Etikettarkiv: antimuslimsk rasism

Sharia-myten

Huruvida muslimer stöder sharia beror på hur man definierar “sharia” och vilken muslim man frågar. Sharia är inte en enhetlig lagbok, utan en omfattande religiös och moralisk vägledning som tolkas på olika sätt globalt.


De flesta muslimer i sekulära länder, inklusive Sverige, vill inte ersätta landets lagar med ett islamiskt rättssystem.

Vad innebär sharia för majoriteten av muslimer?

För en genomsnittlig muslim handlar sharia i vardagen mer om personlig religiositet än om politik eller strafflagar. Det fungerar som en etisk kompass för att leva ett gott liv enligt islam:

  • Hur man ber och fastar.
  • Att ge till välgörenhet (zakat).
  • Att äta halalmat.
  • Hur man behandlar sina föräldrar och grannar med respekt.

De flesta praktiserande muslimer stöder sharia i dess privata och moraliska bemärkelse.

Skärmdump från Richard Jomshofs (SD) officiella X-konto 260824.

Politisk islam förespråkar sharia som statlig lag

När det gäller sharia som statsskick eller straffrätt (inklusive stening, piskrapp och begränsningar av religionsfriheten) är åsikterna starkt delade världen över.

En liten minoritet av världens muslimer, ofta kallade islamister, förespråkar att sharia ska vara landets högsta lag och styra hela samhället, likt i länder som Saudiarabien, Iran eller under talibaner i Afghanistan.

En stor majoritet av världens muslimer, inklusive sekulära och moderata, förespråkar demokrati och sekularism. De anser att religion är en privatsak och att statens lagar ska gälla lika för alla, oavsett religiös tillhörighet.

Skärmdump från Richard Jomshofs (SD) officiella X-konto 260824.

Hur ser situationen ut i Sverige och Europa?

Undersökningar och forskning, inklusive studier från Pew Research Center, visar att muslimer i västvärlden i hög grad accepterar det sekulära demokratiska systemet.

Inom islam finns en stark teologisk princip som betonar vikten av att muslimer respekterar och följer lagarna i det land där de bor, förutsatt att de har frihet att utöva sin tro privat.

Många muslimer i Sverige är sekulära eller kulturella muslimer, och praktiserar inte sin religion aktivt i vardagen, på samma sätt som många svenskar är sekulära eller kulturella kristna.

Att påstå att alla muslimer förespråkar sharia i politisk mening är felaktigt. För de flesta är sharia en fråga om personlig tro och moral. Idén om att införa sharia som statlig lag drivs av extremistiska eller strikt islamistiska grupper, som inte representerar den muslimska befolkningen i stort.

Antimuslimska rasister tjänar på att sprida myten att en majoritet av världens muslimer vill ha sharia-lagar som sitt lands högsta lag. I Sverige är det främst Sverigedemokraterna som driver detta falska narrativ. Det är en bekväm och förenklad sanning som många tyvärr går på.


Lästips:

Motargument: Sharia för dummies

Källor:

Pew Research: What Role Should Religion play in Muslim and Jewish Majority Countries?

Pew Research: The World’s Muslims: Religion, Politics and Society

Forskning & Framsteg: Åsikter i den muslimska världen

Islam.se: Vad är sharia? Betydelse, källor och fiqh

Svenska Afghanistankommittén: Skilda tolkningar när islam styr

SD och myten om ”islamisering”

Begreppet ”islamisering” används oftast som politisk propaganda, men forskning och statistik visar att det inte existerar något systematiskt eller överhängande hot mot svenska värden från varken islam eller muslimer. Framför allt är det högerextrema och antimuslimska rörelser som under en längre tid byggt narrativet om att Sverige skulle vara under en påstådd ”islamisering”. Det enda svenska riksdagsparti som driver konspirationsteorin om den påstådda ”islamiseringen av Sverige” i sin politiska propaganda är Sverigedemokraterna. För partiet är denna konspirationsteori den enskilt viktigaste frågan.


Den enskilt starkaste förespråkaren av konspirationsteorin om ”islamiseringen” är riksdagsledamoten Richard Jomshof (SD), som nyligen släppt den antimuslimska boken ”Kafir”, en propagandaskrift som syftar till att sprida konspirationsteorin, på partiledaren Jimmie Åkessons (SD) eget förlag. I en reel på SD:s sociala medier hör vi honom tala om hur den s k ”islamiseringen” skulle vara ett hot mot demokratin samt ”förändrar, förstör och fördärvar” Sverige.

Skärmdump från Aftonbladet 260816.

Vi ska vara på det klara med att islam, precis som andra religioner, inte är en homogen religion och att det finns många inriktningar och läror. Tolkningarna av Koranen och religiöst liv varierar mycket mellan människor på såväl grupp- som individnivå, precis som är fallet i andra religioner.

Skillnad mellan islam och islamism

Att en religion blir mer synlig i offentliga rummet innebär inte per automatik att det skulle finnas en politisk agenda för att vilja göra samhället religiöst styrt. Det vanliga är att en person är troende muslim och samtidigt fullt ut står bakom sekulär demokrati, svensk lag och mänskliga rättigheter. Begreppet ”islamisering” är en del av ett narrativ som t ex SD förmedlar för att skapa en ”vi och dom”-mentalitet, förenkla integrationsproblem och vinna politiska poäng.

Fakta är att de islamistiska rörelserna i Sverige utgör en mycket liten minoritet och de påverkar inte samhällsnivån i Sverige.

I svensk kontext existerar felaktiga föreställningar om skolor och offentliga institutioner systematiskt skulle ”islamiseras”. Dessa föreställningar är i stor utsträckning politiskt motiverade. De undersökningar som finns tillgängliga visar att anpassningar, som respekt för fasta eller att erbjuda halalkött, sker inom ramen för religionsfriheten och förändrar inte den grundläggande sekulära strukturen i samhället.

I historisk och global kontext är det konstaterat att faran för en global ”islamisering” är kraftigt överdriven. Muslimska grupper deltar inte sällan i politiska system, främjar sociala tjänster och eftersträvar reformer snarare än våldsam erövring.

Forskning visar att majoriteten av muslimer lever fredligt och följer lagar i sina respektive länder. Demografiska framskrivningar visar inte på att islam kommer att utgöra en majoritet av Sveriges befolkning inom överskådlig tid. Tvärtom är trenden att religiositeten hos troende i Sverige avtar för varje generation.

Den mytiska retoriken om påstådd ”islamisering” används som politisk propaganda, och syftar till att skapa rädsla och avsky gentemot muslimer, som i sin tur leder till antimuslimsk diskriminering.

Det är avgörande att vi skiljer mellan verkliga politiska och religiösa fenomen och förenklade föreställningar om ett hotfullt ”islamiskt inflytande”.

”Islamisering” som hot i Sverige saknar empiriskt stöd. Föreställningen reflekterar istället rädsla, fördomar eller politiska syften snarare än verkliga samhällsprocesser. Istället för att använda sig av propagandistisk terminologi och sprida konspirationsteorier är det snarare korrekt att diskutera religionsfrihet, integration och demokrati.


Källor:

Sverigedemokraternas officiella Facebookkonto: Richard Jomshof om ”islamisering”

Motargument: Jomshof (SD) om fredliga muslimer: ”De kan ju sluta vara muslimer för det första”

Forum för levande historia: Islam och muslimer i Sverige

Motargument: Myter om muslimer: Radikal islamism och islam

Signum: Hotet från islam: myt eller verklighet?

GP: ”Islamisering finns inte i verkligheten”

Motargument: Myt: ”Sverige håller på att bli ett muslimskt land”

När hatet blir politik

Richard Jomshof skriver att han hatar islam. Han skriver att islam vill islamisera hela världen genom jihad, förfölja och döda icke-muslimer, göra kvinnor mindre värda, sprida antisemitism och avskaffa demokratin. Och så kommer slutklämmen, den som egentligen förklarar resten: han hatar också ”alla dessa medlöpare som springer islamisternas ärenden och hjälper dem med att ta vårt land ifrån oss”.
Det är där den gamla föreställningen om att detta bara skulle handla om hård religionskritik blir ganska svår att upprätthålla.


För religionskritik är tillåten. Man får avsky islam, kristendom, sharia, Bibeln, Koranen, präster, imamer och religiösa dogmer. Man får kritisera islamism, jihadism, kvinnoförtryck och antisemitism hur hårt man vill.

Skärmdumpar från Richard Jomshofs (SD) officiella Facebookkonto 260819 och Aftonbladet 260817.

Men Jomshof gör något annat. Han förvandlar islam till en enda politisk aktör med en gemensam vilja, ett gemensamt mål och i stort sett en gemensam generalstab. Denne märklige figur vill erövra världen, döda icke-muslimer, förtrycka kvinnor och avskaffa demokratin. Sedan behöver bara muslimen kopplas till denna figur, så är jobbet gjort.

Det är rasism.

För att konstruktionen ska fungera måste skillnaden mellan islam, islamism och jihadism först försvinna.

  • Om problemet heter jihadism är problemet jihadister.
  • Om problemet heter våldsbejakande islamism är problemet våldsbejakande islamister.
  • Om problemet heter hedersförtryck kan man bekämpa hedersförtryck.

Men om problemet heter islam blir hotet betydligt mer användbart. Då kan moskén, slöjan, Ramadan, bönen och den vanlige muslimen stoppas in i samma berättelse om ett pågående övertagande.

Det betyder inte att problemen Jomshof räknar upp är påhittade.

  • Islamistisk terrorism finns.
  • Kvinnor utsätts för religiöst motiverat förtryck.
  • Antisemitism finns i islamistiska och muslimska miljöer.
  • Auktoritära religiösa regimer finns.

Det är verkliga problem och de ska bekämpas. Men därifrån följer inte att världens muslimer är ett politiskt kollektiv med samma mål.

Muslimer är demokrater, konservativa, socialister, liberaler, feminister, fundamentalister, sekulära och politiskt ointresserade. De tycker olika.

Det är ett mycket enkelt konstaterande, men det förstör tyvärr hela propagandabilden.

För propagandan behöver inte människor. Den behöver grupper.

Det mest avslöjande i Jomshofs text är därför inte ens att han säger sig hata islam. Det är orden ”ta vårt land”. Vems land? Är Sverige mindre den muslimska sjuksköterskans land än Richard Jomshofs? Den muslimske polisens? Den kvinna som bär hijab och är född i Malmö? Den muslim som avskyr islamismen och försvarar demokratin? Jomshof behöver inte svara. Retoriken fungerar bättre om gränsen mellan ”vi” och ”dom” lämnas lagom oklar.

Islam görs till fienden och människor som förknippas med islam får sedan bära misstanken.

Och sedan kommer ”medlöparna”. Där blir den auktoritära logiken tydlig. Först definieras ett existentiellt hot. Sedan kopplas en grupp till hotet. Därefter görs även den som protesterar misstänkt. Den politiske motståndaren har inte bara fel. Han hjälper fienden. Det är ett gammalt och effektivt knep, eftersom det gör kritiken själv till bevis för konspirationen.

Det är därför Jomshofs text är allvarligare än ännu ett grovt utspel. Den handlar om normalisering. Det som först väcker avsky blir nästa gång en kontrovers, därefter en legitim ståndpunkt och till sist en fullt normal del av den politiska debatten. Jomshof säger inte att han hatar jihadism. Han säger inte att han hatar islamism. Han säger att han hatar islam och avslutar med att människor hjälper ”dom” att ta ”vårt land”.

Man behöver alltså inte leta efter någon dold signal.

Det finns ingen dold signal.

Det är rasistisk retorik, öppet formulerad. Och det farliga är inte bara att en riksdagsledamot skriver så.

Det farliga är om resten av samhället vänjer sig.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

SD utnyttjar judar för att demonisera muslimer

I ett inlägg på X 260816 skriver Judiska Ungdomsförbundet i Sverige (JUS) följande:

”Jimmie Åkesson använder vår bok och därmed den judiska minoriteten i sin retorik mot islam. Det här är inget vi står bakom. Sluta använda judar som politiska slagträn för att demonisera andra minoriteter. Skärpning.” (Källa: X)

I en propagandafilm som Sverigedemokraterna använder sig av i sin valkampanj ser vi partiledare Jimmie Åkesson hålla i en bok där han är mån om att boktiteln är synlig. Boken han stolt exponerar är ”Stolt jude”. Det är inte en slump att det är just den han håller i.

”Stolt jude” är ett svenskt initiativ och projekt som lyfter fram unga judars egna berättelser om identitet, vardag och framtid i Sverige. Det startades år 2015 av Judiska Ungdomsförbundet (JUS) och fungerar som ett Instagram-stafettkonto där unga judar delar sina personliga erfarenheter. Projektet har även blivit en bok och en uppmärksammad utställning hos Forum för levande historia för att öka kunskapen om den judiska minoriteten.

Att SD återigen understryker att de skulle vara jude-/Israelvänliga handlar möjligen om att de sitter på en historisk skuld pga den nazistiska bakgrunden.

Att SD är tydliga med sitt ställningstagande för Israel i kriget mellan Israel och Hamas beror på att SD numera manifesterar sin grova antimuslimska rasism.

I länken nedan finns klippet på Jimmie Åkesson där han håller i boken.


Källa:

Judiska Ungdomsförbundet i Sveriges officiella X-konto

Forum för levande historia: Stolt jude

Jomshof (SD) om fredliga muslimer: ”De kan ju sluta vara muslimer för det första”

Sverigedemokraternas riksdagsledamot Richard Jomshof – som nyligen förkunnade att den enda ministerpost i en eventuell ny Tidöregering han kan tänka sig är ”avislamiseringsminister” – väckte i augusti 2026 kraftig kritik efter att i en intervju med Dagens Nyheter ha uppmanat skötsamma muslimer att ”sluta vara muslimer”.


I intervjun, som gjordes i samband med lanseringen av hans antimuslimska bok Kafir, fick Jomshof frågan om han hade något budskap till de muslimer i Sverige som lever fredligt och inte omfattas av extremism eller hederskultur. Han svarade då:

”De kan ju sluta vara muslimer för det första”. (Källa: Aftonbladet)

Kort därefter följde han upp uttalandet på plattformen X där han stod fast vid sitt uttalande och skrev att det vore en ”välgärning för hela världen om de slutade med detta. Genast”.

Kritiken mot Jomshof

Uttalandet har mött hårda reaktioner från flera politiska håll.

Centerpartiets partiledare Elisabeth Thand Ringqvist kritiserade Jomshof hårt på X och kallade uttalandet för en direkt attack på den svenska religionsfriheten som ska gälla alla oavsett tro.

Kritiker betonar att retoriken misstänkliggör en hel grupp baserat på deras tro snarare än att enbart bekämpa islamism och extremism.

Politiska kommentatorer och oppositionella pekar på att SD i sin retorik suddar ut gränsen till rasism när de blandar ihop religion och etnicitet, vilket slår mot sekulära personer med bakgrund i muslimska länder.

Jomshof och hans anhängare försvarar uttalandet genom att hävda att de kritiserar islam som en religiös och politisk struktur, inte enskilda individer. Han menar att religioner inte ska ha något ”frikort” från hård kritik och att islam i sina grundkällor är oförenlig med västerländsk demokrati. I tillägg menar Jomshof att islam har stora likheter med nazismen.

Jomshofs skarpa retorik om muslimer ger ytterligare bränsle i den sverigedemokratiska häxjakten på muslimer. Ju närmare valet vi kommer desto mer ved lägger SD på brasan.

#SDhaveri #val2026 #svpol


Källor:

Dagens Nyheter: SD trappar upp retoriken: ”Sluta vara muslimer”

Aftonbladet: SD-ledamot: ”Sluta vara muslimer”

Richard Jomshofs (SD) officiella X-konto

Omni: C anklagar Jomshof för att attackera religionsfriheten efter uttalande om muslimer

SvD: SD-ledamot: ”Sluta vara muslimer”

Flamman: Varför accepteras Jomshofs islamofobi?

Dagens ETC: Richard Jomshof: ”Islam har stora likheter med nazismen”

SD vill förbjuda endast muslimsk slöja

Sverigedemokraterna vill inte förbjuda slöja eller huvudbonad för kvinnor med annan tro än islam. Partiets förslag om ett totalförbud på allmän plats är specifikt riktat mot vad de definierar som islamistiska plagg.

Vad gäller egentligen SD:s lagförslag om totalförbud på slöja? Ja, det handlar faktiskt inte om ett totalförbud: SD har fokus på ”islamistiska” symboler. Enligt partiets jämställdhetspolitiska talesperson, Sara Gille, gäller förbudet plagg som hijab, niqab och burka. Partiet motiverar detta med att plaggen används som verktyg för islamistiskt hedersförtryck och social kontroll.

Däremot gör de undantag för alla andra, de har uttryckligen klargjort att förbudet inte ska gälla liknande huvudbonader inom andra religioner. Till exempel har partiet bekräftat att kristna nunnor ska få fortsätta bära sina slöjor. Samma princip gäller för judiska kvinnors traditionella huvudbonader (som sjalar, tichel eller peruker).

SD:s förslag om totalförbud på muslimska slöjor har fått skarp kritik för att vara diskriminering. Juridiska experter har påpekat att ett förbud som bara riktar sig mot en specifik religion krockar helt med religionsfriheten i Sveriges grundlag och Europakonventionen. Kritiker menar att det är juridiskt svårt att utforma en lag som förbjuder muslimsk sjal men tillåter judisk eller kristen sjal.

#val2026 #SDhaveri


Källor:

https://omni.se/sverigedemokraterna-vill-forbjuda-hijab-pa-offentlig-plats/a/vrwz1p

https://www.etc.se/inrikes/sd-vill-foerbjuda-sloejor-men-nunnan-karin-faar-behaalla-den-paa

SD hycklar om heltäckande ansiktsplagg

Gästinlägg av #TNKVRT

Hyckleriet är ändå imponerande. Ena stunden: ”Det här kommer aldrig att bli svenskt!” om en kvinna i heltäckande ansiktsplagg. Nästa stund: Jimmie Åkesson samarbetar och turnerar med kvinna i heltäckande ansiktsplagg.

Skärmdump från #TNKVRTs Instagramkonto 260814.

Tydligen är heltäckande ansiktsplagg svenskt så länge det är rätt heltäckande ansiktsplagg.

Oavsett vad man tycker om niqab tycker jag att det är något väldigt obehagligt med att politiker aktivt polariserar ytterligare med skylt utanför en moské med en bild på en kvinna i niqab och säger att hon aldrig kommer att bli svensk. Svenskhet är ingen lista över godkända klädesplagg. Sverige är ett land där människor ser olika ut, tror på olika saker, bär olika kläder och lever sina liv på olika sätt. Staten ska självklart kunna stifta lagar när det finns legitima skäl för det, men politikens uppgift är inte att bestämma vilka kulturella eller religiösa uttryck som är tillräckligt ”svenska” för att få höra hemma här.

Skärmdump från #TNKVRTs Instagramkonto 260814.

Man kan kritisera niqab. Man kan diskutera kvinnosyn, religion, integration och till och med argumentera för begränsningar. Men då får man göra just det. Att istället använda en muslimsk kvinnas klädsel som symbol för något främmande som aldrig kan bli svenskt skickar ett betydligt större budskap: du kan bo här, kanske till och med vara född här, men vissa kommer ändå vilja bestämma att du aldrig riktigt hör hit.

Är det verkligen politikers uppgift att dela upp människors kläder i svenska och osvenska?

#TNKVRT

Lindberg (SD) och hårets hot mot nationen

Hår är inte längre bara hår. Numera ingår håret i Sverigedemokraternas kulturkrig. “I Sverige döljer vi inte vårt hår, det ska fladdra fritt.” Det fladdrande håret har genomgått en metamorfos och blivit den totala friheten för kvinnan, åtminstone i SD:s starka kvinna Linda Lindbergs värld. Varje hårstrå är numera en konstitution, och varje centimeter som inte fladdrar i vinden blir ett hot mot nationens själ.

Det måste ligga hos mig att jag inte förstår, eller att jag helt enkelt inte har hängt med de senaste åren. Jag som i min enfald trodde att kvinnor skulle kämpa för rättigheter, jämställdhet, lika lön för lika arbete och så vidare. Men det måste vara den nya feminismen som Linda gestaltar via SD.

Hon vet nämligen att varje kvinnas innersta dröm är att låta vinden ta tag i hårsvallet. Det finns inget som kan mäta sig med det. Det är hennes ultimata SD‑dröm: det fria håret som aldrig tar plats och aldrig kommer med krav.

#satir #val2026 #SDhaveri


Skärmdumpar från Linda Lindbergs (SD) officiella Facebookkonto 260813.

Myt: ”Det finns inga kyrkor i muslimska länder”

Ett argument som antimuslimska rasister använder i debatten om moskéers vara eller inte vara i Sverige är att det inte skulle finnas kyrkor i länder med muslimsk majoritet. Fakta är att det finns kyrkor i alla ”muslimska länder”, utom Saudiarabien.


Sverigedemokraterna är det enda parti som aktivt propagerar för att förbjuda moskéer. De har också talat om att de vill riva befintliga moskéer. Moderaterna och Kristdemokraterna har uttryckt att de vill pausa vissa nybyggnationer i väntan på utredning om eventuell oegentlig finansiering.

Kristna samfund har funnits i vad som idag betraktas som ”muslimska länder” i nästan 2 000 år. Idag har de flesta av dessa länder både historiska och moderna kyrkobyggnader.

Exempel på länder med aktiva kyrkor

Egypten: Har miljontals koptiska kristna och tusentals kyrkor, till exempel den kända Hängande kyrkan i Kairo.

Indonesien: Världens största muslimska land har tiotusentals protestantiska och katolska kyrkor över hela landet.

Syrien och Libanon: Hem för några av världens äldsta kristna samfund med ett stort antal historiska katedraler och kloster.

Förenade Arabemiraten och Qatar: Har officiella kyrkokomplex som har byggts på mark skänkt av ländernas ledare för att tjäna utländska gästarbetare.

Jordanien: Har en stor och väl etablerad kristen minoritet med full frihet att bygga och driva kyrkor.

Iran: Erkänner officiellt kristna minoriteter (främst armenier och assyrier) som har egna aktiva kyrkor och parlamentsledamöter.

Hur lätt det är att bygga nya kyrkor varierar mycket. Vissa länder kräver strikta statliga tillstånd för renovering och nybyggnation, medan andra har full religionsfrihet.

Argumentet om att Sverige borde förbjuda nybyggnation av moskéer, eller t o m riva befintliga moskéer, mot bakgrund av att det inte skulle finnas kyrkor i länder med muslimsk majoritet är således ett icke-argument.

Motargument motsätter sig all form av diskriminering av religiösa minoriteter, oavsett religion. Att förbjuda, och riva, moskéer innefattas i diskriminering av religiösa minoriteter.

Featured image: Kyrka i Medan, Indonesien.


Källor:

SVT: Ebba Busch Thor kräver: Stoppa all utländsk finansiering av moskéer

SVT: Moderaterna: ”Pausa nya moskéer i Stockholm”

PEW research: Religion in the Middle East and North Africa

Eurekalert: Churches in Islamic countries

”Vad är det bästa med islam?”

Som aktiv antirasist får man ibland frågan ”Vad är det bästa med islam?” Frågeställaren är egentligen inte intresserad av något svar. Frågan är oärlig och ett retoriskt knep för att nå slutsatsen att muslimer är dåliga och att islams eventuella fördelar skulle vägas upp av nackdelarna. I själva verket har judendomen, kristendomen och islam samma ursprung och många likheter. Religionerna har liknande syn på moral och värderingar, samt att se livet som en gåva från Gud.


Islam, kristendom och judendom har fler likheter än skillnader. Judar, kristna och muslimer tillber samma Gud, skaparen av världen, men tolkar och relaterar till Gud på olika sätt.

Judendomen är den äldsta av de abrahamitiska religionerna och har sina rötter i Abraham och de tidiga israeliterna. Kristendomen uppstod senare som en gren av judendomen med Jesus som central figur, medan islam är den yngsta religionen och grundades av profeten Muhammed i 600-talet e Kr. Religionerna kallas ibland ”syskonreligioner”, på grund av deras gemensamma ursprung och liknande berättelser. De erkänner en enda Gud som skapare och herre över världen.

Alla tre religionerna betonar människans ansvar och frihet, och att människan har förmågan att skilja mellan gott och ont .

Gud har gett livsregler och vägledning för att hjälpa människor leva rättfärdigt och förvalta skapelsen.

Ett par likheter mellan de tre religionerna är:

  • Monoteism: Tron på en enda Gud som skapare och moralisk vägledare. Judendomen och islam betonar Guds enhet, medan kristendomen också lär om Treenigheten – Fadern, Sonen och den Helige Ande
  • Abraham/Ibrahim: Betraktas som stamfader och profet, central i berättelser och läror.
  • Etik och moral: Betoning på rättvisa, välgörenhet och bön. Livet ses som en gåva från Gud.
  • Heliga platser: Jerusalem är helig för alla tre religioner.
  • Vissa ritualer: Fastan förekommer i alla tre religioner, och det finns ceremonier för livets olika skeden, som dop, konfirmation, vigsel och begravning (varierar mellan religionerna)
  • Heliga skrifter: Judendomen har Tanakh (inklusive Tora), kristendomen Bibeln (Gamla och Nya testamentet) och islam Koranen.
  • Profeter: Abraham är central i alla tre religioner, och profeter som Moses och David är viktiga i judendom och islam, medan kristendomen ser Jesus som Guds son.

Ett par skillnader mellan de tre religionerna är:

  • Synen på Jesus: Kristendomen ser Jesus som Messias och Guds son, islam betraktar honom som den näst sista profeten och Guds sändebud, och judendomen ser honom som en vanlig människa.
  • Synd och frälsning: Kristendomen lär om arvsynd och behovet av frälsning genom Jesus, medan judendomen och islam inte har begreppet arvsynd och ser människan som i grunden god.
  • Religiös praxis: Judendomen firar Sabbat och högtider som Pesach, kristendomen firar jul och påsk, och islam praktiserar fredagsbön och Ramadan.
  • Treenighet vs enhet: Kristendomen betonar Treenigheten, medan judendom och islam strikt betonar Guds singularitet.

Trots skillnader i teologi, ritualer och syn på profeter, delar de historiska rötter, etiska principer och en grundläggande människosyn, vilket gör dem nära besläktade syskonreligioner.

Det finns saker med islam som man skulle kunna anföra som bra saker, t ex:

  • Förbud mot alkohol och droger: Alkohol och droger är kopplat till en stor del av våldsbrott, trafikolyckor, familjevåld, misshandel, sjukvårdskostnader, sjukskrivningar. Om fler människor avstod från alkohol skulle samhällets kostnader sannolikt minska betydligt.
  • Stark betoning på familjen: Islam betonar ansvar för föräldrar, barn, äldre släktingar. I teorin kan detta minska belastningen på offentliga omsorgssystem eftersom familjer förväntas hjälpa varandra ekonomiskt och socialt.
  • Välgörenhet (Zakat): En av islams fem pelare är zakat, en obligatorisk välgörenhet för den som har ekonomiska möjligheter. Syftet är att hjälpa fattiga, minska extrem fattigdom, stärka social sammanhållning. Det kan ses som ett komplement till samhällets sociala skyddsnät.
  • Förbud mot spel om pengar: Islam förbjuder hasardspel. Spelberoende leder ofta till skuldsättning, familjeproblem, psykisk ohälsa, sociala kostnader. Mindre spelberoende innebär mindre belastning på socialtjänst och sjukvård.
  • Personligt ansvar: Islam lägger stor vikt vid ärlighet, att hålla avtal, att betala skulder, att inte stjäla eller bedra. Om dessa normer följs stärker de tilliten i samhället, vilket ekonomer ofta ser som en viktig faktor för ett välfungerande samhälle.
  • Gemenskap och socialt stöd: Moskéer fungerar ofta som sociala mötesplatser, hjälpcenter för behövande, stöd vid sjukdom och kriser. Starka sociala nätverk kan minska ensamhet och psykisk ohälsa.
  • Betoning på arbete och försörjning: I islam uppmuntras arbete och egen försörjning. Att kunna försörja sig själv och sin familj ses som något positivt och hedervärt.

Något rasister ofta tar upp är att kvinnor ska stenas. Ingenstans i Koranen står något vare sig om att stena kvinnor eller ens att kvinnor ska täcka sitt huvud och ansikte. Det senare är som så ofta något män kommit på i efterhand för att styra kvinnor. Att stena kvinnor står däremot i Bibeln (5:e Mosebok) ett straff som ska användas vid otrohet eller om någon arbetar på en söndag. I en diskussion fick jag höra att det är en del som kristendomen tagit bort. Enligt den logiken är kristendom föremål för cherrypicking medan Koranen ska tydas bokstav för bokstav.

Tro är något som förenar, skapar trygghet och mening för många av oss. Islam, kristendomen och judendomen har många likheter, men också en del olikheter. Grundläggande moraliska värderingar är en gemensam nämnare. Den retoriska frågan ”Vad är det bästa med islam?” är aldrig genuint ärlig. Den syftar enbart till att svartmåla och demonisera.


Källor:

Inhemsk.se: Likheter och skillnader mellan de abrahamitiska religionerna

Youtube: De abrahamitiska religionernas likheter och olikheter

Koranen & Sunnah

Bibeln.se: 5 Moseboken