänker. I världen finns idag ett utbrett muslimhat, vilket delvis grundar sig i islamistiska extremisters illdåd. I samband med islamistiska terrorattentat blossar hatet upp. Alla muslimer förväntas då göra avbön och öppet ta kraftfullt avstånd från vad terroristerna gör. Det är inte rimligt att ställa det kravet.

Det finns människor som åberopar arvsynd, dvs att åsikter som förfäder haft skulle ärvas av ättlingar. Ättlingar till nazister kan inte anses skyldiga att ta avstånd från vad deras förfäder har gjort eller haft för åsikter. Detta är att skuldbelägga oskyldiga. Aktuella exempel på människor som idag krävs ta avstånd från nazistiska förfäder är drottning Silvia och kronprinsessan Victoria. De ska inte behöva göra det. Att man råkar dela samma gener är inte ett hållbart argument för ett sådant krav.

Vissa tycker att judar ska ta avstånd ifrån staten Israel och dess roll i Israel-Palestina-konflikten. Det är lika befängt att vara av den åsikten som motsvarande i de fall jag nyss tagit upp. En jude, i Israel, eller i någon annan del av världen, har inget individuellt ansvar för Israels illdåd i kriget med Palestina. Samma sak gäller naturligtvis muslimer, som i det globala, eller lokala perspektivet, anses ha ansvar för Hamas roll i samma krig. De kan inte heller anses krävas att ta avstånd.

Sympatisörer till Sverigedemokraterna skuldbelägger ofta Socialdemokraterna för vad som skedde i Rasbiologiska institutets namn, med motiveringen att SD inte existerade för tiden. Det är viktigt att poängtera att Rasbiologiska institutet instiftades efter ett enhälligt beslut av hela riksdagen. Enskilda riksdagsledamöter ska inte skuldbeläggas för vad föregångare beslutat, utan snarare att de i egenskap av sina roller som folkvalda, gemensamt, har en historia de inte kan bortse från. Alla medlemmar i Sveriges riksdag har ett kollektivt ansvar att offentligt beröra, kritisera och ta avstånd från Rasbiologiska institutet, då det är en mörk del av vår gemensamma historia.

Vi har ett kollektivt ansvar att ta avstånd från extrema tankar och handlingar

När man talar om större grupper, politiska partier, eller organisationer där man inte pekar ut enskilt ansvar hos människor, anser jag det rimligt att man tar avstånd från vad andra människor gjort, gör eller har haft för åsikter. Det är en nödvändighet för att vi ska kunna skilja på det goda och det onda. MEN det är gärningarna och åsikterna som ska fördömas. En åsikt är föränderlig, medan en gärning är beständig. En åsikt är påverkbar, antingen genom personlig insikt, eller genom yttre diskussion, eller en kombination av dessa.

Kollektivt avståndstagande är, möjligen, ett sätt att få människor med extrema åsikter att förändra sitt tankesätt. Partier som nämnts ovan, samt muslimska och judiska samfund, är exempel på instanser som spelar en viktig roll i arbetet med att förändra, och påverka, människors gärningar och åsikter av idag. Organisationer, politiska partier och avhoppare från extremistiska grupperingar bär större ansvar när det gäller att fördöma, kritisera och ta avstånd från vad man har stått för tidigare. Om det har skett för länge sedan, eller nyligen, spelar ingen roll i sammanhanget.

Vi ska inte glömma att Vänsterpartiet var uttalade kommunister fram till 1990.  I viss mån har vänsterpartister tagit avstånd från sin historia. Man har inte ett individuellt ansvar, undantaget de som var med under den kommunistiska eran, MEN det föreligger ett kollektivt ansvar hos alla vänsterpartister. SD, och deras sympatisörer, förnekar fortfarande sin nazistiska, och rasistiska, bakgrund, trots att den omtalade vitboken publicerades för en tid sedan. I SD finns det fortfarande många som hyser dessa åsikter. Förhållningssättet till den egna historien blir, följaktligen, att man väljer att inte tala om ”elefanten i rummet”.

Vad det beror på kan man naturligtvis diskutera i oändlighet. För att SD, likt V, ska kunna betraktas som ett seriöst parti, måste de tydligt markera mot de åsikter som parterna stått för historiskt. Annars är risken att både deras politiker beskylls för att ha samma politiska åsikter som föregångarna. Ponera att en vänsterpartist talar sig varm för Lenin, eller att en sverigedemokrat hyser sympati för Adolf Hitler. Visst är det inte mer än rimligt att dessa inte längre kan vara en del av partiet, och därför måste uteslutas?

Vi får inte glömma att vi alla är en gemensam kollektiv del av mänskligheten, och har ett ansvar att ta avstånd från illgärningar, oavsett vem eller vilka som utför dem. Vi måste alla tydligt markera, och ta avstånd från, rasism, nazism, islamism och kommunism, och alla brott och skoningslösa handlingar, samt förtryck, som dessa genererat genom historien, och än idag.

Myter

Myt: Asylsökande och bidrag

På Motargument är vi extra glada för mytknäckare, gärna sådana som ger motargument mot falska, vinklade, rasistiska och fördomsspäckade myter om invandrare och bidrag. Faktum är att just den sortens artiklar är de mest lästa och delade på Motargument. Mot bakgrund av att lögnerna aldrig upphör, den totala bristen på källkritik och att hetspropaganda kring invandrare sprids som en löpeld på Internet, så kommer vi på Motargument aldrig att sluta skriva dessa mytknäckare.

I samhället, på bloggar och i sociala medier sprids falska och extrapolerade uppgifter om invandrare och bidrag. Hur mycket i ersättning får egentligen asylsökande?

Asylsökande har rätt till dagersättning

Människor som har flytt till Sverige och har lämnat in en asylansökan har möjlighet att söka ekonomiskt bistånd från Migrationsverket i väntan på att asylansökan behandlas. Det ekonomiska biståndet kallas dagersättning. Denna dagersättning upphör så snart uppehållstillstånd ges eller när personen lämnar Sverige.

Tanken med denna dagersättning är att det ska täcka utgifter för ”sjukvård, medicin, tandvård, hygienartiklar, kläder, skor, andra förbrukningsvaror och fritidsaktiviteter”.

Ett kriterium för att få denna dagersättning är att den sökande kan uppvisa eventuella tillgångar och på så sätt kan man avgöra om personen har behov av ersättning. Det är nämligen brottsligt att undanhålla uppgifter om eventuella tillgångar eller inkomst.

Rätten till ekonomiskt stöd är normalt förbrukad då den asylsökande erhåller arbete och uppbär lön, då uppehållstillstånd ges eller då personen lämnar Sverige. Den rätten kan dock fortlöpa om den asylsökande:

  • har beviljats uppehållstillstånd med tillfälligt skydd
  • har beviljats uppehållstillstånd efter att ha haft tillfälligt skydd, med stöd av bestämmelserna i utlänningslagen och som inte är folkbokförda i Sverige
  • eller fortsätter att vistas på förläggning och inte anvisats eller kunnat utnyttja en anvisad plats i en kommun

Under en månads tid efter att uppehållstillstånd beviljats har den asylsökande rätt till ekonomiskt bistånd.

Hur mycket får asylsökande?

images

Storleken på dagersättning varierar beroende på familjekonstellation – om den asylsökande är ensamstående, delar hushållskostnader med annan vuxen samt antal barn – och huruvida mat ingår i boendet eller inte. Och alla människor har väl rätt att slippa gå hungriga?

Utöver dagersättningen finns en möjlighet för den asylsökande att söka ”särskilt bidrag” om denne kan uppvisa starka skäl till extra ersättning.

När den asylsökande erhåller arbete och uppbär lön förloras rätten till dagersättning.

Om den asylsökande erhållit arbete kan denne söka bostadsbidrag.

Det finns omständigheter som kan ligga till grund för sänkt dagersättning:

  • du inte medverkar till att klarlägga din identitet
  • du försvårar utredningen av din asylansökan genom att hålla dig undan
  • du samarbetar inte till förberedelserna rörande din hemresa om du har fått ett beslut om avvisning eller utvisning

Denna ersättning kan endast erhållas om Migrationsverket inte har några bostäder att erbjuda i orten den asylsökande har blivit erbjuden arbete och anställningstiden är längre än 3 månader.

Om vi skulle drista oss till att räkna på några exempel (jag räknar på att en månad innehåller 30 dagar):

  • Ensamstående där mat ingår i boendet erhåller 720 kronor per månad. Ensamstående där mat inte ingår i boendet erhåller 2 130 kronor per månad
  • Ensamstående med tre barn (2, 7 och 12 år gamla) där mat ingår i boendet erhåller 1 620 kronor per månad. Samma familj erhåller 5 475 kronor per månad om mat inte ingår i boendet
  • Två vuxna som delar hushållskostnader med tre barn (2, 7 och 12 år gamla) där mat ingår i boendet erhåller 2 040 kronor per månad om mat ingår i boendet och 7 005 kronor per månad om mat inte ingår i boendet

Ponera att någon av de asylsökande i endera familjekonstellation börjar jobba: vi plussar då med bostadsbidrag om 850 kronor per familj och månad respektive 350 kronor per ensamstående och månad. Bostadsersättningen kan bara utbetalas om Migrationsverket inte kan bistå med bostad i orten den asylsökande erbjudits arbete och anställningstiden är längre än 3 månader.

”Lyxflyktingar” tar våra pengar

Det kan verka som att människor får väldigt mycket pengar, om man inte räknar med hur många personer det är som behöver socialt bistånd till mat och nödvändiga omkostnader under sin första tid i Sverige.

Att ett hushåll får socialens ekonomiska bistånd innebär inte att samma hushåll kommer få det permanent under 12 månader per år under all evighet… Socialstyrelsen har statistik för hur många månader per kalenderår som samma hushåll får ekonomiskt bistånd… och det är långt från 12 månader per år. Vi kan däremot, ur statistiken utläsa att 60% av alla hushåll som uppbär ekonomiskt bistånd under ett år, får det kortare tid än 10 månader per år.

Alltså är det hela tiden nya hushåll som söker, och andra hushåll som slutar få bistånd, eller delar därav, eftersom någon i hushållet börjar jobba osv.

I Socialstyrelsens statistik över ekonomiskt bistånd 2024 kan vi läsa följande:

År 2024 fick omkring 145 500 hushåll ekonomiskt bistånd någon gång under året.

Under 2024 betalade kommunerna ut drygt 10,9 miljarder kronor i ekonomiskt bistånd, vilket motsvarar en ökning med drygt två procent i fasta priser.

Antalet biståndsmottagare under 2024 var nästan 251 400, varav 86 000 kvinnor, 88 000 män och 77 400 barn.

Av det totala antalet vuxna biståndsmottagare var omkring 58 procent utrikes födda.

I Sverige finns drygt 10 miljoner invånare. Är det en principsak att vissa som, av olika anledningar, är fattiga inte ska få leva ens på existensminimum? Eller handlar det om var personen ifråga är född, vilken religion denne tillhör, utseende eller vilket språk denne talar – kort sagt: beror det på att man ogillar främlingar?

Bland ”sverigevänner”, folkvalda och i alternativ media finns en fäbless för att extrapolera, siffertrixa, vinkla och fara med osanning vad gäller bidrag och invandring. I grund och botten är detta förfarande en väl medveten taktik: skrämselpropaganda får vanliga människor att bli upprörda och förbannade samt ställa utsatta grupper mot varandra medelst en vidrig polarisering. Alternative facts och fake news blir verklighet i den ständiga hetsjakten på dem man väljer att benämna ”lyxflyktingar”.

Att Sverige bidrar med ekonomiska medel så att asylsökande kan leva på åtminstone existensminimum är inga konstigheter och är uttryck för att alla människor har rätt till ett drägligt liv.

När du hör människor extrapolera och uttrycka ”worst case scenario”-siffror när det kommer till flyktingar och bidrag så dela gärna med dig av denna artikel.

Det är skillnad på att vara asylsökande och nyanländ.

Statistik för dem som vill ha siffror på belopp och antal bidragsmottagare och biståndshushåll:

Socialstyrelsen: Ekonomiskt bistånd årsstatistik 2024

Socialstyrelsen: Ekonomiskt bistånd 2024

Migrationsverket: Statliga ersättning till kommuner

Ett urval av mytknäckare och artiklar som ger motargument mot rasistiska myter om invandring och bidrag:

Myt: Invandrare får barnbidraget och föräldrapenningen retroaktivt
Hur var det nu med bidragen?
Invandrare får inte mer i bidrag än svenskfödda
Myt: ”Varför får ensamkommande mer än svenskar?”
Gäller äldreförsörjningsstöd bara för invandrare?
Myt: Invandrare får full pension efter ett år
Guldregnet över invandrerskan
Myt: SFI-Bonus (uppdaterad september 2014)
Hur mycket ersättning får invandrare i etableringsreformen?
Gratis busskort till asylsökande

Källor:

Migrationsverket: Ekonomiskt stöd för asylsökande
Socialstyrelsen: Statistikdatabas för ekonomiskt bistånd – årsstatistik