Jimmie Åkesson (SD) valde att slutföra sin valspurt i sann ‘edgelord’-anda. Han tog sig därför till Rinkeby, ett område där det bor många människor som tillhör de minoriteter som Jimmie och Sverigedemokraterna demoniserat de senaste åren, för att lägga sin förtidsröst där.
Väl på plats kunde han inte undvika att spy ur sig lite förakt. Bland annat i form av uttalanden om att ”det inte kändes som han var i Sverige” osv.
Jag vet inte vad Jimmie tänkt han skulle kunna åstadkomma med sitt lilla jippo, men det verkar som att ödet kom tillbaks för att bita honom i hans bakdel.
En nära vän till mig som bor i Rinkeby berättade att Jimmies besök ledde till att flera människor som tidigare varit tveksamma att rösta, bestämde sig för att ta sig till vallokalen och lägga sin röst.
I efterhand kanske det är på sin plats att vi tackar Jimmie för hans insats.
Även om den bidrog till ett annat resultat än Jimmie sannolikt förväntat sig och var grundad på omdömeslöshet och destruktiva begär.
Någon kanske skulle ha förklarat för Jimmie att hans närvaro närmast kan liknas vid en fis i rymden, för människor som överlevt krig och enorma utmaningar, som går till vissa av arbetsmarknadens minst gynnsamma arbeten och som bidrar till samhället varje dag.
Det är mer än vad man kan säga om Jimmie som har högst frånvaro av alla riksdagsledamöter och samtidigt företräder sveriges mest kriminellt belastade parti.
De låga förväntningarnas politik
Vi behöver inte fastna vid prestationer eller avsaknaden av sådana, låt oss istället avsluta med ett positivt budskap.
Jag vill tacka dig för att du kom till Rinkeby och bidrog till att fler personer valde att rösta.
Du är välkommen tillbaks om du kan uppföra dig anständigt.
Kom bara ihåg: ingen människa är värd mer än någon annan.
Åsikter i krönika står skribenten helt och fullt för själv.
Motargument 