Etikettarkiv: Sverigedemokraterna attityder

”Vem är sverigedemokraten?” – Del 3: ”Vart är de på väg?”

Vem är “sverigevännen”? Vem är den svenska sverigedemokraten? Vilket parti har de tidigare röstat på? Har vi alltid haft en dold högerrörelse i Sverige som inte synts i tidigare val? Vilken världsbild har de?

Vi läser i trådar på Facebook som indikerar på faktaresistens, historieförnekelse och “fake news”. Är detta lösryckta sammanhang, eller är det något som kan ses som representativt för Sverigedemokraternas väljare som helhet?

Frågorna är många.

Institutet för Framtidsstudier (IFFS) har sammanställt en forskningsstudie om Sverigedemokraternas väljare. Vilka de är, var de kommer ifrån och framförallt – vart de är på väg. Motargument redovisar här en sammanställning av rapporten i tre delar.

I “Del 2 – Var kommer de ifrån?” kunde vi läsa bland annat om SD-väljares tidigare partival samt om deras ökning de tre senaste valen. Eftersom de på bara ett par år har gått från 5,7% till 17,5% – kan man då anta att de kommer öka ytterligare vid nästa val?

Vill du läsa rapporten i sin helhet kan du göra det här:

IFFS: Sverigedemokraternas väljare – vilka är de, var kommer de ifrån och vart är de på väg?


Del 3: Vart är de på väg?

Rapporten försöker göra en uppskattning på i vilken riktning SD-väljaren skulle kunna gå genom att titta på respondenternas andrahandsval genom frågan “Om ditt förstahandsval inte fanns att rösta på, vilket parti skulle du rösta på då?”.

Resultatet visade att SD troligen inte har så många fler väljare att hämta från Socialdemokraterna – de som har övervägt att byta har redan gjort det.

Däremot finns det en ganska stor möjlighet att Sverigedemokraterna hämtar fler väljare från Moderaterna, då hela 39% av dem anger SD som andrahandsval.

Ytterligare ett sätt att sia om framtida rörlighet mellan partier är att titta på hur respondenterna skulle se på Sveriges framtid om olika partier innehade regeringsmakten.

Figur 1.4 visar, som förväntat, att samtliga väljargrupper ser framtiden som mer positiv om deras förstahandsval skulle styra Sverige. Det är mycket ovanligt bland Socialdemokraternas väljare (6%) att se positivt på Sveriges framtid om Sverigedemokraterna skulle styra landet.

Det stärker tolkningen att Sverigedemokraternas potential att locka över ytterligare socialdemokratiska väljare är relativt begränsad. Moderaternas väljare är i genomsnitt mer positiva inför en SD-styrd framtid än vad de socialdemokratiska väljarna är (24 procent).

Återgång till Socialdemokraterna och Moderaterna?

Kan sverigedemokraten återgå till sitt tidigare partival? Låt oss titta på deras andrahandsalternativ enligt rapporten.

  • 8% av SD:s väljare anger Socialdemokraterna som andrahandsalternativ.
  • 62% av SD:s väljare anger Moderaterna som andrahandsalternativ.
  • Av de som tidigare röstat på S svarade 47% av SD:s väljare att man byter tillbaka M.
  • Av de som tidigare röstat på M svarade 78% av SD:s väljare att man byter tillbaka till M.
  • Om man tidigare röstat på ett annat parti svarade 50% av SD:s väljare att man byter till M.

Tron på Sverige

Vilken framtidstro har sverigedemokraten på Sverige, baserat på vilket parti som styr landet?

  • 80-88% ser positivt på framtiden om Sverige styrs av SD.
  • 28-58% ser positivt på framtiden om Sverige styrs av Moderaterna.
  • 1-12% ser positivt på framtiden om Sverige styrs av Socialdemokraterna.

Kan SD locka till sig fler väljare i framtiden?

Rapporten undersöker även vilka möjligheter Sverigedemokraterna har i att få nya väljare från icke-röstare. 

  • 40% av tidigare icke-röstande uppger att de inte skulle rösta om det var riksdagsval idag.
  • 31% av tidigare väljare från det rödgröna blocket uppger att de inte skulle rösta om det var riksdagsval idag.
  • 21% av tidigare väljare från Alliansens partier uppger att de inte skulle rösta om det var riksdagsval idag.
  • 4% av tidigare SD-väljare uppger att de inte skulle rösta om det var riksdagsval idag.

Rapporten summerar i sin analys att:

“potentialen för Sverigedemokraterna att mobilisera ytterligare väljare från den gruppen är relativt liten”

Dock gäller det samtliga partier. Det innebär i stort sett inget parti har några möjligheter eller potential i att värva röster från den icke-röstande gruppen i Sverige.

Rapporten finner du i sin helhet här: https://www.iffs.se/media/22379/forskningsrapport_2018_2.pdf

Notera! Vissa värden har för enkelhetens skull blivit avrundade. För exakta värden/procent, läs rapporten.

Missa inte del 1 – ”Vilka är de?” och del 2 – ”Vart kommer de ifrån?”

Attribution featured image: News Oresund [CC BY 2.0 (https://creativecommons.org/licenses/by/2.0)%5D

”Vem är sverigedemokraten?” – Del 2: ”Var kommer de ifrån?”

Vem är “sverigevännen”? Vem är den svenska sverigedemokraten? Vilket parti har de tidigare röstat på? Har vi alltid haft en dold högerrörelse i Sverige som inte synts i tidigare val? Vilken världsbild har de?

Vi läser i trådar på Facebook som indikerar på faktaresistens, historieförnekelse och “fake news”. Är detta lösryckta sammanhang, eller är det något som kan ses som representativt för Sverigedemokraternas väljare som helhet?

Frågorna är många.

Institutet för Framtidsstudier (IFFS) har sammanställt en forskningsstudie om Sverigedemokraternas väljare. Vilka de är, var de kommer ifrån och framförallt – vart de är på väg. Motargument redovisar här en sammanställning av rapporten i tre delar.

I del 1 ”Vilka är de?” kunde vi läsa om att SD-väljare generellt ligger till höger i sina ideologiska värderingar, trots att partiet vill hävda att de är varken vänster eller höger. Vi fick också reda på att majoriteten SD-väljare är antifeministiska, invandringsskeptiska och xenofobiska.

Vill du läsa rapporten i sin helhet kan du göra det här:

IFFS: Sverigedemokraternas väljare – vilka är de, var kommer de ifrån och vart är de på väg?


Del 2: Var kommer de ifrån?

På tre val har Sverigedemokraterna gått från 5,7% till 17,5% i riksdagsvalen – en stor ökning i väljarantal. Men var kommer de ifrån? Enligt SCB 2016 hade 35% av väljarna bytt parti. Statistik från 2016 (SCB) och 2018 (Valforskningsprogrammet) visar att de flesta av Sverigedemokraternas väljare kommer från Socialdemokraterna (S) och Moderaterna (M).

IFFS:s rapport visar att:

  • 55% av SD’s väljare har tidigare röstat på något av allianspartierna.
  • 28% har tidigare röstat på partier från det rödgröna blocket.
  • 12% av väljarna har inte tidigare röstat på något parti.

I “Del 1 – Vilka är de?” kunde vi läsa från rapporten att SD:s väljare rent ideologiskt låg längre åt höger än åt vänster, och att de var mer värdekonservativa än andra väljare.

Vallokal Linköping 2010.

Hur kan man gå från socialdemokrat till sverigedemokrat?

Eftersom Sverigedemokraterna, enligt rapporten, ligger mer åt höger än åt vänster, är det rent ideologiskt ett ganska stort hopp att få från att rösta på Socialdemokraterna till att rösta på Sverigedemokraterna.

Vad är det då som har triggat dessa väljare?

På frågan om invandringen ska minskas håller endast 39% av Socialdemokraternas väljare med om det. Av de socialdemokratiska väljarna som har gått över till SD anser hela 99% att den helt eller delvis bör minskas. Att SD:s väljare ger detta svar på denna frågan är inte speciellt förvånande eller anmärkningsvärt, men visar tydligt skäl och orsak till partibyte.

Rapportens analys visar också ganska tydligt att SD-väljare på just denna fråga skiljer sig åt väldigt lite oavsett vilket tidigare parti de har röstat på.

12% av väljarna har tidigare inte röstat på något parti alls, och kan innefatta både väljare som tidigare inte har känt att något annat parti passat dem, eller att de varit för unga för att rösta vid tidigare val. Hela 21% av Sverigedemokraternas väljare säger att de inte skulle rösta på något annat parti alls, om de inte kunde rösta på Sverigedemokraterna.

En separat analys av Sverigedemokraterna gjordes i undersökningen för att se korrelationen mellan inkomst och partibyte. Denna analysen visade att:

  • SD-väljare som tidigare röstat på M oftare har högre inkomst jämfört med de som tidigare röstat på S eller andra partier.
  • En betydande del av arbetarklass-väljarna har flyttat från S till SD.
  • En del av de M:s väljare som har lägre socioekonomisk status har flyttat till SD.  
Skärmdump från IFFS: Sverigedemokraternas väljare – vilka är de, var kommer de ifrån och vart är de på väg?

Hur många av dem är tidigare icke-röstande?

Enligt denna undersökningen och tidigare forskning, visar att de inte finner något stöd i att SD varit speciellt framgångsrika i att värva tidigare icke-röstare. Men, däremot är det en högre andel av SD-väljare än S- och M-väljare, som skulle avstånd från att rösta idag om deras parti inte gick att rösta på.

Rapporten finner du i sin helhet här: https://www.iffs.se/media/22379/forskningsrapport_2018_2.pdf

Missa inte del 1 – ”Vilka är de?” och del 3 – ”Vart är de på väg?”.

Attribution featured image: News Oresund [CC BY 2.0 (https://creativecommons.org/licenses/by/2.0)%5D

”Vem är sverigedemokraten?” – Del 1: ”Vilka är de?”

Vem är “sverigevännen”? Vem är den svenska sverigedemokraten? Vilket parti har de tidigare röstat på? Har vi alltid haft en dold högerrörelse i Sverige som inte synts i tidigare val? Vilken världsbild har de?

Vi läser i trådar på Facebook som indikerar på faktaresistens, historieförnekelse och “fake news”. Är detta lösryckta sammanhang, eller är det något som kan ses som representativt för Sverigedemokraternas väljare som helhet?

Frågorna är många.

Institutet för Framtidsstudier (IFFS) har sammanställt en forskningsstudie om Sverigedemokraternas väljare. Vilka de är, var de kommer ifrån och framförallt – vart de är på väg. Motargument redovisar här en sammanställning av rapporten i tre delar.

Vill du läsa rapporten i sin helhet kan du göra det här:

IFFS: Sverigedemokraternas väljare – vilka är de, var kommer de ifrån och vart är de på väg?


Del 1: Vilka är de?

Många kan vittna om att Sverigedemokraternas väljare är svåra att identifiera. Man hittar dem på diverse sociala plattformar, men man hittar dem inte lika ofta bland sina grannar. Man hittar dem som inbjudna debattörer på politiska tv-program, men man hittar dem inte lika ofta på afterwork med kompisgänget, eller kickoffen med jobbet.

Frågan som hördes många gånger under valrörelsen 2018 var – “Men vilka är det som röstar på SD?”.

Rapporten från Institutet för Framtidsstudier har gjort en enkätundersökning och enligt denna kan vi få fram information om just denna väljargrupp.

Enligt rapporten ligger SD:s väljare till höger i sina ideologiska värderingar, trots att partiet tydligt säger sig vara varken ett höger- eller vänsterparti.

Föga förvånande, är många resultat ideologiskt direkt markerade mot höger. Till exempel:

  • 49% anser att det är bra med vinstdrivna privata alternativ inom vården.
  • 55% anser att den offentliga sektorn är för stor.
  • 8% anser att skatterna bör sänkas.
  • 19% anser att inkomstskillnaderna bör minskas.

När det gäller just invandringsfrågan tycker 88% att invandringen till Sverige helt eller delvis bör minskas.

Vegetarian – Nej tack!

Köttkonsumtionen har de senaste åren blivit ett mer aktuellt ämne när man diskuterar miljön, och den har även berört mat som serveras på vårdhem, sjukhus och skolor. Vi ser en ökad trend i samhället där fler aktivt väljer att minska sin köttkonsumtion, samtidigt som fler matleverantörer erbjuder ett större vegetariskt utbud. Enligt rapporten finns det “tidigare forskning som visar att negativa attityder gentemot vegetarianism är vanligare bland individer som är värdekonservativa och som har etniska fördomar”.
50-53% av SD:s väljare tar helt eller delvis avstånd från att skolor har dagar då de endast serverar vegetarisk mat.

Hur var det med rasismen?

Rapporten visar ganska klart både i enkätsvaren och i sin egna analys att i stort sett alla SD-väljare är invandringsskeptiska. De vill helt enkelt se en minskad invandring till Sverige. Hälften av dem uppvisar också en hög grad av xenofobi – det vill säga motvilja eller rädsla för främlingar som ofta har en annan kulturell eller etnisk bakgrund. Rapporten hänvisar också till tidigare forskning som visat att xenofobi hänger ihop med andra fördomar, som till exempel sexism. (Lästips: SD är ett rasistiskt parti – 1. Vad är rasism?)

“Feminismen har gått för långt!”

Än så länge har rapporten inte utdelat några överraskande resultat, och som ett parti som har mottagit kritik som ett antifeministiskt parti finner man tydliga svar på att SD:s väljare faktiskt inte delar den feministiska värdegrunden.

Över 75% av SD:s väljare anser enligt undersökningen att feminismen har gått för långt, i jämförelse med 24% hos S-väljare och 53% hos M-väljare. Detta leder vidare till ett önskemål om förtydligande – exakt vad är det som har gått för långt? Rapporten förklarar inte detta i detalj, men den ger oss vissa ledtrådar. Till exempel:

  • 11% anser att “Det är framförallt mannens uppgift att försörja familjen”.
  • 46% anser att “Spädbarn påverkas mer negativt om mamman går tillbaka till arbetet för tidigt än om pappan gör det”.
  • 59% anser att “Kvinnor tenderar att tolka harmlösa anmärkningar eller handlingar som sexistiska”.
  • 46-49% anser att “Det bästa sättet är att leva efter gamla värderingar”.

Rapporten summerar denna första del ganska väl:

“När det gäller personlighetsvariabler har fördomar visat sig vara vanligare bland individer som har konservativa/auktoritära värderingar och lägre grad av vänlighet och empati (Dinesen et al., 2016; Bäckström & Björklund, 2007; Ekehammar et al., 2004). Dessa egenskaper kan därmed förväntas variera med graden av xenofobi även i den här studien”. (Källa: IFFS: Sverigedemokraternas väljare – vilka är de, var kommer de ifrån och vart är de på väg?)

Mår Sverigedemokraternas väljare bra?

Runt hälften (54-56 %) av SD:s väljare ser sig själva som en del av samhället. Men det betyder att också att den andra hälften (44-46 %) inte gör det. 19-23 % känner att samhället ser dem, vilket innebär att nästan 80% av SD:s väljare inte känner sig sedda av samhället.
Det är också något vanligare bland SD:s väljare att inte tycka synd om andra när de har problem, samt att de också oftare är ohövliga mot andra människor i jämförelse med S-väljare eller M-väljare. Det är också nästan dubbelt så vanligt att de tycker att det tas för mycket hänsyn till människor som känner sig kränkta över vad andra säger (76-82% kontra 43% hos S-väljare).

Vidare visar rapporten även att det är vanligare hos en SD-väljare att anse att man behöver en kraftfull ledare för att stoppa radikala och omoraliska strömningar i samhället, och att lydnad är en viktig egenskap att uppmuntra hos barn hemma.


“Jag känner mig ofta ensam”

  • 13-19% av SD’s väljare stämmer in på detta påståendet (11% M och 16% S)

“Sett på det hela taget är jag lycklig”

  • 5-12% av SD’s väljare anger inte att påståendet stämmer in på dem (3% M och 4% S)

Det är bara aningens vanligare att SD:s väljare känner sig ensamma och olyckliga i jämförelse med Moderaterna och Socialdemokraterna, rapporten visar att alla väljargrupper verkar må bra.

Utbildning, sysselsättning och inkomst

Rapporten exkluderar ålderspensionärer och studerande.

Utbildning

  • 37% har högskoleutbildning (51% M och 44% S)

Sysselsättning

  • 39% är arbetare (30% M och 42% S)
  • 14% är egenföretagare (13% M och 3% S)
  • 8% är långtidssjukskrivna/förtidspensionerade (2% M och 4% S)
  • 3% är arbetssökande (2% M och 4% S)

Enligt rapporten är det alltså vanligare att SD:s väljare tillhör en marginaliserad grupp än väljare till Moderaterna och Socialdemokraterna.

Inkomst

  • 5% tjänar 10 000 kronor eller mindre per månad (6% M och 11% S)
  • 17% tjänar 10 000-19 999 kronor per månad (9% M och 16% S)
  • 36% tjänar 20 000-29 999 kronor per månad (33% M och 36% S)
  • 26% tjänar 30 000-39 999 kronor per månad (23% M och 23% S)
  • 9% tjänar 40 000-49 999 kronor per månad (15% M och 10% S)

Rapporten ställde även en annan intressant fråga. “Tänk dig att man kunde dela in Sveriges befolkning i en skala där 10 är den grupp med högst status i samhället, och 0 är den grupp med lägst status. Vart skulle du placera sig själv på en sådan skala?”

  • 58-78% uppgav att de upplevde att deras status var över medel (84% M och 66% S)
  • 15-27% uppgav att de upplevde att deras status var medel (12% M och 24% S)
  • 7-14% uppgav att de upplevde att deras status var under medel (4% M och 10% S)

Sammanfattningsvis skriver rapporten att deras resultat tyder på att SD:s väljare inte kan ses som en särskilt marginaliserad väljargrupp – “men att marginaliserade grupper däremot är något överrepresenterande bland dem”. Detta gäller speciellt de SD-väljare som tidigare röstat på S. När det gäller det upplevda utanförskapet så berättar rapporten att det dels kan bero på marginalisering, men ett skäl kan också vara deras faktiska partitillhörighet. Bara genom att rösta på SD orsakar i sin tur ett utanförskap.

Rapporten finner du i sin helhet här: https://www.iffs.se/media/22379/forskningsrapport_2018_2.pdf

Notera! Vissa värden har för enkelhetens skull blivit avrundade. För exakta värden/procent, läs rapporten.

Missa inte del 2 – ”Var kommer de ifrån?”, och del 3 – ”Vart är de på väg?”.

Attribution featured image: News Oresund [CC BY 2.0 (https://creativecommons.org/licenses/by/2.0)%5D

Hjälpa på plats?


Det upprepas ofta att vi måste göra mer för att stoppa flyktingar från att påbörja sin flykt. En önskan att hjälpa fler personer på plats i sin hemregion. Påståendena brukar låta som så: vi kan med varje krona potentiellt sett hjälpa fler. Det insinueras därmed att det skulle vara för dyrt att hjälpa här.


Exakt vilka personer skulle kunna få bättre ”hjälp på plats” i sin hemregion?

  • Är det de oskyldiga, obeväpnade, oskyddade barnen och tonåringarna och mammorna som har utsatts för militärdiktaturers bomb- & kemikalieattacker?
  • De som råkar ut för en naturkatastrof som orkaner, jordbävningar, vulkanutbrott, översvämningar i t.ex. Haiti, Bangladesh…?
  • De som inte är heterosexuella och som förföljs av homofober?
  • Flickor och pojkar som könsstympas?
  • Aktiva organisatörer och medlemsvärvare i HBTQ-rörelser, Anti-FGM eller i fackföreningar och oppositionspartier – i länder där sådant är förbjudet och belagt med dödsstraff?
  • Troende som vill gå på gudstjänst i ett annat religiöst samfund än det som är sitt hemlands religiösa ”statsreligion”? Sekulära ateister?

Är det några av dessa personer som SD vill hjälpa på plats? Exakt vilka metoder, medel, redskap och verktyg är det som SD tänker sig, för att hjälpa några av de ovan nämnda från att bli förföljda, torterade, lynchade, mördade – av socialkonservativa, extremistiska, fundamentalistiska religiösa?

Personer som försöker leva i sin vardag, på sin uppväxtort, trots att de är ständigt utsatta för hot och förföljelse. De som behöver en förändrad livssituation för att omgivningen de vill leva i har omkringboende i deras närområde som utgör livshotande risker – på grund av intolerans, religionsförtryck, socialkonservativa osv.

I många länder i världen finns radikala, extremistiska, fundamentalistiska, socialkonservativa, fackföreningsfientliga, militanta religiösa och homofober som förtrycker, förföljer, könsstympar och mördar de vilka de anser inte förtjänar att leva, älska och umgås med sin kära – det förekommer även i tältläger som drivs av UNHCR.

Personer som rättighetsadvokater, människorättskämpar vilka vill arbeta för att demokratisera, reformera, modernisera sitt land, organisera arbetare och utsatta – de kommer för alltid ha hotfullt motstånd mot sitt eget liv och mot sin familj från alla socialkonservativa och homofoba grannar i sin uppväxtregion.

”Bistånd får inte handla om givarens glädje, […] varje satsad krona ska göra så mycket nytta som möjligt.” – SD:s Höstbudget 2018, sida 32.

”För varje satsad krona går det att hjälpa betydligt fler människor i krisområdenas närhet än vad som är möjligt i Sverige” – SD:s Höstbudget 2018, s. 33

Har det verkligen någonsin varit en tävling att hjälpa flest? eller att givarna (”sjuklövern” eller de 87% som inte röstat på SD) bara vill ge för att givarna ska känna sig nöjda och som godhetsapostlar?

Om SD nu anser att varje satsad krona ska göra så mycket nytta som möjligt – jaha, men då så, då handlar det för SD alltså endast om givarens (SD:s) egen glädje över kostnadseffektivitet? – trots att SD själv skriver ”Bistånd får inte handla om givarens glädje”!

Men, ärligt talat, är det inte snarare så att SD:s hela utrikespolitik är utformad, av socialkonservativa, opportunistiska, populistiska, protektionistiska, fackföreningsfientliga, intoleranta godhetsapostlar för att försöka skydda SD:s kärnväljare – socialkonservativa, intoleranta och möjligen homofoba väljare från att få fler nya grannar i sitt närområde, på svensk mark?

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Skribenten ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Källa: SD:s ”Höstbudget 2018

https://sd.se/wp-content/uploads/2017/10/H%C3%B6stbudget-2018.pdf

Sverigedemokraterna och nationalismens ”vi och dom” del 3

Vilka är nationalisterna?

Nationalister som är ideologiskt motiverade är väl medvetna om vad de gör, varför de gör som de gör och vad som är poängen med det. En nationalist formar sin egen identitet till att bli ett med nationalismens ideal. Därigenom fylls de snart av en stark lojalitet till en gemenskap. Som medlem av nationen Sverige så känner hon också ett ansvar; Att ställa upp för nationalismens sak. GeSkärmklipp20nom att arbeta för den. Hon växer i takt med att hon visar sin hängivelse och beslutsamhet. Bekräftelsen från nationalistens omgivning ökar i takt med prestationerna för nationalismens ideal.

I den svenska nationen så finns det endast tre olika typer av människor. Det är de som anses vara vänligt inställda till nationalismen, andra nationalister, kallade ”sverigevänner”, för att ge sken av folklighet och genom att skilja på de som är ”goda svenskar” och de som är ”dåliga svenskar”. Den andra typen är de som inte är nationalister, utan ”sverigefiender” som anses vara fientligt inställda. Den här kategorin människor är de som nationalister klassar som ”inre fiender”. I tankarna om den homogena nationen finns inget utrymme för ”inre fiender”. För att utopin om denna nationella gemenskapen ska kunna infrias, så måste ALLA element som motarbetar de nationella idealen avlägsnas på samma vis som de ”yttre fienderna”. De ”yttre fienderna” är den tredje gruppen människor; de som inte passar in i nationalisternas utopi. De har kulturella, religiösa, språkliga eller geografiska bakgrunder som anses göra dem oförenliga med den nationalistiska drömmen.

Minoriteter har alltid varit nationalisters främsta måltavlor för att demonisera ”yttre fiender”. Det gör de för att på det viset sluta ”sina goda svenskar” närmre sig själva då olikheterna utkristalliseras mer och mer. När skillnader mellan människor blivit mer väsentligt än det gemensamma så har nationalisterna kommit långt i sina agenda. Rekryteringsunderlaget blir större då många söker efter en tillhörighet och gemenskap.

Bundesarchiv_Bild_183-2006-0315-500,_Berlin,_ReichstagssitzungGenom att polarisera människor så drivs tanken om ”vi” och ”dom” till en mer allmän nivå. Polariseringen har vanligtvis två sidor. Det ena är politisk radikalisering. Genom inneslutning av gruppen som starkt knuten till en inre kärna formas gemenskapen mer intensivt. Det här gör nationalismen till en farlig och aggressiv ideologi som alltid vill ”försvara”. Den exkluderande grundsynen gör att andra ”nationer” eller ”kulturer” i Sverigedemokraternas Sverige i bästa fall bara kan ges tillåtelse att befinna sig här och arbeta. Andra objektifierade ”nationer” och ”kulturer” kan aldrig bli en del av den ”svenska nationella identiteten” en Sverigedemokrat bär på. Den andra sidan av myntet är definierandet (och uteslutandet) av de som inte anses passa kraven för medlemskap i nationen.

En nationalist har sällan en klar bild av vad som ska ingå i nationen. Det finns alltid vissa saker som utpekas som extra viktiga för den nationella identiteten. Religion, kultur eller sedvanor ses som extra viktiga. Det är väldigt viktigt för en nationalist att principen om den folkliga ”rättvisan” efterlevs. Genom att följa den så garanteras rättvisa för alla. Ett ”sant folkstyre” uppnås. En person som inte accepterar nationalismens föreställningar är därför orättvis. Den personen kränker ”folket” eftersom hon anses agera i egenintresse och betraktas därför som en ”förrädare”. Varje Sverigefiende är ett hot mot ”nationen” och i förlängningen ”folket” och i slutändan den enskilda nationalisten och alla den håller kär. ”Landsförrädaren” uppfattas som ett verkligt hot för nationalisten.

En nationalist har sällan en klar bild av hur ”nationen Sverige” borde vara. Det är sällan mer än en stiliserad, idealiserad och mycket förenklad utopi. Nationalisten förstår sig själv utifrån vad de känner igen och vad de inte känner igen. I deras gemenskap är det likheter och traditionella värderingar som definierar en individ. Nationen förstås därför enklast utifrån vad nationen INTE ÄR, nämligen innehållande ”dom andra”, dom som inte ”hör hemma här”, ”dom som är fel”, ”dom som inte förstår” m m.

tummenuppAtt stämpla någon som landsförrädare är ett vanligt sätt för nationalister att demonisera motståndare. Det görs för att legitimera mytbildningen som i sin tur legitimerar deras handlingar. Den andra anledningen är behovet av att avväpna motståndaren och för att locka över eventuella åskådare. Genom att prata om andra med nedlåtande, demoniserande ordalag eller genom att kritisera irrelevanta saker hos motståndare, ges illusionen av att det är de ”inre fienderna” som är de verkliga förtryckarna. Nationalisten anser att hon agerar utifrån självförsvar. Försvar för nationen, försvar för sig själv och försvar för de delar av folket de anser sig representera och som är en del av den nationella utopin de strävar efter.

Genom att ständigt se sig själva som en blandning av ”nyväckta sanningsvetare” och en osjälvisk kämpe för den ”svenska nationen” så klarar de av att rättfärdiga nästan vad som helst. Så länge den sinnesstämning som en nationalist har ligger i linje med nationalismens ideal är det eftersträvansvärt och nationalistens gelikar är aldrig sena med att bekräfta den enskilde i strävan efter deras gemensamma ”nationella identitet” och ”nation”.

 

De andra delarna av serien läser du här:
Sverigedemokraterna och nationalismens ”vi och dom” – Del 1
Sverigedemokraterna och nationalismens ”vi och dom” – Del 2

Sådant parti sådant ungdomsförbund – rasismen i SDU

Gästinlägg av Polimasaren

SDU

Sverigedemokratiskt ungdom är Sverigedemokraternas ungdomsförbund som bildades 1993. Förbundet lades ner efter ett par år och återbildades 1998. Under den första perioden gav de ut en tidning, kallad Ung front. Tidningen kom endast ut i 6 nummer och det jag ska ta upp kommer från det första numret. De sätter verkligen standarden på sin officiella tidning och de gör det här med en nidvisa:

Jag är flykting jag och jag har det så bra
jag ligger på soffan vareviga dag.
Till Sverige jag kommit och här kan ni tro
här borde varenda människa bo
Så fint som här är; så ordnat och bra
man behöver ej jobba man kan bara dra.
Svensken han sliter; stretar och drar;
jag tror bestämt jag tar hit min far.
Här är det så mysigt, man gör ej ett skvatt
för mig verkar svensken en aning tafatt.
Han jobbar och sliter; surar och glor;
jag tror bestämt jag tar hit min mor.
jag bor på hotell; får pengar och mat
jag kan hela tiden bara va lat.
För svensken han kämpar; jobbar och gnor;
jag tror bestämt jag tar hit min bror.
När aftonen nalkas till puben jag går;
och tar mig en öl för se pengar jag får.
Där sitter svensken så full och så dyster;
jag tror bestämt jag tar hit min syster.
Ibland/ vissa dagar till skola jag går;
Där får jag studera mitt modersmål.
jag snor ibland någon liten pryl
men för det mesta vi lär oss rop ”Asyl”
Det finns några svenskar som ej tycka bra
att vi kilar in här vareviga dag.
Sverigedemokraterna de kallar sig visst
Dom tycka flykting är jättetrist.
Då vi protestera och till friggan gå
hon gapar; skriker och sjunger som få.
Hon kallar på TV på radio och press
dom skriver som om de vore i stress.
att SD de ska vi krossa nu,  för de säger ju
sanningen, hu hu hu.

uf

Här nedan kommer en text från 4:e numret av samma tidning

Svenska flickor måste inse vårt värde och
starkt ta avstånd ifrån etablissemangets förhärligande
av blandförhållande och även ifrån de
osmakliga inviter man tvingas stå ut med från främmande
män från allsköns länder.
Detta ar ju en självklarhet för oss
flickor som redan är SDU-medlemmar.
Alltför ofta träffar man Svenskor
som inte har insett sitt eget värde som
Svensk kvinna och låter sig imponeras
av invandrares raggarkonster. Eller de
som går ett steg längre och blir tillsammans
med dessa och skaffar små
”sota” cafe-au-lait-färgade barn.
Att vara en ung Svensk kvinna är
sannerligen något att vara stolt över
och vi är ämnade att höra ihop med
Svenska män och så småningom bilda
en egen kärnfamilj av Svenskt
ursprung med små söta ljusa barn!

Ung front nummer 4

Sist kommer en skärmdump på SDU’s nyhetsbulletin. Det är en väldigt dålig scan av den och har någon en bättre och då gärna av hela bulletinen hör av er.

541884_200_286

Sådant parti sådant ungdomsförbund

Källa:

Ung front #1

Ung front #4

Vem är svensk?

För ett tag sedan lanserade Volvo en reklamfilm med fotbollsikonen Zlatan Ibrahimovic som huvudrollsinnehavare. Det är svårt att egentligen veta hur Volvo tänkte då de valde att använda Rosengårdssonen i sin reklamkampanj. Om deras avsikt var att skapa intresse och debatt var det ett lyckat drag. Däremot kom debatten inte att handla särskilt mycket om bilmärket, utan det kom i stället att kretsa kring Zlatan och hans identitet som svensk.

Vissa hävdar att Zlatan inte är svensk. Det mesta talar för att det är just det han är.

Zlatan Ibrahimovic delar Sverige i åtminstone två läger. Många har tagit honom till sitt hjärta och ser honom som, förutom en gudabenådad fotbollsspelare, svensk. Andra ser honom som en duktig fotbollsspelare, meeen svensk? Det är han väl ändå inte riktigt? Den sista kategorin personer ser Zlatan varken som svensk eller som en förebild för unga fotbollsspelare. Det finns många saker som talar för att Zlatan är svensk: han är född i Malmö, han är svensk medborgare och han spelar fotboll för svenska fotbollslandslaget. Det är tre, om än inte alls nödvändiga, förutsättningar för att anses vara svensk. I slutänden räcker det med att bara vara svensk medborgare. Men, hävdar en del, han pratar ju inte ‘riktig’ svenska och han beter sig ju inte ‘svenskt’. Då kan man fråga sig, vad är ‘riktig svenska’ och hur beter man sig ‘svenskt’? Det finns inga exakta svar på dessa frågor. Måste man tala utan brytning och måste man bete sig stereotypiskt svenskt för att anses vara svensk? Mitt svar på dessa frågor är otvetydigt nej. För att förtydliga för tvivlarna är jag ledsen att meddela att: Zlatan talar riktig svenska. Han talar Rosengårdssvenska, som liksom Rinkebysvenska och göteborgska är svensk dialekt, och han beter sig precis så som han vill, även om det sticker i ögonen på några. Zlatans språk och Zlatans beteende ifrågasätts av en viss grupp och ligger till grund för att de försöker anse att han inte är svensk. Zlatan har, precis som du och precis som jag, sina fel och brister. Han är, icke desto mindre, ett av alla olika klockrena exempel på en människa som är en del av det nya mångfaldens Sverige, ett Sverige med en blandning av dialekter, språk, kulturer, traditioner och religioner. Det är svårt för vissa att acceptera att det är så här Sverige ser ut idag.

Zlatan och nationalsången

Några anti-zlatanister tycker att det är bedrövligt att han aldrig sjunger nationalsången när svenska herrlandslaget i fotboll ska spela landskamp. Han är inte ensam om att inte sjunga nationalsången för sitt land då det spelas landskamper. Det är hans eget fria val att inte sjunga, det är hans sätt att ladda inför matchen. I reklamfilmen svarar han alla kritiker genom att recitera nationalsången, med ny musik, skapad av Max Martin. Zlatan väljer dessutom att spetsa till det genom att avsluta texten med ”jag vill leva, jag vill dö i Sverige”, i stället för det ursprungliga ”Norden”, vilket säkerligen svider extra mycket för de som ihärdigt påpekar hans brist på svenskhet. Kan man verkligen ändra texten på svenska nationalsången? Att det handlar om det mer preciserade Sverige i slutraden är sekundärt, man får väl ändå inte ändra denna text? Jo, varför skulle man inte kunna få det? Ingen har krävt att det ska bli praxis att sjunga nationalsången på det här ”nya” sättet, även om det trots allt skulle förefalla naturligt.

sd_jimmie_zlatan
Jan Gradvall, journalist på Dagens Industri, ställer i en uppmärksammad intervju frågan ”Vad har du för förhållande till nationalsången?” till Zlatan. Svaret blir:

Jag har ingen relation alls. Just därför vill jag ta tillbaka den. Och att en kille från Rosengård framför nationalsången säger något om Sverige. Jag vill ha ett samhälle där alla får vara med.

Reklamfilmen är så mycket mer än bara marknadsföring av en bil. Den har mycket viktigare uppgifter än så. Den är gjord av Sverige (Made by Sweden), inte i. Tanken med detta torde vara att alla i Sverige är med och skapar, i praktiken bilen, men i teorin mycket mer än så. Med filmen lyckas Volvo, men framför allt Zlatan Ibrahimovic, med att visa upp Sverige av idag. Sverige är ett land där alla som vill ska få vara med. Det spelar ingen roll hur du pratar, hur du är, var du är född eller vilka högtider du väljer att fira eller väljer att inte fira. På två minuter lyckas man, åtminstone vad beträffar aspekten människosyn, med mer än vad den svenska integrationspolitiken någonsin lyckats med. Detta fungerar som ett hårt slag i magen på alla tvivlare, på alla människor i allas vårt Sverige som inte tycker att alla ska få vara med.
Att det är just Zlatan som står för det hårda slaget i magen är naturligt, eftersom han är den svensk som idag lyser allra starkast. Att han dessutom är just en sådan människa som ständigt ifrågasatts för sin svenskhet, gör inte saken sämre. Filmen är viktig på flera plan. Den är viktig för synen på integration, den är viktig för synen på svenskhet och den är, sist men inte minst, viktig för att påvisa att alla människor har ett värde i Sverige, oavsett vilken bakgrund eller vilken personlighet man har. Detta kan bli en del av svensk integrationshistoria. Zlatan är, och vill vara, en del av ett Sverige präglat av öppenhet, mångfald och ett land där alla får vara med och bidra. Han är inte ensam om att vilja det. Förhoppningsvis kan det bidra till att framtidens Sverige blir en bättre plats för oss alla.

 

Läs mera:

Zlatan sågar nationalsången (SvD)

”Skrämmande att antirasister hyllar Zlatanreklamen” (SvD)

Du gamla, du fria: Zlataninvasion i Lappland (Gradvall.se)

SDUs fascination för armhålor

Melodifestivalen drog igång med sedvanlig fest och glam. Själv såg jag den inte, men jag har inte kunnat missa årets armhåle-debatt. William Hahne, SDU´s (Sverigedemokratisk Ungdom) vice förbundsordförande, fick tydligen för sig att det var hans sak att avgöra hur programledarna på SVT ser ut.

Blythe collection 29-08-2009
Lagom hårfria?

Jag som trodde att vårt eget utseende är något som vi själva fortfarande får bestämma över. Än så länge har jag inte ens läst några lagförslag på reglering över kroppsbehåring, längden på tånaglarna eller tändernas nyans. Min egen kropp är väl min egen sfär, trodde jag? Nu rörde det sig ju faktiskt inte ens om hygien, för där kan man ju ha viss förståelse för att det faktiskt kan påverka ens medmänniskor.

Hur kan man då reta upp sig så mycket på hur en annan människa ser ut? Det borde vara något som man ganska lätt kan bortse från? Om det inte är så att det är något annat som gnager? ”Feministtrams” taggade William ett inlägg på twitter. Just ja, det är ju feminister som ‘håller på och inte rakar sig under armarna’. Säkert som något slags vapen? Fast det är ju som Nour el Refai sade, det är inget man aktivt odlar, ”det växer ju där”. Det aktiva valet vore ju i så fall att raka bort det. Att inte göra det är ju ett väldigt passivt val. Jag måste säga att jag är inget stort fan av skägg, och ännu mindre av mustascher. Men skulle jag för den skull lägga mig i vad andra väljer att ha på hakan eller överläppen? Inte så mycket, nej! Twittrar jag om olika programledares ‘ofräscha’ ansiktsbehåring? Nä, inte det heller. Stör det mig egentligen? Nej, inte ens det! Men varför nämner jag det här då? Jo, därför att det ligger på samma nivå, som svaren man får om man konfronterar dessa ‘kroppsrasister’. D.v.s. jag tycker inte att det är snyggt. MEN DET RÖR JU INTE MIG!

Bild: Stina Walfridsson
Bild: Stina Walfridsson

Jag är övertygad om att det som skiljer åsiktsstinna politikers avsky för armhåle-hår från min egen avsky för ansiktsbehåring, har mycket mer med det påstådda ”feministtramset” att göra. En mustasch har sällan beskyllts för att vara ett politiskt ställningstagande. Varför måste man göra kvinnokroppen till ett sådant då? Jag betackar mig i alla fall för politikers officiella dömande uttalanden om andra personers utseende. Om någon ska hålla inne med personangrepp så är det väl en ordförande för ett ungdomsförbund? Sverigedemokraterna är ute och cyklar igen. Deras politiker skulle behöva mediatränas innan de överhuvudtaget får öppna användarkonton på sociala medier.

Med risk för att påtala det självklara, så avslutar jag med att förtydliga att feminister inte har någon direkt ”klädkod” eller ”kroppskod” som gemensamt kännetecken. Feminister skiljer sig inte från andra personer på utsidan, men möjligen en del på insidan. Alla vill nämligen inte arbeta för alla människors lika värde och rättigheter, oavsett ursprung, religion och kön. Men det vill vi.

Soran Ismail & rasism

Det finns få personer som har en tunga som är så vass och träffsäker som Soran Ismail. Förutom att gå och se honom uppträda, eller på något av alla de radio- eller tv-program han deltagit i och deltar i så går det att lyssna på det han säger i något av de två radioprat han gjort.

Soran Ismail
joakima2 / Foter / CC BY-NC-SA

Ett mycket uppskattat prat gjorde han i P1 Sommar, 2012. Under hösten 2012 blossade den s.k. ”järnrörsskandalen” upp, där Soran om och om igen fick återberätta om vad som hade hänt honom 2 år tidigare, då han blev hotad och filmad av tre riksdagsledamöter. All uppståndelse kring Soran och denna incident ledde till att hans nästa prat hördes av många, ett ”Vinterprat” i Sveriges Radio samma år. Efter skandalen pågått i media i några veckor skrev Soran även en mycket uppmärksammad debattartikel i Expressen.

Jag laddade ner och lyssnade på Sorans vinterprat ännu en gång för ett par dagar sedan och ger här en liten smakbit av vad han pratade om;

I samtalet, idag, så missbrukas ofta ordet ’yttrandefrihet’, tycker jag. Efter att man sagt något som sårar så blir svaret, inte sällan: ’men vi har väl yttrandefrihet, får jag inte säga vad jag vill längre?’. Jo, det är klart att du får. Men jag får ju också bli upprörd. Att försvara det man precis har sagt, enbart med att det inte strider mot lagen – det är inte värdigt en vuxen människa. Då kan du lika gärna penetrera en gris och bajsa i ditt handfat, det är nämligen också lagligt. Allt som är lagligt är inte klokt.

Vinter i P1 med Soran Ismail, 10:40

Mot slutet av programmet (45:47) får vi ta del av en ljudupptagning från en stand-up-föreställning som Soran gjort. Han berättar om incidenten med SD för kanadensisk radio (KR):

KR: Så du var alltså ute på stan och sedan var du på McDonalds?

— Ja precis.

KR: Vad skulle du göra på McDonalds?

— Eeeh, jag ville ha nuggets…

KR: Ok, vad hände sedan då?

— När jag står i kön och ska beställa mina nuggets så kommer det fram tre män bakifrån, som frågar: ’varför snackar du skit om Sverigedemokraterna för’? För jag hade lagt upp videoklipp på Youtube där jag hade gjort det.

KR: Ok, Sverigedemokraterna är ett politiskt parti i Sverige eller?

— Ja, precis. De sitter i våran Riksdag.

KR: Ok, och de här människorna var sympatisörer med partiet?

— Ehh, nej det var politiker…

KR: Jaha, några… Ute i någon kommun i glesbygden…?

— Neeej, Riksdagen…

KR: Ok… Vad hände sedan då?

— Sen blev det lite hätsk stämning så vakterna där inne på McDonalds föreslår att vi ska gå ut, så går vi ut och fortsätter diskutera och så säger de olika rasistiska och sexistiska saker och förklarar för mig att det ’är inte mitt land’ och att jag har pass spelar ingen som helst roll och det är upp till dem att avgöra och så börjar de tjafsa med någon kille och någon tjej lägger sig i och tycker att det är fegt att gå på tre mot en och då säger de att hon är en hora.

KR: Va? Finns det bevis för det här?

— Ja, det finns på film.

KR: Ah, du har filmat det här?

— Nej det var de…

KR: Vad sa du? Har de själva filmat det här?

— Det var det som hände…

KR: Ok, det är det som är den stora skandalen, så tog det slut där?

— Nä… Eeeh… De gick vidare sen… Och så hittade de några järnrör som låg och skräpade på gatan så de bestämde sig för att… ’ah men vafan… det är bästa att vi plockar upp ett varsitt…’. Och så plockade de upp ett varsitt järnrör och så går de runt på stan och letar upp någon som kanske kan hota dem.

KR: Va, så de går med varsitt järnrör på stan?

— Ja…

KR: Hur vet man det här?

— De fortsatte filma…

KR: Ok, men de har blivit uteslutna ur partiet nu då?

— Nä…

KR: Ok, men väljarstödet – det har minskat?

— Tvärtom… Det… Det är det som händer i Sverige… Hur är läget i Kanada?

Ja, vi kan fråga oss. Vad är det som händer i Sverige? Egentligen?

SD & yttrandefrihet

Avpixlat förkunnar på sin hemsida då de vill beskriva deras roll och syfte. De försöker spela på att skriva utifrån att man i själva verket är de enda “sanningsägarna” som försvarar yttrandefriheten. Men denna täckmantel är egentligen bara en förskräcklig manöver, en manöver som är byggd på en oerhört vag grund.

På Avpixlat får du den oretuscherade bilden – och texten.

Sverigedemokraterna har länge försökt föra debatten om att de som parti och grupp helt skulle vara diskriminerade i media. Detta inkluderar att de enträget försöker påstå, inför sina väljare, att de är de enda som vågar föra debatten kring vad som annars döljs och hålls tyst om. Detta gör de i hopp om att dölja sin politiska agenda. Men kan man verkligen hävda att ett parti, som i gallupundersökningarna ser ut som att de tävlar om att bli Sveriges tredje största, är diskriminerat och smutskastat? Och kan man verkligen formulera om yttrandefriheten, från en rättighet till en skyldighet?

PK - politiskt korrekt. Ett begrepp som ofta används i debatten om den så kallade "censuren".
PK – politiskt korrekt. Ett begrepp som ofta används i debatten om den så kallade ”censuren”.

Låt mig börja med att förklara och besvara den sistnämnda frågan. Sverigedemokraterna påstår att all media diskriminerar och tystar dem, men detta får de helt öppet yttra sig om i nästan all media och i alla mediakanaler. På så vis slipper de många gånger faktiskt ta striden om innehållet i deras frågor. Men yttrandefrihet handlar om att fritt få uttrycka sig och opinionsbilda, inte att tvinga medier att släppa fram alla åsikter. Det är en rättighet, inte en skyldighet.

Yttrandefrihet är en rättighet som handlar om att inte bli hindrad från att uttrycka sig fritt, oberoende av vilken åsikt man har och att medier fritt får välja vem som yttrar sig i deras tidning eller kanal. Har man koll på yttrandefrihet blir det uppenbart att Avpixlats och Sverigedemokraternas resonemang är svagt. Tittar man på lagen finns det inte heller någon juridisk censur, inte ens mot invandringskritiska åsikter. Detta skriver Malinka Persson om här och för att återigen citera yttrandefrihetsgrundlagen:

Varje svensk medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad rätt enligt denna grundlag att i ljudradio, television och vissa liknande överföringar, offentliga uppspelningar ur en databas samt filmer, videogram, ljudupptagningar och andra tekniska upptagningar offentligen uttrycka tankar, åsikter och känslor och i övrigt lämna uppgifter i vilket ämne som helst.Yttrandefriheten enligt denna grundlag har till ändamål att säkra ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande. I den får inga andra begränsningar göras än de som följer av denna grundlag.

Det finns ingen juridisk censur mot dessa typer av åsikter. Om privata medier, som tidningar eller tv-kanaler, skulle välja att inte publicera Sverigedemokraternas eller andras yttranden — är det inte mer än deras förbannade rättighet, i alla fall enligt yttrandefrihetsgrundlagen. Kritik mot deras åsikter är på intet vis censur eller åsiktsförtryck. Men ett av fundamenten i en fungerande demokrati däremot är att bemöta riktig kritik, inte att skjuta den ifrån sig.