Vi på Motargument blir ofta, av människor som inte håller med oss om att rasism, intolerans och näthat inte hör hemma i Sverige, anklagade för att vara ”vänsterextrema”/vänster/”svenskfientliga”.
Motargument är ett ideellt partipolitiskt obundet initiativ som startade 2012. Vi har genom alla år uppmärksammat rasism, intolerans och näthat oavsett från vilket håll det visar sitt fula tryne: höger, vänster eller mitt.
Det är viktigt att komma ihåg att höger och vänster är i grunden en ekonomisk skala och att andra skalor som rasistiska-antirasistiska och progressiva/konservativa inte har med den ekonomiska skalan att göra.
Det innebär att alla politiska partier är potentiella föremål för vår granskning.
Det finns en strategi hos vissa att benämna Motargument och andra antirasistiska organisationer som vänster, vänsterliberala eller vänsterextremister. Syftet är att
1) definiera kampen mot rasism som partipolitisk och inte som en grundläggande kamp för mänskliga rättigheter som alla oavsett höger-/vänsterskalan kan delta i
2) normalisera högerextremisters deltagande inom den traditionella högern
Av naturliga skäl är mycket av vårt material riktat mot Sverigedemokraterna, då partiet är ett nyssnazistiskt parti med rasism och intolerans som livselixir. I förlängningen innebär det att vi också granskar och dissekerar mycket av Tidöregeringens politik, då den är djupt präglad av SD:s visioner och drömmar.
Vi på Motargument menar att antirasism inte är kopplad till politisk färg. Det är inte en höger-/vänster-fråga. Intoleranta rasister existerar i alla läger.
Vi på Motargument är, mot bakgrund av nämnda orsaker, varken höger, vänster eller mitt.
Återigen rasar högerextremister på sociala medier om den symboliska ”taking the knee”-gesten som ibland utförs av fotbollsspelare före match. Nu senast får damlandslaget i fotboll utstå skarp kritik för att de (och det engelska landslaget) knäböjde inför kvartsfinalen i fotbolls-EM i torsdags. Kritiken består i att gesten skulle vara en hyllning till George Floyd, som mördades i samband med ett polisingripande, och Black Lives Matter, som svartmålats av högerextremister och vit makt-anhängare.
Det många använder som argument för att fördöma gesten och den antirasistiska organisationen Black Lives Matter (BLM) är att det skulle vara att ”hylla” den framlidne George Floyd, vilket inte skulle vara lämpligt eftersom han var en kriminell missbrukare. Floyd mördades i ett uppmärksammat fall i samband med ett polisingripande i Minneapolis 2020.
Gesten utfördes första gången redan 2016 av den amerikanske fotbollsspelaren Colin Kaepernick i en protest mot rasism och polisbrutalitet. Sedan dess har gesten utförts mer eller mindre frekvent i framför allt fotbollssammanhang.
I samband med mordet på Floyd återupptog BLM gesten, som användes frekvent i protestaktioner genomförda av BLM till följd av mordet.
I torsdags spelade de svenska fotbollsdamerna kvartsfinal i fotbolls-EM. Såväl de svenska spelarna som de engelska motståndarna knäböjde före match. I sociala medier och i högerextrema nätbloggar hånades spelarna för tilltaget, och vissa menade att de Sverige förtjänade att förlora. Argumenten till varför den symboliska gesten skulle vara förkastlig är många. I antisemitiskt färgade Fria tider läser vi:
”Inför matchen valde hela laget att gå ned på knä för att visa sitt stöd för Black Lives Matter och den kriminella afroamerikanen George Floyd.” (Källa: Fria tider)
I SD-propagandaorganet Samnytt läser vi:
”Innan avspark gick samtliga spelare på planen ned på knä i en gest “mot rasism” – en politisk markering med rötter i stöd för Black Lives Matter och till minne av brottslingen George Floyd, som avled efter ett polisingripande.” (Källa: Samnytt)
Essensen i kritiken mot knäböjandet och BLM är att det inte skulle finnas någon rasism, systematisk diskriminering eller polisbrutalitet gentemot svarta eller andra utsatta grupper. Detta är klassisk retorik från högerextremister och vit makt-anhängare. En annan, troligtvis ofta medveten, missuppfattning är att BLM skulle innebära att andra liv än svartas inte skulle betyda något. Detta stämmer naturligtvis inte, men organisationen skapades för att uppmärksamma just de orättvisor svarta fått utstå i alla tider.
Det är direkt felaktigt att koka ner knäböjandet i att det skulle vara en hyllning till Floyd. Det är så mycket större än en enskild händelse. I själva verket handlar det om att visa stöd i kampen mot rasism och polisbrutalitet. I alla tider har svarta i USA (och globalt) utsatts för rasism och systematisk diskriminering, vilket bl a illustreras med den polisbrutalitet som bl a svarta i USA utsatts för.
I skärmdumparna nedan syns exempel från sociala medieplattformen X, samt Fria tider och Samnytt. Märk att SD:s starke man i Göteborg, Jörgen Fogelklou (tidigare uppmärksammad för grov antisemitism på Flashback), är representerad i den arga kören på X.
Hur står det till med mellanvals-engagemanget, aktivism för demokrati och hur går det med kulturlivets demokratiska vaktposter? Motargument gör ett kort svep i endast en liten slumpmässigt utvald del av demokratirörelsen utanför partipolitiken.
Artister För Fred finns sedan början av 1980-talet, och har verkat emot rasism hela tiden.
EU-projektet Enar, där många antirasistiska organisationer deltar.
”Svenska regeringen (med stödpartiet SD) har under mandatperioden agerat för att spara pengar på hela kultursektorn och i utbildningsväsendet; studieförbunden, folkhögskolor osv.”
År 2024 formade Unesco en internationell kommitte ’Demokratins röstbärare’ för att främja bland annat människorättskämpar som är forskare, journalister, kulturskapare.
”Svenska PEN och Reportrar utan gränser gör sitt bästa för att diskutera de inskränkningar av yttrandefrihet, demonstrationsfrihet och pressfrihet som våra politiker raskt genomfört de senaste åren.” […] ”Det brukar heta att vi fick rösträtt för hundra år sedan. Men vi ’fick’ den inte. Människor hade organiserat sig och kämpat i decennier, för att slutligen uppnå den representativa demokratin. […] Nu är denna demokrati i kris. Vinstintresset har skenat, totalitära åsikter vinner mark, och vi medborgare har blivit slappa. […] Det duger inte. Det är vi, folket, som nu måste aktivera demokratin genom att organisera oss.” — citaten är från Sonia Hedstrand, Parabol Press https://www.parabol.press/50-ars-kulturpolitik-raseras-nu/
Som en före detta SD-väljare som har avradikaliserats och sedan många år tillbaka varit aktiv antirasist, medgrundare och del av redaktionen på Motargument så har jag ofta sett samma typ av påståenden och retoriska frågor repeteras om och om igen av högerextremister av alla dess sorter riktade mot antirasister. Frågor som i deras värld helt förstör antirasisters världsbild och argument. I denna serie går jag i korthet igenom en del av dem och ger mitt svar på dessa.
Kriminella invandrare
Är det något som högerextremister satsat stenhårt på i sin propaganda så är det att lyfta fram kriminella invandrare som skäl till varför deras rasistiska politik behövs. ”Titta på denna invandrare som kallar denna svensk (obs de menar vita svensk) för svennejävel”, ”Titta här begår denna invandrare ett förnedringsrån de misshandlar och förnedrar dessa svenska (vita) ungdomar!” och ”Kolla statistiken här det syns tydligt att invandrare är överrepresenterade i brottsstatistiken!” osv osv.
Så hur ser en antirasist på kriminella? Tja, det finns många viktiga poänger att göra här jag kommer bara ta upp några av dem.
En viktig poäng är att ett icke-rasistiskt samhälle bedömer en kriminell invandrare och kriminell infödd svensk med samma måttstock. Varken hårdare eller mjukare. Rasistisk politik är att bedöma kriminella invandrare hårdare.
En annan poäng är att undersökningar visar att invandrare är betydligt mer otrygga än infödda svenskar, och en uppenbar orsak är att den kriminalitet som oftast diskuteras i medierna, särskilt nu med gängvåld, är våld som främst gör invandrare i förorterna otrygga. De invandrare som bor i förorten vill ha trygghet och att deras barn inte ska riskeras dras in i gäng. De vill inte ha sin familj och grannfamilj utkörda ur landet tillbaka till det otrygga land de flytt ifrån. Det rasistiska partiet SD låtsas bry sig om otryggheten i förorten, men i själva verket vill de bara ha bort invandrare. Klassisk rasistisk politik.
En tredje poäng är att invandrare är överrepresenterade bland riskfaktorerna som orsakar kriminalitet. Detta är en realitet och det svenska rättssystemet är inte rättvist. Det finns undersökningar som visar att invandrare eller snarare folk som rasifieras som icke-vita (ser ut som icke vita) misstänkliggörs i högre grad av polisen. Det finns också undersökningar på att invandrare diskrimineras i alla led i rättsprocessen samt döms hårdare, särskilt i fall det sitter SD-politiker i domstolen. Det i kombination med att invandrare som grupp har det sämre socioekonomiskt i samhället jämfört med vita svenskar leder till en naturlig överrepresentation av invandrare som är dömda brottslingar.
Jag har skrivit om hur brottsstatistik kan hanteras rasistiskt i den här artikeln och jag har skrivit om min personliga avradikaliseringsprocess och om hur högerextrem propaganda om kriminella invandrare användes för att radikalisera mig i den här artikeln.
Som en före detta SD-väljare som har avradikaliserats och sedan många år tillbaka varit aktiv antirasist, medgrundare och del av redaktionen på Motargument så har jag ofta sett samma typ av påståenden och retoriska frågor repeteras om och om igen av högerextremister av alla dess sorter riktade mot antirasister. Frågor som i deras värld helt förstör antirasisters världsbild och argument. I denna serie går jag i korthet igenom en del av dem och ger mitt svar på dessa.
Konservativa muslimer
Då och då ser man högerextremister prata om muslimer som är anti-HBTQ eller som tycker att kvinnor ska vara hemma och ta hand om barnen. Högerextremas argument är då att detta är bevis på att muslimer som grupp inte hör hemma i väst och ska därför ”dra tillbaka dit de kom ifrån” (underförstått: tillbaka till ett konservativt hemland).
Har ni tänkt på att de nästan aldrig pratar om dessa muslimer som ”konservativa muslimer” ? Det är för att en stor del av högerextremister är själva konservativa, de är ofta själva anti-HBTQ och antifeminister. Men de vill inte att deras ”fina vita” konservatism ska befläckas av de ”bruna smutsiga muslimernas” konservatism. De vita konservativa är bättre än de bruna konservativa, alltså undviker de att prata konservatism och istället försöker ställa den konservativa muslimen mot det progressiva väst. Som om de stod upp för progressivism. Spoiler: det gör de inte.
Så hur tänker jag som antirasist om konservativa muslimer? Jag är själv väldigt progressiv och tycker att samhället är bättre ju mer progressivt det är, men jag ser på konservativa muslimer på samma sätt som jag ser på konservativa kristna, judar, hinduer, ateister eller andra: Alla har rätt att tycka och tänka vad de vill så länge de följer lagen och alla oavsett härkomst etnicitet eller religion ska behandlas lika inför lagen, och även ha lika mycket rätt att stanna i Sverige. Detta är ingen svår fråga för mig personligen eftersom det bara handlar om att bedöma alla medborgare med samma måttstock och att inte vara en hycklande rasist.
Som en före detta SD-väljare som har avradikaliserats och sedan många år tillbaka varit aktiv antirasist, medgrundare och del av redaktionen på Motargument så har jag ofta sett samma typ av påståenden och retoriska frågor repeteras om och om igen av högerextremister av alla dess sorter riktade mot antirasister. Frågor som i deras värld helt förstör antirasisters världsbild och argument. I denna serie går jag i korthet igenom en del av dem och ger mitt svar på dessa.
Minoriteter som röstar på SD
Dessa har synts enormt mycket i debatten. Det kan vara folk med bakgrund i Afghanistan, Iran eller andra länder i Mellanöstern. Det kan vara finska SD-politiker och väljare, judiska SD-politiker och väljare, romer och andra minoriteter. I högerextrem propaganda används de på många olika sätt. Ett av de viktigaste är att felaktigt måla upp SD som ett icke-rasistiskt parti: ”Om SD var antisemitiskt så skulle de inte ha judiska politiker!”, ”Om SD var rasistiskt så skulle de inte ha politiker med invandrarbakgrund!” och ”SD är inte rasistiskt, jag känner flera invandrare som röstar på SD!” osv osv. Ni har hört argumenten tusen gånger.
Dessa argument är lika vanliga som de är lätta att motbevisa:
Ja, SD har politiker med minoritetsbakgrund, men minoriteter kan vara rasister. Detta är ett faktum, alltså är minoriteter i SD är inget bevis för att SD är ett icke-rasistiskt parti.
Ja, det finns SD-väljare som är minoriteter, men som sagt så kan minoriteter vara rasister och att rasister röstar på ett rasistiskt parti är bara logiskt och inget bevis för att SD inte är ett rasistiskt parti.
En viktig orsak till att det finns minoriteter som röstar på sd är att de applicerar ”min fiendes fiende är min vän”-logiken. Är man t ex en syriansk kristen eller en svensk jude som hatar muslimer så kan man se SD som allierade. Då är det lätt att försöka se mellan fingrarna på antisemitismen och det allmänna hatet mot ”MENA-folk” i SD och fokusera på att SD delar ens muslimhat.
Det antirasistiska och ideella projektet Motargument.se såg dagens ljus den 1 september 2012 då ett gäng antirasistiska entusiaster med olika bakgrunder, åsikter och ideologier slog sina kloka huvuden ihop och formade de första pusselbitarna till vad som skulle komma att bli en blogg som envetet brinner för och står upp i kampen mot all form av rasism, främlingsfientlighet, homofobi, näthat och funkofobi.
Motargument.se syftar till att vara folkbildande och informativa och uppmärksammar orättvisor och intolerans som finns i framför allt Sverige, men också i andra delar av världen.
Från hemsidan kan vi läsa följande om Motargument.se:
Motargument är ett initiativ som är helt fristående från partipolitik, religiösa samfund och organisatoriskt obundet. Motargument syftar till att skapa en tvärpolitisk samlingsplats för att bemöta främlingsfientliga, rasistiska påståenden och myter med argument, fakta och vetenskap – med andra ord med motargument. Motargument syftar också till att vara en källa för folkbildning.
Motargument.se har till dags dato knåpat ihop 2 003 artiklar!
Motargument.se har 2015 givit ut en bok ”Motargumentboken – om att bemöta främlingsfientlighet och nationalism”. Den finns inte längre att köpa, men vi har ständigt tankar på att ge ut en ny bok.
Vi på Motargument.se är en brokig skara: vi är utspridda över hela det politiska spektrat. Vi har också en medarbetare som är f d sverigedemokrat.
Något som vi som är engagerade i Motargument.se har fått lära oss under resans gång är att artiklar som vi själva tycker är välskrivna inte alls med nödvändighet blir de mest populära. Det handlar mycket om tajming och ämne. Om vi kikar på vilka artiklar som är mest populära på Motargument.se kan vi se att mytknäckare och artiklar rörande invandrare och bidrag uppskattas av er läsare. Det är näst intill omöjligt att enas om vilka som är våra egna favoriter bland våra publicerade texter, men 5 stycken vi vill lyfta fram är:
Motargument.se finns till för er som vill bemöta intolerans och främlingsfientlighet. Hos oss kan ni finna fakta och motargument att ha med er i debatten och i vardagen.
Motargument.se har genom åren sett ett hundratal skribenter, gästskribenter och redaktörer. Vi vill passa på att tacka alla er som läser, kommenterar, använder våra alster och delar oss! Idag når vi 20 000 likes på Facebook! Vi är också uppe i 5 miljoner sidvisningar på webbsidan! Vi siktar högre och med er blir det möjligt. Det är ni som gör Motargument.se! TACK för det! ♥
Det finns partier som lever med lögnen att utländska människor, framför allt de med en brunare hudton än de själva har, att de inte ska få tillåtas att beblanda sin ”främmande” kultur med den inrikes kulturen.
Det handlar om envåldshärskare eller män som drömmer om att leva i en enpartistat där inga andra partier existerar eller fungerar – som en falsk version av demokrati då envåldshärskaren får alla röster genom valfusk.
Sådana ledare har som mål att få total makt och att fylla sina fickor med pengar stulna ur statens skattkistor. De roffar åt sig allt de kan och pekar ut en folkgrupp som envåldshärskaren valt att vara syndabock och säger till sitt folk att de ska skynda sig att ta smulorna som finns innan syndabockarna kommer stjäla dem.
Några exempel på populistiska ledare:
Pol Pot, diktator i Kambodja. Pol Pot föddes den 19:e Maj 1925 under namnet Saloth Sar. Pol Pot grundade den totalitära regimen Röda khmererna, år 1976 och genomförde folkmord på meningsmotståndare. Det blinda hatet mot västvärlden i allmänhet och i synnerhet mot USA var mycket mer än urspårad ideologisk tolkning. Det berodde mest på att stora delar av kambodjanska befolkningen hade bombats och mördats i hundratusental av USA:s bombflyg. Blodtörsten och jakten på alla som misstänktes vara kollaboratörer med USA var stor. På så sätt kan man säga att Röda khmererna och deras ledare Pol Pot var populister.
Nicolae Ceaușescu, diktator i Rumänien, Nicolae Ceaușescu lyckades knipa makten år 1965 och 1967 lyckades han även bli statsöverhuvud och populariteten hos folket genom sin oberoende nationalistiska politik. Med sin hemliga polis motarbetade och fängslade han opposition mot hans makt och han höll den fria pressen i ett järngrepp.
Saddam Hussein, diktator i Irak. Saddam Hussein var son till en bondefamilj i närheten av staden Tikrit i norra Irak. Han anslöt sig tidigt till partiet Ba’ath under 1957 och 1959 deltog han i ett misslyckat försök att mörda premiärministern. Efter flera år i fängelse rymde Saddam Hussein från fängelset och kom till sist att bli ledare för Ba’ath-partiet och lyckades, via en kupp, att börja förstatliga företag i Irak.
Adolf Hitler, diktator i Tyskland och grundare av nazismen. 1920 engagerade sig Hitler inom sitt parti Nationalsocialistiska Tyska arbetarpartiet (Nazi). Hans framgångar inom partiet hade starka kopplingar till det enorma ekonomiska misslyckande som landet dragit på sig under första världskriget.
Benito Amilcare Andrea Mussolini, grundare av fascismen i Italien. 1919 steg Mussolini till partiledare och 1922 hade fascisterna tagit makten över Italien och brände ner fackföreningslokaler och förhindrade vänsterorienterande partier att få fäste inom politiken. Mussolini närde drömmen om ett nytt Romarrike där det ingick att skapa ett kolonialvälde i Afrika.
Ej att förglömma; Jimmie Åkesson, partiledare för det populistiska partiet Sverigedemokraterna. Olika sverigedemokrater har själva sagt att de önskar leva i en enpartistat där de själva har makten. Vill vi leva i ett land likt de ovan angivna eller är vårt demokratiska land bättre? De driver en linje där de endast vill ha partipolitiskt trogna domare och poliser. De vill avskaffa presstödet, förbjuda konst som de inte förstår sig på och de vill ha en television som ständigt basunerar ut hur fantastiska Sd är.
Populism kan verka lockande för människor då de populistiska partierna förslår enkla lösningar på svåra och komplexa problem. Det man får när man röstar på ett populistiskt parti är noll och intet. Det populistiska partiets enkla förslag till komplexa problem kommer aldrig att fungera och istället skrämmer de befolkningen med en partisympatisk milis som mördar motståndare och får de att försvinna. Vill vi att historien ska upprepas än en gång eller ska vi ta lärdom av historien och kasta populismen i papperskorgen en gång för alla?
Krönikor på Motargument.se är åsikts-texter där krönikören står själv för innehållet i sin krönika.
Sverigedemokraternas radikala ideologi påminner i delar om Daesh. Likt terroristorganisationen skapar de förtryckta människor som sedan är så utsatta att de med löften om guds förlåtelse och till och med 72 jungfrur radikaliseras. När de väl utfört sina dåd så har det otänkbara redan skett.
Det förefaller ibland som om de två olika, och så vitt skilda ideologierna ändå grundar sig i närliggande radikal syn på skillnader mellan grupper i ”Vi mot dom”, och konservativa traditionella könsroller. Detta ser vi gott av exempel på där Sverigedemokraterna önskar ta bort eller åtminstone radikalt skära ner på aborträtten eller när de kallar nya svenskar för kackerlackor eller smuts.
Detta gäller även andra grupper populistiska extremister, som Nordiska motståndsrörelsen (NMR) och andra radikaliserade grupper. Om en människa känner sig åsidosatt och ouppskattad är det lätt för den personen att fångas upp av radikala grupper som lockar med tillhörighet. Sedan fylls personen med hat som riktas åt en specifik grupp.
Jag gick för några år sedan en kurs vid Stockholms universitet som heter ”Is multiculturalism good for women?”. Kursen var givande och jag fick upp ögonen för nya aspekter kring multikulturalism som exempelvis att människor från samma länder ofta samlas inom samma geografiska område. Det kan ge möjlighet för exempelvis så kallade ”shariapoliser”, män som stirrar och registrerar vilka vanor kvinnor från samma land har. Detta ska på intet vis förminskas, men samtidigt ska det inte heller göras någon höna av en fjäder heller. Dessa så kallade ”shariapoliser” är inget som tillhör vardagen, men det skrivs väldigt mycket om de få fall som förekommer.
Vad SD inte inser är att deras politik skulle riskera att skapa en grogrund för nya terrorister, på liknande vis som hur Daeshs eller talibanernas ageranden skapar grogrund för nya terrorister
Det är nu oerhört viktigt att använda hjärnan inför nästa val. Vill ni verkligen skicka hela familjer tillbaka från vad de en gång flytt från? Eller kan det kanske vara så att även nya svenskar också kan vara ensamma galningar som det är så snabbt att hänvisa till om gärningsmannen är europeisk eller, gud förbjude, till och med svensk.
Vill ni skapa det som Sverigedemokraterna påstår redan pågår eller kan vi enas om att en rasistisk politik inte är rätt väg att gå?
Krönikor på Motargument.se är åsikts-texter där krönikören står själv för innehållet i sin krönika.
Har du några frågor om rasism, högerpopulism, eller relaterade ämnen?
I så fall är du välkommen att ställa dessa frågor till oss på Motargument: Från och med januari 2021 har vi en ny artikelkategori för just detta, nämligen Frågelådan.
Varje artikel i Frågelådan baserar sig på en eller flera frågor som en eller flera läsare har skickat in till oss. Svaren kan komma antingen från en enskild medarbetare eller som en panel där flera av Motarguments medarbetare ger varsitt svar. Dessa artiklar har i allmänhet en rubrik i formatet: ”Fråga: [Sammanfattning av frågan, inom citationstecken]”.
Skicka in din fråga till fraga@motargument.se , och avsluta med förnamn eller nickname utifrån hur du föredrar att bli presenterad om din fråga blir publicerad på webben. Om vi vid sådan publicering kortar ner eller på annat sätt redigerar en frågeformulering så anger vi detta i texten. Vi har för avsikt att se till att de flesta frågor som ställs till oss med tiden ska få ett svar, i vissa fall på webben och i andra fall enbart via mail.
Motargument 